Posted tagged ‘Skånepolisen’

Svensk DDR-polis slår till mot obekväm konstnär, beslagtar konst

5 juli, 2014

Brxifl4IEAAozUN Polis anländer till Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö för att gripa Dan Park och beslagta hans konst. Foto: Roger Sahlström

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19176443.ab

Polisen i Malmö har slagit till mot utställningen ”Fängslande gatukonst” av konstnären och provokatören Dan Park i Galleri Rönnquist & Rönnquist. Se länk från nyhetsartikel i Aftonbladet den 5 juli ovan.

WEB_INRIKES Maktens hantlangare släpar iväg med Dan Parks konstverk. Scenen kunde vara hämtad från valfri diktaturstat.

Enligt uppgift tvingades galleristen Henrik Rönnquist fly hals över huvud, när polisen klockan 12.10 i dag, den 5 juli, släpade iväg Park till en polispiket och beslagtog åtta av de 25-30 alstren för vidare befordran till Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) för analys. Park är  enligt polisens talesman Nils Norling misstänkt för brottet ”hets mot folkgrupp”, som han tidigare dömts till tre månaders fängelse för.

Dan Park har länge varit en nagel i ögat på såväl det politiska etablissemanget som extremvänstern – det kan stundom vara svårt att särskilja dessa båda entiteter – på grund av sin provocerande för att inte säga ikonoklastiska gatukonst. Brottet han tidigare dömdes för var att hålla upp en skylt med den dubbelbottnade texten ”Zigenarbrott något gott” i anslutning till en demonstration mot Skånepolisens så kallade romregister.

dan_park_zigenarbrott_nagot_gott-273x200 Skylten som fick Dan Park dömd.

Polisens agerande mot utställningen tyder enligt min mening på att Sverige i vissa avseenden börjar likna den forna kontrollstaten ”DDR” (den kommunistiska Tyska demokratiska republiken) där vissa åsikter var bannlysta. Avvikande fängslades och inspärrades i en del fall in i mentalkliniker. I sammanhanget bör nämnas, att åklagarsidan i samband med rättegången mot Park i våras begärde en liten psykiatrisk undersökning av den djärve konstutövaren.

Jag har inte detaljstuderat Dan Parks konst och kan därför heller inte påstå att jag gillar allt han företagit sig. Det kan mycket väl tänkas att jag tycker att en del av det han åstadkommit är avskyvärt. Jag kommer däremot att, till mitt sista andetag, försvara hans rätt att uttrycka sig som han vill hur mycket detta än ogillas av demokratins och yttrandefrihetens belackare.

Ett 50-tal av dessa genomförde en aggressiv demonstration utanför Galleri Rönnquist & Rönnquist, ett etablerat och välkänt galleri som tidigare ställt ut den kontroversielle Lars Vilks Muhammed-bilder, vilka av någon för mig okänd anledning undgått att förses med stämpeln ”hets mot folkgrupp”. En bisarr lag som skyndsammast möjligt enligt min mening bör förpassas till rättsväsendets soptipp, icke minst beroende på att etniska svenskar inte räknas till de ”folkgrupper” man kan dömas för hets emot.

BrxgY4xIEAEhsSG Vänsterpöbel utanför Galleri Rönnquist & Rönnquist. Foto: Roger Sahlström

Det är tragiskt att bevittna hur det svenska rättsväsendet inklusive polis och domstolar urartar i accelererande takt. Det gör att det kan betvivlas att Sverige längre är en rättsstat. I våras dömdes även SD Karlskronas Michael Hess för hets mot folkgrupp för följande passus på Facebook:

När ska ni journalister inse att det är djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA länder.

Mer i Kvällsposten den 8 maj:

http://www.expressen.se/kvallsposten/sd-politiker-falls-for-hets-mot-folkgrupp/

Hess_0Michael Hess: offer för den svenska så kallade rättvisan.

Bedömare som är väl insatta i islams kultur och religion har kunnat vittna om att Michael Hess omdöme ovan faktiskt är med sanningen överensstämmande. Detta kunde emellertid inte beveka rätten, som dömde Hess till villkorligt fängelsestraff samt dagsböter. Själv skrev jag följande på min blogg som stöd för Hess, som jag menar utsatts för ett regelrätt justititiemord:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/11/om-islam-och-valdtakter-vilka-ar-det-som-ar-okunniga/

Det kitt som hittills hållit ihop vårt fosterland och gjort det till ett demokratiskt, civiliserat rätssamhälle är av ovanstående exempel att döma på väg att fullständigt krackelera. Man skulle rentav kunna förledas tro, att svenskt rättsväsende infiltrerats av den tungt kriminellt belastade så kallade Researchgruppen, som Expressen använde sig av i syfte att spåra upp anonyma nätkommentatorer.

dan_park2-560x320 Dan Park: offer för den svenska så kallade rättvisan.

Oavsett om denna kanske rätt så vilda teori stämmer eller ej, så tvingas man konstatera att en svensk åklagare och svensk polis i fallet Dan Park sträckt vapen inför de professionella vänsterextrema så kallade antirasisternas primitiva ylanden.

Läs slutligen gärna följande analys av Sigge Söderblom i Dispatch International om Dan Park som den ende sanne moderne konstnären i Sverige:

http://www.d-intl.com/2014/07/07/debatt-dan-park-den-ende-sanne-moderne-konstnaren-i-sverige/

 

 

 

Litet om föräldrakärlek, volleyboll, ett unikt museum – och så FP och DN…

17 november, 2013

1380343_10202362731570375_511311379_nBella och hennes volleybollag i Glasgow.

Det har sagts att den som inte har barn inte vet vad kärlek är. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Jag påmindes om denna oomkullrunkeliga sanning när jag nyligen såg en bild på min dotter, som studerar i Glasgow i Skottland och kommer att göra så de närmaste åren. Lyckligtvis kommer hon hem kring jul och nyår.

Isabella, som det snart 23-åriga flickebarnet heter, syns i förgrunden tillsammans med sitt tydligen rätt så framgångsrika volleybollag på skolan. Hon spelade fram till för ett par år sedan på nästan elitnivå i Södertelge VK men slutade, som tjejer som kommer upp litet i åldrarna brukar göra. Alldeles för tidigt, menade jag (som själv slutade med aktivt idrottande innan jag fyllt 19).

Blev därför positivt överraskad när hon nu återupptagit volleyn borta i Skottland. Hon är inte speciellt lång men var så vitt jag minns den hoppstarkaste i laget. Vad jag vill komma fram till är att jag, när jag såg fotot, insåg hur stolt och glad jag känner mig över min dotter (behöver nog inte tilläggas att jag känner samma för hennes fem år äldre bror). Föräldrakärleken är den starkaste typ av kärlek som finns; den förvandlar den så kallade romantiska kärleken till en ganska ytlig sinnesretning.

Därmed intet ont sagt om romantiska känslor mellan man och kvinna, flicka och pojke. Dessa  behövs alldeles uppenbart för att föra släktet vidare och piffar dessutom upp tillvaron i största allmänhet. Alla normala föräldrar älskar dock sina barn mer, eller kanske rättare djupare, än den bättre hälften eftersom den förstnämnda kärleken omfattar det egna köttet och blodet. I och med att föräldrarna förenas i den gemensamma kärleken till barnet/en kan de sedan föra sin egen kärlek till en högre nivå inom familjeramen.

untitledBiologiska museet i Södertälje: ett måste att bevara.

I dag knallade jag ner till hundraårsjubilerande Biologiska museet mitt emot sjukhuset här i Södertälje. I år är det nämligen jämnt ett sekel sedan denna arkitektoniska pärla, ritad av Hjalmar Cederström och inredd av Gustav Kolthoff, invigdes. Museet framställer i ett konstfullt dioramas form djur- och naturlivet i östra Sörmland genom målning i storformat, uppstoppade djur och inspelade fågelläten.

Tyvärr dras museet, som sorterar under Torekällbergets friluftsmuseum, med ekonomiska problem varför det endast kan hålla öppet sporadiskt och då för att ge plats för skolklasser och liknande. I dag bjöds allmänheten emellertid på kaffe med dopp, det senare i form av kakor bakade på Torekällberget (som väl närmast kan beskrivas som Södertäljes Skansen), samt gavs tillfälle att beskåda enhetschefen Stefan Sundblad skrudad i stormhatt, frack och hela faderullan från förra sekelskiftet.

Jag har som täljepolitiker städse verkat för att det helt unika Biologiska muséet skall bevaras och kommer givetvis att hålla fast vid detta.

Vad som i övrigt hänt mig under dagen är kanske ingenting som ni nödvändigtvis behöver veta, men jag låter er inte komma undan för det. Efter den trevliga stunden på Biologiska museet tog jag buss 753 från sjukhuset ner till COOP Folkparken och inhandlade mat för kvällen, som blev chili con carne förstärkt med kikärter. Hyggligt rött lådvin till. Har sedan som vanligt lördagar tittat på Midsomer Murders på TV8. En skvätt whisky därtill.

I morgon har vi i SD Södertälje/Nykvarn medlemsmöte i lokalen. Vi börjar få ihop ett som det verkar bra manskap inför valen i september 2014. Vad jag vet så är det typ ett 15-20-tal som kandiderar i kommunvalet. Skall inte bli några tomma stolar den här gången!

imagesValaffisch från den avlägsna tid då FP alltjämt var ett parti att räkna med.

Från Folkpartiets så kallade landsmöte rapporteras under dagen om beslut som visar, att detta i realiteten socialdemokratiska vingelpetterparti – jag brukar kalla det Sveriges skenheligaste – fattat en rad beslut som avlägsnat det ännu längre bort från den liberala ideologin. I första rummet bör idiotförslaget om bevisbart samtycke som villkor för sexuella aktiviteter nämnas (se mitt föregående blogginlägg) anföras.

Slutligen har åklageriet kommit fram till slutsatsen, att Skånepolisens zigenarregister icke tillkommit enbart i syfte att registrera viss etnicitet. Så Dagens Nyheter, som under Wolodarskis ledning utvecklats mer och mer mot att bli ännu en indignationsstinn slaskblaska av kvällstidningstyp, får stå där med långt ansikte med chefsgråterskan Orrenius bredvid. Något man nu gör sitt bästa för att dölja.

http://www.aklagare.se/Media/Nyheter/Pressmeddelande-forundersokningen-om-viss-behandling-av-personuppgifter-vid-Polismyndigheten-i-Skane/

Tänkte avrunda med litet filosoferande om livet. Det har funnits stunder då jag inte tyckt det spelat någon större roll om jag vaknat upp eller inte på morgonen. Så känner jag  inte längre. När jag tänker tillbaka på de dryga sex årtionden som varit finner jag att jag egentligen lyckats uppnå allt jag någonsin på allvar velat uppnå.

Jag har fått syssla med – och gör så fortfarande – med sådant jag finner meningsfullt och tycker jag stundtals gjort det rätt framgångsrikt om än knappast välavlönat. Jag har sökt sanningen och meningen med livet och funnit dem. Jag hittade en flicka att älska och som älskade mig och bildade tillsammans med henne en fungerande, kärleksfull familj.

Så mycket mer än detta tror jag inte jag kan göra här i livet. Jag har intet att förlora utan räknar allt som kommer härefter som en bonus. Det känns ganska skönt, faktiskt!

Slutligen litet godnattmusik i form av ”California Dreamin´” med The Mamas and the Papas:

http://www.youtube.com/watch?v=N-aK6JnyFmk

Skenande medialisering och kampanjjournalistik

31 oktober, 2013

dagenssamhalleDagens Samhälle har tidigare belyst uppblåsta vårdskandaler.

I tidningen Dagens Samhälle 38/2013 har chefredaktören Mats Edman skrivit en text på sistasidan, som jag skulle önska att alla med intresse för vad som händer i samhället tar del av: ”Medieanpassning för inte demokratin framåt”. Kunde inte ha skrivit det bättre själv, hur otroligt detta än kan låta…

Texten utgår från en färsk rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) med titeln Föredöme eller fördömd, medierna som moralisk domstol. I rapporten behandlas två tydliga trender: samhällets medialisering och moraliseringen i medierna. ”Journalistkåren”, skriver Edman, ”har blivit mer dömande och åsiktsdriven, hävdar forskarna.”

Inom politiken men också inom näringsliv, intresseorganisationer, ideell verksamhet och så vidare är det av avgörande betydelse, på vad sätt den egna verksamheten och det egna budskapet ter sig i press, radio och TV. Då är det blott alltför lätt hänt att det ursprungliga budskapet anpassas för att se bra ut i media. Det rör sig alltmer om en medial skönhetstävling.

Det är givetvis inte fel att vilja att det egna budskapet paketeras så smakfullt som möjligt. Vad som är oroande i dag är emellertid att paketeringen tenderar att bli viktigare än innehållet.

Detta fenomen är, menar Mats Edman, ett tecken på populism och fördumning:

Organisationer som medvetet viker sig för fel och skevheter i media gör demokratin en ren otjänst. Makthavare som pudlar utan att invänta sina egna utredningar bevisar medialiseringens fördummande effekt. Och moraliserandet försvårar för redaktioner att erkänna sina egna brister.

img1_tv4cdn_seJustitieminister Beatrice Ask (M) vek ner sig direkt inför drevet mot Skånepolisen om ”Romregistret”.

Det finns dock i dessa dagar ett anmärkningsvärt undantag från benägenheten att ”pudla” för varje förhållande som kan uppfattas som negativt för den egna verksamheten: Skånepolisens fasthållande vid att det famösa så kallade Romregistret var nödvändigt för det spaningsarbete som bedrevs och inte var upprättat utifrån etniska grunder.

Dagens Nyheters förmenta scoop, som fått den beryktade indignationsjournalisten Niklas Orrenius nominerad till Stora journalistpriset, ledde till snyftningar och hulkanden i stora delar av de politiska och mediala sfärerna. Edman: ”Justitieministern, integrationsministern och rikspolischefen accepterade mediebilden direkt och pudlade.

Skånepolisen står fast vid att nämnda register upprättats för att hålla koll på brottslighet med anknytning till två klaner, vilka råkat ha zigensk proveniens. Det har då ansetts nödvändigt att reda ut släktsskapsförhållanden inklusive barn. Föräldrar har nämligen för vana att föra över ägodelar till sina barn i syfte att undkomma rättvisan.

Den 15 november kommer, enligt Edman, Säkerhets- och integrationsskyddsnämnden (SIN) att offentliggöra sin granskning av registret. Om SIN går på samma linje som Skånepolisens juridiska expertis kommer den tvivelaktige redaktör Orrenius och hans beräknande snyftreportage onekligen att framstå i en mindre fördelaktig dager.

contra_bann01

Den alltid läsvärda sajten Veckans Contra granskar i sin senaste upplaga vad som kallas kampanjjournalistiken:

I Sverige följer dessvärre pressen raskt i den brittiska slaskpressens fotspår. I spetsen för den här utvecklingen går DN, SvD, Dagens Eko och en del TV-program. Journalisterna bestämmer sig för att driva en tes och skriver artiklar och redigerar intervjuer på ett sätt som rör upp känslorna. Utan att resonera sakligt eller öppna för motstridiga och balanserade synpunkter.

Som exempel på metodiken nämner Veckans Contra DNs kampanj mot ett av de mer välskötta vårdföretagen, Carema, för några år sedan. Carema hindrades därmed effektivt i sin strävan att räta upp de katastrofala förhållandena på en kommunalt driven vårdinrättning i västra Stockholms-området. Behovet av att skapa en praktfull skandal vägde för DN tyngre än omsorgen om vårdtagarna och deras anhöriga.

Även Veckans Contra belyser det så kallade Romregistret, liksom Svenska Dagbladets kampanj mot det svenska ulandsbiståndets effektivitet. I SvDs kampanj blir det alliansregeringen som får skulden, detta trots en uppenbar strävan från framför andra förra biståndsministern Gunilla Carlsson (M) att rensa upp i biståndsträsket.

gunilla-carlsson1Förra biståndsministern Gunilla Carlsson försökte rensa upp i biståndsträsket.

Veckans Contra har medvetet avstått från att titta närmare på kvällspressen, eftersom alla vet att denna rutinmässigt i varje nummer ägnar sig åt en slasks- och indignationsjournalistik som inte är något för känsliga magar. Att nu tidigare någorlunda respekterade dagstidningar alltmer börjat göra samma sak är ett tydligt tecken på den degenererade tid i vilken vi lever.

Medialiseringen och kampanjjournalistiken kan på mycket goda grunder anses vara samhällsfarliga tendenser. Den får politiker, företagsledare med flera aktörer att prioritera yta framför sakförhållanden och centrala samhällsinstitutioner som polismakten att göra ett sämre jobb.