Dags sluta snyfta över kalkylerande sossetjuven Rudin

 Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S): finsmakande snattare.

Ni känner till historien. Tomas Rudin, välavlönad socialdemokratisk kommunalpolitiker i Stockholms stad, ertappades med en flaska dyr whisky innanför rocken, nyss stulen från en av Systembolagets hyllor. Genast utbröt stort snyftkalas bland politiker och skribenter. Det var SÅÅÅ synd om miljoninkomsttagande sosse-Rudin, 0ppositionsborgarråd i Stockholms stadshus.

Rudin är nämligen inte tappad bakom en vagn. Han insåg att hans lilla snedsteg skulle offentliggöras och gjorde en omsorgsfull riskkalkyl. Kom fram till att snatteri inte är en förseelse som står högt i kurs hos svenska folket. Knappast heller superi efter mer än hundra års nykterhetspropaganda och en överrepresentation av nykterister i Sveriges riksdag.

Så enda utvägen var att göra benägenheten att stjäla till en icke-fråga och i stället hävda, att whiskytillgreppet var ett uttryck för sjukdomen alkoholism. Är man sjuk kan man nämligen påräkna sympati från såväl folket och partikamraterna som massmedias professionella gråterskor och på så sätt rädda sin politiska karriär, kanske efter en viss tids paus möjligen sträckande sig över valet. Det gäller ju att ”ta hand om sig själv”, bevars.

Därav den myckenhet av snyftningar och hulkanden som kunnat konstateras på Twitter, i krönikor och från S-partiet liksom från andra partister: karlstackarn är ju SJUUUK, helledudane, givetvis måste vi förlåta honom, ta honom till vårt hjärta och önska honom ett gott tillfrisknande!

Det är bara det att Tomas Rudins alkoholism inte känns speciellt övertygande. En typisk alkoholist i behov av klinisk vård stjäl knappast en flaska fin Highland Park-whisky för 502 spänn och stoppar innanför rocken, snarare en Aurora eller halvpanna Renat. Motiveringen till stölden eller snatteriet – att Modin i egenskap av alkis kände sådan skam att han kände ett behov att dölja inköpet – håller inte.

Ingen behöver känna skam för att inhandla en flaska högklassig whisky av ett slag som knappast förknippas med simpel alkoholism, tvärtom: då framstår man som sofistikerad, single malt-älskande whiskykännare. Att inhandla en sådan vara på Systemet skulle faktiskt kunna vara ett sätt att dölja att man är en alkoholist i egentlig mening.

Aftonbladets krönikör Staffan Heimerson har bland annat följande att anföra om affären Rudin:

Denne högt ansedde medborgare, med mer än en miljon i årslön, gör en slug, genomtänkt räd mot en av en Systembolagets hyllor för att i ett huj tjäna 502 kronor och göra sig till tjuv…Rudin är en politiker, en övertänkt tjuv och en planerande snåljåp.

Läs Heimersons hela text här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article18321179.ab

Någon ömkansvärd alkoholist känner jag mig däremot nästan hundraprocentigt övertygad om att han inte är. Rudin behöver nog snarare behandlas för kleptomani än alkoholism. Fast det är ju förstås inte riktigt lika sexigt.

Pauls hyllning till Skottland: Mull of Kintyre

Paul och Linda McCartney i Wings.

http://www.youtube.com/watch?v=K5626WzsfMw

Allt är ju inte bara politik. Därför skriver jag, ehuru politiker och debattör, även om annat på min blogg. Som konservativ,  politiskt och i andra viktiga hänseenden, faller det sig naturligt för mig att även intressera mig för exempelvis kultur, religion, musik, psykologi och filosofi.

Här följer sålunda en text som handlar om Paul McCartneys och Wings låt  ”Mull of Kintyre”. Sången får ses som en hyllning till Skottland i allmänhet och Mull of Kintyre, den sydvästligaste punkten på Kintyrehalvön i den sydvästliga delen av Skottland, i synnerhet. En historiskt intressant fyr tillhör platsens sevärdheter.

Fyren på Mull of Kintyre.

Några rader ur denna mycket njutbara sång som får mina ögon att fyllas av tårar:

Mull of Kintyre
Oh mist rolling in from the sea
My desire
Is always to be here
Oh Mull of Kintyre

”Mull of Kintyre” komponerades av Paul McCartney och Denny Laine 1977 och blev en stor hit i Storbritannien det året. Bland annat toppade den listan för jullåtar. Paul ägde en farm på platsen, som skildras i filmsekvenser i videon som länken överst går till.

Jag besökte Skottland på en whiskeyresa 2001 och lät mig imponeras av den skotska naturens storslagenhet (och naturligtvis den goda single malt-whiskyn med höjdare som exempelvis Talisker, Ardbeg och Oban). Ni som läser min blogg regelbundet vet även att min dotter studerar i Glasgow.

Jag känner mig lycklig när jag hör den här sången och jag känner mig även lycklig i största allmänhet för tillfället. Tror jag har nått en punkt i min tillvaro, från vilken jag i lugn och ro kan blicka tillbaka på mitt liv och känna en enkel tacksamhet för det som varit och samtidigt se den framtid som finns kvar (en dag, en månad, ett år, tio år, 30 år?) an utan onödig oro.

Ty varför skulle jag oroa mig? Jag har på sistone känt något jag aldrig tidigare känt så starkt som nu: att Gud verkligen älskar mig och beskyddar mig och mina närmaste med sin varma och oändliga kärlek.

Därför vill jag helt enkelt tillägna Gud den här sången, vår käre/a himmelske/a far och mor som upprätthåller världsalltet och samtidigt ser till mig i all min skröplighet och litenhet.