Dömd till fängelse för att ha jämfört Stalin med Hitler

Israeli citizen sentenced to prison in Russia for comparing Stalin to Hitler

Leonid Gozman, en 72-årig rysk jude med israeliskt medborgarskap, har av en domstol i Moskva dömts till 15 dagars fängelse för att han dragit paralleller mellan Sovjetunionen och Nazityskland.

Gozman dömdes till följd av en Facebook-text från 2020 där han drev med den ryska lagstiftning som förbjuder jämförelser mellan Sovjet och Nazityskland. Han framhöll: ”Det är fel att sätta likhetstecken emellan dem – Hitler var en absolut ondska och Stalin till och med ännu värre.”

Den 30 augusti bekräftade Tverskoys distriktsdomstol att Leonid Gozmans kommentar var lagstridig. Gozman, som är en ljudlig kritiker av Putins krig i Ukraina, lämnade Ryssland när kriget startade. Han återvände dock i juli – ”ett moraliskt val” enligt honom själv.

Det ryska justitieministeriet har placerat Gozman på listan över ”utländska agenter”, en nedsättande benämning i syfte att smutskasta folk. Leonid Gozman hölls en kort tid av polis i juli efter det att inrikesministeriet utfärdat en arresteringsorder medan det undersöktes om han begått lagbrott.

Den israeliske medborgaren Gozman anklagas även för att ha brutit mot den lag som stadgar att ryska medborgare skall underrätta myndigheterna om utländskt medborgarskap eller uppehållstillstånd. Han säger själv att han underrättat myndigheterna men medger att detta skett för sent.

Om den ännu pågående undersökningen på denna anklagelsepunkt finner Gozman skyldig kan denne dömas till böter eller samhällstjänst.

Det röda Kina – en koloss på lerfötter?

Xi Jinping – Kinas starke man.

Det beräknas, enligt en artikel av Eva Fu i tidningen Epoch Times den 10 augusti 2022, att omkring 400 miljoner kineser har gått ur det kinesiska kommunistpartiet CCP.

När den kinesiske företagaren Chen Quanhong deltog i en demonstration mot den kommunistkinesiska regimen i Washington, D. C. förde han med sig en gul flagga med budskapet Tuidang – lämna partiet.   https://www.theepochtimes.com/400-million-cut-their-ties-the-ccp-in-defiance-of-communist-control_4641067.html?utm_source=top5noe&utm_campaign=top5-2022-08-07&utm_medium=email&est=IShja07%2F%2FYR9OclAnk%2BqpoIOUdxXD8eiltP3%2BSracLElOZr3DU3itgs6wU0g33cCeejkso8%3D
  
Chen är en av de 400 miljoner som kapat sina band till CCP och dess olika underavdelningar. ”I Kina var jag inte annorlunda än en mask som trampas på av den auktoritära makten”, citeras Chen i Epoch Times. ”en som inte vågade säga emot. Först när jag kom till Amerika började jag känna mig som en person.”

Kan mörda, tortera och spärra in. 400 miljoner kineser har enligt uppgift lämnat det kinesiska kommunistpartiet CCP och dess talrika underavdelningar. Ett parti vilket sedan det tillskansade sig makten efter seger i inbördeskriget mot Chiang Kai-sheks nationalister 1949 enligt flertalet experter bär ansvaret för mellan 40 och 70 miljoner människors död. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mao_Zedong
  
Revolutionsledaren Mao Tse-tung är därmed historiens kvantitativt sett värste massmördare, möjligen i konkurrens med sovjetledaren Josef Stalin. Här råder dock större spännvidd avseende antalet förmodade offer: bedömare gissar på allt från 20 till 70 miljoner. De flesta av Maos offer dog i de olika kampanjer som ”den store rorsmannen” lät skölja över Mittens rike: dessa hade namn som Stora språnget, Låt hundra blommor blomma, Kampanjen mot högerelement samt Kulturrevolutionen.
  
Allt detta mördande har medfört att generationer av kinesiska familjer har lämnats splittrade och rädda, däribland Chen Quanhongs egen familj. De värsta excesserna har försvunnit, men kommunistpartiet har fortfarande makt att godtyckligt mörda, tortera och spärra in människor som inte anses passa in i det totalitära systemet.

Svältkatastrofen Det stora språnget. Chens mamma var 21 år när hon förlorade sin mor under det Stora språnget, en av regimens felslagna industripolitik skapad svältkatastrof som varade mellan 1959 och 1961 – beräkningarna av antalet dödsoffer varierar, men klart är att tiotals miljoner kineser svalt ihjäl. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_spr%C3%A5nget
  
Den så kallade Tuidang-rörelsen sjösattes 2004, därtill uppmuntrad av boken Nine Commentaries on the Communist Party. Den publicerades först av den kinesiska versionen av tidningen Epoch Times och beskriver i detalj den totalitära regimens brutalitet och bedrägliga beteende. Sedan boken gavs ut har miljontals exemplar av den nått det kinesiska fastlandet. Många av dem som spred boken var anhängare av meditationsrörelsen Falun Gong, vilken utsatts för hårda förföljelser av regimen i Peking.
  
Det kinesiska kommunistpartiet CCP har tre organisationer för olika grupperingar: Partiet med 96,7 miljoner medlemmar, Young Pioneers (0-14 år) med cirka 104,0 miljoner och the Communist Youth League (14-28 år) med omkring 73,7 miljoner medlemmar. Det blir sammantaget 280,8 miljoner, en femtedel av Folkrepubliken Kinas befolkning.
  
Medlemskap i det styrande partiet är inte obligatoriskt för gemene man, men för den som vill göra karriär inom staten eller regeringen är det nödvändigt att vara ansluten till kommunistpartiet. Och den som ansluter sig till en partiorganisation måste lova att ägna sitt liv åt partiet. En partimedlem kan inte kontrollera sitt eget liv utan måste i alla lägen göra som partiet påbjuder.

Intressen i Sverige. The Global Tuidang Center uppger att organisationen varje dag får in omkring 50 000 ansökningar från människor som vill lämna CCP. I Republiken Kina på Taiwan – inte utan skäl kallat Det fria Kina – finns 3000 frivilliga som stöttar Tuidang-rörelsen.
  
Koordinatorn Bai Dexiong uppger att varje månad säger sig 20 000 fastlandskineser, antingen per telefon eller öga mot öga, vara beredda avsäga sig sitt partimedlemskap.
  
Regimen i Peking har stora ekonomiska intressen i utlandet, icke minst i Sverige. Här har kineserna siktat in sig på den svenska västkusten och strategiska branscher såsom teknik, kommunikation och medicin. Det beräknas att Kina kontrollerar omkring 60 000 svenska jobb. https://www.expressen.se/nyheter/kinesiska-bolag-har-makt-over-60000-svenska-jobb-/
  
Det röda Kina kan stundom, i likhet med alla totalitära diktaturstater, framstå som osårbart. Frågan är emellertid om Kina inte snarare är en koloss på lerfötter. Antalet människor som vill lämna kommunistpartiet CCP växer ständigt, och i slutändan visar det sig kanske att landet med sina snart 1,5 miljarder människor är en koloss på lerfötter.
  
När det väl en gång börjat gå utför kan det gå fort, vilket exempel Sovjetunionen visar med all önskvärd tydlighet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sovjetunionens_uppl%C3%B6sning

Jimmy Carter: odugligaste USA-presidenten i modern tid

Jimmy Carter bröt som president med det fria Kina, Taiwan, och erkände det röda Kina diplomatiskt.

Inte ens SVT kan utnämna Jimmy Carter till en av USAs största presidenter. När TV-bolaget nyligen sände ett hyllningsporträtt av landets 39e president valde man istället att ta fasta på Carters musikintresse och kallade honom ”rock´n roll-presidenten”.

Inför presidentvalet den 2 november 1976 hade den ansedda amerikanska tidskriften Newsweek på omslaget den talande rubriken Niceguyin´ his way to the White House, en tämligen oöversättbar mening som gick ut på att jordnötsfarmaren James Earl (Jimmy) Carter skulle kunna bli president genom att framstå som en nice guy (bra kille).

Sagt och gjort: Carter vann valet mot den sittande presidenten Gerald R. Ford från Michigan med de jämna siffrorna 50,1 mot 48,0 procent. Det som fällde avgörandet var förmodligen det faktum att Ford i en debatt förnekat att det av Moskva dominerade Östblocket var ockuperat – något som alla med undantag för Ford visste att det var. Fords beslut att benåda sin företrädare Richard Nixon från alla eventuella brott i samband med Watergate-affären kan också ha spelat in. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jimmy_Carter

James Earl Carter föddes den 1 oktober 1924 i Plains i sydstaten Georgia och närmar sig således de hundra. Han och hustrun Rosalynn har fyra vid det här laget mycket vuxna barn där sladdbarnet Amy, född 1967, är det yngsta. Carter var guvernör i Georgia 1971-75 och vann nationell (och internationell) uppmärksamhet då han kandiderade till att bli det Demokratiska partiets företrädare i presidentvalet 1976.

Carters förnämsta storpolitiska bedrift var värdskapet för de så kallade Camp David-avtalen den 17 september 1978, då Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin satte sina namnteckningar under avtal som reglerade relationerna mellan de båda Mellanöstern-kombattanterna. Avtalen stadgade vidare att Palestina-frågan skulle lösas på fredligt sätt och att Gaza och den så kallade Västbanken (Judéen och Samarien) skulle få självstyre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Camp_David-avtalen

I övrigt präglades Jimmy Carters fyra år korta presidentperiod, med Walter Mondale som vicepresident, av problem och bekymmer. Värst var det utdragna, 444 dagar långa gisslandramat i Teheran, då 52 amerikaner hölls som gisslan av en grupp iranska studenter som stödde ayatollah Khomeinis islamistiska revolution. Dramat varade mellan den 4 november 1979 och den 20 januari 1981; gisslan släpptes några minuter efter det att republikanen Ronald Reagan flyttat in i Vita huset. Många menar att gisslankrisen var huvudorsaken till Carters nederlag i presidentvalet i november 1980. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gisslankrisen_i_Iran

I ett misslyckat försök till fritagning av den amerikanska gisslan i form av Operation Eagle Claw den 24-25 april 1980 dog åtta amerikanska militärer och en civil iranier då en helikopter och två transportplan kraschade i öknen. Misslyckandet befäste Carters rykte om att vara svag och ineffektiv. https://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Eagle_Claw

Mot slutet av Jimmy Carters enda mandatperiod i Vita huset tog sig Sovjetunionen för att invadera Afghanistan. Kriget som följde varade 27 december 1979 till 15 februari 1989. Den naive söndagsskolläraren Carter, som ditintills gått hårt in för avspänning mellan stormakterna USA och Sovjet, chockades av den sovjetiska våldsutvecklingen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Afghansk-sovjetiska_kriget

Som en hämnd på Moskva utropade han en amerikansk/västlig bojkott av de olympiska spelen i Moskva 1980; Sovjet och öststaterna svarade med att bojkotta OS i Los Angeles 1984. Det skall också sägas att USA och västvärlden backade upp de islamistiska mujaheddin-krigarna i Afghanistan med pengar och vapen, bland annat handburna så kallade Stinger-robotar.

Ytterligare en faktor som inverkade menligt på Carters presidentskap var olje- och bensinkrisen 1979, vilket uppstått som en följd av de oroligheter i Mellanöstern som blev resultatet av den islamistiska revolutionen i Iran då shahen Reza Pahlavi störtades av den tidigare landsflyktige ayatollahn Ruhollah Khomeini. USA svarade med att etablera priskontroller. https://sv.wikipedia.org/wiki/Oljekrisen_1979

Vidare bör också något sägas om att Förenta staterna under Jimmy Carters tid i Vita huset lade om sin Kina-politik. Efter att tidigare ha erkänt den antikommunistiska Republiken Kina på Taiwan som den sanna representanten för Kina undertecknade Carter och det röda Kinas ledare Deng Xiaoping i januari 1979 ett avtal som lämnade det frihetliga Taiwan ute i kylan.

Till Jimmy Carters mörkare sidor hör hans envetet anti-israeliska politik som medfört anklagelser om antisemitism. Under sitt fredsmäklande efter presidenttiden har Carter till synes trivts avsevärt bättre i sällskap som består av representanter för terrorgrupperingar såsom Hamas, Hezbollah och Fatah än med representanter för Mellanösterns enda demokrati, Israel. Med tanke på att Carter religiöst sett tillhör baptismen, en kristen inriktning som normalt är klart pro-israelisk, förefaller detta egendomligt.

Carters ynkliga Israel-hat framgick med önskvärd tydlighet av hans bok Palestina. Peace Not Apartheid 2006, där författaren menar att i Israel råder rasåtskillnad av sydafrikansk boer-modell. https://www.jewishvirtuallibrary.org/carter-rsquo-s-calumny-a-review-of-quot-palestine-peace-not-apartheid-quot

Jimmy Carter är inte ointelligent. Han är utbildad civilingenjör med kärnfysik som huvudämne och tjänstgjorde under Andra världskriget som sjöofficer. I mina ögon fattas det emellertid något i hans moraliska utrustning och allmänna vandel som gör att han måste räknas som den odugligaste amerikanske presidenten i modern tid.

Att Jimmy Carter gillar rock´n roll imponerar kanske på en eller annan svensk TV-tittare. Själv ställer jag mig kallsinnig.

Putins hälsa och Rysslands ekonomi vacklar

Rysslands starke man Vladimir Putin har all anledning att se bekymrad ut.

Vladimir Putin har överlevt ett mordförsök som gjordes nyligen. Det skriver den amerikanska sajten Steadfast Loyalty och citerar den ukrainske säkerhetschefen Kyrylo Budanov den 23 maj 2022.

Budanovs påstående har kommenterats av flera medieföretag, dock inte av ledande västerländska press eller etermedia alternativt underrättelseorganisationer. Här ett exempel:

Några närmare detaljer kring det påstådda mordförsöket inte angivits, men det skall ha utförts i slutet av mars, det vill säga en månad efter att Rysslands oprovocerade angrepp på Ukraina inleddes. ”He was even attached in the line of, as they say, representatives of the Caucasus not so long ago”, citeras Kyrylo Budanov.

Den ukrainske säkerhetschefen menar bestämt att mordförsöket verkligen gjordes men att det var totalt misslyckat. Enligt olika källor som refereras av bland andra den ansedda amerikanska tidskriften Newsweek skall Putin vidare vara sjuk i blodcancer och även lida av andra åkommor inklusive Parkinsons sjukdom och mental förvirring. https://www.newsweek.com/vladimir-putin-ill-russia-cancer-doctors-1711366

Putin har emellertid även andra typer av bekymmer än den egna måhända vacklande hälsan. Enligt nyhetsbyrån Reuters den 25 maj kommer USA inte att förlänga landets licens för betalning till obligationsinnehavare.

Licensen har gjort det möjligt för Ryssland att hålla igång betalningarna på sina statsskulder. Om den inte förlängs blir en inställd betalning det oundvikliga resultatet, i så fall den första i sitt slag på drygt 100 år för Ryssland/Sovjetunionen. Betalning av nära 2 miljarder US dollar, mer än 19 miljarder kronor, på ryska obligationer förfaller i slutet av 2022.

Den aktuella licensen gäller endast amerikaner, men Ryssland får svårt att betala även andra innehavare när den upphör att gälla på grund av att amerikanska institutioner är integrerade i det globala finansiella systemet. Ryssland hotas helt enkelt av konkurs inom överskådlig tid.

Konkurs hotar Ryssland – USA ökar pressen

Överskattade ryssar förlorar kriget

De ryska stridskrafterna är av allt att döma kraftigt övervärderade, vilket kan leda till ett ryskt nederlag i kriget i Ukraina.

Den ryska invasionen av Ukraina avslöjar, i likhet med vad som var fallet vid tidigare militära äventyrligheter från rysk sida, en rad brister hos de ryska stridskrafterna. Det menar sajten Meta-Défense.fr i en analys daterad 7 mars 2022. https://www.meta-defense.fr/sv/2022/03/07/har-vi-%C3%B6verv%C3%A4rderat-de-ryska-arm%C3%A9erna/?fbclid=IwAR3-zvW4EMfkY2z5bSc4vPDJZIOSOjsVPaSLSz724RS3Sv566NYeVJ0XdDc

Meta-Défense.fr framhåller: ”Inte nog med att det mesta av utrustningen ärvdes från sovjettiden och hade moderniserats endast något, utan de ryska enheterna led själva av stora misslyckanden och försämrad operativ förmåga. Och om dessa hade noterat vissa framgångar, som 2014 på Krim, eller 2015 i Donbass, visade de fortfarande vissa gränser när de var tvungna att konfrontera modern kapabilitet, vilket var fallet i början av operationen i Syrien.”

Ändå, menar skribenten, har flera ambitiösa reformer skett, exempelvis 2008 och 2012 vad beträffar förbättringar avseende prestationsförmågan hos stridsvagnar, stridsbombplan, stridsfartyg och ubåtar.

PM Nilsson, ledarskribent i Dagens industri, pekar i en artikel den 13 mars 2022 på svagheterna hos de ryska stridskrafterna men även det ryska samhället i stort: ”De ryska stridskrafterna kan lägga ukrainska städer i ruiner men Rysslands ekonomiska bas och politiska ställning förstörs nu med en hastighet som överraskar de flesta bedömare.” https://www.di.se/ledare/ryssland-forlorar-kriget/

Enligt PM Nilsson är Vladimir Putins ryska rike ”en ekonomisk dvärg som utmanar väst på alla sätt som tänkas kan”. Nilsson pekar på att EUs ekonomiska styrka är elva gånger större och NATO-ländernas 30 gånger större än Rysslands. De nordiska ländernas samlade ekonomi är närmare tio procent större än den ryska.

Det konstateras vidare i Dagens industris ledarartikel att det inte finns en enda rysk innovation eller ett enda varumärke som kan ta upp kampen med väst. Till och med de mest kända vodkasorterna kommer någon annanstans ifrån än från Ryssland: Smirnoff från USA, Khortytsa från Ukraina, Zubrowka från Polen, Finlandia från Finland och Absolut från Sverige.

Nilsson konstaterar vidare att de utländska sanktionerna, trots Putins försäkringar om motsatsen, slår hårt mot den ryska ekonomin och krymper den till ”afrikansk nivå”. Rubeln har fallit med 50 procent, räntan har stigot till 20 procent och Moskva-börsen tvingas hålla stängt. Stora ryska företag som Gazprom, Sherbank, Rosneft och VTB har kollapsat och de västerländska storföretagen har lämnat Ryssland i rask takt.

PM Nilsson drar följande slutsatser: ”Ett regimskifte i Moskva är just nu lika sannolikt som ett i Kiev, På längre sikt har Ryssland ingen chans i kraftmätningen…Ryssland går mot ett historiskt nederlag.”

Samma åsikt framförs i en video i Expressens nätupplaga den 10 maj av Nigel Gould Davis som tidigare varit Storbritanniens ambassadör i Belarus. Han säger bland annat: ”Ryssarna har inte vunnit det här kriget – de håller på att förlora det.” Krigsutvecklingen talar för ett Ukraina som ständigt tillförs nya stridskrafter utifrån. https://www.expressen.se/tv/nyheter/ryssland-haller-pa-att-forlora-kriget/

Vladimir Putin var när de ryska stridsvagnarna rullade in över gränsen till grannlandet Ukraina den 24 februari tveklöst övertygad om att ”den särskilda operationen” skulle vara över på några dagar, kanske högst någon vecka. Många i väst var inne på samma linje.

Det visar sig nu emellertid med full skärpa att de ryska stridskrafterna varit våldsamt överskattade, precis som Sovjetunionens stridskrafter länge var det. Detta framgick med all önskvärd tydlighet av det ryska nederlaget mot Mujaheddin i Afghanistan-kriget 1979-89. Två år senare hade Sovjetunionen imploderat.

böib

Nordkoreas regim fördömer Sveriges NATO-intresse

Regimen i Nordkorea, världens mest slutna samhälle och hårdaste diktatur, har riktat kritik mot att Sverige jämte Finland överväger att gå med i North Atlantic Treaty Organization (NATO).

Nordkorea pekar ut Sverige – Extremdiktaturen riktar skarp kritik

George W. Bush inrangerade under sin tid som USAs president Nordkorea bland sådana länder han kallade ”ondskans axelmakter”. Uttrycket skapades av den kanadensisk-amerikanske politiske kommentatorn David Frum och är en motsvarighet till vad president Ronald Reagan tidigare benämnt ”ondskans imperier”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ondskans_axelmakter

Nordkoreas regim i Pyongyang känner sig uppenbarligen manad att bryta en lans för Ryssland, som tillsammans med Kina och Iran torde vara landets enda internationella vänner. Den engelskspråkiga sydkoreanska tidningen Korea Herald konstaterar: ”I en text på dess hemsida uppger /det nordkoreanska/ utrikesdepartementet att Natomedlemskap för de nordiska länderna endast kommer att öka på den militära konfrontationen med Ryssland och skaka om den militära balansen i Östersjöområdet.”

Enligt det nordkoreanska synsättet betraktar USA och västvärlden Ukrainas situation som ett gyllene tillfälle att begränsa Rysslands strategiska utrymme, något som Putins Ryssland uppfattar som en provokation.

Även om man kanske kan tycka att ovanstående försök till analys har en viss logik över sig tyder fortsättningen på att Pyongyang ordentligt missuppfattat läget. Ty enligt Nordkorea fungerar inte de omfattande internationella sanktionerna mot Ryssland, utan dessa uppges vara tecken på att de europeiska länderna ”är rädda för framtiden”, att ett strypande av ryska energileveranser kan leda till en allvarlig ekonomisk kris.

Om så hade varit fallet hade emellertid Europaparlamentet knappast röstat för att EU-länderna skulle bojkotta olja, naturgas, kol och kärnbränsle från Ryssland vilket skedde i början på april. https://www.di.se/live/eu-rostade-ja-till-rysk-energibojkott/

Korea Herald citerar det nordkoreanska utrikedepartementets bombasmer: ”Verkligheten visar att käppen av sanktioner som skickats från USA och Väst mot Ryssland snarast visat sig vara en bumerang som flyger tillbaka mot dess halsmuskler.”

Nordkorea är en kommunistisk diktatur som kretsar kring personkulten av landets ledare, den 38-årige Kim Jong-un. Denne kallas officiellt ”den store efterträdaren” under det att hans far Kim Jong-il kallades ”den käre ledaren”. Farfadern, Kim Il-sung, är känd som ”republikens evige president”. Kim Jong-un har beräknats vara 1,62 m lång men använder skoinlägg för att verka längre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Jong-un

Kim Jong-un har haft makten sedan fadern avlidit den 17 december 2011. Han har gjort sig känd för att ha minst sagt hårda nypor – han har bland annat låtit mörda sin halvbror Kim Jong-nam och avrätta den ingifte farbrodern Jang Song-thaek. Enligt vissa uppgifter skall Jang och fem av hans medarbetare ha kastats in i en bur med utsvultna hundar och blivit sönderslitna av djuren. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/03/nordkorea-kim-jong-uns-morbror-blev-sondersliten-av-hundar/

Nordkorea har cirka 26 miljoner invånare, precis häften av Sydkoreas invånarantal. De båda koreanska staterna bildades 1948 då den tidigare av Japan ockuperade Koreahalvön delades i en nordlig och en sydlig del, varvid Sovjetunionen sattes att ansvara över den norra delen och USA över den södra. På 1970-talet köpte Nordkorea 1000 Volvo-bilar av Sverige men betalade aldrig för dessa – skulden uppgick 2019 till 2,8 miljarder kronor.

Stormakterna är dåliga på att ockupera

Tibetaner världen över har inte givit upp sitt motstånd mot den kinesiska ockupationen av deras hemland.

”Ockupation är inte stormakternas paradgren”, konstaterar Dagens PS den 7 april. Det verkar inte så, nej. Men undantag finns. https://www.dagensps.se/investerardygnet/ockupation-ar-inte-stormakternas-paradgren/

Det krävs inget strategiskt snille för att inse att Rysslands invasionsplaner avseende Ukraina har gått om intet. Ryska generaler hade ett koncept om att landet skulle kunna tvingas på knä inom 72 timmar och lyckades tuta i Vladimir Putin att detta skulle kunna lyckas, men när invasionen – som inleddes den 24 februari – nu har pågått i halvannan månad syns fortfarande inget slut på kriget.

Sovjetunionen/Ryssland. Dagens PS skribent fastslår vidare att Ryssland har ett uselt facit när det gäller militära utlandsoperationer i modern tid. När sovjetiska styrkor invaderade det otillgängliga Afghanistan på julafton 1979 i syfte att backa upp en skakig kommunistregim hade man inte räknat med att tvingas lämna landet med svansen mellan benen, vilket skedde den 15 februari 1989. https://sv.wikipedia.org/wiki/Afghansk-sovjetiska_kriget

Efter Sovjetunionens sammanbrott den 31 december 1991 tog det inte många månader innan regimen, ledd av president Muhammed Najibullah, tvingades avgå. För motståndet svarade den afghanska motståndsrörelsen Mujaheddin, vilken i sin tur fick kraftigt ekonomiskt och militärt stöd från USA, som med all rätt såg konflikten som en del i det Kalla kriget. Efter fyra års inbördeskrig kom talibanerna till makten 1996 varvid Najibullah avrättades. Det sovjetisk-afghanska kriget kostade 1,5 miljoner människor livet, varav 90 procent var civila offer.

Enligt militärexperten Anthony James Joes kan den sovjetiska ockupationen av Afghanistan ses som en ”textbook study of how a major power kan fail to win a war against guerillas.”

Inte heller de två krigen i Tjetjenien 1994-96 respektive 1999-2000 blev någon större succé för ryssarna. De lyckades visserligen få tjetjenerna på knä till slut, men det krävdes alltså två krig under fyra års tid att betvinga ett land lika stort som Värmland med 1,3 miljoner invånare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Andra_Tjetjenienkriget

USA. De båda ovannämnda exemplen visar att Sovjet/Ryssland förlitade sig mer på våld än på diplomati, vilket naturligtvis även angreppet på Ukraina visar. Sak samma kan sägas om USAs ageranden i Sydvietnam och de övriga indokinesiska länderna Laos och Kambodja under åren 1960-75. USAs syftemål var att hindra kommunisterna från att ta makten.

Det var den så kallade dominoteorin som var vägledande för de amerikanska insatserna i Indokina. Den gick ut på att om kommunismen upprättas i ett land så kommer övriga länder i samma region att falla som dominobrickor. Oavsett teorins riktighet var det tvivelsutan en ädel uppgift att ta itu med kommunisterna, men dessvärre begick amerikanerna under processen alla fel som var möjliga att begå.

Konflikten i Indokina blev ett historiskt fiasko för Förenta staterna, som beräknas ha förlorat 58 230 soldater enbart i Vietnam. Som mest fanns vid samma tillfälle omkring 580 000 amerikanska soldater i Vietnam 1968. Totalt varierar uppskattningen av antalet dödsoffer i civila och militära offer mellan 2 och 5 miljoner. I slutändan stod USA som förlorare, vilket var första gången USA förlorat ett krig. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vietnamkriget

Storbritannien. Om bara viljan hade funnits hade såväl ryssar som amerikanare kunnat lära sig ett och annat av den brittiske fältmarskalken Gerald Templer, som av Winston Churchill utnämndes till högkommissionär i the Federation of Malaya (Malaysia) sedan den kommunistiska MNLA-gerillan i västra delen av landet mördat hans företrädare Henry Gurney i ett bakhåll 1951. Templer hade tidigare deltagit i de båda världskrigen samt slagit ner det arabiska upproret i det brittiska Palestina-mandatet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gerald_Templer

Templer uttryckte sin strategi för gerillabekämpning på följande sätt: ”The answer to the uprising lies not in pouring more troops into the jungle, but in the hearts and minds of the people.” Oroligheterna i Malaysia inleddes 1948 och när Templer lämnade landet 1954 hade det lugnat ner sig betydligt. 1960 hade britternas kontrarevolution slutligen segrat på alla fronter.

Storbritannien var emellertid inte lika skickligt på att hantera ockuperade områden överallt som i Malaysia och några andra områden av typ Oman och Grekland. Ett eklatant exempel på det är Brittiska Indien, den så kallade juvelen i kronan i det brittiska imperiet. Ett ökänt exempel härpå är massakern i parken Jallianwala Bagh i sikhernas heliga stad Amritsar den 13 april 1919. https://sv.wikipedia.org/wiki/Brittiska_Indien

General Reginald Dyer gav här sina soldater order om att beskjuta en fredlig demonstration tills ammunitionen tog slut. När krutröken skingrats hade 379 dödats och 1100 sårats enligt officiell brittisk statistik, men andra källor nämner att så många som 1526 personer kan ha massakrerats till döds. Följden blev att Mohandas Gandhi fick vind i seglen i sin självständighetskamp och 1947 fick britterna lämna Indien som också omfattade Pakistan, Bangladesh, Myanmar och Sri Lanka. https://sv.wikipedia.org/wiki/Amritsarmassakern

Kina. Tibet har varit en kommunistkinesisk koloni sedan 1950 med den officiella beteckningen ”självstyrande region”. Redan på 600-talet var Tibet ett starkt kungadöme med buddhistisk prägel vilket dock erövrades av de mongoliska horderna på 1200-talet. På 1800-talet hamnade landet så i konflikt med Ryssland och Kina.

Efter det kinesiska kejsardömets fall fördrevs de kinesiska trupperna i Tibet 1912. De återkom emellertid 1950 efter Mao Tse-tungs kommunistiska revolution och inledde en radikal omdaning av det traditionella tibetanska samhället. Det ledde till att landets andliga och världsliga överhuvud, Dalai lama, och hans anhängare 1959 flydde och upprättade ett exiltibetanskt högkvarter i Dharamsala i norra Indien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tibet

Den kinesiska ockupationsmakten har betett sig ytterst brutalt och bland annat mördat munkar och våldtagit nunnor i syfte att krossa den speciella variant av buddhism som genomsyrar det tibetanska samhället. Detta har, 72 år efter den kinesiska invasionen, ännu inte lyckats – tibetaner i Tibet och utlandet har inte givit upp sitt motstånd mot ockupanterna.

.

Tredje världskriget? – Nej, femte!

General (senare president) Dwight D. Eisenhower (till vänster) och president Harry S Truman var två av USAs främsta profiler under det Kalla kriget.

Man kan ofta höra varnande röster i samband med det förhandenvarande ryska angreppskriget mot Ukraina att konflikten skulle kunna leda till vad som kallas ”det tredje världskriget”. Detta är enligt min mening en felaktig terminologi.

Jag instämmer i att Vladimir Putins/Rysslands krig i Ukraina i värsta fall riskerar leda till en världsomspännande konflikt. En sådan borde emellertid som jag ser det kallas Femte världskriget. Jag skall här förklara varför.

Första världskriget (1914-18) inleddes med den serbiske terroristen Gavrilo Princips mord på Österrike-Ungerns storhertig Franz Ferdinand och dennes hustru Sophie von Chotek i Sarajevo den 28 juni 1914. Det slutade med att Tyskland kapitulerade den 11 november 1918.

Med krigets utgång krossades den gamla auktoritära och till stor del militaristiska världsordningen och lades grunden till den moderna världen med dess demokratiska och frihetliga värden. Den största världskonflikten sedan Trettioåriga kriget (1618-48) beräknas ha skördat mellan 8,5 och 16 miljoner människoliv. Gavrilo Princip är för övrigt än i dag nationalhjälte i Serbien.

Andra världskriget (1939-45) inleddes med det nationalsocialistiska Tysklands anfall på Polen den 1 september 1939, vilket möjliggjorts av non-aggressionspakten mellan Sovjetunionen och Tyskland en dryg vecka tidigare. 14 dagar efter Tysklands invasion lade Sovjet beslag på den andra delen av Polen.

Efter betydande inledande framgångar för Nazityskland vände krigslyckan vid Stalingrad 1943. Tyskarna kapitulerade den 7 maj 1945 under det att japanerna skrev under kapitulationsavtalet avseende striderna i Stilla havet den 2 september 1945. Tysklands nederlag möjliggjorde Sovjets överhöghet över Östeuropa minus Finland. Krigets förluster uppgick till omkring 50 miljoner människor.

Kalla kriget (1945-91). Det jag vill kalla Tredje världskriget är synonymt med det Kalla kriget, som utbröt när det Andra världskriget slutade med Josef Stalins Sovjet som ledande makt. 1949 fick det onda sidan förstärkning genom kommunistledaren Mao Tse-tungs seger över nationalisterna i det kinesiska inbördeskriget. Det var också den blodigaste av här beskrivna världskonflikter.

I västvärlden fanns en tendens att överskatta den sovjetiska styrkan, men när det kom till kritan säckade sovjetväldet ihop som en punkterad luftmadrass den 31 december 1991. Om vi räknar ihop dödsoffren för den globala kommunismen i länder som Sovjet, Kina, Kuba, Angola, Nordkorea, Kambodja, Vietnam, Albanien och Östblocket inklusive Rumänien kommer vi upp i kanske 100 miljoner.

Kriget mot islamistisk terrorism (2001-21), Fjärde världskriget enligt mitt sätt att se inleddes med att två passagerarplan, framförda av medlemmar i terrorrörelsen al-Qaida, rammade tvillingtornen i World Trade Center i New York och att ett plöjde in i det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon den 11 september 2001. Ett fjärde plan, troligen ämnat för Vita huset, störtade sedan hjältemodiga passagerare övermannat kaparna.

USAs president George W. Bush svarade med att först invadera Afghanistan och därefter Irak i syfte att slå ut de terroristiska krafterna och oskadliggöra al-Qaida-ledaren Usama bin-Laden. Detta lyckades inte, men bin-Laden kunde spåras upp och elimineras av en amerikansk elitstyrka nära Abbottabad i Pakistan den 2 maj 2011.

Dessförinnan hade Iraks blodige diktator Saddam Hussein infångats och avrättats i Irak den 31 december 2006. Kriget kan sägas ha avslutats med att de sista amerikanska trupperna lämnade Afghanistan den 31 augusti 2021. Dödssiffrorna är osäkra, men de kan sannolikt uppskattas till cirka en miljon. Förutom al-Qaida har Islamiska staten (IS) spelat en betydande roll i denna konflikt – dess ledare al-Qurayshi dödades av amerikanska elitsoldater i Syrien den 3 februari 2022.

Samtliga ovan beskrivna världskonflikter slutade med vad som, något förenklat, kan beskrivas som det godas seger över det onda. Dock med förbehållet att såväl kommunism som islamistisk terrorism alltjämt existerar, även om dessa fenomen vingklippts så pass att de inte längre ställer till lika stora problem som tidigare. Det allra viktigaste är att minnas att demokratin aldrig kan tas för given – kampen fortsätter.

Låt oss dock innerligt hoppas att det inte måste till ett femte världskrig för att säkra dess fortbestånd!

Putins ”rappakalja” i historiens ljus

Ukrainas sak är vår!

Vladimir Putins anhängare framställer ofta sin idol som en mycket smartare ledare än sina västerländska kolleger. Det är ett omdöme som i hög grad kan ifrågasättas, enkannerligen efter vapenskramlet i Ukraina. Det kan mycket väl vara så att Ukraina-krisen är början till slutet för Putins tid vid maktens köttgrytor. Det kan han i så fall bara tacka sin egen dumhet för.

Anna Dahlberg anser i ett inlägg i Expressen den 19 februari: ”Natos aktier har rusat medan Putins har rasat.” Dahlberg fortsätter: ”I dag är det knappt någon längre som ifrågasätter Natos avgörande roll för att bevara säkerheten. Inget fyller Nato med en sådan omedelbar och självklar mening som ett återuppväckt hot från Moskva.” https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/putin-har-gjort-nato-popularare-an-nagonsin/?fbclid=IwAR3uRDiMI3ThwoCySOi6dkx-Dd8Ui2MBgkdXyh3L2l2IDQsS_SKY0o4CX9g

Självtillräckliga despoter, omgivna av underdåniga jasägare som de är, tenderar alltid att underskatta motståndarna. Vladimir Putin är på intet sätt något undantag från den regeln. Han hade sannolikt väntat sig att aggressionen i Ukraina skulle passera tämligen friktionsfritt. Så blev inte fallet.

Istället har så gott som hela världen vänt sig mot Ryssland, och såväl EU som USA verkar för kraftfulla sanktioner riktade mot Ryssland. NATO stärker jämväl de östeuropeiska medlemsländernas försvar genom att förse dem med örlogsfartyg, jaktplan och tusentals soldater. Stödet för anslutning till NATO har därtill under senare tid ökat i Ukraina och uppgår för närvarande till 62 procent.

”Putins krigshetsande har haft ungefär samma klargörande effekt som en hink iskallt vatten över huvudet”, skriver Anna Dahlberg.

Inte ens Rysslands allierade, det kommunistiska Kina, har givit sitt oreserverade stöd för den pågående ryska invasionen. Det kinesiska utrikesdepartementets taleskvinna, Hua Chunying, sade i ett uttalande att Kina hade ”called on all parties to respect and attach importance to each other´s legitimate security concerns, strive to restore issues through negotiation and consultation and jointly maintain regional peace and stability.” https://www.cbsnews.com/news/china-russia-ukraine-united-states-creating-panic/

Sveriges före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt har inte varit nådig i sin karaktäristik av diktatorn i Kreml. Efter det timslånga tal Putin höll i rysk TV om situationen i Ukraina sade Bildt: ”Han har sjunkit ner i en historietolkning som är bisarr och farlig.”

I en kommentar till SVT Nyheter den 22 februari yttrade Bildt vidare följande: ”Det var ett synnerligen märkligt tal. Osammanhängande, obalanserat, farligt. Alla möjliga konstiga saker.” Bildt tvekade inte att kalla den ryske diktatorns tal för ”rappakalja”.

Bildt vände sig särskilt mot Putins påstående att Ukraina skapades av Sovjetunionen: ”Man häpnade. Han verkar leva i en värld av nationalistiska myter och unken imperienostalgi.” I grunden, menade Bildt, handlar det inte om det ryskdominerade Donbass-området i östra Ukraina utan om huvudstaden Kiev. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/carl-bildt-hapnade-av-putins-tal

Carl Bildt tror att äventyrligheterna i Ukraina mycket väl kan innebära slutet för Putins regim. ”Skulle han gå till ett storkrig med ett stort anfall och försöka ta Kiev, med många tusen döda som följd, tror jag att förr eller senare, möjligen snarare än förr, att det också blir slutet på Putinregimen.” https://www.expressen.se/nyheter/bildt-stort-krig-kan-bli-slutet-pa-putinregimen/

Putin har för tillfället stöd av såväl den ryska statsduman som troligen en majoritet av befolkningen, men skulle ett fullskaligt krig i Ukraina leda till att tusentals ryska soldater återvänder till fosterjorden i likkistor samtidigt som den redan hårt ansträngda ryska ekonomin handikappas ytterligare av kännbara sanktioner, kan situationen till slut leda till Putins fall.

Han har i så fall bara sig själv och sin ointelligenta politik att skylla på.

Den som slutligen intresserar sig för historiska paralleller kan knappast undgå att jämföra den ryska aggressionen i Ukraina med Nazitysklands expansion under åren närmast för Andra världskrigets utbrott. Vid Münchenöverenskommelsen den 30 september 1938 tillerkändes Tyskland det så kallade Sudetenland i den höglänta norra delen av Tjeckoslovakien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sudetenland

I mötet i München deltog Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Tjeckoslovakien fick inte vara med utan tvingades acceptera det fattade beslutet att blidka det expansiva Tyskland genom att ge Hitler Sudetenland på en silverbricka. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, osalig i åminnelse, trodde att detta skulle tillfredsställa Hitlers törst efter nya områden att lägga under sig.

Hitler hänvisade då till att den tyska folkdelen måste skyddas mot övergrepp från de fridsamma tjeckerna och slovakerna. I exemplet Ukraina är det ryssarna därstädes som skall skyddas mot de snälla ukrainarna. Hitler var dock inte nöjd utan invaderade Polen den 1 september 1939, vilket innebar startskottet för Andra världskriget.

Om Putins ryska styrkor skulle lyckas med att erövra hela Ukraina kan han i värsta fall få för sig att göra en Hitler och gå in i de forna ryska territorierna Finland, Estland, Lettland och Italien. Problemet med detta är naturligtvis att de tre sistnämnda länderna är medlemmar i NATO med dess 40 medlemsstater i ryggen, som i ett sådant läge är förpliktigade att skrida till medlemsstaternas undsättning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nato

Därför vill Putin ha tillbaka Ukraina

Omkring 30 000 ryska soldater har anlänt till Belarus under de senaste dagarna.

Vladimir Putins makttillträde som Rysslands president 2000 blev starten till det nya Kalla kriget. Det gamla kan sägas ha inletts med den kommunistiska Prag-kuppen 1948 och kom att vara till Sovjetunionens upplösning på nyårsafton 1991. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

Sedan Putin flyttade in i Kreml har han haft som målsättning att flytta fram de ryska positionerna för att en dag kunna återupprätta det gamla tsarrikets alternativt sovjetrikets landamären. Det är i det perspektivet man får se det förhandenvarande ryska vapenskramlet. https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/nato-30-000-ryska-soldater-till-belarus-senaste-dagarna/ar-AATqsrL

Det har konstaterats att Putin packat gränsen mot Ukraina med 100 000 ryska soldater. NATOs generalsekreterare, den förre norske statsministern Jens Stoltenberg, har nu informerat om att 30 000 ryska stridsmän har fylkats i grannlandet Belarus, ett rike som närmast har karaktären av sovjetisk museistat och i dag mest liknar ett ryskt lydrike, för att hålla ”en sammanhållen stridsövning”.

”Det är den största ryska utplaceringen sedan kalla kriget”, konstaterar Stoltenberg. Han informerade vidare om att NATO överväger sätta in ytterligare styrkor i sitt sydöstra närområde. https://www.vg.no/nyheter/utenriks/i/EaXgvj/stoltenberg-om-ukraina-konflikten-vurderer-utplassering-av-ytterligere-kampstyrker

Bland de utplacerade ryska trupperna finns bland annat medlemmar i elitstyrkorna Spetsnaz och bland stridskrafterna i Belarus märks SU-35-jaktplan, Iskander-robotar samt luftvärnsrobotsystem.

Hockeylirarna Putin och Lukasjenka.

Den belarusiske diktatorn Aleksandr Lukasjenka har tidigare sagt att Belarus och Ryssland skall hålla gemensamma militärövningar på gränsen till Ukraina i februari.

Vladimir Putin uttalade 2005 att Sovjetunionens sammanbrott var en av 1900-talets största geopolitiska katastrofer. Det är ett illa dolt faktum att han aldrig riktigt accepterat frigörelsen av de forna sovjetiska satellitstaterna. Ukraina kan på många sätt anses vara ”juvelen i kronan” i det gamla sovjetimperiet, varför det inte var någon tillfällighet att Ryssland invaderade landet 2014 och annekterade Krim-halvön. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Putin

Putin har vidare tvingats se på när den ena före detta satellitstaten efter den andra anslutit sig till fienden NATO respektive EU. Det är uppenbart att han nu inte vill se Ukraina gå samma väg. Om det kommer att leda till en fullskalig rysk invasion återstår att se.