Posted tagged ‘Stan Rogers’

Mer med Stan Rogers: Barrett´s Privateers

24 september, 2013

hqdefaultStan Rogers (1949-83).

http://www.youtube.com/watch?v=s0CvSIhF_tA

För någon vecka sedan bjöd jag god natt med Stan Rogers ”The Mary Ellen Carter”. Här följer mer med samme artist, så tragiskt förolyckad vid 33 års ålder 1983: ”Barrett´s Privateers” (se länken ovan).

Liksom de allra flesta av Rogers sånger handlar denna om händelser till sjöss. Sången skrevs för albumet Fogarty´s Cove 1976 och handlar om det oblida öde som drabbade fartyget Antelope, som i privat regi under kapten Elcid Barrett deltog i det Amerikanska revolutionskriget 1778. Även om sången behandlar autentiska händelser är en del detaljer påhittade.

BriggObserveregagingtheJack29May1782HalifaxPublRDodd1Sept1784BerleyRobisonCollectionUSNavalAcademy

”Barrett´s Privateers” har beskrivits som en modern shanty och uppges vara en av den kanadensiska flottans inofficiella hymner samt en omtyckt dryckesvisa. Beklagar att jag bara har vatten i glaset bredvid mig just nu. Det hindrar mig dock inte från att njuta av denna manliga sjömansvisa, som på ett taktfast sätt framförs av Stan Rogers och hans musikaliska vänner!

Minnesvärda ord:

I´m a broken man
on a Halifax pier
the last of Barrett´s privateers

Tillägnas min mormors halvbror, Manne Lindblom, som mig veterligt är den enda av mina släktingar som varit sjöman. Jag äger en gammal Levin-gitarr som han en gång skänkte min älskade mormor, den enda gåva han enligt min mormor inte tog tillbaka när han nyktrat till. Min mormors släkt var bördig från Gotland.

The Mary Ellen Carter

16 september, 2013

Liam-Clancy-001Liam Clancy (1935-2009).

http://www.youtube.com/watch?v=g7Fwg3mowGU

Den här gången tänkte jag låta er somna in till tonerna av sången ”The Mary Ellen Carter”, som skrivits av den särpräglade kanadensiske sångaren Stan Rogers. Mer om denne nedan. Länken ovan går emellertid till en version av sången jag finner speciellt njutbar och som framförs av den irländske folksångaren Liam Clancy.

The Mary Ellen Carter handlar om ett fartyg som var på väg att förlisa utanför Nova Scotias kust och besättningens hjältemodiga insatser för att försöka rädda det mot alla odds. I ett vidare perspektiv handlar texten om den kamp som varje människa kan utkämpa i sitt liv mot exempelvis bedrägliga så kallade vänner, sjukdom och smärtsamma förluster.

Liam Clancy (1935-2009) är en av den irländska folksångsgenrens giganter. Han var den yngste medlemmen av den legendariska gruppen Clancy Brothers, som slog stort i USA på 1960-talet och gjorde den irländska folkmusiken känd och uppskattad där. Bröderna Paddy, Tom, Bobby och Liam föddes mellan 1922 och 1935. Gruppen kompletterades av den uttrycksfulle sångaren och banjospelaren Tommy Makem (1932-2007).

Liam var den mest innovative och skickligaste i brödrakvartetten och den ende som lyckades skapa sig en solokarriär.

Jag vill inte undanhålla mina läsare Stans Rogers tolkning av sin egen låt:

Eller rättare sagt tolkningar. Dessa följer på varandra i slutet av en dokumentärfilm om Rogers och hans sorgliga öde. Han omkom i en flygplansbrand den 2 juni 1983 medan planet befann sig på marken. Han och hans medoffer dog troligen av att inandas brandröken. Stan Rogers hann, trots sin korta levnad, bli en legend inom den nordamerikanska folksångsvärlden med sina varma barytonröst och sina personliga sånger, vilka oftast handlade om hav och sjömansliv.

Stan-portrait-2Stan Rogers (1949-83).

Jag skall slutligen recitera sångens viktigaste parti som följer i dess slut. Dessa rader berör mig djupt:

And you, to whom adversity has dealt a final blow
With smiling bastards lying to you everywhere you go
Turn to, and put out all your strength of arm and heart and brain
And like the Mary Ellen Carter rise again, rise again
Though your heart it be broken and your life about to end
And like the Mary Ellen Carter rise again
No matter what you´ve lost, be it a home, a love, a friend
Like the Mary Ellen Carter Rise Again!

Jag vill tillägna den här sången alla medmänniskor som kämpar för att hålla hakan ovanför vattenytan i en ofta hård och skoningslös värld, där medmänsklig förståelse och värme är bristvaror.