Posted tagged ‘SIFO’

”Ovetenskapliga” institut bäst på att mäta SD

30 mars, 2017

Resultaten från riksdagsvalet 2014. Diagram: Aftonbladet

Det förekommer som bekant en hel del spekulationer kring risken för olika typer av manipulationer inför valet i Sverige 2018, något vi så klart bör hålla ögon och öron öppna för. Även de olika mätinstitutens roll brukar kannstöpas om i sammanhanget.

Instituten Demoskop, Ipsos, Novus, SIFO och SCB kallas ej sällan ”de tillförlitliga instituten” emedan deras mätningsmodell – man ringer som regel upp slumpvis utvalda personer per telefon – ofta förklaras vara ”statistiskt beprövad”.

Inizio, Sentio och Yougov får däremot tummen ner, eftersom de bygger sin metodik på webbpaneler. ”Jag konstaterar att SD har jämförelsevis mycket höga siffror i just dessa mätningar”, skriver exempelvis signaturen Arnold i ett inlägg den 25 mars i Länstidningen i Södertälje. http://www.lt.se/opinion/insandare/risken-att-valrorelsen-manipuleras-ska-tas-pa-allvar

Låt oss därför se på hur de olika mätinstituten lyckades pricka in Sverigedemokraternas senaste valresultat på 12,86 procent – vilket för två och ett halvt år sedan ansågs vara närmast sensationellt bra – i sista mätningen före valet 2014.

Norska Sentio lyckades bäst med att pricka in SDs valresultat 2014.

Det visar sig då att det i Norge väletablerade Sentio, som alltså tillhör de institut vilka Arnold menar kan ifrågasättas, lyckades överlägset bäst med 12,7 procent i mätningen i september 2014. Dock lyckades Sentio sämre med S och M. http://www.dagensopinion.se/s%C3%A5-tr%C3%A4ffs%C3%A4kert-sentio

Klart sämst avseende SD var de ”vetenskapliga” instituten SCB och Novus, vilka båda förutsåg att SD skulle få 8,1 procent. Således en diskrepans på 4,8 procentenheter jämfört med det faktiska valresultatet. SCBs mätning gjordes dock i maj 2014 och bör därför i ärlighetens namn jämföras med resultatet i valet till Europaparlamentet, som gav SD 9,7 procent. De övriga av de institut som brukar anses tillförlitliga lyckades endast marginellt bättre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Europaparlamentsvalet_i_Sverige_2014

En svaghet när det gäller de ”respekterade” och ”vetenskapliga” institut vilka bygger sina uppskattningar på telefonintervjuer är, att det kan förekomma betydande bortfall av de tilltänkta intervjuoffren vilket minskar den påstådda tillförlitligheten avsevärt. Därtill kan man nog förutsätta att det känns tryggare att ange verkliga partipreferenser på webben jämfört med det mera direkta tilltalet per telefon; ”skämmighetsfaktorn” torde alltjämt vara påtaglig när det gäller SD.

Tittar vi på hur det gick att förutspå de senaste valresultaten överlag visar statistiken, att United Minds – som slutade med sin väljarbarometer i mars 2015 på grund av dålig lönsamhet – var bäst på med en genomsnittlig  avvikelse om 0,59 procent, vilket var bättre än SVTs vallokalsundersökningar på andra plats som hade en avvikelse på 0,70 procent. http://dagensopinion.se/united-minds-skrotar-v%C3%A4ljarbarometer


SD-kampanj på Gågatan i Södertälje i maj 2014 inför valet till Europaparlamentet (EP). Från vänster bloggaren, Kristina Winberg, Peter Lundgren, Tommy Blomqvist och Berndt Petersson Sollenstedt. Kristina och Peter invaldes i sedan i EP. Foto: SD Södertälje

United Minds använde sig händelsevis av samma metod som de institut vilka Arnold anser vara minst tillförlitliga, det vill säga en självvald webbpanel.

Jag föredrar mot den här bakgrunden att ta signaturen Arnolds med fleras kannstöperier om de olika mätinstitutens tillförlitlighet med en rejäl nypa salt. Mitt eget parti, SD, fick vid Sentios senaste mätning för övrigt 26,0 procent och blev största parti. Detta ger sannolikt en antydan om hur det kommer att gå för vårt parti i september 2018. http://avpixlat.info/2017/03/17/sentio-mars-3/

 Fotnot: Texten är en något utökad och delvis reviderad samt med bilder och länkar försedd version av ett inlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 28 mars 2017.

Annonser

SIFO oktober: SD har de mest realistiska och intelligenta väljarna!

17 oktober, 2016

sifo-okt-16SIFO oktober 2016: SD ökar mest av alla partier.

I SIFOs oktoberundersökning finns två signifikanta förändringar jämfört med närmast föregående mätning: Socialdemokraterna (S) minskar med 2,1 och Sverigedemokraterna (SD) ökar med 1,2 procentenheter.http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23723900.ab

SIFO har ett envist rykte om att vara pålitligast och mest seriöst bland våra opinionsmätningsinstitut. Detta är knappast välförtjänt. SIFO var väl inte direkt sämst på att pricka in valresultaten 2014, men definitivt inte bäst heller. I fallet SD kom man med 10,3 procent relativt långt ifrån det verkliga valresultatet på 12,9 procent. Här var i stället norska Sentio bäst med förutsedda 12,7 procent. https://maktochpolitik.wordpress.com/2014/09/19/vilket-opinionsinstitut-lyckades-bast-och-vilka-partier-var-svarast-att-mata/

De båda institutens respektive trender håller i sig – SIFO har regelmässigt förhållandevis låga och Sentio höga noteringar för det Sverige-vänliga partiet. I två septembermätningar hade SD 25,2 (Yougov) respektive 24,5 (Sentio) procent och var därmed det största av alla partier. Det är närmare dubbelt så mycket som valresultatet på 12,9 procent i riksdagsvalet. Också SIFO-siffrorna är en betydande uppgång om än en ganska måttlig sådan.https://tommyhansson.wordpress.com/2016/09/22/sd-avancerar-pa-bred-front-i-halvtid/

3-september-2014-005
Vänsterledaren Jonas Sjöstedt valtalar inför de närmast sörjande i Södertälje den 3 september 2014. Foto: Tommy Hansson

SIFO-resultatet är långt ifrån sensationellt, även om åtminstone denna bloggare hajar till en smula inför Vänsterpartiets (V) 8,2 procent, en uppgång om 0,6 procentenheter. Det är mig obekant vad detta i ekonomiskt hänseende katastrofala parti med kommunistiska rötter gjort för att förtjäna detta. Det ligger väl närmast till hands att gissa på att det goda resultatet beror på att partiet inte behövt ta ansvar för en regeringspolitik man ändå är en förutsättning för.

Att Kristdemokraterna (KD) noteras för endast 2,8 procent är jag mindre förvånad över.  Ett parti som inte är klar över sin färdriktning utan hattar fram och tillbaka mellan värdekonservatism och flumvänster har inga förutsättningar att inge förtroende i väljarkåren. Ett fördelaktigt utseende kombinerat med godkända insatser i partiledardebatterna har uppenbarligen inte fungerat för Ebba Busch Thor.

Ingen överraskning för mig, som sagt, som skrev så här om Kristdemokraternas dilemma i kölvattnet av partiledarens med flera kristdemokraters deltagande i Pride-paraden nu senast: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/01/kristdemokraternas-utdragna-sjalvmord/ Det går inte med bästa vilja i världen för ett parti att göra trovärdigt att det stödjer traditionella familjevärderingar samtidigt som det sprallar med i yviga homosexjippon.

bjorklund
Frågan är hur Jan Björklunds (L) sladder om samgående med sossarna kommer att påverka alliansväljarna.

KD är helt enkelt i färd med att begå självmord, om inget totalt oväntat sker som kan rädda livhanken på partiet. Som enligt mitt förmenande ändå är helt onödigt i svensk politik.

KDs bottennapp – som i själva verket har blivit en normal nivå för partiet – spräcker också allianspartiernas övertag gentemot SVMP hos SIFO. Lägger man ihop allianssiffrorna blir det 40,5 procent, att jämföra med rödgrönsalladens 38,8 procent. Eftersom KD dock inte når upp till riksdagsspärren blir SVMP i realiteten ändå störst.

Nu är ju den stora frågan om en röst på den påstått borgerliga alliansen återigen skall bli en bortkastad röst. Trots en stundom giftig retorik från den så kallade oppositionsledaren Anna Kinberg Batra (M) gäller det för partiet att göra trovärdigt, att det verkligen är villigt att ställa sig i spetsen för en icke-socialistisk regering efter valet om knappa två år. Eller kommer M-partiet återigen att drabbas av stora skälvan inför SD-spöket?

L-ledaren Jan Björklund har verkligen inte bidragit till att stärka förtroendet för alliansen genom sitt sladder om samgående med S och MP. Saken kompliceras ytterligare genom att varje alliansledare har sin egen syn på hur Sverige skall styras efter valet 2018. Om detta inte gynnar SD vill jag banne mig vara skapt som en nors! http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23668738.ab

Beträffande det mig närstående SDs siffror bekräftar SIFO-mätningen det faktum, att SD-sympatisörerna förefaller vara totalt okänsliga inför de så kallade skandaler som rullas upp i etablissemangsmedia till synes på löpande band. Det har således varit tal om ryssagenter i partiet, en skandalös motion (och nu raljerar jag inte) av riksdagsledamot Anna Hagwall och ett kanske smaklöst men ändå rätt harmlöst fylleskämt om nazister av SDs ekonomiskpolitiske talesman Oscar Sjöstedt för fyra år sedan. Så här skrev jag om Hagwalls förlöpning, som med all rätt gjort henne omöjlig i partiet: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/06/nej-anna-hagwall-det-har-var-bara-for-mycket/

sjc3b6stedt-2015-003
Oscar Sjöstedt drog ett fylleskämt om nazister för fyra år sedan – väljarna bryr sig inte och skall inte bry sig. Foto: Tommy Hansson

Media borde en gång för alla lära sig, att SD-folket i stort sett (ursäkta uttrycket) fekerar på trams av den här sorten, som vi SDare tvingats stå ut med under så många år att vi nu med allt skäl är immuna. Det gör dem till Sveriges sannolikt mest realistiska och samtidigt mest intelligenta partisympatisörer. Så hatten av för alla SD-väljare – ni är bäst!

Fotnot: SIFOs undersökning bygger på 1936 intervjuer genomförda under tiden 3-13 oktober. Ingen av de förändringar som noterats jämfört med föregående mätning är statistiskt säkerställd.

SD starkt framåt i SIFO – liten leprechaun vill se ”troll spricka i solen”

22 augusti, 2015

55d2285b-bc16-42e7-959f-5026bf21ea26SIFO augusti 2015: SD störst bland arbetarväljare.

Sverigedemokraternas (SD) triumftåg i opinionsmätningarna fortsätter.

Det blev 25,2 procent och status av största parti i YouGov/Metros augustimätning. Därefter följde några mätningar med nya 20 plus-resultat innan det i går var dags för all time high i SIFO, där SD noterades för 17,8 procent och därmed ökade med 2,6 procentenheter jämfört med föregående mätning. SD är dock ”bara” tredje största parti i SIFO, låt vara med extremt kraftig marginal.

Något som är ägnat att framkalla frossbrytningar inom framförallt socialdemokratin är emellertid det faktum, att Sverigedemokraterna nu är det parti framför andra som så kallade arbetarväljare föredrar framför andra:

http://www.svd.se/sd-storst-bland-arbetarvaljare/om/sverige

Det intressanta med SIFO är att detta institut har rykte om sig att vara seriösare än andra mätinstitutioner. Det gör att etablissemanget inom politiken och media inte har lika lätt att bortförklara SDs framgångar här. Kanske litet märkligt, eftersom SIFO långt ifrån är det träffsäkraste institutet när det gäller att förutse valresultat.

Låt oss se hur SIFO mätte i den sista mätningen inför förra valet med de faktiska resultaten inom parentes: S 27,0 (31,0), M 22,1 (23,3), SD 11,0 (12,9), MP 10,5 (6,9), C 4,7 (6,1), V 9,0 (5,7), FP 8,4 (5,4) samt KD 5,3 (4,6). Särskilt värt att notera är kanske överskattningen av MP och underskattningen av S.

untitled Toivo Sjörén, SIFO i juni 2014: ”SD kan inte växa mer.”

Särskilt värt att notera är SIFO-chefen Toivo Sjöréns (en gång i tiden förbundsordförande i Moderata ungdomsförbundet (MUF) tvärsäkra spådom, att SD i stort hade nått taket för sitt väljarstöd med SIFO-noteringen 11,0 procent i juni inför valet 2014: ”De kan inte växa mycket till”, menade Sjörén sedan  i en väljarundersökning endast 3 procent av de tillfrågade som ej röstar SD sagt sig kunna tänka sig rösta på detta parti:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5877880

Sjörén ansåg därför att den tidigare trenden med att SD i runda slängar har fördubblat sig med varje riksdagsval var på väg att försvinna. Något som de senaste succésiffrorna inte direkt tyder på. SIFOs förutsägelser om valresultatet lämnar således, vilket alla som har friska ögon kan konstatera av ovanstående siffror, en hel del övrigt att önska.

Över huvud taget brukar SIFOs mätningar ge SD lägre siffror än övriga och, har det visat sig, mer ackurata mätinstitut.

Betydligt mer framgångsrikt var då det av svenska förståsigpåare ofta kritiserade norska mätinstutet Sentio, som inför förra valet hade Sverigedemokraterna på 13,5 procent och även i övrigt var bra mycket träffsäkrare än det oförtjänt respekterade SIFO.

Inte bara sosseriet krisar inför SDs frammarsch med flygande fanor och klingande spel. Samma sak sker inom kultureliten. Ett på flera sätt ganska roande exempel härpå är den rikskände rumpnissen Jonas Gardells drapa i Expressen den 21 augusti, där huvudargumentet synes vara följande slutkläm:

Och trollen i all sin skränande makt och förtjusta berusning borde minnas att det kommer en gryning då alla trollen spricker.

untitled19 Rumpnisse som roar?

Det tyder  på en skriande argumentfattigdom, då en representant för den städse politiskt korrekta kultureliten känner sig tvingad att tillgripa element ur folksagorna i syfte att förminska den sverigedemokratiska frammarschen; i detta fall det välkända motivet med troll som spricker i solljuset. Den som vill kan läsa hela Gardells aktstycke här:

http://www.expressen.se/kultur/trollen-spricker-nar-gryningen-kommer/

Det finns en annan dimension avseende Gardells prat om sprickande troll. Hans egen apparition påminner ju inte så litet om just ett troll, eller kanske mest korrekt en liten irländsk leprechaun som flänger runt på scenerna och gör fula grimaser och utstöter underliga ljud.

Vi får väl se om det blir Gardell eller de påstådda SD-trollen som spricker först.

I likhet med den iriska folktron om detta slags troll är också Jonas Gardell synnerligen välbeställd med ekonomiska resurser uppgående till 75,5 miljoner kronor enligt Expressens senaste undersökning om hur mycket svenska komiker tjänar:

http://www.expressen.se/noje/robert-gustafsson–har-ar-hans-miljonregn/

cf534a61-1d94-4fe0-9f66-e8edbf816f40 SIFO augusti 2015.

Rikast – och enligt min mening också roligast – är dock Robert Gustafsson. Här imiterar han en reporter på just Expressen:

https://www.youtube.com/watch?v=h0hVqWUopGo

Det kanske passar bra att avsluta med litet skratt, något som Jonas Gardell inte är särskilt bra på att framkalla, i alla fall inte hos denna bloggare.

Multirekord i opinionen (SD): det här artar sig riktigt bra!

19 juni, 2015

untitled Sentio juni 2015.

http://samtiden.nu/17317/trippelrekord-for-sd-221-hos-sentio/

Det här ser ju ut att arta sig riktigt bra.

På annat sätt kan man ur sverigedemokratiskt perspektiv inte gärna tolka de senaste fyra opinionsmätningarna. Det började med 15,2 procent i Svenska Dagbladet/SIFOs junimätning som offentliggjordes den 14 dennes. Den 18 följde sedan 18,0 procent hos TV4/Novus, 20,1 hos Metro/YouGov samt som kronan på verket 22,1 hos Samtiden/Sentio.

Rekord över hela linjen och all time high oavsett mätinstitut i den sistnämnda mätningen. Det skall nämnas att norska Sentio lyckats pricka in SDs valresultat 2010 respektive 2014 bäst av alla. Till och med denna bloggare, som brukar berömma sig av att vara den borne optimisten, är glatt överraskad för att inte säga smått euforisk över den senaste utvecklingen.

_2BE4003_sd_200 Det finns varje anledning för Jimmie att skåla för SDs framgångar i opinionen. Foto: Photo2be

Jag har tidigare spekulerat i att SD kanske redan till valet 2018 (om nu nästa riksdagsval dröjer så länge) men senast 2022 kan komma att passera Moderaterna och bli landets andra största parti. Nu ter det sig fullt möjligt att vi redan i närmast kommande val, eller redan i nästa opinionsmätning, faktiskt kan bli allra störst – i Sentio-mätningen ligger SD endast  1,8 procentenheter efter M, som får 23,8, samt 1,9 efter S som noteras för 23,9 procent.

Partisekreterare Richard Jomshof svarar i SD närstående Samtiden (länken överst) så här på frågan om det är övriga partiers misslyckande som hjälper SD:

Vi gör bra ifrån oss och har en bra politik som folk uppmärksammar mer och mer. Vi får beröm i många frågor. Men vi tjänar på att de andra partierna är dåliga.

Förvisso är det så. Sverigedemokraterna är i mina ögon det enda partiet som inte nödgas mörka delar av sin politik för att hänga med i opinionen. Så är ju fallet med övriga partier, som är väl medvetna om att en katastrof skulle stå för dörren om de fullt ut lade fram sin översvallande positiva syn på mångkulturalismen och den gränslösa invandringens politik. Annorlunda uttryckt: SD är det enda partiet som inte ägnar sig åt eller behöver ägna sig åt bullshit.

titta_inte_web Några faktorer som bidragit till den så kallade regeringens kräftgång. Foto: Photo2be

Väljarkadern lär heller inte imponeras över hövan av Stefan Löfvens desinformation om SD som ett parti med rötter i nazismen eller Åsa Romsons barnsliga vägran att ta Jimmie Åkesson i hand efter avslutad debatt i riksdagen. Sådant visar bara på desperation och krampaktighet inom etablissemanget. Olof Hedengren visar här i en krönika i Samtiden att hetsen mot SD inte ger några som helst resultat:

http://samtiden.nu/17058/hetsen-mot-sd-ger-inget-resultat/

Såvitt jag kunnat utröna är det endast Dagens Samhälle av mer etablerade medier som refererar till SD-rekordet hos Sentio. Chefredaktör Mats Edman konstaterar: ”Inget tycks hejda Sverigedemokraternas starka trend. Decemberöverenskommelsen, migration, tiggeri och islamistisk terrorism underblåser utvecklingen.”

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sverigedemokraterna-rusar-infoer-almedalen-16634

I tidningens så kallade Poll of Polls, som bygger på de åtta senaste stora mätningarna sedan den 28 maj och omfattar 19 400 intervjuade personer, når SD 16,5 procent.

B53QpWfCMAIgUDP DÖ, som i praktiken sätter demokratin ur spel i Sverige, gynnar entydigt SD.

För övrigt försöker jag dra mitt strå till stacken här i kommunen. Det internationella intresset för Södertälje består. I samband med valen 2014 blev jag intervjuad av 10-15 utländska medier, och i går var det dags att ta emot journalisten Stéphane Loignon (med svensk fotograf) från franska tidskriften Le Parisien i partilokalen.

Liksom vid alla tidigare intervjutillfällen gällde frågorna immigrationen till vår kommun och precis som förut var det jag och kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som var föremål för intresset. Hoppas och tror det gick bra!

Avslutningsvis känner jag mig personligen ganska övertygad om att Jimmie Åkessons återkomst i hetluften betytt åtskilligt för de senaste SD-framgångarna.

Schyman mot regeringen – Sverige mot PK-diktatur

5 maj, 2014

images Gudrun Schyman har bland annat krävt ett ”genuskommunalråd” i Simrishamn.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/partiledardebatt-i-svt-agenda_3525588.svd?sidan=10

Gudrun Schyman, tidigare ledare för Vänsterpartiet och numera ledamot i kommunfullmäktige i Simrishamn för Feministiskt initiatv (Fi), deltog av uppenbara skäl inte i gårdagens partiledardebatt i SVT. Ändå talas det nu upphetsat om att hon skulle ha vunnit debatten. Så här citeras ekonomen Klas Eklund i Svenska Dagbladet i dag:

Sedan är frågan vem som vann på debatten, och där tror jag att Feministiskt Initiativ (sic) och Gudrun Schyman ligger bra till. Det talades väldigt lite om jämställdhet och när det väl dök upp var det kortfattat och ganska tekniskt. Jag tror att många tittare satt och var nyfikna på hur hon hade hanterat de frågorna.

Fi var länge ett så kallat promilleparti av i princip samma slag som Svenskarnas Parti, Kommunistiska Partiet och Socialistiska rättvisepartiet men har i några av de senaste opinionsmätningarna avancerat upp över enprocentsspärren, som berättigar till att partiets valsedlar läggs ut i vallokalerna. I någon mätning har partiet till och med parkerat på drygt två procent. I SIFOs väljarbarometer inför valet till europaparlamentet (EP) den 25 maj når Fi därtill hela 3,2 procent.

Detta har medfört att det nu börjar spekuleras i att Fi kanske rentav kan ta sig in i riksdagens som en följd av valet den 14 september. Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, citeras på följande sätt i Dagens Industri den 1 maj: ”Jag har länge sett framför mig att de skulle ha svårt att komma in, men får erkänna att jag vacklat lite.”

untitledSchyman eldar upp pengar i Visby.

Inte nog därmed. Efter partiledardebatten i går var Miljöpartiets språkrör, Gustav Fridolin, enligt Expressen i dag till och med inne på spåret att Gudrun Schyman borde tas med i en röd-grön regering om hon och hennes parti skulle ta sig in i riksdagen:

Jag samarbetar väldigt gärna med Feministiskt initiativ. Vi behöver en ny feministisk regering…Hon gör ett väldigt bra jobb i Simrishamns kommunfullmäktige men om hon får byta den politiska arenan mot en annan så tycker jag det är bra för Sverige.

Expressens artikel här:

http://www.expressen.se/nyheter/de-vill-ha-schyman-i-en-rodgron-regering/

Utan tvekan bidrar sådana uttalanden till att sätta press på Socialdemokraternas allmänt hållningslöse och vinglige ledare och statsministerkandidat, Stefan Löfven, som hade gott om lovord för Schyman efter gårdagens debatt.

Frågan är då vad Fis framgångar under senaste tid beror på. Enligt en undersökning som nyligen gjorts vid Göteborgs universitet och som jag tidigare bloggat om har Miljöpartiet, och i någon mån Vänsterpartiet, ett oproportionerligt stort stöd bland den svenska journalistkåren.

I mina ögon är det alldeles tydligt att detta förhållande nu även spiller över på Fi: vare sig MP, V eller Fi utsätts för någon riktig granskning i svenska media, ett förhållande som är utomordentligt allvarligt ur demokratisk synvinkel. I fallet Fi är det vidare känt att partiet är populärt i innekretsar med artistanknytning. Tidigare ABBA-musikern Benny Andersson har exempelvis gjort sig beryktad för att ha pumpat in miljonbelopp till partiet.

untitledKänd Fi-mecenat: stenrike Benny Andersson.

Ytterligare en betydelsefull faktor i sammanhanget är Fi-anhängarnas stenkrossliknande aktiviteter i så kallade sociala medier. Här är det hatfyllda utfall som gäller: envar som dristar sig andas minsta kritik mot feminismen blir kallad både det ena och det andra. Själv blev jag kallad ”liten jävla rassegubbe” och anmanad ”hålla käften” i anslutning till diskussionerna om partiledardebatten. Självklart skrämmer sådant  personer som är litet mindre hårdhudade än denna bloggare från att säga sitt hjärtats mening.

Feminism framställs ofta som något som har med jämställdhet alternativt jämlikhet att göra. Ingenting kunde vara felaktigare. Feministerna sätter könet i centrum och prioriterar det ena på bekostnad av det andra. Man har helt enkelt ersatt det marxistiska klassbegreppet med det feministiska könet, på ungefär samma sätt som nationalsocialister använder begreppet ras som rikslikare för allting.

Det finns åtminstone en sak jag för mitt liv inte kan begripa när det gäller feminismen och den extrema variant därav jag brukar kalla feminazismen. Om man nu värnar om kvinnans rättigheter, varför i all världen vill man då att hon på alla plan skall bli lik mannen? Hon skall ha samma typ av jobb, samma lön, samma titulatur och gärna också se ut litet som mannen. De mest avancerade feministerna bör dessutom helst också älska kvinnor och skaffa barn genom insemination.

Varför duger inte det kvinnliga åt feministerna/feminazisterna?

Personligen tycker jag det är tillräckligt illa att Feministiskt initiativ med dess ledare – Gudrun Schyman är bland annat känd för att offentligen ha urinerat på en biograf, ha jämfört män med talibaner, ha musikhyllat Stalin i TV och för att ha bokstavligen ha bränt hundratusentals kronor under Almedalsveckan – får husera i en fullmäktigeförsamling i Skåne, där hon bland annat krävt att kommunen inrättar ett ”genuskommunalråd”. Till galenskaperna på riksplanet hör att hon och hennes parti vill skrota vårt svenska försvar.

http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1260923/Schyman-FI-kraumlvergenuskommunalraringd.html

untitledEuropaparlamentet i Strasbourg – nästa steg i utvecklingen för tokfeministerna?

Gudrun Schyman är förvisso ett fenomen i sitt slag. Efter att tidigare ha varit aktiv i en kommunistisk bokstavssekt förde hon upp V till dittills oanade opinionshöjder. Hon har en sällspord förmåga att linda media om sitt vänstra lillfinger och är dessutom i mitt tycke en rätt stilig kvinna. Dessvärre är hon också spritt språngande galen.

Via länken här nedan visas hur Schyman i svensk TV hyllar massmördaren Stalin genom att dirigera en barnkör som sjunger diktatorns lov. Jag förmodar att inslaget skall vara humoristiskt, men hur kul är det egentligen att hylla en person som har omkring 50 miljoner människors liv på sitt samvete? Man kan blott föreställa sig vilket ramaskri det hade blivit om en nazistledare tillåtits dirigera en barnkör som framfört den nazityska marschssången ”Horst Wessel” till Hitlers ära:

Tanken på detta extremistparti  inte bara i europaparlament och riksdag utan desslikes i en svensk regering är tillräckligt för att framkalla frossbrytningar hos er bloggare.

I ett mera långsiktigt perspektiv ser det ännu värre ut. Om inte ett ordentligt uppvaknande sker är Sverige på väg att bli en politiskt korrekt diktaturstat där varje form av kritik mot den massiva invandringen, feminismen och klimatalarmismen kommer att bli förbjudet. Enligt min mening är vi närmare ett sådant skräckscenario än vi kanske föreställer oss.

På detta tyder enligt min mening icke minst den alltmer outrerade intolerans som möter PK-tänkandets kritiker. Det ”fina” vänsterhatet på nätet växer för varje dag och hoten mot obekväma tyckare blir allt grövre. Och snart kan en SD-are inte visa sig offentligt utan att mötas av ägg, spottloskor, hugg och slag. Mångfaldens nobla försvarare gör allt som står i deras makt för att förhindra andra att uttrycka sin mening – onekligen en märklig uppfattning om vad mångfald är och hur den bör försvaras!

imagesXUFIS7X0Polisen i Norrköping i färd med att gripa en man som attackerat Jimmie Åkesson.

 

Mardrömmen som kan bli sann: MP i regeringen

18 april, 2014

_2BE3296_MP MP-språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson (under banderollen) under Prideparaden i Stockholm. De här figurerna kommer vi sannolikt att få se som statsråd efter valet den 14 september.

JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet) gjorde 2012 en undersökning om svenska journalisters partisympatier. Enligt undersökningen var Miljöpartiet (MP) det i särklass mest populära partiet.

JMGs studie visade att 41 procent av svenska journalister sympatiserade med eller var medlemmar i Miljöpartiet. Långt efter kom Vänsterpartiet med 15 procent, Socialdemokraterna 14 procent, Moderaterna 14 procent, Folkpartiet 7 procent, Centerpartiet 4 procent samt Kristdemokraterna 2 procent.

Impopuläraste partier var Feministiskt initiativ samt Sverigedemokraterna med endast 1 procent..

Det överväldigande MP-stödet i journalistkåren resulterar enligt Kent Asp, professor vid JMG, i att Miljöpartiet i realiteten har en ”gräddfil” i medierna:

 Miljöpartiet granskas inte lika tufft som andra partier. De befinner sig på sätt och vis i en fredad zon när det gäller bevakningen av politik.

Störst var MP-stödet på Sveriges Radio (SR) med 54 procent medan det på Sveriges Television (SVT) uppgick till 52 procent och bland dagspressens journalister till ”bara” 40 procent”.

untitled Enligt professor Kent Asp befinner sig MP i en ”fredad zon” när det gäller medias bevakning av politik.

SR:s VD Mats Svegfors valde, föga oväntat, på sedvanligt snorkigt sätt att avfärda JMG:s studie med att andelen journalister som inte svarat på studieenkäten var hög. Frågan är hur han då förklarar den dokumenterat bristande hårdbevakningen av MP i våra medier.

Av en SIFO-undersökning nyligen framgår, att det inte förekommer en enda kritisk artikel om Miljöpartiet i våra sex största medier under den tid undersökningen omfattar. Enligt samma undersökning är medierna mera kritiska gentemot regeringsalliansen än den rödgröna oppositionen.   

Mer om SIFOs rön här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=5830840

 I mitten av april råkade Miljöpartiet dock i visst blåsväder på grund av att partiet farit med osanning om sina verkliga åsikter i en fråga. Språkröret Åsa Romson hävdade i en intervju i Sveriges Radio den 15 april: ”Den som är ansvarig för en blogg kan inte vara anonym.”    Därefter förnekades från MP-håll att partiet vill förbjuda anonyma bloggar och man talade om ”missförstånd” och ”otydlighet”. Nu råkade dock SR ha en kopia av MP:s ursprungliga förslag i ämnet där det krävs ”en tydligt ansvarig person eller organisation bakom en sida.”  

Frågan är om turbulensen kring MP-åsikterna om anonyma bloggar är ett trendbrott när det gäller medias gullande med partiet eller bara en enstaka avvikelse.

En  debattör som tydligt anser att svenska medier måste skärpa sig när det gäller bevakningen av MP är den konservativa skribenten Marika Formgren, som i ett inlägg i SVT Debatt den 16 april skriver: ”Journalisterna måste sluta smöra för MP”. Formgren var tidigare ledarskribent på Östgöta Correspondenten men valde att säga upp sig, då hennes åsikter om invandring och feminism inte accepterades av tidningsledningen.

imagesMarika Formgren uppmanar media att sluta smöra för MP.

Í debattartikeln skriver Marika Formgren:   

För mig är Miljöpartiets politik samt den svenska journalistkårens vägran att kritiskt granska MP, starka symboler för denna perverterade ’liberalism’.

Hela artikeln kan läsas via denna länk:

http://debatt.svt.se/2014/04/16/journalisterna-maste-sluta-smora-for-miljopartiet/

Den sverigedemokratiske bloggaren Robert Stenkvist uppmärksammade smörandet för MP och dess representanter redan tidigt under valåret 2010. I ett inlägg på Robsten blog den 14 februari 2010 nagelfar bloggaren en av våra största drakars behandling av dåvarande MP-språkröret Maria Wetterstrand.

Robsten citerar Dagens Nyheter enligt följande: ”Alla framgångsrika politiker är förutsägbara, så också Maria Wetterstrand. Alltid påläst, alltid seriös, alltid trevlig, alltid engagerad. Man vet vad man får, och det är inte populism eller trams. Kravmärkt rakt igenom.”    Blogginlägget via denna länk.

http://robsten.blogspot.se/2010/02/makalost-gullande-med-wetterstrand.html

Det är lätt att få kväljningar när man tar del av dylik infantil underdånighet på nyhetsplats i en av Sveriges största tidningar. När Robsten i sin bloggtext skriver att ”Det här blir nästan svårsmält” tar han sannerligen till i underkant.    Bloggaren beskriver vidare hur Wetterstrand, trots en undermålig insats i en partiledardebatt i Agenda, inte mötte ens embryot till kritik i media. Som vanligt var det silkesvantarna på från MP-vänliga media.

 Inom Miljöpartiet finns en påtaglig faiblesse för märkliga läror och teorier. Talrika MPare sympatiserar med eller är anslutna till antroposofrörelsen med högkvarter i Järna i Södertälje kommun. Antroposofin är en ursprungligen teosofisk så kallad andevetenskap som grundades av österrikaren Rudolf Steiner (1861-1925).

Den har en helhetssyn på tillvaron som omfattar såväl det andliga som det materiella och har gjort sig känd för bland annat egenartade former av pedagogik och arkitektur. Antroposoferna motsätter sig vaccinering av ideologiska skäl. En av MPs mer framträdande antroposofer är riksdagsman Mats Pertoft, tidigare partiets gruppledare i kommunfullmäktige i Södertälje.

imagesGVB20IRJMP-ideologen Rudolf Steiner.

En konspirationsteori som särskilt omhuldas inom MP är idén om så kallade chemtrails. Den går ut på att flygplan medvetet släpper ut farliga metaller och kanske även virus i syfte att förstöra naturen och människorna. Uppdragsgivare förklaras vara exempelvis USA och Ryssland.

MP-riksdagsmannen Jan Lindholm beställde för något år sedan en undersökning av Riksdagens utredningstjänst (RUT) som skulle klargöra om chemtrails verkligen existerar. Undersökningen, givetvis betalad av skattebetalarna, kom fram till att de vita spår vi kan se i skyn som flygplanen lämnar efter sig består av vattenånga.

”Jag är en nyfiken person”, förklarade Lindholm när Nyheter 24 frågade honom om saken. Länk här:

http://nyheter24.se/nyheter/politik/766889-mp-riksdagsledamot-bestallde-utredning-om-chemtrails

untitled Jan Lindholm (MP): nyfiken på chemtrails.

Tidigare har MPs gruppledare i Vingåker i Södermanland, Pernilla Hagberg, väckt uppmärksamhet genom att ingående redogöra för hur de ondskefulla stormakterna försöker förgöra mänskligheten genom chemtrails.

Det är nu bara fyra månader kvar till valet. Att vi kommer att få se ett regeringsskifte förefaller högst troligt. Det innebär att vi med största sannolikhet kommer att få se mardrömmen om Sveriges mest extrema och farliga parti i regeringsställning förverkligad.

Ett parti som vill skrota alla former av effektiv energi till förmån för flummeri med sol- och vindkraft. Som vill ha i princip helt fri invandring. Som vill avrusta vårt militära försvar till förmån för ett så kallat ickevålds-försvar. Som vill drastiskt höja bensinpriserna och därmed se till att landbygden helt avfolkas. Som omhuldar sinnessvaga konspirationsteorier. Som vill förvandla hela Sverige till ett gigantiskt Skansen där alla dansar snoa och bär knätofs.

Det sistnämnda är naturligtvis en viss överdrift, men ni förstår säkert andemeningen: Miljöpartiet är ett samhällsvådligt extremistparti utan motstycke i svensk politik. Om MP får något påtagligt inflytande i svensk regeringspolitik kommer det att bli början till slutet för Sverige som vi känner det.

imagesVH6DFNSD Peter Eriksson (MP) blev ”glad och stolt” då maktens centrum i Sverige överfördes från Stockholm till Bryssel.

När det gäller EU-frågan har MP slutligen utvecklats från att ha varit emfatiskt anti-EU till att bli vad som kan kallas måttfullt pro-EU. När Sveriges riksdag den 24 november 2010 beslutade om att skriva in EU-stadgan i den svenska grundlagen förklarade sig MP-språkröret Peter Eriksson vara ”glad och stolt” över beslutet.

MP representeras i dag i Bryssel och Strasbourg av den fanatiske förbundsivraren Carl Schlyter samt Isabella Lövin. Toppkandidater i det kommande EP-valet är förra språkröret Peter Eriksson och Lövin.

 

 

 

Sverige mot norsk/dansk situation

26 augusti, 2013

KESSON~1Nytt publikrekord för fjärde året i rad för Jimmie Åkessons sommartal. Foto: Jörgen Fogelklou

SD-vänliga twittrare drabbades närmast av kollektiv glädjefnatt sedan Fria Tider/Sentio presenterat sin augustimätning: 14,6 procent och all time high för Sverigedemokraterna.

Resultatet bekräftar den uppåtgående SD-trenden med 9,9 procent i senaste SIFO och 10,6 procent i Svensk Opinion Nu (SONU) dessförinnan. Siffrorna kommer parallellt med att Jimmie Åkessons uppmärksammats för sitt sommartal i Sölvesborg med bland annat frontalangrepp mot den förfärande utvecklingen i Svenska kyrkan samt den nyutkomna boken Satis polito (som lär vara latin för Tillräckligt polerad).

Det rullar med andra ord på för SD. SD-skeptiker har givit uttryck för rädsla för att inte säga skräck över denna utveckling. Rutinerade journalisten Åke Ortmark menar dock att Miljöpartiet är ett än större hot mot landet än vad han upplever att SD är. SD-vänliga personer torde å andra sidan vara minst lika förfärade över den pågående massinvandringen med åtföljande islamisering.

Sentiomätningen visade, att det Sverige-vänliga alternativet i svensk politik nu är ungefär lika stort som FP, C och KD tillsammans. Den visade också, att vi nu alltmer närmar oss en norsk/dansk och även finsk situation. I våra nordiska grannländer tillhör ju Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti samt Sannfinländarna – vilka alla uppvisar likheter med SD utan att likhetstecken kan sättas mellan SD och de nordiska systerpartierna – de absolut största partibildningarna.

575172_10151668463940674_986234121_nJimmie Åkesson är onekligen tillräcklig polerad…

Den här utvecklingen kommer långt ifrån som en överraskning för den här bloggaren. Jag påpekade redan inför valet 2010 på denna plats att vi bör höja blicken över fyraprocentsspärren och vara beredda att tänka 10-15 procent. Jag förutser ett läge där SD inom inte alltför många år har passerat det degenererade M-partiet, som ideologiskt inte ens är en skugga av sitt forna jag.

Sverigedemokraternas framgångar i opinionen och den allt stridare medlemstillströmningen – 10 000-strecket passerades i höjd med sommartalet – är i mina ögon tecken på mognad inom väljarkåren. Allt fler köper inte den greuelpropaganda som riktas mot partiet avseende ”rasism” och ”främlingsfientlighet”, när det i stället är fråga om en högst berättigad kritik av den förda immigrationspolitiken.

Dock är SD, i motsats till vad motståndarna envist hävdar, något så kallat enfrågeparti. SD är exempelvis ensamt bland riksdagspartierna om att vilja rusta upp vårt militära försvar, något som fick mig att för fem år sedan bli SD-medlem.