Södertäljeprofiler (VI): skyddshelgonet Sankta Ragnhild

 

Tavla med Sankta Ragnhild som motiv i Södertälje stadshus. Foto: Tommy Hansson

Det kan knappast ha undgått någon som bor i Södertälje att stadens skyddshelgon är Sankta (den heliga) Ragnhild. Förutom att den stora kyrkan vid Stortorget är uppkallad efter henne har hon även lånat ut sitt namn till en gata, ett apotek, ett gymnasium och en stadsdel. Men vem var hon?

Ragnhild avbildas sedvanligt med krona på huvudet och kallas i hävderna ibland drottning av såväl Sverige som Norge, men ser vi till historien – det vill säga den vi känner till – är det osäkert om hon verkligen var drottning.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ragnhild_av_T%C3%A4lje

Troligen gift med Inge den yngre. Ragnhild anses vara född år 1075 och skall ha avlidit under första delen av 1100-talet, möjligen 1117. I källorna anges hon vara hustru till konung Inge den äldre men också till Inge den yngre.

Eftersom den förstnämnde skall ha blivit kung redan 1080 verkar det troligast att Ragnhild var gift med den senare. Inge den yngre blev emellertid konung 1118, således ett år efter Ragnhilds angivna dödsår.

Det kan därför antas – om nu årtalen stämmer – att hon var gift med Inge den yngre innan denne utsågs till konung. https://sv.wikipedia.org/wiki/Inge_den_yngre

I Lilla rimkrönikan finns också följande citat som tillskrivs kung Inge den yngre: ”I telghe ragnhild min hustru ligger, jag tror hon mik nad aff gudi tigger.”

Sankta Ragnhilds kyrka med anor från 1100-talet vid Stortorget i Södertälje. Foto: Svenska kyrkan.

Grundade sockenkyrkan. Sankta Ragnhild utnämndes således till helgon i den Romersk-katolska kyrkan, vilken ju var den enda kristna kyrkan vid denna tid. Protestantismen kom med Luther först 400 år senare. Det kan därför antas att hon skall ha utfört någon form av under, en förutsättning för helgonskapet – vilket eller vilka dessa under varit har jag dock inte sett några uppgifter om.

Ragnhild har åtminstone ända sedan 1400-talet varit knuten till Tälje. Enligt de historieuppgifter som finns skall hon ha grundat sockenkyrkan i staden, den som i dag är känd som Sankta Ragnhilds kyrka, på 1100-talet. Hon skall även ha begravts där. Det kan dock nämnas att Ragnhild är skyddshelgon även för staden Söderköping i Östergötland, där en fontän uppkallats efter henne. https://www.svenskakyrkan.se/sodertalje/sta-ragnhilds-kyrka

Under medeltiden användes dock inte Ragnhild utan den populäre Sankt Olof som skyddshelgon för Tälje, som Södertälje kallades till 1622 då Norrtälje i Roslagen såg dagens ljus. På 1500-talet och så sent som 1623 användes en Maria-bild som Södertäljes officiella sigill. Därefter blev Sankta Ragnhild stadens skyddshelgon.

Skyddshelgonet (patrona på latin) Sankta Ragnhild är ett levande begrepp i Södertälje till dags dato med namn som Sankta Ragnhilds kyrka, Sankta Ragnhildsgatan, Ragnhildsborg, Apoteket Sankta Ragnhild och Ragnhildsgymnasiet. Utanför Södertälje stadshus vajar alla vardagar därtill blå flaggor prydda av helgonet i vitt.

Varje vardag flaggor Södertälje kommun  med Sankta Ragnhild-flaggor utanför Stadshuset. Foto: Tommy Hansson

Mor till Erik den heliges drottning?  I och med att de flesta historiker menar att Ragnhilds rätte make varit konung Inge den yngre hålls det även för troligt att hon var mor till Erik den heliges (Erik IX) drottning Kristina; Erik den helige var kung 1156-1160.

Det finns även andra teorier om vem Ragnhild kan tänkas ha varit maka åt, men jag lämnar dessa därhän. Enligt en inskrift på Ragnhilds grav i Södertälje-kyrkan skall hon även ha varit drottning över Norge. Inskriften citerades av historikern Elias Palmskiöld (1667-1719) enligt avskrifter, eftersom inskriptionen inte var kvar på Palmskiölds tid. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=8013

Det är så gott som klarlagt att Ragnhild, drottning eller ej, var en historisk person. Och man kan verkligen inte anklaga Södertälje-borna för att inte ha uppmärksammat hennes minne!

Hanssons lilla brännvinsguide (I)

ÖSTGÖTA SÄDESBRÄNNVIN

Det drar ihop sig till sensommar och därmed kräfttider. Jag tänkte därför göra ett avbrott från politiken genom att skriva litet om de drycker dessa läckra varelser enligt författaren Albert Engström kräver – det vill säga brännvinsdrycker. Det här markerar alltså inledningen på vad jag valt att kalla ”Hanssons lilla brännvinsguide.”

Det alkoholhaltiga brännvinet användes i vårt land länge enbart till kruttillverkning. Det lär ha varit Stockholms ”pulvermakare” (kruttillverkare) Tydeke Pulvermakare som i slutet på 1400-talet upptäckte, att brännvinet med fördel även kunde intagas oralt. Under 1500-talet lärde sig vidare svenska soldater under de många fälttågen i Ryssland att framställa sprit av säd.

Och 1746 kom Eva De la Gardie Ekeblad (1724-86) på att man också kunde förfärdiga brännvin av nymodigheten potatis. Ekeblad blev som första kvinna invald i Kungliga Vetenskapsakademien.

Eva De la Gardie Ekeblad (1724-86).

Jag inleder guidningen med det brännvin jag påstår skulle kunna benämnas ”brännvinets Rolls Royce”, nämligen Östgöta Sädesbrännvin. Det lanserades 1864 av värdshusvärden och spritfabrikören Erik Rehnberg och gick först under namnet Rehnbergs Sädes Brännvin. Detta var ett destillat bestående av kornmalt, russin och honung lagrat på ekfat. Brännvinet tillverkades i Söderköping på platsen för stadens enda Systembolag och salufördes över hela riket.

När Rehnberg, som var född i Reimyre 1841, avled kunde man inte längre nytillverka brännvinet, eftersom receptet inte fanns nedskrivet. Man fortsatte dock försäljningen så länge det befintliga lagret räckte, vilket var åtskilliga år. Fem år efter det att den sista buteljen sålts hade man  lyckats återskapa alla ingredienser och började saluföra brännvinet under namnet Östgöta Sädesbrännvin, i folkmun Östgöta Sädes.

Östgöta Sädes har en mild, elegant smak som för tankarna till lagrad whisky och kan därför avnjutas inte bara i ett spetsigt snapsglas utan också med fördel i ett större glas, kanske med ett par isbitar i. Drycken destilleras mycket riktigt på en whiskypanna av koppar för att sedan lagras i flera år på ekfat.

Jag avslutar med en snapsvisa som jag skrivit själv:

På Östgötaslätten
(Melodi: ”Alpens ros”)

Ute på åkern på Östgötaslätten
där växer säden uti godan ro;
när den har mognat och man har berett den
blir den till nektar invid kräftans klo!

Östgöta Sädes heter gudanektar´n
den sitter fint vid höstamånens glans;
men den kan tas för var och en som mäktar´n
i whiskyglaset utan varje trams!

Drick ansvarsfullt!