Franciskus tar katolska kyrkan ett halvsekel tillbaka i utvecklingen

 Påven Franciskus agiterar mot den välståndsskapande kapitalismen.

http://signum.se/vatikanens-resa-fran-anti-kommunism-till-anti-kapitalism/

Sju månader in i den nye påven Franciskus Is pontifikat tycks det stå klart vad han syftar till: han vill ändra den romersk-katolska kyrkans färdriktning från höger till vänster. Den katolska tidskriften Signum väljer att tala om ”Vatikanens resa från anti-kommunism till anti-kapitalism” (se länken överst).

”Återigen ruskar påven Franciskus om katolska kyrkan”, heter det i Signums text. ”På tisdagen gav han ut sin första ‘apostoliska förmaning’ Evangelii gaudium genom att utse en ny fiende till kyrkan: den moderna kapitalismen.”

Påven förklaras ha tagit klar politisk ställning gentemot den fria marknadspolitik, som gjort att tillståndet i världen på det stora hela taget blir allt bättre: folk lever längre och bättre och är bättre utbildade, barnadödligheten minskar, kvaliteten på maten ökar. Fortfarande finns oerhört mycket att göra, framförallt i underutvecklade muslimskt styrda länder med våld, fattigdom och kvinnoförtryck, men överlag blir det allt bättre i världen. Denna utveckling har bland annat beskrivits i Steven Pinkers tegelstensliknande bok The Better Angels of Our Nature.

 Johannes Paulus den store: bidrog till den fria världens seger i Kalla kriget.

Genom att fördöma det politiska system som gjort ovan beskrivna, positiva utveckling möjlig och i stället återgå till den stelbenta socialismens grundvalar med dess slagordliknande fördömanden av ”girighet”, ”materialism” och ”konsumism” tar påven tillbaka katolska kyrkan cirka ett halvsekel i tiden.

Franciskus talar i sin antikapitalistiska pamflett föraktfullt om exempelvis så kallade nedsippringsteorier (trickle-down theories), vilka förfäktades av ekonomer som stod Ronald Reagan och Margaret Thatcher nära. Bedriften att formulera ekonomisk politik som start bidrog till den fria världens seger i det Kalla kriget imponerar uppenbarligen inte på den socialistiske populisten Franciskus.

Jag kan inte annat än förundras och samtidigt uppröras över det politiska lappkast som den nuvarande innehavaren av Petri stol gör. Det är en form av reaktionär populism som inte kan leda till något gott. Den stärker de kyrkliga krafter som  ser på kristendomen mer som en ideologi för omfördelning av ekonomiska tillgångar än en andlig frälsningslära.

Den nyligen helgonförklarade påven Johannes Paulus II (även kallad ”den store”), som genom sitt kraftfulla antikommunistiska budskap tillsammans med fackföreningsrörelsen Solidaritet välte den ateistiska och människofientliga kommunismen över ända i sitt hemland Polen, torde gråta i sin himmel.

 Ronald Reagan: den fria världens ledare under slutfasen av det Kalla kriget.

De vänstervridna kulturknuttarna i vår del av världen jublar naturligtvis, som Aftonbladets Katrine Kielos som prisar påvens ”ledarskap” och enkla vanor som att gå i gamla tofflor och bo på härbärgen:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article17940979.ab

Jag har själv i egenskap av unificationist och liberalkatolik inget särskilt religiöst förhållande till påven. Jag  tillåter mig dock att reagera, när en av världens mest profilerade ledare är stadd på en utveckling som riskerar omintetgöra de framsteg som skett i världens största kristna rörelse de senaste femtio åren.