Posted tagged ‘sharialagen’

USA: judiska och muslimska aktivister i ohelig allians

19 april, 2013

OLYMPUS DIGITAL CAMERA”Vi skall sätta skräck i de otrognas hjärtan.” (Koranen 3:151)

Jag skrev på den här bloggen nyligen om hur Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) gick i taket över material på den israeliska sajten the Coordination Forum for Countering Antisemitism (CFCA), som riktat skarp kritik mot svensk antisemitism i allmänhet och den socialdemokratiska Omar Mustafa-affären i synnerhet. Efter SKMAs utbrott har CFCA avlägsnat materialet från sin hemsida.

Detta hjälpte tyvärr inte att denna enkla bloggare mejlade CFCA och vädjade till dem att inte ge efter för påtryckningar från SKMA.

Tendensen att under den så kallade antirasismens täckmantel fördöma grundlig kritik av den radikala islamismen är typisk för den ultraliberalism, som ofta utmärker judisk och projudisk aktivism sedan lång tid tillbaka. För ett par år sedan skrev jag en bloggtext på detta tema utifrån ett debattinlägg signerat den amerikansk- judiske intellektuelle – och ideologiskt konservative – författaren och debattören Norman Podhoretz. Se bloggtexten här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/12/09/varfor-ar-usas-judar-vanstervridna/

Podhoretz lyfter fram det faktum, att USAs judar sedan 1928 till 75 procent valt att stödja demokratiska presidentkandidater. I valet mellan Barack Obama och John McCain 2008 var procentsatsen ännu högre, detta trots att McCains meritlista avseende stöd till staten Israel var överlägsen Obamas. Podhoretz var själv vänsterinriktad i yngre dagar, men insåg sedan att det var konservatismen snarare än liberalismen som bäst gynnade traditionella judiska värderingar. Podhoretz var en av dem som sedan gav upphov till den neokonservativa ideologiska strömningen.

pamela_geller_square-460x412Pamela Geller skräder inte orden.

Den moderna judiska liberalismen blev ovanligt tydlig i USA nyligen, då judiska aktivister hjälpte muslimer att hindra yttrandefriheten genom att i en ohelig allians protestera mot en synagoga som inbjudit en känd islamkritiker att tala. När Pamela Geller, själv judinna, inbjöds som gäst till Great Neck-synagogan på Long Island i New York utbröt en välorganiserad proteststorm, vilken föranledde Männens klubb vid synagogan att dra tillbaka sin inbjudan.

Pamela Geller är inte endast en av USAs mest frispråkiga kritiker av islamism och jihadism – hon anses vara såväl fräck som påstridig och är dessutom snygg – utan har jämväl gått segrande ur flera rättsprocesser, där hon tvingats försvara några av sina egna anti-jihadistiska yttranden. Som tidningen Dispatch International den 18 april framhåller i en artikel om behandlingen av Geller: ”Geller talar klarspråk när hon knyter ihop islams ord med dess gärningar.”

Kampanjen mot inbjudan av Pamela Geller inleddes av Habeeb U. Ahmed, vice ordförande i Long Island Islamic Center samt aktiv i interreligiösa sammanhang. Efter rader av mejl, telefonsamtal och protester fann sig representanter för Great Neck-synagogan slutligen föranledda att avboka mötet med Geller. Henns största försyndelse enligt Ahmed var att hon ”gett sig på sharialagen”.

RabbinicDialogue2010atGNSynagogue4-11-10_019RSInteriör från Great Neck-synagogan på Long Island.

Så kan det gå till när muslimska aktivister och liberala judar gemensamt sätter stopp för yttrandefriheten i USA. Frågan är då varför så många judar är liberala och vänsterinriktade. En del av svaret ligger i att judar är en utsatt och förföljd grupp i samhället och att man därför vinnlägger sig om att stödja andra grupper som uppfattas som utsatta och förföljda. Det är förvisso en fullt förståelig och nobel attityd.

När det går så långt som att man i sin iver underlättar för gruppen islamister att idka fientlig verksamhet mot inte bara demokratin och friheten utan mot sig själva kan man emellertid  inte undgå slutsatsen, att det gått för långt. Islamisterna/jihadisterna har den grundläggande inställningen att judar är att jämställa med apor och grisar och att den judiska staten Israel bör utplånas från jordens yta. Ändå skall de enligt ultraliberalerna med anknytning till judenheten mer eller mindre skyddas från kritik.

Jag vill understryka att jag mycket långt ifrån drar alla judar eller muslimer över en kam. Det finns konservativa judar likaväl som det finns liberala muslimer. Tyvärr gör dock dessa respektive grupperingar alldeles för litet väsen av sig i debatten. Den liberaljudiska undfallenheten gentemot radikal islamism uppfattar jag som ren självmordspolitik.

Medias försök att skönmåla terrorist”svenskarna”

9 januari, 2013

Somalia Al ShababAl-Shabab är sedan 2012 anslutet till terrornätverket al-Qaida.

Etablissemangsmedia bedriver för närvarande en kampanj i syfte att skönmåla de båda så kallade svenskar med somalisk bakgrund som utelämnats från Djibouti till USA anklagade för stöd av terroristverksamhet.

Med tillhjälp av advokater och släktingar framställs de anklagade som oskyldiga offer vilka egentligen hoppat av terroriströrelsen al-Shabab. Samtidigt anklagas utrikesdepartementet (UD) för att inte ha gjort tillräckligt för ”svenskarna” medan SÄPO av vissa påstås bedriva klappjakt på somalier i Sverige.

Det finns mycket starka skäl att tvivla på denna skönmålning. De båda etniska somalier med svenska pass som det gäller – 29-årige Mohamed Yusuf alias Abu Zaid och 27-årige Ali Yasin Ahmad – anslöt sig i likhet med ett 30-tal andra somaliasvenskar frivilligt till al-Shabab vilken av bland andra USAs utrikesdepartement, Kanada, Australien, Storbritannien samt säkerhetstjänsterna i Sverige och Norge liksom av Göteborgs tingsrätt bedöms vara en terroristisk organisation. Den är sedan början av 2012 desslikes ansluten till terrornätverket al-Qaida.

Al-Shabab (som betyder ”ungdom” på somaliska) bildades 2006 ur en utbrytning från de så kallade Islamiska Domstolarna i den somaliska huvudstaden Mogadishu och anses kontrollera stora delar av det oregerliga Somalia. Organisationen har en islamistisk ideologi, tillämpar sharialagen på ett bokstavstroget sätt inklusive stenande av äktenskapsbrytare och ägnar sig bland annat åt självmordsbombning och andra typer av sprängattentat.

somalia_omslag

Här en länk som går till en analys gjord av den svenska säkerhetspolisen SÄPO om al-Shabab i allmänhet och dess sverigeanknutna medkämpar i synnerhet:

httpf://www.sakerhetspolisen.se/omsakerhetspolisen/handelser20052011/svenskarbidrartillterrorismisomalia.4.34ffc68f1235b740c0680004280.html

Somalier är enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) den största invandrargruppen från Afrika. 2011 fanns enligt uppgift 40 200 etniska somalier i Sverige varav de flesta kom hit  på 1990-talet, då inbördeskriget i Somalia brakade loss på allvar. I dag torde den siffran vara avsevärt högre. Kända somaliasvenskar är riksdagsman Abdirizak Waberi (M) samt löparen Mustafa Mohamed.

Den somaliska kontingenten i Sverige är påfallande ung och utmärks av stor arbetslöshet och svårigheter att anpassa sig i det svenska samhället, även om undantagsfall naturligtvis finns. Bruket av drogen kat är allmänt förekommande. Det finns ett antal exempel på unga somalier som rest tillbaka till  födelselandet och genomgått terroristträning i Somalia, däribland de nu aktuella ”svenskarna” Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmad. Dessa har varit med i al-Shabab sedan 2008.

imagesCAQZN2DD Löparen Mustafa Mohamed är en av de mest kända svenskarna med somalisk bakgrund. Observera att han har ingenting med terrorism att göra.

Mohamed och Ali greps i somras tillsammans med Mahdi Hashmi och överlämnades till USA, där de av en domstol i New York misstänks för stödjande av terrorism, låt vara att de i nuläget inte misstänks ha varit med i planläggningen av attentat riktade mot amerikanska intressen. Min uppfattning är under alla omständigheter att om skipandet av rättvisa – till skillnad från skönmålning och överslätande – är nyckelord i sammanhanget så är chansen att denna skall vederfaras Mohamed och Ali betydligt större än om rättegången hade ägt rum i Sverige.

Det här rör sig när allt kommer omkring om personer vilka frivilligt anslutit sig till en terrorrörelse och har tränat med denna i fyra år. Sedan må man vara ”på flykt” eller inte. Det kan inte uteslutas att de var på väg till Jemen på uppdrag av al-Shabab och/eller al-Qaida när de greps.

Somaliska unga män är med tanke på sina svårigheter att anpassa sig till det svenska samhället tacksamma värvningsobjekt för radikala muslimska imamer. Somalier är en av de allra snabbast växande invandrargrupperna i Sverige. Vi lär därför i framtiden få se fler fall liknande det nu aktuella.

Det var bara en tidsfråga – och det kommer mera

15 december, 2010

Tranås – inte bara Lennart Hyland eller, som på bilden, Nandor Wagners fontän…

Kort tid efter Taimour Abdulwahabs självsprängning på Bryggargatan i Stockholm skämtade jag med en bekant om han kanske tog detta desperata steg i ren leda över att komma från Tranås, som för en del år sedan av en kvällstidning utnämndes till ”Sveriges tråkigaste stad.”

Så var det som alla nu vet inte. Det är  klarlagt att attentatorn utförde sitt osmakliga dåd mitt i Stockholm därför att han dels var missnöjd med Sveriges truppnärvaro i Afghanistan, dels ogillade Lars Vilks drift med profeten Muhammed. För oss som var tidigt ute och varnade för en global konflikt mellan den fria världen och muslimska krafter – själv anade jag redan kort tid efter det Kalla krigets upphörande vartåt det lutade – kommer Taimour Abdulwahabs försök till massmord i centrala Stockholm den 4 december 2010 långt ifrån som någon överraskning.

Det var i själva verket bara en tidsfråga innan något sådant skulle hända. Det enda märkliga är väl att det inte inträffade långt tidigare. SÄPO har ju konstaterat att det finns omkring 200 yngre fanatiska muslimer i Sverige som är fullt beredda att spränga både sig själva och andra i luften för Allahs och Muhammeds skull. Några ”svenska” muslimer har redan gjort just detta i andra delar av världen, andra har försökt och misslyckats. Bombmannen i Stockholm var för sin del osedvanligt klantig vilket vi givetvis skall vara oerhört tacksamma för.

Jag är vidare tämligen säker på att fortsättning följer. Det kommer mera. Abdulwahabs insats inspirerar säkerligen andra galningar – i Sverige eller utomlands – att ta vid där han misslyckades. SÄPO, annan polis och skilda myndigheter har det givna ansvaret att söka förhindra att något otrevligt sker. Vi måste nog tyvärr dock räkna med att någon tar sin chans att komma till paradiset och få bedriva sexorgier med 72 jungfrur när garden är nere. Och då kanske det smäller i tunnelbanan, Stockholms central eller på Åhléns eller NK.

Muhammed: fredens apostel?

Muslimska representanter i såväl Sverige som utlandet har försäkrat omvärlden att de tar avstånd från den 28-årige tranåsbons handling – han hade också en bakgrund i det brittiska islamistfästet Luton – samt att islam är en fredlig religion. Jag är för min del övertygad om att islam kan tolkas på ett fredligt sätt och välkomnar olika imamers och andra muslimska representanters avståndstagande från terror.

Vem som helst som studerar Koranen kan icke desto mindre lätt förvissa sig om att denna skrift innehåller synnerligen blodiga avsnitt, där profeten anmanar de rätttroende att hugga såväl huvuden som andra kroppsdelar av ”de otrogna.” Ungefär detsamma kan dock även sägas beträffande vissa avsnitt i det så kallade Gamla testamentet (den judiska Bibeln). Nya testamentets huvudperson Jesus kallas med allt skäl för Fridsfursten, men också denne kristne Messias tillgrep stundom en drastisk retorik; han konstaterade exempelvis att ”den som griper till svärd skall med svärd förgås”, liksom han misshandlade försäljare som utövade sitt yrke i Jerusalems tempel.

Skillnaden mellan islam å ena sidan samt judendom och kristendom å den andra – kristendomen är noga taget en avknoppning från judendomen – är att den förstnämnda världsreligionen inte genomgått någon reformering eller märkbar liberalisering. Under det att muslimska domstolar exempelvis dömer äktenskapsbryterskor att stenas till döds den dag som i dag är var det omkring 2000 år sedan en judisk domstol gjorde sammalunda. Kristna avarter såsom korståg och inkvisition ligger 500 till 1000 år tillbaka i tiden.

De som nu med bestämdhet hävdar att islam är en fredens och toleransens religion bör vidare kanske ägna en stunds eftertanke åt det faktum att det inte i något land som styrs av muslimer – inklusive de relativt ”liberala” Turkiet, Indonesien och Egypten – råder något som lever upp till vad vi i vår del av världen menar vara ”demokrati.” I nämnda länder råder olika grader av diktatur och förtryck, där sharialagens allra hemskaste strafformer – stening, halshuggning, stympning, hela sortimentet – exekveras i  en handfull.

Överallt där islam och Koranen utövar inflytande finns dessutom en rutinmässig och ibland helt utflipprad antisemitism – det vill säga judehat – som kan mätas i den efterfrågan som där råder på judefientliga hatskrifter som Hitlers Mein Kampf och Sions vises protokoll.

Det är inte  bara fredens budskap som predikas av världens imamer.

Det verkligt oroande är att det tycks vara bland de fanatiska islamisterna som den hetaste troglöden finns. De är, i likhet med tranåsbombaren, beredda att offra både hustru och minderåriga barn för Sakens skull. Det är bland de fradgatuggande imamerna och mullorna som de mest inspirerade och samtidigt hatfulla predikningarna avlevereras. Det är i dessa kretsar som det största hatet och den största avundsjukan mot västvärldens välstånd, tolerans och demokrati återfinns.

Tranåsbombarens självsprängning i Stockholm står som ett bisarrt monument inte bara över islamistisk fanatism, utan också över en havererad svensk invandringspolitik och missriktad politisk korrekthet. I det perspektivet är det knappast märkligt att statsminister Fredrik Reinfeldt såg mäkta bekymrad när han, långt om länge, meddelade svenska folket vad som inträffat dagen efter Abdulwahabs uppstigande till det förmodade paradiset.