Oscar Sjöstedt (SD): – Vi måste sätta stopp för den här regeringen!

 Oscar Sjöstedt ansåg att det är hög tid att fälla regeringen Löfven-Romson. Foto: Tommy Hansson

Den 17 november hade Sverigedemokraterna Södertälje fint besök i form av partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt.

Oscar hade av naturliga skäl valt att i första hand föreläsa om SDs ekonomiska politik, men han kom även in på allmänna och i en del fall mer överhängande frågor.

– Nu är vi i ett läge där vi måste ta varje chans att sätta stopp för den här regeringen, menade Oscar. Miljöpartiet har helt ”tappat det” och framförallt då förnuftet. Stefan Löfven har ingen rolig sits då han är i händerna på MP och V.   

Trots regeringens tal om att införa gränskontroller för att hindra IS-terrorister från att ta sig in i Sverige, ansåg Oscar Sjöstedt, händer det ingenting. Lika många väller in i vårt land som tidigare.

– Moderaterna och Kristdemokraterna har faktiskt haft en del rätt bra förslag, framhöll Sjöstedt och fyllde på med att det är självklart att vi måste stänga gränserna mot Tyskland och Danmark varifrån i praktiken alla invällande – flyktingar, socialturister, presumtiva terrorister från IS eller andra terrorgrupper – kommer.

Oscar Sjöstedt föreläste på temat SD-budgeten för 2016-2019 och redogjorde för de besparingar SD föreslagit för att kunna genomföra nödvändiga satsningar. Ett enda exempel:

– Vi säger nej till regeringens planer på att staten skall köpa på sig skog och frigör därmed pengar som kan användas på bättre sätt.

 Auditoriet i Stadshuset lyssnade intresserat på Oscars föreläsning. Foto: Tommy Hansson

Vidare avvisar SD regeringens skattechock, där ett av förslagen är att införa en skatt för äldre som vill fortsätta jobba efter uppnådd pensionsålder. Därmed tar man bort incitamentet för dem som känner sig friska och starka nog att fortsätta arbeta till 67, 70 eller kanske till och med 75 års ålder.

Sjöstedt kom vidare in på marginalskatten, ett område där Sverige för närvarande intar andraplatsen i världen. Bara den lilla ön Aruba i Västindien, som utgör ett av fyra autonoma länder i konungariket Nederländerna, har högre marginalskatt.

– Om regeringen dock förverkligar sina planer på att höja marginalskatten till 60 procent blir vi världsledande på marginalskatter, underströk Oscar Sjöstedt.

Denne framhöll vidare att om man höjer skatterna hela tiden för att få in mera pengar till statskassan så nås till slut en brytpunkt, där skatteintäkterna minskar. Detta enligt den så kallade Laffer-kurvan, uppkallad efter den amerikanske nationalekonomen Arthur Laffer.

– När skatterna höjs hela tiden slutar folk till sist att jobba, eftersom detta inte längre är lönsamt. Andra flyttar utomlands.

En av S-MP-regeringens idéer är att införa skatt på kärnkraft, berättade Sjöstedt vidare. Framförallt MP vill därmed ”bakvägen” avskaffa kärnkraften i Sverige genom att göra den olönsam.   

– Löfven som gammal fackföreningsboss är nog medveten om kärnkraftens betydelse för den svenska industrin, men han måste också hålla MP på gott humör.

Oscar Sjöstedt uttryckte också sin och SDs oro för utvecklingen inom den svenska skolan.

 Oscar Sjöstedt var bland annat kritisk till regeringens planer på att köpa upp skog för statens räkning. Foto: Tommy Hansson

– Ni har säkert sett resultaten av de så kallade PISA-undersökningarna, där Sverige alltid hamnar i botten bland västvärldens skolor vad gäller väsentliga kunskaper och färdigheter. Det är mycket oroväckande. Vi behöver bland annat karriär- och certifieringslyft för lärare, fler vägar in i läraryrket, mer personal på skolorna, ökad digitalisering och att landsortsskolorna behålls.

En annan hjärtefråga för Sverigedemokraterna, förklarade Sjöstedt, är att säkra de svenska industriernas fortbestånd genom att bland annat tillse, att det finns tillräckligt med folk inom industrin, icke minst gymnasieingenjörer som det råder enskriande brist på.

Sverigedemokraterna tillbakavisar också planerna på höjd bensinskatt och förespråkar återbetalning av drivmedelsskatt, liksom en höjd milersättning för användande av egen bil under tjänsteutövning, vilken legat stilla på samma nivå – 18.50 kronor – sedan 2007.

En av de viktigaste och mest överhängande uppgifterna för SD i nuläget, deklarerade emellertid Oscar Sjöstedt, är alltså att se till att regeringen Löfven-Romson försvinner:

– Vi är beredda att rösta med alliansens UO-motioner (UO=utgiftsområden). Vi är i ett läge där vi måste ta varje chans att sätta stopp för den här regeringen, som så uppenbart bevisat att den inte är vuxen uppgiften med den oförändrat höga asylinvandringen.

Vi kan bara hoppas och bedja för att SD kommer att lyckas med den uppgiften och att inget terrordåd hinner inträffa i landet innan dess.   

 På bilden syns i en fikapaus från vänster SD-politikerna Tony Skillinghaug, gruppledare Beata Kuniewicz och Tommy Blomqvist. Foto: Tommy Hansson

Efter Oscars Sjöstedts föreläsning och powerpoint-presentation med siffror och diagram följde många frågor från de närvarande medlemmarna i Stadshusets stora sal Demokratin, där kommunfullmäktige vanligen sammanträder. Oscar berättade även att han är den av partiets ekonomisk-politiska talepersoner som tjänstgjort längst. De tidigare i samma befattning har varit Johnny Skalin, Erik Almqvist och Sven-Olof Sällström.

Som tack för Oscar Sjöstedts mycket uppskattade insats i Södertälje denna novemberkväll överräckte SD Södertäljes medlemsanvarige Tommy Blomqvist en papperskasse innehållande en blomsterbukett och en chokladask.

Jimmie Åkessons sommartal: om etablissemang och diktatur

 Som vanligt blåste det friska fläktar i fler bemärkelser än en när Jimmie Åkesson sommartalade i Sölvesborg.

Jag bevittnade SD-ledaren Jimmie Åkessons tre första sommartal i Sölvesborg och rapporterade därom i partiorganet SD-Kuriren, som jag då var chefredaktör för. Även de två följande sommartalen har jag skrivit om utan att ha varit på plats. Självklart känner jag mig manad att skriva några rader även nu.

Det blir dock inget referat så att säga ord för ord av vad Jimmie framförde. I stället väljer jag att inledningsvis ta fasta på några ord som etsat sig fast i sinnet efter att jag tagit del av innehållet i talet:

Vi är inte etablissemanget, men vi ska bli etablissemanget. Vi ska styra landet. I valet 2018 ska vi bli landets största parti.

För den som inte befann sig i Sölvesborg i går eftermiddag, eller som kanske vill återuppleva talet, bifogas här en länk till som vanligt välunderrättade Avpixlat vars medarbetare Jan Sjunnesson fanns på plats i anslutning till småbåtshamnen:

http://avpixlat.info/2015/08/29/jimmie-akessons-sommartal-2015/

Känn och smaka litet på de orden. ”Vi ska vara etablissemanget.” Ja, naturligtvis måste det vara målsättningen för inte bara oss SD-medlemmar utan för hela den Sverige-vänliga rörelsen i stort. Det är precis den utvecklingen som nu börjat.

Vi befinner oss i brytpunkten mellan gammal och nytt: den gamla trötta och oförstående etablissemangsvänstern med rötter i den revolutionära 68-rörelsen och dess medlöpare å ena sidan, samt den nya konservatismen, som inser behovet av att återupprätta den nationella medvetenheten och respekten för traditionella värden avseende nation, samhälle och familj, å andra sidan.

Vad som är i vardande är ingenting mindre än ett paradigmskifte med djupgående konsekvenser för vår nation och vårt folk.

Men, och det finns ett stort ”men”. Vi får inte för en sekund inbilla oss att den ovan skisserade utvecklingen kommer att gå enkelt och smärtfritt till väga. Vill vi få en verklig förändring till stånd och inte bara skrapa litet på ytan får vi vara beredda på en hård kamp mot de krafter som vill bevara status quo och låta de gamla, trötta partierna och medierna fortsätta styra den svenska skutan rakt mot isberget. De här människorna vill ha kvar sina positioner, sina jobb och framförallt sitt inflytande.

Det räcker med att ta en hastig titt på partisympatierna på Sveriges Television som de tedde sig 2013 – någon mer halsbrytande förändring torde inte ha ägt rum sedan dess – för att inse vilka värderingar som styr ett av våra absolut mest inflytelserika medier:

Således sympatiserar inte mindre än 52 procent enligt ovanstående diagram med det nu regeringbärande Miljöpartiet, vilket vanligen parkerar någonstans mellan 6 och 7 procent i opinionsmätningarna. Något som förklarar den ansamling av miljöpartistiska politiker, ”experter”, kommentatorer och bedömare av olika slag som brukar sitta och häcka i diverse studior och soffor och på så sätt tillrättalägga verkligheten för svenska folket.

Icke nog därmed.

Det med MP ungefär jämnstarka Vänsterpartiet, vars föregångare gick i Sovjets och Östtysklands ledband ända till det bittra slutet i början på 1990-talet, har 18 procent av SVT-medarbetarna på sin sida under det att Socialdemokraterna noteras för 13 procent. Sammantaget blir det således 83 procent av SVT-medarbetarna som har sina sympatier i vänsterdelen av det svenska partiväsendet.

Mot det skall ställas 17 procents borgerliga sympatier med Moderaterna störst på 8 procent. Övriga borgerliga sympatier fördelas mellan C och FP. Kristdemokraterna har 0 procent liksom Sverigedemokraterna.

Så ser det alltså ut på Sveriges Television. Jag vet inte hur partisympatierna fördelar sig mellan Dagens Nyheters journalister, men däremot vet jag att flaggskeppet i den svenska tidningsfloran har en chefredaktör som är paniskt förskräckt för de alternativmedia som under senare år alltmer utmanat den förlamande värdegrundsdemokratin med dess noga avgränsade åsiktskorridor.

Wolodarski har i flera ledartexter under senare år angripit så kallade hatsajter – det vill säga webbmedia som utmanar vänsterns åsiktshegemoni – och gjorde det senast i en DN-ledare den 23 augusti:

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-hat-kan-snabbt-forgifta-ett-samhallsklimat/

”Vi har numera hatsajter i Sverige”, skriver Wolodarski upprört, ”som bedriver förföljelse av enskilda och grupper av människor. Jag har denna sommar noterat att länkar från dessa sajter allt oftare sprids i sociala medier och i e-postmeddelanden, utan varningar eller avståndstaganden, som om det handlade om telegram från TT /…/ Om aggressiviteten på nätet stegras måste den svenska rättstaten, med en helt annan skärpa än tidigare, lagföra dem som ägnar sig åt förtal och hets mot folkgrupp. Pressetiken är ett viktigt komplement för att värna ett anständigt tonläge, men den har blivit omsprungen av tekniken. De regler som traditionella medier tvingas följa föraktas av de hatsajter som tack vare internet kan nå tusentals människor.”

 Wolodarski kräver att företrädare för ”hatsajter” skall ”lagföras”.

Så skriver en etablissemangets hantlangare som med förfärande klarhet plötsligt inser, att de gamla goda tiderna är på väg att ebba ut. De gamla ”anständiga” åsikterna är inte längre oomtvistade och då måste de hårdare bandagen plockas fram. Utmanarna skall ”lagföras” och hoppeligen, ur Wolodarskis perspektiv, placeras bakom lås och bom. Den fina och goda värdegrunden måste bevaras till varje pris, även om en fullskalig åsiktsdiktatur måste införas.

Nu tvivlar jag i och för sig starkt på att våra svaga makthavare vågar sig på att inrätta en sådan diktatur. Risken finns att reaktionen skulle bli våldsam om exempelvis Avpixlats Mats Dagerlind och Jan Sjunnesson skulle dömas till fängelse för låt oss säga ”hets mot folkgrupp”. Blotta tanken på att chefredaktören vid Sveriges ledande tidning är inne på sådana tankegångar är emellertid illavarslande nog.

Det DN-redaktören torgför om ”anständighet” och de så kallade hatsajternas ”förföljelse av enskilda och grupper av människor” faller emellertid platt till marken när man vet att han själv och den journalistkamarilla han omger sig med ägnar sig just åt sådan förföljelse han själv emfatiskt markerar avstånd mot. Det framgår av en just nu mycket spridd text av pseudonymen Julia Caesar på den danska sajten Snaphanen den 30 augusti.

Julia Caesar, som har ett ovanligt namn och därför skriver under pseodonym, har förföljts och jagats i sitt hem av DN-medarbetarna Niklas Orrenius och Annika Hamrud, vilka via stängda dörrar, lappar och telefonmeddelanden kommunicerat att de vill prata med Caesar på grund av hennes ”intressanta” åsikter. Caesar har genomskådat detta lismande och av personliga skäl vägrat ställa upp på någon intervju. Något godhetspolitrukerna Orrenius och Hamrud helt enkelt vägrat acceptera.

Läs om DNs personterror här:

http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/

Till saken hör att den mycket välskrivande ”Julia Caesar”, enligt mitt förmenande en av Sveriges viktigaste debattörer, har ett förflutet som journalist på – Dagens Nyheter.

Vi är alla olika med olika erfarenheter och bakgrunder. Själv skulle jag ha reagerat och agerat på ett helt annat sätt än Julia Caesar. Jag hade med glädje låtit mig intervjuas om landets största tidning hade velat ha en intervju med mig. Hade sett ett unikt tillfälle att föra ut mina åsikter och värderingar till en bred publik, även med risk för att somt hade förvanskats och förvridits. Julia Caesar har emellertid önskat bevara sin anonymitet, och självfallet borde DN-gamarna ha respekterat detta.

 ”Julia Caesar” berättar om DNs personterror på sajten Snaphanen.

För att avrunda.

Jimmie Åkesson har en berömvärd förmåga att slå huvudet på spiken. Han har nu talat om att Sverigedemokraterna skall vara etablissemanget, inte bara en del av det. Det är givetvis en helt riktig inställning. Om man tror på sin politik måste detta vara målsättningen.

Åkesson brukar dessutom få rätt i det han säger. Först sa han att SD skulle in i riksdagen och därefter att partiet skulle bli det tredje största i Sverige. Båda dessa förutsägelser besannades. Sedan förutskickade Åkesson att SD skulle bli det största partiet. Detta inträffade vid Metro/YouGovs senaste mätning, då SD avancerade upp till 25,2 procent och gick om moderater och sossar.

Nu säger Jimmie Åkesson att SD skall bli etablissemang och styra. Jag kan inte se att vi behöver tvivla på det heller, sedan må vissa oja sig hur mycket de vill om ”SD-monstret som slukar oss alla”, som Herman Lindqvist yrade om i Aftonbladet den 29 augusti. Lindqvist svamlar här på rätt ohejdat, vilket han brukar göra då och då, men är ändå rolig att läsa:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article21327742.ab

Sedan är det en annan sak att det kommer att kännas extremt ovant för denna bloggare att vara en del av något etablissemang. En position jag nog aldrig befunnit mig i tidigare. Det är inte ens säkert att jag kommer att gilla känslan, jag har alltid sett mig själv såsom varande i opposition.

Slutligen måste jag erkänna att partiet Sverigedemokraterna inte är det allra viktigaste för mig i detta sammanhang. Det överlägset viktigaste är att rycka upp konungariket Sverige till att bli en nation och att vara ett folk som tror på det egna landet igen. Där medborgarna inte motståndslöst accepterar massinvandring, avveckling av militärt försvar och urartning av den svenska skolan eller nedmontering av äldrevården.

 Låt oss rycka upp konungariket Sverige!

SD kan och skall absolut vara ett viktigt redskap i detta nödvändiga räddningsarbete, fattas bara annat, men inte ett mål i sig. Därtill måste det enligt min mening tas krafttag på vissa områden. Till exempel när det gäller att komma till rätta med den i partiet florerande nepotismen och att förvalta de egna medierna, där SD har en ärligt talat rätt kass tradition.

Det är dock en annan historia som jag inte går in närmare på här – nu är tid att glädja sig åt att något äntligen är på väg att hända i gamla Sverige och att SD till stor del ligger bakom detta!

Hurraropen får vänta – nu väntar jättedisken Ludvig…

 Jättedisken Ludvig tornar upp sig… Foto: Tommy Hansson

På Twitter och Facebook hurrar respektive oroar sig nu en massa människor för den nymornade regeringskrisen. Själv oroar jag mig mer för jättedisken som blev resultatet av mitt ovanligt lyckade partaj här hemma i lördags. Planerar ta tag i detta i morgon.

Jag antar likväl att jag måste säga några ord om Sverigedemokraternas deklarerade vilja att stödja alliansbudgeten och därmed fälla regeringens variant i morgondagens omröstning i riksdagen. Några hurrarop kommer ni i varje fall inte att få höra från mig, jag tänker låta framtiden utvisa om SDs ställningstagande var bra eller dåligt.

Dock tvingas jag konstatera att det är så här det kan gå om man, som de så kallade sjuklöverpartierna, inte låtsas om rikets tredje största parti utan morskt men utan verklighetsgrund deklarerar, att detta parti vägrar man till och med att förhålla sig till. Det är verklighetsfrämmande, klent begåvat och högmodigt.

Och hur är det uttrycket lyder? Just det, ja – högmod går före fall. Särskilt dråpligt blir det naturligtvis när det verkliga knäppskallepartiet, Miljöpartiet, förkunnar att riksdagen inte är någon lekstuga.

Jag står dock fast vid att ett nyval vore jobbigt, jättedyrt och onödigt. Hade nog, trots allt, varit bättre att låta Löfvens och Romsons så kallade regering, knappt värdig en bananrepublik en gång, fortsätta göra sig till åtlöje och därmed kratta manegen för ett katastrofval för de rödgröna 2018.

Så länge vi lever i en demokrati är det dock inte fel att utnyttja de parlamentariska möjligheter som finns att visa missnöje med en patetisk minoritetsregering delvis bestående av desorienterade före detta svetsare, islamister, miljömarodörer, säkerhetsrisker och tuttklämmande barnprogramsledare.

Nog om regeringskrisen och åter till min lyckade middagsbjudning i lördags. Det var ett skönt gäng som var med, men av hänsyn till gästerna avstår jag från att nämna några namn. Jag bjöd på en kryddig linsgryta med starka korvar som blev ännu kryddigare än avsett, eftersom jag råkade hälla i tre gånger så mycket salt och chilipeppar som receptet föreskrev.

Kanske var det därför som dryckerna hade en så pass strykande åtgång? Kvar här blev en kavaj, ett par glasögon och en penna av bättre klass. En prominent gäst tvingades anträda vägen hem med ett par två nummer för stora skor medan en annan tvingades ta de två nummer för små skorna i handen och gå i strumplästen…just saying!

Hörde i alla fall inga klagomål på maten. Ni som var bjudna men inte kom – jag nämner inte heller här några namn – skall veta att ni missade en minnesvärd upplevelse!

I dag har jag varit på mandatperiodens sista sammanträde med kultur- och fritidsnämnden i Trombon i Stadshuset, som blev föredömligt kort. Avtackningarna tog nästan mer tid i anspråk än själva mötesförhandlingarna under alltid lika glada och entusiastiska ordföranden (S) Anna Bohmans ledning. Efteråt en välsmakande jultallrik.

Den här tiden är eljest den mest aktiva på det kommunalpolitiska året med icke minst budgetarbete. Jag blev klar med huvudstommen i går kväll, nu återstår finsnickeriet som andra svarar för. Vi har inte heller i år ansett det vara mödan värt att lägga någon fullskalig ”skuggbudget” som ändå kommer att ratas, men har likväl klart och tydligt angett våra prioriteringar och besparingar. Som vanligt hamnar skolan och äldreomsorgen i fokus.

I helgen är vi (det vill säga medlemmar ur SD Södertälje/Nykvarn) en tämligen manstark trupp som kommer att delta i partiets kommundagar.