Posted tagged ‘Shanghai’

Från Marx och Engels klankommunism till dagens rasvänster

28 september, 2015

120402_karl_marx_shanghai Marx och Engels står staty i Shanghai i Kina.

Karl Marx och Friedrich Engels heter ett par av de mest inflytelserika tänkarna i modern tid. Deras idéer ligger till grund för det brutalaste samhällsexperiment världen skådat – kommunismen – och fortsätter utöva inflytande ända in i de yttersta av dessa dagar. Nyligen tog jag del av en debattartikel om Marx och Engels ideologiska inspirationskällor av journalisten och författaren Per Brinkemo i tidningen Dagens Samhälle # 31 2015, som jag måste tillstå var något av det intressantaste jag läst på länge.

Brinkemo, som är känd för sina studier om somaliskt samhälle och kultur, tar i artikeln fasta på det sällan uppmärksammade faktumet att kommunismens ideologiska patriarker Karl Marx (1818-83) och Friedrich Engels (1820-95) hämtade inspiration till sitt filosoferande från studier om klansamhället. Brinkemo framhåller således: ”Få politiska ideologier har haft ett sådant globalt inflytande som kommunismen. Ändå är det nästan ingen som tycks känna till att Marx och Engels hämtade inspiration och modellen för sina teorier i den universella samhällsmodellen, klansamhället, men ofta kallad urkommunism eller primitiv kommunism.”   

Klansamhället, förklarar Brinkemo, var en gång den gemensamma organisationen för alla forntida samhällen. Klanorganisationen är dock inte bara något från det förflutna. Det lever kvar och frodas i stora delar av Mellanöstern i länder såsom Irak, Syrien, Libyen, Afghanistan, Jemen men även i ett europeiskt land som Albanien. Klanens betydelse är framträdande även på exempelvis Koreahalvön i Asien och bland de zigenska grupperna romer och sinti.

200px-Lewishenrymorgan Lewis Henry Morgan (1818-81).

Per Brinkemo informerar om att ”Marx och Engels blev varse klansamhället genom en amerikansk jurist, Lewis H. Morgan (1818-1881), som intresserat sig för hur indianstammar var organiserade.” Fyllig information om Morgan finns att tillgå här: https://en.wikipedia.org/wiki/Lewis_H._Morgan

Just så var det och om detta berättar författaren och historikern Tage Lindbom (1909-2002) i en av de mest värdefulla studier om marxismen som enligt min uppfattning publicerats på svenska: den anspråkslösa volymen Myt i verkligheten. En studie i marxism (114 sidor, 1977).

Lindbom framhåller att de teorier om det så kallade ursamhället vilka Lewis Henry Morgan, som var järnvägsjurist och republikansk delstatspolitiker i New York men också antropolog och etnolog med ett särskilt intresse för Amerikas indianer, utformat utifrån sina studier om framförallt Irokes-indianerna till sin karaktär var skäligen vaga. Morgan blev för övrigt hedersmedborgare i Irokes-stammen.

Morgan delade in den mänskliga utvecklingen i tre faser: 1) Savagery (vildhet). 2) Barbarism (barbari) samt 3) Civililization (civilisation). Det gjorde han utifrån tekniska landvinningar som gjorts under resans gång. Morgans metoder var populära kring mitten på 1800-talet, och det är ingen tillfällighet att han är den ende amerikanske antropolog som i uppskattande ordalag citerats av storheter såsom evolutionsideologen Charles Darwin (1809-82) och psykoanalysens store föregångsman Sigmund Freud (1856-1939). Nyare forskargenerationer har emellertid dömt ut hans metodik som ovetenskaplig.

tage-lindbom Tage Lindbom (1909-2002), en av våra främsta kännare av marxismen.

Orsaken till att det är så föga känt att Marx och Engels hämtade stoff till sina teorier från det forntida klansamhället, förklarar Brinkemo, är det faktum att de i sina skrifter inte använder ordet ”klan” utan i stället hänvisar till ”gens”, ett äldre ord för just klan. ”I sina skrifter”, menar Brinkemo, ”hyllar de klansamhället och beskriver det i ofattbart romantiserade termer”. Engels skriver till exempel i sin bok Familjens, privategendomens och statens ursprung att det statslösa klansamhället är ”en underbar organisation”.   

Per Brinkemo anför ett citat från Engels för att belysa detta. I det förmoderna klansamhället, skriver Engels, gjordes ej skillnad på människor utan män och kvinnor var jämlika:    ”…utan soldater, gendarmer och poliser, utan adel, kungar, ståthållare, prefekter eller domare, utan fängelser, utan processer, går allt sin gilla gång. All tvist och strid avgörs av samtliga inblandade; gensen eller stammen eller de enskilda gentes sinsemellan.” Brinkemos artikel kan i sin helhet läsas här: http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/fran-klan-till-stat-och-vaegen-till-identitetspolitiken-18060

I klansamhällets mest utpräglade form fanns heller ingen enskild egendom, påstod Engels, utan allting delades av alla i släkten eller stammen/klanen. Där stannade dock gemensamheten och solidariteten. Klanen var allting, praktiskt taget själva universum, för dess medlemmar. Den enskilda människan utgjorde ett hot mot denna gemenskap, varför den sociala kontrollen var mycket stark. Detta sakernas tillstånd går stick i stäv i förhållande till det liberala, demokratiska samhället byggt på individ och familj.

Marx och framförallt Engels hade alltså hämtat denna romantiserande syn på ”ursamhället” från amatörantropologen Lewis H. Morgan. Problemet var att Morgans teorier inte alls gav utrymme för en så långtgående tolkning som den Marx/Engels svarade för och som utgjorde själva grunden för deras teoribildning om det ”urkommunistiska samhället”, vilket mänskligheten i tidernas fullbordan enligt historiens obevekliga lagar om dialektisk klasskamp en dag var predestinerad att återvända till.

Lindbom 001

Tage Lindbom framhåller i Myt i verkligheten (sidan 81):

I verkligheten ger Morgan i sina studier ej några som helst säkra belägg för att en verklig egendomskommunism existerat, och han framhåller ständigt, att privategendomen uppkommer främst genom att de medel, varigenom födan anskaffades, tekniskt utvecklades. Ju flera föremål och tekniska medel att skaffa föda, desto fler föremål inordnas i den privata egendomsbesittningen, det är Morgans förklaring till privategendomens begynnelse.

Morgans uppfattning – att privategendomen uppkommit genom en teknisk och civilisatorisk utveckling och att frånvaron av privategendom är ett uttryck för teknisk och samhällelig primitivitet – tolkades av 1800-talsmarxismen och då främst Engels som att en ”urkommunistisk” ordning en gång existerat. Denna naturliga ordning har enligt den marxistiska teoribildningen sedan brutits ned av, med Lindboms vokabulär, ”makthungriga usurpatorer”, vilka därmed lagt grunden till det förtryck och den alienation (förfrämligande) som det är marxismens/kommunismens historiskt givna uppgift att avskaffa.

Lindbom fortsätter (sidan 82):

Utifrån denna socialantropologiska frihandsteckning och förvanskning av Morgans försiktiga och på ett ofullständigt material grundade omdömen bygger Marx och Engels upp en historisk tolkning av privategendomens uppkomst som en brutal maktusurpation och djupt omoralisk kränkning av människans ’Urwesen’. På grundval av denna tolkning utformas marxismens frihetslära. Varje maktförhållande är ett förtryck. Redan familjen är upprättandet av ett maktvälde, då husfadern är den produktive maktinnehavaren, varigenom hustru och barn är föremål för en exploatering. Ty familjen är främst av allt en produktionsenhet, vari husfadern-härskaren tillägnar sig ’mervärdet’ och därmed alienerar de övriga familjemedlemmarna.

Sedan den socialistiska revolutionen enligt marxismen hade avskaffat kapitalismens förtryck och upprättat proletariatets diktatur skulle, efter en ospecificerad övergångstid, det slutliga, kommunistiska samhället, då mänskligheten återvänt till sitt paradisiska urtillstånd av egendomsgemenskap, upprättas. Staten förutsattes då ha vissnat ned och dött, men exakt hur detta skall ske anges aldrig. Då har också slutmålet för all mänsklighets utveckling uppnåtts.

Tage Lindbom sammanfattar i Myt i verkligheten vari detta slutmål i det marxistiskt-kommunistiska perspektivet består (sidan 85):

Det är människan, som träder i Guds ställe. Människan är den materiella, sinnliga verklighetens högsta uppenbarelseform. Människans uppgift är ej blott att befria sig från förtryckets, alienationens ok. Människans högsta uppgift är att ersätta Gud, och detta gör hon därigenom att Karl Marx utropar henne till Skapare. Det är detta Marx ytterst vill med människan. Karl Marx´ människa bär fram den totala gudlösheten.  

Om den originelle tänkaren Tage Lindbom, som började sin verksamhetsbana som marxist och socialist, gled över till kristendomen och slutade sitt liv som muslimsk mystiker av sufistisk övertygelse och samtidigt konservativ ideolog, finns mer information här: https://traditionochfason.wordpress.com/2008/12/06/muslim-socialdemokrat-och-oerhort-konservativ/

Enligt Per Brinkemo fanns hos radarparet Karl Marx och Friedrich Engels ”en grundläggande avsky mot den rådande samhällsordningen”. De hatade allt som det etablerade samhället vilade på: kapitalism, monarki, borgerskap, individualism, familjen, militären och kanske mest grundläggande av allt: religionen. Människan var enligt deras synsätt endast materia i rörelse och religionen blott ett medel för makthavarna att hälla människorna kvar i förtryck och förnedring. ”Ett folkets opium” eller ”en suck från en varelse i trångmål”.

3997909502_11ae1e947d Trotskistisk propagandabild med från vänster Karl Marx, Friedrich Engels, V. I. Lenin samt Leo Trotskij.

Marx och Engels tankar, som enligt dem själva ytterst syftade till att framskapa den totala jämlikheten och friheten, ledde till det värsta och grymmaste förtryckarsystem världen skådat i form av den reellt praktiserade kommunismen med tiotals miljoner dödsoffer världen över i länder såsom Sovjetunionen och Östblocket, Folkrepubliken Kina, Kambodja, Nordkorea, Vietnam, Angola, Kuba och Albanien.

Den så kallade 68-vänstern var fragmentiserad i en mängd olika grupperingar och sektbildningar men hade ett gemensamt: dess företrädare ordade jämt och ständigt om jämlikhet och befrielse från förtryck av olika slag, låt vara att de själva bekände sig till ett ideologiskt koncept som skapade det värsta förtrycket av alla.

I dag är läget ett helt annat, påpekar Per Brinkemo som slutkläm på sin artikel i Dagens Samhälle: ”Märkligast av allt är att målet om lika rättigheter bytts ut mot olika rättigheter. Istället för ett samhälle på jämlik grund kämpar dagens vänster, på tvärs mot Marx och Engels ursprungstankar, för ett samhälle där olika identiteter som kön, etnicitet och ‘ras’ spelar avgörande roller. Sannolikt hade varken Marx eller Engels känt sig särskilt hemma i vår tids identitetsdebatter.”

 

   

 




Efter avrättningen av Jang: osäkerhet om Nordkorea

15 december, 2013

tumblr_mxq62cQ0MX1r8asibo1_500 Kim Jong-un och Jang Song-thaek. Foto från sajten Kim Jong-un looking at things.

Det finns en bildsajt på nätet som heter Kim Jong-un looking at things vilken visar den nordkoreanske ledaren i olika situationer under officiella funktioner: under företagsbesök, militärparader, besök hos armén etcetera. Man kan få intrycket att den nordkoreanske ledaren är en litet töntig, harmlös, ja nästan gullig figur.

Inget kunde vara längre bort från verkligheten. Kim har haft makten i endast två år sedan fadern, Kim Jong-il, dog men redan hunnit bevisa att han är en nyckfull och fullständigt hänsynslös härskare. I höstas lät han avrätta tolv artister ur tre populära musikkgrupper inklusive en tidigare älskarinna. Och i början av november skedde offentliga avrättningar av ett 80-tal personer i sju nordkoreanska städer. Offren hade anklagats för förseelser som att ha ägt en Bibel eller tittat på sydkoreansk television.

Det kommer mot denna bakgrund knappast som någon överraskning, att den nordkoreanska kommunistregimen nu låtit avrätta en nyckelperson ur sitt eget ledarskikt: Jang Song-thaek, som var gift med en faster till Kim Jong-un, avrättades den 12 december under hittills okända former.

Den 67-årige Jang Song-thaek var inte vem som helst. Han stod unge Kims framlidne fader nära och anses ha varit den som i främsta rummet introducerade sonen i det ansvarsfulla värvet att leda stalinismens sista globala bastion, den så kallade Demokratiska Folkrepubliken Korea. Framför allt var Jang Nordkoreas främsta länk till Folkrepubliken Kina, som är Nordkoreas enda egentliga vän och allierade ända sedan de båda länderna utkämpade Koreakriget 1950-53 tillsammans.

NKOREA-SKOREA-POLITICS-MILITARY-KIM Jang Song-thaek grips mitt under ett möte med den nordkoreanska politbyrån. Foto: Yonhap

Efter avrättningen av Jang råder osäkerhet om hur detta kommer att påverka relationerna mellan Pyongyang och Peking. De flesta bedömare förefaller dock luta åt att den kinesiska ledningen välkomnar det fastare grepp om det nordkoreanska styret som Kim Jong-un nu tagit. Under de två år som gått sedan unge Kim tog över efter sin far har fyra av de sju högt uppsatta personer – ibland kallade ”de sjus gäng” – som omgav faderns kista vid dennes begravning rensats ut.

Jingdong Yuan, professor vid University of Sydney i Australien och specialist på försvars- och säkerhetsfrågor relaterade till Kina, kommenterar i en artikel i South China Morning Post den 14 december relationerna mellan de båda länderna på följande sätt: ”På ett sätt, uppenbarligen, om han kan konsolidera sin makt så är det åtminstone en känd faktor. Ovisshet är något Kina inte vill se.”

En länk till artikeln här:

http://www.scmp.com/news/china/article/1379114/china-loses-north-korea-link-may-welcome-purge

Kina är sedan länge Nordkoreas enda huvudallierade och ekonomiska livlina. Kina sålde under de tio första månaderna av 2013 nästan 450 000 ton olja till Nordkorea. Under 2011-2012 följde Jang Song-thaek med Kim Jong-un på tre resor till Kina. Jang har lett den nordkoreanska Kommissionen för gemensamt företagande och investeringar, som haft till uppgift att locka till sig utländska investeringar främst från Kina.

Cai Jian, verkställande direktör för the Centre for Korean Studies vid Fudan University i Shanghai, citeras så av South China Morning Post:
”Jag tror att denna händelse kommer att påverka Kinas förhållande till Nordkorea, därför att alla vet att Jang Song-thaek hade en nära relation till vår regering och var ansvarig för det ekonomiska samarbetet med vårt land.”

Några observatörer tror att Jangs avrättning kommer att medföra svårigheter i umgänget mellan Pyongyang och Peking med tanke på Jangs expertkunskaper, men Leonid Petrov, Nordkorea-kännare vid Australia National University, menar att de kortsiktiga problemen kommer att uppvägas av de regionala fördelar Kina ser med ett mer centraliserat styre i Pyongyang. Ledningen i Peking värderar stabilitet mer än allt annat och ser Nordkorea som ett bålverk mot USA:s militära inflytande i Asien, anser Petrov:

”(Kinas mål) är att hålla detta område USA-fritt, utan USAs inblandning, och Nordkorea är en perfekt sorts vakthund. Så snart USA, Sydkorea och Japan sätter igång sina säkerhetsaktiviteter…börjar Nordkorea skälla, och Kina behöver inte röra ett finger därför att Nordkorea gör jobbet att hålla USAs, Sydkoreas och Japans militära förberedelser i schack.”

images Amerikanska örlogsfartyg under en militärmanöver med deltagande från USA, Sydkorea och Japan.

Kina har avstått från detaljerade kommentarer om Jangs dramatiska försvinnande från den nordkoreanska scenen och synes betrakta händelsen som en intern nordkoreansk angelägenhet.

De inhemska fördömandena av den tidigare firade, numera avrättade och som ärkeförrädare betraktade toppmannen Jang Song-thaek har varit långtgående också med nordkoreanska mått mätt. Jang har i princip förklarats vara historiens värste skurk som nu kommer att brinna i helvetet i all evighet.

Enligt den nordkoreanska nyhetsbyrån Korean Central News Agency (KCNA) via Washington Post betedde sig Jang inte bara ”arrogant och uppstudsigt” – värst av allt var att han högst motvilligt påstods ha masat sig upp ur sitt säte vid tal av Kim Jong-un och då ”applåderade halvhjärtat”. Därtill har Jang skällts för att vara ett ”anti-partistiskt, kontrarevolutionärt fraktionselement” som också var en ”korrupt och depraverad kvinnotjusare”.

Det kan tyckas märkligt att en sådan person avancerat till att bli Nordkoreas näst mäktigaste man. Detta förklaras av KCNA på följande sätt: ”Sedan långt tillbaka hade Jang en smutsig politisk ambition. Han vågade inte resa sitt huvud när Kim il-sung och Kim Jong-il levde.” Nu när den yngre Kim tagit över statens roder skulle Jang dock ha sett sin chans och börjat förbereda en statskupp.

Här en länk till Washington Post:

http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2013/12/12/even-by-north-korean-standards-this-announcement-of-jang-song-thaeks-execution-is-intense/

Att de nordkoreanska kommunisterna skulle bli särskilt upprörda över förekomsten av depraverade goddagspiltar i den kommunistiska partitoppen får nog anses uteslutet. Detta  skulle ju med all sannolikhet innebära, att även Kim Jong-uns dagar snart vore räknade. Om de verkliga orsakerna bakom den brutala utrensningen kan man bara spekulera i. Talet om en planerad kupp och påstådd ekonomisk misskötsel förefaller också mest vara svepskäl.

untitled De tre generationerna Kim: Kim Il-sung (i mitten), Kim Jong-il (till vänster) och Kim Jong-un (till höger).

Sang Soo Lee, forskare vid Institute for Security and Development Policy i Stockholm, citeras så här av TT den 14 december:

”Jag tror att det bottnar i en maktkamp. Kim Jong-un var rädd för vad som skulle hända i framtiden eftersom hans farbror hade fått för mycket makt, både politisk och ekonomisk.”

Möjligheten att Nordkorea står inför en ekonomisk katastrof och att man behöver någon att skylla på har också nämnts som en tänkbar orsak till avrättningen. Vad nu än den senaste utrensningen i Nordkorea beror på, så befäster den intrycket av landet som den sista utposten för stalinistisk personkult och sannolikt den mest brutala och långtgående diktatur som någonsin existerat.