Posted tagged ‘Sjöstedt-effekten’

Helt olika resultat i mätningarna: men hos Expo går ränderna aldrig ur

8 mars, 2012

Sverigedemokraterna tredje största parti.

Ibland blir man inte så litet förvånad över vilka resultat de många olika opinionsmätningsinstituten kommer fram till. Nyligen redovisade Sentio Research respektive Skop sina senaste siffror och det är till del helt olika trender som kommer fram.

I Sentios mätning, genomförd 23/2 – 1/3 2012, erhåller Sverigedemokraterna (SD) rekordhöga 8,6 procent och blir därmed det tredje största partiet. Större är bara starkt framåtgående S (31,8) samt backande M med 29,7 procent.

SD går hos Sentio förbi MP, som noterar den lägsta siffran på länge med 8,1 procent. Även V går bakåt och får nu 7,4 procent. Eftersom även regeringsalliansen går back över hela linjen ( med undantag för KD som når 4,6) och nu bara noteras för 42,8 procent leder de röd-gröna med totalt 47,3 procent. SD vågmästare med god marginal.

Skop har helt andra resultat. Här går M fram 0,5 procentenheter till 33,4 procent, medan alla övriga alliansmedlemmarna – utom KD som bara når 3,3 procent – ökar. Hos oppositionen får S goda 30,8 procent medan dock såväl MP som V backar.

6,1 procent för det forna kommunistpartiet visar att Sjöstedt-effekten är på väg att klinga av. Sammanlagt en knapp ledning för alliansen. Om man räknar bort KD befinner sig dock de röd-gröna i knapp ledning. SD fortsatt vågmästarparti.

Så där kan det alltså svänga. Det behöver inte framhållas att media regelmässigt lyfter fram Skop-mätningen, medan Sentio lika självklart mörkas.Vilken mätning av de båda som redovisas här skall anses mest tillförlitlig har jag inte en aning om.

Vad jag däremot vet är att vänsterextrema Expo fortsätter att angripa SD på ett ibland synnerligen smaklöst sätt. Det tillhör dagsrutinerna att man tillåter kommentarer som innehåller blatanta dödshot mot sverigedemokrater. Nyligen tillät Expo på sin facebook-sida följande teckning:

Det förefaller klart att det gamla talesättet ”ränderna går aldrig ur” stämmer ovanligt väl in på Expo. Trots aktningsvärda försök att framstå som etablerat och salongsfähigt under senare år sticker bockfoten från stiftelsens/tidskriftens första tid fram.

Det var då kommunister och dömda våldsverkare såsom Stieg Larsson och Tobias Hübinette gjorde Expo till en kamporganisation mot allt man på ibland ytterst lösan grund betecknade som ”högerextremistiskt”.

Sagde Larsson, den framlidne deckarförfattaren och trotskistiske revolutionären, har upphöjts till helgon och hyllas ständigt och okritiskt i de flesta Expo-sammanhang.

Ändå fortsätter Expo på sina håll att betraktas som ett oförvitligt sanningsvittne. Det är obegripligt.