Posted tagged ‘Sjuklövern’

Sjuklövern och vad den står för: liten ordlista

2 november, 2018

Sjuklöverpartierna och SD enligt en tecknares synsätt.

”Sjuklövern” är en benämning myntad för att beteckna riksdagens nuvarande partier förutom Sverigedemokraterna. Gissningsvis har termen uppstått i SD-vänliga kommentatorsfält på nätet i syfte att dels peka på den relativa likheten mellan partierna, dels för att illustrera de sju partiernas beröringsskräck gentemot SD, vilken framgår med övertydlighet i de pågående försöken att med hjälp av riksdagens talman bilda någon form av regering..

Man skulle kunna göra en omfattande analys av begreppet sjuklöver, men jag nöjer mig här med en högst subjektiv och högst kortfattad genomgång utifrån de tio begynnelsebokstäverna i ordet ”sjuklövern”. Det är i första hand de sju partiernas så kallade ledare som avses. Partiernas respektive gräsrötter är vanligen betydligt klokare än sina anförare.

Sandlådementalitet i sin prydno.

Jävligt inkompetenta.

Usla politiker.

Klantiga är bara förnamnet.

Labila ledare.

Överdrivet politiskt korrekta.

Veliga beslutsfattare.

Enfaldiga så det förslår.

Regeringsodugliga svammelmaskiner.

Naiva mångkulturalister.

En och annan må tycka att den här föga vetenskapliga sammanställningen är väldigt orättvis. Kanske har de rätt, men det bjuder jag i så fall gärna på. Det skulle säkert vara möjligt att göra en liknande ordlista vad beträffar Sverigedemokraterna – som långt ifrån är något fullkomligt parti –  men det får bli en uppgift för någon annan!

Sjuklöverpartierna plus Feministiskt initiativ flaggar för Pride.

.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Dags att sluta idealisera det sekteristiska vänsterjippot Pride!

5 augusti, 2018

En tecknares syn på sjuklöverns mobbning av SD. På banderollen står ”Shame”.

Är det inbillning från min sida men är inte de kritiska rösterna mot Pride-jippot i Stockholm flera i år än vad som varit brukligt tidigare?

Jag lämnar frågan öppen men citerar gärna en av årets kritiska röster, riksdagsmannen Jan Ericson (M) från Härryda som i en intervju med Nyheter idag (tyvärr bakom betalvägg) bland annat menar: ”Man skulle kanske ha någon liten gräns för hur man får spöka ut sig i dom här tågen.” https://nyheteridag.se/plus/jan-ericsson-m-man-kanske-skulle-ha-nagon-liten-grans-for-hur-man-far-spoka-ut-sig-i-dom-har-tagen/

Jag instämmer livligt i Jan Ericsons hovsamma propå. I Pride-paraderna förekommer regelmässigt beteenden som tveklöst skulle kunna rubriceras såsom ”förargelseväckande beteende” enligt Brottsbalkens skrivning. Polis och åklagare avstår emellertid lika regelmässigt från att ingripa mot Pride – tågen brukar dessutom innehålla gaypoliser i uniform som tjoar och har sig.

Inom polismakten ses poliser som larvar sig i det politiska vänsterjippot Pride uppenbarligen inte som något problem. Däremot accepteras det inte att poliser som kandiderar för ett politiskt parti framträder på valaffischer i yrkesuniformen.https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/polis-i-uniform-pa-valaffisch-far-bassning

Pride har sitt ursprung i den radikala amerikanska gayorganisationen Personal Rights in Defense and Education (förkortat PRIDE) vilken bildades i Los Angeles 1966. Redan 1971 hölls en demonstration för homosexuellas rättigheter i Örebro med omkring 15 deltagare. Genomslag fick Pride-rörelsen först när den nådde Stockholm, och 1998 upphöjdes den till Europride.

ÖB Micael Bydén fjollar till det i Stockholm Pride 2018.

Stockholm Pride är den största manifestationen i sitt slag i Norden och säger sig tillvarata HBTQ-gruppens intressen. Evenemanget ses av det politiskt korrekta etablissemanget som ett celebrerande av kärlek och tolerans. Samtidigt utestänger man partier och personer som inte anses passa in i Prides så kallade värdegrund.

Således bannlystes det borgerliga partiet Medborgerlig samling från årets Stockholm Pride trots att partiet är det enda i Sverige som i Ilan Sadé har en homosexuell partiledare. Inte heller Sverigedemokraterna, som inför årets val har flera homosexuella kandidater på kandidatlistan till riksdagen, är välkomna.

När det Pride närstående Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL) skulle hålla partiledardebatt i Kulturhuset i anslutning rill Stockholm Pride deltog således sjuklöverpartierna och det diminutiva Feministiskt initiativ men alltså inte det utmobbade SD. Arrangörerna lät i stället ersätta SDs Jimmie Åkesson med en liten plastelefant. https://www.expressen.se/nyheter/sd-inte-inbjudna-till-rfsls-partiledardebatt-/

Kritik mot Pride-spektaklet har förekommit länge. Dick Erixon, som själv är homosexuell, framhöll på sin blogg den 28 juli 2009:”Pride utnyttjar minoriteter i syfte att predika normlöshet.” Vidare: ”Man är inte sin sexuella läggning.” Erixon, i dag chefredaktör för SD-publikationen Samtiden, fäster här uppmärksamheten dels på Prides politiskt radikala agenda, dels på den översexualisering som präglar Pride. http://erixon.com/blogg/2009/07/pride-utnyttjar-minoriteter-i-syfte-att-predika-normloshet/

Bilder av svenskt ledarskap: sjuklövern plus F! på RFSLs partiledardebatt; medlemmar ur en svensk handelsdelegation från ”världens första feministiska regering” på besök i Iran; samt fackföreningsfolk ifört ”fittmössor”.

Ungefär samtidigt som Dick Erixon fällde ovanstående omdömen skrev jag en bloggtext där jag söker utreda och ge en bakgrund till Prides otvetydiga vänsterpolitisering. Vad som främst kommit uppmärksammas i bloggtexten är dock meningen ”den aidsdoftande Shamefestivalen” vilken ¨med åren fått närmast bevingad status. Den som vill kan läsa vad jag skrev för nio år sedan här: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/07/28/shamefestivalen-rullar-igang/

Senast återgavs min onekligen litet tillspetsade karaktäristik i Expressen i samband med en artikel den 4 augusti 2018, där den maniskt SD-hatande journalisten David Baas är ute efter att misskreditera mitt parti genom att citera vad partihöjdare som Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, Björn Söder och David Lång torgfört i ämnet Pride. https://www.expressen.se/nyheter/sd-riksdagsmannen-gor-pride-kriminellt/

Annie Lööf (C) fotograferad med halvnaken man på Pride.

Det är inte en dag för tidigt att vi slutar upp med att idealisera och idyllisera Pride som en godhetens manifestation för ”kärlek och tolerans” och i stället tar den för vad den är: ett vänsterradikalt, sekteristiskt jippo med översexualisering som affärsidé som frontalkrockar med hävdvunna värden som traditionell familjebildning och sexualmoral. Hur man som företrädare för partier med konservativa inslag som M och KD kan delta i sådana sammanhang övergår mitt förstånd.

Det är min uppfattning att Pride gjort betydligt mer skada för homosexuellas och andra sexuella minoriteters rättigheter än alla så kallade homofober tillsammans.

Fotnot: Brottet ”förargelseväckande beteende” finns beskrivet i Brottsbalkens § 16. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rargelsev%C3%A4ckande_beteende

SD åter störst i Sentio – sossarna mot katastrof

3 augusti, 2018

 

Nyheter idag/Sentio augusti 2018.

En månad och sex dagar före val till riksdag, landsting och kommuner går Sverigedemokraterna fram som ohotat största parti med 25,5 procent. Detta sker i Nyheter idag/Sentios augustimätning.https://www.politikodds.se/nyheter/sd-storsta-parti-i-sentios-senaste-matning/

Noteringen för SD är nästan exakt densamma som i samma instituts julimätning vilken löd på 25,6 procent. Det är hela 4,5 procentenheter bättre än andraplacerade S, som får nöja sig med urusla 21,1 procent (0,1 procentenheter sämre än i juli). Ökar gör däremot tredje största partiet M som går upp en procentenhet till 19,1 procent.

Om vi får tro det norska mätinstitutet – som är ledande hemma i Norge men av någon anledning betraktas som mindre seriöst hos oss – är det alltså dessa tre partier som får göra upp om äran att kallas Sveriges största parti efter valet den 9 september. Den som satsar en slant på SD kan således tyvärr inte räkna med att få särskilt mycket pengar tillbaka.

Helt klart är att betongpartiet Socialdemokraterna håller på att tappa sin traditionella ställning som landets ohotat största parti och går mot ett rent katastrofval. Förklaringen kan vara så enkel som att sosseriet saknar kompetenta och förtroendeingivande företrädare. Stefan Löfven är i mina och säkert också andras ögon endast obetydligt bättre än företrädarna Mona Sahlin och Håkan Juholt och övriga partitoppar skall vi inte tala om.

Det behövs vidare blott en flyktig blick på samhällsutvecklingen inom områden som migration, rättsväsende, utbildning, vård och försvar för att inse att den kritik som Sverigedemokraterna ända sedan sitt bildande för 30 år sedan kommit med har fog för sig. Lägg därtill att sossarna sannolikt skulle vara beredda att mörda för att ha lika gedigna företrädare som SD-topparna Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof.

Det största ”rycket” i Sentio-mätningen gör Vänsterpartiet, som ökar med icke mindre än 1,8 procentenheter upp till 12,6 procent vilket är bland partiets bästa mätresultat någonsin alla kategorier. Jag måste erkänna att jag bildligt talat sliter mitt hår för att hitta någon form av förklaring till detta.

Kan för ögonblicket bara komma på att det gamla kommunistpartiet, trots att det ingår i regeringsunderlaget, inte belastas av något som kan kallas skandal eller upplevs som medskyldigt till den skakiga regeringspolitiken. V mal på med sin sedvanliga ekonomiska överbudsretorik utan tillstymmelse till realistiska förslag till finansiering och det räcker tydligen för en del mindre nogräknade väljare.

Ledarna för sjuklövern samt F! som nickedockor för Pride.

Sossarnas medregenter i konstant krisande Miljöpartiet har desperat försökt slå mynt av den heta sommaren och skrämma upp folk med ”klimathotet”, men det har i alla fall inte burit frukt hos Sentio-panelen. MP balanserar fortfarande på en mycket slak lina och löper avgjort risk att inte komma in i riksdagen. Botaniserar vi vidare bland förlorarpartierna ser vi att såväl Centern som fanatiska EU-anhängarna Liberalerna har tappat mark.

Kristdemokraterna, som  minskar med hela 1,6 procentenheter ner till 2,4 procent, kan vi sannolikt redan nu avskriva som riksdagsparti efter den 9 september.

Detsamma gäller det så kallade Alternativ för Sverige, vars affärsidé består i att vara radikalare än SD i de flesta avseenden. Jag är för min del övertygad om att detta är en felsatsning av stora mått – en försvinnande liten andel av väljarna torde efterfråga en sådan politik som verkar helt orealistisk i det stora flertalets ögon.

När sedan en ledande AfS-representant som SD-avhopparen Jeff Ahl dessutom ogenerat flirtar med Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och låter sig intervjuas av nazipublikationen Nordfront är det knappast något som genererar röster annat än bland redan frälsta nationalsocialister, vilka som bekant inte utgör några större väljarskaror.


Jeff Ahl – nickedocka för NMR.

AfS återfinns i Sentio-mätningen bland ”övriga” vilka sammantaget uppnår magra 1,5 procent. AfS får här dela stapel med partier av typ Kristna värdepartiet och Kommunistiska partiet. Bland de mindre partibildningarna når Feministiskt initiativ 1,2, Piratpartiet 1,0 samt Medborgerlig samling 0,1 procent.

Vi kan alltså utgå ifrån att Sveriges riksdag inte får något nytillskott i det kommande valet. Tvärtom kommer den nuvarande församlingen om åtta partier så gott som säkert att decimeras med ett eller två partier.

 

 

 

 

 

Allt för att stoppa SD – men sjuklövern sitter fast i en rävsax

23 december, 2014

 

images Anna Kinberg Batra – en demokratins dödgrävare och ideologiskt betingad förespråkare av massinvandring.

http://www.va.se/nyheter/2014/12/22/kanske-inget-nyval/

Det diskuteras i stort sett överallt just nu huruvida det kommer  att bli något av det av Stefan Löfven aviserade extra valet tänkt att hållas den 22 mars. Det ryktas om att det förs något slags förhandlingar mellan rödgröna och allians om möjliga vägar att sätta stopp för detta, i så fall det första vi haft i det här landet sedan  1958.

Se länken till tidningen Veckans Affärer överst.

Diskussionerna handlar enligt uppgift om hur Sverige skall kunna regeras av en minoritetsregering och hur denna skall kunna få igenom sin budget utan störande inslag, som att Sverigedemokraterna (SD) i kraft av sin vågmästarroll kan påverka situationen. På många sätt kan man se det vämjeliga schackrande som nu tycks pågå som led i en krigföring riktad mot SD men i förlängningen mot själva den svenska demokratins livsnerv.

Nya moderatledaren Anna Kinberg Batra känner sig för sin del helt bekväm med att majoritetsprincipen, själva fundamentet för demokratin som vi känner den, kan komma att upphävas till förmån för ett lagstadgat minoritetsregerande:

http://www.expressen.se/nyheter/kinberg-batra-ar-redo-for-ett-nyval/

Allt för att stoppa Sverigedemokraterna, således.

images Karin Enström – misslyckad försvarsminister och förespråkare av massinvandring.

Det har i dagarna uppmärksammats att Anna Kinberg, som hon då hette, i en riksdagsmotion 2001 gick i bräschen för ”fri invandring”. Gränserna skulle enligt motionen öppnas på vid gavel. Problemet var bara att den ”svenska välfärden” stod i vägen för ett sådant ”friare och öppnare Sverige”.

Motionen, som förutom av Kinberg även undertecknats av Per Bill, sedermera försvarsministern Karin Enström, Henrik S. Järrel, Lars Lindblad och Gunnar Axén, kan i helhet läsas här:

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/mot-200102Sf333-Fri-invandri_GP02Sf333/?text=true

I motionens sista stycke inskärps bland annat vikten av att bekämpa motståndarna till den saliggörande fria invandringen och ”öppenheten”:

I denna kamp, som vi tror blir en av 2000-talets stora strider, syns redan de första striderna, både intellektuellt och rent fysiskt.

imagesX4M5BG4X Bloggaren talar på SDs landsdagar i Göteborg 2011.

Det är av allt att döma för att rädda denna utopiska vision om det ”fria och öppna Sverige”, som Kinberg Batra tillsammans med andra demokratins dödgrävare nu undersöker möjligheterna att tumma på demokratin och ställa det hatade SD offside.

Den nya moderatledaren och hennes meningsfränder inom sjuklövern sitter dock fast i en rävsax, ty helt oavsett om man stoppar nyvalet eller inte så kommer Sverigedemokraterna med nödvändighet att gynnas. I valet 2018 kommer SD nästan säkert passera Moderaterna, som redan nu tvingas vidkännas medlems- och väljartapp till SD. Talrika M-politiker ute i bygderna, tvivelsutan ”lantisar” med Kinberg Batras föraktfulla maktretorik, talar nu om behovet av samarbete med SD.

De har helt enkelt tröttnat på Moderaternas/Högerpartiets tragiska metamorfosering från ett traditionellt liberalt-konservativt parti med riktiga ledare som Jarl Hjalmarson och Gösta Bohman till ett ideologiskt rosafärgat massinvandringsparti med HBTQ-preferenser och militär nedrustningspolitik.

Jag tillåter mig avrunda med den inte särdeles uppbyggliga insikten, att Sverige med expressfart är på väg att förvandlas från en stabil västerländsk demokrati till en renodlad islamiserad bananrepublik där IS-celler säkerligen redan finns på plats.

Förarbetet har gjorts av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg med sin extrema massinvandringspolitik – båda rymde fegt fältet med svansen mellan benen när de insåg att det skulle bli valförlust –  som nu övertagits av en sällsam koalition bestående av ett snabbt degenererande sosseparti och ett vidskepligt miljöknäppisparti vilka har en patologisk faiblesse för odugliga arabiska terrorister och tillika ett lågande hat mot komptetenta judiska demokrater.

untitled Frågan är vad han skrattar åt.

I spetsen för detta rövarband, som nu med gemensamma krafter hotar ödelägga den svenska demokratin, står en misslyckad svetsare och grötmyndig, sluddrande fackpamp som skämmer ut oss utomlands, vilken invecklar sig i den ena lögnen efter den andra så att han till slut inte själv kan hålla reda på vad han sagt föregående dag.

Frågan är hur långt de kan gå när det gäller att förstöra vårt fosterland innan Sverigedemokraterna får tillräckligt mycket att säga till om. Frågan är öppen.

 

 

En ganska fantastisk resa för oss SD:are!

20 augusti, 2013

united-minds-augUnited Minds/Aftonbladet augusti 2013.

I går måndag 19 augusti hade vi i SD Södertälje/Nykvarn styrelsemöte. Flera viktiga beslut med betydelse för den kommande valrörelsen fattades. Vi kunde göra detta i ett läge där alla kurvor pekar uppåt för Sverigedemokraterna.

I United Minds/Aftonbladets senaste väljarundersökning omfattande ett drygt tusental personer, vilka tillfrågades om vilket parti de skulle rösta på om det vore val till riksdagen i dag, valde 11,3 procent Sverigedemokraterna som alternativ.

Det är partiets högsta notering någonsin hos detta opinionsinstitut. Därmed är SD tredje största riksdagsparti samt vågmästare. Det betyder att SD nu sannolikt är på god väg att passera Miljöpartiet som det stadigt tredje största partiet. Det mest anmärkningsvärda i övrigt är att Moderaterna går back med  1,3 procentenheter till 24,5 procent, medan S går fram med ungefär lika mycket.

Moderaternas kräftgång är ingalunda oväntad för denna bloggare med tanke på hur statsminister Fredrik Reinfeldt betedde sig under sitt tal i Almedalen i juli. Som vanligt när Reinfeldt valde att beröra Sverigedemokraterna darrade han på rösten och gjorde ett obalanserat intryck. Den vanligtvis så behärskade Reinfeldt genomgår ett slags personlighetsförändring inför ämnet SD och tycks förlora förmågan till förnuftigt tänkande.

Den här gången klargjorde Reinfeldt att han kommer att offra regeringsmakten om detta skulle behövas för att förhindra att SD får inflytande i Sveriges riksdag. Han tvekar alltså inte att sätta folkviljan ur spel och offra landets väl och ve för det enda syftet att sabotera för Sverigedemokraterna.

Det är min övertygelse att stora delar av det svenska folket inte vill se en sådan regeringschef vid rikets roder. Problemet är att alternativet, S-ledaren Stefan Löfven, inte är mycket bättre: valet mellan pest eller kolera är aldrig särskilt angenämt.

FR_Gberg_72Främsta garanten för fortsatt SD-succé: Reinfeldts politik fortsätter som förut. Foto: Photo2be

Den här gången parkerar krispartierna KD och C båda över fyraprocentsspärren, samtidigt som FP tappar betydande delar av sitt väljarunderlag och noteras för samma låga nivå som de övriga två borgerliga mittenpartierna. V backar också betydligt och Sjöstedt-effekten vägrar envist att infinna sig. Den alltjämt relativt färske V-ledaren Jonas Sjöstedt framstår därmed endast som ännu en i raden av gråtrist argsinta kommunistledare, den där vill strypa alla privata samhällsinitiativ till planekonomins fromma.

SDs framgång överraskar minst av allt i ett läge, där såväl regering som opposition vägrar inse allvaret i den massinvandrings- och mångkulturpolitik som urholkar såväl landets som kommunernas och landstingens välfärdssatsningar. När illegala invandrare – de så kallade pappers- eller tillståndslösa – får så gott som gratis läkar- och tandvård medan svenska medborgare tvingas ta allt djupare tag i plånboken för att komma i åtnjutande av samma behandling blir folk med allt skäl förbannade.

Opinionssiffror runt tio procent är numera vardagsmat för Sverigedemokraterna, som med all rätt gladdes storligen över de 5,7 procent som gav en riksdagsplats för tre år sedan. Partiet har ofta dubblat sina valresultat ända sedan starten 1988, och absolut ingenting tyder på att så icke blir fallet även om ett år.

Frågan är om det stannar där. 15 procent vore på intet sätt oväntat, och 2018 kommer vi att vara ett trovärdigt regeringsalternativ om inte regeringen och Sjuklövern plötsligt gör en helomvändning och börjar föra en ansvarsfull politik. Men hur troligt är det?

Just nu ligger SD Södertälje/Nykvarn, liksom alla andra SD-avdelningar landet runt, i startblocken för att få ihop trovärdiga representanter till kommun- och landstingslistorna vilka skall vara fastställda till hösten. Innan dess väntar kyrkoval redan i september och EU-val några månader före det ”stora” valet.

Att Sverigedemokraterna numera kan påstås tillhöra det politiska etablissemanget innebär på intet sätt att övriga partier är komfortabla med situationen. I Karlskrona bestämde sig exempelvis en S-kvinna med invandrarbakgrund för att hoppa av sina uppdrag i protest mot att en partikollega har en anhörig (!) som är SDare. Läs mer här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5621474

Det är till att respektera demokratins spelregler…

jimmie_160454694Den 24 augusti håller Jimmie Åkesson sitt fjärde sommartal i Sölvesborg.

Senaste medlemsstatistiken visade att Sverigedemokraterna numera har 9903 medlemmar. När partiledare Jimmie Åkesson håller sitt sedvanliga sommartal i Sölvesborg den 24 augusti kan partiet sannolikt alltså glädja sig åt att 10 000-vallen sprängts.

Det är en ganska fantastisk resa vi sverigedemokrater får vara med om!