Posted tagged ‘Sjuklöverpartierna’

Sentio maj 2018: SD klart störst – genomklappning för S

6 juni, 2018

 

Nyheter idag/Sentio 1-5 juni 2018.

Det går hyfsat bra för Sverigedemokraterna just nu. I senaste Nyheter idag/Sentio-mätningen blir SD det överlägset största partiet med 26,1 procent, en uppgång med hela 3 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Ingen sensation egentligen, då det Sverige-vänliga partiet brukar få bra resultat hos norska Sentio. Som händelsevis var det mätinstitut som bäst lyckades pricka in SDs valresultat 2014.

Näst störst blir inte helt oväntat Socialdemokraterna, vars mätresultat  om 21,7 procent innebär en nedgång på närmare 4 procentenheter jämfört med förra månadens  25,3 procent. Det är en utveckling för S som bäst kan beskrivas som en total genomklappning för Sveriges maktparti nummer 1. Å andra sidan har vi sannolikt inte sett slutet på S-raset än.

Även Moderaterna befinner sig ordentligt i nedförsbacke och får nu nöja sig med 17,1 procent, en minskning med 3,3 procentenheter. Har det någonsin funnits en Kristersson-effekt, vilket är tveksamt, så har denna nu definitivt fasats ut – nye moderatledaren är helt enkelt för kort i rocken.

Däremot kan Liberalerna – som Chang Frick på Nyheter idag envisas med att benämna ”Liberalerna” – glädjas åt en svårförklarlig uppgång på 3,3 procentenheter och antecknas nu för 7,0 procent. Kanske läge för de forna folkpartisterna att festa loss i alla fall på en Pommac magnum?

Centerpartiet och Kristdemokraterna får hos Sentio rätt normala 7,2 och 3,3 procent, marginell nedgång respektive uppgång.

Tittar vi på sosseriets stödpartier ser vi att det går bra för de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet med 9,7 procent, en uppgång med en halv procentenhet, medan också kroniskt krisande Miljöpartiet ökar något och nu begåvas med 4,8 procent. Det innebär att miljöextremisterna får upp hakan precis ovanför vattenytan, osäkert dock för hur lång tid.

S,V och MP når tillsammans upp till 35,8 procent mot 34,6 för allianspartierna, vilka dock måste räkna in KD som inte når upp till riksdagsspärren för att komma upp till den nivån.

”Käbbel”, sa Löfven till Lööf i valdebatten 2014 och försökte handgripligt hålla C-ledaren borta. Nu är det litet andra tongångar…

Slutligen noterar vi för Piratpartiet 1,2, Feministiskt initiativ 0,6 samt Medborgerlig samling 0,1 procent. Det är mycket svårt att se att någon i det gänget skulle ha ens en mikroskopisk chans att nå riksdagen. Detsamma måste sägas om Alternativ för Sverige, Kristna värdepartiet och Kommunistiska partiet, lilleputtpartier vilka tillhopa når upp till 1,2 procent.

AfS skryter i sociala medier med hur otroligt bra det går för detta parti bestående av bittra och besvikna före detta SDare. Detta har i alla fall ej avspeglats i några opinionsundersökningar så här långt då det endast återstår tre månader till valet.

Om Nyheter idag/Sentio-mätningen hade varit valresultat hade sjuklöverpartierna fått det utomordentligt knepigt med att ignorera SD, vars mångårige partiledare Jimmie Åkesson alltmer framstår som en fullt plausibel statsministerkandidat.

En möjlighet att hålla Jimmie och SD borta från regeringsmakten vore att C-.ledaren Annie Lööf hoppar i säng med Löfven (S) och Lövin (MP). Något Lööf nämnt som en fullt realistisk möjlighet. https://samnytt.se/annie-loof-kan-tanka-sig-samarbeta-med-s-och-mp-for-att-stoppa-sd/

Undersökningen, som gjordes 1-5 juni 2018, omfattade 1004 personer varav 717 uppgav partipreferenser.

 

Annonser

De politiska blocken helt beroende av SD

21 januari, 2018

Sverigedemokraterna (SD) tappar visserligen något i de när detta skrivs senast redovisade opinionsmätningarna för januari 2018. Helhetsintrycket är ändå att den tidigare klart märkbara nedåtgående tendensen bromsats upp och att läget för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik stabiliserats.

GP/SIFO januari 2018: SD tredje största parti efter S och M.

Den ”tyngsta” av nämnda mätningar, SIFOs väljarbarometer som beställts av Göteborgsposten (GP), ger SD 16,2 procent vilket är en nedgång på 0,3 procentenheter sedan december 2017. SIFO har intervjuat 9876 slumpvis utvalda personer. Mätresultaten har till 90 procent baserats på telefonintervjuer, till 10 procent på en webbpanel. http://www.gp.se/nyheter/sverige/gp-sifo-m-fortsatt-fram%C3%A5t-starkast-i-g%C3%B6teborgsomr%C3%A5det-1.5072257

SD brukar regelmässigt få lägre resultat i huvudsakligen telefonbaserade undersökningar som SIFOs än i webbaserade mätningar, något som kan förklaras med dels betydande statistiskt bortfall, dels ”skämmighetsfaktorn” – i hushåll med flera personer, av vilka någon/några kan tänkas lyssna på samtalet, kan mätpersonerna känna sig besvärade över att behöva medge sympatier för kontroversiella partier.

Störst hos GP/SIFO är Socialdemokraterna (S) som parkerar på 27,8 procent. Största uppgången jämfört med SIFOs decemberundersökningen uppvisar dock Moderaterna (M), som noterar en ökning om 2,4 procentenheter fram till 24,4 procent. Alliansblocket får sammanlagt 41,2 mot de rödgrönas 39,6 procent, men då parkerar Kristdemokraterna (KD) med endast 2,9 procent väsentligt under riksdagsspärren på 4,0 procent.

Professor Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet menar att valet den 9 september 2018 kommer att bli mycket jämnt: ”Väldigt lite tyder på att något av blocken kommer (att) få en majoritet.” Om SD säger Hinnfors enligt GP att partiet ”klappar inte ihop”. SD tappar alltså något i SIFOs senaste mätning, men om vi jämför med valresultatet från 2014 ökar partiet med 3,3 procentenheter – från 12,9 till 16,2 procent. Samtidigt minskar S med lika mycket – från 31,1 till 27,8 procent.

Enligt professor Jonas Hinnfors blir det svårt för något av blocken att skrapa ihop en majoritet i riksdagen.

Av ovanstående framgår att båda blocken blir beroende av Sverigedemokraterna om man vill bilda regering. Därför kan moderatledaren Ulf Kristerssons kategoriska avvisande av varje form av samverkan med SD tyckas vara något märkligt. Det är svårt att se att någon som vill överta statsministerrollen efter Stefan Löfven (S) på allvar kan utesluta sådan samverkan. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/01/15/kristersson-malar-in-sig-i-ett-horn-vill-han-verkligen-regera/

I Metro/YouGovs januarimätning landar SD på 20,5 procent, vilket är nära nog 8 procentenheter bättre än i senaste valet men dock en nedgång jämfört med decembermätningen hos samma institut då SD antecknades för 24,7 procent. Största parti blir S – upp 4,7 procentenheter till 26,2 procent, vilket dock är väsentligt sämre än valresultatet 2014. Samma gäller för M, som nu blir näst störst med 20,9 procent, blott 0,4 procentenheter före SD. https://www.metro.se/artikel/yougov-de-rödgröna-blocket-störst-men-fortsatt-jämnt-mellan-blocken

Också i denna mätning är ställningen mellan blocken mycket jämn: 38,5 procent för de rödgröna, att jämföra med alliansens 36,3. Reellt är dock skillnaden mycket större än så, då såväl Liberalerna (L) som KD slinker ner under riksdagsspärren. ”Liberalerna är ganska utslätade i dag när alla är mer eller mindre liberala”, citeras professor Sören Holmberg i Göteborg. ”Partiet har även förlorat skolfrågan.”

SD-ledaren Jimmie Åkesson i Almedalen. Andra partier har kopierat SD-politiken i fråga efter fråga.

En orsak till att Sverigedemokraterna under det sistlidna året tappat mark något är att majoriteten av övriga partier alltmer närmat sig SD i nyckelfrågor som immigration, lag och ordning och tiggeri. Vad som tidigare skälldes för att vara ”rasistiskt” hör numera, i alla fall till viss del, hemma i åsiktskorridoren. När alltfler inser att sjuklöverpartiernas positionsförändring är mer retorisk än handlingsinriktad kommer emellertid opinionsläget med stor sannolikhet återigen svänga över i SDs riktning.

Också i Nyheter idag/Sentios januarimätning minskar SD något – från 23,0 ner till 22,2 procent jämfört med december, då S och SD gjorde dött lopp om förstaplatsen. Nu blir Sverige-vännerna andra största parti sedan S gått fram med hela 4,0 procentenheter till 27,0 procent: en ökning som motsvarar hela MPs nuvarande väljarunderlag! https://nyheteridag.se/socialdemokraterna-inleder-valaret-urstarkt-okar-med-mer-an-hela-mp/

Moderaterna noteras för i stort oförändrade 19,9 procent hos Nyheter idag/Sentio, under det att såväl L (3,6) som KD (2,9) och MP (3,8) halkar ner under riksdagsspärren. Mätningen avslutades innan statsminister Löfven antydde att det kunde bli aktuellt att sätta in militär i de tungt brottsbelastade katastrofområdena. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) menar att Löfvens uttalande – som han sedan sökte släta över – säkerligen inte hade lett till sämre S-siffror.

Medborgerlig samling får 0,7 procent hos Nyheter idag/Sentio.

Sentio är det enda institut som särredovisar de tre pyttepartierna, vilka eljest brukar hänföras till ”övriga”. Det visar sig då att uppmärksamheten kring det feministiskt färgade #metoo-initiativet inte på något uppseendeväckande sätt har gynnat Feministiskt intitiativ, utan F! får nöja sig med 2,7 procent. Slutligen får Piratpartiet 0,9 och Medborgerlig samling 0,7 procent.

Genomgående trender hos de tre instituten är att Socialdemokraterna toppar i rätt ohotad position trots en kraftig nedgång sedan senaste valet, att den positiva utvecklingen för Moderaterna fortsätter, att läget för Sverigedemokraterna är stabilt och att Miljöpartiet, Liberalerna och framförallt Kristdemokraterna har klara problem. Det framgår jämväl av samtliga undersökningar som här refereras till att ingetdera av de politiska blocken kommer att få majoritet i valet i september utan blir helt beroende av SD.

Tidigare ”rasistisk” (SD-) politik numera högsta klokskap

20 februari, 2016

flyktingar_asylsokande_sverige_mangder_ Sverige och Europa är drabbat av tidernas mest omfattande flyktinginvällning.

På kommunstyrelsens föredragningslista finns en stående punkt som benämns ”Aktuella uppgifter om flyktingmottagning”. Den mycket kompetente tjänstemannen Johan Ward brukar då informera om aktuell statistik i riket, länet och inte minst Södertälje kommun.

Vid KS-sammanträdet den 29 januari framgick att per den 16 januari fanns totalt 1677 asylsökare i Södertälje kommun varav 726 från Syrien. Av 904 flyktingar kom 717 från samma land. Endast tre ensamkommande barn/ungdomar hade dittills under januari anlänt till kommunen.

Om vi uppfattat saken rätt är trenden med hitkommande människor så här långt avtagande. Av Wards presentation framgick också att regeringen numera tillämpar restriktioner som hade varit otänkbara för bara ett halvår sedan, till exempel tidsbegränsade uppehållstillstånd, begränsad rätt till anhöriginvandring och mer frekventa ID-kontroller.   

Enligt inrikesminister Anders Ygeman (S) är det också meningen att så många som omkring 80 000 människor, vilka enligt lag inte har rätt att vistas i landet, skall skickas tillbaka under de närmaste åren. Hur detta rent praktiskt skall gå till är dock oklart, om det alls är genomförbart.

Det är intresseväckande att studera de flesta av de så kallade sjuklöverpartiernas radikalt ändrade förhållningssätt i flykting – och asylfrågorna. Åsikter och åtgärder som för några månader sedan stämplades som svårartat ”rasistiska” och ännu värre anses nu tydligen vara den högsta formen av klokskap i rådande prekära läge.

untitled 1989 ansåg S-regeringen Ingvar Carlsson att det var nödvändigt att skärpa flyktingpolitiken genom ”Luciabeslutet”.

Embryot till nuvarande krisläge står att söka i ett riksdagsbeslut från 1975, som fastslog att Sverige skulle vara ett mångkulturellt samhälle. Personer i Sverige med utländsk bakgrund skulle inte förständigas att assimilera sig i det svenska samhället, som den dittills förda politiken förutsatte. I stället skulle de själva få välja om de önskade bihålla sin etniska egenart eller ”bli svenskar”.

Med Jugoslaviens upplösning med åtföljande komplikationer följde strömmar av flyktingar som de styrande Socialdemokraterna med Ingvar Carlsson som statsminister fann ohanterliga, trots att numerären på den tiden var avsevärt mindre än i dag. Den 13 december 1989 fattades därför det så kallade Luciabeslutet, enligt vilket endast immigranter vilka omfattades av FNs flyktingkonventioner – benämnda ”kvotflyktingar” – skulle tillåtas komma in i Sverige.

Den borgerliga Bildt-regeringen rev upp detta beslut 1991, därtill pressad av dåvarande folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg som hotade spräcka regeringen om inte Luciabeslutet revs upp och en ”generös flyktingpolitik” infördes. Följden blev en ständigt ökande flyktingström från Balkan, enkannerligen i form av kosovoalbaner, vilket skapade problem och sociala/etniska spänningar i samhället.

När alliansregeringen Reinfeldt trädde till 2006 inleddes på sentimentala och irrationella grunder en veritabel svängdörrspolitik vad avser immigrationen, en politik som accentuerades genom det ödesdigra beslutet att låta alla flyktingar från krigets Syrien per automatik få permanent uppehållstillstånd (PUT) parallellt med ett lavinartat inflöde av så kallade ensamkommande flyktingbarn. Statsminister Fredrik Reinfeldt manade oss att ”öppna våra hjärtan” för alla som ville komma in.

Problemet var givetvis att det var i praktiken omöjligt att kontrollera varifrån personer – till helt övervägande delen män – som hävdade att de var flyktingar från Syrien i verkligheten kom från. Detta på grund av att dessa asylsökande i nio fall av tio gjort sig av med alla identitetsbevis före ankomsten till vårt land. Några ansträngningar att kontrollera åldrarna på inkommande ”flyktingbarn” har heller inte gjorts.

2016-02-15-00-40-32_polisen_kod_291_asylmordet_ljusne_asylsokare_flyktingmord Knivmord på asylboenden är en ny brottskategori i Sverige – en följd av Reinfeldts beryktade ”öppna era hjärtan”-politik.

Vi sverigedemokrater tycker naturligtvis det är välgörande att såväl de regeringsbärande partierna som den borgerliga oppositionen insett allvaret i de problem en alltmer ohanterlig massinvandring skapar. Finns det inga jobb, bostäder och utbildningsmöjligheter saknas också förutsättningar för en någorlunda dräglig tillvaro.

Följder av en överdimensionerad immigration är vidare kriminalitet, sysslolöshet och bidragsberoende, något som sliter hårt på våra samhällsresurser. SD välkomnar som sagt de sju övriga riksdagspartiernas omorientering. Samtidigt kan vårt parti inte undgå att konstatera, att det vi förespråkat under en lång följd av år nu tydligen med expressfart ska genomföras av övriga partier.

Risken finns att det då blir både ”fort och fel”, som ett av KS-ordföranden Boel Godners (S) favorituttryck lyder. Vi antar dock att det beprövade talesättet ”bättre sent än aldrig” är tillämpbart även här. Låt oss dock påpeka, att om övriga partier långt tidigare hakat på SD-politiken så hade aldrig det nu uppkomna krisläget behövt uppstå. Okontrollerad massinvandring är aldrig bra för ett samhälle oavsett om det råder krig ute i världen eller ej.

Vi har ingenting emot att de övriga partierna lånar hejvilt ur SDs åtgärdsförråd. Synd bara att samma partier väntat så länge att det möjligen är för sent att lappa ihop en del av det som blivit trasigt i vårt samhälle.

untitled KS-ordföranden Boel Godner (S) menar i sina uppriktiga stunder att Södertälje inte klarar att ta emot fler flyktingar.

Ett litet erkännande om varifrån man hämtat den nya, mer realistiska politiken hade slutligen kanske också varit på sin plats. Som det brukar heta: äras den som äras bör!

Ovanstående text är en utökad version av ett debattinlägg undertecknat av Tommy Hansson och Beata Kuniewicz, ersättare respektive ledamot i kommunstyrelsen i Södertälje, som var infört i Länstidningen i Södertälje den 19 februari 2016.

En nordisk jämförelse: inställningen till systemkritiska partier och en skrämmande framtid

11 oktober, 2015

sentio_oktober2015_650

Sverigedemokraterna (SD) blir största parti i Nyheter Idag/Sentios oktobermätning med 25,0 procent. Det är visserligen en tillbakagång med 1,5 procentenheter jämfört med Sentios septembermätning men befäster likväl SDs topposition i svensk politik. Resultatet innebär nära nog en fördubbling jämfört med valresultatet på 12,9 procent. Samtidigt noteras med 23,1 procent Socialdemokraterna för sitt sämsta resultat någonsin hos Sentio, medan Kristdemokraterna lyckas skrapa ihop blygsamma 1,9 procent. Feministiskt initiativ får 3,4 procent.

Mer om Sentio-mätningen i Nyheter Idag här:

http://nyheteridag.se/sentio-oktober-sd-fortsatt-storsta-parti-nytt-bottenrekord-for-s/

Kristdemokraternas beslut att lämna Decemberöverenskommelsen (DÖ) mellan allianspartierna och regeringsvänstern ställer svensk partipolitik på sin spets. Om DÖ helt skulle gå i stöpet kan ett extraval stå för dörren och SD mycket väl tillskansa sig positionen som landets största parti. DÖ var helt och hållet ett resultat av de så kallade sjuklöverpartiernas låsning vid synen på SD som mörksens hantlangare par preference.

En naturlig frågeställning är då, varför de etablerade partierna så till den grad målat in sig i ett hörn när det gäller SD. Att ha något som helst att göra med landets i vissa mätningar största parti uppfattas närmast som högmålsbrott värre än något annat. För att besvara frågeställningen kan det vara lärorikt att studera förhållandet i våra tre nordiska grannländer, där det i varje land finns partier – låt oss kalla dessa systemkritiska partier – som är jämförbara med SD.

Danmark. I Danmark finns det nordiska parti som kanske mest liknar Sverigedemokraterna: restriktiv immigrationspolitik, EU-motstånd, islamkritik och en stram kriminalpolitik. Dansk folkeparti (DF) har dock en helt annan bakgrund än SD med sina rötter i det populistiskt liberala Fremskridtspartiet, som grundades av den minst sagt kontroversielle juristen Mogens Glistrup (1926-2008) 1972. Partiet gjorde succé i valet till folketinget 1973.

Glistrup, född i Rönne på Bornholm, torde vara mest bekant för sitt yttrande om sin syn på Danmarks försvar. Det borde i Glistrups vision bestå av en telefonsvarare med budskapet ”Vi ger oss” på ryska. Han menade också att skattesmitare kunde jämföras med frihetskämpar. Själv satt Glistrup i fängelse för skattebrott 1983-85. Under senare år drev Glistrup en aktiv kampanj mot islam och skrev en voluminös bok i ämnet.

91166-pia-kjrsgaard-danmark-har-meget-at-takke-glistrup-for-- Pia Kjaersgaard och Mogens Glistrup.

Glistrup var i flera omgångar utesluten ur sitt eget parti och efterträddes som partiledare av Pia Kjaersgaard, född 1947. Hon ledde 1995 en utbrytning som ledde till bildandet av av Dansk folkeparti. Sitt bästa val hittills gjorde DF i valet till Europaparlamentet 2014 med 26,6 procent. I valet till folketinget 2015 blev det 21,1 procent och 37 av parlamentets 179 mandat. Då hade Kristian Thulesen Dahl efterträtt Kjaersgaard som partiledare. Regeringsbildande (minoritets)parti blev borgerligt liberala Venstre och ny statsminister Lars Lökke Rasmussen.

Här går det att läsa mer om Mogens Glistrup och hans relation till sin efterträdare:

http://www.dr.dk/nyheder/indland/kjaersgaard-om-magtkamp-med-glistrup-han-havde-ingen-respekt-mig

Det faktum att Pia Kjaaegaard valdes till talman i folketinget är illustrativt för den respekt och det inflytande partiet numera åtnjuter i dansk politik. Någon beröringsskräck, som med SD i Sverige, råder inte när det gäller de andra danska partiernas syn på DF.

Norge. Ungefär samtidigt som Mogens Glistrup fick sitt genomslag i dansk politik framträdde i Norge Anders Lange (1904-74), en småbrukare med examen som skogstekniker vilken i många år varit verksam som plantskoleledare i Argentina. Efter kriget blev han redaktör för Hundeavisen och därefter för Anders Langes Avis.

1973 bildade han Anders Langes parti (ALP), som i likhet med danska Fremskridtspartiet stod för klassiskt liberala värderingar och motsatte sig höga skatter, statliga interventioner, byråkrati och förmynderi. I likhet med Glistrups parti hade Anders Langes parti en utpräglat populistisk framtoning. Partiet nådde 5 procent av rösterna i valet till stortinget 1973, vilket gav fyra av 169 mandat.

Lange avled i oktober 1974 och efterträddes av professorn i neurologi Arve Johannes Lönnum (1911-88), som i sin tur 1978 lämnade över partiledningen till englandsutbildade Carl I. Hagen, född 1944. Året innan hade partiet bytt namn till Fremskrittspartiet. Hagen, som bland annat kallats ”Norges förste postmoderne politiker”, var partiledare i närmare 30 år innan han 2006 efterträddes av Siv Jensen, född 1969. Hagen var vice stortingspresident (förste vice talman) 2005-09. Han har tilldelats den svenska tidskriften Contras frihetspris.

carlihagen Carl I. Hagen: belönad med Contras frihetspris.

Carl I. Hagen har sagt sig vara i princip för fri invandring, men att detta inte går att realisera med bibehållen socialstat. Nyligen uttalade han i norsk press att medelhavsflyktingarna borde skickas tillbaka till sina hemländer:

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/politikk/Carl-I-Hagen-vil-sende-alle-batflyktninger-i-retur-8131466.html

Fremskrittspartiet var liksom Sverigedemokraterna länge, med stämpeln ”främlingsfientligt”, ute i den politiska kylan i Norge trots en rad stora valframgångar men blev efter stortingsvalet 2013 och valresultatet 16,3 procent regeringsbärande jämte det större Höyre, vilket i likhet med svenska Moderaterna genomgått en kraftig vänstervridning under senare år. Fremskrittspartiet liknar med sin ekonomiska liberalism och invandringskritik mer avsomnade Ny demokrati än SD. Höyres Erna Solberg blev statsminister och fremskrittsledaren Siv Jensen finansminister.

Finland. Det är i Sveriges före detta ”östra rikshalva” Finland vi återfinner Nordens första så kallade populistiska parti, nämligen Finlands landsbygdsparti med Veikko Vennamo (1913-97) som karismatisk ledargestalt. Partiet hette först Småbondepartiet och bildades som en utbrytning ur president Urho Kekkonens statsbärande parti Agrarförbundet 1959. Nuvarande Sannfinländarna är i sin tur en avknoppning ur landsbygdspartiet.

Karelenfödde Vennamo, som fram till 1938 bar efternamnet Fennander, var 1954-56 andre finansminister i Kekkonens regering men kom därefter på kollisionskurs med den maktfullkomlige Kekkonen och bildade då Småbondepartiet vilket 1966 namnändrade till Finlands landsbygdsparti. Samma år fick partiet i form av tullrådet Veikko Vennamo sin första riksdagsrepresentant. Vid valet 1970 erhöll partiet 1o,5 procent av rösterna och 18 mandat i parlamentet. Därefter kom en svårartad partisplittring, något som ledde till att det föga framgångsrika utbrytarpartiet Enhetspartiet för Finlands folk bildades.

I början på 1980-talet gjorde dock landsbygdspartiet come-back i stor stil och intogs, efter 9,7 procent av rösterna, i Finlands regering. Partiet leddes då sedan 1979 av Veikkos son Pekka Vennamo, född 1944, som var regeringsminister i två omgångar: andre finansminister 1983-87 samt trafikminister 1987-89. Därefter gick det utför för partiet, som gick i konkurs 1995 och upplöstes formellt 2003.

img91391-previewImage      Soini_Timo-480x290

Veikko Vennamo (överst) och Timo Soini.

Det var alltså ur Finlands landsbygdsparti som Sannfinländarna bildades 1995 med den 1945 födde Raimo Vistbacka, som varit transportminister representerande landsbygdspartiet 1989-90, som förste partiledare 1995-97. Efter honom kom Timo Soini, vilken i valet 2011 förde partiet till sensationella 19,05 procent och 39 mandat i riksdagen.

En svensk vänsterpublikation har skrivit så här om förhållandet mellan Finlands landsbygdsparti och Sannfinländarna:

http://www.dagensarena.se/opinion/hogerpopulismen-drar-in-over-finland/

Det var dock inte förrän 2015 Sannfinländarna nådde landets regering, där Soini tog plats som utrikesminister. Sannfinländarna, ibland benämnda Purfinnarna, liknar på många sätt Sverigedemokraterna med en socialkonservativ ideologi, centristisk ekonomi, försvarsvänlighet, immigrationskritik och EU-skepsis.

Det 1988 bildade Sverigedemokraterna var sist av de nordiska ”systerpartierna” att inväljas i landets parlament, vilket skedde 2010 med 5,7 procent av rösterna. Två av de närstående partierna i dag befinner sig i regeringsställning – Fremskrittspartiet i Norge och Sannfinländarna i Finland – under det att Dansk folkeparti är en förutsättning för Venstres regeringsbildning.

Den naturliga frågan blir då när SD kommer att nå lika stort inflytande i Sverige som ovan beskrivna, systemkritiska nordiska partier förfogar över i våra tre nordiska grannländer. Frågan är öppen, men hittills har de så kallade sjuklöverpartierna haft en benhårt avvisande attityd och betraktar SD som ett pestsmittat parti. Det huvudsakliga skälet härtill är, att i inget annat land i Europa är den ängsligt emotionella kopplingen till nära nog gränslös invandring lika stor som i Sverige. Envar som på minsta sätt kritiserar den förda immigrationspolitiken  blir marginaliserad och utsätts i värsta fall för anklagelser om ”rasism”, ”fascism” eller ”nazism”.

Inte ens den pågående massinvasionen av migranter från Syrien och andra länder – det är en illa dold hemlighet att sannolikt bara en minoritet av de invällande (mestadels män i vapenför ålder) kommer från Syrien – har hittills fått minoritetsregeringen Löfven att byta fot till en mer realistisk inställning. Massinvandringen betraktas som en moralisk skyldighet som världsförbättrarlandet Sverige enligt gängse inställning MÅSTE upprätthålla, även om det skulle innebära att tälten i närområdets flyktingläger får bytas ut mot tält i Sverige.

Så är i alla fall inställningen nu bland samtliga sju etablerade partier. Några direkta tecken på att den attityden kommer att förändras i en snar framtid kan hittills inte förmärkas, men jag vill inte utesluta att den kommer att göra det om smärtgränsen en gång nås. Alternativet är välfärdssamhällets kollaps och Sveriges upplösning som land som vi känner det.

untitled

Sverige kan sålunda i värsta fall bli det första land i världen där två sammanhängande omskrivna dystopier faktiskt kan komma att förverkligas: ett reellt folkombyte där etniska svenskar kommer att vara i minoritet, samt föreställningen om ett Eurabia där islam helt tagit över till följd av ohejdad immigration och hög nativitet. Medan våra nordiska grannländer kämpar för att undgå en sådan framtid genom att på olika sätt söka motverka massinvandringen, bjuder Sverige inget som helst motstånd.

Om Eurabia handlar videon som kan nås via denna länk:

Om den förhandenvarande utvecklingen rullar på kan Eurabia dessutom vara ett faktum i Sverige långt före det ofta nämnda årtalet 2050.

Lägg om invandringspolitiken – eller gå under!

1 september, 2015

Centerledaren Annie Lööf har sommartalat i Stockholm. Mest uppmärksamhet fick hennes utspel i immigrationsfrågan: ”Ska vi backa från människors rätt till asyl från krig och humanitära katastrofer? Aldrig.”

Föga oväntat har Lööf fått talrika klappar på huvudet för dessa ord från centerpartistiska och andra ledarskribenter, också från Länstidningens Tomas Karlsson den 26 augusti. Det är ju så den som vill ligga väl till hos tyckareliten bör uttrycka sig. Ty ve den som mäler sig ur åsiktskorridoren, som exemplet Marika Formgren – vilken tvingades bort som ledarskribent från Östgöta Correspondenten till följd av obekväma åsikter – visar.

Marika Formgren m m 006 Obekväma sanningssägaren Marika Formgren. Foto: Tommy Hansson

Formgren utbildar sig nu till ingenjör!

Det finns dock, Annie Lööf, ingen given rätt för alla människor som påstår sig ha flyktingskäl att få asyl. Däremot alla har rätt att få sin sak prövad. Sverige har skrivit under FNs flyktingkonvention, vilket innebär att varje ansökan om asyl skall prövas individuellt.

Varje sådan ansökan finner dock inte nödvändigtvis nåd inför Migrationsverket, och då skall vederbörande förpassas ur riket. Sedan händer det att personer som får avslag på sin asylansökan väljer att bli så kallade papperslösa, i realiteten illegala invandrare.

Vidare inser var och en med förmågan till logiskt tänkande någorlunda i behåll, att inte ens det till ytan omfångsrika och ännu så länge hyfsat socialt välmående Sverige förmår absorbera hur många flyktingar och andra immigranter som helst.

Ett av de mer verklighetsfrämmande inläggen i immigrationsfrågan svarade förre statsministern Fredrik Reinfeldt för i en intervju i december i fjol, då ett extraval förväntades. Reinfeldt citerades på följande sätt i Svenska Dagbladet den 7 december 2014:

Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig.

Fält och skogar borde således enligt Reinfeldt komma ifråga som platser för bostäder och förläggningar för invandrare.

3833917110 Vill bygga flyktingförläggningar i Sveriges skogar och fält.

Kostnaderna för sådana byggnationer, då? Skall jordbruk och skogsindustri läggas ned? Var hittar man jobb och fritidssysselsättningar åt de nytillkomna? Vad innebär stora invandringsflöden för landets säkerhet? Vad betyder ohämmade inflöden för brottsligheten? Dessa och andra liknande frågor var ingenting som förre statsministern brydde sig om att beröra.

Sedan sliter de etablerade partierna sitt hår för att försöka förklara Sverigedemokraternas exceptionella frammarsch i senare tiders opinionsmätningar: som mest 25,2 procent i YouGov/Metros augustimätning.

Jag kan emellertid upplysa Annie Lööf och andra invandringsentusiaster om vad SD-framgångarna beror på. Allt fler väljare inser att det är SDs immigrationspolitik som är den mest realistiska: en restriktiv invandring men kraftigt utökad hjälp på plats till krishärdarnas människor. De inser också att SD har den bästa politiken avseende försvaret, kriminaliteten, välfärden och skolorna, för att ta några exempel.

Sjuklöverpartierna har ett val de behöver fundera över. Fortsätt som hittills och SD blir garanterat landets största parti. Eller lägg om invandringspolitiken. Drastiskt uttryckt: anpassa er till verkligheten eller gå under.

3565060_2048_1200

En lämplig början kunde vara att gå med på Jimmie Åkessons krav från dennes sommartal den 29 augusti: att anordna en folkomröstning om invandringen.

Fotnot: Ovanstående bloggtext är nästan men inte riktigt identisk med en debattartikel publicerad i Länstidningen, Södertälje den 1 september. Bloggtexten inkluderar således de rader om Marika Formgren och åsiktskorridoren som LT strök samt även ytterligare smärre tillägg. LT-inlägget finns här för den som vill jämföra:

http://lt.se/asikter/debatt/1.3134970-anpassa-er-eller-ga-under

Senaste mätningarna: Huka er, gubbar och kärringar i S och M – nu kommer SD!

31 maj, 2015

830 Sentio maj 2015: SD 19,4 procent.

Tänkte det kunde vara dags att ha litet synpunkter på opinionsmätningarna igen. Särskilt som det börjar röra på sig på allvar för mitt eget parti Sverigedemokraterna (SD). Det som gör siffrorna extra intressanta just nu, mer än tre år före nästa ordinarie riksdagsval, är ju att det kan bli ett nyval betydligt tidigare än så.

Den 30 maj publicerade Östersunds-Posten det norska opinionsinstitutet Sentios majmätning. SD nådde här 19,4 procent, bästa resultatet någonsin hos Sentio och bara o,3 procentenheter från SDs all time high som inföll i Metros Yougov-mätning den 21 maj: http://www.op.se/opinion/ledare/sentio-maj-2015-det-varas-for-annie-loof

Sentio bjöd på flera skrällar förutom SD-succén: Socialdemokraterna halkar ner till ren Juholt-nivå med 24,3 procent, samma resultat som Moderaterna. Centerpartiet går fram till 8,5 procent och får partiledaren Annie Lööf att framtå som Sveriges politiska drottning. Inte för att konkurrensen är mördande – Kristdemokraterna under Ebba Busch Thors två månader gamla ”ledarskap” kraschar på 2,2 procent.

Tror inte jag var så helt fel ute när jag skrev följande om Busch Thor när hon tillträdde som KD-ledare: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/18/lycka-till-ebba-men-var-finns-hogervridningen-kd/

Alliansen är med viss marginal det största blocket hos Sentio och får 39,3 procent mot 36,3 för vänsterpartierna S, MP och V. Vilket innebär att allianspartierna är störst även med KD utanför riksdagen.

1%20Storlek_maj15Sju mätningar maj 2015: SD 16,7 procent.

I sammanvägningen avseende sju mätningar under maj månad noteras SD för 16,7 procent i en tabell som toppas av S med 26,3 procent följt av M på 24,6 procent. SDs position som landets tredje största parti är helt ohotad och har så varit en längre tid. Det skall noteras att Sentio varit bäst på att förutspå SDs valresultat såväl 2010 som 2014.

Östersunds-Posten noterar i en kommenterande text i anslutning till Sentio-mätningen:

Om Sverigedemokraternas aggressiva uppgång fortsätter är man snart jämnstor med Socialdemokraterna och Moderaterna…Deras väljarsundersökning är därför en allvarlig signal till det röda och blå blocket. Hittills har man inte lyckats bemöta Sverigedemokraternas tillväxt.

Nej, man har ju inte det. Det finns flera skäl till det. Det absolut mest grundläggande är att stadigt fler väljare ända sedan SDs grundande 1988 kommit att uppskatta partiets politik. Tendensen är att partiet fördubblat sina resultat för varje val till riksdagen. Detta har skett parallellt med att partiet förtalats, förföljts och bespottats i media och andra instanser fram till detta ögonblick. Samhällsutvecklingen har spelat Sverigedemokraterna i händerna.

Det senaste halvåret är det flera faktorer som gynnat SD. Den mest uppenbara är väl Decemberöverenskommelsen (DÖ), där allianspartierna av de rödgröna övertygades om att inte rösta på sina egna förslag för att den sköra regeringskoalitionen skulle kunna hålla samman och ett nyval undvikas. Allt gick egentligen ut på att hålla SD så långt borta från all makt som möjligt, och det har väljarna givetvis genomskådat.

finn-bengtsson-jpg Finn Bengtsson (M) mobbas för sitt DÖ-motstånd.

Sedan går det upp för allt fler att endast SDs politik har förutsättningar att lösa överhängande samhällsproblem som den orimligt överdimensionerade invandringen med åtföljande islamisering, det växande problemet med organiserat tiggeri och den alltmer uppenbara svenska oförmågan att militärt försvara det egna landet. Under det att SD talar helt öppet om dessa och andra problem som berör vanligt folk hukar alla övriga partier i bänkarna likt gudstjänstbesökarna i Tage Erlanders roliga historia i Hylands hörna.

Politikerna i de så kallade Sjuklöverpartierna är helt enkelt fega. För fega för att våga gå emot den förlamande PK-kulturen i de egna partierna och för fega för att våga riskera det egna levebrödet. Det duger inte att komma med halvmesyrer om språktester eller tiggarförbud som man kan vara rätt säker på tas tillbaka relativt snart. Bara en frifräsare av typ moderaten Finn Bengtsson från Linköping, som nu under sin tredje mandatperiod i riksdagen gått emot det egna partiets fasthållande vid DÖ, vågar.

Men så har han också sitt ”på det torra”, eftersom han är professor och överläkare och tvingats gå ner rejält i lön för att sitta i riksdagen. Han har råd att inte finnas på valbar plats inför nästa val. Som straff för sin inopportuna hållning uppger Bengtsson dock att han utsätts för mobbning av sitt parti.http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20863016.ab

En annan sak som kan ha spelat in när det gäller SD-framgångarna är att partiet alltmer framstår som ett ”normalt” parti, där uteslutningarna av ungdomsextremisterna Gustav Kasselstrand, William Hahne med flera visade att partiet är berett att ta i med hårdhandskarna gentemot toknationalistiska strömningar. Lägg därtill Jimmie Åkessons återkomst i aktiv politik och det faktum att Mattias Karlsson med den äran vikarierade som partiledare under Jimmies bortovaro.

Opinion_72Bilder som nog får sägas tala för sig själva. Foto: Photo2be

När Jimmie Åkesson gick med i SD vid 16 års ålder för 20 år sedan skulle det dröja ytterligare sex år innan partiet nådde över 1 (en) procent i ett riksdagsval. När denna bloggare gick med för sju år sedan hjulade vi av glädje när vi kom över 3 procent och därmed så smått närmade oss riksdagen.

Nu snackar vi, och det fullt realistiskt som det verkar, om att vi kan bli Sveriges största parti redan till nästa val – 2018 eller tidigare!

Reinfeldts ”öppna gränser” och de utopiska nya Moderaterna

25 december, 2014

images44ZHHBQI Reinfeldt som HBTQ-förkämpe: har modellerat Sverige och svenskarna efter sin egen släkt.

Förre statsministern Fredrik Reinfeldt väckte i Almedalen i somras uppmärksamhet med sin uppmaning till svenska folket att ”öppna sina hjärtan” (och plånböcker) för massinvandringen. Enligt dåvarande regeringschefen fanns det inte utrymme för så mycket mera i statsbudgeten.

Det var av allt att döma denna sentimentala retorik som kostade Reinfeldt och alliansregeringen makten och hjälpte immigrationskritiska Sverigedemokraterna fram till 12,9 procent i valet och en kraftfull vågmästarroll.

Att Reinfeldt lärt sig absolut ingenting av allt detta blev klart, då han på julaftonen i TV4 gjorde ett nytt immigrationspolitiskt utspel fast avsevärt mer långtgående. Förre moderatledaren hävdade här i olika omgångar dels att Sverige inte ägs av svenskarna utan av invandrarna, dels att våra nationella gränser är påhittade.

Här en länk till några av Fredrik Reinfeldts uttalanden:

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/reinfeldt-vill-ha-ett-%C3%B6ppnare-sverige-3034702

Reinfeldt har uppenbarligen blivit maniskt fixerad vid uppfattningen, att Sverige skall ha helt öppna gränser med svängdörrar i stället för tull och att  varje form av immigration är berikande och gör Sverige till ett starkare samhälle:

Är det här ett land som ägs av dem som har bott här i tre eller fyra generationer eller är Sverige vad människor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till? För mig är det självklart att det ska vara det senare och att det är ett starkare och bättre samhälle om det får vara öppet.

_2BE5172 ”Människor som kommer hit mitt i livet” har större rätt till Sverige än infödda svenskar, enligt förre statsministern.

I ett kompletterande och nedlåtande uttalande gör Reinfeldt bland annat gällande, att Sveriges nationella gränser är påhittade:

Vad är Sverige för land? Ägs det här landet av dem som bott här i fyra generationer eller de som hittat på någon gräns?

Efter det senare går Reinfeldt över till att säga att han ser det som sin plikt att ”stå upp” mot personer som anser att Sverige borde ha stängt sina gränser för tre generationer sedan. Eftersom det inte finns någon som hävdar detta blir förre statsministerns uttalande helt meningslöst. Han slåss likt ”riddaren av den sorgliga skepnaden” mot väderkvarnar, motståndare av en karaktär han själv hittat på.

Man bör sätta Fredrik Reinfeldts svängdörrspolitik i samband med den riksdagsmotion, framlagd av efterträdaren Anna Kinberg Batra och andra moderater inklusive förra försvarsministern Karin Enström 2001, som pläderade för ”fri invandring” och som gjorde gällande att den kommande stora striden skulle stå mellan rättänkande med denna uppfattning och dessas motståndare.

Det tycks alltså som om dagens Moderaterna leds av personer med en utopisk tro på ett idealt samhälle utan nationsgränser och som helt hämningslöst välkomnar envar som än söker sig hit. Bring it on! Sedan får säkerhets- och kriminalpolitiska överväganden fara all världens väg.

imagesB3IB0VAX Sveriges gränser är påhittade, hävdar Fredrik Reinfeldt.

Blodtörstiga islamister som väntar på att få hugga huvudena av oss, bidragsturister, brottslingar på flykt undan rättvisan, invaderande tiggare – alla är lika välkomna i Reinfeldts och Kinbergs nya, sköna värld som skall etableras på svensk jord och inom de (enligt Reinfeldt ”påhittade”) gränser som våra förfäder genom seklerna givit sina liv för att realisera och försvara.

Reinfeldts inställning om de önskvärda öppna gränserna torde förklara hans nonchalanta syn på det militära försvaret, vilket han i ett beryktad uttalande förklarat vara ett ”särintresse”. Således har alliansregeringen med de fordom försvarsvänliga Moderaterna i spetsen fortsatt nedrustningen, för att inte säga avvecklingen, av försvarsmakten. En politik som ter sig helt logisk för den som menar att vi inte har några gränser värda att vidmakthållas och försvaras med vapen i hand, om så skulle krävas.

I likhet med alla veklighetsfrånvända utopister inser vare sig den förre eller efterträdande moderatledaren, att det egna konceptet i sig innehåller fröet till sin egen undergång. Ty om denna tanke realiserades, skulle den inte leda till ett ”öppnare” eller ”starkare” Sverige utan till ett oregerbart samhälle bestående av olika enklaver där anarki och skräck regerar och där det regelrätta inbördeskriget står för dörren. Den skulle naturligtvis också leda till att det egna partiet överges av alla utom en handfull MUF-idioter som faktiskt tror på denna utopi.

Parallellt därmed skulle Sverigedemokraterna, det enda parti som i realiteten protesterar mot Reinfeldts gränslösa svängdörrskoncept, växa sig starka och förr eller senare hamna i regeringsställning. Frågan är bara om det finns några praktiska möjligheter att ordna upp det elände som de så kallade nya Moderaterna, med benägen hjälp av de övriga sjuklöverpartierna, ställt till med.

imagesRIO4WWXR Ett land med ”påhittade” gränser – behöver det ett militärt försvar?

Jag tvekar inte att säga att Fredrik Reinfeldt förmodligen lider av en djupgående personlighetsstörning av narcissistisk art. Han redovisade i detta sammanhang i en intervju med Sydsvenskans dåvarande reporter Niklas Orrenius den 19 november 2011 sin hatfyllda syn på Sverigedemokraterna, utgående från hans egen släktbakgrund:

http://www.sydsvenskan.se/malmo/statsministerns-avsky-mot-sd/

Reinfeldts farfars farfar var en man vid namn John Hood, en färgad amerikan som var verksam inom cirkusbranschen och som gjorde en litauisk piga med barn. Denna släktbakgrund menar Reinfeldt i intervjun med Sydsvenskan vara ”typiskt svensk”. Därav framgår med önskvärd tydlighet, att riktiga svenskar för Fredrik Reinfeldt är sådana med utländsk bakgrund. Det vill säga sådana som han själv.

Det är en rent rasistisk inställning. Medborgare med helt igenom svensk bakgrund ser Reinfeldt ner på såsom varande barbarer. Vilket också framgår av hans uttalande i Södertälje-stadsdelen Ronna i november 2006: ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten har kommit utifrån.” Här referat i Dagens Nyheter den 15 november 2006:

http://www.dn.se/nyheter/politik/reinfeldt-det-ursvenska-ar-blott-barbari/

Fredrik Reinfeldts sannolika narcissistiska personlighetsstörning , som resulterat i att han modellerat Sverige och det svenska folket efter sig själv och sin egen släktbakgrund, har inte hindrat honom från att nå maktens tinnar utan tvärtom, tragiskt nog, gjort honom till en föregångsman för vad som helt oegentligt kallas det ”öppna samhället”. Ett samhälle som i längden inte kommer att gå att regera. Egentligen borde han snarare ha blivit föremål för psykatriska vårdinsatser i stället för att leda en svensk regering.