Min debut som vernissageinvigare/bandklippare

 Dags att klippa bandet…Foto: IOGT-NTO.

Det är alltid roligt att göra något för första gången. Nåja, oftast i alla fall. Ägnar det här blogginlägget åt att berätta om min debut som invigare av en konstutställning.

Bakgrunden till min insats var, att IOGT-NTO och Galleri Zebra vänt sig till kultur- och fritidsnämnden i Södertälje, där jag har förmånen att få vara ledamot, med önskemål om att någon från nämnden skulle inviga deras månatliga konstutställningar.

 Jag fastnade för den här tavlan. Foto: Tommy Hansson

Den här gången blev det alltså min tur, vilket kändes både roligt och en smula pirrigt. Med tanke på utställningslokalen gällde det också att vara hyfsat nykter… Jag fick ett varmt och trevligt bemötande, varför det inte var några problem alls att säga några inledande ord och klippa av det blågula bandet (även om saxen nog kunde ha varit vassare).

         

Konstnärinnan och ett par av hennes verk. Foto: Tommy Hansson

Fakta om utställningen och konstnärinnan går att få via utställningsaffischen på denna länk:

Dec 2015

Jag påpekade för vernissagebesökarna att jag inte är helt bortkommen när det gäller konst, eftersom min filosofie kandidat-examen omfattar två akademiska betyg i konstvetenskap. Därtill var jag rätt duktig på att teckna och färglägga i yngre år (det blev mest sportmotiv). Min mamma var dessutom en kortare tid gift med en känd Södertälje-konstnär innan hon träffade min pappa.

 Musikaliskt motiv. Foto: Tommy Hansson

Solweig Gunnarsson, född i Eskilstuna men numera bosatt i Segeltorp i Huddinge kommun, fanns givetvis på plats vernissagedagen och berättade litet om sin konst. Mer i detta ämne på utställningsaffischen (länk ovan).

När jag, för att komma någorlunda väl förberedd för mitt värv som invigare/bandklippare, googlade på Solweig Gunnarsson kom det upp en tavla som framställde ett afrikanskt landskap med en kvinna med stora örhängen och färggrann klädsel i förgrunden. Jag blev genast förtjust i detta motiv, och när jag såg att samma tavla fanns med på utställningen tvekade jag inte utan bestämde mig för att införliva den i min blygsamma konstsamling; bredvid tavlan sitter följaktligen nu enligt kutym en liten röd prick.

I övrigt består utställningen bland annat av ett antal tavlor med dans- respektive musikmotiv samt några kvinnoporträtt. Jag gillar definitivt den generösa färgsättningen och de levande figurteckningarna.

         

Några av vernissagebesökarna. Foto: Tommy Hansson

Jag kan alltså i hög grad rekommendera ett besök på utställningen. Öppettiderna är 09.00-16.00 alla vardagar.

Om IOGT-NTO-lokalerna kan slutligen sägas, att de finns inrymda i en villa som en gång tillhört en chef på Wedaverken i anslutning till anrika Badparken, i äldre tider känd för sitt sommartida societetsliv med punsch, mässingsmusik och hälsosamma bad i fokus. I huset försiggår i dag en mängd olika aktiviteter såsom kaféverksamhet, spelningsmöjligheter för unga musiker, olika typer av sammankomster och konferenser.

 IOGT-NTO-huset vid Torekällgatsbacken. Foto: Tommy Hansson

Numera tänker man kanske mest på Badparken och dess tennisbanor som den plats där Björn Borg, som bodde med sin familj tvärs över gatan från IOGT-NTO-huset räknat, inledde sig sagolika tenniskarriär. Min mormor (och tidigare hela hennes familj) bodde bara några hundra meter bort på den så kallade Gula gården, varifrån jag har många fina barndomsminnen.