Posted tagged ‘Småland’

Fallet Eskil Erlandsson: hur kan någon längre hysa förtroende för svenskt rättsväsende?

8 augusti, 2019

Eskil Erlandsson står åtalad för att ha tafsat på kvinnliga riksdagskolleger.

I våras redovisade SVTs Uppdrag granskning alarmerande statistik avseende våldtäktsbrott. Antalet våldtäktsanmälningar ökar samtidigt som andelen uppklarade våldtäktsbrott sjunker.

Endast en av tio anmälda våldtäkter mot kvinnor över 15 år leder enligt granskningen i själva verket till åtal. En tungt vägande orsak till denna skrämmande statistik förklaras vara, att våldtäkter är ett brott med låg status inom polisen. https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/darfor-laggs-valdtaktsutredningar-fortfarande-pa-hog-de-ar-inte-sarskilt-coola-att-utreda

Denna inställning kan lämpligen jämföras med hanterandet av ett nu aktuellt rättsfall: före detta jordbruksministern och riksdagsledamoten Eskil Erlandsson, född 1957, anklagades i samband med #metoo-uppståndelsen för att ha tafsat på riksdagskvinnor från det egna partiet samt Moderaterna. Erlandsson är nu stämd inför rätta för att ha lagt handen på tre kvinnors lår.

Erlandssons egen förklaring till sitt handlande är åtminstone rätt underhållande. Han har i polisförhör enligt Expressen förklarat att han lider av en ”fysisk åkomma”: ”Detta (åkomman) gör att jag väldigt, väldigt ofta…ja masserar mina lår, mina knutar i händerna, mina leder, och det gör att jag kan   peta på en människa som sitter jämte.” Av en händelse har samtliga dem Erlandsson petat på råkat vara kvinnor. https://www.expressen.se/nyheter/eskil-erlandssons-forklaring-till-misstankarna-fysisk-akomma/

Antalet anmälda våldtäktsbrott i Sverige har ökat mycket kraftigt under perioden 1975-2017. Källa: BRÅ.

Jag överlåter åt rätten att avgöra huruvida Erlandssons förklaring är trovärdig eller inte. Eskil Erlandsson nämndes som en tänkbar efterträdare till Maud Olofsson, när denna avgick som Centerpartiets ledare 2011. Som alla vet gick budet istället till Annie Lööf, liksom Erlandsson född i Småland.

Eskil Erlandsson må vara en snuskgubbe som förtjänar att hängas ut, men det bör påpekas att han inte misshandlat, våldtagit eller veterligen försökt våldta någon. Han har däremot ägnat sig åt ovälkommen kroppsberöring, vilket givetvis är oacceptabelt för såväl politiker som alla andra.

Om man emellertid jämför Erlandssons förseelser med den rådande våldtäktsepidemin kan jag inte annat än misströsta över det svenska rättsväsendets prioriteringar. Bara en liten del av våldtäktsanmälningarna leder som vi sett ovan till åtal och naturligtvis ännu färre till fällande dom. Jag har  mot den bakgrunden mycket svårt att förstå hur någon längre kan hysa förtroende för svenskt rättsväsende.

Erlandssons tafsande skall ha ägt rum 2016, 2017 och 2018.

Problemen växer i Lööfs Värnamo – där pappa Hans-Göran Johansson är stark man

5 februari, 2019

Far och dotter – Hans-Göran Johansson och Annie Lööf.

Värnamo är en mindre kommun i Småland med 34 000 invånare. Ledande parti på orten är sedan många år Centerpartiet. Kommunstyrelsens ordförande heter Hans-Göran Johansson, född 1958, som till yrket är polisassistent. Han råkar även vara pappa till Center-ledaren Annie Lööf.

Liksom så många andra mindre orter i Sverige brottas Värnamo med betydande problem. Enligt SRs P1-morgon ligger det till på följande sätt: ”I småländska Värnamo med 34 000 invånare har gängkriminaliteten blivit något man fått vänja sig vid. Bara i januari har det skett flera skjutningar och sprängningar.” https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7143202

I januari tvingades exempelvis barnen på förskolan Dalstigen hålla sig inomhus en hel dag medan nationella bombskyddet genomsökte området sedan en sprängladdning detonerat vid en dörr till ett trapphus i närheten. En annan laddning exploderade under en bil.

Andra typer av brottslighet i det fordomdags så idylliska Värnamo inkluderar skjutningar mellan rivaliserade gäng samt narkotikabrott – strax före jul hittade polisens spanare en större kvantitet kokain. En åklagare i Göteborg specialiserad på gängbrottslighet utreder nu kriminaliteten i Värnamo. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=7142337

Invånarna i Värnamo känner sig alltmer otrygga till följd av de växande problemen med gängkriminalitet.

Annie Lööf, född Johansson, lyfte under den senaste valrörelsen fram ”Värnamo, Småland och Gnosjö-andan” som goda exempel på integration i Sverige. Till hennes försvar må anföras att det kan ligga nära till hands för politiker att berömma sina hemkommuner på olika sätt. Boel Godner (S) i min egen kommun Södertälje är därvidlag intet undantag.

Utvecklingen på Lööfs hemort visar otvetydigt att hennes omdöme var något förhastat. Det senaste halvårets förfärande utveckling pekar i en helt annan riktning, och de arma Värnamo-borna känner sig i dag alltmer otrygga. https://samtiden.nu/2019/02/otryggheten-vaxer-i-annie-loofs-varnamo/

Det är vidare inte alls omöjligt att Annie Lööfs beröm av den förträffliga integrationen i Värnamo har något att göra med att hennes far, Hans-Göran Johansson, är kommunens starke man sedan 2008. I senaste valet lyckades allianspartierna skramla ihop 24 mandat i fullmäktige med C störst med 10. Socialdemokraterna knep visserligen 15 mandat och blev största parti men de rödgröna kom ändå bara upp i totalt 18. Sverigedemokraterna erhöll 8 mandat, lika många som Moderaterna..

Återstår att se hur det nya kommunstyret lyckas hantera den skenande gängkriminaliteten. Gissningsvis kommer det att talas om ”utmaningar” åtskilliga gånger i kommunens olika fora.

Annie Lööf har vid det här laget hunnit med att vara riksdagsledamot för Centerpartiet sedan 2006 och dess partiledare sedan 2011, då hon efterträdde Maud Olofsson. Hon tycks ha en grundmurad ställning inom partiet, men upprepade opinionsmätningar visar att både Lööf och partiet tagit mycket stryk som en följd av den sjaskiga Januariöverenskommelsen då man släppte fram S och MP i regeringsställning och lämnade samarbetet med M och KD.

Annie Lööf är den senaste i raden av ledare för Centerpartiet/Bondeförbundet.

Enligt pappan Hans-Göran Johansson ville den begåvade dottern, som  är född 1983, först inte bli politiker. Drömyrket i tonåren var istället åklagare. Efter studier och en tid som stipendiat i London, då unga Annie en period jobbade som barista,  landade hon ändå i politiken och i faderns parti Centern. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/7lqayw/pappa-hans-goran-hon-ville-inte-bli-politiker

Annie Lööf har ett välsmort munläder – kanske alltför välsmort. I valrörelsen pendlade hon mellan olika ståndpunkter i regeringsfrågan och försäkrade alla som ville höra på – och det var rätt många – att hon stödde en regering med Ulf Kristersson (M) som statsminister. Sedan blev det ändå S och MP sedan det blivit ett självändamål och en fix idé för Lööf och hennes allianskollega Jan Björklund att utestänga SD och dess 1,1 miljoner väljare från mesta möjligt politiskt inflytande.

Avskyn gentemot SD bottnar i det faktum att Annie Lööf  är en extrem globaliseringsivrare, nyliberal och invandringsförespråkare som en gång klargjorde att det inte skulle vara några problem för Sverige att klara av att ta emot 30 miljoner invandrare. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/14/det-maste-sagas-fanatikern-annie-loof-ar-en-fara-for-sverige/

Därför förbud mot tiggeri

22 januari, 2019

Förbud mot tiggeri kan komma att införas i flera svenska kommuner.

Enligt en enkät utskickad till samtliga landets 290 kommuner av tidningen Dagens Samhälle önskar 24 kommunstyrelseordförande införa förbud mot tiggeri. Av de senare är 22 moderater, en liberal och en socialdemokrat. https://www.expressen.se/nyheter/over-20-kommuner-vill-forbjuda-tiggeri/

Det har gått upp för alltfler att ingen längre kan bortse från tiggeriets avigsidor i form av organiserad brottslighet och mänskligt lidande. Några exempel på detta tas upp i en ledarartikel av Anna Dahlberg i Expressen den 17 februari 2018, men det finns av allt att döma åtskilligt flera. https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/ingen-kan-langre-blunda-for-tiggeriets-baksidor/

Ett exempel gäller åtta rumäner i Uppsala, vilka tvingats tigga under slavliknande förhållanden till följd av utpressning och hot. Dahlberg anför liknande exempel från Göteborg, Ljusnarsberg och Småland.

Poliskällor hänvisar till att det finns indikationer på att många utsatta människor, som nästan uteslutande kommer från Rumänien och Bulgarien, luras komma till Sverige för att tigga med hjälp av falska löften om arbeten. Istället tvingas de tigga och får inte själva behålla pengarna.

Enligt en rapport från polisen från 2015 över brottslighet kopplad till tiggeri och utsatta EU-medborgare i Sverige ägnar sig de flesta av dessa frivilligt åt tiggeriverksamhet. Rapporten konstaterar emellertid: ”Det finns dock en del av tiggeriet som har koppling till organiserad brottslighet. Polisens bedömning är att det finns flera grupperingar med utsatta EU-medborgare som tigger och som styrs av kriminella aktörer.” https://polisen.se/siteassets/dokument/manniskohandel/rapport-tiggeri-nat-lagesbild-151202.pdf

Tiggeriet förbjöds i Sverige den 25 maj 1847. Dessförinnan måste varje person som bedrev tiggeri vara försedd med ett särskilt tiggarpass. Förbudet avskaffades 1981, då det ansågs att det sociala skyddsnätet i vårt land var så pass utvecklat ett tiggeriförbud var obehövligt. http://www.bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/tiggeri-var-f%C3%B6rbjudet-i-sverige-fram-till-1981-1.915599

Efter EUs utvidgning 2007 har tiggeri blivit en allt vanligare företeelse i Sverige och andra EU-länder. Våra myndigheter har låtit detta passera och underkänt tidigare försök att utvisa eller, med hänvisning till lokal ordningsstadga, bötfälla tiggande EU-medborgare.

I december 2018 fastslog emellertid Högsta förvaltningsdomstolen att det är tillåtet för Vellinge kommun i Skåne att införa förbud mot tiggeri på fem avgränsade platser, där tiggeri bedöms vara ordningsstörande. Fler kommuner lär följa efter.

Sverigedemokraterna i Södertälje anser att Södertälje bör följa Vellinges exempel. Det är hög tid att ett tiggeriförbud införs också i vår kommun!

Fotnot: Ovanstående debattext var införd i Länstidningen, Södertälje den 22 januari 2019 och var undertecknad av Beata Milewczyk, Tommy Hansson och Andreas Birgersson.

Den kristna julen förlöjligas – samtidigt som kristna förföljs runtom i världen

26 december, 2018

Min fina lilla julkrubba. Foto: Tommy Hansson

Kristna är den mest förföljda gruppen religiöst troende i världen. Det beräknas att 215 miljoner kristet troende av olika schatteringar utsätts för förföljelse med politisk eller religiös motivation. Värst är det i det kommunistiska Nordkorea samt länder med doktrinärt muslimska regimer.

Detta sorgliga förhållande är det inte många som är medvetna om i Sverige. Här förlöjligas kristendomen på ett ofta grovt och vulgärt sätt av exempelvis så kallade komiker och vetenskapsjournalister. Inte ens Svenska kyrkan, som rätteligen borde vinnlägga sig om att slå vakt om kristen tro och tradition, kan göra många uppriktigt troende människor med kristen övertygelse glada.

Komikern Marika Carlsson, som själv uppges ha vuxit upp i en frikyrklig miljö, hävdar i en intervju i Kvällsposten/Expressen att Bibeln är en ”skitbok”. Carlsson är aktuell med en kringresande show som fått det blasfemiska namnet ”Jag är Gud”. Hon säger sig i showen driva med ateister, kristna och anhängare av mindfulness. https://www.expressen.se/kvp/noje/marika-carlsson-bibeln-ar-en-skitbok/

Enligt Kvällsposten/Expressen påstås Marika Carlsson vara ”provokativ”. Så är knappast fallet – att hoppa på kristendomen måste vara något av det ofarligaste man kan göra i dag. Provokativt hade det blivit först om Carlsson valt att driva med Koranen, islam och muslimer, men fullt så rolig vill hon uppenbarligen inte vara.

Några andra som möjligen fått för sig att de kunde framstå som provokativa genom att förlöjliga den kristna tron är bland andra skådespelarna/komikerna Henrik Schyffert, Per Andersson och Helena af Sandeberg, vilka framträdde med en parodi på Jesu födelse i TV4s underhållningsprogram Bingolotto. Andersson som Josef och af Sandeberg som Maria raljerar smaklöst om vem som var Jesu far och Andersson menar att af Sandberg har ”en lussebulle i ugnen”. https://www.expressen.se/noje/tv4-ber-om-ursakt-for-inslaget-i-bingolotto-om-jesu-fodelse/

Roligt? Näppeligen – det var nog inte särskilt många TV-tittare som rullade runt på golvet och vred sig i skrattparoxysmer förorsakade av denna sketch, värdig en fjärde klassens buskisscen i Knäckebröhults bygdegård i mörkaste Småland. Däremot var det många som var upprörda över inslaget varför TV4 tvingades be om ursäkt för smaklösheten. Programledaren Rickard Olsson stod dock fast vid att parodin på Jesu födelse varit rolig.

SVTs vetenskapsredaktion ville inte vara mindre ”provokativ” och lät därför sin medarbetare Ulrika Engström fabulera fritt kring temat jungfrufödsel. I texten diskuteras det kring fenomenet partenogenes, det vill säga att ett embryo kan utvecklas utan befruktning. Avkomman får då samma kön som modern. Företeelsen i fråga förekommer på sina håll i naturen men har aldrig någonsin observerats hos människor. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/mysteriet-med-jungfrufodelsen

Det hindrar inte Ulrika Engström på SVT att tota ihop följande: ”En förklaring skulle kunna vara att Jesus var transsexuell. Han föddes som flicka med identisk genuppsättning som mamma Maria, men levde som man. Eller var det snarare så att Maria levde som kvinna men egentligen var en man och därför kunde nedkomma med en pojke på ett outgrundligt sätt? Julmysteriet tätnar.”

Per Andersson och Helena af Sandberg i Bingolottos julbuskis.

Det enda mysteriet i sammanhanget är dock hur SVT kan släppa igenom sådant exempellöst svammel som saknar varje uns av rim och reson. Inte ens genusvetenskapliga institutionen vid Södertörns högskola torde vara särskilt imponerad. 

Även Svenska kyrkan, närmare bestämt dess förgrening i Limhamn, gör ett slags parodi på den kristna tron på Jesus Kristus som världens frälsare när man på Twitter skriver: ”Kungörelse! Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.”

Således jämställer Svenska kyrkan den lillgamla 15-åringen Greta Thunberg, som hjärntvättats av mamma Malena Ernman och Svante Thunberg att bli en klimatprofet i den politiskt korrekta godhetens tjänst, med världens frälsare. Kanske kan det hävdas att tweeten var skriven med den så kallade glimten i ögat, men resultatet blir ändå platttare än en pannkaka. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kyrkans-jul-tweet-kritiseras

Från Kanada rapporteras vidare att imamen Sheikh Younus Kathrada i British Columbia uppmanat sina underlydande muslimer att för allt i världen inte önska kristna ”Merry Christmas”, ty att säga ”God jul” är för en muslim värre än både mord och otrohet. Det vill säga om vi får tro imamen på hans ord. Och det skall vi naturligtvis inte göra. https://www.timesofisrael.com/canadian-imam-wishing-merry-christmas-worse-than-murder/

Jag är helt för religionsfrihet innebärande frihet att inom lagens råmärken utöva valfri religion och frihet från religion. Jag är också för yttrandefrihet omfattande bland annat rätten att häda om detta upplevs som angeläget. Däremot förbehåller jag mig rätten att kritisera såväl troende som ateister och sådana som hädar. Jag tvingas också konstatera att vår svenska kultur med dess traditioner och värderingar sedan mer än 1000 år tillbaka vilar på kristen grund, vilket kanske är något som bör begrundas av sådana som menar att Bibeln är skit och att Jesus kanske var transsexuell eller en Greta Thunbergs like.

De eventuella skratten kanske fastnar i halsen på somliga – eller borde i alla fall göra det – när vi tvingas konstatera att kristna, som påpekas inledningsvis här ovan, är världens största och mest förföljda grupp religiöst troende. Detta enligt Open Doors rapport , World Watch List, för 2018 omfattande perioden 1 november 2016 till 31 oktober 2017.

Enligt rapporten lider de kristna allra mest i det stalinistiska Nordkorea, men därefter följer idel muslimska regimer på listan över de tio länder som försyndar sig mest: Afghanistan, Somalia, Sudan, Pakistan, Eritrea, Libyen, Irak, Jemen och Iran. Turkiet ligger på plats 31. Illa är det också i länder som Indien, Nepal, Kina, Vietnam och Laos. http://sv.radiovaticana.va/news/2018/01/12/open_doors_rapport_2018_f%C3%B6rf%C3%B6ljelse_mot_kristna_%C3%B6kar_i_v%C3%A4rlden/1358509

Den kristna Asia Bibi dömdes till döden genom hängning i Pakistan.

I Pakistan blev den kristet troende Asia Bibi, född 1971, 2010 dömd till döden genom hängning för hädelse – hon ansågs ha förolämpat profeten Muhammed. En del av ”brottet” bestod i att hon druckit ur en mugg vatten som användes av muslimska kvinnor. Efter protester från omvärlden frikändes hon 2018 efter att tillbringat nio år i fängelse.

Asia Bibi har erbjudits asyl i flera länder, exempelvis Nederländerna, Kanada och Australien. Hon har dock ännu ej tillåtits lämna Pakistan utan befinner sig i landet på hemlig ort på grund av att den pakistanska regimen fruktar ett uppror från muslimska fanatiker om hon får lämna Pakistan. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4delse%C3%A5talet_mot_Asia_Bibi

 

 

En motorcykelåkares liv och död

11 juli, 2017


Kämpen Håkan Carlqvist (1954-2017) flyger fram på sin Yamaha.

Håkan ”Carla” Carlqvist utgjorde, jämte Sten ”Storken” Lundin och Bill ”Vilde Bill” Nilsson, gräddan i vår motocrosselit. Carlqvist var tveklöst den färgstarkaste av dessa tre världsmästare. Hans död efter en hjärnblödning i förra veckan berörde alla i vårt land som kommit i kontakt med den ytterst krävande motorsportgrenen motocross, däribland denna bloggare. http://www.expressen.se/sport/stannade-och-tog-en-ol-mitt-under-loppet/

Jag var nämligen i början av 1980-talet redaktör för motorcykelsidorna i den ärevördiga tidningen Idrottsbladet och kom några gånger i kontakt med Håkan Carlqvist. Särskilt minns jag en VM-deltävling i Vissefjärda i Småland, där Håkan om jag inte missminner mig alldeles vann båda tävlingsheaten. Vi journalister stod utplacerade längs banslingan och kunde därmed på nära håll följa tävlingsdramatiken.

Efter tävlingen var det i vanlig ordning dags för presskonferens, och ”Carla” svarade som vanligt rakt om än inte alldeles problemfritt på reportrarnas frågor – han led nämligen av en ganska svårartad stamning.


Vår motorcykelmatador i vintrig miljö.

Håkan Carlqvist, född i Järfälla utanför Stockholm den 15 januari 1954 och representerande Järva MK, började inte köra motocross förrän 1977. Till yrket hade han då hunnit med att vara typograf, lastmaskinist och glasmästare. Redan tidigt i karriären råddes han av en läkare att sluta med motocrossen, ty i annat fall riskerade han enligt samme läkare hamna i rullstol. Håkans karriär blev mycket riktigt bemängd med skador av varierande slag, vilket  tvingade honom att inta massor av starka, smärtstillande preparat.

Främsta meriterna är VM-gulden i 250 cc på Husqvarna 1979 samt 500 cc på Yamaha 1983. Den senare prestationen gav honom Svenska Dagbladets bragdmedalj. Han var den andre motocrossförare efter ”Storken” Lundin att tilldelas denna den svenska idrottens förnämsta utmärkelse; ”Storken” fick dock 1961 dela den med speedwayvärldsmästaren Ove Fundin. ”Carla” plockade därtill åt sig ytterligare ett antal VM-medaljer av lägre valörer såväl individuellt som i lag.

Under inspelningen av motorprogrammet ”Prestanda” i TV3 1997, flera år efter karriärens avslutande, kom de sannolikt  allra svåraste skadorna då han bröt  bäckenbenet och hade sönder magmuskulaturen. ”Carla” medverkade även i samma TV-kanals tävling ”Superstars”, då han hade en spännande uppgörelse med Ingemar Stenmark vilken den senare vann. Han tillfrågades långt senare om han hade lust att ställa upp i SVTs ”Mästarnas mästare” men avböjde på grund av hälsoskäl. http://www.expressen.se/sport/carla-tackade-nej-till-svt-flera-ganger/


”Carla” inmundigar en öl under en VM-deltävling i Belgien 1988.

Under senare fasen av sitt 63-åriga liv förde Håkan Carlqvist en enligt uppgift isolerad tillvaro på den sydfranska badorten Sanary sur Mer utanför Marseille men uppges även ha haft en bostad utanför Brisbane i Australien. http://www.in-france.se/frankrike/provence-alpes-cote-dazur/sanary-sur-mer/

Carlqvists närmaste anhöriga är hustrun Anneli, bröderna Bertil och Lennart samt systern Gunilla. Jag vågar nog påstå att tillvaron känns litet ödsligare utan denne kämpe av, som det brukar heta, renaste vatten. Som Svenska Dagbladets förre sportchef Martin Lehman skriver i sin Bragdernas bok (Svenska Dagbladet 1984): ”Bland svenska idrottsfighters kommer han i all framtid att räknas som en av de stora.”

Håkan Carlqvists ständige rival under VM-åren på 1980-talet var den elegante belgaren André Malherbe, född 1956, vilken efter att som mycket ung ha vunnit VM i 125 cc på Zündapp 1973-74 gick vidare med att ta hem VM-guldet i 500 cc 1980, 1981 och 1984 med Honda. 1988 råkade Malherbe ut för en tragisk olycka i tävlingen Paris-Dakar, då han kraschade och bröt tre halskotor vilket gjorde honom permanent rullstolsburen. http://www.motorsportretro.com/2009/10/andre-malherbe/


Trefaldige 500 cc-världsmästaren André Malherbe – rullstolsburen efter en krasch i Paris-Dakar-tävlingen 1988.

Som nämnts ovan måste Håkan Carlqvist räknas som vår i viss särklass färgstarkaste motocrossförare. Särskilt brukar i det sammanhanget en episod under en VM-deltävling 1988 i Namur i Belgien – där svensken då var bosatt – nämnas. Carlqvist leder i komfortabel stil sitt tävlingsheat med cirka en halv minut och stannar i det läget till för att svepa en mugg öl! Händelsen har fångats på film i denna länk: http://motocrossinaction.com/post/carlas-klassiska-lstop-p

”Carla” menade sig kunna kosta på sig detta, då han inte längre var märkesförare utan körde en Kawasaki endast representerande sig själv.

Färgstark och spektakulär, ja – men var Håkan Carlqvist även vår främste motocrossmatador genom alla tider? Det kan väl vara en smaksak som jag gärna överlåter åt mina läsare att bedöma.


Sten ”Storken” Lundin tilldelades bragdguldet jämte Ove Fundin 1961.

Ty även Sten ”Storken” Lundin (1931-2016) vann VM två gånger –  1959 på Monark och 1961 på Lito, båda gångerna i 500 cc. Den senare triumfen  renderade honom som nämnts ovan Svenska Dagbladets bragdguld samma år. ”Storken” blev även lagvärldsmästare fyra gånger. Han representerade Uppsala MCK. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/motor/article22944097.ab

Bill Nilsson (1932-2013), ibland kallad ”Vilde Bill”, från MK Orion i Hallstavik i Roslagen blev även han dubbel VM-etta i 500 cc – 1957 på Crescent och 1960 på Husqvarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bill_Nilsson

Även Bengt Åberg, född 1944, vann VM i motocross 500 cc två gånger – 1969 och 1970, båda gångerna på Husqvarna. Han vann även SM i isracing så sent som 1995. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_%C3%85berg_(motocrossf%C3%B6rare)

Bill Nilsson med lagerkrans i mitten.

Mina prylar (5): Koreansk stenfigur

27 maj, 2015

Harubang 006 Harubang skyddar mot onda andar och främjar fruktbarhet. Foto: Tommy Hansson

En av mina mer originella ägodelar är en figur gjord i lavasten som jag införskaffade på den sydkoreanska ön Jeju (uttalas ”dzjedzju”) 1978. Figuren kallas Harubang (farfar) och är Jejus helt specielle beskyddare – den anses beskydda människorna på ön samt även främja fruktbarhet.

Det var i juli 1978 som jag besökte Republiken Korea för första gången. Kanske inte den bästa tiden att besöka landet, då regnperiod råder och temperaturen är hög, men jag klagade inte. Det blev en tre veckors drömresa då jag färdades över hela landet från gränsbyn Panmunjom i norr till Jeju längst i söder. Jag hade då i tre års tid som frilansskribent specialiserat mig på konflikten på Koreahalvön. Jag slöt av hela mitt hjärta upp bakom det antikommunistiska Sydkorea i dess kamp mot den omänskliga kommunistdiktaturen Nordkorea.

Väl på plats hade jag en guide och en bil med tillhörande chaufför till mitt förfogande. Jag skriver ”väl på plats”, ty resan till Sydkorea blev problematisk. Till följd av flygplanstekniskt strul redan på Arlanda blev jag tvungen att omboka till ett annat plan än ursprungligen avsett, vilket ledde till tidsmässiga komplikationer. Till Korea skulle jag flyga från Orly-flygplatsen i Paris, men när jag från Köpenhamn – där jag tillbringat föregående natt på Globetrotter hotell – anlände till Charles de Gaulle-flygplatsen var det bara 45 minuter kvar tills planet med destination Seoul skulle lyfta från Orly. Chauffören i bussen jag skulle ha åkt med sa att det var omöjligt att hinna.

Så hur skulle jag göra nu? Varje minut var dyrbar. Lyckligtvis stod en taxi (jag har aldrig tvivlat på att Gud hade placerat den där) på andra sidan gatan, och föraren försäkrade mig att han skulle greja det. Vilket han också gjorde – via en vansinneskörning på motorvägen, där han zick-zackade mellan bilarna och slutligen lyckades nå Orly tio minuter innan avfärd. Korean Airlines vackra, folkdräktsklädda damer hade fortfarande gaten öppen och jag kunde slutligen, utmattad men lycklig, sjunka ner i flygplanssätet. Nästa plan till Seoul skulle lyfta en vecka senare, så det var verkligen i den ordspråksrelaterade grevens tid…

Mitt bagage blev förstås akterseglat och anlände inte förrän fem dagar senare till Seoul, men vad gjorde det. Jag hade varit förutseende nog att packa ner toalettartiklar, kalsonger, strumpor och någon skjorta i handbagaget och klarade mig fint. Förutom att jag blev akut magsjuk andra dagen i Seoul, vilket ledde till att jag missade första punkten på min agenda – ett besök i Pohang stålverk:http://www.steelonthenet.com/kb/history-posco.html

Jag skulle nog kunna skriva en bok om mitt första besök i Korea, som jag sedan länge mer eller mindre betraktat som mitt andliga hemland. Det var nämligen där den religiösa rörelse jag är och förblir en medlem i, Unification Church, såg sitt ursprung grundad av Reverend Sun Myung Moon 1954. Men hallå, kära läsare, jag kommer längre och längre från ämnet nu – Harubang.

newsreview 001 Min artikel i Korea Newsreview. Foto: Tommy Hansson

Hemkommen igen till Sverige skrev jag ett försvarligt antal artiklar från mitt besök i Sydkorea. Några av dem handlade om besöket på Jeju, och jag blev mäkta stolt när jag fick in en helsidesartikel om ön i den engelskspråkiga tidsskriften Korea Newsreview. Bland annat rekommenderade jag den sydkoreanska turistnäringen att satsa på denna sällsamma sagoö, och det verkar faktiskt som om man tagit mitt 37 år gamla råd ad notam.

Jag skall avrunda med att citera ett avsnitt om Harubang från min artikel ”Cheju – en koreansk sagoö” i Smålandsposten den 9 augusti 1978:

Trots tilltagande modernisering är öns invånare i hög grad förbundna med sina mytiska rötter, och man är mycket medveten om den andliga verklighet man även som turist blir varse. I själva verket är den tro man ärvt från sina fäder, kallad musok, ett sätt att överleva. Sålunda kan man överallt på ön träffa den specielle beskyddaren, nämligen Harubang (= farfar på ursprungsspråket), i olika storlekar. Hans uppgift är att skydda människorna från det fördärvliga inflytandet från onda andar, vilka enligt en beräkning skulle uppgå till 18 000. Och trots Harubangs allt annat än bildsköna utseende med de utstående ögonen och de barska dragen, känner man att detta är en god gud. Den är för det mesta gjord i lavasten, något som finns i rikliga mängder efter ett forntida vulkanutbrott.

park-chung-hee-1 Park Chung Hee: president i Sydkorea 1961-79.

Jag tillägnar den här texten Sydkoreas dåvarande president Park Chung Hee (1917-79), som genom sitt ekonomiska reformprogram lade grunden till landets välstånd och sannolikt räddade det från ett hotande maktövertagande från det kommunistiska Nordkorea. Han fick betala högsta möjligs pris för sina hjälteinsatser. Hustrun Yok Young-soo mördades av nordkoreanska agenter 1974 i ett attentat riktat mot Park själv. Denne i sin tur mördades 1979 av sin egen säkerhetschef i ett misslyckat kuppförsök. Parks och Yoks dotter, Park Geun-hye (född 1952), valdes 2012 till Republiken Koreas första kvinnliga president.

Fotot: Det koreanska namnet Jeju romaniserades då jag besökte ön ”Cheju”.

Rabiata feminister pladdrar om lesbianism – samtidigt som barnen far illa

23 maj, 2014

safe_image  Mian Lodalen och Södertörns-forskaren Matilda Tudor förespråkar en lesbisk livsstil.

Nu är det meningen att heterosexuella kvinnor skall lära sig bli homosexuella.

I alla fall om vi får tro lesbiska författarinnan Mian Lodalen och ”vänsterforskaren” Matilda Tudor från (var annars?) Södertörns högskola. I SVT-programmet ”Gomorra…” förlåt, ”Gomorron Sverige” den 22 maj tilläts damerna göra reklam för sin bok En handbok i konsten att bli lesbisk via en myspysig soffintervju.

Deras huvudtes är att hetero-kvinnor förtrycks av såväl samhället (strukturellt) som i hemmet (av karlsloken). Därför är det bättre, menar de, att kvinnorna övergår till att så att säga spela på egen planhalva. Det behöver inte ens ha med sexuella motiv att göra, den sexuella omorienteringen kan vara ett sätt att göra ett ”feministiskt ställningstagande”.

Eljest har det som bekant från HBTQ-håll med den drucknes envishet hävdats, att homosexualitet är medfödd, den kan man för allt smör i Småland inte tillägna sig eller ändra på. Detta evangelium har predikats i tid och otid så att det blivit helt allenarådande.

Nu ifrågasätts det helt plötsligt av Lodalen och Tudor, och man väntar med spänning på en auktoritativ reaktion från ledande homolobbyister. Ty om man kan övergå till homosexualitet efter att ha varit hetero, då är det naturligtvis lika möjligt att göra tvärtom med eller utan hjälp av psykologisk sakkunskap.

I sammanhanget kan jag inte låta bli att referera till en studie som publicerats i den amerikanska tidskriften Social Science Research (volume 41, issue 4), som tydligt visar att barn som lever i en homosexuell familjerelation klarar sig sämre än barn med  föräldrar av olika kön. Studien omfattar 2988 unga vuxna (åldrarna 18-39 år), vilka växt upp i åtta olika typer av familjer.

Mer om studien här:

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0049089X12000610

spde60e9-440x314 Bäst för barnen.

Studien visar att barn till föräldrar med två heterosexuella föräldrar – det vill säga en pappa och en mamma – klarat sig betydligt bättre i livet än de som växt upp i en familj med homosexuella relationer. Sämst av alla de personer som studien analyserat har barn i lesbiska parförhållanden klarat sig. Dessa är i högre grad arbetslösa, deltidsanställda och lever på socialbidrag.

Dessa personer uppvisar vidare i högre utsträckning drogrelaterad problematik och ägnar sig åt brottslighet än personer som vuxit upp i andra typer av familjekonstellationer. De har också mer frekvent tvingats till sexuella handlingar mot sin vilja samt visar en högre förekomst av självmordstankar. De mår helt enkelt sämre, är olyckligare.

Studien kritiserar också  tidigare studier vilka hävdat att barn i homosexuella familjer klarat sig bättre än barn i traditionella familjer. Dessa studier uppges ha varit mindre noggranna och seriösa än den nu föreliggande studien.

Studien som presenteras i Social Science Research bekräftar vad det sunda förnuftet säger och alltid har sagt: att barn som växer upp i familjer med två vuxna förebilder av motsatt kön generellt har bättre förutsättningar att möta vuxenlivet. Sedan finns det naturligtvis alltid undantag i form av dysfunktionella familjer, i vars ställe i stort sett vad som helst vore bättre.

Den aktuella studien ger en allvarlig bakgrund till Lodalens och Tudors oseriöst tramsiga skolflickspladder i TV-soffan om att kvinnor bör bli lesbiska för att slå ett slag för feminismen. Fniss, ha-ha-ha, ti-hi, kul och fräckt. Hur barnen mår tillsammans med de självförverkligande flatorna är inte ett spår  intressant. Men så har ju aldrig omtanken om barnen, vare sig de födda eller ofödda, varit speciellt utmärkande för feminismen.

Kristina_Wicksell_2_1Rabiata feministen Tiina Rosenberg, en av Feministiskt initiativs grundare.

Vill slutligen påminna om att rabiata feministen, den lesbiska Fi-grundaren professor Tiina Rosenberg, för några år sedan kallade alla kvinnor som hade sex med män för könsförrädare. Kanske en magistral förebild för Lodalen och Tudor?