Posted tagged ‘Socialstyrelsen’

Folkhälsominister Gabriel Wikström: ”paternalismens överstepräst”

13 maj, 2016

lisamagnussonrokning

Det händer inte varje dag, men i onsdags var det dags – jag hittade en klart läsvärd krönika i gratistidningen Metro. Journalisten Lisa Magnusson skrev några väl valda ord om folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) med rubriken ”Ministern – skadligare än rökning”: http://www.metro.se/kolumner/lisa-magnusson-gabriel-wikstrom-ar-skadligare-an-rokning/EVHpej!8NFzs94BvnPYI/

Magnusson kritiserar med bland annat dessa ord Wikströms tilltag att via lagstiftningsvägen försöka åstadkomma en sund livsstil hos svenskarna:

Ta exemplet tobak. Vanerökandet har aldrig varit särskilt stort i Sverige, mycket på grund av snuset, och de senaste 30 åren har de redan låga siffrorna dessutom blivit ännu lägre. Ändå är detta en av de frågor där Gabriel Wikström går allra hårdast ut. Bland annat är han inne på att förbjuda rökning på uteserveringar och i andra utemiljöer.

Enligt Lisa Magnusson har detta ingenting med folkhälsan att göra, då det inte kan anses bevisat att utomhusrökning skulle vara något folkhälsoproblem. Det säger sig självt att de bilavgaser som finns runt omkring uteserveringarna innehåller många gånger fler och mer omfattande skadliga ämnen än de som finns i tobaksröken.

Därtill vill Gabriel Wikström, född 1985 och en gammal SSU-broiler som var SSU-ordförande efter Jytte Guteland 2011-2014, klämma åt användarna av E-cigarretter, vars enda skadliga ämne är nikotin – som faktiskt inte är särskilt skadligt (se nedan) – och vars utandningsrök endast innehåller vattenånga. I Storbritannien, konstaterar Lisa Magnusson, kan läkarna numera skriva ut E-cigarretter till folk som vill sluta röka.

IMG_1265

Uteserveringar – snart förbjuden plats för rökare? Foto: Tommy Hansson

Nu är folkhälsoministern även på krigsstigen gentemot de individer vilkas kroppsform inte överensstämmer med regeringens sundhetsideal. Man kan undra vad LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson anser om detta. Gabriel Wikström vill lagstifta mot övervikt med ett argument han formulerade i en intervju med Aftonbladet: ”Sitta är bland det farligaste man kan göra. Det är det nya röka.” http://www.svd.se/sitt-ner-mot-gabriel-wikstroms-paternalism/om/hogermarginalen

Fredrik Johansson håller i en ledare i Svenska Dagbladet nu inte med om detta utan framhåller:

I ett moln av pekpinnar riktar sig nu denne riddare  för allas vårt kollektiva välmående mot övervikt. Vi måste röra på oss! Bland annat meddelar Samarbetsregeringen på detta sätt att ”Sitta är bland det farligaste man kan göra”. Man hajar onekligen till. Hur är det nu med rökheroin, bensinsniffning, handgranatsjonglering och traskande på slak lina utan skyddsnät?http://www.svd.se/sitt-ner-mot-gabriel-wikstroms-paternalism/om/hogermarginalen

Det kan man verkligen fråga sig. Gabriel Wikström för vidare en lång svensk tradition av överhetsrepression där stat, regering, kommun, landsting, institut, forskare och läkare alltid tror sig kunna bedöma bättre än den enskilde individen vad som är bäst för henne. Minns den parodiska uppmaningen från Brödinstitutet via Socialstyrelsen att äta 6-8 brödskivor om dagen. http://www.dn.se/nyheter/sverige/svalj-inte-allt-du-ser-utan-kritisk-granskning/ Även när de bevisligen har fel eller deras förhållningsorder åtminstone kan och bör diskuteras.

klimatrad

Stopp och belägg i folkhälsans namn: pekpinneminister Wikström vill att ni står upp och helst joggar på stället.

Så har exempelvis en omfattande metastudie utförd i USA, som stödjer sig på 97 studier vilka undersökt sambandet mellan övervikt och ohälsa, kunnat klarlägga att människor med lagom övervikt lever längre än dem som är normalviktiga. En slutsats som skiljer sig radikalt från vad tidigare studier kommit fram till. https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2013/januari/overviktiga-lever-langre-an-normalviktiga/

Så när allt kommer omkring kanske vi bör sitta mer och inte mindre: stolar, soffor och andra sittmöbler är av allt att döma inte de dödsfällor  som ”den äppelkindade paternalismens överstepräst” (Gabriel Wikström med Fredrik Johanssons ord) i sitt ovisa nit vill låta påskina.

Inte ens när det gäller tobaksrökningen synes vissa tidigare som sanningar betraktade påståenden vara korrekta. Det finns nu professorsord på att nikotinet i tobaken inte på långa vägar är den hälsobov som tidigare förmodats – det finns andra, icke minst psykologiskt betingade, faktorer som är mer avgörande för tobaksberoendet. http://www.aftonbladet.se/slutaroka/article14118649.ab

Om detta sprider sig torde det innebära dödsstöten för den miljardindustri som byggts upp kring nikotinplåster, nikotintabletter och nikotintuggummin.

 

 

När de svenska zigenarna skulle assimileras

1 november, 2014

untitled Carl-Herman Tillhagen (till vänster) och Arne Trankell möts i dåtidens enkanaliga television 1965 med ”zigenarfrågan” som ämne.

När jag studerade etnologi (folklivsforskning) vid Stockholms universitet i början på 1970-talet kom jag i kontakt med namnet Carl-Herman Tillhagen (1906-2002).

Tillhagen var en etnolog som specialiserat sig på folkloristik och var verksam som intendent vid Nordiska museet. Mot slutet av sin yrkesbana var han även gästprofessor i USA.  Jag kom i personlig kontakt med denne vänlige gentleman då jag samlade in material till min tvåbetygsuppsats om sägnerna i Halland kring den föregivne gasten (spöket) Pål Rasmus, som trycktes i Varbergs museums årsbok 1979.

Uppsatsen omnämns här:

http://pra-antikvariat.se/listor/etnologi.html

Orsaken till att jag tar upp Carl-Herman Tillhagen här är emellertid en helt annan. Han var nämligen på sin tid landets ohotat främste expert på svenska zigenare (romer) och tillsattes av staten 1954 som ansvarig för den så kallade Zigenarutredningen. Han var därefter expert på zigenarfrågor i Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) från 1959 och i Socialstyrelsen 1961-66. Detta var innan ordet ”zigenare” lystes i bann och ersattes av ”romer”.

Tillhagen berättar i ett TV-program från den 25 januari 1965 för professor Arne Trankell (1919-84), ingående i serien ”Duellen”, om sina rön om svenska zigenare utifrån sin då nyligen publicerade bok Zigenarna i Sverige (Natur och kultur förlag 1965, 173 sidor).

TV-programmet kan avnjutas här:

http://www.svtplay.se/klipp/132724/romsk-kultur-och-zigenarfragan

Att hävda att Carl-Herman Tillhagen var expert på vad som på sin tid kallades ”zigenarfrågan” i Sverige är en verklig underdrift. Han hade, då ovannämnda TV-program spelades in, under 22 års tid varit i ständig kontakt med zigenare och personligen träffat var och en av landets då cirka 1000 zigenare, vilka han enligt egen utsago lärt sig älska.   

images Nutida zigenarläger befolkat av tiggare från Östeuropa.

Den zigenare han träffat mest var den ledargestalt han kallar ”gubben Taikon”, det vill säga Johan Taikon som var far till de bekanta författarinnorna Katarina och Rosa Taikon.

Här en intervju med Rosa om hennes barndom:

http://www.spl.nu/spl-nyheter/livslang-kamp-till-synes-utan-slut

När Carl-Herman Tillhagen av professor Trankell får frågan vad ”zigenarfrågan” egentligen är svarar han att frågan är komplicerad, men att den i hög grad gäller att få de svenska zigenarna integrerade i samhället. Tillhagen hade under sitt studium av denna folkgrupp sett hur de levde.

En del, förklarade Tillhagen, var visserligen lyckliga med att bo i tältläger och vagnar under påvra förhållanden, speciellt så länge de kunde få sin utkomst genom sina traditionella sysslor som exempelvis guldsmeder, kittelflickare och hästtränare. ”Men när det underlaget försvann”, förklarar Tillhagen, ”var det uppenbart att de måste in i samhället”. Särskilt var det bostadsfrågan som måste lösas – genom Carl-Herman Tillhagens oförtröttliga insatser kunde 90 procent av alla svenska zigenare få en fast bostad och slippa ifrån de hälsovådliga tältlägren.

Alla problem var emellertid inte lösta i och med att lejonparten av zigenarna fick fast bostad. Det gällde också att de inte skulle isolera sig genom att låsa in sig i de egna bostäderna, låt vara att där fanns alla tidens moderna bekvämligheter. Det krävdes också miljöanpassning, skolgång för barnen, utbildning för de vuxna – många av dessa var analfabeter – och att männen fick tillgång till yrkesarbete. Som vi skall se nedan förblev så gott som alla av dessa problem dessvärre olösta.

Carl-Herman Tillhagens närmast hjältemodiga kamp för att få de svenska zigenarna att assimileras i samhället blev på flera sätt framgångsrik. Talrika representanter för denna folkgrupp blev verkligen assimilerade och detta trots motstånd från det etablerade samhället, som i stort betraktade zigenarna som paria, och de zigenare som inte hade någon som helst önskan att uppgå i majoritetskulturen.

Ni har säkert redan gissat, kära läsare, att Carl-Herman Tillhagens statligt understödda verksamhet att få zigenarna att anpassa sig till det svenska så kallade folkhemmets krav och normer hade varit otänkbar i dag. I dessa yttersta av dagar är det inte minoritetskulturerna som skall anpassa sig till majoritetskulturen, utan alldeles tvärtom – assimilering har blivit ett fult ord i en tid när den mångkulturalistiska ideologin regerar och alla kulturer påstås vara lika mycket värda och ingen kultur skall tillåtas vara normgivande.

imagesHYSZ46BG Professor emeritus Karl-Olov Arnstberg – persona non grata i PK-Sverige.

Om Tillhagen hade levt och varit verksam i dag och uttryckt de synpunkter han gör i TV-programmet från 1965 hade han med all sannolikhet avfärdats som rasist, ja kanske rentav som sverigedemokrat. Ungefär som professor emeritus Karl-Olov Arnstberg, född 1943, som var en respekterad etnologisk forskare och eftersökt föredragshållare ända tills han skrev boken Svenskar och zigenare (Carlssons förlag) 1998.

Med denna bok blev han, trots en mycket positiv recension som denna i Folket i Bild/Kulturfront 1/1999, i stort sett ansedd som persona non grata i den politiska korrekthetens ögon:

http://fib.se/fib_1/multikul.html

Arnstberg lyfter fram drag i den zigenska/romska kulturen som etablissemanget helt enkelt inte ville höra talas om. FiB/K-Recensenten skriver: ”Arnstbergs genomgång av läget för romerna visar…att situationen inte förbättras utan att de blir alltmer beroende av socialhjälp, arbetslösheten ökar, kriminalitet och asocialitet breder ut sig, alkohol och narkotikamissbruk tilltar.” Detta sker parallellt med att ingen annan så kallad utsatt grupp fått så mycket stöd och hjälp från samhället som just romerna.

Professor Arnstberg slår i sin bok hål på myten om zigenarkulturen som svag och i behov av massivt samhällsstöd. Tvärtom, menar han, är kulturen i fråga påtagligt stark i och med att den, under uppmuntrande tillrop från blödande hjärtan som exempelvis den ovan nämnde pedagogikprofessorn Arne Trankell och hans sentida efterföljare, vägrar att låta sig assimileras in i det svenska. Enligt Arnstberg blir den mångkulturalistiska ideologin till ”ett slags järnring kring det zigenska”.   

I en intervju i Svenska Dagbladet den 29 mars 2005 lägger Karl-Olov Arnstberg under rubriken ”Sveriges framtid oroar Arnstberg” fram sina synpunkter bland annat på följande sätt:

Romerna betecknas med rätta som förtryckta, och offer. Med det följer att vi ser dem som goda – och samhället som skyldigt. Det är där felet ligger. Att romerna ofta själva ställer till det för sig, att mycket är självförvållat, det går knappast att säga högt.

Hela intervjun här:

http://www.svd.se/kultur/sveriges-framtid-oroar-arnstberg_407713.svd

untitled Gatuartisten Dan Parks drift med den politiska korrekthetens syn på zigenare/romer.

Som så mycket annat i förhandenvarande samhällsklimat, kan och bör tilläggas. Hur zigenarkulturen i Sverige kommer att påverkas av inströmningen av romska tiggare från Östeuropa är ännu oklart, men det kommer sannolikt att vara ett angeläget ämne för vetenskapliga studier i en framtid. Om nu någon modig forskare skulle våga sig på detta.

Så mycket torde under alla omständigheter stå klart, och det är att Carl-Herman Tillhagens banbrytande arbete i zigenarfrågan på sin tid svårt förfuskats av senare generationers mångkulturalistiska demagoger och verklighetsförfalskare.

Drottningen ger efter för PK-tryck

14 oktober, 2014

images PK-trycket blev för stort: drottningen vägrar ta emot pris för humanitära insatser.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19681460.ab

Som framgår av en artikel i Aftonbladet den 13 oktober – se länk ovan – har drottning Silvia beslutat avstå från att ta emot priset Scandinavian Human Rights Award för sina insatser mot så kallad trafficking, människohandel som syftar till att utnyttja människor – ofta unga kvinnor och barn – till tvångsarbete, ibland prostitution men också fabriks- eller hushållsarbete.

Priset skulle ha delats ut till drottningen i samband med ett seminarium om trafficking vid Uppsala universitet onsdagen den 15 oktober. Hovet meddelar enligt AB att drottningen vägrar ta emot priset med motiveringen, att priset skulle  ta bort uppmärksamheten från trafficking-frågan, som hon är djupt engagerad i.

Den verkliga orsaken till att drottningen avstår från priset är skriverier i press och andra media om att Scandinavian Human Rights Lawyers skulle ha ”kopplingar till abortmotståndare”, en av de mest graverande fadäser man kan göra sig skyldig till om man vill hålla sig väl med den politiskt korrekta eliten i extremlandet Sverige.

Här en länk till organisationens hemsida för den som vill veta mer:

http://www.shrl.eu/

untitled Italienske politikern Luca Volonte: pristagare 2011.

Scandinavian Human Rights Lawyers har nämligen tidigare varit oförsynta nog att dela ut sitt pris till vad som uppges vara abortmotståndare, eller pro-lifers, i form av Luca Volonte (2011) och Roger Kiska (2012). 2013 tillföll priset Elise Lindqvist. Såväl Volonte som Kiska uppges vara knutna till den abortkritiska organisationen Alliance Defending Freedom.

Detta blev alltså för mycket för PK-Sverige, som nu alltså lyckats pressa drottningen att, via trendkänsliga hovlakejer, avstå sitt välförtjänta pris. Jag tänker inte hymla med att jag tycker det är ynkligt och ryggradslöst. Att vilja värna de försvarslösa barnen i moderlivet anses i Sverige vara närmast oförlåtligt, en följd av decenniers oavlåten propaganda från feministrörelsen och extremvänstern. Att utsläcka mänskligt liv anses vara något gott, att rädda liv anses vara dåligt.

Det lär vara ökända sexlobbyisterna i RFSU som dragit i tåtarna för att få drottningen att kasta in handduken. Se artikel i den kristna tidningen Dagen här:

http://www.dagen.se/s%C3%A5-fick-rfsu-drottningen-att-avst%C3%A5-fr%C3%A5n-m%C3%A4nniskor%C3%A4ttspris-1.274735

Enligt Socialstyrelsens statistik aborteras varje år mellan 35 000 och 38 000 mänskliga foster. Det motsvarar invånarantalet i en stad av Västerviks storlek:

http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/aborter

Abort blev lagligt i Sverige 1938. Enligt den nya lagstiftningen tilläts då abort av  medicinska, humanitära eller rashygieniska skäl. Den nuvarande abortlagstiftningen är från 1974 och möjliggör abort fram till vecka 18 av havandeskapet. Specialtillstånd för veckorna 18-22 kan inhämtas från Socialstyrelsen. Aborter i Sverige är således omgärdade med tidsmässiga restriktioner, varför det inte är korrekt att (vilket ofta görs) tala om ”fri abort”.

Fram till den 18e veckan kan en havande kvinna begära abort av vilket skäl som helst, alltså även på grund av att det väntade barnet är behäftat med ”fel” kön. Sedan 2008 finns heller inga krav på att den abortsökande kvinnan skall ha någon anknytning till Sverige, varför termen ”abortturism” uppkommit.

Man må se på abort hur man vill. Men att drottningen av PK-politrukerna påverkas att vägra ta emot ett pris av den enda anledningen att det tidigare tillfallit personer som vill värna mänskligt liv även i moderlivet är enligt min enkla mening både löjeväckande och alldeles otillständigt. Borde hon inte ha tillräckligt med ryggrad för att inse detta?

Att en professor i folkrätt som heter Mark Klamberg och är gift med förra statsrådet Birgitta Ohlsson – båda (FP) – även han backar ur från det planerade seminariet var naturligtvis väntat och upprör mig betydligt mindre. Folkpartister har aldrig utmärkt sig för att stå fast när det blåser.

untitled IS-terrorist med skräckslagen liten flicka. I bakgrunden syns ISIS flagga. Kommer Silvia att engagera sig för henne och hennes medoffer?

Slutligen finns kanske skäl att undra över om drottningen kommer att våga ta upp den grova form av människohandel, ja rent slaveri, med kvinnor och minderåriga flickor som sexslavar som nu förekommer i Mellanöstern i den ökända terroristligan IS/ISIS regi. Jag hoppas det men fruktar tyvärr, att någon eller några kommer att viska i den nu 70-åriga drottningens öra, att det nog vore alltför kontroversiellt – kanske till och med ”islamofobiskt” – att upphäva sin röst mot denna monumentala omänsklighet.

Läs mer om IS sexslavar via denna länk:

http://swedish.ruvr.ru/radio_broadcast/no_program/277257784/

 

 

Min blogg på förstasidan!

5 juni, 2013

DSC_0822-50

Det är inte varje dag min enkla blogg hamnar på förstasidan tillsammans med ett jätteporträtt av mig själv.

Så skedde emellertid den 5/6 2013, då den gratisutdelade lokaltidningen Södertäljeposten (SP) uppmärksammade min bloggtext ”Hotet från den politiska korrektheten” för några dagar sedan:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/29/hotet-fran-den-politiska-korrektheten/

Jag funderar starkt på att sätta förstasidan i fråga inom glas och ram. 

Som lokalblad med utdelningsområde i Södertälje med omnejd noterade tidningen att jag, som ett exempel på politiker och tjänstemän som ser som sin livsuppgift att gå i bräschen för den politiska korrektheten, omnämnde Södertälje kommuns så kallade mångfaldsstrateg Paki Holvander. Hon har arbetat med ”mångfaldsfrågor” sedan 1993 och anställdes av kommunen 2008. Hon har talrika bröder och systrar i andra kommuner, men det är alltså henne jag råkar känna till bäst.

Den direkta orsaken till att jag tog upp Holvander i sammanhanget var den politiskt korrekta ordlista som enligt SP är en ”sammanställning av ord och uttryck, från källor som Socialstyrelsen och DO, tänkt för den som är osäker på vissa ords betydelse”. Ordlistan sägs, förutom till kommunens politiker och tjänstemän, ha delats ut till gymnasieskolor. Den kommer även att distribueras i grundskolan.

SPs definition är dock högst ofullständig. Holvanders ordlista delar in vissa ord och uttryck i kategorier, där vissa försetts med varningstext och därmed anses direkt olämpliga att använda. Andra har försetts med epiteten Tänk först, Tänk till alternativt Se upp. ”Homolobbyn” är exempelvis ett ord som man enligt Holvander bör se upp med. Detta därför att, då man använder detta ord, avser ”grupp som enligt dem som använder begreppet fått alldeles för stor makt”.

Ordet anses enligt aktuell sammanställning rentav vara så pass förgripligt att det kan ”jämföras med föreställningen om den judiska världskonspirationen. Se hjärnspöke.” Att hävda att det finns en påtryckargrupp som främjar de homosexuellas rättigheter i samhället anses alltså, enligt Paki Holvanders sammanställning, vara jämförbart med att påstå att det finns en judisk världskonspiration! Vidare kommentarer tämligen överflödiga.

untitledFör den som inte vill råka ut för PK-censuren är det säkrast hålla tand för tunga.

Paki Holvander, som i likhet med denna bloggare intervjuas i nämnda SP-artikel, är inte glad över att jag skrivit om henne samt publicerat hennes bild. ”Man måste bemöta det här, så här får han inte hålla på”, citeras hon i artikeln. I ett mejl till tidningen skriver hon enligt artikeln: ”Jag känner mig djupt kränkt att han hänger ut mig med bild och påstår att jag reglerar/kontrollerar vad folk får säga eller inte säga. Vet inte varför han gör det. Ser allvarligt på situationen.”

”Djupt kränkt”, ja det var ju inte särskilt otippat sagt av en person som för själva sitt uppehälle är beroende av att kränkthetsindustrin förblir intakt. Till Paki Holvander vill jag, för den händelse hon läser min blogg, svara: jodå, så här får ”han” (det vill säga jag) visst ”hålla på”. Ägnar man sig som kommunal tjänsteman åt politisk agitation på betald arbetstid får man finna sig i att bli granskad. Stadshuset är ingen skyddad verkstad, fredad från all insyn.

Och visst är Holvander mycket intresserad av att reglera och kontrollera vad folk får och inte får säga. I en intervju som gjordes i Dagens Nyheter i samband med att hon anställdes vid Södertälje kommun citerades hon så:

Man ska agera i stället för att bara prata. Det gäller att stoppa dumheter som när någon sitter och uttrycker sig fördomsfullt eller rasistiskt vid fikarasten. Då får man inte bara låta sådant passera. I stället kan man fråga den personen om sitt sätt att uttrycka sig så att han eller hon kommer till insikt om vad han eller hon egentligen säger.

Den som säger sitt hjärtas mening om exempelvis den överdimensionerade invandringen, homosexlobbyns makt – ja, dess makt över åsiktsbildningen är faktiskt betydande – eller något annat kontroversiellt ämne, som inte faller Holvander eller några av hennes kolleger i andra kommuner på läppen, skall således hutas åt och få sig  en föreläsning om vad som är lämpligt att säga.

Vad är detta om inte uttryck för en oförblommerad vilja att bestämma över vad folk skall och inte skall få säga? Som jag ser det är detta synsätt ett direkt hot mot demokratin och yttrandefriheten.

Det kanske mest anmärkningsvärda i Holvanders politiskt korrekta ordsammanställning är kanske definitionen av ”Islamist”. En sådan förklaras vara ”en muslim som bejakar sin religion”. Snälla nån.

Jag skulle vilja påstå att detta är en rent felaktig definition. En islamist är enligt gängse språkbruk en extremistisk muslim som bejakar våld i kampen för att göra hela världen till ett islamskt kalifat styrt enligt sharialagen. Bejaka sin religion, om denna är islam, kan man självfallet göra utan att vara islamist.

antisemitism01Islamister på marsch. Enligt PK-tjänstemannen personer ”som bejakar sin religion”.

Paki Holvanders reaktion på min bloggtext är blott alltför typisk. Övertygad om att hon representerar toleransen och godheten tål hon ingen kritik. Då känner hon sig kränkt och förnärmad och deklarerar att ”så får han inte hålla på”. Just det. Någon kritik av den politiskt korrekta indoktrineringsverksamhet hon och otaliga andra tjänstemän, politiker, media och påtryckargrupper sysslar med anser hon inte skall tillåtas. Då blir det genast tal om censur och inskränkningar i yttrandefriheten. Typiskt PK-syndrom, med andra ord.

Det skall bli spännade att se vilka åtgärder fru Holvander har tänkt sig för min del. DO-anmälan? Kommunalt yttrandeförbud? Skarpt uttalande från kommunstyrelsens ordförande? Den som lever får se.

Jesus som sverigedemokrat

17 juni, 2011

Att uppbåda Jesus Kristus för sin sak är ett pålitligt och ofta (miss)brukat retoriskt knep. Nästan lika gångbart är att använda Jesus mot något man ogillar. Jag ämnar i detta inlägg uppehålla mig något vid konstellationen Jesus/Sverigedemokraterna (SD).

Jesus – sverigedemokrat?

I samband med senaste kyrkovalet hävdade kyrkoherde Peter Stjerndorff vid Staffans församling i Gävle enligt en artikel i Arbetarbladet 13/9 2009: ”Jesus skulle inte gilla Sverigedemokraterna.” Stjerndorff påstods i artikeln ”se med oro” på det växande stödet för SD. Det var givetvis vare sig  första eller sista gången en kyrkans man kläckt ur sig något liknande.

Det främsta argumentet till stöd för teorin att Jesus skulle ha tagit avstånd från Sverigedemokraterna är väl påståendet, att Jesus inte gjorde skillnad på människor men att det är detta som är SDs hela ”affärsidé”. Det är väl också förmodligen den sistnämnda presumptionen som ligger bakom Aftonbladets imbecilla kampanj ”Vi gillar olika”.

Tråkigt nog för tidningen stämmer inte något av påståendena. Jesus kunde visst göra skillnad på människor. Och SD är inte på något sätt för allt som är homogent. Bara ett enda exempel: jag är själv gruppledare för SD Södertälje, där större delen av fullmäktigegruppen utgörs av irakiska flyktingar. I Nya testamentets Matteusevangeliet 10: 5 – 6 citeras Jesus på följande sätt när han sänder ut sina tolv lärjungar på dessas första missionsresa:

Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk stad, utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.

Samma personer som rutinmässigt brukar avfärda Sverigedemokraterna som ”rasister” skulle här, med användande av samma sorts logik, kunna göra gällande att Jesus var ”rasist”. Det är precis lika tramsigt i båda fallen.  Jesus vände sig, troligen mest av praktiska skäl, i första hand till det av G-d utvalda, judiska folket. Samarierna, som allmänt ansågs vara avfällingar, och hedningarna, som inte hade någon monoteistisk tro, fick komma senare.

Faktum är ju att Jesus i andra sammanhang talar väl om såväl samarier som hedningar. I en minnesvärd liknelse framställer han exempelvis en samarier/samarit som långt mer barmhärtig än rättroende judar. Icke heller hade Jesus något emot att umgås med allmänt föraktade yrkesutövare såsom tullindrivare, alltså sådana som såg till att vissa geografiska gränser upprätthölls.

Vad beträffar Sverigedemokraterna utgår inte heller dessa från något ”rasistiskt” eller obarmhärtigt synsätt utan hävdar endast, att Sverige av praktiska skäl inte kan ta emot all världens invandrare och flyktingar. Därför är det också nödvändigt för ett land att ha ett fungerande gränsskydd.

Sverigedemokraterna är vidare det enda riksdagsparti som vill rusta upp det militära svenska försvaret. Jesus skulle säkerligen inte ha haft några negativa synpunkter på detta. I evangelierna kan vi läsa om hur han gärna umgicks med romerska militärer, vilka under vad som kallades Pax Romana (den romerska freden) ockuperade Israel.

I Matteusevangeliets åttonde kapitel blir Jesus exempelvis approcherad av en härhövitsman (arméofficer) som ber Jesus bota hans avhållne tjänare. Mästaren från Nasaret blir imponerad av officerens tro och citeras (Matteus 8:10):

Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro.

Jag vågar påstå att om Jesus hade varit rigid pacifist, alternativt militant motståndare mot det romerska väldet, hade han aldrig bevärdigat hövitsmannen med ett besök.

För Sverigedemokraterna är det naturligt att i kyrkliga sammanhang hänvisa till ”Fädernas kyrka” och det trosnit som en gång uppfyllde Svenska kyrkan. Det finns i partiet en starkt kritisk inställning till den vänsterpolitisering kyrkan undergått i vår förvärldsligade tid.

Detta ledde i samband med riksdagsinträdet fram till den spontana protest som yttrade sig så, att ett antal sverigedemokrater på plats i Slottskyrkan lämnade sina platser och tågade ut när biskop Eva Brunne for ut i ett illa dolt hatbudskap mot SD. Drastiskt? Kanske. Men också Jesus kunde vara drastisk när han i hårda ordalag brännmärkte företrädarna för sin tids religiösa etablissemang, vilka han bland annat kallade ”huggormars avföda”, ”glupande ulvar”, ”vitmenade grifter” och liknande.

När han tyckte det gått för långt med kommersialiseringen kring det heliga templet i Jerusalem gick han enligt evangeliet till och med lös på försäljarna – som ändå saluförde ting som var nödvändiga för den pilgrim som ville offra till G-d – med ett gissel och välte deras bord. Jag vågar knappt tänka på hur han skulle ha behandlat vissa av dagens svenska biskopar och präster, vilka ägnar sig åt allehanda politiserande och skörlevnad och dessutom synes hata det folk som Jesus en gång utgick från.

Jesus botar sjuka.

Sverigedemokraterna har vidare ofta en kritisk inställning till den svenska sjukvården. Inte heller Jesus litade på sin tids vård och omsorg (i den mån det nu alls fanns sådant). Således tog han saken i egna händer och gjorde så att lama kunde gå, blinda kunde se och spetälska blev friska. Han månade också om äldre och botade exempelvis Petri svärmoder. Ja, Jesus uppväckte till och med döda såsom Lasarus och en synagogsföreståndares dotter! Skulle han syssla med sådant i dagens Sverige skulle han få Socialstyrelsen och en radda andra myndigheter på sig.

Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, att SD också är det enda riksdagsparti som inte tycker det är självklart att sjukvårdspersonal skall tvingas gå emot sitt samvete och svika sin hippokratiska ed genom att släcka istället för att rädda liv. Jag talar här givetvis om tvånget att medverka vid aborter.

När det gäller en av SDs viktigaste frågor – att söka hejda den pågående islamiseringen av vårt samhälle – skulle Jesus ha tagit en entydig ställning och skarpt fördömt den islamska extremism, som bland annat yttrar sig i lagar som stadgar stenande till döds för äktenskapsbrott. Jesus räddade som bekant en gång en kvinna från att stenas genom att vända sig till den mordlystna hopen och uppmana den som var syndfri att kasta första stenen: ingen kunde förmå sig till att göra detta. Jesus sade att inte heller han dömde kvinnan men uppmanade henne att gå, ”men synda inte mer.”

Jesus stod nämligen, i likhet med SD, för traditionell moral och traditionella familjevärderingar. Otrohet och skilsmässa av annat skäl än just otrohet betraktade han som svåra synder.

Jesus räddade en kvinna från att stenas till döds.

Skälet till att han (om vi får tro evangelierna, vilket vi bör göra) inte tog till orda om homosexualitet – som de judiska skrifterna fördömde i ordalag som inte kan missförstås – var givetvis inte att han skulle ha sett genom fingrarna med detta eller faktiskt själv var homosexuell, vilket vissa vill få  oss att tro i dessa yttersta av dagar. Det var att det inte var något utbrett eller omtalat problem i dåtidens samhälle. Att homosexuella handlingar däremot betraktades som en svårartad synd av Jesus och hans samtid är så självklart att det inte behöver diskuteras.

Det ovanstående är delvis skrivet med tongue in cheek , det vill säga med en viss ironisk distans. Svagsinta företrädare för den så kallade kristna vänstern trodde på 1960- och 1970-talet på fullt allvar att Jesus, om han skulle återvända till jorden vid denna tid, skulle stödja det kommunistiska mördarbandet Viet Cong  i Vietnam och psykopatiska diktatorer som Mao Tse-tung i Röda Kina och Fidél Castro på Kuba. Några av dessa förvirrade individer blev omsider biskopar, domprostar och kyrkoherdar, någon till och med ärkebiskop. Jag gör mig däremot inga illusioner om att Jesus, om han kom till Sverige i dag, skulle promenera in på Sverigedemokraternas riksdagskansli och hänga på sig några blåsippsmärken samt hålla en presskonferens där han prisar Jimmie Åkesson.

Orsaken till varför Jesus inte skulle ta öppen partipolitisk ställning är naturligtvis att han inte var/är politiker utan en andlig ledargestalt. Han skulle inte döma eller berömma människor utifrån ideologisk tillhörighet eller parti utan se till deras hjärtas godhet och karaktärshalt. Men han skulle ändå, av ovan nämnda skäl, stå ljusår närmare Sverigedemokraterna än någon mordlysten kommunistledare på 1960-talet!

Ty Jesus var inte heller socialist, vilket är en annan efterhängsen vantolkning från 68-vänsterns mörka tid. Jag kan gå med på att han var revolutionär, men i så fall en andlig sådan och inte en som visade sin omtanke om människorna med hjälp av en AK-47 Kalasjnikov. Beviset för att Jesus inte var socialist hittar vi i Matteusevangeliets tjugonde kapitel, i vilket Mästaren framställer liknelsen om arbetarna i vingården.

Det är en ganska lång berättelse om hur en ”husbonde” gick ut för att leja arbetare till sin ägandes vingård. Han började i arla gryning och anställde de första arbetarna; efter att ha kommit överens om en lön sände han dem till vingården för att sätta igång med arbetsuppgifterna. Så där höll det på hela dagen. Till slut var det afton och det var dags för avlöning. Vingårdens herre uppmanade då sin förvaltare att börja löneutbetalningen med dem som blivit lejda sist och alltså bara hade arbetat kort tid; dessa skulle få samma lön som de först anställda vilka slitit hela dagen för sin penning. När de senare började ”knorra” svarade husbonden på följande sätt (Matteus 20:13-16):

Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen? Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva dig lika mycket som åt dig. Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god? – Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.

Långfredagen 2011: ekumenisk manifestation i Södertälje kring Jesu lidandes väg. Foto: Tommy Hansson

Slutsatsen av denna liknelse blir, att jordisk millimeterrättvisa av socialistiskt snitt inte var något för G-d eller Jesus. Man kan välja att avvisa det kristna budskapet och i stället välja socialismen. Man kan också avvisa socialismen och välja den kristna och/eller andliga vägen.

Vad man inte kan göra är att välja både – och.

Fotnot: Med tanke på sammanhanget har den allsmäktiges namn ovan enligt judisk praxis inte skrivits ut utan benämnts ”G-d”.