Posted tagged ‘Stockholm’

Mätningar från SCB och SIFO: drastisk förändring av det partipolitiska landskapet

3 december, 2019

SCBs partiundersökning november 2019.

Statistiska centralbyråns (SCB) nya partiundersökning bekräftar den tendens som varit i opinionsmätningarna på senare tid: att Socialdemokraterna minskar och Sverigedemokraterna ökar. https://www.expressen.se/nyheter/stor-matning-sa-skulle-svenskarna-rosta-i-dag/

26,3 procent är visserligen något högre än vad S-partiet noterats för i flertalet andra undersökningar men ändå en historiskt låg siffra och den sämsta någonsin för partiet hos SCB. Det är jämnt 2 procentenheter sämre än vad sossarna fick i riksdagsvalet 2018, som var partiets sämsta sedan demokratins genombrott.

Sverigedemokraterna når 22,6 procent, vilket är en ökning med hela 5,5 procentenheter sedan senaste SCB-mätningen. SDs gruppledare i riksdagen, Henrik Vinge, kommenterar ökningen så: ”Jag tror att det har att göra med att vi konsekvent har sett kopplingen mellan massinvandringen och den växande kriminaliteten och kopplingen mellan massinvandringen och de kostnader som nu gör att vi inte har råd med välfärd och sjukvård i Sverige fullt ut.”

Enligt SCB går det bäst för det Sverige-vänliga partiet i Sydsverige, där partiet stöds av 29 procent; sämst går det i Stockholm med 12,9 procent. SD tar vidare flest sympatisörer från M och KD men i viss utsträckning även från S och V.

Också Moderaterna går märkbart framåt och blir med 18,3 mätningens tredje största parti, en ökning med 2,3 procentenheter men 1,5 procentenheter sämre än i senaste valet.

Siffermässigt är Kristdemokraterna SCB-mätningens stora förlorare. KD är nu sjätte största parti med 6,6 procent, en tillbakagång med  icke mindre än 6,4 procentenheter sedan förra mätningen då partiet kunde notera glädjesiffror  i så gott som alla mätningar. Det föreliggande resultatet är ändå något bättre än i valet 2018.

Vänsterpartiet går tillbaka med 0,6 procentenheter till 8,1 procent, vilket ligger i paritet med valresultatet. Centerpartiet antecknas för 7,3 procent och ökar något men ligger under valresultatet på 8,6 procent. Miljöpartiet tappar en halv procentenhet ner till 5,1 procent under det att Liberalerna med nöd och näppe  klarar sig över riksdagsspärren med 4,1 procent.

Övriga partier får marginella 1,6 procent.

Expressen/SIFOs förtroendemätning november 2019.

S-raset hos SCB motsvaras av ett ännu större ras för statsminister Stefan Löfven (S) i Expressen/SIFOs senaste förtroendemätning avseende partiledarna. Löfven halkar här ner till en femteplats med 27 procent som ger honom någon form av förtroende, ett ras på 6 procentenheter sedan förra mätningen. https://www.expressen.se/nyheter/lofvens-tuffa-host-fortroendet-stortdyker/

Mycket handlar om Löfvens katastrofala intervju i SVTs ”Agenda”, där statsministern inte kunde se orsakerna till den galopperande gängbrottsligheten men sannolikt också om hans partis allmänna nedgång i väljarsympatier.  Det spekuleras nu i att Löfven  kan komma att avgå, men jag gissar att han blir kvar åtminstone till partikongressen 20121. En sosseledare släpper knappast frivilligt makten ifrån sig.

Störst förtroende åtnjuter enligt mätningen KD-ledaren Ebba Busch Thor med 36 procent, medan SDs Jimmie Åkesson blir tvåa i förtroendeligan på 32 procent; det är en uppgång med 2 procentenheter för Åkesson. Trea Ulf Kristersson med 29 procent, en ökning med 2 procentenheter. På fjärde plats hittar vi V-ledaren Jonas Sjöstedt med 27 procent.

Den en gång så populära Annie Lööf (C) får nöja sig med att vara sjätte populäraste partiledaren med 20 procent. Sedan är det ett hopp ner till Nyamko Sabuni med 11 procent. I förtroendeligans absoluta bottenskikt återfinner vi, föga sensationellt, Miljöpartiets båda språkrör Isabella Lövin med 10 och Per Bolund med 7 procent.

Den oundvikliga slutsatsen av såväl SCBs partisympatimätning som Expressen/SIFOs förtroendemätning för partiledarna är att det partipolitiska landskapet i Sverige är på väg att genomgå en drastisk förändring. De regeringsbärande partierna är på väg neråt medan de ickesocialistiska (”konservativa”) partierna går framåt. Samtidigt utmanar Sverigedemokraterna Socialdemokraterna om titeln Sveriges största parti.

 

 

Kan klimatextremism och HBTQ-konst rädda Svenska kyrkan?

2 december, 2019

Greta Thunberg talar inför medlemmar i vänstersekten Extinction Rebellion.

Sedan Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka 2000 har hundratusentals medlemmar valt att utträda. Nära två miljoner har gått ur kyrkan sedan 1972, och bara 2017 valde närmare 97 000 att begära utträde. I syfte att klarlägga orsakerna till massflykten har Svenska kyrkan startat en egen utredning. https://www.fokus.se/2018/04/jakten-pa-den-forsvunna-sjalen/

Detta tyder på en viss krismedvetenhet, och märkligt vore ju annars. I syfte att underlätta för dem som är satta att utreda medlemskrisen ger jag här nedan två exempel på hur Svenska kyrkan agerat på två platser i Sverige. Utredarna gör i all sin vishet måhända en annan bedömning, men min bestämda uppfattning är att agerandet i fråga inte kommer att främja medlemstillväxten eller hejda massflykten.

Det första exemplet härrör från Varberg, där kyrkoherden Fredrik Ivarsson tagit initiativet att skänka 27 000 kronor till den vänsterextrema klimatsekten Extinction Rebellion (XR). Rörelsen, som stöder och stöds av vår egen klimatprofet  Greta Thunberg, har som strategi att bete sig som svin och därefter låta sina aktivister massarresteras på olika håll i världen.

Svenska kyrkan skänker 27 000 kronor till vänsterextrem klimatsekt

Kyrkoherde Ivarsson har dessutom bjudit in två av XRs aktivister att komma och tala inför kyrkans personal.

Det andra exemplet är hämtat från Sankt Pauli kyrka i Malmö, som nyligen invigt en altartavla i form av fotografen och konstnären Elisabeth Ohlsson Wallins HBTQ-konstverk ”Paradiset”. Målningen framställer ett ”paradis” befolkat av två samkönade par i ursprungsinvånarna Adam och Evas ställe. Hur två homosexuella par skulle ha kunnat säkra människosläktets fortlevnad framgår inte av målningen. https://www.expressen.se/kvallsposten/malmokyrka-inviger-ny-altartavla-hbtq-versionen-av-paradiset/

Konstnärinnan och hennes verk.

Målningen framställdes i anslutning till SVTs program ”Konstkuppen” 2012. Konstnärinnan skänkte den till Skara domkyrka, som emellertid tackade nej med motiveringen att tavlan var för politisk. Målningen skall ha inspirerats av den Luther närstående 1500-talsmålaren Lucas Cranach den yngre. Prästen Sofia Tunebro försäkrar: ”På intet sätt är det en bild som ska provocera”

Frågan är hur det skall kunna uppfattas som annat än provokativt att som altartavla i en kristen kyrka ha en idealiserad framställning av homosexualitet, som enligt Bibelns budskap är en svår synd. Den goda prästinnan kanske kan slå upp 1 Moseboken 18:16-19:29, där det med grafisk tydlighet framgår hur det gick för städerna Sodom och Gomorra där samkönat intimt umgänge var en av de huvudsakliga sysselsättningarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sodom_och_Gomorra

Elisabeth Ohlsson Wallin är eljest mest bekant för fotoutställningen ”Ecce Homo”, som invigdes i Stockholm 1998 och med dåvarande ärkebiskopen KG Hammars benägna bistånd placerades i Uppsala domkyrka i september samma år. Det var för övrigt detta tilltag som fick mig att gå ur Svenska kyrkan. ”Ecce Homo” framställer Jesus och lärjungarna som bögar och transvestiter. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ecce_Homo_(utst%C3%A4llning)

Det är möjligt att representanter för Svenska kyrkan tror att det är möjligt att hejda medlemsflykten med hjälp av Extinction Rebellion och Elisabeth Ohlsson Wallins HBTQ-konstverk. För många av oss andra är de bara ytterligare två i raden av exempel på den politisering och den förflackning kyrkan undergått sedan den så kallade kristna vänstern inledde sitt förstörelseverk i mitten av 1960-talet. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/05/31/68-kyrkan-jesus-som-revolutionar-och-korset-som-belastning/

Dystert 300-årsjubileum: rysshärjningarna 1719 och den högst befogade ”rysskräcken”

15 november, 2019

2019 är det jämnt 300 år sedan de så kallade rysshärjningarna inleddes och drabbade Sveriges östkust från Piteå i norr till Valdemarsvik i söder åren 1719-21. Enbart under perioden juli-augusti 1719 nedbrändes mellan Gävle och Norrköping sju städer, tio större bruk samt tusentals gods, gårdar och torp. Det har beräknats att omkring 20 000 människor blev hemlösa men att få dog – de ryska trupperna hade order om att i möjligaste mån skona civilbefolkningen.

Rysshärjningarna innebar för Sveriges del slutklämmen på Stora nordiska kriget 1700-21. Det hade inletts med att den Sverige-fientliga alliansen Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland i ett trefrontsanfall hade angripit svenska besittningar i hertigdömet Holstein-Gottorp, Livland och Ingermanland. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_nordiska_kriget

Karl XIIs likfärd: målning av Gustaf Cederström.

Svenskarna under den unge svenske konungen Carl XII slog tillbaka och besegrade eftertryckligt ryssarna vid Narva den 20 november 1700 och tvingade Danmark ut ur kriget genom freden i Traventhal; kung Carl (eller Carolus som han officiellt hette) lyckades också avsätta den sachsisk-polske monarken August den starke som kung i Polen.

Den antisvenska alliansen hade dock inte givit upp. Ryssland under ledning av tsar Peter I (den store) återhämtade sig, och tsaren lät efter att ha intagit den svenska staden Nyen (tidigare fästningen Nyenskans) vid floden Nevas utlopp i Finska viken 1703 anlägga staden Sankt Petersburg på samma plats. Peter avsåg att omvandla Ryssland enligt västerländsk mall och ville ha den nya staden – som var uppkallad efter aposteln Petrus – som skyltfönster utåt.

Snart var även Sachsen-Polen och Danmark med i leken, och efter det katastrofala svenska nederlaget vid Poltava i nuvarande Ukraina den 28 juni 1709 var den svenska stormaktstiden definitivt på upphällningen. Carl XII tog sin tillflykt till Bender i Osmanska riket, som var Sveriges allierade under åren 1710-13. Kung Carolus återvände till Sverige och Lund 1713 men skulle aldrig återvända till huvudstaden Stockholm. Han sköts till döds vid Fredrikstens fästning i nuvarande Halden den 30 november 1718. https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Poltava

Hörningsholms slott på Mörkö brändes ner av de ryska inkräktarna. På bilden Erik Dahlbergs något överdrivna framställning i storverket Suecia Antiqua et Hodierna (Sverige i går och i dag).

Rysshärjningarna var ett led i Rysslands strävan att erhålla så förmånliga villkor som möjligt i de fredsförhandlingar som pågick på Lofö på Åland sedan den 12 maj 1718. Svensk chefsförhandlare var den tyskfödde baronen Georg Heinrich von Görtz, som fungerade som Carl XIIs förste minister 1715-18 och den som i praktiken styrde landet under konungens frånvaro. Det var Görtz som fick skulden för det svenska debaclet; han avrättades genom halshuggning på avrättningsplatsen vid Skanstull i Stockholms södra utkanter den 19 februari 1719.

När freden efter Stora nordiska kriget slutligen ingicks i Nystad i Finland den 30 augusti 1721 så blev det den hårdaste fred Sverige tvingats acceptera sedan medeltiden. Sverige tvingades till Ryssland avträda delar av Viborgs och Kexholms län, hela Ingermanland, Estland (inklusive Ösel och Dagö) samt Livland. Nästan 100 år senare tvingades vi släppa hela ”östra rikshalvan” (Finland) till ryssen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Freden_i_Nystad

Rysshärjningarna drabbade vårt av ett långvarigt krig svårt plågade folk hårt, men Rysslands målsättning att inta den svenska huvudstaden Stockholm kunde dessbättre aldrig förverkligas. Den 18 juli 1719 passerar den ryska galärflottan ledd av amiral Fjodor Apraksin förbi Dalarö och fortsätter vidare mot Torö. Nu inleds härjningar på den södermanländska kusten från Nyköping, som ödelades helt, till Södertälje, som brann ner till hälften.

Den 21 juli landsteg ett 100-tal ryska soldater i Igelstaviken utanför Södertälje, vars centrala delar utom Sankta Ragnhilds kyrka vid Stortorget fick skatta åt lågorna. Det berättas att prosten Mårten Buller i sista stund lyckades ta sin tillflykt in i skogen men att hans prästgård i Geneta brändes ner till grunden. Han skall ha förlorat den svindlande summan av 13 000 riksdaler på kuppen.

Överste Rutger Fuchs ledde de svenska trupper som räddade Stockholm från att läggas i grus och aska.

Enligt vad som sannolikt är en skröna skonades Södertälje-kyrkan på följande sätt. Ryssarna lovade lämna helgedomen i fred om en skytt som södertäljeborna själva fick utvälja kunde pricka kyrktuppen med en muskötkula. Skytten laddade, tog sikte och sköt – och prickade kyrktuppen. Därmed lämnades kyrkan intakt. En kontroll har visat att den aktuella tuppen verkligen har ett märke som skulle kunna härröra från ett skott.

Vad som gör att historien dock torde vara uppdiktad är att de ryska trupperna som goda kristna hade som policy att inte förstöra de kyrkor som kom i deras väg. Troligast är nog att historien med det saliggörande skottet mot kyrktuppen svarvats ihop i syfte att förklara märket på tuppen i fråga. Fast osvuret är som alltid bäst.

Händelserna i Södertälje kan sammanfattas på så sätt att båda sidor lyckades med sina delmål: ryssarna förstörde som planerat stora delar av Södertälje under det att de försvarande svenska trupperna kunde förhindra de ryska truppernas vidare avancemang mot Stockholm. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/ryssharjningarna-del-3-vad-som-gick-forlorat

Ett nytt försök att nå den kungliga huvudstaden sjövägen gjordes av ryska galärer vid Södra Stäket eller Baggensstäket i Saltsjöbaden  den 13 augusti 1719. Ryssarna landsteg på platsen med så många som 4000-6000 man. Svenskarna var kraftigt underbemannade – strax söder om Stäkets trånga sund fanns 367 man ur Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente samt 75 man ur Upplands tremänningsregemente. Dessa trupper kunde tillgodoräkna sig artilleriunderstöd från galärer i sundet.

De fåtaliga svenska soldaterna förde under fyra timmar en glänsande uppehållsstrid under ledning av fortifikationsöversten Baltzar von Dahlheim, och på eftermiddagen anlände, på order av generalissimus prins Fredrik av Hessen (senare kung Fredrik I), förstärkningar i form av 700 man ur Södermanlands regemente, vilket anfördes av översten och sedermera generalmajoren Rutger Fuchs. Även samma regementes andra bataljon anförd av överstelöjtnanten Johan von Essen tillstötte. https://popularhistoria.se/krig/svenska-krig/nar-stockholms-skargard-stod-i-brand-ryssen-kommer

Den till mantalet underlägsna svenska styrkan kunde tillfoga fienden stora förluster, vilket fick denna att i skydd av mörkret retirera till sina galärer och ge upp försöket att erövra Stockholm. Forskaren Erik Jonsson har givit denna sammanfattning av det ryska nederlaget vid Baggensstäket: ”Ryssarna retirerade. Reträtten urartade till flykt. De 700 svenskarna vräkte de 6000 ryssarna i sjön.” Överdrivet? Kanske. Faktum kvarstår dock: Stockholm undgick påhälsning av de fruktade ryska galärerna

Hölö kyrka i Södertälje kommun.

Slutligen skall jag beröra ytterligare en berättelse om rysshärjningarna från Södertälje med omnejd som gäller Hölö, i dag en del av Södertälje kommun, och som troligen kan göra anspråk på ett betydligt högre mått av autenticitet än den ovan anförda skrönan om skottet mot kyrktuppen. Såväl Trosa och Mörkö som Hörningsholms slott drabbas svårt av de ryska truppernas destruktiva verksamhet, men Hölö klarar sig undan helt liksom Tullgarns slott.

Detta beror enligt berättelsen på ett rådigt initiativ av prästmannen Paulus Johannis Scharff, som var verksam i Hölö församling i 57 år varav drygt 55 av dessa som kyrkoherde och prost, under den ryska offensiven i juli 1719. Hur det hela förlöpte framgår av en uppteckning gjord av komminister Johan Erik Petri i Hölö socken. Efter att först ha berört ryssarnas illdåd i övriga socknar anför Petri följande:

Men olyckliga följderna deraf förekommos genom Församlingens då warande Pastors Herr Prosten Scharffs utmärkta rådighet. Denne behjertade man samlade då så mycket folk, som i hast war möjligt, och tågade då i spetsen för denna sammanrafsade tropp, som war bewäpnad med liar, skäror, stänger, påkar och dylikt jemte några få skjutgewär, fienden till mötes; hwarjemte han berättas hafwa uppsatt en mängd hattar på skogsbuskarne å de kringliggande höjderna, för att dermed inbilla fienden, som ännu war på afstånd, att dessa sålunda betäckte buskar woro bewäpnadt manskap, som stod färdigt att emottaga dess anfall. https://historiesajten.se/visainfo.asp?id=126

Herr prosten skall själv oupphörligen ha dundrat på en medhavd trumma, samtidigt som andra personer i följet – män, kvinnor och barn – slog på stekpannor, kastruller med flera husgeråd. Följden blev att de annalkande ryssarna antingen helt avstod från den planerade landstigningen eller avbröt densamma. Scharff, som var gift tre gånger och far till 13 barn i det första giftet, kom därefter att leva i tacksamt minne i ett antal generationer i Hölö församling ända in i våra dagar.

I Hölö kyrka firade man till 1777 varje år en tacksägelsedag till åminnelse av ortens till synes mirakulösa räddning undan den ryska framfarten. I kyrkan förvaras dels en porträttmålning av den rådige prästmannen, dels den trumma han skall ha använt då det ryska angreppet avvärjdes. Jag har själv sett föremålen på ort och ställe.

Efter rysshärjningarna 1719-21 och det ryska erövrandet av Finland 1809 har Ryssland alternativt Sovjetunionen fortsatt hota våra nationella intressen genom exempelvis spioneri, kränkningar i luften och till sjöss samt hot av skilda slag. Det sägs ibland att det råder vad som kallas ”rysskräck” i Sverige – det är, som torde framgått ovan, i så fall inget som helst märkligt med det. Den måste tvärtom anses vara högst befogad.

 

 

Fichtelius yrar om grekisk mytologi och invandring

13 september, 2019

”Erik Fichtelius yrar om invandring och grekisk mytologi.”

Erik Fichtelius heter en journalist och notoriskt politiskt korrekt vänstergängare som bland annat varit verksam vid Sveriges radios Eko-redaktion, Utbildningsradion och Sveriges television. Nu har han begått en video där han utifrån ett mytologiskt grekiskt perspektiv håller ett brandtal för ökad invandring.

Fichtelius i brandtal för invandring: ”Det är ett krav från guden Zeus”

”Jag har tänkt på en sak”, säger Fichtelius. ”Vad har Homeros att lära oss om migrationspolitik?” Homeros, det är förstås enligt traditionen författaren till de antika diktverken Iliaden och Odysséen vilka anses ha skrivits omkring 800 före Kristi födelse. Om Homeros verkligen existerat är dock en öppen fråga.

Enligt Fichtelius ligger svaret i öppen dag. Han redogör för krigshjälten Odysseus hemfärd efter det Trojanska kriget och påpekar, att denne blev väl bemött av människor han träffade på. Fichtelius: ”Det är ett krav från den mäktigaste guden Zeus att man ska ta emot främlingar väl.”

Och för den som inte uppfyller nämnda krav går det illa. ”Gudarnas hämnd kan vara gruvlig” för den stackars sate som inte rättar sig efter Olympens härskare och tar hand om främlingar och flyktingar, menar Fichtelius

Erik Fichtelius föddes i Uppsala 1949. Han inledde sin bana som journalist som frilansmedarbetare i Upsala Nya tidning i slutet på 1960-talet och var, efter studier i USA och filosofie kandidat-examen vid Uppsala universitet, 1972-73 anställd vid dåvarande TV2 på SVT. Efter att ha varit Aftonbladets utsände i Paris 1974 hamnade Fichtelius vid Riksradions Eko-redaktion. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Fichtelius

Överguden Zeus var inte lätt att tas med…

1986 belönades Erik Fichtelius med Stora journalistpriset och var 1987-93 chef för Eko-redaktionen. 1993 hamnade han på SVTs nyhetsprogram Aktuellt och 1996-97 var han gästprofessor i journalistik vid Stockholms universitet. 2007 fick han ånyo Stora journalistpriset för att 2009 till sommaren 2015 vara VD för Utbildningsradion (UR). Därefter har han på Kungliga biblioteket lett arbetet för att ta fram en ny nationell biblioteksplan.

Under tiden 1996-2006 genomförde Erik Fichtelius regelbundet intervjuer med statsminister Göran Persson. Dessa visades i SVT efter Perssons avgång som Socialdemokraternas partiledare 2006 under rubriceringen Ordförande Persson. 2007 publicerades samtalen med Persson i bokform under titeln Aldrig ensam – alltid ensam.

Bland Fichtelius publicerade böcker kan, förutom den om Göran Persson, nämnas Västsaharas kamp för oberoende samt Nyhetsjournalistik – tio gyllene regler som utgivits i två upplagor.

Stor skandal gjorde Erik Fichtelius då han i en SVT-intervju med Kajsa Norman, som i den uppmärksammade boken En alldeles svensk historia (2019) skildrar sexövergreppen mot unga kvinnor som ägde rum i Kungsträdgården i Stockholm 2015, hävdar att övergreppen sannolikt aldrig ägt rum. Intervjuaren ger sig också på sajten Nyheter idag som en otillförlitlig källa eftersom den skulle vara ”högerextrem” och ”främlingsfientlig”.

Fichtelius övertramp ansågs av SVT vara så flagrant att man i efterhand kände sig tvingad att gå ut med ett tillrättaläggande, där Fichtelius fick krypa till korset. https://nyheteridag.se/sa-backar-svt-efter-skandalintervjun-om-normans-bok-och-nyheter-idag/

Där har ni alltså mannen som hänvisar till en möjligen fiktiv grekisk författare och en garanterat fiktiv hednagud i sina krav på en generös immigrationspolitik. I och för sig kan jag väl ge Fichtelius en liten eloge för att ha tagit upp den omfångsrika och färgstarka grekiska mytologin inom ramen för en svensk politisk debatt, även om det sker på ett svamligt och delvis oinitierat sätt. https://grekiskagudar.wordpress.com/

Denna modell av den trojanska hästen parkerar utanför Troja i västra Turkiet. Foto: Tommy Hansson

Fichtelius har förstås helt rätt i att Zeus var den högste guden på Olympen och den som de många övriga gudarna måste lyda.  Gudarna ansågs vara världens härskare efter att vunnit kriget mot titanerna. Homeros låter i sin skildring av Trojanska kriget Zeus och hans underhuggare i gudaskaran flitigt blanda sig i kriget. 

För övrigt råder det bland forskarna delade meningar om kriget mellan Grekland och Troja över huvud taget har ägt rum. De garanterat icke-existerande gudarnas deltagande på båda sidor ökar knappast trovärdigheten. Dock har arkeologiska fynd gjorts på den plats i nuvarande västra Turkiet, där kriget skall ha avgjorts, som skulle kunna bekräfta att kriget verkligen utkämpades. Jag besökte platsen, där utgrävningar alltfort pågår, 2015. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/07/pa-resa-i-vastra-turkiet-ii-troja/

På det tionde året av det dittills oavgjorda kriget mellan Grekland och Troja lyckades grekerna enligt Iliadens skildring avgöra till sin fördel genom att, under ledning av Odysseus, erbjuda trojanerna en gåva i form av en jättelik trähäst. I denna gömde sig grekiska krigare som väl inne i staden Ilion strömmade ut och besegrade fienden.

Den konservative debattören (och USA-experten) Ronie Berggren har på sin blogg på sedvanligt sakkunnigt sätt belyst förhållandet mellan det antika Grekland (Hellas) och den västerländska civilisationen. Han passar ävenledes på att ge en känga åt Fichtelius.: ”Erik Fichtelius yrar om invandring och grekisk mytologi. Han har så klart fel. Grekerna var nationalister – deras grekiska epos den gemensamma kulturen.”

Exakt så. De ärevördiga gamla grekerna, som grundade den demokratiska styrelseskicket där slavar och kvinnor dock var undantagna, var verkligen inga mångkultursivrare som släppte in några bidragsturister som kunde tänkas vilja parasitera på deras kultur och deras vetenskapliga och filosofiska landvinningar. Fichtelius har fått allt om bakfoten. http://www.ronie.se/historia/2019/05/01/europa-antikens-grekland-och-den-vasterlandska-civilisationen/

Man brukar slutligen säga att den europeiska kulturen vilar på tre grundpelare: Jerusalem (religion), Rom (rättsväsende), Aten (filosofi). Jag söker belysa detta i följande bloggtext: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/04/21/den-europeiska-civilisationens-grundpelare-jerusalem-rom-aten/

Sverige har blivit EUs Vilda västern: kraftig ökning av skjutningar, sprängningar och våldtäkter

9 september, 2019

Statsministern skräder inte orden mot våldsbrottsligheten…

På kvällen söndagen den 8 september skottskadades två män av automateld i Nacka utanför Stockholm. Flera personer togs inledningsvis in för förhör av polisen men släpptes sedan. När detta skrivs har ingen ännu gripits för skjutningarna i fråga. https://www.expressen.se/nyheter/skottlossning-i-nacka/

Två dagar tidigare sköts den kände advokaten Henrik Olsson Lilja, som försvarade den amerikanske rap-artisten ASAP Rocky nyligen,utanför sin bostad på Kungsholmen i Stockholm. Polisen misstänkte först att dådet var ett beställningsjobb av en kvinnlig jurist som nyligen förlorat en rättslig tvist med Olsson Lilja., men hon har därefter släppts i brist på hållbara bevis. https://www.expressen.se/nyheter/advokaten-henrik-olsson-lilja-skjuten-i-stockholm/

Så där håller det på i Sverige i nådens år 2019. Sverige har blivit något av EUs Vilda västern men utan någon sheriff värd namnet.

Statistik visar att under perioden januari-juli 2019 skedde 182 skjurningar i Sverige, vilket ledde till att 25 personer dog. Motsvarande siffror för 2018 var 164 skjutningar och 30 döda. Under samma period i år skedde 120 sprängdåd vilket skall jämföras med 83 under motsvarande period under fjolåret. Det innebär en ökning med 40 procent. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/statistik-for-skjutningar-och-sprangningar

Sedan statistiken över skjutningar räknats in har, när detta sätts på pränt, ytterligare tre personer avlidit i samma typ av våldsbrottslighet. Det mest uppmärksammade av dessa dödsfall gällde en 30-årig kvinna som sköts i huvudet i Malmö medan hon höll ett litet barn i famnen. Det föranledde statsminister Stefan Löfven att ta till det tunga verbala artilleriet: ”Det är oacceptabelt.”

När rättsväsendet tar i med hårdhandskarna: förbud mot rökning på uteserveringar.

En annan typ av brottslighet, våldtäkt, har också ökat kraftigt såväl i Stockholm som i hela riket. Under första halvåret innevarande år polisanmäldes 1060 våldtäkter eller nästan sex per dag i huvudstaden. I fjol var motsvarande siffra 890 vilket gör ungefär fem anmälda våldtäkter per dag.

Antalet våldtäkter i Stockholm ökar explosionsartat – 20 % på ett år

Efter mordet på den 30-åriga mamman i Malmö försäkrade justitieminister Morgan Johansson att de skyldiga skulle ”jagas till världens ände”. Tuff retorik, förvisso, men dessvärre en som totalt saknar täckning. Sanningen är i själva verket den att Malmö-polisen inte ens har resurser att jaga de ansvariga till Limhamn. En misstänkt greps visserligen misstänkt för delaktighet i dådet men har sedan släppts.

Inrikesminister Mikael Damberg (S) bjöd in samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna till samtal om gängbrottsligheten. Således uteslöts det parti som genom åren mest konsekvent föreslagit tuffa åtgärder mot den eskalerande brottsligheten. Motivering: SD har inte rätt ”värdegrund” – det vill säga SD har korrekt kopplat den skenande brottsligheten till massinvandringen. Det hjälpte inte att M, KD och C protesterade och ville ha med SD. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/debatt-ulf-kristersson-m-och-mikael-damberg-s-om-gangvaldet

All brottslighet är inte lika allvarlig men ändock illa nog. När SD höll en manifestation mot byggandet av ett planerat islamiskt center i Stenhagen i det av brottslighet svårt plågade Uppsala utsattes man för sten- och äggkastning av kriminella gäng. Polis tillkallades men ingrep inte mot den aktuella brottsligheten, inte ens sedan en polisbil också utsatts för stenkastning.

Polisen stod och tittade på när kriminellt gäng kastade stenar på politiker i Uppsala

Det känns skönt att i alla fall ett nyligen implementerat lagförslag ser ut att bli framgångsrikt: förbud mot rökning på och i omedelbar anslutning till uteserveringar samt busshållplatser och lekplatser.

 

Tre tvivelaktiga pristagare – när får Löfven pris som ”världens främste statsman”?

6 september, 2019

Hoppsan – så kan det gå om man lyssnar för mycket på ”tänkaren” klimat-Greta. M/S Malmö fastnade i isen vid Svalbard.

Ett sätt att bedöma tillståndet i världen kan vara att studera vilka personer som är föremål för beundran. Jag ämnar i det här inlägget visa vad jag menar genom att ge tre exempel vilka under senare tid tilldelats priser och erkännanden av skilda slag. Av en tillfällighet är samtliga av kvinnligt kön.

Låt mig börja med klimataktivisten Greta Thunberg, född 2003. Efter flera tidigare hedersomnämnanden och internationella lovord, och efter att ha nominerats till Nobels fredspris, har hon nyligen, av den brittiska tidskriften Prospects, utnämnts till en av världens mest framstående ”tänkare”.

Thunberg har placerats på plats 8 på en lista som toppas av den 41-årige kurdiske matematikern Caucher Birkar, som är född i Iran men verksam i Storbritannien som professor i Cambridge. https://nyheter24.se/nyheter/931832-greta-thunberg-listas-som-en-av-varldens-framsta-tankare

Vad är det då som motiverar Prospects att utnämna 16-åriga Greta Thunberg till en av världens främsta tänkare? Bland annat detta: ”Efter en sommar av värmeböljor och skogsbränder i hemlandet Sverige, bestämde sig Greta Thunberg för att inte gå till skolan. Om planeten inte hade någon framtid, argumenterade hon, var det ingen vits att studera.”

Om Thunbergs diagnos Aspergers syndrom, som är en form av autistisk personlighetsstörning, heter det: ”Hon säger att hennes autism är långtifrån ett hinder – utan hjälper henne att se världens problem som svartvita. Hon talar verkligen med en svidande tydlighet.”

Jag måste erkänna att jag baxnar när jag tar del av dessa argument för att denna svenska 16-åring bör anses vara en av jordklotets skarpaste tänkare – i mitt tycke är de bevis för raka motsatsen. Det är helt enkelt inte seriöst att dra långtgående slutsatser om världens framtida klimat byggt på en varm sommar ett givet år. Det är ingenting annat än barnsligt emotionellt snömos.

Dessutom är det oklart exakt hur mycket tankearbete unga fröken Thunberg ägnat sig åt. Hon är rätt duktig på att prata, men det är inga egna tankar hon ger uttryck för utan snarare en sammanställning av vad ett konglomerat av klimatalarmister sagt och skrivit i olika sammanhang. Hon hade heller aldrig givits tillfälle att uttrycka dessa tankar om hon inte hållits under armarna av inflytelserika föräldrar och PR-proffs.

Jag förnekar vidare alls inte att det finns begåvade personer som diagnostiserats med Aspbergers. Tvärtom – det finns säkert en uppsjö av dessa. Dock vill jag bestämt förneka att det skulle vara en tillgång att, som det står i Prospects motivation, att se världens många och komplicerade problem i svartvitt. Att påstå det är snarare rent vanvett.

Det skulle inte förvåna mig om passagerarna ombord på det svenska fartyget M/S Malmö ångrar sig att de satte sin lit till den stora tänkaren klimat-Greta. De körde nämligen fast i isen på norska Svalbard sedan de färdats dit i syfte att studera verkningarna av den så kallade globala uppvärmningen i form av hastigt smältande polarisar.

Inte undra på om våra vänner norrmännen var en liten smula skadeglada över de godtrogna svenskarnas öde…

Svenska klimataktivister häcklas efter att deras fartyg kört fast i polarisen

Linnéa Claeson borde nog ha hållit sig till handbollen.

Jag fortsätter med juridikstudenten och förra handbollsspelaren Linnéa Claeson, född 1992, som i slutet av 2018 av fler än 10 000 personer ur tidskriften Dagens Juridiks läsekrets framröstades som ”årets jurist”. Problemet med detta var att Linnéa Claeson ännu inte hade någon juridikexamen (hon är juridikstudent vid Stockholms universitet) och saknade därmed formellt rätt att kalla sig ”jurist”. https://www.expressen.se/nyheter/linnea-claeson-saknar-examen-blev-arets-jurist/

Orsaken till att Claeson ändå borde utses till ”årets jurist” uppges vara att hon ”kämpar mot sextrakasserier på nätet och engagerar sig för utsatta kvinnor och barn”. Chefredaktören för Dagens Juridik, Stefan Wahlberg, utlåter sig så här om utnämningen: ”Jag förstår att folk reagerar därför att juristexamen i mångas ögon är den gräns som krävs för att anses vara jurist..”

Enligt Wahlberg vore det dock alltför stelbent och formalistiskt att begränsa definitionen på vem som har rätt att kalla sig jurist till någon som tagit juridisk examen. Han menar: ”Tanken bakom priset är att det ska gå till någon som har gjort någonting inom rättspatos och juridikens värld som är värt att uppmärksamma.”

Linnéa Claeson väckte rejält med uppmärksamhet när hon i en krönika i Aftonbladet den 2 december 2017 skrev att hon ville ha ”representation på riktigt” på nyckelpositioner i Sverige. Som statsminister förordade hon exempelvis ”en svart kvinna”. Hon fortsatte: ”Flator i Regeringen. Romska kvinnor i Riksdagen. En muslimsk polischef i slöja, djurrättsaktivister i departementen och en kvinna från Balkan som försvarsminister. Jag vill att fler bögar ska komma ut i fotbollsallsvenskan och herrlandslaget.” https://tommyhansson.wordpress.com/2017/12/03/nar-en-godhetsonanerande-posor-har-ordet/

Ja, ni fattar. Linnéa Claeson tillämpar strategin att medvetet uttrycka sig drastiskt i syfte att provocera och därmed väcka debatt. Detta kan kanske ibland vara en framkomlig väg att gå förutsatt att det ligger någon form av stringent tankeverksamhet bakom. Dessvärre kan jag inte se att så skulle vara fallet här.

Tillsättandet av centrala poster i Svea rike måste rimligen bygga på kompetens, inte på att vederbörande tillhör en viss minoritet eller annan grupp människor. En svart kvinna som statsminister kan mycket väl fungera om den personen varit ledare för ett riksdagsparti som hamnat i regeringsställning. Jag skulle inte ha något emot att se exempelvis Nyamko Sabuni på den posten.

Linnéa Claeson vill dock uppenbarligen tvinga fram en kvoterad representativitet byggd på positiv särbehandling vid tillsättandet av höga poster, och hon är säkert inte ensam om den inställningen.

Mitt tredje exempel gäller Alexandra Pascalidou, född i Bukarest i Rumänien 1970 i en grekisk familj. Hon tillerkändes för 2018 utmärkelsen Anders Carlbergs hederspris till årets påverkare. Enligt prisets statuter tillfaller priset en person som har använt sin röst i det offentliga rummet för att göra skillnad för en person eller grupp i utanförskap. Priset är uppkallat efter Fryshusets skapare, den gamle 68-revolutionären Anders Carlberg (1943-2013). http://www.mynewsdesk.com/se/fryshuset/pressreleases/alexandra-pascalidou-aer-aarets-paaverkare-2801962

Pascalidou får närmast priset för sin bok Mammorna, som bygger på intervjuer med 20 segregerade kvinnor i den så kallade förorten. Den får översvallande recensioner av exempelvis Gunilla Brodrej i Expressen.

Brodrej och säkert många andra tenderar att betrakta Alexandra Pascalidou som något slags feministisk/mångkulturalistisk messiasgeatalt. Som sådan har hon gjort sig känd som en extremt lättkränkt vänstergängare vilken under sin tid som programledare för Ring P1 skoningslöst kastade sig över uppringare som inte delade hennes synsätt, främst i frågor som hade med invandring och mångkultur att göra.

Sveriges radio tvingades be Alice Teodorescu om ursäkt för Alexandra Pascalidous beteende.

När hon får något år sedan tillfälligt hoppade av Ring P1-jobbet påstod hon att hon inte ”orkade mer” till följd av allt hat och alla trakasserier hon uppgav sig ha råkat ut för. Det var en sanning med modifikation. Det visade sig att hon sannolikt tog en paus från programledarsysslan därför att hon ville ta en längre semester.

2014 tvingades Sveriges radio (SR) be om ursäkt för Pascalidous beteende, när hon i P1-programmet ”Hur mycket rasism tål Sverige?” gick till angrepp mot den borgerliga ledarskribenten Alice Teodorescu, därför att denna som ”vit, kristen, europé” – och dessutom med ett fördelaktigt utseende – vågat ha synpunkter på hur det var att utsättas för rasism. Pascalidou själv är upplysningsvis en vit, kristen europé som kan sägas ha ett fördelaktigt utseende…https://www.expressen.se/nyheter/efter-debattattacken-nu-ber-sr-om-ursakt/

Pascalidou har vid  två tillfällen påkommits med att plagiera texter. Första gången var 2005, då det visade sig att hon i en krönika i numera avsomnade Metro plankat en krönika ur Los Angeles Times av kolumnisten Daniel Hernandez. Andra gången var när hon i en krönika, också i Metro, 2015 upptäcktes ha direktöversatt från engelskan en dikt av den turkiske poeten Aziz Nesin (1915-95) men gjort sken av att det var hon själv som skrivit den. Efter detta förnyade övertramp sparkades hon som Metro-medarbetare. https://www.expressen.se/nyheter/pascalidou-anklagas-for-plagiat–igen/

Kritik fick vidare Pascalidou 2017, då hon på uppdrag av Utrikesdepartementet (UD) gjorde fem intervjuer för UD-podden. Hon intervjuade avslutningsvis utrikesminister Margot Wallström. Kritikerna menade då att det såg illa ut att Pascalidou intervjuade chefen för en myndighet som hon själv fått betalt av.

Trots Alexandra Pascalidous kraftigt eroderade trovärdighet anlitas hon flitigt som föreläsare, programledare och presentatör. Nyligen fick hon 50 000 kronor av Polisen för att hålla ett kort tal om sina erfarenhet av att vara utsatt. Hon har tidigare bland annat fungerat som programledare för SVTs OS-sändningar från Aten 2004 och även medverkat i Melodifestivalen-sammanhang. http://nytt.gzip.org/nyheter/alexandra-pascalidou-far-50000-kronor-av-polisen-for-att-halla-kort-tal-om-sina-erfarenheter-av-att-vara-utsatt

Alexandra Pascalidou fick i Stockholm 2016 pris som ”årets europé”.

Ja, kära läsare, ni får själva bedöma om ovanstående pristagare är värda sina utmärkelser eller inte. Nu väntar vi bara på att Stefan Löfven skall utses till ”världens främste statsman”.

Glömda svenska fotbollshjältar (13): Hasse Jeppson var värd sin vikt i guld

2 september, 2019

DIF mot DIF: Hasse ”Guldfot” Jeppson stormar fram i Djurgårds-tröjan i en match mot Degerfors IF på Stockholms stadion.

Hans Olof Jeppsson – mer känd som Hasse Jeppson – föddes i Kungsbacka i norra Halland 1925 och avled vid 87 års ålder i Rom 2013. Han är ett av våra mest framgångsrika och uppskattade utlandsproffs någonsin – när han värvades av SSC Napoli från Atalanta BC 1956 var det den dyraste spelarövergången genom tiderna. Jeppson kostade den syditalienska klubben 105 miljoner lire, vilket motsvarar cirka 14 miljoner kronor i nutida penningvärde.

Sportlistan: Jeppson blev världens dyraste fotbollsspelare

Efter rekordvärvningen begåvades den svenske anfallsspelaren helt välförtjänt med smeknamnet ”Hasse Guldfot”. Karriären hade börjat i hemortsklubben Kungsbacka IF i början på 1940-talet, då Hasse gjorde debut i klubbens A-lag som 15-åring. Därefter blev det spel i göteborgska Örgryte IS i division II säsongen 1946-47, då Hasse spelade in 40 mål på 29 matcher.

Hasse Jeppson är en inte särskilt typisk svensk fotbollsstjärna. I motsats till många andra fixstjärnor på fotbollshimlen var han inte sprungen ur den så kallade arbetarklassen utan kom från en välbeställd bagarfamilj. Fadern ville helst att sonen skulle ägna sig åt det som ståndsmässigt ansedda tennisspelet och inte åt den mer proletära fotbollen, och som ung var Hasse en utmärkt tennisspelare hemmahörande i den svenska junioreliten.

Det finns en dråplig historia om Hasse Jeppson och tennisen som lyder ungefär som följer. Djurgårdens materialförvaltare, som inte kunde ett dugg om tennis, besökte en gång Kungliga tennishallen i Stockholm där Jeppson deltog i turneringen Kungens Kanna. Materialaren avvek dock snart från klubbkamratens match med motiveringen: ”Äh, det var redan avgjort när jag kom dit. Hasse ledde med 15-0.”

Efter tiden i Örgryte hade Hasse Jeppson flyttat till kungliga huvudstaden och blivit enrollerad i Djurgårdens IF (DIF). Att det blev just Stockholm sägs mest ha berott på att Hasse sökte sig till reservofficersutbildningen på Karlbergs krigsskola; han var framåtblickande och satte yrkeskarriären vid sidan av fotbollen i främsta rummet varom mer nedan. I DIF blev det hela 58 mål på 51 matcher åren 1948-51 och seger i den allsvenska skytteligan en säsong med 17 nätkänningar.

Örgryte IS division II-elva säsongen 1946-47 avbildad i Rekord-magasinet. Hasse Jeppson längst till vänster i övre raden.

När Sverige skulle delta i fotbolls-VM i Brasilien 1950 uttogs Hasse Jeppson som centerforward för att ersätta den till Italien flyktade Gunnar Nordahl. Svenska fotbollförbundet var fånget i dåtidens amatörtänkande, och de svenskar som blev professionella i utlandet – det var mest Italien som gällde – betraktades nära nog som landsförrädare. Den till största delen orutinerade svenska representationselva som reste till Brasilien 1950 svarade för en sannskyldig bragd som lyckades spela hem bronsmedaljerna. https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rldsm%C3%A4sterskapet_i_fotboll_1950

I Brasilien omgavs centern Hasse Jeppson i den svenska femmannakedjan av innerspelarna Calle Palmér från Malmö FF och Lennart ”Nacka” Skoglund från AIK. Båda fortsatte efter VM till Italien. Trion fick det kanske inte alltför välklingande namnet namnet PalJepSko.

Därefter blev åtskilliga av VM-hjältarna upphandlade av italienska klubbar, bland dessa Hasse Jeppson. Hasse svarade för två fullträffar i VM genom att göra två mål i öppningsmatchen mot regerande världsmästarna Italien, som blågult vann med 3-2. Bronsmedaljen säkrades sedan Sverige betvingat Spanien med 3-1 i den sista finalmatchen (man spelade en finalomgång och inte regelrätta kvarts- och semifinaler). Turneringen vanns av Uruguay, vilket förorsakade landssorg i värdnationen.

Innan Hasse Jeppson påbörjade sin extremt framgångsrika proffsbana i Italien uppehöll han sig några månader i London för studier. Han passade då på att, som amatör, spela för proffslaget Charlton Athletics FC. Hasse gjorde då 9 mål på 11 matcher och såg till att klubben hängde kvar i högsta serien. I en match mot Arsenal på Highbury i London svarade svensken för ett hat-trick i en match som Charlton vann med 5-2. Han blev därmed den andre svensken som spelat i England. Den förste var ”globetrottern” och göteborgaren Dan Ekner, som hade spelat i Charlton United FC. https://zenzafacta.wordpress.com/2019/05/31/fotboll-forr-minns-en-lirare-okanda-kanda-dan-ekner/

Genom att nappa på proffsanbudet från Atalanta i Bergamo i norra Italien hade Hasse Jeppson diskvalificerat sig själv från fortsatt landslagsspel. Det blev därför endast tolv landskamper för Hasse, som kom upp i sammanlagt nio mål. När VM skulle spelas i Sverige 1958 hade utlandsproffsen tagits till nåder, men då var Hasse Jeppsons tid som aktiv spelare över.

I Atalanta BC avverkade Hasse 27 matcher 1951-52 och hann under denna tid med 22 mål. Andra svenskar som spelat i Bergamo-klubben, vars namn härrör från hjältinnan Atalanta i den grekiska mytologin, är Bertil Nordahl, Bengt ”Julle” Gustafsson och Glenn Strömberg. Efter bara en säsong i Atalanta köptes Jeppson över till SSC Napoli, vilket berörs ovan. 1952-56 spelade svensken in 52 mål på 113 matcher och får därför sägas ha gjort sig förtjänt av övergångspengarna.  Han var  helt enkelt värd sin vikt i guld! https://sv.wikipedia.org/wiki/Hasse_Jeppson

Hasse Jeppson avslutade sin fotbollskarriär med spel i Turin-klubben Torino Calcio (nuvarande Torino FC) säsongen 1956-57. Det blev sju fullträffar på 19 matcher.

Hasse Jeppson efter den aktiva karriärens slut med några fotbollsminnen.

Några sysselsättningsproblem efter fotbollen hade inte Hasse Jeppson Han hade varit smart nog att utbilda sig för en karriär inom näringslivet och fick genom sin vänskap med tennispartnern Marcus ”Dodde” Wallenberg (1889-1982) anställning inom Atlas Copco, som Jeppson var VD för i Chile och Belgien. ”Dodde” Wallenberg var för övrigt mycket idrottsintresserad och såväl seglare som tennisspelare i elitklass. I tennis vann han fyra SM-tecken och representerade Sverige i Davis Cup. https://sv.wikipedia.org/wiki/Marcus_Wallenberg_(1899%E2%80%931982)

Jeppson invaldes 2009 i Svensk fotbolls Hall of Fame som #33. Två år tidigare hade svensken Hasse Jeppson tillsammans med brasilianaren Careca och argentinaren Diego Maradona valts att ingå i Napoli FCs genom tiderna bästa innertrio.

Hasse Jeppson var gift med den förmögna italienskan Emma Di Martino och emigrerade för gott till Italien 1980, där han och hustrun bodde strax utanför Rom fram till Jeppsons död den 21 februari 2013.