Sveriges nukleofobi – den irrationella skräcken för kärnkraft

1985 ville moderatledaren Ulf Adelsohn bada i kylvattenbassängen i Forsmarks kärnkraftverk för att demonstrera hur ofarligt det var med kärnkraft.

Året var 1985. Moderaternas partiledare Ulf Adelsohn bestämde sig för att slå ett slag för kärnkraften och gjorde så genom att uttrycka en vilja att bada i kylvattenbassängen inne i Forsmarks kärnkraftverk. När han fick frågan varför han ville hoppa i bassängen svarade han: ”Därför att det är så ofarligt.” https://chef.se/74-partiledaren-som-ville-bada/

Vi fick dock inte veta hur ofarligt eller farligt det var då doppet aldrig blev av. Inte heller Adelsohns företrädare som M-ledare, Gösta Bohman, var imponerad av kärnkraftens påstådda farlighet. ”Inte farligare än att cykla”, trodde han sig veta.

Jag är böjd att instämma med Adelsohn och Bohman. Ingen allvarlig kärnkraftsolycka, endast några tillbud i form av läckor, har inträffat under de närmare 60 år som kärnkraften varit i bruk i vårt land. Det första kärnkraftverket, Ågesta utanför Stockholm, var i drift 1964-74. https://group.vattenfall.com/se/var-verksamhet/vara-energislag/karnkraft/avveckling-av-agestaverket

Det ter sig därför paradoxalt att makthavarna i Sverige tycks vara drabbade av en irrationell skräck för kärnkraften som skulle kunna kallas för nukleofobi. Denna kan sägas att utbrutit efter tillbudet vid kärnkraftsanläggningen på Three Mile Island i Harrisburg i USA 1979 och gav upphov till folkomröstningen om kärnkraft den 23 mars 1980. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_k%C3%A4rnkraften_i_Sverige_1980

Vid omröstningen kunde man rösta på endera av de tre ”linjerna” 1, 2 eller 3. Samtliga linjer talade om avveckling inom en viss tid. Linje 1, som stöddes av Moderaterna, hade det längsta perspektivet under det att linje 3, uppbackad av Centerpartiet och Vänsterpartiet kommunisterna, hade mest bråttom att avveckla. Linje 2, med stöd av Socialdemokraterna och Folkpartiet, intog ett mellanläge. Några andra partier fanns inte i riksdagen vid denna tid, men det kan ändå nämnas att Kristen demokratisk samling (nuvarande KD) stödde linje 3.

De tre linjerna i kärnkraftsomröstningen hade dessa tre rockslagsmärken.

Omröstningen utföll så att linje 2 vann med 39,1 procent. Linje 3 var inte långt efter med 38,7 medan den minst långtgående linje 1 fick 18,9 procent.

Den svenska nukleofobin kommer till belysning i en intresseväckande artikel av James Conca i den amerikanska affärstidskriften Forbes den 28 februari 2021. https://www.forbes.com/sites/jamesconca/2021/02/28/irrational-nuclear-fear-puts-sweden-in-danger-of-succumbing-to-stupidity/?fbclid=IwAR1n4hctAV

Conca konstaterar inledningsvis att vattenkraft och kärnkraft tills helt nyligen stod för sammanlagt 80 procent (40 var) av Sveriges elproduktion. Fossila bränslen stod för försumbara 1 procent. Med den fortgående avvecklingen av kärnkraften ser bilden av naturliga skäl annorlunda ut.

Sverige ansågs länge vara ett föredöme för den övriga världen när det gällde att producera miljövänlig energi. Dessutom har vårt land hunnit längre än de flesta andra avseende slutförvaring av nukleärt avfall. Conca skriver:

”So, with their nuclear reactors only about half-way through their life-spans, and the whole program running really well, who in Sweden would want to completely shut them down?” Artikelförfattaren svarar själv:

”Um…members of the Swedish coalition government, led by Sweden´s green party people who get a Pavlovian gag reflex just thinking of nuclear. They want to prematurely close their entire nuclear fleet and replace the 2 trillion kWhs with renewables and natural gas.”

De lyckligtvis före detta statsråden Märta Stenevi och Per Bolund (MP).

Nu ledde ju inte lilla MP den rödgröna regeringen, även om jag kan förstå att skribenten fått den uppfattningen. Sedan artikeln skrevs har partiet därtill hunnit lämna styret. Skribenten tror sig veta att Sverige, precis som Tyskland, inte har något emot att bli beroende av Ryssland vad gäller leveranser av naturgas.

James Conca framhåller desslikes att 10 000-tals fler människor kommer att dö under de kommande decennierna till följd av trefaldigade kolutsläpp samt att kärnkraften besparat Sverige drygt 2 miljarder ton koldioxidutsläpp sedan omröstningsåret 1980.

Sedan nedstängningen av Ringhals 1 tidigare i år har vi tvingats importera elektricitet från kolkraftverk i Polen och Danmark samt gaskraftverk i Tyskland, som använder sig av naturgas från ryska ledningar. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/trots-elbristen-nu-stanger-ringhals-1

James Conca i tidskriften Forbes menar att den irrationella rädslan för kärnkraft hos Sveriges politiska ledarskikt gör att vårt land löper en överhängande risk att kapitulera för dumheten. Detta är desto mer bisarrt som det folkliga stödet för den nukleära kraften enligt en färsk undersökning från Novus är högre än någonsin.

Totalt 77 procent av de tillfrågade stöder kärnkraft som energikälla, varav 46 procent gärna ser att det vid behov byggs nya reaktorer. Bara 14 procent är för avveckling av kärnkraften via politiska beslut. https://www.analys.se/opinion/

Istället för att ta detta ad notam har dock makthavarna i all sin outgrundliga vishet beslutat stänga ned den effektivaste och mest miljövänliga kraftkälla vi har till förmån för vindkraft, solkraft och naturgas. De båda förstnämnda, högst volatila, källorna kräver därtill ökad backup-kapacitet.

Nukleofobi var ordet.

Mattias Bäckström Johansson (SD): Regeringens energipolitik hotar vår välfärd och konkurrenskraft

Mattias Bäckström Johansson i samspråk med SD Södertäljes Simon Simonsson. Foto: Tommy Hansson

Sverigedemokraterna Södertälje/Nykvarn gästades den 13 juni av SDs energipolitiske talesman, riksdagsledamoten Mattias Bäckström Johansson. Denne höll i fullmäktigesalen Demokratin i Södertälje stadshus en i flera avseenden kärnfull föreläsning inklusive powerpoint-bilder.

Det intresserade auditoriet från Södertälje, Nykvarn och några intilliggande kommuner bjöds på en rejäl genomgång i ämnet energi uppdelad i två avsnitt. Första delen handlade om det energipolitiska läget i Sverige medan del två sammanfattade partiets synsätt på området. I pausen fick Mattias tillfälle att bekanta sig med de lokala SDarna.

Mattias Bäckström Johansson kunde konstatera, att Sverige har varit bra på att hushålla med energin och att minska beroendet av fossilbränslen. Eldningsolja har exempelvis till mycket stor del ersatts av värmepumpar och fjärrvärme. Och trots en 25-procentig befolkningsökning sedan 1971 har energiförbrukningen varit konstant.

Utvecklingen har resulterat i att koldioxidutsläppen i Sverige minskat till endast 19 gram C02 per kilowattimme (kWh), att jämföra med den globala siffran 528. Det är dock inget som biter på miljöfanatikerna, som exempelvis enligt regeringsbeslut syftar till att fasa ut transporter baserade på fossilbränslen fram till 2030.

Auditoriet i Demokratin fick en rejäl genomgång om energiläget i Sverige samt den sverigedemokratiska energipolitiken. Foto: Tommy Hansson

Detta är ett av målen i miljöprojektet Agenda 2030. http://www.regeringen.se/49bbd2/contentassets/c233ad3e58d4434cb8188903ae4b9ed1/politiken-for-global-utveckling-i-genomforandet-av-agenda-2030-skr.-201516182.pdf

– Det där är ju bara fantasier, kommenterade Mattias Bäckström Johansson. Han var starkt kritisk till alla orealistiska experiment som den rödgröna regeringen är i färd med att utsätta befolkningen och företagen för. Av landets kärnkraftverk är Oskarshamn 2 taget ur bruk, och i slutet av juni stänger Oskarshamn 1. Ringhals 1 och 2 läggs enligt regeringsplanerna ner 2019 respektive 2020.

-Det är tragiskt, vi har ju allting men regeringen väljer ändå att lägga ner kärnkraftverken innan deras kapacitet ebbat ut. I slutändan blir det elkonsumenterna som får betala för alla konstigheter. Om utvecklingen håller i sig kommer regeringen tvingas stänga av eltillförseln tidvis på grund av elbrist.

Den huvudlösa svenska energipolitiken med satsning på helt otillräckliga energikällor som vind- och solkraft är ett resultat av att verklighetsfrämmande miljödogmatiker i och utanför Miljöpartiet, i kölvattnet av kärnkraftsomröstningen 1980 enligt vilken alla kärnkraftverk skulle vara avvecklade till 2010, fått ett alltför stort och destruktivt inflytande.

Mattias Bäckström Johansson är som tidigare ingenjör och kraftoperatör i Oskarshamn synnerligen väl insatt i energipolitiska spörsmål. Foto: Tommy Hansson

Personer som vill förvandla Sverige till en energifattig sörgårdsidyll, en utopi som om den genomförs skulle omöjliggöra fortsatt välfärd och internationell konkurrenskraft för Sveriges del.

Mattias Bäckström Johansson klargjorde att Sverigedemokraterna driver en energipolitik som är ämnad att säkerställa en prisvärd och tillförlitlig energiförsörjning för såväl hushåll som näringsliv.

-Kärnkraft är, liksom vattenkraft och fjärrvärme, viktig för Sveriges energiproduktion. SD vill satsa på utbildning och forskning inom kärnkraftsteknik och stoppa effektskatten. Vidare vill SD att gränsen vid maximalt tio samtidigt drivna kärnkraftverk skall slopas. Staten skall finansiera forskning kring fjärde generationens kärnkraftverk, som det nu är tvingas branschen stå för alla kostnader.

Sammanfattningsvis bjöd Sverigedemokraternas energipolitiske talesman Mattias Bäckström Johansson, född 1985, på en verkligt intressant och överskådlig genomgång av energiläget i riket i allmänhet och SDs energipolitik i synnerhet. Vill man vitsa till det litet kan man säga att hans presentation var såväl kraftfull som kärnfull.

Dagen till ära hade kommunen hissat tre blågula nationsflaggor utanför Stadshuset. Foto: Tommy Hansson

Eftersom Mattias arbetade som kraftoperatör vid Oskarshamns kärnkraftverk innan han invaldes i riksdagen 2014 råder det heller inga tvivel om att han kan sina saker och det med råge!

Fotnot: Om Mattias Bäckström Johanssons energipolitiska föreläsning kan även läsas på https://sodertalje.sd.se/.

Fälldin bröt sossarnas makthegemoni

Nyblivne statsministern Thorbjörn Fälldin flankerad av Per Ahlmark (FP) och Gösta Bohman (M) efter den historiska valsegern 1976.

Thorbjörn Fälldin (1926-2016) har avlidit vid 90 års ålder Han blev historisk som statsminister i den första borgerliga regeringen på 40 år och därmed den som bröt socialdemokratins makthegemoni i svenskt samhällsliv.

Fälldin slog an viktiga strängar i det svenska folkdjupet med sin agrara framtoning i form av buskiga polisonger, en väl inrökt snugga och valkiga nävar. Allt var dessutom äkta: Fälldin var till yrket lantbrukare och fårfarmare och enligt många kvinnor ”en stilig karl”. Allt detta hade förstås inte spelat någon roll om han därtill inte hade varit en skicklig politiker som bland annat införde arkaiska uttryck som att ”dagtinga med sitt samvete” och ”dra frågan i långbänk” i den moderna politiska diskursen. http://www.dn.se/nyheter/sverige/atta-citat-fran-thorbjorn-falldin/

Thorbjörn Fälldin – i folkbokföringen står det Nils Olof Torbjörn Fälldin – föddes och växte upp i Ångermanland i nuvarande Härnösands kommun. Att han följde i föräldrarnas spår och blev jordbrukare tedde sig självklart. Han började tidigt med politiken och invaldes i kommunfullmäktige för dåvarande Bondeförbundet (BF) 1950. 1956 gifte han sig med Solveig Öberg och fick med henne barnen Eva, Nicklas och Pontus. 1958 invaldes han i riksdagens andra kammare där han tidigt satte sig i respekt genom sitt kunnande. 1969 utsågs Fälldin i konkurrens med hallänningen Johannes Antonsson till Centerpartiets förste vice ordförande och 1971 blev han partiordförande.

Förutom partikarriären och statsmannaskapet kan nämnas att Fälldin 1945 tog realexamen som privatist, att han tog reservofficersexamen 1951, att han även var styrelseledamot i Svenska fåravelsföreningen 1959-68 och dess ordförande 1968-69 samt styrelseledamot i Svenska handelsbanken 1971-76. Efter den politiska banans slut var Fälldin styrelseordförande i Televerket samt Föreningssparbanken,

”Semesterregeringen” Pehrsson-Bramstorp uppställd utanför Kungliga slottet 1936. Statsministern är nummer 4 från vänster.

Det 1913 bildade Bondeförbundet var ursprungligen, vilket framgår av namnet, ett renodlat intresseparti för Sveriges bönder och landsbygd som vid denna tid ännu var tongivande näring i Sverige. 1936 bildade partiet regering under ledning av partiledaren Axel Pehrsson-Bramstorp, vilken utsågs till statsminister. Ministären Pehrsson-Bramstrop blev dock kortvarig – den existerade från den 19 juni till den 28 september 1936 och har därför kommit att kallas ”semesterregeringen” alternativt ”sommarregeringen”.

Därefter inledde Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) under Per Albin Hanssons ledning sitt obrutet 40-åriga maktinnehav. https://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_Pehrsson-Bramstorp

Under perioden 1936-76 var det närmast ett axiom att Sverige skulle styras av socialdemokrater med Per Albins omtalade folkhemskoncept – övertaget från högerpolitikern Rudolf Kjellén (1864-1922) som myntat uttrycket ”folkhem” på 1910-talet – som grundval. Talet om den socialdemokratiska makthegemonin är dock en sanning med viss modifikation: under Andra världskriget styrdes vårt land av en socialdemokratiskt präglad samlingsregering med Per Albin Hansson som statsminister, och 1951-57 ingick S och BF en koalitionsregering med Tage Erlander (S) som statsminister och bondeförbundarna Gunnar Hedlund som inrikesminister och Sam B. Norup som jordbruksminister.

Fälldins företrädare som centerledare, Gunnar Hedlund, var inrikesminister i koalitionsregeringen S-C 1951-57.

I takt med att jordbruket trädde tillbaka som landets huvudnäring kom Bondeförbundet att förändra sin karaktär till att bli ett allmänborgerligt parti, låt vara att landsbygdsperspektivet hölls vid liv. 1957 bytte partiet namn till Landsbygdspartiet Centerpartiet vilket året därpå av praktiska skäl avkortades till Centerpartiet. I dagligt tal blev det ofta Centern.

Den allmänborgerliga approachen skulle visa sig framgångsrik. Den partiideolog som till betydande delar låg bakom partiets politik under en kvarts sekel var Gustaf Jonnergård (1918-85), partisekreterare 1951-76, född i Kalmar-trakten men senare boende i Östertälje socken i Södertälje (och därmed under några år på 1q980-talet i stort sett granne med bloggaren). Enligt Moderata samlingspartiets ledare Gösta Bohman i ett föredrag som jag bevistade under min tid som moderat på 1970-talet var det Jonnergård (”Jonergård” som Bohman kallade honom) som av rent taktiska skäl förde fram avvecklandet av kärnkraften som Centerns stora fråga.https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Jonnerg%C3%A5rd

Det må vara hur det vill med den saken, konceptet slog väl ut och Centerpartiet blev snart landets största politiska parti. I valet 1973 fick C 25,1 procent av rösterna, en ökning med 5 procentenheter jämfört med 1970 års val. Resultatet blev dock att Socialdemokraterna satt kvar vid makten med Olof Palme som statsminister trots absolut jämvikt i riksdagen: 175 mandat för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommunisterna och 175 mandat för Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartiet. Jämna omröstningar i kammaren fick avgöras genom lottning, därav begreppet Lotteririksdagen. Antalet mandat i riksdagen minskades med ett till 349 för att sådana olägenheter skulle kunna undvikas i fortsättningen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lotteririksdagen

Hela Sverige höll andan under Norrmalmstorgsdramat 1973, som kan ha kostat de borgerliga partierna valsegern. Foto: Tommy Hansson

Det behöver inte sägas att alla som bespetsat sig på en historisk borgerlig valseger blev djupt besvikna. Valresultat hade sannolikt blivit ett annat om inte konung Gustaf VI Adolf avlidit strax före valet och om inte det beramade så kallade Norrmalmstorgsdramat inträffat vid ungefär samma tid. en utrikespolitisk händelse som kan ha påverkat valutgången var yttermera militärkuppen i Chile den 11 september 1973, då en militärjunta under ledning av general Augusto Pinochet grep makten. I skenet av sådana omvälvande händelser, kan man förmoda, höll sig många väljare till det alternativ som kändes invant och tryggt.

Centerpartiet fick nu ytterligare tre år på sig att utmejsla sin anti-kärnkraftsstrategi och Thorbjörn Fälldin kunde förstärka sin agrara image. Och si – i valet 1976 skedde det som så många väntat på: för första gången på 40 år kunde en rent borgerlig/icke-socialistisk ministär tillträda och leda Sverige. Något som troligen bidrog till den borgerliga valsegern var den stora, TV-sända debatten mellan statsministerkandidaterna Olof Palme och Thorbjörn Fälldin i Scandinavium i Göteborg den 1 september 1976 inför 10 000 åskådare.

I all korthet råder nog ingen tvekan om att den debattskicklige Palme rent formellt vann debatten, ja han stukade till den till synes valhänte och bortkomne Fälldin rätt ordentligt. Palme log sitt sardoniska leende och jublade ikapp med Socialdemokraternas anhängare. Det här skulle bli en lätt match! Man hade dock ”sålt skinnet innan björnen var skjuten”, för att använda ett gammalt ordstäv som mycket väl skulle ha kunnat komma från Thorbjörn Fälldin.

Palme efter valet 1976: ”Vi skall ge borgarna ett helvete.”

I själva verket var det en medveten taktik från den sluge Fälldins sida – genom att förstärka det bortkomna och valhänta fick han opinionen på sin sida och kunde därmed säkra valsegern ett par veckor senare. För den som vill och orkar finns det via denna länk möjlighet att återuppleva den nära två timmar långa debatten här: https://www.youtube.com/watch?v=2hawe122eFY

Centern blev med 24,1 procent det klart största regeringspartiet och Thorbjörn Fälldin utsågs givetvis till statsminister. Utrikesminister blev Karin Söder från samma parti. Per Ahlmark (FP) blev vice statsminister, Gösta Bohman (M) finansminister, Ingemar Mundebo (FP) budgetminister, Staffasn Burenstam-Linder (M) handelsminister och Eric Krönmark (M) försvarsminister. Den tilltufsade Palme lovade i besvikelsen i ett TV-inslag att han skulle ”ge borgarna ett helvete”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_F%C3%A4lldin_I

Även om den borgerliga trojkan vann en historisk och av flertalet efterlängtad valseger 1976 blev många besvikna på den nya regeringen. I syfte att lugna dem som till äventyrs trott att en borgerlig regering skulle avskaffa den svenska välfärden över en natt ansträngde sig de tre partierna för att föra en politik som var nästan mer socialdemokratisk än vad sossarnas egen politik skulle ha blivit. Inte heller utrikespolitiskt blev det någon förändring.

Mocambiques marxistiske president Samora Machel blev förste utländske statsbesökare efter regeringen Fälldin Is tillträde 1976.

Borgerliga företrädare inklusive utrikesminister Söder började tala om att ”det alltid funnits samförstånd över partigränserna” avseende utrikespolitik, vilket var en sanning med modifikation efter tidigare duster om bland annat frågan om svensk NATO-anslutning och utvecklandet av ett svenskt atomvapen. Samtliga borgerliga regeringar 1976-82 fortsatte på den inslagna vägen att stödja kommunistiska regeringar i Tredje världen såsom dem Vietnam, Kuba, Angola och Mocambique samt så kallade befrielserörelser – i realiteten väpnade terrorrörelser – på olika håll i världen. Utrikesminister Karin Söder besökte även det miljardslukande biståndsprojektet Bai Bang i Vietnam och bjöd in Kubas diktator Fidél Castro att besöka Sverige.

Det första statsbesöket i det borgerliga Sverige företogs för övrigt av Mocambiques marxistiske president Samora Machel. Fälldin var också den förste svenske statsministern som besökte det kommunistiska Kina 1981. Det är mot denna bakgrund knappast underligt att Thorbjörn Fälldin fått beröm av socialdemokratiska bedömare av typ Olle Svenning för sitt utrikespolitiska engagemang och förståelse för ”befrielserörelserna”: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6481040

Det allt överskuggande problemet för den första Fälldin-regeringen var kärnkraften. Under det att Centerpartiet ville stoppa utbyggnaden av kärnkraften tills frågan om slutförvaringen var löst – och på sikt helt avveckla denna energikälla – önskade såväl Moderaterna som Folkpartiet bygga ut kärnkraften. Fälldin hade blivit övertygad för att inte säga fanatisk kärnkraftsmotståndare genom att inhämta synpunkter från professor Hannes Alfvén (1908-95), nobelpristagare i fysik 1970 samt medlem i Centerpartiet på 1970-talet; Alfvén gick senare över till Miljöpartiet.https://tommyhansson.wordpress.com/2012/12/29/utopism-ar-tradition-hos-centern/

Från vänster utrikesminister Ola Ullsten, statsminister Thorbjörn Fälldin och överbefälhavaren Lennart Ljung i samband med U137s grundstötning i Karlskrona 1981.

Den första Fälldin-ministären varade i två år till hösten 1978. Den avlöstes av en folkpartistisk minoritetsregering med Ola Ullsten som statsminister 1978-79. Därefter kom Fälldins andra regering bestående av C, M och FP 1979-81. Fälldins tredje regering 1981-82 bestod av C och FP. Under dess tid gick den kärnvapenbestyckade sovjetiska ubåten U 137 på grund i Karlskrona och såväl Fälldin som utrikesminister Ola Ullsten fick visa sig på styva linan. Fälldin uppmanade militären att inte släppa några sovjetiska hjälpbåtar nära U137 utan beordrade: ”Håll gränsen!”

Därpå, efter sex år i opposition, kunde sossarna och Palme återta regeringsmakten och behålla den till 1991, då ministären Carl Bildt trädde till. Efter mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 blev Ingvar Carlsson (S) statsminister.

Thorbjörn Fälldin var en särpräglad personlighet och en särpräglad politiker och statsman. Även om jag, som framgår ovan, är  starkt kritisk avseende Fälldins och hans partis benhårda kärnkraftsmotstånd och Fälldin-ministärernas vänsterinriktade utrikespolitik har jag alltid känt respekt för Thorbjörn Fälldin. Han visade att det var möjligt att avlägsna socialdemokraterna från regeringsmakten och var dessutom en anständig människa och familjefar med stor integritet. Frid över hans minne.

Solkraft bättre än kärnkraft, tycker dessa fackelförsedda demonstranter. Liksom Thorbjörn Fälldin och Centerpartiet.

S-MP-regeringens nya klimatutopi: ett fossilfritt Sverige

 Bensinstation vid Dalaplan i Malmö på 1950-talet. Nu vill S-MP-regeringen avveckla bensin och andra fossila bränslen.

Den rödgröna regeringen har kommit på att Sverige framdeles skall vara ”fossilfritt”. Om detta handlar en kritisk artikel av på Stockholmsinitiativets hemsida Klimatupplysningen av Per Welander. Sverige skulle bli ett fattigt land om den fossilfria målsättningen förverkligades, menar Welander som är styrelseordförande i Stockholmsinitiativet: http://www.klimatupplysningen.se/2015/12/16/fossilfritt-sverige-naiv-malsattning-som-leder-till-fattigdom/

Den som står i spetsen för kampanjen för ett Fossilfritt Sverige är, föga oväntat, vice statsminister och miljöminister Åsa Romson (MP) vilken gjort sig skyldig till fler klavertramp än någon orkar hålla reda på, och som själv ertappats som svårartad miljöbov genom att måla sin båt med giftig färg. http://www.regeringen.se/regeringens-politik/fossilfritt-sverige/

Utgångspunkten för Welander är det så kallade Parisavtalet från december 2015, vars sju punkter enligt de klimathotstroende är ägnade att ”rädda planeten”. Anmärkningsvärt i sammanhanget är dock att den man som kallats ”the father of climate change awareness”, förre NASA-forskaren James Hansen, hävdar att Parisavtalet är en bluff.

 James Hansen, ”klimatmedvetenhetens fader”, avfärdar Parisavtalet som en bluff.

Hansen citeras på följande sätt i brittiska The Guardian: ”It´s a fraud really, a fake. It´s just bullshit for them to say: ‘We´ll have a C2 warming target and then try to do a little better every five year.´ It´s just worthless words. There is no action, just promises. As long as fossil fuels appear to be the cheapest fuels out there, they will be continued to be burned.” http://www.theguardian.com/environment/2015/dec/12/james-hansen-climate-change-paris-talks-fraud

Enligt den nya regeringskampanjen måste ”världen bli fossilfri” och givetvis måste lilla Sverige, som ända sedan Olof Palmes dagar har en tradition att agera världssamvete, ”gå före i arbetet att bli fossilfritt”. Per Welander i Stockholmsinitiativet och många med honom frågar sig, särskilt som regeringen i likhet med Tyskland avsagt sig kärnkraften som framtida energikälla, hur vårt energisystem kommer att se ut. Vad kommer omställningen att kosta skattebetalarna och hur kommer den att påverka den enskilde individen?

För närvarande svarar kärnkraft och vattenkraft tillsammans för cirka 83 procent av den svenska elproduktionen. Återstående 17 producent står bland annat vindkraft, solkraft och kondensvärme för. Om kärnkraften fasas ut försvinner alltså runt 40 procent av elproduktionen.

Tyskarna har, efter förbundskansler kansler Angela Merkels tillkännagivande 2011 att kärnkraften skall skrotas till 2022, börjat bygga ut kolkraften i syfte att fylla igen hålet efter kärnkraften. Detta är dock inte ett alternativ för den svenska fossilfrihetslobbyn, så man frågar sig varifrån den energi som kommer att saknas skall tas. http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Energi/Energibalans-i-Sverige/Elproduktion/

 Skall utländska lastbilar stoppas vid våra gränser?

Den nya regeringskampanjen ger inga konkreta svar utan levererar mest högstämt prat i, ursäkta uttrycket, vädret. Flera frågor som kräver svar: Skall olja, bensin, diesel och naturgas förbjudas – eller kanske tillåtas i begränsad utsträckning? Skall utländska lastbilar som drivs med diesel stoppas vid våra gränser? Skall all flygtrafik upphöra? Och vad menas egentligen med målsättningen ”en fossiloberoende fordonsflotta till 2030”?

Den sistnämnda målsättningen presenteras i den så kallade FFF-utredningen från 2012 av Thomas B. Johansson. Den handlar till största delen om hur skatter och pålagor skall användas i syfte att tvinga fram ”en fossiloberoende fordonsflotta”, där klimatbluffen och dess politiska 2-gradersmål kommer till flitig användning. Per Welander framhåller: ”Utredningen struntar i att man tar död på landsbygden, vad kostnaderna blir för individen och om välståndet går förlorat. En Kafka-värld där svenska politiker vill visa sig duktiga.”   

Utredaren Thomas B. Johansson menar att fossiloberoendet innebär att koldioxidutsläppen minskas med 80 procent samt att fordonen i huvudsak drivs med biodrivmedel eller elektricitet. Hur det blir med tillgången till el måste dock, med tanke på det svenska motståndet mot såväl kärnkraft som kolkraft, anses stå skrivet i stjärnorna.

 Situationen försämras snabbt för utsatta grupper.

Den slutliga målsättningen för den rödgröna energipolitiken är att Sverige skall vara ”klimatneutralt” år 2050. Utsläppen av växthusgaser skall då enligt utopisterna vara nere i nära noll. I dag står Sverige för 1 promille av världens koldioxidutsläpp. Av Parisavtalet framgår tydligt att Kina och Indien kommer att fortsätta bygga ut sin kolkraft till 2030. Koldioxidutsläppen i världen kommer alltså att öka, inte minska. ”Sverige går den motsatta vägen”, menar Per Welander i Stockholmsinitiativet. ”Vi späker oss till absolut ingen nytta.” http://www.regeringen.se/contentassets/1a31cd2fbd3f4352b71bba3afee91f63/fossiloberoende-fordonsflotta—ett-steg-pa-vagen-mot-nettonollutslapp-av-vaxthusgaser-dir.-201278

Welander skriver vidare:

Sveriges politiker är naiva. Invandrare lockas till Sverige med stora löften av politiker fast vi inte har pengar eller infrastruktur att ta emot dem. Först när det börjar rasa ihop drar regeringen Löfven i nödbromsen. I klimatfrågan är politikerna lika naiva och struntar i kostnader och om vi blir fattiga. Miljarder slösas bort på ´klimatarbete´styrt av politiker. Gäller både på nationell nivå och i kommunerna. Politikerna lever utanför folks verklighet och struntar i hur det går för folket på gatan. Själva så beviljar de sig stora arvoden och pensioner. Sen kan man dra in potatisen för de gamla – man har ju inte ´tid och råd´.  

Slutsatsen av den förda politiken är att Sverige med expressfart närmar sig Tredje världen i fråga om levnadsstandard och välstånd. Med myten om klimatets förändring som en följd av mänsklig påverkan, sannolikt ett av den mänskliga historiens största falsarier, försämrar man på daglig basis levnadsförhållandena för äldre, handikappade, hemlösa och andra utsatta grupper. Den uteblivna potatiskokningen är endast ett i raden av otaliga exempel: http://www.expressen.se/nyheter/hemtjansten-slutar-koka-potatis-till-aldre/

 Senator Ted Cruz är en uttalad klimathotsskeptiker.

Per Welander spekulerar slutligen i vad det amerikanska presidentvalet i november i år kan komma att innebära för den globala synen på klimatutvecklingen. De flesta republikanska kandidater uppges vara skeptiska till tesen om klimathotet. En av dem som bedöms ha störst möjligheter att utses till republikansk kandidat, senator Ted Cruz, tillhör dem. ”If you look at satellite data”, citeras han i tidskriften Time, for the last 18 years there´s been zero recorded warming. The satellite says it ain´t happening.” http://time.com/3981623/ted-cruz-climate-change/   

 

 

 

MP vill förbjuda den europeiska industrin

MP-trubaduren Bernt Staf: MP som en melon – grönt utanpå, rött inuti.

Alltså, Miljöpartiet…

Det senaste från detta parti, som med framlidne miljöpartisten/trubaduren Bernt Stafs ord liknar en melon eftersom det är ”grönt på utsidan och rött inuti”, är att till sitt tidigare krav på förbud mot kärnkraften nu också foga förbudskrav mot kolkraft.

I en debattartikel i Upsala Nya Tidning skriver de framträdande MParna Peter Eriksson, Isabella Lövin och Jenny Lundström bland annat följande:

Nu är det dags att sätta ned foten: kolkraften måste förbjudas. Vi vill skapa en sol- och vindunion i stället…

Hela artikeln här:

http://www.unt.se/asikt/debatt/varmare-politik-inte-klimat-3164023.aspx#.U3xAm9SZy2U.twitter

Således ingen kärnkraft, ingen kolkraft och heller ingen gas. Bara sol och vind. I sitt program inför valet till Europaparlamentet (EP) den 25 maj anger MP att partiet vill se förbud mot brytning och import av kol från 2030. Senast 2017 skall det vara förbjudet att investera i nya kolkraftverk.

Det här är nog den enda typ av vindkraft som har förutsättningar att fungera…

Skulle ”melonpartiets” förslag implementeras skulle det innebära dödsstöten för all europeisk industri, som givetvis inte kan fungera utan energi i form av vare sig kärnkraft, kolkraft eller gas. MP kunde lika gärna säga att man vill förbjuda den moderna europeiska industrin. Adjö till välfärden som vi känner den. Jag misstänker att det är precis det som är meningen: utan realistisk energi räknar man med att det skall finnas en bättre grogrund för röd/grön ideologi.

Miljöpartiet avskyr den västerländska industrialismen/modernismen och tänker sig sannolikt ett Sverige och Europa bestående av små självförsörjande ”sörgårdar” eller byar där alla samlas i byalag, går klädda i vadmal och dansar folkdans. Jag överdriver kanske litet, men förmodligen inte särskilt mycket. Hur detta totalt verklighetsfrämmande och höggradigt populistiska munvädersparti i en del mätningar kan bli Sveriges tredje största parti övergår mitt förstånd.

Nu är det väl inte så troligt att MP och dess europeiska systerpartier kommer att få igenom ovannämnda helt orealistiska förslag i EU-området. Hamnar partiet i en rödgrön regering i höst kan vi svenskar dock vänta oss en kaskad av idiotiska förslag och/eller krav, som den svage Stefan Löfven kan få svårt att stå emot. Bara ett exempel: MP vill skrota det nuvarande militära försvaret till förmån för ett ”ickevålds-försvar”.

Det är inga roliga framtidsutsikter som i värsta fall väntar svenska folket efter den 14 september…

Fram till dess kan ni gott lyssna på Eddie Meduzas ”Mera kärnkraft” (den må sedan vara ironisk eller ej, personligen tror jag Eddie var mest ute för att provocera):

Läs gärna min framtidsdystopi Det gröna Sverige, Contra förlag 1998 (176 sidor), som handlar om ett Sverige där Miljöpartiet tagit makten. Kontakta mig via denna blogg eller på tommy.hansson@sverigedemokraterna.se om ni vill beställa den. Pris 100:- plus porto.