I dag är det faktiskt pingstafton. Vilket kanske känns litet avslaget efter gårdagens nationaldagsfirande.
I går brann flaggor på en del håll, i dag är det meningen att anden skall brinna – pingsten kallas ju ”hänryckningens tid” till minne av hur den helige ande utgöts över Jesu lärjungar och dessa plötsligt kunde tala alla möjliga olika tungomål.
Pingsten kan också sägas vara kärlekens tid. Många brudpar väljer att ingå i det äkta ståndet under denna högtid, så ock mina föräldrar (saliga i åminnelse) år 1950. Vad passar väl då bättre än att låta en prästvigd sångerska, en av Irlands stora artister, framföra kärlekssången ”Peggy Gordon”?
Jag talar förstås om Sinéad O´Connor, född i Dublin 1966 – se länken överst!
Hon blev för övrigt bannlyst av den romersk-katolska kyrkan på Irland när hon prästvigdes, då kyrkan ceremonin skedde i ansågs som kättersk.
Helig ande och eld utgjuts över lärjungarna den första pingsten enligt en konstnärlig version.
Kärleken har många ansikten. Den kan skapa trygghet och glädje men kan också ge upphov till sorg och längtan om den avvisas eller inte besvaras. Jag vågar nog påstå att jag fått, alternativt tvingats, uppleva allt detta. Kärleken får aldrig tas för given, det är min erfarenhet.
”Peggy Gordon” tillhör den senare kategorin kärlekssånger, som faktiskt brukar tillhöra de vackraste i sagda genre.
Sinéad framför den, som alltid, med unik inlevelse.
Bjuder denna gång på kvällsmusik i form av den irländska visan ”Cavan Girl” med The Dubliners. Gruppens dåvarande sångare Paddy Reilly svarar sannolikt för den definitiva tolkningen av denna underbart vackra och samtidigt originella kärleksballad.
Som ni vet vid det här laget älskar jag traditionell irländsk sång och musik. I denna finns en rik spännvidd av känsliga kärleksballader, glada dansmelodier, mer eller mindre blodtörstiga rebellsånger och humoristiska stycken.
Dubliners började jag lyssna på 1969 och jag har fortsatt oavbrutet sedan dess. Efter hand har jag utökat lyssnandet med andra grupper och artister såsom The Pogues, Christy Moore, Sinéad O´Connor, The Chieftains med flera.
Lough Ouchter Castle, curragh Cavan, Irland.
Men Dubliners har fortsatt hedersplatsen i mitt hjärta, även om den ursprungliga gruppen upplösts och efterträtts av Dublin Legends bestående fyra tidigare medlemmar i originalgruppen.
Givetvis spelar jag mycket irländsk musik vid mina årliga irländska middagar. Årets version har ännu inte ägt rum på grund av tidsbrist, men jag räknar med att köra igen efter valet i höst!
Jag tycker jag måste tillägna denna sång M, som jag hoppas inte känner sig alltför besvärad därav (jag för min del har lämnat allt det gamla tråkiga bakom mig)!
Av alla irländska sånger är ”Danny Boy” den mest kända. Jag önskar er alla god natt med denna tillsammans med några vackra bilder från Irland.
Texten till denna sång, som räknas som Irlands inofficiella nationalsång, skrevs faktiskt av engelsmannen Frederic Edward Weatherly (1848-1929). Melodin är den gamla folkvisan ”Londonderry Air”.
Frederic (Fred) Weatherly skrev ”Danny Boy”.
Jag länkar här till en helt annan och mycket personlig version av sången framförd av den irländska sångerskan Sinéad O´Connor:
Som ni förmodligen vet är jag en stor Irlands-älskare, även fast jag besökt ön bara en gång. Hoppas naturligtvis komma dit igen och då gärna med trevligt ressällskap!
Tillägnas min kära dotter Isabella som reser till Skottland för studier i morgon och som också gillar Irland.
Christopher Andrew – han kallas bara Christy – Moore föddes i Newbridge i grevskapet Kildare den 7 maj 1945. Christy Moore anses vara en av Irlands främsta artister och utnämndes 2007 av RTE´s People of the Year till ”Irelands greatest living musician”. Han är dock föga känd i Sverige, varför jag tycker det finns all anledning att lyfta fram honom här.
En av hans mest karaktäristiska sånger är ”Smoke and Strong Whiskey”:
Moore var kring mitten av 1960-talet anställd vid en bank i Clonmel i grevskapet Tipperary, men hade ett stort personligt intresse för Irlands rika folkmusikskatt. Under en bankstrejk 1966 reste han till London, där han försörjde sig genom tillfälliga jobb och passade på att besöka folkmusikklubbar och irländska musikpubar. Han träffade här personer i gamet som Luke Kelly, Seamus Ennis och Margaret Barry.
1969 spelade Christy Moore in sitt första album som fick titeln Paddy on the Road tillsammans med sångaren och låtskrivaren Dominic Behan, en bror till den världsberömde författaren Brendan Behan. Skivan reproducerades i endast 500 exemplar men har senare införlivats med Moores CD-produktion.
Christy medverkade med en sång i The Dubliners 25-årsalbum 1987.
1972 kom det första mer uppmärksammade albumet med titeln ”Prosperous” efter en by med samma namn i Kildare. I samband med inspelningen av detta album träffade Christy Moore de blivande medlemmarna i bandet Planxty: Liam O´Flynn, Andy Irvine och Dónal Lunny. Lunny följde senare med till bandet Moving Hearts 1981.
Här hör och ser vi Christy Moore och den alltför tidigt bortgångne gitarristen Jimmy Faulkner i den svidande vackra rebellballaden ”The Galtee Mountain Boy” i en inspelning från 1979 (sången börjar två minuter in i videon):
Christy Moores repertoar består av såväl traditionella irländska ballader som sånger han skrivit själv. Han har genom åren framträtt tillsammans med kända irländska artister såsom The Dubliners, Sinéad O´Connor och Shane MacGowan, den senare frontfigur i punk/folkgruppen The Pogues.
Christy Moore med Shane MacGowan.
Här Christy i MacGowans monsterhit ”Fairytale of New York”:
När The Dubliners firade sitt 25-årsjubileum i TV-programmet ”The Late Show” 1987 fanns Moore med som sångare, gitarrist och bodhranspelare (bodhran är en traditionell irländsk handtrumma). Han medverkar även med en hyllningssång till förre Dubliners-sångaren Luke Kelly (1940-84) i 25-årsalbumet.
Moore har spelat in omkring 25 egna album. I april kom han ut med det första studioinspelade albumet på fyra år med namnet Listen. 2011 kom Folk Tale.
Luka Bloom, en yngre bror till Christy.
Politiskt står Christy Moore långt till vänster. Han är en stor förespråkare för det republikanska ”saken”, det vill säga ett enat Irland. Hans mamma var en känd borgerlig politiker i partiet Fine Gael i grevskapet Kildare och kandiderade även till det irländska parlamentet.
Moore har en yngre bror med artistnamnet Luka Bloom (Barry Moore) som också är en välkänd artist på Irland.
Helig ande och eld utgjuts över lärjungarna den första pingsten enligt en konstnärlig version.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 