Posted tagged ‘”Seinfeld”’

Vårt ”underbara” TV-utbud: då zappar jag vidare…

24 november, 2019

Wahlgrens värld säsong 4. Pernilla Wahlgren, Bianca Ingrosso och hunden Dino. Foto: Magnus Ragnvid/Kanal 5

Hur är man beskaffad om man finner nöje i ”Wahlgrens värld” och andra program som förhärligar kändispatrasket?

Ja, jag erkänner – jag ser en hel del på TV. Favoritprogrammen är deckare och historiska tillbakablickar. En och annan sitcom som ”Seinfeld” och ”Frasier” också. Med mera.

Men det finns ganska gott om TV-inslag som väcker min avsky eller åtminstone mitt löje. Stundom stimuleras även mina kräkreflexer. Allt detta gör att jag omedelbart zappar vidare i TV-utbudet. Här följer några smakprov som ni kan applådera eller förfasas över efter gottfinnande.

-Valfri kasinoreklam. Särskilt motbjudande är det kasino som misshandlar den gamla fina hitlåten ”Games people play”, en seriöst samhällskritisk hit med Joe South från slutet av 60-talet som i reklamen förvandlas till tuggummipop av sämsta märke.

-Det kasino som som trumpetar ut låten ”Maria, you got to see her”, vilket måste ha skett minst tiotusentals gånger vid det här laget.

-Olika typer av smink- och hudvårdsreklam som använder sig av ordet ”formula” i stället för det korrekta formel – det vill säga alla.

-Alla dessa program där vi tvingas följa delar av det svenska kändispatrasket av typ Parneviks, Wahlgrens, Hyséns, systrarna Graaf, Hollywood-fruarna…hur är man egentligen beskaffad om man finner nöje i denna patetiska kändisdyrkan?

-När någon miljöpartist, stundom förädlad till någon form av ”expert”, dyker upp i rutan.

-Alla inslag som förhärligar vår totalt utflipprade klimat-Messias Greta Thunberg.

Den olidlige linslusen Anders Bagge.

-All reklam från företag som försöker tjäna en hacka på att framhålla hur ”klimatsmarta” eller ”klimatkompenserande” de är.

-All rapportering från USA i SVT respektive TV4, som går ut på en enda sak – att tala om för oss arma tittare hur värdelös president Donald Trump är i alla avseenden.

-Allting som sänds om Israel, som går ut på att demonisera den judiska staten Israel och lyfta mordiska palestinaaraber till skyarna.

-Dokusåpor av typ ”Paradise Hotel” eller ”Ex on the beach”, där ett antal mestadels omåttligt tatuerade och/eller hjärndöda individer med måttlig IQ vältrar sig i sex, avkläddhet och allehanda meningslösheter.

-Alla program innehållande personer iförda olika typer av overaller, ofta med hjälmar på huvudet, som ägnar sig åt lastbilar, båtar och olika typer av mekaniska aktiviteter eller att föröka hitta guld. Mördande trist.

-Alla program med knepiga typer med vildvuxna skägg vilka isolerat sig från omvärlden i ett ruckel någon nordamerikansk ödemark.

-Kockar eller snickare med kort stubin som oavbrutet vräker ur sig otidigheter mot saker eller personer som inte faller dem på läppen.

-Allting med den helt olidlige linslusen Anders Bagge.

Förre spionen Jan Guillou – då zappar jag vidare.

-Program där personer med kroppsliga defekter exploateras i underhållningssyfte.

-Allt som har med den numera helt elefantiasiskt vulgariserade Melodifestivalen (”Mellon”) eller Eurovisionsschlagern att göra.

-Program och inslag med skäggförsedda män i kvinnokläder.

-Alla dessa patetiska filmer i svart-vitt där personer trevar sig fram genom hus som påstås behärskas av onda andar och påstår sig höra eller se än det ena, än det andra med i bästa fall mycket vaga belägg. Kanske finns det sådana hus – men de här filmsekvenserna ökar knappast trovärdigheten.

-När Stefan Löfven, Jan Guillou eller Jonas Gardell dyker upp i rutan.

Det kan finnas flera exempel, men jag stoppar där.

 

SD större än M: ketchupeffekt med fördröjning

23 juli, 2015

11209560_466529243520759_4394722185055859822_n

Det var vid sitt bildande 1988 som Sverigedemokraterna (SD) med icke alltför stor finess började skaka och slå på den så bekanta ketchupflaskan.

Det dröjde länge innan det kom ut något över huvud taget och hela 22 år innan  partiet nådde riksdagen. 27 år efter bildandet går det bättre och bättre för SD att bearbeta den ordspråksrelaterade flaskan, men ännu finns det ketchup kvar att få fram.

En bra bit på väg mot målet – att åstadkomma ketchupeffekten genom att tömma hela innehållet och bli landets största parti – kom partiet dock vid det norska institutet Sentios julimätning som förde SD förbi Moderaterna med 23,1 procent mot 20,8 till positionen som rikets näst största parti. Endast 0,8 procent återstår nu fram till Socialdemokraterna, som landar på 24,1 procent hos Sentio vars mätning presenterades i samarbete med Nyheter Idag och dess eminente Chang Frick: http://nyheteridag.se/chockmatningen-som-skakar-sverige-sd-for-forsta-gangen-storre-an-moderaterna/

Jag måste erkänna att jag är rätt tagen av SDs utveckling. Att vårt parti skulle avancera förbi Moderaterna är i sig ingen överraskning, det har jag länge sett som en självklarhet. Fredrik Reinfeldts, Anders Borgs och Per  Schlingmanns metamorfosering till oigenkännlighet av Arvid Lindmans, Jarl Hjalmarsons, Gunnar Heckschers och Gösta Bohmans gamla parti ledde visserligen till åtta års regeringsinnehav, men samtidigt bar den också på fröet till en kommande katastrof.

safe_image

Till slut fanns det nämligen ingenting kvar av det gamla konservativt-klassiskt liberalt färgade idégodset, bara Reinfeldts utopiska drömmerier om att svenskarna skulle ”öppna sina hjärtan” jämte plånböcker för alla som var vänliga nog att ”välja Sverige”. Addera de mer eller mindre hallucinogena vanföreställningarna om ett Sverige med påhittade gränser som egentligen tillhör alla som kommer hit utifrån ”mitt i livet”. Följaktligen behövdes vare sig militärt försvar eller gränsskydd av någon betydelse.https://tommyhansson.wordpress.com/2014/12/25/reinfeldts-oppna-granser-och-de-utopiska-nya-moderaterna/

Följden har blivit en flodvåg av bidragsturister, lycksökare, grova brottslingar och för all del också ett mindre antal personer med reella flyktingskäl, även om detta har varit svårt eller omöjligt att avgöra då det stora flertalet av de hitkommande gjort sig av med alla identitetshandlingar.

Så ja, jag har sedan länge förutsett att SD skulle passera M. Dock trodde jag länge att detta troligast skulle ske i höjd med riksdagsvalet 2022. I stället äger denna historiska händelse rum redan nu, ett knappt år in på fyraårsperioden fram till valet 2018! Visserligen ”bara” enligt det norska opinionsinstitutet Sentio, men då skall man minnas att just Sentio varit bäst av alla på att pricka in SDs valresultat såväl 2010 som 2014. http://www.svd.se/sd-nast-storst-m-ner-pa-20-procent

978x409 Rollfiguren George Costanza (Jason Alexander) i ”Seinfeld” testar ketchupeffekten.

Största partiet enligt den här refererade mätningen är Socialdemokraterna med 24,1 procent. SD sackar alltså efter S med försumbara 0,8 procentenheter och kan vara i fatt redan vid nästa månads mätning. I övrigt hänvisar jag till stapeldiagrammet överst på den här sidan, då övriga partiers prestationer knappast är något att över hövan orda om.

En intressant infallsvinkel gällande moderatpartiets tillbakagång har den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som enligt citat i Nyheter Idag uttalar följande:

Det man ska ha klart för sig när man bedömer Moderaterna är att de ligger högre nu än vad de gjort historiskt. Så att raset är en normalisering av Moderaterna utifrån den exceptionella tiden med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Det tror jag är en viktig förklaring.

På jämförbart sätt menar Ljunggren att även Kristdemokraterna och Centerpartiet nu är nere i ”normala” siffror jämfört med glansperioderna med Alf Svensson respektive Thorbjörn Fälldin. Moderaternas kräftgång är dock den enda i föreliggande mätning som är statistiskt säkerställd.

Stig-Bjorn082-664x346 Stig-Björn Ljunggren menar, att M-tappet innebär en normalisering.

SD-toppen Mattias Karlsson för sin del citeras så i Nyheter Idag: ”Det handlar om att väljarna köper inte Anna Kinberg Batras förklaringar när det gäller Decemberöverenskommelsen…Sen har det såklart också att göra med att partiet /SD/ lyckas bygga trovärdighet och bredd men även att invandringspolitiken är så pass extrem som den är just nu.”

Jag skulle vilja tillägga, att väljarkåren inte heller köper de etablerade partiernas djävulsmålning av Sverigedemokraterna ”som ”rasistiskt”, ”främlingsfientligt” eller rentav ”nyfascistiskt”, som den lindrigt begåvade kommunistmegafonen Henrik Arnstad lyckats tuta i Stefan Löfven att SD är. Folk är inte dummare än att de inser, att SD faktiskt inte bara är det enda oppositionspartiet utan fastmer  det enda partiet i Sveriges riksdag samt ute i kommuner och landsting som lever mitt i verkligheten och inte ägnar sig åt substanslöst prat i vädret.

Den bästa bilden av de sverigedemokratiska opinionsframgångarna över tid får vi genom att studera tidningen Dagens Samhälles grafik över sin Poll of polls, som omfattar samtliga mätinstituts siffror över ett års tid. Tidningens chefredaktör Mats Edman skriver följande i sin presentation:

SD är det enda svenska parti som har en riktigt stark trend – positiv, alltså. Så här stark är utvecklingen mellan juli 2014 och juli 2015. Grafen bygger på vägda medelvärden från samtliga opinionsmätningar.

Dagens Samhälles graf här:

11745742_10153564894238578_3886292042353344047_n

När Jimmie Åkesson i sitt tal i Almedalen för några veckor sedan hävdade, att SD inom en överskådlig framtid skulle bli Sveriges största parti påstod Aftonbladets Lena Mellin att han var högmodig och påminde om talesättet ”högmod går före fall”: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article21059027.ab De orden lär hon få äta upp i en nära framtid. Det bör slutligen erinras om, att Åkesson även förutsagt att SD kommer att bli ett regeringsfähigt parti.

Jag är litet osäker på om min liknelse med ketchupflaskan håller streck, men jag fullföljer den ändå: först när Åkesson flyttat in i Rosenbad blir den fulla ketchupeffekten verklighet – låt vara med viss fördröjning.