http://www.icakuriren.se/Diskutera-Fraga/Katarina-Mazetti/Svart-att-finna-en-riktig-svensk/
Ovanstående länk går till en krönika i Icakuriren av Katarina Mazetti. Den har blivit minst sagt kritiserad för att den förlöjligar svenska seder och bruk i allmänhet och oss sverigedemokrater i synnerhet. Detta ledde till att tidningsredaktionen fann sig föranlåten att stänga ner sajtens kommentatorsfält, en i dag tämligen vanlig härskarteknik.
Katarina Mazetti: okunnig, inbilsk, fördomsfull.
Klicka på länken och läs krönikan så förstår ni varför den väckt sådant rabalder och bland annat lett till ett bojkottinitiativ på Facebook mot ICA-butiker i hela landet. Krönikan är insinuant, raljerande och slafsigt skriven men mest av allt arrogant och oerhört korkad. För mig framstår Katarina Mazetti som själva urtypen för en så kallad batikhäxa.
Journalissan och författarinnan Katarina Mazetti föddes i Stockholm 1944, växte upp i Karlskrona men är numera bosatt i akademikermetropolen Lund. Hon kan väl närmast kallas en halvkändis som är mest bekant för att ha medverkat i frågetävlingen ”På spåret” i SVT tillsammans med förre höjdhopparen Stefan Holm. Hon har även skrivit romanen Grabben i graven bredvid (1999) som 2002 blev en stor filmsuccé. Familjenamnet härstammar enligt henne själv från en italiensk stenhuggare. (Mazetti betyder för övrigt ”lilla klasen” på italienska).
Mazettis krönika har rubriceringen ”Svårt att finna en riktig ´svensk´”. Den håller en allmänt hånfull och besserwisseraktig ton som väl är ägnad att demonstrera hur väldigt upplyst krönikören är och hur hopplöst obildade sverigedemokrater är. Mest av allt visar den dock hur okunnig, inbilsk och fördomsfull Mazetti själv är. Hennes sätt att debattera är typiskt för den så kallade halmgubbetekniken: debattören ger en vrångbild av motståndaren och dennes åsikter och argumenterar sedan mot denna vrångbild eller ”halmgubbe”.
En typisk sverigedemokrat enligt Mazettis halmgubbeteknik?
Det genomgående temat för Mazetti är att man inte skall inbilla sig att det finns något svenskt överhuvud taget, möjligen då undantagandes näverlurar, kohorn och att kalla hem korna till fäboden medelst sångsättet att kula eller köla. Mazetti ondgör sig över någon sverigedemokrat som påstås ha oroat sig för ”att man på ett dagis i landet funderat på om det var dags att införa lite nya sedvänjor vid högtider” i stället för det traditionella luciafirandet.
Nu är det dags för Katarina Mazetti att visa hur bildad hon är. Hon frågar sig nämligen retoriskt:
Vet den mannen om att Lucia var ett katolskt helgon från Syrakusa som vi firar genom att sjunga en neapolitansk folkvisa?
Typiskt svenskt luciafirande- oavsett vad Icakurirens krönikör felaktigt påstår.
Det är bara det att Mazetti skjuter över målet så till den grad att bollen hamnar högt upp på läktaren i höjd med resultattavlan eller matchklockan. Luciahögtiden hämtar visserligen sitt namn efter det sicilianska skyddshelgonet Sankta Lucia med hemvist i staden Syrakusa. På Wikipedia kan vi emellertid läsa följande:
Det svenska firandets koppling till helgonet Lucia är dock i princip obefintlig, och namnet på ljushögtiden är en senare företeelse än själva firandet.
Dessvärre för Mazetti går lussefirandet tillbaka till det gamla bondesamhället och Småland, då allmogen på den så kallade lusse långnatt förlustade sig med bland annat grissylta och brännvin. Det nuvarande firandet begynte i Västsverige i början på förra seklet för att sedan sprida sig i övriga riket och hos våra nordiska grannar. Sicilianska Lucia i all ära, men det firande vi nu hänger oss åt – liksom det gamla bondska festandet – är typiskt svenskt. På Sicilien firar man sitt skyddshelgon på helt annorlunda vis.
Fäbodjänta trakterande näverlur: en genuint svensk syn.
Sajten www.katoliknu.se har följande att säga om det gamla svenska lussandet:
http://www.katoliknu.se/html/artcl_lusse.htm
Mazetti skall sedan även visa sig på styva linan genom att häckla lågpannade SD:are (”med 70 i IQ”) för att de enligt hennes halmgubbeteknik vill ha typiskt svensk musik (så kallad Ren musik). Hon raljerar över att i princip all musik som det lyssnas till i dag har utländska rötter – blues, rock, pop, opera, ja till och med schottis och polska. Återigen skjuter Mazetti skyhögt över målet eller, om man så vill, slår in öppna dörrar så det dånar om det.
Ty om Mazetti vill ha tag på toknationalister som vill ha ursvenskt stuk på allting skall hon definitivt inte söka bland sverigedemokrater. Det må gälla musik och det må gälla klädsel, mat och allting annat som Mazetti räknar upp i sitt pinsamma pekoral till krönika. I partitoppen finns exempelvis en musiker (Richard Jomshof) som utövar syntpop, en inte påfallande ursvensk musikart. Partiordföranden Jimmie Åkesson själv är en varm anhängare av irländsk folkmusik. Min egen ordförande i lokalavdelningen i Södertälje, Christofer Johnsson, lirar symfonisk hårdrock med internationell framgång. Typiskt svensk musik?
Visst, det finns säkert anhängare av tjo och tjim och knätofs även i SD (och det är absolut inget fel i det), men säkert inte i högre grad än i låt oss säga Centerpartiet. Riktigt elak blir Mazetti då hon förmenar Jimmie att bära folkdräkt, som ju för övrigt bara är en uppfinning av någon nationalromantisk tönt om vi får tro vår batikhäxa. Nej, bomberjacka och kängor skall det vara, ty så måste ju en genuin sverigedemokrat klä sig, annars kan det bli förvirrande. Fastän den typen av utstyrsel uttryckligen bannlystes i partiet redan 1996.
Nej, nej, Jimmie och Louise, det här duger inte – ni skall ju vara klädda i bomberjacka och kängor! Till höger syns Anders Borg.
Jag har redan nämnt ordet batikhäxa ett par gånger. Vad utmärker då en sådan? Det är ett antal saker, bland annat följande.
Batikhäxan skall naturligtvis vara en kvinna samt över 40 år. Hon skall framförallt vara extremt politiskt korrekt i ämnena feminism och integration. I debatten skall hon gå fram som en ångvält och vara allmänt gapig och oförsonlig om de åsikter hon möter inte gynnar invandrare, låginkomsttagare och kvinnor. I diskussioner uppfattas hon ofta som en elefant i porslinsbutik
En batikhäxa har också dålig koll på hur system och verklighet fungerar eftersom hon mentalt lever kvar i 1960- och 1970-talet. Hon har oftast haft en trygg och problemfri uppväxt, men tror sig ha haft det väldigt svårt. Hennes adress är med fördel av det finare slaget men hjärtat ska finnas i förorten. Hon ägnar sig med förkärlek åt kulturella sysslor.
Jag överlåter åt mina läsare att bedöma om Katarina Mazetti är en omisskännlig batikhäxa eller ej. För mig framstår saken som ganska klar. Hon borde kanske slutligen besinna att en undersökning som nyligen gjordes bland sverigedemokratiska partimedlemmar visade, att var femte hade utländsk bakgrund.
Slutligen vill jag gärna erinra läsarna om vad en annan batikhäxa en gång vräkte ur sig:
…jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker. (Mona Sahlin 2002)
Mona Sahlin(till höger) vet inte vad svensk kultur är men tydligen, som på bilden, muslimsk. Till vänster den muslimske ledaren Mahmoud Aldebe och i mitten Monas (S)-kamrat Lena Hjelm-Wallin.
Själv är jag en typisk kulturknutte som älskar svensk och viss utländsk kultur. Om det svenska sedan är uppblandat med sicilianskt, tyskt, judiskt, turkiskt eller kurdiskt bekommer mig inte ett dugg. Men visst, gärna näverlur och kohorn!