Trygghetskameror och nattvandring i Södertälje

SD i Södertälje välkomnar kommunens nyfunna entuasiasm för övervakningskameror, även kallade ”trygghetskameror”.

Vid kommunstyrelsens (KS) sammanträde den 29 september framlade majoritetspartierna S,V och MP ett förslag rörande ökad kameraövervakning som i hög grad gladde oss som representanter för SD.

Bakgrunden till det nu antagna förslaget är polismyndighetens planerade satsning på kameraövervakning på allmänna platser i Södertälje utifrån erfarenheter som gjorts i Järva och Malmö. Stadsdirektören Rickard Sundbom har således fått i uppdrag att ”säkerställa att kommunkoncernen i sin helhet samverkar med polisen kring deras satsning på kameraövervakning av allmänna platser”.

Stadsdirektören ska även tillse att ”kommunorganisationen medverkar till att polisens satsning på kameraövervakning kan bli så omfattande som möjligt” samt att kommunens egen kameraövervakning utvidgas. Vid KS-sammanträdet myntade även polisens representant, områdeschef Max Åkerwall, termen ”trygghetskameror”.

Max Åkerwall, områdeschef för polisen i Södertälje, förbereder ökad kameraövervakning.

Sverigedemokraternas Tommy Blomqvist och Tommy Hansson motionerade senast 2015 i kommunfullmäktige om att kommunen skulle verka för utökad kameraövervakning vid skolor och stökiga områden. Motionen rönte ett påfallande svalt mottagande och ansågs i kommunens svar vara ”besvarad”.

Frågan aktualiserades i fullmäktige den 2 oktober av Marius Kawecki (SD) i en interpellation till KS-ordföranden Boel Godner.

Vi välkomnar emellertid den nyfunna entusiasm som tycks prägla såväl vänstermajoriteten som allianspartierna när det gäller frågan om den utökade kameraövervakning som ligger i startgroparna. Denna utgör enligt vårt sätt att se verkligen ett viktigt steg för ökad trygghet i kommunen, och vi instämmer livligt i Staffan Norbergs (V) omdöme i LT den 30 september om att ”kameror skapar trygghet”. http://www.lt.se/opinion/debatt/kameror-ger-ett-tryggare-sodertalje

En annan trygghetsskapande åtgärd i Södertälje kommun är den nattvandring som regelbundet utförs av frivilliga från föreningar och andra organisationer. Även i denna fråga har Sverigedemokraterna genom undertecknade SD-representanter 2016 framlagt en inte särskilt entusiastiskt mottagen motion vilken föreslår att nattvandringen utökas.

Vi är därför glada och nöjda över att områdespolischefen Max Åkerwall förklarade för närvarande KS-representanter att vem som helst är välkommen att medfölja polisen i dennas trygghetsskapande nattverksamhet.

Nattvandring kan bidra till att skapa ökad trygghet i utsatta områden.

Det är ställt utom allt tvivel att Sverigedemokraternas engagemang i frågorna om kameraövervakning och nattvandring verkat pådrivande i fråga om Södertälje kommuns allt mer positiva inställning. Att sedan socialdemokratin, som alltid, med närmast patologisk envishet vägrar erkänna andra partiers inititiativ i skilda frågor är givetvis ledsamt men inget vi sörjer övermåttan över.

Fotnot: Ovanstående debatttext var först införd i Länstidningen i Södertälje den 6 oktober 2017 och då undertecknad av Beata Kuniewicz och Tommy Hansson, gruppledare respektive vice gruppledare i SD Södertälje. Texten är något utökad i föreliggande bloggversion.

Om en revy, ett årsmöte och litet konst

 Affisch för 2016 års Täljerevy. Foto: Tommy Hansson

Tänkte jag skulle orientera mina läsare litet om vad jag haft för mig på senaste tiden. Mer än att ha författat en och annan bloggtext, vill säga.

Låt mig börja med det senaste. I går lördagen den 6 februari var jag och sonen och såg 2016 års upplaga av Täljerevyn, i år kallad ”Vargatider – en rivig revy”. Titeln syftar på en varg som härjat i kommunens utkanter och rivit ihjäl ett försvarligt antal får i enlighet med sin natur, det vill säga för sitt höga nöjes skull. Vilket som vanligt lett till diskussioner mellan vargkramare och mer realistiska personer.

Precis som i fjol var också SD Södertälje med på ett hörn, givetvis på mindre smickrande sätt. Noga taget var det Tommy Blomqvist, Beata Kuniewicz samt denna bloggare som hängdes ut, samtliga gruppledare i fullmäktige vid olika tidpunkter (jag 2010-15). Avgjort mindre smickrande, som sagt, men å andra sidan är det en fjäder i hatten att över huvud taget bli föremål för lokalrevyns intresse.

Mest avhånades dock, som sig bör, kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som en svärande satkärring. Inte alltför långt från sanningen, alltså…

 Så här tar sig Beata och jag ut i Täljerevyns tappning – kanske inte så smickrande, men kul ändå! Foto: Tommy Hansson

Framträdande kommunpolitiker såsom Staffan Norberg (V) och Mats Siljebrand (L) framställdes som teletubfigur respektive marionettdocka med auberginefärgat hår, vi SDare sågs alla i helfigur gestaltade av revyaktörer. Låt vara att jag fått alldeles för långt skägg och för stor mage i revyn, men det får man väl leva med – vore ju skräp om man inte kunde skratta åt sig själv eller kanske rättare sagt hur andra ser på en!

Det var i alla fall ett par trevliga timmar som tillbringades på stadsscenen Estrad i Stadshuset. Efteråt gick vi ut och åt på en utmärkt asiatkrog i närheten.

För en vecka sedan inträffade vidare SD Södertälje/Nykvarns årsmöte, också det avhållet i vårt vackra stadshus. Under det att förra årsmötet blev en långkörare, avverkades 2016 års upplaga på dryga två timmar. Två styrelselistor förelåg, dels valberedningens, dels en alternativ lista. Eftersom jag förekom på båda kunde jag sitta ganska lugnt i båten. Valberedningens variant gick igenom ograverad.

 Ledamöter och suppleanter i den nyvalda styrelsen för SD Södertälje/Nykvarn. Från vänster Robert Olsson, Kristian Kawecki, Patrick Claesson, Beata Kuniewicz, Joachim Hagström, Robert Stenkvist, Tommy Hansson, Tony Skillinghaug och Mauri Voittonen. Saknas på bilden gör Håkan Borg. Foto: David Lång

Personligen hade jag ställt mig bakom alternativlistan, men ibland blir det inte helt som man hoppats eller tänkt sig. Eftersom valet försiggick i oantastlig demokratisk ordning är det emellertid bara att acceptera utfallet och arbeta vidare för partiets suveräna politik och föreningens  bästa!

Helt nöjd är jag med att ha beprövade Robert Stenkvist som ordförande och Håkan Borg som vice. Robban och jag har tidigare suttit i samma styrelse både i SD Västra Södertörn och i Stockholms län.

 Närmast kameran årsmötesordföranden Joakim Larsson och avgående ordföranden David Lång. Längst bort mötessekreteraren Michael Rubbestad. Foto: Tommy Hansson

Vad har jag mer gjort? Litet kultur har det blivit på så sätt att jag hämtat det konstverk, ”Het palett” med afrikanskt motiv, jag passade på teckna mig för i samband med att jag i egenskap av ledamot i kultur- och fritidsnämnden invigde Solweig Gunnarssons utställning i IOGT-NTO-huset i slutet av november.

Det är nog inte fel att säga att jag är något av en kulturnörd med fil.kand.-examen i konstvetenskap, etnologi och arkeologi; hade jag fötts som kvinna hade jag säkerligen blivit en typisk så kallad kulturtant.

 ”Het palett” av Solweig Gunnarsson, numera i min ägo. Foto: Tommy Hansson

Ytterligare en minnesvärd händelse var att jag för några dagar sedan intervjuades per telefon av en medarbetare i The Washington Times, USAs tveklöst viktigaste konservativa dagstidning. Intervjuare var min gamle vän Doug Burton som ville veta mer om de senaste händelserna i Sverige med mord på asylboende, massofredanden av kvinnor och allmänt immigrationskaos.

Jag har ju tidigare intervjuats av ett stort antal utländska media inklusive BBC, Frankfurter Allgemeine, Jyllands-Posten med flera om immigrantströmmen i Sverige i allmänhet och Södertälje i synnerhet. Så onekligen har jag vanan inne.

Slutligen till något mindre angenämt, nämligen mina tandläkarbesök som ännu inte är avslutade. Någon tandläkarskräck lider jag lyckligtvis inte av, men någon njutning är det inte att laga, rotfylla och dra ut angripna tänder. Ändå borstar jag tänderna efter konstens alla regler, tycker jag själv i alla fall, men det hjälper tydligen inte. Förmodar att det är åldern som tar ut sin rätt.

Därför skall vi inte samarbeta med Kinas diktatur!

 Kinas politiska liv domineras sedan 1949 av det kommunistiska partiet med president Xi Jinping i ledningen.

Kommunstyrelsen (KS) i Södertälje kommer vid sitt sammanträde den 27 november, som en av punkterna på dagordningen, att besluta om förnyelse av det så kallade Sister City-avtal (vänortsavtal) som först ingicks mellan Södertälje och den kinesiska staden Wuxi 2007 och förnyades 2011. /Se fotnot/.  

Enligt en artikel i Länstidningen den 14 november avser V-representanten Staffan Norberg att rösta nej till fortsatt ”systerskap” med Wuxi. ”Det saknas fortfarande demokrati i Wuxi”, citeras Norberg och i detta är naturligtvis bara att instämma. Följaktligen kommer även Sverigedemokraterna (SD) att rösta nej till fortsatt systerskapsavtal, precis som vi gjorde då avtalet skulle förnyas 2011.

Kina är som alla vet en kommunistisk diktaturstat och har så varit sedan Folkrepubliken Kina utropades av Mao Tse-tung på Himmelska fridens torg i Peking den 1 oktober 1949. Sedan dess har näringslivet liberaliserats samtidigt som det totalitära godtycket lättat något, men det är alltjämt ett faktum att kommunistpartiet håller landet i ett järngrepp med påföljd att fria val är ett okänt fenomen samt att oliktänkande förtrycks och förföljs.

 AstraZenecas anläggning i Wuxi.

Att den farmakologiska storkoncernen AstraZeneca med bas i Södertälje bedriver verksamhet i Wuxi, som är en stad på cirka 1,5 miljoner invånare och med stark ekonomisk tillväxt i Jianju-provinsen vid kusten mot Gula havet, är en sak. Det finns dock absolut ingenting som säger att det är en tvingande nödvändighet att Södertälje kommun därför måste bedriva samverkan med samma stad. AstraZeneca klarar sig förmodligen minst lika bra utan som med Södertälje kommuns assistans.

Om AstraZenecas verksamhet i Wuxi kan läsas i följande reportage i brittiska Telegraph:

http://www.telegraph.co.uk/finance/newsbysector/pharmaceuticalsandchemicals/7807002/AstraZeneca-is-well-placed-for-the-Chinese-boom.html

Enligt handlingarna från kommunstyrelsen skall samarbetet under den tilltänkta nya avtalsperioden 2016-2020 fokusera på utbildning, utveckling av hållbar miljö och klimat, kommunala demokratiprocesser samt näringslivsutveckling.

 Gigantisk Buddha-staty i anslutning till tempelområde nära Wuxi.

Beträffande demokratiutveckling brukar det som ett huvudargument för demokratiers kontakter med diktaturer hävdas, att genom sådana kontakter kan diktaturlandet bibringas viktiga impulser i riktning mot ökad demokrati. Det låter bestickande men fungerar aldrig i praktiken. I stället tenderar diktaturen, i detta fall Kina, att tolka samarbetet som bevis för att demokratin accepterar det egna systemet.

Eller har Södertälje kommun några handfasta belägg för att Wuxi har blivit mer demokratiskt sedan vänortssamarbetet inleddes för åtta år sedan? I så fall skulle det vara av mycket stort intresse att ta del av dessa belägg vid det kommande KS-mötet!

Det kan förmodas att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kommer att bli de enda av kommunstyrelsens åtta partier som kommer att säga nej till fortsatt systerskapsavtal med Wuxi. Övriga partiers representanter är sannolikt blott alltför angelägna om att även fortsättningsvis vid ett par tillfällen kunna tillbringa några angenäma dagar i det forna Mittens rike under den kommande fyraårsperioden.

Men bevisa gärna den 27 november att vi har fel, S, MP, M, FP, C och KD. Ni talar ofta om ”alla människors lika värde” – demonstrera då att ni tillmäter också de förtryckta Wuxi-invånarna ett sådant värde genom att rösta nej till avtalet!

           Fotnot: Ovanstående debattartikel, undertecknad av SD Södertäljes gruppledare i fullmäktige och ledamot i kommunstyrelsen, Beata Kuniewicz, och denna bloggare i egenskap av vice gruppledare och ersättare i kommunstyrelsen, var införd i Länstidningen, Södertälje den 19 november 2015. Några mindre ändringar har gjorts i bloggtexten och därtill har en länk och några bilder tillfogats.

Litet om SVT: intervju om avhopp samt mingel

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sodertalje/ledamot-hoppar-av-sd-diktatoriskt

För er som missade mitt framträdande i SVTs regionalnyheter ABC den 9 april bifogas överst en länk. Jag kommenterar i ett par minuters inslag Lennart Johanssons avhopp från Sverigedemokraterna och beslut att bli ”politisk vilde”. I inslaget även en interiör från vår föreningslokal samt några sekvenser från valrörelsen på Gågatan.

Eftersom jag inte vill bidra till ytterligare polarisering och käbbel inom SD Södertälje tänker jag här inte utveckla saken vidare.

 Reportern Lisa och fotografen Håkan från SVT, som gjorde reportaget med mig. Foto: Tommy Hansson

Däremot kan jag gärna säga några ord om SVTs stora satsning på regional nyhetsförmedling, vilken har lett till nyanställning av 60 personer. De gamla regionala nyhetsprogrammen, däribland ABC som omfattar Stockholms stad, Stockholms län och Uppsala län, byter skepnad och nya redaktioner upprättas. Således invigdes i dag, den 10 april 2015, SVTs nya redaktionslokaler på Södertälje kommuns troligen mest prestigeladdade adress – det vill säga Storgatan 1.

På denna adress har tidigare huserat den sedan många är tillbaka avsomnade Radio Södertälje samt även Ny Demokrati och dess avlösare inom lokalpolitiken, Täljepartiet. Vi höll till i husets antagligen tjusigaste lägenhet högst upp i byggnaden och höll oss till och med under NyD-tiden med en bar, om vilken dåtidens ABC-Nytt gjorde ett reportage. Även Moderaterna fanns inrymda i byggnaden, och minns jag inte helt fel ägde partiet också denna.

Man kan nog säga att de liberala dryckessederna var det enda som förenade nydemokraterna mot slutet av detta partis korta och stormiga historia.

          

Tommy Blomqvist i samspråk med en SVT-medarbetare (övre bilden). På undre bilden Tommy Hansson i förgrunden medan SVTs regionchef Christina Ågren intervjuas i bakgrunden. Foto: Tommy Hansson/Tommy Blomqvist

SVT-redaktionen är belägen på andra våningen med utsikt mot innersta Maren och området däromkring. Jag och SDs gruppledare i fullmäktige, Tommy Blomqvist, hade möjlighet att närmare bekanta oss med dessa lokaler, då vi var inbjuda till det så kallade mingel varmed SVT valt att hålla dagen till ära.

Här kunde vi vimla tillsammans med andra kommunalpolitiska profiler såsom kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S), oppositionsrådet Marita Lärnestad (M) och kommunalrådet Staffan Norberg (V). Av någon anledning försvann nästan alla av våra kommunalpolitiska kolleger när vi trädde innanför dörrarna.

 Från vänster SVT-reportern Hampus Rundgren, kollegan Klara Klintbo Skilje samt statsvetaren Jenny Madestam. Foto: Tommy Hansson

Även representanter för de konkurrerande mediaföretagen Länstidningen och Södertäljeposten fanns på plats, liksom Scanias presschef Hans-Åke Danielsson. Kul att träffa den senare efter 30 år – så länge var det sedan vi båda arbetade som journalister på tidningen Idrottsbladet i Södertälje. Tyvärr tvingades vi konstatera, att de flesta av våra gamla arbetskamrater lämnat detta jordiska.

Naturligtvis gavs också rikliga möjligheter att bekanta oss med de nya SVT-medarbetarna, som föreföll brinna av iver att ta sig an sina nya arbetsuppgifter med officiell start på söndag den 12 april. Självaste chefen för SVTs regionsatsning, Christina Ågren, fanns på plats. Tommy Blomqvist fick sig ett ingående snack med henne och passade på att ge några goda råd om hur lokalbevakningen skall gå till.

 Den klassiska adressen Storgatan 1 i bakgrunden. Foto: Tommy Hansson

Måste slutligen ge en blomma till SVT för den goda mingelmaten i form av sandwichar med olika slags pålägg, bland annat biff samt räkor, samt läskande och alkoholfri cider.

Debattkväll om religion och integration i Hebbevillan

 Bloggaren med Christer Sturmark efter debatten i Wendela Hebbes hus. På min slips med motiv från filmen ”Blues Brothers” finns texten: ”On a mission from God”. Foto: Joakim Ströberg

I går kväll, onsdagen den 8 april 2015, deltog jag i egenskap av företrädare för Sverigedemokraterna i Södertälje i en debatt i ämnet ”Religion och integration” med Humanisternas förbundsordförande Christer Sturmark. Debatten ägde rum i Wendela Hebbes hus, vackert belägen intill Södertälje kanal, och arrangerades av Humanisternas avdelning i Södermanland.

Jag måste erkänna att jag tvekade en smula innan jag accepterade inbjudan. Christer Sturmark är trots allt en rikskänd och slipad debattör och författare och jag en enkel kommunpolitiker, skribent och bloggare utan tidigare erfarenhet av just det här debattformatet. Efter att ha fått litet uppmuntrande tillrop från partivänner med budskapet att jag nog skulle klara detta, beslutade jag ändå att ställa upp.

Runt 25 personer hade bänkat sig i restaurang Wendela Hebbe för att ta del av debatten. Vilket innebär att det var tämligen packat med folk. Joakim Ströberg, ordförande för Humanisterna i Södermanland, var moderator. Upplägget var enkelt och koncist – först inledningsanföranden om tre minuter (som utsträcktes till fem), därefter en serie replikskiften följt av frågor från publikum och allra sist avslutningsanföranden. /Fotnot/

 Joakim Ströberg (till höger i bild) presenterar de båda debattörerna för publiken. Foto: Staffan Norberg

Jag återger här mitt inledningsanförande i sitt ursprungliga skick – det vill säga innan jag kortade ner det för att det inte skulle bli alltför långt:

Först ett tack till Humanisterna i Södermanland och Joakim Ströberg för inbjudan till detta samtal.

Allra först vill jag deklarera, att jag hyser en personlig övertygelse av kristet slag. Religionen betyder mycket för mig som individ och för samhället i stort.

Ser vi till människans utveckling historiskt, så har människorna alltid haft en tro eller förvissning om att högre makter eller personligheter påverkar oss människor, naturen omkring oss och det historiska skeendet.

Det är först under de senaste 200-300 åren som gudsförnekelsen och ateismen fått något inflytande, då framförallt i västerlandet. Det har skett via Franska revolutionen 1789 och genom tänkare som Karl Marx, Friedrich Engels och Vladimir Lenin. Men ingenstans, inte ens i det extremt ateistiska Albanien under den kommunistiske diktatorn Enwer Hoxha på 1960- och 1970-talen, har man lyckats utplåna religionen.

För mig är religionen en positiv kraft i samhället så länge de troende tar avstånd från våld och aktivt tvång.

Sverigedemokraterna är ett icke-konfessionellt parti som sluter upp bakom den grundlagsfästa religionsfriheten. Envar har rätt till sin tro eller övertygelse, vare sig denna är monoteistisk eller polyteistisk, förutsatt att Sveriges lagar följs. Vi motsätter oss dock positiv särbehandling utifrån en religiös uppfattning.

Däremot anser vi inte, att den svenska staten kan eller bör vara religiöst neutral. I SDs principprogram (2011) står: ”Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten…Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”

 Salems kyrka i Rönninge – ett fint exempel på kristen kultur i Sverige.

När det gäller religionens betydelse för integrationen är situationen ganska komplex. Framförallt är SD skeptisk till mantrat ”Vi måste förbättra integrationen” som universallösning på alla problem som den svenska massinvandringspolitiken skapat. Invandringen till Sverige har helt enkelt blivit så stor att det inte finns några  förutsättningar att i någon högre grad förbättra integrationen.

Om den religiösa identiteten kan bidraga till att vissa individer, familjer och grupper känner sig mer hemma i det svenska samhället, så är detta givetvis bra. Dock vill jag understryka att vi sverigedemokrater avvisar den mångkulturalistiska ideologi som ligger bakom dagens integrationsbegrepp och som beslutats om i regeringspropositioner åren 1975, 1997/98 samt 2010.

Jag citerar ur ett avsnitt av SDs principprogram som handlar om mångkulturalismen: ”I vår tolkning är begreppet mångkulturalism synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella kulturer, sakna en överordnad majoritetskultur och att aktivt arbeta för att invandrargrupper skall bevara sin ursprungliga kultur och identitet.”

Vi kan ju ganska lätt konstatera att mångkultur- och integrationspolitiken, i förening med massinvandringspolitiken, lett till svårartade samhällsproblem: radikal islamism, gängkriminalitet, uppkomsten av laglösa områden där polis och räddningspersonal angrips, en ökad antisemitism samt jihadistisk turism till konflikthärdar i Mellanöstern där IS (DAESH) ägnar sig åt exempellösa grymheter mot kristna och andra religiösa grupper.

Den förda integrationspolitiken har med andra ord mest lett till elände. Helt klart är islam den religion som har haft svårast att interagera med andra religioner.

Sverigedemokraternas alternativ är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet före 1975. Eller enklare uttryckt: TA SEDEN DIT MAN KOMMER.

Jag lyckades alltså inte pressa in allt detta inom ramarna för mitt inledningsanförande, men det som inte hanns med där portionerade jag ut i replikskiftena samt avslutningsanförandet. Hur det gick i debatten med Christer Sturmark? Tja, denne är en skicklig och rutinerad debattör som gärna kör med tjuvknep. Han har en tendens att i motståndarens argumentation – i det här fallet denna bloggare – läsa in sådant som inte finns där utan endast i Sturmarks egen skruvade tolkning.

 Bloggaren antecknar medan Sturmark lägger fram sina argument. Foto: Staffan Norberg

Så till exempel försökte han få det till, att det finns likheter mellan SD och IS (DAESH) så till vida att båda (påstod Sturmark) vill ha religiösa och monokulturella stater. Självfallet argumenterade jag emot denna uppenbara vantolkning: SD vill inte ha en religiös stat utan endast en stat som inte är religiöst neutral och där kristendomen, inom ramen för gällande religionsfrihetslagstiftning, ges en viss särställning. IS-terrorister torde däremot inte ens kunna stava till religionsfrihet. Alldeles bortsett från att SD inte ägnar sig åt att hugga huvudena av folk…

För min del är jag rätt övertygad om att de flesta i auditoriet genomskådade Christer Sturmarks skruvade och ibland rent lögnaktiga argumentation. Det förtjänar påpekas att Sturmark på sina håll anses vara en dogmatisk på gränsen till fanatisk sekularist/ateist som gör den sanna humanismen en otjänst, vilket framgår av en artikel av Anders Björnsson hämtad från Expressen 2007:

http://www.expressen.se/debatt/radda-humanismen-fran-humanisterna/

Det var också min debattmotståndare som fick de knepigaste publikfrågorna. Jag gladde mig i övrigt åt att några åhörare, också sådana som tillhör motståndarpartier, kom fram till mig och tyckte att jag skött mig bra.

Glad blev jag också för Per Eric Mattssons, ordförande i föreningen Wendelas Vänner som var värd för debatten, uppskattande ord om min bok Religionsfrihetens martyrer, vilken till större delen handlar om Södertäljes förste litterate borgmästare Zacharias Anthelius som blev halshuggen år 1624 för sin katolska tro. Jag har även genom en motion till kommunfullmäktige lyckats få kommunen att uppkalla en park utanför Katolska kyrkan (tidigare Kanalparken) efter Anthelius. Sålunda heter parken numera Zacharias Anthelius park.

 Humanisternas flyer utanför den vackert belägna Hebbevillan/Wendela Hebbes hus. Foto: Tommy Hansson

Trots ovanstående kritik riktad mot Christer Sturmark, vars till synes kompletta oförmåga att se något som helst positivt i någon som helst form av religion i mitt tycke är ganska uppseendeväckande, är jag glad över att han hade kuraget att ta sig an en sverigedemokrat i en seriös debatt av detta slag. Han var säkert medveten om att somliga kan tolka detta som att han bidrar till att ”normalisera” SD.

Hur som haver – den tiden då man kunde strunta i SDs argument är definitivt förbi!

Fotnot: Debatten spelades in på video och kan avnjutas via en video som återfinns här:http://humanistbloggen.blogspot.se/2015/04/debatt-om-religion-stat-och-integration.html

Händelser och tankar under veckan som varit: en antagen motion, intervju med Euronews och gruppledarval

 Den vackra, blivande Zacharias Anthelius park vid Katolska kyrkan nära Kanalen. Foto: Tommy Hansson

Jag tar, som sig bör, det roligaste och först inträffade först.

Under sista fullmäktigesammanträdet med den utgående församlingen den 29 september fick jag och SD Södertälje sin första motion antagen. Det var mitt förslag om att uppkalla en offentlig plats efter stadens förste så kallade litterate – det vill säga för ämbetet utbildade – borgmästare, Zacharias Anthelius (1573-1624).

Den här motionen har en speciell förhistoria. Jag började forska om Anthelius, bland annat på Riksarkivet och Kungliga biblioteket, efter att ha läst en artikel om denne i en kommuntidning 1995. Där fick jag veta att mäster Anthelius utnämndes till borgmästare i Söder Tällije i maj 1623 av ingen mindre än konung Gustaf II Adolf.

Det blev bråda dagar för den nye borgmästaren, som tidigare tjänstgjort hos hertig Carl Filip i Nyköping och efter dennes död i hans mors, änkedrottning Kristina (som även var mor till kungen), kansli på Gripsholm i Mariefred. Södertälje var nämligen en stad i kris och stod på ruinens brant, men Anthelius tycks verkligen ha gjort skillnad och omtalas i uppskattande ordalag av samtida källor.

 Södertälje under 1600-talet. Ur Erik Dahlberg: Suecia Antiqua et Hodierna.

Vad som däremot inte uppskattades var den religion Anthelius i hemlighet under sina studieår på kontinenten konverterat till: den romerska katolicismen. Det blev stor skandal när det avslöjades vid påsktiden 1624 att Anthelius ingick i en katolsk gruppering som inbjudit en jesuitisk missionär att i lönndom ta sig in i landet. Slutet på den sorgliga historien blev att den 41-årige Zacharias Anthelius och ett par av hans trosfränder dömdes till döden och avrättades med svärd på Stockholms torg (numera Stortorget i Gamla stan) den 11 september 1624.

1996 författade jag som fullmäktigeledamot för dåvarande Täljepartiet en motion där jag yrkade på att en gata eller offentlig plats i Södertälje skulle uppkallas efter den avrättade borgmästaren, offer för den protestantiska inkvisitionen men alltså en mycket duglig ämbetsman som dessutom var representant för borgarståndet i den dåvarande riksdagen. Motionen bifölls i alla instanser men blev ändå resultatlös – Anthelius fick aldrig någon gata eller plats vid denna tid.

Självklart var jag inte nöjd med detta, och när jag valdes in i fullmäktige för Sverigedemokraterna 2010 tänkte jag följa upp mitt tidigare engagemang och skrev därför 2013 en ny motion med samma yrkande: uppkalla gata eller offentlig plats efter Zacharias Anthelius. Detta bar således frukt i fullmäktige den 29 september sedan motionen bifallits överallt.

Då hade även stadsbyggnadsnämnden förordat att parken utanför Katolska kyrkan – hitintills kallad Kanalparken – lämpligen skulle byta namn till Zacharias Anthelius park, något som även den katolske kyrkoherden godkänt. Det kan nämnas att stadsbyggnadsnämndens ordförande, kommunalrådet Staffan Norberg (V), yrkade bifall på motionen från fullmäktiges talarstol.

Mina forskningsrön framlade jag 2011 i boken Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans trosfränder. Contra förlag, 215 sidor.

På tisdagen väntade en intervju med det för mig tidigare okända TV-bolaget Euronews med huvudkontor i franska Lyon. Ämne: den syriska flyktinginvandringen till Södertälje. Jag hade i egenskap av partiets gruppledare kommit överens med Euronews Päivi Suhonen om att träffas i Stadshusets foajé, där jag även fick träffa den tyske reportern Hans von der Brelie samt en filmfotograf och en ljudtekniker. Dagen innan hade man grillat kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) på den ganska pampiga stadshusbyggnadens tak.

Vi åkte upp till plan 3, där samhällsbyggnadskontoret håller till. Själva intervjun, som utfördes på engelska, tyckte jag inte beredde några större svårigheter (vi får väl se hur det blir då reportaget sänds). Jag har genomfört nästan identiskt likartade intervjuer med utländska media ett antal gånger i samband med senaste valrörelsen.

Euronews ville dock även att jag skulle gå omkring litet i stadshuskorridorerna  för att kunna lägga in detta i det samlade reportaget, så det blev en hel del gående innan kameramannen var nöjd. Det dryga åtta minuter långa reportaget skall enligt uppgift sändas nu på fredag och visas därefter under en hel vecka vid olika tidpunkter – på 13 språk! Så har jag inte varit internationell kändis tidigare så lär jag väl bli det nu…

 Bloggaren med ryggen mot kameran grillad av teamet från Euronews med reportern Hans von der Brelie i mitten. Håll med om att jag är rätt snygg i håret! Foto: Euronews

Jag hoppar nu till söndagen, eftersom ingenting av större vikt inträffade onsdag till lördag. Mer än att jag vaknade, skrev – bland annat en debattartikel om det organiserade tiggeriet till lokala media –  lyssnade till musik samt i vanlig ordning filosoferade kring diverse av mänsklighetens ödesfrågor. Eftersom min son som vanligt hälsade på åt vi tillsammans en god middag på fredagkvällen.

Jag hade eljest tänkt åka in till Betlehemskyrkans Israelgrupp i Stockholm fredag afton för att avhöra ett föredrag om de etiopiska judarna, men jag orkade helt enkelt inte utan föredrog samvaro i familjens så kallade sköte. Söndagen den 5 oktober – för övrigt min namnsdag, då jag har Bror (efter min far) som binamn – kände jag det emellertid som min plikt att närvara vid ett historiskt möte med SD Stockholm/Stockholms län landstingsgrupp.

Sverigededemokraterna lyckades i valet 2014 för första gången ta sig in i Stockholms landsting (därtill som vågmästare) med nio ordinarie mandat och utöver det ett antal ersättare, däribland denna bloggare som var tredjenamn på valsedeln för Stockholms län sydvästra valkrets. SD Södertäljes eminenta Ingrid Hult som etta med ett stort antal personkryss blev ordinarie. Den viktigaste punkten på programmet vid mötet var att välja en gruppledare, som i absolut gynnsammaste fall – om än inte särskilt troligt – även kommer att kunna titulera sig landstingsråd.

 Dan Kareliusson som nyvald gruppledare för SD i Stockholms läns landsting. Foto: Tommy Hansson

Klar segrare i den personröstning som följde blev Dan Kareliusson från Stockholms stad, vilken med sin breda erfarenhet från en rad sektorer i samhället måste anses vara ett utomordentligt gott val. Till sin närmaste hjälp i sitt kommande värv får Dan nu Per Carlberg, SD Tyresö och Arnold Boström, SD Huddinge, två goda och brett uppskattade partikamrater.

Dan har redan lyckats ordna så att vårt parti får ett eget hus intill landstingsbyggnaden till vårt förfogande. Det skall bli mycket intressant att följa fortsättningen. Första mötet med det nyvalda landstingsfullmäktige sker den 21 oktober.

I går var det så dags för vår nyvalda fullmäktigegrupp att välja ny gruppledare, där de nio ordinarie invalda hade rösträtt. Mötesordförande nu, liksom vid landstingsmötet dagen före, var  ingen mindre än riksdagsledamoten David Lång som också är ordförande i vår kommunförening. Jag utmanades i omröstningen av Tommy Blomqvist, föreningens vice ordförande, medlemsansvarig, ersättare i kommunstyrelsen och ledamot/ersättare i flera nämnder.

Det blev utmanaren som avgick med segern med 5 röster mot 4. I ytterligare en omröstning valdes jag till vice gruppledare. Med 617 personkryss och gedigen kommunalpolitisk rutin såväl som mediaerfarenhet i bagaget – och med ett förnämligt valresultat där vi så gott som dubblade såväl procent- som mandattal – hade jag trott mig om att kunna göra ett bra jobb som gruppledare också under de kommande fyra åren. En majoritet ville dock annorlunda i god demokratisk ordning, varför jag gratulerar min partivän ”Blomman” till sin nya och ansvarspåliggande position!

 Här syns min efterträdare som gruppledare, Tommy Blomqvist, i direktkontakt med väljarna på Gågatan i Södertälje under den gångna valrörelsen. Foto: Tommy Hansson

Vi har haft ett fruktbart samarbete tidigare, och inget tyder väl på att det kommer att bli sämre framöver. Jag har heller aldrig haft som mål i politiken – eller livet i stort för den delen -att göra vad man kallar karriär, utan mer sett mig som en ”arbetare i vingården” som rycker in där det behövs och i övrigt gör vad jag gör för att det är roligt och/eller nödvändigt. Efter en pionjärinsats som gruppledare 2010 – 2104 under stundom ganska turbulenta förhållanden, med bland annat irakiskt massavhopp, skall det faktiskt bli rätt skönt att slippa att alltid vara partiets ansikte utåt och den det skylls på när det någon enstaka gång går åt pipan.

Som jag ser det bör SD Södertäljes målsättning vid valet 2018 bli att springa om Moderaterna och bli kommunens näst största parti (tror inte riktigt på att vi kan rå på sossarna, men osvuret är som alltid bäst). Om vi håller ihop och ger järnet skall det kunna gå!

Vår kommunförening heter ju SD Södertälje/Nykvarn, och för Nykvarns del utsågs 19-årige John Hult till gruppledare att jämte ungefär jämnårige Patrick Claesson företräda Sverigedemokraterna i fullmäktige på denna ort med knappt 10 000 invånare. Lycka till, grabbar!

 I mitten SDs nyblivne gruppledare i Nykvarn, John Hult, omgiven av Patrick Claesson till vänster samt bloggaren. Foto: Sveriges radio

 

 

 

 

 

 

Litet om veckan efter valet

 Intervju med DNs utsända. Foto: Kenneth Nygren

Nog känns det litet omtumlande att vakna dagen efter valet och veta att man är med i ett parti som fördubblat sina mandat och det både på riks- och kommunplanet!

Inte för att jag är överraskad, förstås. Mitt tips var att SD skulle få 13,6 procent i riksdagsvalet och något mer i kommunen. Nu blev det 12,9 respektive 13,4 procent och det är gott så. Det gör 49 platser i riksdagen och preliminärt 10 i Södertälje kommunfullmäktige, sistnämnda resultat med reservation för att det kan ändra sig något när det definitiva valresultatet i kommunen meddelas troligen i nästa vecka. För övrigt fick jag nyss veta, att jag ser ut att få en ersättarplats i Stockholms läns landstingsfullmäktige.

I tisdags blev jag intervjuad på Gågatan av Dagens Nyheter i form av en kvinnlig journalist och tillika fotograf. Resultatet kan ni avnjuta via nedanstående länk, där dock huvudparten ägnas åt SD Stockholm och dess nya gruppledare Maria Danielsson vilken jag önskar all lycka i det kommande värvet i Stockholms stadshus med design av Ragnar Östberg.

Tycker kanske att man kunde tagit med något av de foton fotografen knäppte av undertecknad. Dessbättre var en förbipasserande fotograf alert nog att föreviga intervjusituationen, vilken redovisas överst. Delen som handlar om mig, SDs ”starke man” i Södertälje”, återfinns ungefär i mitten av artikeln:

http://www.dn.se/sthlm/sds-toppnamn-bussa-stockholmselever-for-att-motverka-segregationen/

På onsdagen var det dags för den första gruppledarträffen efter valet under ledning av KS-ordföranden Boel Godner, som slapp den ”katastrof” det hade inneburit om SD blivit vågmästare i kommunen. Det blev ett ganska kort möte som kom att handla om den prekära situationen för Södertäljes ishockey- respektive fotbollsarenor, det kommande bytet på kommunens finanschefspost samt det förestående bostadsbyggandet vid Igelstaviken med dess arsenikbemängda marker.

 

 Vy från Jimmies besök i Södertälje den 4 september. Foto: Tommy Hansson

Noteras bör att den första kommunala partirepresentant som (precis som vid förra valet) gratulerade mig till valframgången var Vänsterpartiets kommunalråd Staffan Norberg. Inte för att han gillar SDs politik (vilket han inte gör, han tillhörde dem som vände ryggen åt Jimmie Åkesson vid dennes besök i Södertälje den 4 september) utan för att han är en hygglig prick som person.

I dag, fredagen den 19 september, gällde det att prioritera. Den kommunala så kallade Citygruppen, som på sina möten avhandlar den förestående utvecklingen av Södertäljes stadskärna, råkade sammanträda samtidigt som jag var bokad på en intervju med Sveriges radio/Radio Stockholm i Nykvarn jämte våra unga, nyvalda Nykvarns-representanter John Hult och Patrick Claesson. Detta i anledning av valresultatet i Stockholms län i allmänhet och Södertälje/Nykvarn i synnerhet.

De båda radioreportrarna var hyggliga nog att hämta upp mig på min bostadsadress – vare därmed sagt att jag prioriterade intervjun – för vidare befordran till Nykvarns centrum, där vi skulle sammanstråla med John och Patrick. Sagt och gjort. Resultatet av intervjuerna finns det kanske anledning återkomma till.

På fredagens eftermiddag fikade jag och min partikollega Tommy Blomqvist med en person med rötter i ett annat parti som uttryckt intresse för att engagera sig i SD Södertälje. Det blev ett bra möte. Jag har en känsla av att det kan bli flera sådana möten framöver…

Det har framgått med all önskvärd tydlighet att övriga partier såväl som media ännu inte riktigt tagit in det faktum, att de förhatliga Sverigedemokraterna numera är Sveriges (och Södertäljes) tredje största parti. De ”analyser” angående valutkomsten som gjorts har oftast varit erbarmliga. Man undrar i all stillsamhet när det politiska och mediala etablissemanget skall växa upp och agera som vuxna och mogna människor.

 David Lång skulle bli en värdig andre vice talman i riksdagen. Foto: SD Stockholms län

Ett steg i rätt riktning är onekligen, att SD nu ser ut att begåvas med posten som riksdagens andre vice talman. Om jag fick lämna ett förslag – och ingen torde kunna hindra mig – skulle budet gå till den alltid värdige och korrekte riksdagsmannen David Lång, tillika ordförande i vår kommunförening.

Jag misstänker att chocken blir ännu större efter valet 2018, då SD med all sannolikhet passerat Moderaterna (som efter Reinfeldts fega avgång nog har slopat epitetet ”nya”) och blivit landets andra största parti. Eller kanske rentav det allra största. Fyra år med en rumphuggen och förmodligen svag och inkompetent regering under Stefan Löfven – om den nu håller så länge – kan mycket väl bli spiken i kistan  för Socialdemokraterna som rikets största parti. 

Slutligen känner jag mig nöjd med att ha hittat min gamla, lilla fina mobiltelefon av märket Samsung, som jag trodde jag tappat bort för gott – så nu har jag två!

 

Succé för Åkesson i Södertälje – sjuklöverpartierna nu ordentligt uppskrämda

Jimmies framträdande i Södertälje möttes med jubel och applåder från hundratals anhängare. Ett fåtal tyckte annorlunda. Foto: Jörgen Fogelklou

Jämnt tio dagar före valet den 14 september besökte Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson Södertälje och Politikertorget på Gågatan i sällskap med göteborgsgamängen Jörgen Fogelklou.

Till skillnad från det lama mötet inför de närmast sörjande med V-ledaren Jonas Sjöstedt på onsdagen, var det  var fullpackat med folk utanför polisens avspärrningar framför scenen och av dessa var det kanske ett 20-tal vilka vände ryggen mot Åkesson, skränade, skramlade med nycklar och gav fingret.

Bland dessa fanns kommunalrådet Staffan Norberg (V), som sannerligen borde veta bättre än att på detta sätt vända ryggen åt det fria ordet och ansluta sig till den ohyfsade och intoleranta skränfock som inte vet vad verklig demokrati innebär.

 Rödskägg, batikhäxor och kommunalråd vände ryggarna mot yttrandefriheten och störde mötet på olika sätt. Foto: Tommy Hansson

Jag tror inte jag behöver tala om att lokalblaskan Länstidningens webbreportage från evenemanget till största delen handlade om just de fåtaliga demokratiföraktarnas verksamhet. Reportern valde att välja ut tre av dessa som intervjuobjekt, medan motvikten blev en person som halvt om halvt sympatiserade med SD. Man undrar i sitt stilla sinne var forna tiders saklighet och objektivitet i nyhetsrapporteringen tagit vägen:

http://lt.se/nyheter/val2014/val2014/1.2621625-lt-play-akesson-sd-talade-pa-politikertorget

I en artikel dagen före mötet med Åkesson skrevs vidare mest om den planerade motaktionen, men tidpunkten för mötet hade LT underlåtit att sätta ut. Till skillnad från notisen då Sjöstedts sammankomst utannonserades. Att LT tar ställning mot SD på ledarplats är naturligtvis inget att säga om, men då man öppet misshandlar vårt parti i nyhetsartiklarna så ägnar man sig åt oseriös kampanjjournalistik och ingenting annat.

Nåja, man får väl vara nöjd med det lilla. Som att den ofta förekommande V-svansen i form av AFA- och Revolutionära fronten-huliganer lyste med sin frånvaro. Och som att LT valde att faktiskt publicera en halvsidesannons  för SD – som vi förvisso betalt för – där asylsökandet i de nordiska länderna  jämfördes i stapeldiagrammets form. Ett tiotal dagstidningar, däribland DN och SDS, refuserade av svårbegriplig anledning denna annons:

I vårt land anses det tydligen kontroversiellt bara att jämföra invandringsstatistiken i olika länder, något som bekräftar min uppfattning att vi snabbt närmar oss något slags politiskt korrekt halvdiktatur (om vi inte redan är där) där vissa åsikter och vissa diskussioner är bannlysta. Ett land där integrationsminister Erik Ullenhag oroar sig betydligt mer för att islamistiska IS brutala framfart i Irak och Syrien skall leda till ”islamofobi” än för IS offer. Där obekväma konstnärer hamnar i fängelse. Sverige har kort sagt blivit ett extremt land.

För att återgå till Jimmies möte var det stor show på Politikertorget. Spänningen byggdes upp gradvis från det att jag anlände till vår valstuga på Gågatan klockan 10.20 för att träffa en journalist från den välrenommerade tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung, vilken ville känna mig på pulsen om den stora syriska immigrationen till Södertälje inför det beramade mötet. Han blev något försenad, men det gjorde ju inte särskilt mycket i det varma solskenet.

 Scenen förbereds…Foto: Tommy Hansson

Så småningom började centrala Södertälje fyllas av intresserad allmänhet och av uniformerade såväl som civilklädda poliser. Slutligen rullade så det skåpbilsliknande turnéfordonet modell större in framför Politikertorgets scen. Fogelklou, Linus Bylund och föraren Michael Rubbestad började montera upp de anordningar som skulle användas under Jimmies tal, och partiets biträdande säkerhetschef Per Vegelow checkade säkethetsläget tillsammans med polisen.

De klämmiga partilåtarna ekade mellan husen på Gågatan när Jimmie Åkesson slutligen anlände och inledde sina aktiviteter i Södertälje med att hälsa på oss lokala förmågor som fanns på plats. En bukett stiliga höstblommor fick han också av Ingrid Hult. Och så drog showen igång efter kort presentation av Tommy Blomqvist. Till skillnad från Sjöstedt valde Åkesson att tala i anslutning till ett podium som placerats nedanför scenen, sekunderad av Fogelklou som ställde frågor om SDs politik med göteborgsglimten i ögat.

Alliansregeringens politik att vilja hjälpa människor från utsatta områden genom att låta så många som möjligt av dessa – i praktiken de mer välbeställda som har råd att betala människosmugglare – komma hit illustrerade Jimmie på ett fyndigt sätt.

Om vi har tio personer och tio äpplen att fördela på dessa, framhöll SD-ledaren, så blir det onekligen mest rättvist om varje person får ett äpple var. Med den förda politiken får dock den person som har det bäst nio äpplen, medan övriga nio får dela på det tionde.

Det var dock inte bara immigrations- och flyktingpolitiken som kom till belysning i Åkessons presentation. Han rörde sig över så gott som  hela spektrat av partiets politik: arbetsmarknadspolitik, vårdsituationen, pensionärsbeskattningen, föräldraförsäkringen med mera. Som sverigedemokrat kände man sig inte så litet stolt över Jimmies (och Jörgens) proffsiga insats. Före mötet i Södertälje hade teamet varit i Nynäshamn och fortsatte sedan till Huddinge och Värmdö.

Jimmie och Jörgen show på Politikertorget. Foto: Tommy Hansson

Innan jag begav mig hemifrån läste jag i tidningen Dagens Samhälle att de rödgröna och alliansen tänker gå ihop i det enda syftet att isolera SD från varje form av inflytande i Södertälje och andra kommuner. På omslaget tittar på en jättelik blaffa till bild KS-ordföranden Boel Godner (S) och oppositionsrådet Marita Lärnestad (M) in i kameran och gör sitt bästa för att se så hjärtinnerligt goda ut som man bara kan göra, när man anser sig ha himlen och hela änglaskaran på sin sida.

Att man på fullt allvar tycks tro det framgår av texten inne i tidningen, där Lärnestad bland annat påstår att SD vill ”bygga en mur” runt Södertälje för att slippa alla flyktingar och Godner menar, att det är ”de goda krafterna” – det vill säga de själva –  som skall ”beskriva verkligheten” och inte det diaboliska SD. Snart dyker det väl också upp påståenden om att vi SDare äter barn till frukost eller förgiftar kommunens dricksvatten…

Lärnestad oroar sig enligt artikeltexten över att det står ”många pensionärer vid deras /SDs/ valstuga”, vilket kanske inte är så konstigt – det är ju den befolkningsgrupp som får lida mest av regeringens politik gynnande asylflyktingar och inte människor som arbetat och betalat skatt ett helt yrkesliv.

 Trängseln var stor då Jimmie talade. Foto: Tommy Hansson

Nu planerar kommunens ordentligt uppskrämda makttanter således att stänga ute och isolera SD från varje form av inflytande, samtidigt som man med darr på stämman talar om ”ökad tolerans”. Jo, tjena. Det här är auktoritärt maktspråk i syfte att helt enkelt sätta folkviljan ur spel. Toleransen är i det här fallet obefintlig. Det är faktiskt så man får kväljningar.

Här en länk till en LT-artikel med samma tema:

http://lt.se/nyheter/val2014/val2014/1.2622176-ingen-vill-samarbeta-med-sd

Bara en dryg vecka återstår till valet, som kan bli en riktig rysare sedan allianspartierna till stor del hämtat in vänsterblockets tidigare kraftiga försprång i opinionen. En parlamentarisk cirkus utan dess like kan vidare bli verklighet för den händelse det totalt utflipprade galenpannepartiet Feministiskt initiativ slinker in i riksdagen.

Missa slutligen inte Björn Söders och Paula Bielers framträdande på Politikertorget den 10 september klockan 12.30 – nu ger vi järnet ända in i kaklet!

 

 

Så har min dag i Södertälje varit – tramsvarning!

Nu tänkta jag filosofera litet över den dag som hittills varit, som jag ibland gör. OBS! Tramsvarning för en del av innehållet utfärdas härmed…står ni inte ut med det kan jag inte klandra er. Då får ni vänta tills jag skriver något Tungt och Viktigt inlägg igen.

Var uppe med den så kallade tuppen i dag för att hinna till gruppledarträffen i Södertälje stadshus, som brukar börja redan klockan 09.00. Större delen av mötet ägnades åt information om den syriska flyktingströmmen, vilken gavs på sedvanligt sansat och informativt sätt av Johan Ward som är sakkunnig i stadsdirektörens kansli.

Trevligaste vänsterpartisten? Staffan Norberg, kommunalråd i Södertälje.

I år räknas det med 1200-1300 syriska insmugglade flyktingar till kommunen, alltså en inströmning i paritet med den irakiska invandringen för några år sedan. Samtidigt konstaterades att kostnaderna för försörjningsstöd gått ner något, viket givetvis är glädjande. Jag måste säga att jag gillar det här gruppledargänget rent privat, även om vi  av lätt insedda skäl har litet olika åsikter och infallsvinklar. Staffan Norberg måste vara landets trevligaste vänsterpartist. Han var även den ende politiker som gratulerade mig till SDs valframgång 2010, då vi fick 7,23 procent av rösterna i kommunalvalet.

I handlingarna inför den kommande kommunstyrelsen fanns motionssvaren till min fullmäktigemotion om förbud mot burka, niqab och annan typ av maskering i den kommunala verksamheten. Givetvis yrkades det på avslag. Tydligen anses det vara en mänsklig rättighet att få klä sig heltäckande och skrämma slag på de så kallade brukarna även inom den kommunala verksamheten.

Slog mig sedan ner i min vrå i oppositionsdelen av kommunalrådskansliet och ägnade mig åt någon timmes skrivarbete. Sedan bar det av ner på stan för dagens matinköp. Inmundigade en lunch bestående av chorizokorv i bröd på en bänk på Gågatan. Medan jag satt där dök det upp ett gäng gråsparvar på minst 25 individer som hoppade omkring framför fötterna på mig, troligen i hopp om att få ta del av litet av lunchen. Var dock hungrig så de fick studsa vidare utan att få något. En gulligare syn har dock sällan skådats!

Som vanligt när jag ser något som fångar mitt intresse i djurvärlden funderade jag över om jag kunde lära mig något av detta. Kom då fram till att den lärdomen i detta fall kunde bestå i insikten, att människan är både en individuell och kollektiv varelse. Mycket kan man klara själv, men man är korkad om man inte tar hjälp av kollektivet när så kan anses behövas. Familjen, släkten, vännerna, kyrkan, partiet, grannarna, vad det nu än må vara som ligger närmast till hands. Funderade dessutom en del över kärleken, som jag har för sed att göra. Tänker dock bespara er de tankarna den här gången!

Vad kan man lära av ett gäng gråsparvar?

Hemma låg ett brev från partiets överste valberedare, Michael Rosenberg i Helsingborg, som påpekade att jag glömt fylla i en kandidatförklaring till riksdagsvalet vilken jag nu skickar iväg med typ vändande post. Tydligen har några andra partimedlemmar fått brev av ett helt annat slag, nämligen om att de blivit uteslutna ur SD. Andra har upplysts om att det startats personärenden mot dem.

Trist när sådant sker, men i de fall uteslutningarna/personärendena beror på antisemitism – vilket tydligen varit fallet när det gäller i alla fall en av uteslutningarna –  tänker jag inte fälla några tårar. Rasism kan och skall aldrig tolereras, och då talar jag om verklig rasism och inte de anklagelser om sådan som lättvindigt torgförs av SD-fientliga politiker och media. Antisemitism kan på goda grunder anses vara en mänsklighetens cancer.

Noterar att i dag inleds den sju dagar långa judiska högtiden sukkot, lövhyddohögtiden, som firas till minne av den 40 år långa ökenvandringen efter det av Mose ledda uttåget ur Egypten på väg mot det utlovade landet Kanaan. På vandringen byggde israeliterna  enkla bostäder i form av hyddor, något som fromma judar gör än i dag för att minnas de strapatser förfäderna tvingades genomgå. Jag tänker på min framlidna hustrus judiska släkt – själv har jag ju tyvärr inget judiskt påbrå så vitt jag känner till.

Så här kan en modern lövhydda se ut.

Vi människor måste höra hemma någonstans för att långsiktigt klara oss genom tillvarons vindlingar. Fysiskt såväl som andligt. Traditioner betyder så mycket, nationella och andra, vilket är en av orsakerna till att jag är konservativ. Jag känner uppriktigt medlidande med dem som varken tror på någonting eller har någon eller några att ty sig till. Det blir på sikt en rätt outhärdlig tillvaro.

Ikväll hade jag tänkt laga till lasagnette till mig och den hemmavarande sonen och dricka ett glas vin därtill. Kostar inte särskilt många kronor. Saknar hustruns italienska matlagning med mycket vitlök, zucchini, pasta, polenta med mera. Hon var en stor Italien-älskare efter de många vistelserna i hennes föräldrars hus i Bolsena cirka tio mil norr om Rom, som jag också hade privilegiet att få besöka några gånger. Marika talade utmärkt italienska och ledde ibland italienskakurser i bildningsförbund samt fick italienska dikter tryckta.

Ser  vidare fram emot den kräftskiva jag skall ha på lördag för några vänner. Det blir till att röja upp i den som vanligt stökiga lägenheten, där kläder, papper, tidningar och böcker ligger litet om vartannat. Det är verkligen på tiden. Målsättningen är att omge mig med ett i alla fall någotsånär välordnat kaos.

Kräftor kräva dessa drycker!

Jag har nu, sedan jag startade denna anspråkslösa blogg i slutet av 2008, författat närmare 750 inlägg. Det är, när man tänker på det, helt fantastiskt att kunna skriva vad som faller en in och publicera det direkt utan att behöva krusa olika tidningar eller tidskrifter för att få det man vill ha sagt i tryck. Jag medarbetar ju i några sådana också, men på min privata blogg skriver jag vad mig behagar.

En bloggtext med titeln ”Några svagsinta ord om glädje” ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Bara några anspråkslösa ord utifrån vad någon för mig okänd person skrivit som sökord för att nå fram till ett annat av mina inlägg. Söktermen var ”Tommy glad”. Jag kan väl inte riktigt förklara varför, men jag blev rörd när jag såg det och svamlade litet på måfå ihop följande rader:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/28/dagens-behallning/

Denna text brukar som regel få några besök varje dag. Kanske att detta har något att göra med att jag valde att illustrera texten med en i mitt tycke helt oemotståndlig teckning jag hittade på nätet föreställande en glad liten kille. Jag hoppas och tror folk blir glada när de läser mina rader och ser teckningen – om det är något jag själv blir osedvanligt glad över är det när jag kan glädja andra. Vilket jag inte alltid varit speciellt bra på, måste jag tyvärr erkänna.

Utsikt över Bolsena och en del av Bolsenasjön (Lago di Bolsena), Italiens största kratersjö. Här kände sig min fru hemma.