Posted tagged ‘Sentio’

SD konsoliderar sig

10 maj, 2012

Jimmie Åkesson och SD har konsoliderat sig i politikens finrum.

Det har nu gått några dagar sedan den stora partiledardebatten i SVT, där samtliga riksdagspartiers ledare deltog. Inga konstigheter beträffande Sverigedemokraternas deltagande den här gången.

Jag tror de flesta är överens om att sossefärskingen Stefan Löfven mätte sig väl med statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Personligen uppfattade jag denna kraftmätning som en knapp men klar poängseger för Löfven. Framförallt vann han på att förhålla sig lugn och saklig, medan Reinfeldt förlorade på att låta den arrogans han gjort sig känd för lysa igenom ett par gånger.

Löfven och Reinfeldt åtnjuter enligt senaste undersökningen lika stort förtroende.

SDs Jimmie Åkesson svarade som vanligt för en stabil insats. Förhandsintresset var fokuserat på duellen Reinfeldt-Löfven, varför det redan på förhand stod klart att Åkesson skulle få svårt att ta särskilt stor plats. Nu var han en partiledare bland andra, vilket nog kändes ganska bra för alla oss som tröttnat på den stundom häpnadsväckande diskriminering SD fått vidkännas.

Nej, SDs paradfråga – massinvandringens avigsidor – fick inte stor plats den här gången. Det gav dock Jimmie Åkesson tillfälle att bland annat klargöra att det räcker med höjningar på bensinpriset nu samt att SD på intet sätt önskar tvinga på kommunerna oseriösa vårdföretag för våra äldre, något som nye vänsterledaren Jonas Sjöstedt av oklar anledning fått för sig.

Jonas Sjöstedt – ännu en folkilsken vänsterledare.

Eljest var det väl ingen partiledare som direkt gjorde bort sig. Ett litet plus i kanten vill jag nog ge Kristdemokraternas Göran Hägglund som stretar vidare med sitt parti, vilket nu ligger fast förankrat under fyra procent i opinionsmätningarna.

Men det hjälper inte – Hägglunds ansikte är förbrukat vid det här laget och endast ett mirakel torde kunna rädda KD kvar i riksdagen. Och ännu så länge har vare sig Häggis eller någon annan presumtiv partiledarkandidat visat upp tecken på att kunna gå på vatten.

Ett minus utdelar jag till V-Sjöstedt, som nu genom sin notoriska argsinthet sällar sig till tidigare V-ledare kända för att skälla värre än folkilskna bandhundar. Där fick alla vi som till äventyrs trodde, att Sjöstedt var i alla fall hyfsat balanserad/nyanserad. I vanlig ordning lovade desslikes V-ledaren guld och gröna skogar till flertalet utan att ha tillstymmelsen ekonomisk täckning härför.

Göran Hägglunds ansikte är förbrukat.

Sjöstedt hade dagen till ära visserligen tagit på sig en illröd slips – manliga V-ledare kör som bekant vanligen slipslöst – men jag tror inte han lurade många genom denna klädinnovation. Några nya anhängarskaror lär han i vart fall inte ha vunnit, snarare förlorade han genom sitt framträdande en eller annan potentiell väljare.

Någon mätning som gjorts där hänsyn tagits till partiledardebatten har inte gjorts när detta skrivs. Tidigare mätningar visar dock att Stefan Löfven i stort tycks ha levt upp till sin entydiga roll som Socialdemokraternas frälsare. I senaste Sentio fick sossarna således hela 37,9 procent, en uppgång med 5,2 procentenheter sedan föregående mätning hos samma institut. Moderaterna minskade till 28,5 procent.

För Sverigedemokraterna noterades i Sentio-mätningen mycket goda 8,2 procent, men då skall man komma ihåg att Sentio är det institut som regelmässigt brukar ha höga siffror för färskaste riksdagspartiet. Jämför man med resultat i andra mätningar står det klart att SD har konsoliderat sin ställning utan alltför många vare sig botten- eller toppnoteringar. I Sentio blir SD tredje största parti närmast före Miljöpartiet.

Fagert ansikte eller tandrikt leende räcker inte för en partiledare.

April månads sammanfattande mätningar gav således SD 6,1 procent, vilket är o,4 procentenheter högre än valresultatet 2010. Väljer man ett negativt synsätt – såsom exempelvis SD-hatande Expos Daniel Poohl – kan man hävda att SD ”står och stampar”. Vill man vara mer positiv blir kontentan som nämnts att SD konsoliderat sig, till och med ökat något jämfört med senaste riksdagsvalet.

Största problemen har alltfort KD och C. Någon sensation är detta långt ifrån vad gäller KD, men nog överraskar det något att bildsköna svärmorsdrömmen Annie Lööf verkar attrahera väljarna ännu sämre än föregångerskan Maud Olofsson. Lite överraskande är det väl slutligen också att V:s Sjöstedt-effekt blev så kortvarig.

Exemplen Lööf och Sjöstedt visar måhända att väljarkåren inte är fullt ut lika ytlig som en del partistrateger har för sig. Det räcker inte med ett fagert ansikte eller tandrikt leende för att lyckas. Det krävs litet substans också. Substans av den typ Stefan Löfven nog får anses representera.

Media mörkar när SD går fram

5 september, 2011

I Sentios opinionsmätning 8-21 augusti noteras Sverigedemokraterna för 7,1 procents väljarsympatier. Det är en ökning med 0,7 procentenheter jämfört med samma instituts närmast föregående mätning.

I Synovates mätning någon vecka tidigare kom SD bara upp i 2,9 procent, vilket fick åtskilliga mer eller mindre skadeglada bedömare att börja tala om en senkommen ”Norge-effekt”; någon sådan har ju icke noterats i någon annan mätning. Det blev relativt stora rubriker i anledning av den påstådda kräftgången.

Nu när SD återigen går framåt och blir riksdagens fjärde största parti med 0,6 procentenheter till godo på Folkpartiet samt (givetvis) vågmästare i riksdagen lyser de svarta rubrikerna med sin frånvaro. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: media mörkar när SD går fram men tar fram sensationsrubrikerna när det blir tvärtom. Detta är ett så vanligt fenomen att det är lönöst att längre bli förvånad.

Med tanke på att SD:s framgång hos Sentio utan tvivel är denna mätnings stora nyhet måste man dock konstatera att medierna – än en gång – misslyckats med att göra sitt jobb. Man skulle kunna säga att professionalismen minskar i takt med att SD-sympatierna ökar.

I övrigt finns inga sensationer att notera i Sentio-mätningen. Socialdemokraterna går neråt med 0,6 procentenheter jämfört med senaste mätningen men förblir största partiet – Moderaterna hack i häl med 32,o procent, en marginell uppgång. Vänsterpartiet står och stampar på 4,8 procent.

Skillnaden mellan blocken är närmast obefinlig: den rödgröna oppositionen noterar 45,9 procent hos Sentio mot 45,8 för alliansregeringen. Övriga partier får 1,2 procent. I praktiken är dock de rödgrönas övertag större än så, eftersom KD återigen hamnar under fyraprocentsspärren med 3,2 procent.

Romson/Fridolin-effekten tycks ha uteblivit för MP. Trots, eller kanske tack vare, ivrigt bögflaggande.

Gällande Miljöpartiet kan noteras att man går tillbaka med 0,4 procentenheter jämfört med Sentios förra mätning och får 8,0 procent. Någon Fridolin/Romson-effekt kan alltså  inte förmärkas.

Den verkligt intressanta frågan i anledning av de två senaste opinionsmätningarna är hur Synovate lyckades manipulera resultatet till SDs nackdel så till den milda grad.