Aftonbladet/Demoskops förtroendemätning avseende partiledarna för april ger Stefan Löfven (S) ett superlyft på 19 procentenheter jämfört med marsmätningen. Med 46 procent kan Löfven glädja sig åt sin hittills högsta notering sedan han blev statsminister (han noterades för 53 procent ett par månader före valet 2014). https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Vb8BKJ/superlyft-for-lofven-i-nya-matningen
En vanlig reaktion när det går bra för Löfven och sosseriet i opinionen är en skur av kommentarer på Facebook och andra sociala medier som går ut på att det är ”fejknyheter” som ingen kan tro på, att den aktuella mätningen är riggad av PK-etablissemanget och så vidare. I det här fallet är det dock uppenbart att sådana kommentatorer hugger ordentligt i sten – i kristider tenderar folk att hålla sig till det kända och invanda, kanske särskilt så i Sverige där tilltron till myndigheter av olika slag är dokumenterat stor generellt. https://www.altinget.se/artikel/sifo-hogt-fortroende-for-vaara-svenska-myndigheter
Jonas Sjöstedt (V) ligger kvar på en andraplats i förtroendeligan med 41 procent trots en tillbakagång om fem procentenheter. På en delad tredjeplats återfinner vi Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor på 38 procent; skillnaden dem emellan är att M-Ulf går fram med 4 medan KD-Ebba går kräftgången med 3 procentenheter. Något som möjligen kan ha att göra med att Moderaterna i flertalet – om än inte alla – mätningar anses ha bäst ekonomisk politik. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/ekonomi/valjarna-litar-mest-pa-ms-ekonomiska-politik/
Anmärkningsvärt men knappast sensationellt är att mångårige SD-ledaren Jimmie Åkesson, som innan det kinesiska viruset slog igenom åtnjöt ett betydande förtroende, får nöja sig med en sjätteplats med 33 procent som säger sig ha ganska eller mycket stort förtroende för honom. Det är en tillbakagång med 5 procentenheter. En kvalificerad gissning är att detta beror på att Sverigedemokraterna hamnat litet offside i debatten och har svårt att få genomslag för sina kristidsförslag.
På sjätte plats i undersökningen kommer Annie Lööf (C) med en förbättring om 6 procentenheter, vilket måste sägas vara minst sagt förvånande: hon är föräldraledig och har knappt varit synlig sedan hon nedkom med en dotter i slutet på förra året. Fast det kanske är det som vid närmare påseende är förklaringen: hon har helt enkelt inte haft tillfälle att göra bort sig. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dOQ1xq/annie-loof-har-fatt-sitt-andra-barn-blir-kvar-pa-sjukhus-en-tid
I Sverige är den generella tilltron till myndigheter dokumenterat stor.
Förvånande är väl också att den något träaktige Per Bolund (MP) ökar med 5 procentenheter; hans språkrörskollega Isabella Lövin får nöja sig med en ökning på 1 procentenhet. Deras relativa framgångar i förtroendeligan får väl närmast förklaras med att de tillhör regeringsblocket. Detta har nu inte hjälpt Nyamko Sabuni (L), som är ohotat sist i undersökningen med 11 procent och en minskning med 3 procentenheter.
Stefan Löfvens topplacering innebär emellertid inte att han och sosseriet kan slå sig till ro. Som Aftonbladets luttrade krönikör Lena Mellin skriver: ”Det innebär inte att Löfven kan segla in på en räkmacka in i nästa val. En djup, global lågkonjunktur, eller kanske till och med depression, väntar runt hörnet. Det kommer att drabba ett litet, exportberoende land som Sverige mycket hårt.”
Det skall slutligen tilläggas att 26 procent av de tillfrågade angav att de hade litet förtroende för Löfven.
Aftonbladet/Demoskops förtroendemätning april 2020:
Så har SD-ledaren Jimmie Åkesson begått sitt traditionella vårtal på den gamla fängelseön Långholmen i södra Stockholm. Det sjunde i ordningen, om jag räknat rätt. Jag har närvarat vid de flesta av dessa men avstod denna gång av hälsoskäl. Jimmie tycks dock ha skött sig med den äran även utan min fysiska närvaro. Hela det nära halvtimmen långa vårtalet kan avnjutas här:
Det som gläder mig mest med SD-ledarens vårtal är hans avrättning av Sveriges traditionella maktparti Socialdemokraterna. Ni vet det parti som har gemensamma rötter med kommunismen (fram till 1917) och som lika förutsägbart som lögnaktigt brukar kritisera det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik för rötter i nazismen och den så kallade vit makt-rörelsen fast S-partiet självt har en hel rödbrun kyrkogård i den väl tilltagna garderoben. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/13/mona-sahlin-och-andra-ledande-sossar-deltog-i-demonstrationer-med-hakkors/
Personligen tror jag emellertid inte det räcker med en sopkvast för att avlägsna sosseriets motbjudande totalitära bråte som tornat upp sig framför den egna porten. Det blir nog till att använda en lyftkran modell större.
PLO-polisen med nära band till socialdemokratins ”kära systerparti” al-Fatah i nazihälsning.
Åkesson inledde litet skämtsamt med att antyda att den kyliga väderleken kunde ha något att göra med att ett stort antal flygplan stått kvar på marken till följd av den nu avblåsta pilotstrejken på SAS. Detta förutsatt att flygplansdrift ger upphov till temperaturstegring, som klimatstollarna i och utanför Miljöpartiet söker göra gällande (vilket naturligtvis är en veritabel skröna i stil med chemtrails och liknande).
Förutom den ytterst välförtjänta kängan till Löfven och sosseriet redogjorde Jimmie Åkesson ävenledes för Sverigedemokraternas syn på EU och Europa.: ”Det handlar inte om ja till Europa eller nej till Europa. Det handlar om hur vi ska samarbeta och vilket Europa vi ska samarbeta i.”
De verkliga Europa-vännerna återfinns inte bland federalisterna i Bryssel.
SD-ledaren menade vidare att de verkliga Europa-vännerna ingalunda återfinns bland federalisterna i Bryssel utan hos EU-kritiska partier såsom SD.
Jimmie Åkesson fyller 40 år den 17 maj. Han har varit partiledare för Sverigedemokraterna i 14 av dessa; det var 2005 han efterträdde Mikael Jansson. Vårtalet 2018 visar att han under hela denna tid har utvecklats som talare. Det är fullt möjligt att det nyss begångna vårtalet 2019 var hans hittills bästa tal.
Jimmie Åkesson slår i sin senaste bok ett slag för det moderna folkhemmet och den demokratiska nationalismen.
Några månader före valet 2018 gav Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson ut en bok med titeln Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision (Asp & Lycke, 192 sidor). Boken utgör en sammanställning av tal som Åkesson hållit i olika sammanhang samt utdrag ur SDs principprogram. Detta har blandats ut med diverse reflektioner.
Det är definitivt inget fel på Jimmie Åkessons skrivförmåga. SD-ledaren har full kontroll över ärans och hjältarnas språk såväl muntligt som skriftligt. Vilket naturligtvis borde vara ett minimikrav för vilken partiledare som helst. I likhet med alla politiska dokument syftande till att föra fram ett visst partis officiella ståndpunkter ligger det dock i sakens natur att det, uppriktigt sagt, är en småtråkig bok. Detta hindrar inte att det finns ett och annat som väcker intresse.
Jimmie Åkesson sammanfattar i sitt förord bokens syftemål på följande sätt (sidan 8):
Det mesta i den här boken är rent tyckande, beskrivningar av vår vision, av hur det svenska samhället skulle se ut om jag och Sverigedemokraterna fick styra, idéer om hur vägen dit kan se ut. Vad driver oss? Vilka är mina egna drivkrafter? Vilka erfarenheter har format mina värderingar? Det är således ingen akademisk avhandling, jag skriver från hjärtat. Ett slags debattbok med utgångspunkt i mina och partiets idéer om det moderna folkhemmet.
Sverigedemokraterna har haft tre partiledare sedan starten 1988: Anders Klarström (1988-95), Mikael Jansson (1995-2005) och Jimmie Åkesson (2005-). Den bärande idén om folkhemmet har hängt med under hela denna drygt 30-åriga tid. Jag kan ha fel, men ingen av partiledarna synes dock ha omfattat folkhemstanken med samma hart när religiösa övertygelse som Jimmie Åkesson. En av hans stora politiska förebilder är tvivelsutan den socialdemokratiske ledaren Per Albin Hansson (1885-1946),
Ja, Åkesson menar att Hansson troligen kallat sig ej endast socialkonservativ och nationalist utan till och med sverigedemokrat om han vore i livet i dag.
Per Albin Hansson var tveklöst nationalist.
Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag ställer mig förhållandevis skeptisk till Jimmie Åkessons och andra sverigedemokraters idealiserande av Per Albin Hansson och den nostalgiska klockartron på folkhemmet som lösning på alla samhälleliga problem. Det är emellertid inte fel att lyfta fram Per Albins förtjänster som en landsfaderlig gestalt under besvärliga krigs- och beredskapsår. Det svenska folket behövde en samlande ledare och Hansson får sägas ha med den äran iklätt sig denna roll.
Att Per Albin Hansson tveklöst var nationalist är jag helt överens med Jimmie Åkesson om. En av hans mer uppmärksammade aforismer var således ”Sverige åt svenskarna. Svenskarna åt Sverige.” Därför skorrar det grundfalskt när dagens socialdemokrati hävdar att just nationalismen är ett av de största hoten mot ett fritt samhälle. Per Albin Hansson var, som jag tidigare framhållit på min blogg, emellertid långt ifrån bara landsfader vilken (ehuru lögnaktigt) försäkrade svenska folket att ”vår beredskap är god”. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/02/21/per-albin-inte-bara-landsfader/
Hansson kommer inte ifrån ansvaret att i sin dåvarande kapacitet som försvarsminister ha varit en drivande kraft bakom det försvarsbeslut som 1925 föranstaltade om den dittills mest omfattande militära nedrustningen i svensk historia. Den sannolikt största fläcken på Per Albins renommé är dock att han som statsminister i den krigstida samlingsregeringen med den så kallade Baltutlämningen gav klartecken för utlämnandet av 2700 tyska och 146 baltiska krigsflyktingar till Sovjetunionen 1946.
Det vore dock som jag ser det felaktigt att av Åkessons faiblesse för Per Albin och folkhemmet – en term som har den konservative politikern och ideologen Rudolf Kjellén (1864-1922) som upphovsman – dra den förhastade slutsatsen, att Sverigedemokraterna skulle vara ett mer eller mindre socialdemokratiskt parti, vilket en del borgerliga debattörer brukar påstå.
SD är bevisligen djupt kritiskt till sosseriet, vilket framgick med all önskvärd tydlighet av den dokumentärfilm Ett folk, ett parti som partiet producerade kort tid före valet den 9 september 2018. I filmen beläggs med autentiska citat och med hänvisning till historiskt oantastligt källmaterial att Socialdemokraterna redan från slutet av 1800-talet som parti var påfallande rasorienterat, något som skulle slå ut i full blom med antisemitism och tvångssteriliseringar ända upp i modern tid. Den som har litet tid över kan tillgodogöra sig filmen via följande länk: https://www.youtube.com/watch?v=W56ZKUVECWs
Ett folk, ett parti uppmärksammar kort sagt sådant som Stefan Löfven et consortes helst talar väldigt tyst eller inte alls om, även bortsett från krigseftergifter i form av tyska trupptransporter genom Sverige, krav på att naziregimen skulle J-stämpla tyska judars pass, censur av tyskkritiska publikationer och annat som den av Socialdemokraterna dominerade koalitionsregeringen gav klartecken för. Det bör framhållas att inte heller den av Jimmie Åkesson beundrade Per Albin Hansson klarar sig särskilt bra i den aktuella filmen.
Jimmie Åkesson: Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision.
Den tydligaste skillnaden mellan sverigedemokratisk ideologi och dagens socialdemokrati står, som jag ser det, att finna i SDs syn på kristendomens betydelse för det svenska kulturarvet. I SDs principprogram läser vi följande: ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten.” Detta är nog så långt bort man kan komma från det nutida sosseriets oförblommerade materialism och oförståelse för andliga värden.
Om jag har vissa problem, vilka dock inte på något sätt skall överdrivas, med Jimmie Åkessons idealiserande av folkhemmet och dess talesman Per Albin Hansson så välkomnar jag Åkessons och principprogrammets försvar av den nationalism som jämte socialkonservatismen är Sverigedemokraternas ideologiska grundbult. Jimmie citerar ur principprogrammet (sidan 46): ”Sverigedemokraternas nationalism är demokratisk. Vi tar avstånd ifrån alla former av nationalism som inte vilar på demokratisk grund och menar att demokratin och nationalismen kompletterar varandra.”
Utan nationalismen, viljan att vara en sammanhållen nationalstat, hade Sverige yttermera inte blivit vad landet är i dag: en fri, självständig och demokratisk nation. Det var den nationella känslan som vägledde frihetskämpen Engelbrekt Engelbrektsson när han tog upp kampen mot utländskt fogdevälde. Det var samma känsla som präglade Gustaf Eriksson Vasa när denne med hjälp av bland andra dalkarlarna kastade ut danskarna och avsatte kong Kristian II (Tyrann) från den svenska tronen.
Som Jimmie Åkesson framhåller (sidan 47): ”Jag vågar påstå att nationalstaten är en överlägsen modell för att bygga ett land med hög grad av tillit, hemkänsla, gemenskap och trygghet. Nationalstaten innebär stabilitet, samförstånd, välfärd och fred. Bland olika modeller för att bygga stater, har nationalstaten visat sig vara den som består över tid.”
Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision är Jimmie Åkessons fjärde bok. De tre tidigare har varit Åkesson om… (2009), Satis polito (2013) samt Tio år som partiledare (2016). Vad jag finner en smula egendomligt är att debutboken Åkesson om... inte tas upp i den uppräkning av Åkessons tidigare böcker som återfinns på ett eftersättsblad. Är den kanske rentav slutsåld?
SIFOs sammanvägning av de opinionsmätningar som gjorts i januari 2019 i samarbete med SRs Ekot visar att två partier hänger på den ordspråksmässiga gärdesgården. Såväl Liberalerna som Miljöpartiet skulle få respass ur riksdagen om deras noteringar – i båda fallen 3,9 procent – vore valresultat. https://omni.se/mp-och-l-under-sparren-i-ny-sammanvagning-av-sifo/a/Onxrw1
I fallet Liberalerna är det inte svårt att räkna ut varför. Partiet bestämde sig slutligen för att stödja en regeringsbildning ledd av Stefan Löfven (S) trots att man tidigare ingått i den under två mandatperioder regeringsbärande, borgerliga alliansen. Många har upplevt partiledaren Jan Björklund som en svikande virrpanna och kanske rentav en quisling och därför gått över till företrädesvis Moderaterna. Björkunds maniska besatthet av Sverigedemokraternas påstådda farlighet har uppenbarligen inte fallit i god jord. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/08/bjorklund-kan-bli-den-svenska-borgerlighetens-quisling/
Inte heller Miljöpartiets predikament är särskilt gåtfullt. Trots att den ovanligt varma sommaren kom son en gudagåva för klimatalarmistiska MP lyckades partiet, med avgörande hjälp av stödröster, i riksdagsvalet endast skrapa ihop 4,4 procent. Att denna diminutiva partibildning, till brädden fylld av dårar vilka exempelvis tror på chemtrails, rymdvarelser och jordens snart förestående undergång, tillåts vara med och diktera villkoren för Sveriges befolkning måste betraktas som helt groteskt.
Också regeringens andra borgerliga stödparti, Centerpartiet (om man nu längre kan kalla C för borgerligt), har gått tillbaka sedan valet men på ett betydligt mindre dramatiskt sätt jämfört med L. Annie Lööfs parti noteras i SIFOs sammanvägning för 7,6 procent, vilket är 0,9 procentenheter sämre än i valet i september. Centern och dess föregångare Bondeförbundet har också historiskt sett av tradition haft lätt att samarbete med Socialdemokraterna i form av kohandel på 1930-talet och regeringskoalitioner på 1940- och 1950-talen.
Bekymrade miner – och detta med all rätt – hos Isabella Lövin (MP) och Jan Björklund (L).
Överlägset största parti är Socialdemokraterna med 30,5 procent, en uppgång med 2,2 procentenheter sedan valet. Det är historiskt en dålig utkomst för Sveriges maktparti nummer 1 men ändå nästan sensationellt bra vid en jämförelse med utvecklingen för socialdemokratin i ett flertal europeiska länder, där sosseriet närmast har pulveriserats i länder såsom Grekland och Nederländerna. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/9mQ0O9/s-skracken-total-kollaps
Sveriges näst största parti om vi får tro SIFO-sammanställningen är Sverigedemokraterna, som antecknas för 19,1 procent. Det är 1,6 procentenheter bättre än valresultatet men marginellt sämre än i decembersammanställningen. Moderaterna har tappat väljare till SD och får 18,9 procent hos SIFO, vilket är nästan 1 procent sämre än i valet men något bättre än i december.
Vänsterpartiet är för närvarande helt stabilt i opinionsmätningarna och noteras i SIFO-sammanställningen för 8,0 procent, vilket är exakt samma som i valet och 0,2 procentenheter bättre än i SIFOs decembersammanvägning. Partiet må sakna alla ekonomiska insikter och krama Maduro-diktaturen i totalt bankrutta Venezuela men upplevs ändå som pålitligt och bra av en hel del gott folk på vänsterkanten.
Kristdemokraterna överraskade många med att tillskansa sig 6,3 procent av rösterna i riksdagsvalet; för något år sedan förutspåddes rätt allmänt att partiet var dömt att gå under. Denna bloggare var inget undantag och jag skrev på min blogg om KDs eventuella ”dödskamp”. Det var ju hur fel som helst, vilket jag är glad för – jag har före SD-tiden röstat på KD i olika val och räknar partiet som mitt andrahandsval. Hos SIFO får KD 6,8 procent. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/07/03/kds-dodskamp/
För att återgå till permanent krisande Miljöpartiet så kan man kanske tycka det är märkligt att partiet inte åtnjuter ett större stöd trots allt larmande om det påstådda klimathotet och de trendande kraven på klimatdiktatur. Lägg därtill den bisarra hajpen av stackars lillgamla Greta Thunberg, som sorgfälligt stylats som hela världens miljö-Pippi i långa flätor av föräldrar och PR-proffs och dyrkas samfällt av systemmedia. Detta tycks dock inte imponera alltför mycket på väljarna som fortsätter att rata MP. https://www.expressen.se/debatt/klimatdiktaturen-ser-ni-hur-den-normaliseras/?fbclid=IwAR3BcIytIvc1bnOtIWBzdtIKYYiNU7vAPSKZ-9uADKR5G8t_vrKltBS30Sk
Greta Thunberg – miljöalarmisternas och systemmedias beklagansvärda gyllene kalv.
Stapeln med beteckningen ”övriga partier” når bara upp till 1,4 procent i SIFOs sammanvägning.
I en annan SIFO-undersökning, denna gång beställd av Svenska Dagbladet, konstateras att sex av tio väljare har lågt förtroende för den nya S/MP-regeringen. Föga oväntat är det anhängare till regeringspartierna som gillar den nytillträdda regeringen under det att SD-väljarna har lägst förtroende för Löfven & Co. Bland centerväljare tycker 62 procent att regeringen är OK. Blott 29 procent av de tillfrågade männen uppskattade det nya styret jämfört med 44 procent av kvinnorna. https://www.folkbladet.se/nyheter/svdsifo-lagt-fortroende-for-nya-regeringen-om5726540.aspx
Flera frågor inställer sig ganska osökt i anledning av SIFOs januarisammanvägning. 1. Hur länge kommer denna impopulära regering att hålla ihop? 2. Kan MP och L resa sig ur askan och komma igen? 3. Förmår KD och M att göra sig kvitt fördomarna mot SD och börja samarbeta i ett ”konservativt block” i riksdagen? 4. Hur länge kommer den klimatrelaterade domedagsretoriken i allmänhet och Greta-hajpen i synnerhet att breda ut sig?
Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) smider ränker.
Liberalernas ledare Jan Björklund överväger enligt uppgift från påstått väl insatta källor att byta block till det rödgröna. Han avser enligt samma källor att först avvakta liknande besked från Center-kollegan Annie Lööf innan han gör slag i saken. https://nyheteridag.se/kallor-bjorklund-vill-ga-over-till-de-rodgrona/
I syfte att rädda ansiktet kommer Björklund att göra sken av att försöka få till stånd en alliansregering ”ända in i kaklet”. Vad L-ledaren nu synes ägna sig åt är tveklöst en avancerad men ändå lätt genomskådbar form av partipolitiskt lurendrejeri.
Fullföljer han sina planer kommer han i ett historiskt perspektiv, även om han i egna ögon nog upplever sig som nationens räddare, framstå som en den svenska borgerlighetens quisling. Precis som herr Quisling själv en gång gjorde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Quisling
Den norske landsförrädaren Vidkun Quisling (1887-1945) fotograferad strax före sin avrättning på Akershus i Oslo den 24 oktober 1945.
Eller för att använda en term från psykiatrin: Jan Björklund uppvisar tydligt schizofrena drag. Ty å ena sidan säger han sig vilja se en alliansregering, men å andra sidan har han klargjort att L liksom C i riksdagen tänker rösta nej till en M-KD-regering , eftersom en sådan behöver åtminstone passivt stöd av Sverigedemokraterna. Med nej-röster från L och C faller ett sådant alternativ .https://nyheter24.se/maktkamp24/917428-liberalerna-kommer-rosta-nej-till-kristersson-som-statsminister
Det höjs nu liberala röster för att Jan Björklund, född i västgötska Skene 1962 samt tidigare utbildningsminister och vice statsminister, skall lämna sin post som partiledare och lämna plats åt förra statsrådet Nyamko Sabuni, som numera är verksam inom det privata näringslivet. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet motiverar de båda kommunalpolitikerna Anders Cnattingius och Henrik Thorsell i skånska Vellinge ett sådant ledarbyte bland annat på följande sätt:
De skånska L-debattörerna menar att detta grepp var ”ett obegripligt misstag”.
Jan Björklunds SD-fobi bottnar i att han enligt egen utsago lovat sina adoptivsöner Jesper Brifalk Björklund, 16 och Gustav Brifalk Björklund, 12 att aldrig någonsin ge SD något inflytande i svensk politik. I Björklunds perspektiv är detta långt viktigare än att visa respekt för folkviljan och de närmare 1,1 miljoner väljare som röstade på Sverigedemokraterna i senaste valet. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/06/12/l-i-existentiell-kris-bjorklund-drar-in-adoptivsonerna-i-valkampanjen/
Om Liberalerna i slutändan ansluter sig till sosseriet, miljönissarna och kommunisterna i Sveriges riksdag skulle detta även rent politiskt te sig logiskt i denna bloggares ögon. Jag framhöll således i egenskap av Ny Demokrati-politiker i ett debattinlägg i Länstidningen i Södertälje redan den 22 november 1992 om dåvarande Folkpartiet: ”Idag är ni, trots att ni kallar er folkpartiet liberalerna, ett socialdemokratiskt parti av klassiskt slag.”
Inrikesminister Gunnar Hedlund (BF), stasmintister Tage Erlander (S) och den senares medhjälpare Olof Palme under koalitionsregeringens tid i mitten på 1950-talet.
Jag finner inga skäl att, bortsett från partinamnet, ändra en enda bokstav i det omdömet. Att Centerpartiet sedan länge haft en speciell förkärlek för Socialdemokraterna är ett välkänt fenomen som resulterat i den så kallade kohandeln, en krisuppgörelse mellan sossar och bondeförbundare på 1930-talet, samt i koalitionsregeringen Socialdemokraterna-Bondeförbundet 1951-57. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kohandeln
Nyamko Sabuni vore enligt min uppfattning ett utmärkt val som efterträdare till Jan Björklund som L-ledare om hon själv vill. Hon var som jämställdhets- och integrationsminister 2006-13 en av alliansregeringens mest sansade och kunniga ministrar, vilket sannolikt var största anledningen till att hon slutligen tvingades bort från Reinfeldt-ministären. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyamko_Sabuni
Sabuni föddes i Burundi 1969 och är numera verksam som ”hållbarhetschef” på teknikkonsultföretaget ÅF AB (före detta Ångpanneföreningen) sedan hon efterträtt Alice Bah Kuhnke. Att hon är syster till ”Sveriges mest lättkränkte man”, Kitimbwa Sabuni, bör inte läggas henne till last. Hon har tidigare uppmanat de borgerliga att ta makten med hjälp av SD. https://samtiden.nu/2017/08/nyamko-sabuni-ta-makten-med-sd-stod/
Riksdagsvalet i ett nötskal i en tecknares perspektiv.
Nej, det blev väl inte de valresultat vi SDare i Södertälje hade hoppats på när vi bänkade oss för att hålla valvaka på valdagskvällen. 17,6 i riksdags- och 14,4 i kommunvalet är ändå 4,7 respektive 1,2 procentenheters ökning jämfört med förra valet. Ingen optimal utdelning – jag hade trott på 20-25 procent – men likväl ingen katastrof. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/valet-2018-har-ar-riksdagspartierna-storst-och-har-gick-det-samst/
Det är ingen överdrift att utnämna Socialdemokraterna till det här valets stora förlorare. 28,4 procent är partiets sämsta resultat sedan den allmänna rösträtten infördes, precis som jag hade förutspått. I riksdagsvalet 1911 erhöll S-partiet under Hjalmar Brantings ledning 28,5 procent av rösterna. Jämfört med partiets bästa val någonsin – krigsåret 1940 då Per Albin Hanssons parti fick 53,8 procent – har sosseriet så gott som halverats.
Inte heller för Moderaterna blev det något succéval. 19,8 procent är 3,5 procentenheter sämre än i 2014 års riksdagsval, även om M inte kommer i närheten av partiets genom tiderna sämsta valresultat om 11,53 procent 1970.
I övrigt kan noteras att Miljöpartiets framgångar i opinionen, efter att ha dragit maximal nytta av den varma sommaren och helt oseriöst tagit denna som intäkt för långtgående klimatförändringar, har brutits – med 4,4 procent hankar man sig nätt och jämnt över riksdagsspärren och tappar tio mandat. Även den rödgröna regeringens stödparti Vänsterpartiet halkade ner några procentenheter jämfört med de flesta opinionsmätningar och får nu nöja sig med 7,9 procent.
Bloggaren flankeras av SD Södertälje/Nykvarns ordförande Joachim Hagström och gruppledaren Beata Milewczyk på föreningens valvaka. Foto: Rickard Graff
Centern på 8,6 och Liberalerna på 5,5 procent innebär väl rätt ”normala” noteringar, under det att Kristdemokraterna jämte SD kan utnämnas till valets segrare: 6,4 procent för KD innebär partiets fjärde bästa resultat någonsin även om det var långt ifrån alla tiders högsta som inföll 1998 med 11,77 procent.
SDs kommunala valresultat på 14,4 procent medför ett mandat mer i fullmäktige, detta med reservation för att vårt parti kan komma att tappa ett mandat till Realistpartiet när detta lokalpartis resultat föreligger först i slutet på veckan. Detta hänger samman med att Länsstyrelsen klantat till det och inrangerat RP bland ”övriga” trots att partiet har 1 mandat i fullmäktige. Stapeln med övriga partier når i Södertälje upp till 4,0 procent och RP behöver 2,0 procent för att komma in. Realistpartiet är för övrigt det enda parti som sagt sig kunna samverka med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-ska-sodertalje-styras-fyra-ar-framat
Vårt valresultat i Södertälje är desto märkligare, som vi med vår duktiga gruppledare Beata Milewczyk i spetsen bedrivit en mycket aktiv valrörelse med rekordmycket annonsering i lokalpressen, talrika debattinlägg och ett träget arbete i valstugan. Kanske har några väljare svalt den skräckpropaganda som producerats av den socialdemokratiska lögnfabriken, jag vet faktiskt inte.
Patrick Claesson, gruppledare i framgångsrika SD Nykvarn, omges av Beata Milewczyk, Rickard Graff och Oscar Ståhlbrand på valvakan. Foto: Tommy Hansson
Nåväl, sosseriet tappade åtskillig mark även i Södertälje och gick ner 3,3 procentenheter sedan förra valet till 31,3 procent. Det ser dock ut som om Boel Godner kan fortsätta vanstyra kommunen i ytterligare fyra år genom blocköverskridande samverkan. Jag gläder mig dock åt att Sveriges verkliga extremistparti, Miljöpartiet, backar med hela 2,9 procentenheter ner till 5,4 procent. Stor segrare i Södertälje är relativt sett KD med 8,7 procent.
Eftersom SD Södertälje /Nykvarn är en gemensam kommunförening glädjer jag mig åt att Sverigedemokraterna når ett kanonresultat i lilla Nykvarns kommun med 15,3 procent, vilket resulterar i två nya mandat upp till fem. Inte undra på att gruppledaren Patrick Claesson var glad som en speleman på valvakan! Det i kommunen dominerande Nykvarnspartiet har via sin ledare Bob Wållberg meddelat, att man som det pragmatiska parti man är ej utesluter samverkan med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/nykvarnspartiet-stanger-inte-dorren-for-att-samarbeta-med-sd
Medan Sverigedemokraternas motsvarigheter i de övriga nordiska länderna i två fall ingår i regeringar och i det tredje ses som ett normalt parti som alla andra råder i Sverige en egendomlig beröringsskräck gentemot SD. Det förefaller som om övriga partier hellre ser att Sverige går under än att ens samtala med SD-representanter. Om skillnaderna i synen på systemkritiska partier i Norden har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/10/11/en-nordisk-jamforelse-installningen-till-systemkritiska-partier-och-en-skrammande-framtid/
Redan ett dygn efter det att valresultatet offentliggjordes uttalade således Liberalernas ledare Jan Björklund, som slåss för sitt politiska liv, att den borgerliga alliansen spricker om något av dess fyra partier på något sätt samverkar med SD. Hellre skulle L söka stöd hos S eller MP, alltså två partier som innehåller gott om islamistiska element och har skänkt miljardbelopp i bistånd till den terrorbelastade Palestinska myndigheten .http://www.gp.se/nyheter/sverige/l-alliansen-spricker-vid-sd-samarbete-1.8174081
Förloraren Löfven försöker desperat klamra sig fast vid makten – vi får se hur det går.
Regeringsfrågan får i detta skede anses vara ytterligt osäker. Valets store förlorare, statsminister Stefan Löfven, tänker uppenbarligen klamra sig fast vid makten in i det längsta, kanske med hjälp av svikare i det gamla DÖ-underlaget. Det bästa från min konservativa horisont vore givetvis om M, SD och KD bildade regering, vilket hade inträffat i motsvarande situation i varje normalt land. Sverige är emellertid inget normalt land – här ligger en förlamande politisk korrekthet som en död hand över riket.
Slutligen noterar jag med tillfredsställelse att varken den öppet nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen eller kryptonazistiska Alternativ för Sverige kom in någonstans. För sistnämnda parti blev det en bitter läxa att vare sig gillanden på Facebook eller ”hög energi” i valrörelsen räckte till. Inte heller Medborgerlig samling (som jag nog hade kunnat tänka mig rösta på om inte SD hade funnits), Piratpartiet eller Feministiskt initiativ gjorde någon succé, även om F! faktiskt kom in i några kommuner. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-gick-det-for-smapartierna-i-valet-2018
Emmanuel Macron och Stefan Löfven ser ut att komma väl överens.
När det talas om utländsk påverkan på det svenska valet är det nästan uteslutande. Ryssland som avses. Jag instämmer helt visst i att åtgärder i syfte att försvåra ryska så kallade trollfabrikers ljusskygga aktiviteter absolut bör vidtagas. Det gamla Sovjetunionen använde sig frekvent av allehanda skumrask- och desinformationskampanjer och Putins Ryssland tycks gå vidare i samma fotspår. https://www.expressen.se/nyheter/oro-for-rysk-paverkan-av-valet/
I det ryska fallet sker påverkansoperationerna i lönndom, vilket givetvis gör dem svårare att upptäcka än när påverkansförsöken sker helt öppet. Som i två nu aktuella fall: Frankrikes vänsterliberale president Emmanuel Macron och Spaniens socialistiske premiärminister Pedro Sánchez har båda besökt Sverige i valspurten i syfte att få oss svenskar att rösta ”rätt”.
När Macron intervjuades av SVTs ”Agenda” skrädde han inte orden när det gällde att brännmärka Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson: ”Om man inte kan välja mellan den franske eller ryske presidenten så visar det att personen inte är kompatibel med de svenska värderingarna.” Uttalandet skedde i anledning av Åkessons vägran att favorisera antingen Macron eller Putin i SRs program ”Morgonpasset” i P3. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/frankrikes-president-om-akesson-sd-inte-kompatibel-med-svenska-varderingar
Vladimir Bukovskij: ”EU måste förgöras så fort som möjligt.”
Enligt SD-ledaren är Putin en ”aggressiv imperialist” och Macron en ”vänsterliberal EU-federalist”. Det kan nämnas att den på sin tid världskände sovjetiske demokratiaktivisten Vladimir Bukovskij – som satt inspärrad i sovjetiska fängelser, läger och mentalkliniker i tolv år – har jämställt EU med just Sovjetunionen: ”Europeiska unionen är ett monster som måste förgöras så fort som möjligt”, har Bukovskij således citerats. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/06/28/bukovskij-jamfor-eu-med-sovjetunionen/
Min slutsats är att Jimmie Åkesson gjorde alldeles rätt i att vägra agera smakdomare mellan Emmanuel Macron och Vladimir Putin!
Frågan är förstås vad en arrogant, snigelätande sydeuropé som Macron vet om ”svenska värderingar”. Eller för den delen danska sådana. Under sitt besök i Danmark under sin europeiska turné syftande till att propagera för EU-federationen svarade Macron följande på en fråga från en dansk student: ”Den etniske dansken existerar inte – han är europeisk. Ditt språk är inte heller danskt.”https://www.breitbart.com/london/2018/08/30/macron-denmark-true-dane-frenchman/
I Macrons perspektiv skall alla europeiska nationaliteter uppgå i en gemensam europeisk identitet, vilken oavsett den franske presidentens retorik givetvis aldrig kan bli annat än konstgjord. Precis som fallet var i de forna statsbildningarna Sovjetunionen och Jugoslavien. Det nuvarande uppsvinget för nationalistiska strömningar inom EU-samfundet är säkerligen bara början på ett uppror som i tidernas fullbordan kommer att leda till EUs undergång, i varje fall i dess egenskap av federalistiskt projekt.
Emmanuel Macrons europeiska propagandaodyssé får också ses i ett inhemskt perspektiv – Macrons smekmånad med de franska väljarna är sedan länge till ända, och nu styr han kosan utomlands för att om möjligt känna litet råg i ryggen och få erkännande som internationell statsman av sina egna landsmän. Således ett slags utrikes inrikespolitik. https://www.expressen.se/nyheter/frankrikes-karleksaffar-med-macron-ar-over/
Pedro Sánchez tillsammans med makarna Ulla och Stefan Löfven i Enköping.
Även Spaniens premiärminister sedan tre månader, Pedro Sánchez, har hälsat på sin ideologiske frände i Sverige, Stefan Löfven. Inga som helst försök har gjorts att dölja, att besöket var ett oblygt försök att bättra på röstsiffrorna för de hårt ansatt Socialdemokraterna vilka riskerar få sitt sämsta valresultat sedan den allmänna rösträtten infördes.https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/spaniens-premiarminister-ska-hjalpa-stefan-lofven/
Enligt besöksplanerna skulle Sánchez och Löfven först ha överläggningar på en konferensanläggning i Enköping och därefter hålla ett gemensamt torgmöte samt knacka dörr tillsammans för att värva röster åt sosseriet. Mig veterligt har Sánchez, vilken leder det spanska socialistpartiet PSOE och precis som Löfven står i spetsen för en skakig koalitionsregering, avstått från att göra utfall mot det Sverige-vänliga partiet.
Socialdemokraterna i Sverige har hårt angripit SD för att vilja sänka gränsen för fri abort från 18 till tolv veckor för att vara ”kvinnofientligt”. Det kan i det perspektivet vara intressant att notera, att såväl Spanien som Frankrike i likhet med många andra europeiska länder har en abortgräns på tolv veckor – jag utgår från att Löfven, i konsekvensens namn, har riktat motsvarande kritik mot sin franske och spanske gäst. https://www.dagen.se/sa-ser-abortlagstiftningen-ut-i-eu-s-medlemslander-1.204767
Enligt Nyheter idags rubricering ”tokrusar” SD i opinionen, vilket möjligen skulle kunna betecknas som falsk marknadsföring. Det är sant att SD ökar med bastanta 2,2 procentenheter – från 21,8 till 24,0 procent jämfört med andra augustimätningen. Dock bör man ha klart för sig att det senaste resultatet innebär att SD är tillbaka på normala Sentio-nivåer efter ett för mig rätt oförklarligt dipp.
De 24 procenten gör SD till största parti hos det norska mätinstitutet, vilket som bekant var det institut som bäst lyckades förutse SDs resultat i valet 2014. Såväl Socialdemokraterna med 22,1 som Moderaterna på 18,2 procent backar något jämfört med den närmast föregående undersökningen. De nämnda siffrorna skulle mycket väl kunna bli det verkliga valresultatet den 9 september.
Av intresse i övrigt är att Centerpartiet tappar ner till 6 procent och kanske framförallt att Kristdemokraterna ökar med 1,2 procentenheter upp till 5,0 procent. Ebba Busch Thor tycks ha fått ett visst genomslag i opinionen. Även Liberalerna ökar till 5,2 procent medan Vänsterpartiet i stort sett ligger still kring 9 procent och Miljöpartiet minskar ner till 4,4 procent. MP-tappet kanske kan förklaras med att den värsta hysterin kring den heta sommaren har lagt sig.
Sentio-undersökningen ger inga som helst belägg för att extremnationella Alternativ för Sverige skulle komma in i riksdagen, eftersom stapeln för ”övriga partier” exklusive F!, PP och MED bara lyckas komma upp i 2 procent.
Braskande rubriker blev det när Jimmie Åkesson, efter att ha blivit grovt påhoppad i form av så kallad satir, avfärdade radiokanalen P3 som en ”skitkanal” som helst borde läggas ner. ”Vänsterliberal smörja rakt igenom” löd Åkessons kärva men helt adekvata omdöme .https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7031333
Åkessons beska sanningar fick personer som kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP), vänsterledaren Jonas Sjöstedt och riksdagens kulturutskotts vice ordförande Gunilla Carlsson (S) att gå fullständigt apeshit, som en målande engelskspråkig term lyder. ”Ett av de grövsta påhoppen jag hört under min tid som kulturminister”, påstod Bah Kuhnke medan Carlsson såg SD-ledarens uttalanden som ”ett totalt angrepp mot public service”. https://omni.se/kulturministern-ett-av-de-grovsta-pahoppen-jag-hort/a/a2Egxd
SDs valstuga vid Politikertorget i Södertälje centrum. Foto: Tommy Hansson
Det måste vidare betraktas som anmärkningsvärt att Frankrikes president Emmanuel Macron hittar tid att anklaga Åkesson för att vara ”inkompatibel med svenska värderingar” sedan Åkesson under sitt framträdande i P3s ”Morgonpasset” vägrade välja mellan Vladimir Putin och Macron. Alltså med Åkessons ord dels en ”aggressiv imperialist” (Putin), dels en ”vänsterliberal EU-federalist” (Macron).https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/macron-sagar-akessons-svar/
Det är onekligen litet rörande att Frankrikes president noterar vad ledaren för ett socialkonservativt/nationalistiskt parti i Sverige anser, men det är nog rätt uppenbart att han känner sig kränkt i sammanhanget. Vad sedan en snigel- och grodätande sydeuropé har för kunskaper om ”svenska värderingar” är en annan femma. Själv tycker jag Åkesson gjorde alldeles rätt som passade på frågan.
Att Bonnier-ägda och SD-hatande Expressen i flera artiklar kört med nazistkortet mot SD förvånar ingen. Det är naturligtvis betänkligt om personer med pronazistiska åsikter söker sig till SD, men däremot skall ingen person behöva jagas med blåslampa för åsikter vederbörande lämnat bakom sig. Flera av de av tidningen utpekade individerna har nu lämnat SD, andra är under utredning. https://www.expressen.se/nyheter/fjorton-sd-politiker-lamnar-efter-nazistavslojanden/
Jimmie Åkesson har enligt min mening sagt det som behöver sägas i sammanhanget: ”Bara för att man gjort något dumt i sin ungdom, för att man var till exempel nazist, islamist eller kommunist i sin ungdom eller i sina tonår, måste inte det innebära att man diskvalificerar sig från all typ av samhällsdeltagande resten av livet.”
Jag skulle vilja gå ett steg längre: lämnar man nationalsocialismen (eller islamismen alternativt kommunismen) till förmån för ett demokratiskt engagemang bör man få beröm i stället för att tvingas schavottera i slaskpressen!
Jag avslutar med att redogöra för ett smutsigt och mycket obehagligt angrepp som gruppledaren i min SD-förening, SD Södertälje, råkade ut för nyligen. Beata Milewczyk kom till Sverige från Polen 2007 och engagerade sig några år senare i SD. I dag är hon gruppledare i fullmäktige och riksdagskandidat. Inte så konstigt, då Beata är en kompetent och attraktiv person.
Detta upprör dock signaturen ”Bekymrad väljare” (LT 1/9) som helt lögnaktigt anklagar Beata för att sakna utbildning – hon har i själva verket universitetsutbildning från Gdansk – och dessutom klämmer i med att hon skulle vara ”en ekonomisk båtflykting på Östersjön” samt ”marionett åt Tommy Hansson”. Det sistnämnda kan jag kanske tycka är litet kul, men alla som känner Beata Milewczyk vet att hon inte är ”marionett” åt någon.https://www.lt.se/artikel/opinion/insandare/forstar-beata-milewczyk-vilket-parti-hon-har-engagerat-sig-i
Beata Milewczyk i fullmäkttiges talarstol. Foto: Tommy Hansson
Resten av detta olustiga och lögnaktiga personangrepp på Beata och även på polska katolska kyrkan av en debattör som inte vågar framträda med eget namn kan ni tillgodogöra er genom länken ovan. Mycket upprörande är det att LTs debattredaktion släppt igenom det – men när det gäller att upplåta plats åt smutskastning av det Sverige-vänliga partiet och dess företrädare finns inga tabun.
Jag tänker inte komma med dåligt underbyggda anklagelser av något slag, men med tanke på den vårdade svenskan och med vetskap om S-partiets fullständigt hämningslösa lögnmaskineri skulle det inte förvåna mig det bittersta om lögnerna producerats av Boel Godners medarbetarstab i Södertälje stadshus eller kanske rentav i S-högkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm.
Det må vara hur det vill med den saken – valen till riksdag, kommuner och landsting kommer med all sannolikhet att förändra det partipolitiska landskapet i Sverige på ett genomgripande sätt. Sosseriet står inför sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes och kan vara i praktiken utraderat i valet 2022.
Tecknaren Kalle Strokirks syn på det organiserade tiggeriet.
Jag har ibland fått frågan om jag brukar ge till tiggare. Jag brukar svara att det har hänt.
Låt mig dock först klargöra att jag aldrig har gett, aldrig ger och aldrig kommer att ge ekonomiska bidrag till de tiggare med rötter i Östeuropa som sitter på gator och/eller utanför affärer på i princip alla orter i hela Sverige. Detta därför att det här, såvitt jag förstår, utan undantag är fråga om organiserat tiggeri som styrs av kriminella ligor. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/05/22/det-organiserade-tiggeriet-ett-forsok-till-lagesbeskrivning/
Att det är på det viset avfärdades för ett par år sedan av AB-krönikören Anders Lindberg och andra megafoner för det politiskt korrekta som en storstadsmyt i stil med ”råttan i pizzan”. Jag tror inte att någon skulle använda en sådan terminologi i dag, när till och med sosseriet öppnat för ett möjligt tiggeriförbud. https://www.expressen.se/nyheter/stefan-lofven-oppnar-for-ett-tiggeriforbud/
Löfven har svängt om tiggeriet och öppnar för förbud.
De argument som Löfven, Beatrice Ask (M) och andra använt för att motivera ett tänkbart förbud mot tiggeri är i princip desamma som sedan flera års tid använts av Sverigedemokraterna: tiggeriet organiseras av kriminella ligor och människor som utnyttjas far illa. Den som använde sådana argument för bara något år sedan stämplades som pestsmittad. Tro dock inte att vare sig Anders Lindberg eller Stefan Löfven bett SD om ursäkt – det kommer heller aldrig att inträffa.
Innan tiggarinvasionen av östeuropeiska romer satte in för vid pass fem-sex år sedan förekom andra typer av tiggeri. Vanligt var att utländska tiggare gick runt på pendel- och tunnelbanetåg och lade ut inplastade kort där en snyfthistoria om att vederbörandes barn hade leukemi dukades upp. Dessa narrativ var i princip likalydande. Vad jag minns gav jag aldrig något bidrag till denna typ av tiggare.
Ett annat slags tiggare – eller bettlare som det ofta hette förr – var musikanter som plötsligt plockade fram dragspel, gitarrer, flöjter och till och med i något fall basfioler och ”förgyllde” resenärernas vardag. Ibland lät det ganska bra, i bland rent fördjävligt. Det hände dock att jag gav några kronor till sådana musikanter – jag tyckte nämligen att de, till skillnad från de passiva bettlarna, gjorde en aktiv insats för sina pengar.
Som sagt, jag skulle aldrig komma på tanken att skänka ens en krona till någon som sitter passivt utanför COOP eller ICA och hojtar ”Hej kompis” eller något annat och förväntar sig bidrag. Jag vet ju att merparten av pengarna går till deras bossar i den kriminella liga som styr dem och som högst troligt även ägnar sig åt människohandel, inbrott och droghantering. För mig är det en gåta att någon kan stödja sådan verksamhet. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/organiserat-tiggeri-avslojades-i-goteborg
För några år sedan skulle alla PK-medier – här Metro – med självaktning ”avslöja” myten om det av kriminella ligor organiserade tiggeriet.
Tiggare kan dessutom stundom vara kreativa och ägna sig åt sitt ”yrke” på olika näringsställen. När jag häromveckan beställda hämtmat på ett asiatiskt ställe i Södertälje fanns där en medelålders dam med en mycket aggressiv teknik. Hon antastade kunder med tillrop som ”Kompis, ge mig pengar” och uppfordrande blickar. Hon försökte givetvis också med mig, men när jag sa att ”Jag är inte din kompis” tröttnade hon och såg förnärmad ut.
Det var dock bara runt en vecka sedan jag förbarmade mig över en tiggare. Det var en äldre gentleman med finskt påbrå som närmade sig mig och frankt bad om ”några kronor” så att han kunde få ihop till en starköl. Mannen i fråga var vad jag kunde se nykter, hel och ren och dessutom avväpnande ärlig varför jag föll till föga.
Jag törs dessutom garantera att han inte ingick i något organiserat, kriminellt nätverk.
Jag talar för min motion i fullmäktige. Foto: Tommy Blomqvist
Den 29 februari behandlades min motion om att i Södertälje kommun fira den Internationella mansdagen den 19 november i kommunfullmäktige. Det var väl ingen större sensation att det blev avslag – motionen gällde ju såväl ”fel” parti (SD) som ”fel” kön (det manliga). Dock blev jag litet överraskad över att debatten så gott som uteblev.
Det som, förutom min egen talan för motionen, sades från talarstolen i stadshusets sal Demokratin var att före detta SSU-broilern Elof Hansjons – numera sosseriets andranamn efter Boel Godner – i pressat tonläge (enligt principen ”svaga argument, höj rösten”) drog en propagandasnutt om kvinnornas historiskt förbättrade rättigheter samt citerade mig i ett blogginlägg som skulle visa, ja jag vet faktiskt inte riktigt vad.
Jag svarade att jag självfallet inte har något att invända mot att kvinnor fått rösträtt och en rad andra rättigheter – tvärtom. Jag är en varm anhängare både av kvinnor i allmänhet och deras rättigheter i synnerhet. Tro ingenting annat.
Jag har emellertid svårt att se att kvinnorna och deras rättigheter skulle missgynnas av att Internationella mansdagen skulle firas i en större utsträckning än vad som redan sker i en rad länder och även en del svenska kommuner.
På fullmäktigebänken. I bakgrunden gruppledare Beata Kuniewicz. Foto: Tommy Blomqvist
Trots allt utgörs hälften av världens befolkning av män, låt vara att vårt eget land på sistone för första gången i historien noteras för mansöverskott till följd av den exempellösa massinvandringen av män. Att vara man i dag är inte heller, åtminstone inte i vår del av världen, alldeles enkelt med tanke på radikalfeminismens strävanden att göra livet surt för i princip alla representanter för det manliga könet.
Inte heller kommunstyrelsens svar på min motion var något att höja jubelrop till skyn över. Bland annat talades det om att ”vi vet” (när någonting är högst osäkert brukar man skriva så) ”att manliga normer styr”. Men vad är egentligen ”manliga normer” för något? Ingen vet, ingen som vet, för att citera Povel Ramel. Snarare är det sådana plattityder som extremfeminismen och dess epigoner slänger ur sig när man inte har något på fötterna.
Här kan ni läsa hela texten till min motion:
Fira Internationella mansdagen i Södertälje kommun!
Internationella mansdagen började firas på olika håll i världen den 19 november 1999. Ibland sker firandet i samband med uppmärksammandet av Internationella barndagen den 20 november, således dagen efter. Dagen är avsedd att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, bidra till förbättrade relationer mellan män och kvinnor samt att lyfta fram positiva manliga förebilder. Den kan ses som en motsvarighet till den mer etablerade Internationella kvinnodagen den 8 mars, som har en avsevärt längre historia och som bekant även firas i Södertälje kommun.
Internationella mansdagen, på engelska International Men´s Day, uppmärksammas i en rad länder i Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien. Den firas enligt Wikipedia i Angola, Argentina, Australien, Belgien, Botswana, Brasilien, Chile, Danmark, Frankrike, Georgien, Ghana, Guyana, Haiti, Indien, Irland, Italien, Jamaica, Kanada, Kina, Kroatien, Malta, Moldavien, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Peru, Portugal, Singapore, Spanien, St. Kitts och Nevis, Storbritannien, Sydafrika, Trinidad och Tobago, Tyskland, Uganda, Ungern, USA, Vietnam samt Österrike.
Varför fira mansdagen i Södertälje?
Internationella mansdagen har uppmärksammats på olika håll också i Sverige. 2014 höll exempelvis Sollentuna kommun en temadag den 19 november under rubriceringen ”Våldsutsatta män i nära relationer”. I Sollentuna finns även en mansjour dit utsatta män kan vända sig med sina problem. Det är, icke minst ur ett jämställdhetsperspektiv, enligt min uppfattning viktigt att problem av detta slag uppmärksammas även i Södertälje kommun.
Ett uppmärksammande av Internationella mansdagen kan också bli ett led i strävan att motivera fler män att söka anställning i Södertälje kommun. Det är känt att här råder ett massivt kvinnoöverskott: av kommunens årsredovisning 2014 framgår således, att 80 procent av alla kommunalanställda är kvinnor.
Jag hemställer därför om:
Att motionen överlämnas till kommunstyrelsen för vidare beredning av ärendet, där siktet skall vara inställt på att så snart som möjligt i Södertälje kommun börja uppmärksamma Internationella mansdagen den 19 november.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 