När pseudovetenskapen triumferar: lysenkoismen i nya tappningar

Stalins gunstling Trofim Lysenko gav pseudovetenskapen ett namn och ett ansikte.

Termen ”lysenkoism” är ett annat ord för pseudovetenskap. Den hämtar sitt namn från den sovjetiske biologen och agronomen Trofim Denisovitj Lysenko (1898-1976), vars teorier slog igenom stort i Stalins Sovjetunionen på 1930-talet och inte utmönstrades helt förrän på 1960-talet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lysenkoism

Trofim Lysenko, som var från Ukraina, kom fram till att förvärvade egenskaper kunde gå i arv från individer till dessas avkommor. Man kunde alltså ge en individ vissa egenskaper och dessa fördes sedan vidare automatiskt till kommande generationer. Orsaken till att Lysenkos teorier anammades i Sovjetunionen var, att de passade som hand i handske med den marxistiska tesen om den materialistisk-dialektiska historiska utvecklingen.

Med hjälp av lysenkoismen, trodde sovjetledningen med Josef Stalin i spetsen, skulle en ny sorts människa kunna skapas – homo sovieticus, den sovjetiska människan. Dessvärre bestod charlatanen Lysenkos ”vetenskap” bara av ideologiskt motiverat mumbo-jumbo som inte fungerade vid en konfrontation med den besvärliga verkligheten.

Detta ledde till att lysenkoismen, omsatt i jordbruket, ledde till svåra hungerkatastrofer i både Sovjet och Kina, där lysenkoismen också hade stort inflytande. Och någon ”sovjetmänniska” såg aldrig dagens ljus, utan människors inneboende strävan efter frihet ledde till att kommunismen kapsejsade på bred front efter  74 års sovjetstyre i Ryssland och Östeuropa. https://sv.wikipedia.org/wiki/Trofim_Lysenko

Det är nu länge sedan Trofim Lysenko betraktades som en vederhäftig vetenskapsman, men att lysenkoismen i betydelsen pseudovetenskap lever vidare kan lätt konstateras om vi ser till några av de teorier som hyllas som höjden av vetenskapliga framsteg i dagens Sverige. Nedanstående axplock ger en uppfattning om vad jag menar.

”De första svenskarna var svarta”. Låt oss börja med påståendet att Sveriges första inbyggare sannolikt var svarta eller åtminstone mörkhyade och emanerade från Afrika. Tesen förs fram i en nu pågående programserie i SVT men bör i mina ögon ses som ett tämligen desperat försök att anpassa verkligheten efter rådande multikulturalistiska paradigm. https://www.metro.se/artikel/forskare-sveriges-f%C3%B6rsta-inv%C3%A5nare-var-antagligen-svarta

Såg de svenska urinvånarna ut så här?

I programserien hävdas att Skandinavien efter den senaste istidens slut för omkring 11 000 år sedan fick ”Europas mest blandade befolkning” genom inflöde från olika håll. Denna slutsats baserar sig på DNA-studier på förhistoriska skelett utförda av brittiska forskare, som tror att skelettanalyserna påvisar mörk hudfärg. Mig veterligt har britterna dock inte återfunnit några hudfragment. https://www.svt.se/special/mot-de-forsta-svenskarna/

Jag utesluter inte att några av de första ”svenskarna” – begreppet ”Sverige” var ungefär 10 000 år avlägset när de första invandrarna anlände till den skandinaviska halvön – kan ha haft mörk hy. Det finns dock anledning vara skeptisk när teorier som hävdar detta så intimt stämmer överens med den rådande tidsandan.

”Vikingar kan ha åkallat Allah”. Det förtjänar påpekas att arkeologi och antropologi inte är några exakta egenskaper. Detta blir än mer uppenbart när textilarkeologen Annika Larsson vid Uppsala universitet vill göra gällande att ”vikingarna var influerade av arabisk kultur”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/vikingar-bar-arabiska-tecken

Som ”bevis” för att så var fallet företer Larsson några tecken hon hittat på tygrester från vikingagravar, vilka tolkas som namnet på den muslimska guden Allah. En amerikansk professor har dock avvisat Larssons tes och menat att tecknen i fråga inte alls skall tolkas som ”Allah” utan att de saknar mening.

Av Annika Larssons uttalanden framgår att hon är litet väl angelägen om att slå fast att den nationalromantiska bilden av vikingen som svensk nationalist inte stämmer: ”Vikingar kan ha åkallat Allah.” Återigen triumferar lysenkoismen/pseudovetenskapen  genom att vetenskapliga fynd skall pressas in i vissa politiska ramar. Ungefär som när lekande barn vill få in fyrkantiga klotsar i runda hål.

”Invandringen en ekonomisk vinst för Sverige”. Det hävdades länge att den massiva invandringen till Sverige var en ekonomisk vinst av stora mått för vårt land. Invällarna förklarades ej endast berika vår kultur med spännande maträtter och exotiska danser, de var också livsnödvändiga som pensionsräddare och utförare av så kallade skitjobb som vi bortskämda svenskar inte ville utföra. https://www.expressen.se/nyheter/ny-rapport-invandrare-ar-bra-for-ekonomin/

Massinvandring – en ekonomisk vinst?

2013 påstods om en rapport från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) att den visar att ”Invandrare bidrar mer till stat och kommun än vad de får tillbaka”. Rapporten omskrevs i så gott som alla etablissemangsmedia och användes som politiskt slagträ mot Sverigedemokraternas kritik av massinvandringen som ekonomiskt kostsam för samhället. Sedan rapporten offentliggjordes har flera andra liknande rapporter publicerats.

Det är dock svårt för invandringsentusiasterna att förklara, varför staten känner sig tvingad att ge mångmiljardbelopp i bidrag till kommuner med hög invandring om nu tillströmningen av människor till Sverige är så lönsam. Och varför pensionssystem, försvar, skola, vård och omsorg går på knäna som en följd av svårartad brist på ekonomiska medel vilka leder till ständiga skattehöjningar och höjd pensionsålder –  det borde ju ha varit alldeles tvärtom.

”Vi blir rikare av öppenhet”. Ibland vet media inte till sig i trasorna av entusiasm för den alltigenom godartade invandringen. Som då Sandvikens kommun efter att ha beställt en rapport från revisionsbolaget PwC kom fram till slutsatsen, att kommunen hade tjänat 511 miljoner kronor på ett år på invandringen. Media med Dagens Nyheter i täten hakade på för fulla muggar. Invandringsministern Erik Ullenhag (FP) skrev: ”Ett öppet Sverige handlar om solidaritet men Sandviken påminner om att vi också blir rikare av öppenhet.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Sandvikenrapporten

Sveriges kommuner och landsting (SKL) kunde dock påvisa, att PwCs rapport var gjord utifrån felaktiga beräkningar och att Sandvikens kommun inte alls hade gått med vinst utan gått jämnt upp det undersökta året 2012. Medan lokalmedia uppmärksammade kritiken och skrev om den struntade DN och Expressen i detta med motiveringen, att deras artiklar i ämnet inte hade varit så stort uppslagna.

”Jorden går under om tio år om vi inte gör något”. Det kanske mest eklatanta exemplet på hur den moderna lysenkoismen genomsyrar vår vetenskap – och vår vardag –  är tesen om att jorden och mänskligheten hotas av en människoframkallad, global uppvärmning. Och det brinner i knutarna – gör vi ingenting kommer jorden och mänskligheten att tvingas skatta åt förgängelsen. Det är kontentan av det budskap som klimatalarmisterna trumpetar ut.

Av någon anledning är det alltid tio år vi har på oss att avvärja den hotande katastrofen. Detta påstod Maurice Strong, en kanadensisk affärsman som var biträdande generalsekreterare i FN, redan 1972. Tio år senare var det 1982 och både vi och jorden fanns kvar sist jag kollade. Vi bör enligt Strongs tankemodell alltså ha gjort något riktigt bra eftersom jorden inte gick under. Trots detta fortsätter domedagsprofeterna att mala på – den ständigt skolkande 16-åriga grundskoleleven Greta Thunberg tycks nu ha övertagit Al Gores gamla roll härvidlag.

Maurice Strong: ”Vi har tio år på oss att hejda katastrofen.”

Det finns ett iögonenfallande skäl till att förutsägelserna om planetens undergång inte slagit in. Det är att domedagsprofeterna har fel. Tesen om den människoframkallade uppvärmningen är ingenting annat än en, låt vara omhuldad, myt. Jordens klimat har skiftat oupphörligen genom alla tider och detta även långt innan det fanns några människor att skylla på.

Enligt solforskare beror klimatsvängningarna på solens aktiviteter. Hög solaktivitet medför varmare och låg solaktivitet kallare klimat. Eftersom det nu konstaterats att solens aktiviteter har gått in i en mindre aktiv period tyder mycket på att vi går mot en ny så kallad liten istid liknande den som rådde på 1600-talet, då konung Carl X Gustaf tågade över Bälten med sin här och intog Köpenhamn. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/27/solforskare-ny-liten-istid-kan-vara-pa-vag/

Jag är förvisso ingen klimatforskare men inbillar mig ibland att jag har en viss förmåga till logiskt tänkande. Och för mig ter det sig betydligt rimligare att det är solen som bestämmer klimatet än det sätt på vilket jag sorterar mina sopor eller vart jag flyger.

Det görs stundom gällande, att runt 97 procent av världens klimatforskare ansluter sig till teorin om den människoframkallade uppvärmningen. Det är inte heller det korrekt. Verkligheten är som vanligt betydligt mer mångfacetterad än vad de trosvissa fanatikerna ibland oss gärna vill tuta i oss. https://www.nationalreview.com/2015/10/climate-change-no-its-not-97-percent-consensus-ian-tuttle/

Trofim Denisovitj Lysenko är död och hans teser avfärdade sedan länge. Den moderna lysenkoismen lever som framgått ovan emellertid vidare och så lär det fortsätta så länge politiker och forskare av olika slag använder (pseodo)vetenskapen för att genomdriva sina favoritidéer. Vad vi andra kan göra är att förhålla oss skeptiska gentemot misstänkt tvärsäkra och alltför välanpassade påståenden.

Våra institutioner krackelerar: kommer Sverige att gå under?

 DÖ-nickar på väg mot undergång? Stefan Löfven (S) och Anna Kinberg Batra (M).

En nation är för sin fortlevnad beroende av att dess centrala institutioner fungerar. När vi tittar på hur det är ställt med några av de institutioner och organisationer vi så länge kunnat förlita oss på i Sverige finns det därför varje anledning att hissa varningsflagg. Vårt land fungerar inte längre som det skall och borde göra, och om det inte blir en förändring till det bättre kan det välordnade Sverige som vi hittills känt det vara på väg att gå under.

Jag vill understryka att jag inte är den som kastar in handduken i första taget, och det tänker jag inte göra nu heller. Snarare är jag en obotlig optimist som hyllar tesen att det alltid finns hopp hur mörkt läget än ter sig. Även en boren optimist som jag blir emellertid betänksam när jag kastar en, låt vara hastig, blick på den utveckling, eller snarare tillbakagång, vårt samhälle undergått sedan Fredrik Reinfeldt och den så kallade borgerliga alliansen tog över regeringsmakten för snart tio år sedan.

Reinfeldts ministär initierade en samhällelig regression som inte blivit bättre – snarare har regressionen fortsatt i ökande takt – sedan minoritetsregeringen Löfven flyttade in i Rosenbad för halvtannat år sedan och snart därpå initierade den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ) för att neutralisera Sverigedemokraterna. Dock har S-MP-regeringen skärpt upp asyl- och flyktingpolitiken, vilket får räknas till dess fördel.

Nedan följer en rapsodisk men likväl ganska skrämmande genomgång som visar hur några av samhällets bärande institutioner och organisationer fortlöpande krackelerar och förfaller.

POLISVÄSENDET

Det blir mer och mer uppenbart att den kraftigt underbetalda polisen inte klarar av sina uppgifter. Detta medför bland annat, att de för närvarande 55 utsatta områden i Sverige som ibland brukar betecknas som ”no go-zoner” är vita fläckar för polisen som i likhet med räddningstjänst och brandkår regelmässigt utsätts för hot, våld och stenkastning och även raketbeskjutning i den mån den alls vågar visa sig där.

Till dessa nära på förbjudna områden, där djungelns eller åtminstone de kriminella invandrarnas lag råder, får förmodligen också räknas många asylboenden där knivslagsmål inklusive mord, hot mot personal samt sexuella övergrepp tillhör den normala ordningen.

Till följd av den utbredda politiska korrektheten anser sig den så kallade ordningsmakten vidare förhindrad att ingripa mot eller offentliggöra brottslighet som begås av personer med invandrarbakgrund, det så kallade moment 291. Polisen till och med underlåter att skicka ut signalement värda namnet av samma skäl. Representanter för polismakten har även uttryckt skepsis mot sin förmåga att ta sig an brottslighet knuten till terrorism: ”Som att skickas ut på lejonjakt med ett ärtrör och en overall gjord av zebraskinn.” http://nyheter24.se/debatt/836252-polisen-carina-vi-skulle-inte-kunna-hantera-ett-terrordad-i-sverige

Krissituationen accentueras ytterligare på grund av att den leds av en man, förre socialdemokratiske statssekreteraren Dan Eliasson, utan tidigare polisiär erfarenhet som tidigare misslyckats i befattningar som chef för Försäkringskassan och Invandrarverket. Denne har genomfört en tvivelaktig omorganisation av polisväsendet som skapat sådan oro och förvirring, att ett allt större antal poliser valt att sluta.

Att polisen skulle mäkta att sköta utvisningen av cirka 80 000 illegala invandrare, som inrikesminister Anders Ygeman förutskickat skulle komma att behöva göras inom det närmaste året, får nog anses vara helt uteslutet.

 Inga pengar att modifiera Stridsfordon 90 för.

FÖRSVARSMAKTEN

Sveriges försvarsmakt har hög svansföring i en del avseenden. Så var försvaret tidigt ute med att rekrytera kvinnor, och sedan tiotalet år tillbaka har det varit ett stående inslag vid de årliga så kallade Pride-festivalerna i Stockholm i syfte att locka till sig HBTQ-personer. Svensk trupp har även deltagit i internationella insatser i exempelvis Afghanistan och nu senast i Mali och Sveriges regering har gjort aktningsvärda försök att sälja planet JAS 39 Gripen utomlands..

När det gäller den forna krigsmaktens centrala uppgift – att skydda vårt land och dess gränser – är det betydligt sämre beställt, och för något år sedan deklarerade den dåvarande överbefälhavaren Sverker Göransson att det inte fanns resurser att försvara Sverige mer än en vecka vid ett fientligt angrepp och då bara begränsade delar av landet. Sedan dess har läget förvärrats ytterligare, och kritiker anser att det är så illa att endast Stockholm skulle kunna försvaras under några timmars tid. Gotland kan vi sannolikt glömma.

Försvarsmakten har hos regering och riksdag vidare begärt 20 miljarder kronor för att kunna genomföra en planerad förmågeförstärkning under perioden 2016-202o men fick endast 10,2 miljarder – litet drygt hälften – av de äskade medlen efter en uppgörelse mellan S-MP-regeringen och allianspartierna. Det innebär bland annat att man inte kan modifiera och uppgradera Stridsfordon 90 som tänkt var. http://cornucopia.cornubot.se/2016/03/pengarna-slut-for-forsvaret-renovering.html

Riksrevisionen har i sina rapporter om försvarets tillstånd varit minst sagt kritisk: ”Sveriges försvar saknar planer, material och personal för att klara av de insatser riksdagen beslutat om.” https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/18/riksrevisionens-rapport-erbarmligt-tillstand-for-forsvaret/

Ansvaret för det erbarmliga tillståndet i försvaret får både de borgerliga och socialdemokratiska regeringarna ta på sig. Detta är naturligtvis särskilt allvarligt i en tid, då arvfienden Ryssland rustat febrilt de senaste tio åren samt trappat upp sina kränkningar mot länder i närområdet.

SVENSKA KYRKAN

Sedan Andra världskrigets slut har Svenska kyrkan, den samhällsinstitution som har till uppgift att sörja för befolkningens andliga välfärd, varit föremål för en fortgående politisering. Under ärkebiskop Gunnar Hultgrens tid inleddes ett, låt vara kortlivat, ”social-etiskt” projekt i syfte att få industriarbetare intresserade av kyrkans budskap, men det verkliga genombrottet för vänsterpolitiseringen kom med den så kallade kristna vänsterns framträdande som en del av ”68-vänstern”.

Jesus Kristus började nu ses som en kommunistisk revolutionär, och prästen Per Frostin hävdade exempelvis i pamfletten Kampen för rättfärdighet (1975) att Jesus sannolikt skulle gå i FNL-demonstrationer och protestera mot USAs krig i Vietnam om han kom tillbaka till jorden, och att de kommunistiska diktatorerna Ho Chi Minh, Fidél Castro och Mao Tse-tung nog kunde ses som Guds redskap. I Båstad ledde kyrkoherde Ingemar Simonsson 1968 en våldsam demonstration mot en Davis Cup-match i tennis mellan Sverige och Rhodesia.

 K. G. Hammar: ställde ut bögbilder i domkyrkan.

Sedan dessa turbulenta dagar har Svenska kyrkans politisering och sekularisering rullat på ohejdat, och 1999 lät ärkebiskopen K. G. Hammar fotografen Elisabeth Ohlson Wallin ställa ut sina beryktade bilder – Ecce Homo – om Jesus och lärjungarna som bögar och transvestiter i Uppsala domkyrka. I dag har vår forna stats- och folkkyrka urartat till att bli en kamporganisation mot Israel och för islam och klimatalarmismen.

Allt detta har medfört att folk lämnar kyrkan i en allt snabbare takt. Sedan kyrkan skiljdes från staten 2000 – dock betalas den årliga kyrkoavgiften fortfarande in via skattsedeln – beräknas kyrkan ha förlorat omkring en miljon medlemmar (däribland artikelförfattaren). Prästen, professor emeritus Eva Hamberg, tackade för sig med motiveringen, att kyrkan genomgått en oacceptabel inre sekularisering.

Droppen var att endast en av kandidaterna vid ärkebiskopsvalet för något år sedan på en fråga svarade att Jesus gav en bättre bild av Gud än Mohammed: ”Bara att de fick frågan om hurivida Jesus gav en bättre bild av Gud än Muhammed och inte kan svara tydligt på den frågan, utan svävar på målet.” https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/08/prast-lamnar-svenska-kyrkan-pa-grund-av-inre-sekularisering/

REGERINGEN

Den allra viktigaste institutionen i ett samhälle är dess regering. Dess viktigaste och egentligen enda uppgift är värna om och tillvarata det svenska folkets intressen och säkerställa dess välstånd. Jag vågar påstå att den uppgiften har samtliga svenska regeringar från och med 1975 skändligen misslyckats med att uppfylla, enkannerligen från och med regeringarna Reinfeldts och Löfvens tillträden 2006 respektive 2014.

1975 är ett centralt årtal i sammanhanget, emedan det var detta år som riksdagen enhälligt antog regeringsproposition 1975:26, undertecknad av Olof Palme och Anna-Greta Leijon med rubriken ”Regeringsproposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken.” Det hade tidigare varit självklart att immigranter skulle assimileras in i den svenska kulturen. De skulle helt enkelt ta seden dit de kom. Nu skulle den politiken överges: ”Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.” https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/31/sa-blev-vansterns-utopia-en-svensk-mardrom/

Med antagandet av detta regeringsförslag var mångkulturen upphöjd till högsta norm i samhällsbygget, och det är anmärkningsvärt att inget borgerligt parti protesterade mot detta i högsta grad utopiska regeringsförslag (S) utan passivt eller aktivt stödde detsamma. Den officiellt knäsatta mångkulturalismen har lett till att Sverige segregerats svårt med olösliga sociala och religiösa problem som följd och att slussportarna öppnats för en massinvandring som saknar motstycke. En av många följder av denna katastrofala utveckling har blivit en drastiskt ökad och utifrån importerad antisemitism.

 Fredrik Reinfeldt lutar åt vänster och personifierar det svenska debaclet.

Mångkulturalismen går hand i hand med en utpräglad oikofobi, rädslan för det egna: immigranterna favoriseras, de egna medborgarna negligeras. Detta blev särskilt tydligt i fallet Reinfeldt, som enligt min mening kanske mer än någon annan svensk ledare sedan Palmes dagar personifierar det svenska debaclet: denne menade i en TV4-intervju på juldagen 2014, då han inte längre var regeringschef, att Sverige tillhör invandrarna snarare än de infödda svenskarna och att våra gränser är ”påhittade”: https://www.youtube.com/watch?v=d5pPmcYUHVU

I skrivande stund styrs Sverige av en minoritetsregering som utgörs av ett socialdemokratiskt parti som är en skugga av sitt forna jag och ett extremistiskt miljöparti. S-MP-regeringens första åtgärd var att erkänna det så kallade Palestina, en ”stat” som aldrig existerat som självständig nation och vars enda mål tycks vara att utplåna den judiska staten Israel.

Lägg därtill att samma regering till betydande del består av ett rövargäng där vi till statsminister har en man med svetsarbakgrund och talfel, en utrikesminister helt i avsaknad av diplomatiska talanger, en miljöminister som gjort sig skyldig till miljöbrott, en skolminister som gripits i Israel för brott mot terrorlagstiftningen i detta land, en kulturminister som visat tuttarna i en herrtidning och lett ett barnprogram i TV, en bostadsminister som är islamist samt en framtidsminister som menar sig ha blivit mördad i ett tidigare liv.

Det är sant att regeringen sedan slutet av förra året, oerhört sent påkommet och i ren självbevarelsedrift, skärpt asyl- och flyktingpolitiken. Även från den borgerliga oppositionen och främst Moderaterna har hörts liknande tongångar, med påföljd att Sverigedemokraterna tappat något i de senaste opinionsmätningarna. Hur länge denna politik kommer att tillämpas kan nog dock sägas stå skrivet i stjärnorna.

BANKVÄSENDET

Banker som det inte går att ta ut pengar från.

För bara tio år sedan skulle jag ha trott att en sådan företeelse inte var möjlig. Under de senaste åren har emellertid allt fler banker bannlyst kontanthanteringen, officiellt på grund av rånrisken och av påstådda miljöskäl där det skylls på utsläppen från de fordon som transporterar sedlarna och mynten till bankerna. Detta är sannolikt endast svepskäl.

I verkligheten, kan man misstänka, vill de giriga bankerna snåla in ytterligare genom att minska på personalen för att kunna ge sina högre chefer ökade bonusar och lönepåslag. Den minskande personalstyrkan vill dessutom slippa den ökande kontanthantering som man märkte blev följden av försvinnandet av många bankomater – kring 1000 sådana har försvunnit spårlöst under de senaste åren.

 Forex bank – fortfarande med kontanter.

Utvecklingen bort från penninghanteringen har gjort att endast Tjeckien i dag av alla länder i Europa erbjuder sämre möjligheter att få tillgång till reda pengar än Sverige. Såvitt jag känner till är det väl endast Forex av banker i Sverige som alltfort satsar på kontanthantering.

Riksbankschefen Stefan Ingves har dock nyligen protesterat mot trenden med minskade uttagsmöjligheter och skrev i en debattartikel på DN Debatt den 16 mars 2016 bland annat: ”Bankerna måste ansvara för bankernas kontantbehov”. Alla, menar Ingves, måste beredas möjlighet att sköta sina in- och utbetalningar på det sätt som passar dem bäst. http://www.dn.se/debatt/bankerna-maste-ansvara-for-kundernas-kontantbehov/

POSTVÄSENDET

Även inom postväsendet, som i Sverige har anor sedan 1636, märks en tydlig tendens till ständigt försämrad service för gemene man. Den stora revolutionen inleddes år 2000, då det beslutades om att samtliga omkring 900 postkonor i landet skulle läggas ned. Postservicen skulle i stället tillhandahållas av exempelvis matvarubutiker och bensinmackar.

”Nedskärningar har präglat verksamheten i decennier”, konstateras i en redogörelse. De postanställda inom postens alla olika grenar var som flest i mitten av 1980-talet; därefter har omorganisationerna, rationaliseringarna och nedskärningarna avlöst varandra och bidragit till såväl sämre service till allmänheten som ständigt ökade påfrestningar för de anställda. http://www.publikt.se/artikel/tusentals-kan-tvingas-lamna-posten-16590

 Min artikel i Telgekuriren som Postens jurister ville censurera.

Den forna lördagsutdelningen är ett minne blott, liksom den tid då man kunde räkna med att posten damp ner i brevlådan någon gång på förmiddagen. Det tillhör i dag inte ovanligheterna att den kommer på sena eftermiddagen och ibland rentav fram emot kvällningen. Någon skillnad sedan 2009, då svenska Posten fusionerades med den danska motsvarigheten till PostNord med ”samordningsvinst” som motivering, har i alla fall jag inte märkt. Dock har säkert konkurrensen från före detta CityMail, numera Brings, gjort att Posten tvingats skärpa sig något.

Ett självupplevt exempel när det gäller förhållandet Posten-Brings: När SD Södertälje inför valet 2014 gav ut ett valnummer av tidningen Telgekuriren, skrev jag en artikel som handlade om lagstiftningen kring ”hets mot folkgrupp”, som jag och SD anser bör avskaffas. Postens juridiska expertis menade att artikeln var alltför kontroversiell och borde lyftas ut ur tidningen, annars kunde inte Posten åta sig att distribuera den. En form av statlig censur, alltså. Vi vände oss då till Brings, som inte hade några problem med att distribuera tidningen och dessutom gjorde det billigare än Posten, även om det tog marginellt längre tid än det skulle ha gjort med Posten.

SKOLOR OCH UTBILDNING

Den svenska grundskolan har sedan Andra världskrigets slut 1945 utmärkts av en ständig ström av olika typer av experiment för att i de yttersta av dessa dagar leda till en nära nog total urartning. Ett mycket tungt ansvar för denna ”utveckling” åvilar den man som kallats ”den svenska grundskolans fader” (jag skulle hellre säga dödgrävare), Stellan Arvidson (1902-97), en marxist och socialdemokrat på vänsterkanten som utsågs till sekreterare i 1946 års skolkommission.

Målsättningen med grundskolan var att den skulle utgöra basen för skapandet av ett sant demokratiskt samhälle genom avvecklingen av det gamla klassamhället, en till det yttre onekligen nobel målsättning. Det var bara det att Arvidson var en marxist och samtidigt fanatisk ateist som hade det kommunistiska Östtyskland som idealland; bland annat strävade han efter att utradera allt kristet innehåll i den svenska skolan, något som väl var det enda som lyckades över förväntan beträffande skolutvecklingen.

Inte bara det – Arvidson var under många år ordförande i Föreningen Sverige-DDR. Jag skrev följande om Stellan Arvidson och hans insatser på skolans område i tidskriften Contra för några år sedan: http://www.contra.nu/c012prov.html

 DDR-vännen Stellan Arvidson. Den svenska skolans dödgrävare.

Ett projekt som var helt i Arvidsons smak var ett utbyte på skolans område mellan Sverige och Östtyskland, som pågick under hela 1980-talet och slutade först med Berlinmurens fall 1989. Projektet, som hade de svenska skolmyndigheternas oreserverade stöd, gick ut på att bibrínga svenska lärare en positiv uppfattning om det socialistiska systemet i Östtyskland och övervakades noga av den tyska underrättelsetjänsten Stasi. Docenten Anders Törnvall har sammanfattat projektet i ett kompendium med titeln Svensklärarna i DDR – en studie av ett Stasiprojekt, som givits ut av tankesmedjan Frivärld.

Sett mot ovanstående bakgrund är det minst av allt någon sensation, att den nuvarande situationen för den svenska grundskolan måste betecknas som katastrofal. Svenska elever har i de vart tredje år återkommande PISA-undersökningarna (PISA=Programme for International Student Assessment i regi av OECD) noterats för ständigt sjunkande resultat sedan undersökningarna inleddes 2006. Det är elevernas kunskaper och färdigheter i matematik, naturvetenskap, läsförståelse och problemlösning som är föremål för OECDs intresse.

Förutom den nämnda socialistiska bakgrunden och de ständiga reformerna, som skapat en otrygg situation för både lärare och elever, är den accelererande invandringen en tung faktor när det gäller att förklara de undermåliga svenska resultaten. Det menar exempelvis skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren: ”Invandring har bidragit till sämre Pisaresultat.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=6221834

Med tanke på den kroniska krisen för den svenska grundskolan är det givetvis långt ifrån överraskande, att problemen sedan fortplantas först i gymnasiekolan och därefter med den akademiska utbildningens fortgående urartning.

DOMSTOLSVÄSENDET

För att ett land skall kunna erbjuda sina medborgare rättssäkerhet krävs att domstolarna fungerar på avsett sätt. Detta är långt ifrån någon självklarhet i dag, vilket icke minst har att göra med den svenska domarkårens bristande kompetens från tingsrätterna till Högsta domstolen. Det hävdade Mats Lönnerblad, ordförande i Bankrättsföreningen, i en debattartikel redan 2000:

”Det är således inte tingsrätterna som behöver skyddas genom någon lagstiftning. Det är den enskilde individen, som inte får sin sak prövad ordentligt av svenska domstolar. /…/ Svagheten i systemet beror på att svenska domare inte fått den kompetensutveckling de borde ha rätt till. Dessutom slarvar sig svenska domare igenom tvistemål, på ett sätt som jag inte trodde kunde vara möjligt.” http://www.bankrattsforeningen.org.se/ledaren7.html

Domstolskrisen beror således, menar debattören, på domarna själva ”och att kompetensen inom domstolsväsendet minskat dramatiskt under de sista 50 åren i Sverige”.

Många domare känner sig i dag hotade, något som bland annat lett till att de tenderar att skylla rättsväsendets brister på lekmannadomarna, det vill säga nämndemännen i tingsrätter och hovrätter. När någon nämndeman läcker detaljer i ett mål till media eller råkar nicka till under en domstolsförhandling blir det svarta rubriker i pressen, men när någon yrkesjurist blamerar sig nöjer sig media i regel med notiser.

 Hovrättspresidenten Fredrik Wersäll kostade de svenska skattebetalarna miljardbelopp.

Ett exempel på en domare som vidtagit extrema åtgärder i sin personliga vendetta mot nämndemännen är presidenten i Svea hovrätt, Fredrik Wersäll, som godtyckligt beslutade om att den första uppmärksammade ”gangsterrättegången” mot företrädare för maffiabrottsligheten i Södertälje måste tas om därför att en nämndeman (M) i tingsrätten skulle ha varit jävig på grund av medlemskap i den lokala polisnämnden.

Ett exakt likadant fall inträffade i Malmö tingsrätt i samband med rättegången mot mördaren Peter Mangs, men där bedömde den ansvarige domaren att nämndemannen inte var jävig så målet behövde inte repriseras. Omtagningen av målet mot Södertäljenätverket beräknas ha kostat skattebetalarna cirka 1,5 miljarder kronor. Om allt detta skrev jag i en artikel i SD-Kuriren # 102 i december 2012.

BRANDFÖRSVAR OCH RÄDDNINGSTJÄNST

Brandförsvarets/räddningstjänstens bekymmer kommer från två håll – dels inifrån, dels utifrån. Internt har politisk korrekt kvotering baserad på kön och etnisk tillhörighet lett till en verklighet som många brandmän och ambulansförare upplever som skrämmande.

Sajten Avpixlat skriver följande den 12 december 2015 utifrån en granskning utfärd av en oberoende grupp granskare som arbetar under rubriceringen Samhällsmagasinet: ”Det har ansetts viktigare med ’mångfald’ än kompetens och för att få en jämn könsfördelning och ökad mångetnisk och religiös representation bland de utbildade och anställda har kraven på att faktiskt kunna utföra jobbet fått stryka på foten.” http://avpixlat.info/2015/12/12/den-sonderkvoterade-raddningstjansten-och-brandkaren-granskad/

Parallellt härmed har ambulans- och brandförsvarspersonalen fått vidkännas allt tuffare arbetsförhållanden genom att företeelser såsom hot, stenkastning, våld och till och med raketbeskjutning blivit allt vanligare i de segregerade utanförskapsområden som blivit en följd av den svenska mångkulturalismens härjningar. Även polismakten har samma typ av problem – politisk korrekt kvotering samt angrepp i utanförskapsområden.

Sverigedemokraterna har lagt en riksdagsmotion om att förbjuda kvotering och kampanjer syftande till könskvotering och etnisk kvotering.

 Svensk äldrevård lämnar en hel del övrigt att önska.

VÅRD OCH OMSORG

Svensk vård och omsorg har länge ansetts vara bland de bästa i världen och står sig fortfarande jämförelsevis väl vid en internationell jämförelse. Vi kommer dock inte ifrån att larmrapporterna har duggat tätt under senare år, och även om somligt troligen överdrivits finns mycket som är tillräckligt alarmerande för att varningsflagg bör hissas.

Bland de mest uppmärksammade vårdområdena finns äldrevård och vård i livets slutskede, där verkligheten lämnar mycket övrigt att önska när det gäller vården och tillsynen över medlemmar i de generationer som bidragit till att bygga upp vårt land och vår välfärd.

Det går här inte att säga med säkerhet om offentliga eller privata vårdalternativ är att föredra, trots att tillskyndarna till den så kallade Carema-skandalen för några år sedan – främst Dagens Nyheter samt socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker – ville ställa Carema vid den symboliska skampålen och slå fast att offentligvården var bättre och att privata alternativ helst borde förbjudas.

Sanningen har visat sig vara en helt annan, heter det på Politikfaktas sajt den 15 februari 2013: ”På punkt efter punkt har det visat sig att Carema förbättrat livet för de äldre och förbättrat arbetsmiljön för deras personal.” http://politikfakta.se/2013/02/sanningen-bakom-dagens-nyheters-och-vansterns-caremaskandal/

Det finns problem för all slags vård i Sverige, offentligt som privat: sjukvård, äldrevård, vård i livets slutskede, psykiatri och tandvård. Genomgående är brist på utbildad personal, överbeläggning och stundom orimligt långa väntetider. Det överdimensionerade tillflödet av asylsökande av olika slag ställer stora och ökande krav på den under landstingen lydande vårdsektorn, och självklart väcker det kritik när de utifrån kommande kan åtnjuta samma behandling hos tandläkare som andra patienter för bara en femtilapp. Samtidigt har fattigpensionärer över huvud taget inte råd att uppsöka tandläkare när ett besök kan kosta tusentals kronor.

Även om som sagt mycket kunde vara bättre i dag kan det komma att bli etter värre framöver. I tider då medicinska framsteg gör alltfler sjukdomar behandlingsbara, när de äldres antal hela tiden ökar med påföljd att demensåkommor också gör det och befolkningen i landet snart är uppe i tio miljoner, kommer de samlade kostnaderna för vårdsektorn att öka med 30 procent fram till 2050 enligt en rapport från Sveriges kommuner och landsting (SKL). Om ”den ständiga vårdkrisen” hade det numera nedlagda magasinet Neo 2013 följande artikel: http://magasinetneo.se/artiklar/den-standiga-vardkrisen/

Finns det då inga institutioner och organisationer av grundläggande betydelse för vårt land som fungerar någorlunda tillfredsställande längre? Jo, det gör det. Dessa två är, skulle jag vilja påstå, monarkin och idrottsrörelsen, även om det säkert finns saker också där som skulle kunna utsättas för kritisk granskning.

 Monarkin – här i form av kung Carl XVI Gustaf och prinsessan Estelle – är en svensk institution som fungerar!

KU-ordföranden Andreas Norlén (M): ”Islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati”

 KUs ordförande: ”Islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati.” Foto: Tommy Hansson

Moderate riksdagsledamoten Andreas Norlén tillhör inte våra mer högprofilerade politiker. Ändå sköter han den ansvarspåliggande sysslan som ordförande i riksdagens konstitutionsutskott (KU). I en intervju i # 10 2016 av tidningen Dagens Samhälle, organ för Sveriges kommuner och landsting (SKL), svarar han på ett antal frågor om vår beredskap mot våldsbejakande extremism. Paradoxalt nog uppvisar hans svar såväl insiktsfullhet som (i bästa fall) tydlig naivitet. Så menar Norlén av okänd anledning att ”Islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati.”

Andreas Norlén representerar sedan 2006 Östergötlands län i riksdagen, är bosatt i Motala och är juris doktor. Efter valet i september 2014 blev han ordförande i KU. I intervjun i Dagens Samhälle (DS) ger han bland annat uttryck för frustration över att en rad kommuner saknar handlingsplaner mot vad som kallas våldsbejakande extremism. ”Tiden när någon blir överraskad över att det händer något i just min kommun borde vara över”, citeras Norlén inledningsvis i intervjuartikeln.

Det är inte att ta fel på, att Norlén anser att arbetet mot den våldsbejakande extremismen är mycket viktigt. I DS presenteras han som ”en av pådrivarna” då riksdagen nyligen skärpte regeringens förslag till åtgärder mot denna typ av extremism. På frågan ”Vilken form av extremism är mest akut att hantera just nu?” blir svaret så här:

Ser man till antalet liv som skördats i Sverige är det högerextremismen. Vi har en våldsam rasism i Sverige som resulterat i ett flertal mord. Men ser man till risken för större attentat i Sverige handlar det om militant islamism. Den står också bakom flest dödsfall som svenska medborgare orsakat genom terrorbrott i andra länder.

 Så kallade terrorsvenskar.

Med andra ord ett typiskt politikersvar. Norlén nämner först vad han kallar ”högerextremismen”, det vill säga den politiska inriktning som enligt min mening rätteligen borde kallas extremnationalism, då den egentligen har fler ideologiska likheter med den radikala vänstern än den konservativa högern. Det är dock ytterligt tveksamt om denna typ av extremism kan sägas utgöra ett aktuellt hot mot vårt samhälles grundvalar, även om den naturligtvis kan medföra tråkigheter för enskilda individer.

De dödsfall som extremnationalismen förorsakat kan dessutom mer tillskrivas ensamma galningar såsom en John Ausonius (Lasermannen), en Hampus Hellekant (alias Karl Svensson) eller en Peter Mangs än en medveten strategi från nämnda politiska inriktning. Av dessa galningar torde endast Hellekant, som mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999, kunna tillskrivas något som kan kallas renodlat politiska motiv. https://sv.wikipedia.org/wiki/Hampus_Hellekant

Märkligt nog, kan tyckas, omnämns i intervjun inte med ett ord vänsterextremismen som ett potentiellt hot mot vår samhällsstruktur, detta trots att det inte var så länge sedan just denna form av extremism av Säkerhetspolisen (SÄPO) förklarades vara det största hotet. Således förklarade SÄPOs chefsanalytiker Ahn-Za Hagström i en artikel om extremvänstern i Sydsvenskan den 19 december 2013: ”De har större förmåga än vit-makt-anhängarna att använda våldsamma metoder.” http://www.sydsvenskan.se/sverige/storsta-hotet-kommer-fran-vanster/

I artikeln framgår att det i första rummet var politiker från Sverigedemokraterna (SD) som löpte risk att utsättas för extremvänsterns våld. Som exempel anges Anders Dahlberg, kyrkopolitiker för SD i Burlöv, som drabbades av att en bomb detonerade på hans förstukvist i Arlöv. Det rörde sig här garanterat inte om något vit makt-attentat.

 Den våldsbejakande gatuvänstern i aktion.

En sverigedemokrat som drabbats ännu värre än Anders Dahlberg är Ulf Prytz, som var ordförande för SD Ängelholm men lämnade alla politiska uppdrag sedan han en längre tid utsatts för hot, vandalisering och slutligen grov misshandel av vänsteraktivister. Jag skriver om fallet Prytz här i en bloggtext som handlar om påstådda hot mot Mona Sahlin (S) och högst reella hot mot sverigedemokrater: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/07/07/hoten-mot-sahlin-i-perspektiv/

KU-ordförande Norlén förtjänar dock en eloge för att han faktiskt inser att det största hotet mot Sverige i dag kommer från den militanta islamismen. Han menar i det perspektivet att det måste komma en skärpning från landets kommuner när det gäller att upprätta handlingsplaner mot den våldsbejakande extremismen i allmänheten och islamismen i synnerhet – i skrivande stund har endast ett hundratal kommuner av närmare 300 en sådan beredskap.

Dessutom, anser Andreas Norlén, bör en fortsättning följa på det regeringsprojekt mot våldsbejakande extremism som letts av den nationella samordnaren Mona Sahlin (S) vars mandat löper ut i sommar. ”Mona Sahlin har gjort ett bra jobb”, citeras Norlén i DS-intervjun, ett omdöme som det förvisso finns delade meningar om.

SD-riksdagsmännen Kent Ekeroth, Jonas Millard och Fredrik Eriksson, den förstnämnde ledamot i justitieutskottet och de båda senare ledamöter i konstitutionsutskottet, menar sålunda i en debattartikel i Aftonbladet den 8 oktober 2015 att Sahlin bör bytas ut som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Det Sahlin utfört – som att upprätta en stödtelefon och utveckla ett genusperspektiv – räcker inte, anser SD-riksdagsmännen. I stället, menar de, krävs betydligt kraftfullare åtgärder samt att någon med dokumenterad erfarenhet från militärt, polisiärt eller civilt arbete placeras på Sahlins post. http://www.aftonbladet.se/debatt/article21548048.ab

Enligt KU-ordförande Andreas Norlén bör återvändare från IS-resor fångas upp mer effektivt, även om det inte skulle kunna styrkas att de begått brott i främmande land. Terrorismforskaren Magnus Norell har nyligen påpekat, att hemvändarna tillbaka i Sverige ofta hyllas som hjältar: ”Samhället får aldrig ge dem spelrum att bli ambassadörer för våldsbejakande islamism!”, understryker Norlén i intervjun och det är inte särskilt svårt att hålla med.

 Mehmet Kaplan (närmast kameran) och terrorsympatisören och antisemiten Yvonne Ridley i riksdagen 2011.

Vidare, anser Norlén, är det viktigt att inte statligt eller kommunalt stöd går till organisationer som motarbetar våra demokratiska värderingar. ”Det finns exempel på att hatpredikanter och förintelseförnekare bjudits in”, citeras Norlén. Just så. Och Andreas Norlén behöver inte färdas speciellt långt för att utbyta synpunkter med någon som kan detta ämne utan och innan. Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) bjöd nämligen själv 2011 in en beryktad islamistisk extremist och antisemit som heter Yvonne Ridley till riksdagen. Kaplans lama ursäkt, där han uppenbart lögnaktigt påstod sig inte känna till Ridleys tvivelaktiga bakgrund, torde inte många ens i den närmaste bekantskapskretsen ha trott på.

Mats Skogkär skrev apropå detta och i anledning av Kaplans islamistiska bakgrund följande i Sydsvenska Dagbladet den 16 oktober 2014: ”Kaplan har en bakgrund i islamistiska organisationer och umgås i islamistiska kretsar, har återkommande förringat islamistisk extremism och försvarat radikaler.” http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/mats-skogkar/en-minister-markligt-vag-om-islamister/

Om konstitutionsutskottets ordförande, regeringen och statsmakterna menar allvar med sin påstådda vilja att bekämpa den våldsbejakande extremismen av islamistiskt slag, bör de lämpligen börja med att avlägsna islamisten och terrorförringaren Mehmet Kaplan ur Sveriges regering. Så länge detta icke sker har åtminstone denna skribent svårt att ta föresatserna att komma till rätta med den våldsbejakande extremismen på fullaste allvar.

Det som det kanske finns störst anledning att reagera inför vad gäller intervjun med KU-ordföranden Andreas Norlén är emellertid hans jämförelse mellan den terrorinriktade islamismen och religionen islam i slutet av intervjuartikeln. Det är viktigt, menar han, att inte ”skuldbelägga muslimerna”:   

Vi har sett en retorik från Sverigedemokraternas sida där islam som religion blandas ihop med islamism. Vi ska vara extremt tydliga mot våldsbejakande islamism – och samtidigt med att islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati.  

Vad har då Andreas Norlén för belägg för att islam går ”utmärkt” att förena med västerländsk demokrati? Närmare bestämt inga alls, ty efter sistnämnda kärnfulla yttrande tar intervjun slut. Varken Norlén eller intervjuaren, Magnus Wrede, anser det mödan värt att motivera detta uppseendeväckande påstående.

 Dessa muslimska trosbekännare verkar inte hålla med Andreas Norlén om att ”islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati”.

Uppseendeväckande och till och med sensationellt, därför att det så vitt jag vet inte finns något exempel i världshistorien på att islam kunnat kombineras med fullskalig västerländsk demokrati. Det är tänkbart att detta låter sig göras någon gång i framtiden efter en genomgripande reformering av den islamska religionen, men där är vi inte ännu på långa vägar.

Vi talar alltså om en religion som egentligen är en totalitär ideologi som i sig innefattar alla samhällslivets aspekter: religion, politik, rättsväsende och filosofi. Något utrymme för demokrati och/eller individuella initiativ existerar inte, vilket framgår av själva betydelsen av ordet ”islam” – som står för underkastelse (under Allah och Koranens bud). I islam betraktas vidare kvinnan som underlägsen mannen, och i den islamska världen utfärdas enligt den allenarådande sharialagen regelmässigt dödsdomar mot kvinnor som blivit gruppvåldtagna (de anses på ett otillbörligt sätt ha hetsat upp männen) eller varit otrogna mot sina män.

Andreas Norlén måste antingen vara okunnig, dum i huvudet eller obotligt naiv. Alternativt är han väl medveten om det verkliga förhållandet men säger någonting helt annat för att inte bli anklagad för att vara ”islamofob” eller för att gå Sverigedemokraternas ärenden. Av dessa alternativ är det sistnämnda, som jag ser det, det mest skrämmande.

 

Svensk DDR-polis slår till mot obekväm konstnär, beslagtar konst

 Polis anländer till Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö för att gripa Dan Park och beslagta hans konst. Foto: Roger Sahlström

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19176443.ab

Polisen i Malmö har slagit till mot utställningen ”Fängslande gatukonst” av konstnären och provokatören Dan Park i Galleri Rönnquist & Rönnquist. Se länk från nyhetsartikel i Aftonbladet den 5 juli ovan.

 Maktens hantlangare släpar iväg med Dan Parks konstverk. Scenen kunde vara hämtad från valfri diktaturstat.

Enligt uppgift tvingades galleristen Henrik Rönnquist fly hals över huvud, när polisen klockan 12.10 i dag, den 5 juli, släpade iväg Park till en polispiket och beslagtog åtta av de 25-30 alstren för vidare befordran till Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) för analys. Park är  enligt polisens talesman Nils Norling misstänkt för brottet ”hets mot folkgrupp”, som han tidigare dömts till tre månaders fängelse för.

Dan Park har länge varit en nagel i ögat på såväl det politiska etablissemanget som extremvänstern – det kan stundom vara svårt att särskilja dessa båda entiteter – på grund av sin provocerande för att inte säga ikonoklastiska gatukonst. Brottet han tidigare dömdes för var att hålla upp en skylt med den dubbelbottnade texten ”Zigenarbrott något gott” i anslutning till en demonstration mot Skånepolisens så kallade romregister.

 Skylten som fick Dan Park dömd.

Polisens agerande mot utställningen tyder enligt min mening på att Sverige i vissa avseenden börjar likna den forna kontrollstaten ”DDR” (den kommunistiska Tyska demokratiska republiken) där vissa åsikter var bannlysta. Avvikande fängslades och inspärrades i en del fall in i mentalkliniker. I sammanhanget bör nämnas, att åklagarsidan i samband med rättegången mot Park i våras begärde en liten psykiatrisk undersökning av den djärve konstutövaren.

Jag har inte detaljstuderat Dan Parks konst och kan därför heller inte påstå att jag gillar allt han företagit sig. Det kan mycket väl tänkas att jag tycker att en del av det han åstadkommit är avskyvärt. Jag kommer däremot att, till mitt sista andetag, försvara hans rätt att uttrycka sig som han vill hur mycket detta än ogillas av demokratins och yttrandefrihetens belackare.

Ett 50-tal av dessa genomförde en aggressiv demonstration utanför Galleri Rönnquist & Rönnquist, ett etablerat och välkänt galleri som tidigare ställt ut den kontroversielle Lars Vilks Muhammed-bilder, vilka av någon för mig okänd anledning undgått att förses med stämpeln ”hets mot folkgrupp”. En bisarr lag som skyndsammast möjligt enligt min mening bör förpassas till rättsväsendets soptipp, icke minst beroende på att etniska svenskar inte räknas till de ”folkgrupper” man kan dömas för hets emot.

 Vänsterpöbel utanför Galleri Rönnquist & Rönnquist. Foto: Roger Sahlström

Det är tragiskt att bevittna hur det svenska rättsväsendet inklusive polis och domstolar urartar i accelererande takt. Det gör att det kan betvivlas att Sverige längre är en rättsstat. I våras dömdes även SD Karlskronas Michael Hess för hets mot folkgrupp för följande passus på Facebook:

När ska ni journalister inse att det är djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA länder.

Mer i Kvällsposten den 8 maj:

http://www.expressen.se/kvallsposten/sd-politiker-falls-for-hets-mot-folkgrupp/

Michael Hess: offer för den svenska så kallade rättvisan.

Bedömare som är väl insatta i islams kultur och religion har kunnat vittna om att Michael Hess omdöme ovan faktiskt är med sanningen överensstämmande. Detta kunde emellertid inte beveka rätten, som dömde Hess till villkorligt fängelsestraff samt dagsböter. Själv skrev jag följande på min blogg som stöd för Hess, som jag menar utsatts för ett regelrätt justititiemord:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/11/om-islam-och-valdtakter-vilka-ar-det-som-ar-okunniga/

Det kitt som hittills hållit ihop vårt fosterland och gjort det till ett demokratiskt, civiliserat rätssamhälle är av ovanstående exempel att döma på väg att fullständigt krackelera. Man skulle rentav kunna förledas tro, att svenskt rättsväsende infiltrerats av den tungt kriminellt belastade så kallade Researchgruppen, som Expressen använde sig av i syfte att spåra upp anonyma nätkommentatorer.

 Dan Park: offer för den svenska så kallade rättvisan.

Oavsett om denna kanske rätt så vilda teori stämmer eller ej, så tvingas man konstatera att en svensk åklagare och svensk polis i fallet Dan Park sträckt vapen inför de professionella vänsterextrema så kallade antirasisternas primitiva ylanden.

Läs slutligen gärna följande analys av Sigge Söderblom i Dispatch International om Dan Park som den ende sanne moderne konstnären i Sverige:

http://www.d-intl.com/2014/07/07/debatt-dan-park-den-ende-sanne-moderne-konstnaren-i-sverige/

 

 

 

Äldre män som produktionsfaktorer – ättestupan lurar bakom hörnet

Pensionärernas Riksorganisation (PRO) avser anmäla statliga Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för ålderdiskriminering. Skälet härför är verkets beslut att inte subventionera det kostsamma läkemedlet Zytiga, vilket kan förlänga livet för män med obotlig prostatacancer med i genomsnitt fyra månader.

Zytiga kan förlänga livet för män med obotlig prostatacancer men är mycket kostsamt.

TLV har i sitt beslutsunderlag bland annat anfört följande:

För den här åldersgruppen patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader.

TLVs motiv till att inte subventionera Zytiga är alltså produktionsrelaterade och samhällsekonomiska. Åldringar – män som drabbas av obotlig prostatacancer har en snittålder på 69 år – anses helt enkelt ligga samhället till last. TLV har genom sin talesman Niklas Hedberg sökt begränsa skadeverkningarna av formuleringen genom att tala om att ”följa lagen” och att alla konsekvenser måste vägas in i ett ”samhälleligt helhetsperspektiv”. Detta lyckas emellertid dåligt.

Inga omskrivningar i världen kan dölja det faktum att det statliga verket reducerar människan – i det här fallet äldre män – till en produktionsfaktor. Uppmaningen till oss litet ålderstigna män under eller över pensionsgränsen skulle kunna lyda: Producera – eller dö! Ättestupan lurar bakom hörnet.

Framtiden för oss äldre män?

I höstas uppmanade Sveriges kommuner och landsting (SKL) landstingen att inte använda sig av läkemedlet Zytiga i behandlingen av prostatasjuka män på grund av de höga kostnaderna. En månads behandling skulle kosta 30 500 kronor. Tillverkaren Janssen vägrade också sänka priset. Här en länk till en text i detta ämne:

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/skl-nej-till-dyr-prostatamedicin

Oskicket att förminska människan till att vara lika med hennes samhällsekonomiska värde kunde ha hämtats direkt ur en marxistisk lärobok. Enligt marxismen är allting, inklusive människan, materia i rörelse. Människan är viktig bara i den mån han eller hon kan anses viktig för samhället ur ett ekonomiskt perspektiv.

Detta är väl också regeringen Reinfeldts så kallade arbetslinje utsträckt till sin yttersta konsekvens. Att människan också skulle kunna ha ett andligt eller annat värde bortom alla ekonomiska överväganden tas ingen notis om.

Slutligen krävs det väl ingen större fantasi för att inse att TLVs ställningstagande också har ett genusperspektiv. Eller är det någon som tror att det statliga verket hade agerat på samma sätt om det varit fråga om medicin för låt oss säga livmodershalscancer eller bröstcancer? Jag gör det inte.

TLVs projektledare och medicinske utredare Niklas Hedberg kan nås via niklas.hedberg@tlv.se eller telefon 08-568 420 58.