Posted tagged ‘SD Södertälje’

SD framåt hos Sentio, Åkesson angripen av Macron – LT publicerar anonym smutskastning mot SDs gruppledare

2 september, 2018

Facit för Nyheter idag/Sentios tredje mätning i augusti.

Jag tänkte att det här inlägget jämnt en vecka före valet skulle handla om något av det som skrivits och sagts om Sverigedemokraterna under senare tid. En lämplig inledning kan vara att hänvisa till Nyheter idag/Sentios tredje augustimätning, som kom för ett par dagar sedan. https://mickek69.com/2018/08/31/sd-rusar-i-sentios-tredje-augustimatning-storsta-parti-infor-valet-med-marginal/

Enligt Nyheter idags rubricering ”tokrusar” SD i opinionen, vilket möjligen skulle kunna betecknas som falsk marknadsföring. Det är sant att SD ökar med bastanta 2,2 procentenheter – från 21,8 till 24,0 procent jämfört med andra augustimätningen. Dock bör man ha klart för sig att det senaste resultatet innebär att SD är tillbaka på normala Sentio-nivåer efter ett för mig rätt oförklarligt dipp.

De 24 procenten gör SD till största parti hos det norska mätinstitutet, vilket som bekant var det institut som bäst lyckades förutse SDs resultat i valet 2014. Såväl Socialdemokraterna med 22,1 som Moderaterna på 18,2 procent backar något jämfört med den närmast föregående undersökningen. De nämnda siffrorna skulle mycket väl kunna bli det verkliga valresultatet den 9 september.

Av intresse i övrigt är att Centerpartiet tappar ner till 6 procent och kanske framförallt att Kristdemokraterna ökar med 1,2 procentenheter upp till 5,0 procent. Ebba Busch Thor tycks ha fått ett visst genomslag i opinionen. Även Liberalerna ökar till 5,2 procent medan Vänsterpartiet i stort sett ligger still kring 9 procent och Miljöpartiet minskar ner till 4,4 procent. MP-tappet kanske kan förklaras med att den värsta hysterin kring den heta sommaren har lagt sig.

Sentio-undersökningen ger inga som helst belägg för att extremnationella Alternativ för Sverige skulle komma in i riksdagen, eftersom stapeln för ”övriga partier” exklusive F!, PP och MED bara lyckas komma upp i 2 procent.

Braskande rubriker blev det när Jimmie Åkesson, efter att ha blivit grovt påhoppad i form av så kallad satir, avfärdade radiokanalen P3 som en ”skitkanal” som helst borde läggas ner. ”Vänsterliberal smörja rakt igenom” löd Åkessons kärva men helt adekvata omdöme .https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7031333

Åkessons beska sanningar fick personer som kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP), vänsterledaren Jonas Sjöstedt och riksdagens kulturutskotts vice ordförande Gunilla Carlsson (S) att gå fullständigt apeshit, som en målande engelskspråkig term lyder. ”Ett av de grövsta påhoppen jag hört under min tid som kulturminister”, påstod Bah Kuhnke medan Carlsson såg SD-ledarens uttalanden som ”ett totalt angrepp mot public service”. https://omni.se/kulturministern-ett-av-de-grovsta-pahoppen-jag-hort/a/a2Egxd

SDs valstuga vid Politikertorget i Södertälje centrum. Foto: Tommy Hansson

Det måste vidare betraktas som anmärkningsvärt att Frankrikes president Emmanuel Macron hittar tid att anklaga Åkesson för att vara ”inkompatibel med svenska värderingar” sedan Åkesson under sitt framträdande i P3s ”Morgonpasset” vägrade välja mellan Vladimir Putin och Macron. Alltså med Åkessons ord dels en ”aggressiv imperialist” (Putin), dels en ”vänsterliberal EU-federalist” (Macron).https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/macron-sagar-akessons-svar/

Det är onekligen litet rörande att Frankrikes president noterar vad ledaren för ett socialkonservativt/nationalistiskt parti i Sverige anser, men det är nog rätt uppenbart att han känner sig kränkt i sammanhanget. Vad sedan en snigel- och grodätande sydeuropé har för kunskaper om ”svenska värderingar” är en annan femma. Själv tycker jag Åkesson gjorde alldeles rätt som passade på frågan.

Att Bonnier-ägda och SD-hatande Expressen i flera artiklar kört med nazistkortet mot SD förvånar ingen. Det är naturligtvis betänkligt om personer med pronazistiska åsikter söker sig till SD, men däremot skall ingen person behöva jagas med blåslampa för åsikter vederbörande lämnat bakom sig. Flera av de av tidningen utpekade individerna har nu lämnat SD, andra är under utredning. https://www.expressen.se/nyheter/fjorton-sd-politiker-lamnar-efter-nazistavslojanden/

Jimmie Åkesson har enligt min mening sagt det som behöver sägas i sammanhanget: ”Bara för att man gjort något dumt i sin ungdom, för att man var till exempel nazist, islamist eller kommunist i sin ungdom eller i sina tonår, måste inte det innebära att man diskvalificerar sig från all typ av samhällsdeltagande resten av livet.”

Jag skulle vilja gå ett steg längre: lämnar man nationalsocialismen (eller islamismen alternativt kommunismen) till förmån för ett demokratiskt engagemang bör man få beröm i stället för att tvingas schavottera i slaskpressen!

Jag avslutar med att redogöra för ett smutsigt och mycket obehagligt angrepp som gruppledaren i min SD-förening, SD Södertälje, råkade ut för nyligen. Beata Milewczyk kom till Sverige från Polen 2007 och engagerade sig några år senare i SD. I dag är hon gruppledare i fullmäktige och riksdagskandidat. Inte så konstigt, då Beata är en kompetent och attraktiv person.

Detta upprör dock signaturen ”Bekymrad väljare” (LT 1/9) som helt lögnaktigt anklagar Beata för att sakna utbildning – hon har i själva verket universitetsutbildning från Gdansk – och dessutom klämmer i med att hon skulle vara ”en ekonomisk båtflykting på Östersjön” samt ”marionett åt Tommy Hansson”. Det sistnämnda kan jag kanske tycka är litet kul, men alla som känner Beata Milewczyk vet att hon inte är ”marionett” åt någon.https://www.lt.se/artikel/opinion/insandare/forstar-beata-milewczyk-vilket-parti-hon-har-engagerat-sig-i

Beata Milewczyk i fullmäkttiges talarstol. Foto: Tommy Hansson

Resten av detta olustiga och lögnaktiga personangrepp på Beata och även på polska katolska kyrkan  av en debattör som inte vågar framträda med eget namn kan ni tillgodogöra er genom länken ovan. Mycket upprörande är det att LTs debattredaktion släppt igenom det – men när det gäller att upplåta plats åt smutskastning av det Sverige-vänliga partiet och dess företrädare finns inga tabun.

Jag tänker inte komma med dåligt underbyggda anklagelser av något slag, men med tanke på den vårdade svenskan och med vetskap om S-partiets fullständigt hämningslösa lögnmaskineri skulle det inte förvåna mig det bittersta om lögnerna producerats av Boel Godners medarbetarstab i Södertälje stadshus eller kanske rentav i S-högkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm.

Det må vara hur det vill med den saken – valen till riksdag, kommuner och landsting kommer med all sannolikhet att förändra det partipolitiska landskapet i Sverige på ett genomgripande sätt. Sosseriet står inför sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes och kan vara i praktiken utraderat i valet 2022.

Annonser

Moderaternas till intet förpliktande retorik om invandringens kostnader

14 februari, 2018

Bloggaren i fullmäktiges talarstol i december 2015. Foto: SD Södertälje

Kommunfullmäktige i Södertälje den 28 september 2015. Den av undertecknad framlagda SD-motionen om att på årlig basis upprätta ett mångkulturellt bokslut debatteras i över en timmes tid. http://www.lt.se/stockholm/sodertalje/sd-foreslog-mangkulturellt-bokslut

Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) inledde debatten med att fråga om vårt parti inte skulle dra tillbaka den enligt hennes mening ”rasistiska” motionen. Representanter för övriga partier, inte minst Moderaterna, följde efter i samma stil.

Det var en ganska sällsam, om än i flera avseenden lärorik, upplevelse att under en dryg timme bli kallad både det ena och det andra och bildligt talat rullas i tjära och fjädrar av samtliga partier (utom Realistpartiet, om jag minns rätt).

Jag tycker att ovanstående inledning kan vara passande när jag nu övergår till att kommentera Moderaternas utspel om invandringens kostnader. M har nu, långt om länge, kommit fram till att invandringen inte är lönsam och vill se en öppen redovisning av dess kostnader. https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/m-invandringen-%C3%A4r-inte-l%C3%B6nsam/ar-BBIRSkj?ocid=spartanntp

”Det finns inget annat politikområde där vi låter kostnaderna bli som de blir”, citeras Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson. Enligt M-partiet kommer invandringen till Sverige 2018 att gå lös på 40 miljarder kronor netto.

Elisabeth Svantesson (M) har plötsligt kommit på att invandringen till Sverige inte är lönsam.

I egenskap av sverigedemokrat skulle jag kunna tycka att det är glädjande att Moderaterna nu under ledning av Ulf Kristersson, som det förefaller, lämpar Fredrik Reinfeldts orealistiska ”öppna era hjärtan”-politik över bord och i denna liksom i andra frågor närmar sig SDs synsätt. Både Kristersson och Svantesson ingick i Reinfeldts alliansregering och hade då inte tillstymmelse till kritik mot den förda immigrationspolitiken.

Glädjen grumlas emellertid av tre skäl: 1. M låtsas inte om att de politiska åtgärder partiet nu föreslår mer eller mindre är blåkopior av tidigare SD-förslag. 2. M fortsätter sin retorik att inte samarbeta, samverka eller samtala med SD. 3. Det är högst tveksamt om Ms nyfunna kritik mot den förda invandringspolitiken kommer att överleva troliga regeringsförhandlingar efter valet den 9 september.

Av dessa tre punkter är den tredje givetvis den tyngst vägande. Jag välkomnar i och för sig Moderaternas omsvängning om invandringen, men det mesta tyder på att den till allt övervägande del är tillkommen i blott och bart röstmaximerande syfte och för att locka tidigare M-väljare tillbaka från SD-fållan.

Bråda dagar på Moderaternas kansli…

Moderaterna är, kort sagt, ett opportunistiskt parti som för ögonblicket hänger sig åt till intet förpliktande retorik på invandringspolitikens område. Och tro inte att jag kommer att glömma M-representanternas hysteriska angrepp på min person i fullmäktige den 28 september 2015.

Fotnot: Ovanstående debattext var införd i Länstidningen, Södertälje den 14 februari 2018. Bilder och viss text har lagts till.

Nyheter idag/Sentio: SD störst tillsammans med S på 23,0 procent

12 december, 2017


Med 23,0 procent i senaste Sentio-undersökningen kan Jimmie Åkesson och alla andra SDare kosta på sig ett brett leende.

Efter en serie mätningar där Sverigedemokraterna (SD) halkat efter i opinionen får partiet 23,0 procent i Nyheter idag/Sentios decembermätning 2017. Det är en uppgång med 1,3 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning hos samma institut. https://nyheteridag.se/sentio-december-s-tappar-kraftigt-i-opinionen-jamnstora-med-sd/

Det innebär att SD gör  dött lopp med Socialdemokraterna, som rasar ner 3,6 procentenheter och också får 23,0 procent. Tredje parti hos Sentio är Moderaterna, som ökar på sitt resultat från förra Sentio-mätningen med 2,0 procentenheter till 20,2.

Om den socialdemokratiska kräftgången, som är signifikant och därmed den enda statistiskt säkerställda i mätningen, säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) till Nyheter idag: ”Jag tror inte att det är en enskild händelse/…/det kan också vara en effekt av Moderaternas framgångar.”


Bekymmersam statistik för Stefan Löfven…

Tendensen i aktuell mätning är att S, M och SD är ungefär lika stora under det att småpartierna KD, L och MP har klara problem att hålla hakan ovanför fyraprocentsspärren – bara L klarar detta med 4,6 procent medan KD noteras för 3,0 och regeringspartiet MP 3,7 procent. C får 10,0 och V 8,0 procent.

Vidare kan noteras att Feministiskt initiativ minskar med 0,3 procentenheter till 1,6 procent och att Piratpartiet ökar 0,5 procentenheter till 1,4 procent. Medborgerlig samling når upp till 0,6 procent, en svag ökning.

Det norska institutet Sentios mätningar är särskilt intressanta beträffande SD: Sentio lyckades nämligen bäst av alla opinionsinstitut pricka in detta partis valresultat inför riksdagsvalet 2014. SD fick 12,86 procent, Sentio hade 12,7 i sista väljarundersökningen före valet. http://www.dagensopinion.se/gudmundson-svd-om-att-b%C3%B6rja-anv%C3%A4nda-sentios-sd-statistik

Sämst lyckades Statistiska centralbyrån (SCB), som hade SD på 8,1 procent i sista mätningen inför valet (även om denna hölls fyra månader före valet). Enligt SCBs senaste mätning har SD endast 14,8 procents väljarstöd.


SD Södertäljes gruppledare Beata Kuniewicz är född i Polen. Foto: Tommy Hansson

I egenskap av sverigedemokrat gläds jag naturligtvis åt Nyheter idag/Sentios senaste mätning: vi verkar vara på gång igen. Samtidigt tror jag det är nyttigt med mätningar av typ SCB, det får oss att skärpa till oss och inte ta för givet att vi kommer att fortsätta fördubbla oss i varje val.

Slutligen vill jag gärna redovisa fakta som visar att Sverigedemokraterna är bättre på att integrera utlandsfödda i partiet än exempelvis Centerpartiet, som ständigt tjatar om hur viktigt det är med integration.: https://www.aftonbladet.se/a/Mx8Vm

SD värnar Svenska kyrkans kristna identitet!

9 september, 2017


I centrum för kristen tro står Jesus Kristus. Foto: Tommy Hansson

Kyrkovalet, som hålls vart femte år och i år den 17 september, har kallats ”det glömda valet”. Anledningen är att det av tradition tilldrar sig ringa intresse bland röstberättigade svenskar.

Vi sverigedemokrater menar dock att kyrkovalet 2017 på flera sätt innebär ett vägval av stor betydelse: en röst på Sverigedemokraterna är en röst för att kyrkan, ibland kallad folkkyrka eller fädernas kyrka, håller fast vid sina kristna traditioner i stället för att bli alltmer urvattnad och otydlig i sina konturer.

Kristendomen är en omistlig del av Sveriges historiska och kulturella arv sedan drygt 1000 år tillbaka. Det var enligt historisk tradition år 1008 som Olof Skötkonung döptes av den engelske missionären Sigfrid vid Husaby källa i Västergötland. Därmed blev han den förste svenske konung som döptes in i kristendomen och som även förblev i den kristna tron livet ut. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=7749

Sverigedemokraterna håller fast vid den grundlagsfästa religionsfriheten men är inte religiöst neutrala. Kristendomen bör således enligt SDs principprogram, i kraft av dess historiska traditioner i vårt land, inta en viss särställning i det svenska samhället.

Svenska kyrkan har en naturlig plats i den svenska folksjälen och är därtill förvaltare av det rika historiska och kulturella arv som ryms i landets kyrkor, av vilka många räknar sina anor tillbaka till medeltiden.

Dessvärre tvingas vi konstatera att Svenska kyrkans identitet är i fara. Vår folkkyrka präglas sedan ungefär mitten av 1960-talet till betydande del av den så kallade 68-vänstern, för vilken det kristna budskapet mer är att betrakta som en inomvärldslig rättfärdighetslära än ett andligt ställningstagande med människans andliga välbefinnande och frälsning som viktigaste mål.

Bloggaren vid SD Södertäljes ”kyrkovalstält” den 9 september. Foto: Sven-Erik Jernberg

Den stora muslimska invandringen har vidare medfört att Svenska kyrkan enligt vår mening föredragit att gå på defensiven i stället för att våga stå för det kristna budskapet, enligt vilket Jesu offerdöd på korset intar en central ställning. Respekt för islam och dess troende får inte innebära att det egna budskapet sätts under skäppan!

Ett ovanligt tydligt exempel på hur långt det gått när det gäller anpassning till islam gavs vid utfrågningen av de kandidater som ställde upp i senaste ärkebiskopsvalet. Endast en av dessa – biskop Ragnar Persenius från Uppsala stift – menade att Jesus gav en sannare bild av Gud än profeten Muhammed! https://tommyhansson.wordpress.com/2017/05/31/68-kyrkan-jesus-som-revolutionar-och-korset-som-belastning/

Ett påtagligt bevis för att Svenska kyrkan befinner sig i kris är det faktum, att 2016 föredrog omkring 90 000 svenskar att utträda ur kyrkan. Det är det högsta antal som någonsin gått ur kyrkan under ett och samma år.

Att vända på den negativa utvecklingen och återge Svenska kyrkan dess identitet, kraft och relevans är en stor och komplicerad uppgift som inte sker över en natt eller på grund av resultatet i ett enda kyrkoval.

Från vänster Alex Nilsson, Magnus Jonsson och Sven-Erik Jernberg sprider det sverigedemokratiska budskapet inför kyrkovalet den 17 september. Foto: Tommy Hansson

En röst på Sverigedemokraterna den 17 september är emellertid en god början!

Fotnot: Texten ovan är en marginellt utökad version av ett debattinlägg, publicerat i Länstidningen Södertälje den 9 september 2017 och undertecknat av bloggaren och SD Södertäljes kandidater i kyrkovalet. http://www.lt.se/opinion/debatt/varna-svenska-kyrkans-kristna-identitet

 

Sossearrogans om terrorhot i Södertälje

29 juni, 2017

Kommunfullmäktige (KF) har nu i två sittningar i rad debatterat terrorismen i allmänhet och Södertäljes beredskap inför denna i synnerhet.

Det bestående intrycket, i alla fall för vår del, är den styrande vänstermajoritetens och särskilt Socialdemokraternas tydligt uttryckta uppfattning, att ingenting ytterligare behöver göras: sakernas tillstånd är ganska gott så länge vi får bestämma.


Boel Godner (S): maktens ansikte.

I den debatt som uppstod vid KF-mötet den 21 juni upprepade kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) gång efter annan att ”det här är allvarliga saker, ingen tjänar på pajkastning”. Detta sedan Rudi Benedek (M) deklarerat att han ej känt sig helt övertygad om att de ”fortlöpande kontakter” Godner och kommunledningen sade sig ha med polisen varit tillfyllest.

Boel Godner har givetvis helt rätt i att terrorismen och dess potentiella säkerhetshot mot Södertälje är ”allvarliga saker”. Frågan är dock vem som i verkligheten ägnar sig åt pajkastning. Den som tillåter sig ifrågasätta kommunledningens beredskap mot terrorismen eller den som i likhet med Boel Godner förminskar och förlöjligar kritiska röster? Frågan är öppen.

För oss framstår Godners tråkiga tendens att gå i utpräglad försvarsställning när någon vågar sig på att ifrågasätta hennes och socialdemokratins anspråk i någon fråga, i det här fallet det möjliga terrorhotet mot Södertälje, som ett hinder för en fri och förutsättningslös debatt.

Vi gissar att detta till stor del är en frukt av ett alldeles för långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav i kommunen. Det har lett till en ganska svårslagen maktens arrogans. Som den engelske historikern och politikern Lord Acton (1834-1902) en gång uttryckte saken: ”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut.” https://sv.wikiquote.org/wiki/Lord_Acton

Boel Godner måste bli medveten om att hon och Socialdemokraterna inte har monopol på att inse att också Södertälje, med dess stora befolkningsgrupper kristna, kan komma att bli ett möjligt terrormål för islamistiska grupperingar och/eller individer.
  
S bör fortsättningsvis hålla alla KF-partier underrättade om de polisiära och andra säkerhetsrelaterade kontakter kommunen har på ett helt annat sätt än hittills skett, och dessutom vara öppna för förslag och inspel från andra partier!


Beata Kuniewicz och Tommy Hansson, gruppledare respektive vice gruppledare i SD Södertälje. Foto: SD

Fotnot: Texten, undertecknad av Beata Kuniewicz och Tommy Hansson (SD Södertälje),  publicerades först i Länstidningen, Södertälje den 29 maj 2017. http://www.lt.se/opinion/debatt/maktens-arrogans-ar-svarslagen-hos-boel-godner

”Ovetenskapliga” institut bäst på att mäta SD

30 mars, 2017

Resultaten från riksdagsvalet 2014. Diagram: Aftonbladet

Det förekommer som bekant en hel del spekulationer kring risken för olika typer av manipulationer inför valet i Sverige 2018, något vi så klart bör hålla ögon och öron öppna för. Även de olika mätinstitutens roll brukar kannstöpas om i sammanhanget.

Instituten Demoskop, Ipsos, Novus, SIFO och SCB kallas ej sällan ”de tillförlitliga instituten” emedan deras mätningsmodell – man ringer som regel upp slumpvis utvalda personer per telefon – ofta förklaras vara ”statistiskt beprövad”.

Inizio, Sentio och Yougov får däremot tummen ner, eftersom de bygger sin metodik på webbpaneler. ”Jag konstaterar att SD har jämförelsevis mycket höga siffror i just dessa mätningar”, skriver exempelvis signaturen Arnold i ett inlägg den 25 mars i Länstidningen i Södertälje. http://www.lt.se/opinion/insandare/risken-att-valrorelsen-manipuleras-ska-tas-pa-allvar

Låt oss därför se på hur de olika mätinstituten lyckades pricka in Sverigedemokraternas senaste valresultat på 12,86 procent – vilket för två och ett halvt år sedan ansågs vara närmast sensationellt bra – i sista mätningen före valet 2014.

Norska Sentio lyckades bäst med att pricka in SDs valresultat 2014.

Det visar sig då att det i Norge väletablerade Sentio, som alltså tillhör de institut vilka Arnold menar kan ifrågasättas, lyckades överlägset bäst med 12,7 procent i mätningen i september 2014. Dock lyckades Sentio sämre med S och M. http://www.dagensopinion.se/s%C3%A5-tr%C3%A4ffs%C3%A4kert-sentio

Klart sämst avseende SD var de ”vetenskapliga” instituten SCB och Novus, vilka båda förutsåg att SD skulle få 8,1 procent. Således en diskrepans på 4,8 procentenheter jämfört med det faktiska valresultatet. SCBs mätning gjordes dock i maj 2014 och bör därför i ärlighetens namn jämföras med resultatet i valet till Europaparlamentet, som gav SD 9,7 procent. De övriga av de institut som brukar anses tillförlitliga lyckades endast marginellt bättre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Europaparlamentsvalet_i_Sverige_2014

En svaghet när det gäller de ”respekterade” och ”vetenskapliga” institut vilka bygger sina uppskattningar på telefonintervjuer är, att det kan förekomma betydande bortfall av de tilltänkta intervjuoffren vilket minskar den påstådda tillförlitligheten avsevärt. Därtill kan man nog förutsätta att det känns tryggare att ange verkliga partipreferenser på webben jämfört med det mera direkta tilltalet per telefon; ”skämmighetsfaktorn” torde alltjämt vara påtaglig när det gäller SD.

Tittar vi på hur det gick att förutspå de senaste valresultaten överlag visar statistiken, att United Minds – som slutade med sin väljarbarometer i mars 2015 på grund av dålig lönsamhet – var bäst på med en genomsnittlig  avvikelse om 0,59 procent, vilket var bättre än SVTs vallokalsundersökningar på andra plats som hade en avvikelse på 0,70 procent. http://dagensopinion.se/united-minds-skrotar-v%C3%A4ljarbarometer


SD-kampanj på Gågatan i Södertälje i maj 2014 inför valet till Europaparlamentet (EP). Från vänster bloggaren, Kristina Winberg, Peter Lundgren, Tommy Blomqvist och Berndt Petersson Sollenstedt. Kristina och Peter invaldes i sedan i EP. Foto: SD Södertälje

United Minds använde sig händelsevis av samma metod som de institut vilka Arnold anser vara minst tillförlitliga, det vill säga en självvald webbpanel.

Jag föredrar mot den här bakgrunden att ta signaturen Arnolds med fleras kannstöperier om de olika mätinstitutens tillförlitlighet med en rejäl nypa salt. Mitt eget parti, SD, fick vid Sentios senaste mätning för övrigt 26,0 procent och blev största parti. Detta ger sannolikt en antydan om hur det kommer att gå för vårt parti i september 2018. http://avpixlat.info/2017/03/17/sentio-mars-3/

 Fotnot: Texten är en något utökad och delvis reviderad samt med bilder och länkar försedd version av ett inlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 28 mars 2017.

Våra institutioner krackelerar: kommer Sverige att gå under?

28 mars, 2016

bigOriginal DÖ-nickar på väg mot undergång? Stefan Löfven (S) och Anna Kinberg Batra (M).

En nation är för sin fortlevnad beroende av att dess centrala institutioner fungerar. När vi tittar på hur det är ställt med några av de institutioner och organisationer vi så länge kunnat förlita oss på i Sverige finns det därför varje anledning att hissa varningsflagg. Vårt land fungerar inte längre som det skall och borde göra, och om det inte blir en förändring till det bättre kan det välordnade Sverige som vi hittills känt det vara på väg att gå under.

Jag vill understryka att jag inte är den som kastar in handduken i första taget, och det tänker jag inte göra nu heller. Snarare är jag en obotlig optimist som hyllar tesen att det alltid finns hopp hur mörkt läget än ter sig. Även en boren optimist som jag blir emellertid betänksam när jag kastar en, låt vara hastig, blick på den utveckling, eller snarare tillbakagång, vårt samhälle undergått sedan Fredrik Reinfeldt och den så kallade borgerliga alliansen tog över regeringsmakten för snart tio år sedan.

Reinfeldts ministär initierade en samhällelig regression som inte blivit bättre – snarare har regressionen fortsatt i ökande takt – sedan minoritetsregeringen Löfven flyttade in i Rosenbad för halvtannat år sedan och snart därpå initierade den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ) för att neutralisera Sverigedemokraterna. Dock har S-MP-regeringen skärpt upp asyl- och flyktingpolitiken, vilket får räknas till dess fördel.

Nedan följer en rapsodisk men likväl ganska skrämmande genomgång som visar hur några av samhällets bärande institutioner och organisationer fortlöpande krackelerar och förfaller.

POLISVÄSENDET

Det blir mer och mer uppenbart att den kraftigt underbetalda polisen inte klarar av sina uppgifter. Detta medför bland annat, att de för närvarande 55 utsatta områden i Sverige som ibland brukar betecknas som ”no go-zoner” är vita fläckar för polisen som i likhet med räddningstjänst och brandkår regelmässigt utsätts för hot, våld och stenkastning och även raketbeskjutning i den mån den alls vågar visa sig där.

Till dessa nära på förbjudna områden, där djungelns eller åtminstone de kriminella invandrarnas lag råder, får förmodligen också räknas många asylboenden där knivslagsmål inklusive mord, hot mot personal samt sexuella övergrepp tillhör den normala ordningen.

Till följd av den utbredda politiska korrektheten anser sig den så kallade ordningsmakten vidare förhindrad att ingripa mot eller offentliggöra brottslighet som begås av personer med invandrarbakgrund, det så kallade moment 291. Polisen till och med underlåter att skicka ut signalement värda namnet av samma skäl. Representanter för polismakten har även uttryckt skepsis mot sin förmåga att ta sig an brottslighet knuten till terrorism: ”Som att skickas ut på lejonjakt med ett ärtrör och en overall gjord av zebraskinn.” http://nyheter24.se/debatt/836252-polisen-carina-vi-skulle-inte-kunna-hantera-ett-terrordad-i-sverige

Krissituationen accentueras ytterligare på grund av att den leds av en man, förre socialdemokratiske statssekreteraren Dan Eliasson, utan tidigare polisiär erfarenhet som tidigare misslyckats i befattningar som chef för Försäkringskassan och Invandrarverket. Denne har genomfört en tvivelaktig omorganisation av polisväsendet som skapat sådan oro och förvirring, att ett allt större antal poliser valt att sluta.

Att polisen skulle mäkta att sköta utvisningen av cirka 80 000 illegala invandrare, som inrikesminister Anders Ygeman förutskickat skulle komma att behöva göras inom det närmaste året, får nog anses vara helt uteslutet.

svfm_strf9040_mek Inga pengar att modifiera Stridsfordon 90 för.

FÖRSVARSMAKTEN

Sveriges försvarsmakt har hög svansföring i en del avseenden. Så var försvaret tidigt ute med att rekrytera kvinnor, och sedan tiotalet år tillbaka har det varit ett stående inslag vid de årliga så kallade Pride-festivalerna i Stockholm i syfte att locka till sig HBTQ-personer. Svensk trupp har även deltagit i internationella insatser i exempelvis Afghanistan och nu senast i Mali och Sveriges regering har gjort aktningsvärda försök att sälja planet JAS 39 Gripen utomlands..

När det gäller den forna krigsmaktens centrala uppgift – att skydda vårt land och dess gränser – är det betydligt sämre beställt, och för något år sedan deklarerade den dåvarande överbefälhavaren Sverker Göransson att det inte fanns resurser att försvara Sverige mer än en vecka vid ett fientligt angrepp och då bara begränsade delar av landet. Sedan dess har läget förvärrats ytterligare, och kritiker anser att det är så illa att endast Stockholm skulle kunna försvaras under några timmars tid. Gotland kan vi sannolikt glömma.

Försvarsmakten har hos regering och riksdag vidare begärt 20 miljarder kronor för att kunna genomföra en planerad förmågeförstärkning under perioden 2016-202o men fick endast 10,2 miljarder – litet drygt hälften – av de äskade medlen efter en uppgörelse mellan S-MP-regeringen och allianspartierna. Det innebär bland annat att man inte kan modifiera och uppgradera Stridsfordon 90 som tänkt var. http://cornucopia.cornubot.se/2016/03/pengarna-slut-for-forsvaret-renovering.html

Riksrevisionen har i sina rapporter om försvarets tillstånd varit minst sagt kritisk: ”Sveriges försvar saknar planer, material och personal för att klara av de insatser riksdagen beslutat om.” https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/18/riksrevisionens-rapport-erbarmligt-tillstand-for-forsvaret/

Ansvaret för det erbarmliga tillståndet i försvaret får både de borgerliga och socialdemokratiska regeringarna ta på sig. Detta är naturligtvis särskilt allvarligt i en tid, då arvfienden Ryssland rustat febrilt de senaste tio åren samt trappat upp sina kränkningar mot länder i närområdet.

SVENSKA KYRKAN

Sedan Andra världskrigets slut har Svenska kyrkan, den samhällsinstitution som har till uppgift att sörja för befolkningens andliga välfärd, varit föremål för en fortgående politisering. Under ärkebiskop Gunnar Hultgrens tid inleddes ett, låt vara kortlivat, ”social-etiskt” projekt i syfte att få industriarbetare intresserade av kyrkans budskap, men det verkliga genombrottet för vänsterpolitiseringen kom med den så kallade kristna vänsterns framträdande som en del av ”68-vänstern”.

Jesus Kristus började nu ses som en kommunistisk revolutionär, och prästen Per Frostin hävdade exempelvis i pamfletten Kampen för rättfärdighet (1975) att Jesus sannolikt skulle gå i FNL-demonstrationer och protestera mot USAs krig i Vietnam om han kom tillbaka till jorden, och att de kommunistiska diktatorerna Ho Chi Minh, Fidél Castro och Mao Tse-tung nog kunde ses som Guds redskap. I Båstad ledde kyrkoherde Ingemar Simonsson 1968 en våldsam demonstration mot en Davis Cup-match i tennis mellan Sverige och Rhodesia.

minsanning_kg_hammar_992 K. G. Hammar: ställde ut bögbilder i domkyrkan.

Sedan dessa turbulenta dagar har Svenska kyrkans politisering och sekularisering rullat på ohejdat, och 1999 lät ärkebiskopen K. G. Hammar fotografen Elisabeth Ohlson Wallin ställa ut sina beryktade bilder – Ecce Homo – om Jesus och lärjungarna som bögar och transvestiter i Uppsala domkyrka. I dag har vår forna stats- och folkkyrka urartat till att bli en kamporganisation mot Israel och för islam och klimatalarmismen.

Allt detta har medfört att folk lämnar kyrkan i en allt snabbare takt. Sedan kyrkan skiljdes från staten 2000 – dock betalas den årliga kyrkoavgiften fortfarande in via skattsedeln – beräknas kyrkan ha förlorat omkring en miljon medlemmar (däribland artikelförfattaren). Prästen, professor emeritus Eva Hamberg, tackade för sig med motiveringen, att kyrkan genomgått en oacceptabel inre sekularisering.

Droppen var att endast en av kandidaterna vid ärkebiskopsvalet för något år sedan på en fråga svarade att Jesus gav en bättre bild av Gud än Mohammed: ”Bara att de fick frågan om hurivida Jesus gav en bättre bild av Gud än Muhammed och inte kan svara tydligt på den frågan, utan svävar på målet.” https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/08/prast-lamnar-svenska-kyrkan-pa-grund-av-inre-sekularisering/

REGERINGEN

Den allra viktigaste institutionen i ett samhälle är dess regering. Dess viktigaste och egentligen enda uppgift är värna om och tillvarata det svenska folkets intressen och säkerställa dess välstånd. Jag vågar påstå att den uppgiften har samtliga svenska regeringar från och med 1975 skändligen misslyckats med att uppfylla, enkannerligen från och med regeringarna Reinfeldts och Löfvens tillträden 2006 respektive 2014.

1975 är ett centralt årtal i sammanhanget, emedan det var detta år som riksdagen enhälligt antog regeringsproposition 1975:26, undertecknad av Olof Palme och Anna-Greta Leijon med rubriken ”Regeringsproposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken.” Det hade tidigare varit självklart att immigranter skulle assimileras in i den svenska kulturen. De skulle helt enkelt ta seden dit de kom. Nu skulle den politiken överges: ”Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.” https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/31/sa-blev-vansterns-utopia-en-svensk-mardrom/

Med antagandet av detta regeringsförslag var mångkulturen upphöjd till högsta norm i samhällsbygget, och det är anmärkningsvärt att inget borgerligt parti protesterade mot detta i högsta grad utopiska regeringsförslag (S) utan passivt eller aktivt stödde detsamma. Den officiellt knäsatta mångkulturalismen har lett till att Sverige segregerats svårt med olösliga sociala och religiösa problem som följd och att slussportarna öppnats för en massinvandring som saknar motstycke. En av många följder av denna katastrofala utveckling har blivit en drastiskt ökad och utifrån importerad antisemitism.

Reinfeldt_1366 Fredrik Reinfeldt lutar åt vänster och personifierar det svenska debaclet.

Mångkulturalismen går hand i hand med en utpräglad oikofobi, rädslan för det egna: immigranterna favoriseras, de egna medborgarna negligeras. Detta blev särskilt tydligt i fallet Reinfeldt, som enligt min mening kanske mer än någon annan svensk ledare sedan Palmes dagar personifierar det svenska debaclet: denne menade i en TV4-intervju på juldagen 2014, då han inte längre var regeringschef, att Sverige tillhör invandrarna snarare än de infödda svenskarna och att våra gränser är ”påhittade”: https://www.youtube.com/watch?v=d5pPmcYUHVU

I skrivande stund styrs Sverige av en minoritetsregering som utgörs av ett socialdemokratiskt parti som är en skugga av sitt forna jag och ett extremistiskt miljöparti. S-MP-regeringens första åtgärd var att erkänna det så kallade Palestina, en ”stat” som aldrig existerat som självständig nation och vars enda mål tycks vara att utplåna den judiska staten Israel.

Lägg därtill att samma regering till betydande del består av ett rövargäng där vi till statsminister har en man med svetsarbakgrund och talfel, en utrikesminister helt i avsaknad av diplomatiska talanger, en miljöminister som gjort sig skyldig till miljöbrott, en skolminister som gripits i Israel för brott mot terrorlagstiftningen i detta land, en kulturminister som visat tuttarna i en herrtidning och lett ett barnprogram i TV, en bostadsminister som är islamist samt en framtidsminister som menar sig ha blivit mördad i ett tidigare liv.

Det är sant att regeringen sedan slutet av förra året, oerhört sent påkommet och i ren självbevarelsedrift, skärpt asyl- och flyktingpolitiken. Även från den borgerliga oppositionen och främst Moderaterna har hörts liknande tongångar, med påföljd att Sverigedemokraterna tappat något i de senaste opinionsmätningarna. Hur länge denna politik kommer att tillämpas kan nog dock sägas stå skrivet i stjärnorna.

BANKVÄSENDET

Banker som det inte går att ta ut pengar från.

För bara tio år sedan skulle jag ha trott att en sådan företeelse inte var möjlig. Under de senaste åren har emellertid allt fler banker bannlyst kontanthanteringen, officiellt på grund av rånrisken och av påstådda miljöskäl där det skylls på utsläppen från de fordon som transporterar sedlarna och mynten till bankerna. Detta är sannolikt endast svepskäl.

I verkligheten, kan man misstänka, vill de giriga bankerna snåla in ytterligare genom att minska på personalen för att kunna ge sina högre chefer ökade bonusar och lönepåslag. Den minskande personalstyrkan vill dessutom slippa den ökande kontanthantering som man märkte blev följden av försvinnandet av många bankomater – kring 1000 sådana har försvunnit spårlöst under de senaste åren.

image Forex bank – fortfarande med kontanter.

Utvecklingen bort från penninghanteringen har gjort att endast Tjeckien i dag av alla länder i Europa erbjuder sämre möjligheter att få tillgång till reda pengar än Sverige. Såvitt jag känner till är det väl endast Forex av banker i Sverige som alltfort satsar på kontanthantering.

Riksbankschefen Stefan Ingves har dock nyligen protesterat mot trenden med minskade uttagsmöjligheter och skrev i en debattartikel på DN Debatt den 16 mars 2016 bland annat: ”Bankerna måste ansvara för bankernas kontantbehov”. Alla, menar Ingves, måste beredas möjlighet att sköta sina in- och utbetalningar på det sätt som passar dem bäst. http://www.dn.se/debatt/bankerna-maste-ansvara-for-kundernas-kontantbehov/

POSTVÄSENDET

Även inom postväsendet, som i Sverige har anor sedan 1636, märks en tydlig tendens till ständigt försämrad service för gemene man. Den stora revolutionen inleddes år 2000, då det beslutades om att samtliga omkring 900 postkonor i landet skulle läggas ned. Postservicen skulle i stället tillhandahållas av exempelvis matvarubutiker och bensinmackar.

”Nedskärningar har präglat verksamheten i decennier”, konstateras i en redogörelse. De postanställda inom postens alla olika grenar var som flest i mitten av 1980-talet; därefter har omorganisationerna, rationaliseringarna och nedskärningarna avlöst varandra och bidragit till såväl sämre service till allmänheten som ständigt ökade påfrestningar för de anställda. http://www.publikt.se/artikel/tusentals-kan-tvingas-lamna-posten-16590

TK 001 Min artikel i Telgekuriren som Postens jurister ville censurera.

Den forna lördagsutdelningen är ett minne blott, liksom den tid då man kunde räkna med att posten damp ner i brevlådan någon gång på förmiddagen. Det tillhör i dag inte ovanligheterna att den kommer på sena eftermiddagen och ibland rentav fram emot kvällningen. Någon skillnad sedan 2009, då svenska Posten fusionerades med den danska motsvarigheten till PostNord med ”samordningsvinst” som motivering, har i alla fall jag inte märkt. Dock har säkert konkurrensen från före detta CityMail, numera Brings, gjort att Posten tvingats skärpa sig något.

Ett självupplevt exempel när det gäller förhållandet Posten-Brings: När SD Södertälje inför valet 2014 gav ut ett valnummer av tidningen Telgekuriren, skrev jag en artikel som handlade om lagstiftningen kring ”hets mot folkgrupp”, som jag och SD anser bör avskaffas. Postens juridiska expertis menade att artikeln var alltför kontroversiell och borde lyftas ut ur tidningen, annars kunde inte Posten åta sig att distribuera den. En form av statlig censur, alltså. Vi vände oss då till Brings, som inte hade några problem med att distribuera tidningen och dessutom gjorde det billigare än Posten, även om det tog marginellt längre tid än det skulle ha gjort med Posten.

SKOLOR OCH UTBILDNING

Den svenska grundskolan har sedan Andra världskrigets slut 1945 utmärkts av en ständig ström av olika typer av experiment för att i de yttersta av dessa dagar leda till en nära nog total urartning. Ett mycket tungt ansvar för denna ”utveckling” åvilar den man som kallats ”den svenska grundskolans fader” (jag skulle hellre säga dödgrävare), Stellan Arvidson (1902-97), en marxist och socialdemokrat på vänsterkanten som utsågs till sekreterare i 1946 års skolkommission.

Målsättningen med grundskolan var att den skulle utgöra basen för skapandet av ett sant demokratiskt samhälle genom avvecklingen av det gamla klassamhället, en till det yttre onekligen nobel målsättning. Det var bara det att Arvidson var en marxist och samtidigt fanatisk ateist som hade det kommunistiska Östtyskland som idealland; bland annat strävade han efter att utradera allt kristet innehåll i den svenska skolan, något som väl var det enda som lyckades över förväntan beträffande skolutvecklingen.

Inte bara det – Arvidson var under många år ordförande i Föreningen Sverige-DDR. Jag skrev följande om Stellan Arvidson och hans insatser på skolans område i tidskriften Contra för några år sedan: http://www.contra.nu/c012prov.html

3438229_2048_1152 DDR-vännen Stellan Arvidson. Den svenska skolans dödgrävare.

Ett projekt som var helt i Arvidsons smak var ett utbyte på skolans område mellan Sverige och Östtyskland, som pågick under hela 1980-talet och slutade först med Berlinmurens fall 1989. Projektet, som hade de svenska skolmyndigheternas oreserverade stöd, gick ut på att bibrínga svenska lärare en positiv uppfattning om det socialistiska systemet i Östtyskland och övervakades noga av den tyska underrättelsetjänsten Stasi. Docenten Anders Törnvall har sammanfattat projektet i ett kompendium med titeln Svensklärarna i DDR – en studie av ett Stasiprojekt, som givits ut av tankesmedjan Frivärld.

Sett mot ovanstående bakgrund är det minst av allt någon sensation, att den nuvarande situationen för den svenska grundskolan måste betecknas som katastrofal. Svenska elever har i de vart tredje år återkommande PISA-undersökningarna (PISA=Programme for International Student Assessment i regi av OECD) noterats för ständigt sjunkande resultat sedan undersökningarna inleddes 2006. Det är elevernas kunskaper och färdigheter i matematik, naturvetenskap, läsförståelse och problemlösning som är föremål för OECDs intresse.

Förutom den nämnda socialistiska bakgrunden och de ständiga reformerna, som skapat en otrygg situation för både lärare och elever, är den accelererande invandringen en tung faktor när det gäller att förklara de undermåliga svenska resultaten. Det menar exempelvis skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren: ”Invandring har bidragit till sämre Pisaresultat.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=6221834

Med tanke på den kroniska krisen för den svenska grundskolan är det givetvis långt ifrån överraskande, att problemen sedan fortplantas först i gymnasiekolan och därefter med den akademiska utbildningens fortgående urartning.

DOMSTOLSVÄSENDET

För att ett land skall kunna erbjuda sina medborgare rättssäkerhet krävs att domstolarna fungerar på avsett sätt. Detta är långt ifrån någon självklarhet i dag, vilket icke minst har att göra med den svenska domarkårens bristande kompetens från tingsrätterna till Högsta domstolen. Det hävdade Mats Lönnerblad, ordförande i Bankrättsföreningen, i en debattartikel redan 2000:

”Det är således inte tingsrätterna som behöver skyddas genom någon lagstiftning. Det är den enskilde individen, som inte får sin sak prövad ordentligt av svenska domstolar. /…/ Svagheten i systemet beror på att svenska domare inte fått den kompetensutveckling de borde ha rätt till. Dessutom slarvar sig svenska domare igenom tvistemål, på ett sätt som jag inte trodde kunde vara möjligt.” http://www.bankrattsforeningen.org.se/ledaren7.html

Domstolskrisen beror således, menar debattören, på domarna själva ”och att kompetensen inom domstolsväsendet minskat dramatiskt under de sista 50 åren i Sverige”.

Många domare känner sig i dag hotade, något som bland annat lett till att de tenderar att skylla rättsväsendets brister på lekmannadomarna, det vill säga nämndemännen i tingsrätter och hovrätter. När någon nämndeman läcker detaljer i ett mål till media eller råkar nicka till under en domstolsförhandling blir det svarta rubriker i pressen, men när någon yrkesjurist blamerar sig nöjer sig media i regel med notiser.

3601933_2152_1211 Hovrättspresidenten Fredrik Wersäll kostade de svenska skattebetalarna miljardbelopp.

Ett exempel på en domare som vidtagit extrema åtgärder i sin personliga vendetta mot nämndemännen är presidenten i Svea hovrätt, Fredrik Wersäll, som godtyckligt beslutade om att den första uppmärksammade ”gangsterrättegången” mot företrädare för maffiabrottsligheten i Södertälje måste tas om därför att en nämndeman (M) i tingsrätten skulle ha varit jävig på grund av medlemskap i den lokala polisnämnden.

Ett exakt likadant fall inträffade i Malmö tingsrätt i samband med rättegången mot mördaren Peter Mangs, men där bedömde den ansvarige domaren att nämndemannen inte var jävig så målet behövde inte repriseras. Omtagningen av målet mot Södertäljenätverket beräknas ha kostat skattebetalarna cirka 1,5 miljarder kronor. Om allt detta skrev jag i en artikel i SD-Kuriren # 102 i december 2012.

BRANDFÖRSVAR OCH RÄDDNINGSTJÄNST

Brandförsvarets/räddningstjänstens bekymmer kommer från två håll – dels inifrån, dels utifrån. Internt har politisk korrekt kvotering baserad på kön och etnisk tillhörighet lett till en verklighet som många brandmän och ambulansförare upplever som skrämmande.

Sajten Avpixlat skriver följande den 12 december 2015 utifrån en granskning utfärd av en oberoende grupp granskare som arbetar under rubriceringen Samhällsmagasinet: ”Det har ansetts viktigare med ’mångfald’ än kompetens och för att få en jämn könsfördelning och ökad mångetnisk och religiös representation bland de utbildade och anställda har kraven på att faktiskt kunna utföra jobbet fått stryka på foten.” http://avpixlat.info/2015/12/12/den-sonderkvoterade-raddningstjansten-och-brandkaren-granskad/

Parallellt härmed har ambulans- och brandförsvarspersonalen fått vidkännas allt tuffare arbetsförhållanden genom att företeelser såsom hot, stenkastning, våld och till och med raketbeskjutning blivit allt vanligare i de segregerade utanförskapsområden som blivit en följd av den svenska mångkulturalismens härjningar. Även polismakten har samma typ av problem – politisk korrekt kvotering samt angrepp i utanförskapsområden.

Sverigedemokraterna har lagt en riksdagsmotion om att förbjuda kvotering och kampanjer syftande till könskvotering och etnisk kvotering.

svensk-aldrevard Svensk äldrevård lämnar en hel del övrigt att önska.

VÅRD OCH OMSORG

Svensk vård och omsorg har länge ansetts vara bland de bästa i världen och står sig fortfarande jämförelsevis väl vid en internationell jämförelse. Vi kommer dock inte ifrån att larmrapporterna har duggat tätt under senare år, och även om somligt troligen överdrivits finns mycket som är tillräckligt alarmerande för att varningsflagg bör hissas.

Bland de mest uppmärksammade vårdområdena finns äldrevård och vård i livets slutskede, där verkligheten lämnar mycket övrigt att önska när det gäller vården och tillsynen över medlemmar i de generationer som bidragit till att bygga upp vårt land och vår välfärd.

Det går här inte att säga med säkerhet om offentliga eller privata vårdalternativ är att föredra, trots att tillskyndarna till den så kallade Carema-skandalen för några år sedan – främst Dagens Nyheter samt socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker – ville ställa Carema vid den symboliska skampålen och slå fast att offentligvården var bättre och att privata alternativ helst borde förbjudas.

Sanningen har visat sig vara en helt annan, heter det på Politikfaktas sajt den 15 februari 2013: ”På punkt efter punkt har det visat sig att Carema förbättrat livet för de äldre och förbättrat arbetsmiljön för deras personal.” http://politikfakta.se/2013/02/sanningen-bakom-dagens-nyheters-och-vansterns-caremaskandal/

Det finns problem för all slags vård i Sverige, offentligt som privat: sjukvård, äldrevård, vård i livets slutskede, psykiatri och tandvård. Genomgående är brist på utbildad personal, överbeläggning och stundom orimligt långa väntetider. Det överdimensionerade tillflödet av asylsökande av olika slag ställer stora och ökande krav på den under landstingen lydande vårdsektorn, och självklart väcker det kritik när de utifrån kommande kan åtnjuta samma behandling hos tandläkare som andra patienter för bara en femtilapp. Samtidigt har fattigpensionärer över huvud taget inte råd att uppsöka tandläkare när ett besök kan kosta tusentals kronor.

Även om som sagt mycket kunde vara bättre i dag kan det komma att bli etter värre framöver. I tider då medicinska framsteg gör alltfler sjukdomar behandlingsbara, när de äldres antal hela tiden ökar med påföljd att demensåkommor också gör det och befolkningen i landet snart är uppe i tio miljoner, kommer de samlade kostnaderna för vårdsektorn att öka med 30 procent fram till 2050 enligt en rapport från Sveriges kommuner och landsting (SKL). Om ”den ständiga vårdkrisen” hade det numera nedlagda magasinet Neo 2013 följande artikel: http://magasinetneo.se/artiklar/den-standiga-vardkrisen/

Finns det då inga institutioner och organisationer av grundläggande betydelse för vårt land som fungerar någorlunda tillfredsställande längre? Jo, det gör det. Dessa två är, skulle jag vilja påstå, monarkin och idrottsrörelsen, även om det säkert finns saker också där som skulle kunna utsättas för kritisk granskning.

imagesGBGY0XRP Monarkin – här i form av kung Carl XVI Gustaf och prinsessan Estelle – är en svensk institution som fungerar!