Posted tagged ‘Sveavägen’

SCBs PSU maj 2018: S tappar, SD framåt – AfS kan glömma riksdagen

6 juni, 2018

SCBs partisympatiundersökning maj 2018.

Så var den då här, Statistiska centralbyråns (SCB) av somliga hett emotsedda partisympatiundersökning (PSU) avseende maj 2018, den sista i sitt slag före valet den 9 september. För den som har någorlunda koll på våra vanligaste opinionsundersökningar är det knappast några sensationella siffror som presenteras. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6969491

Diagrammet ovan jämför siffrorna nu med valet 2014. Som synes är S alltjämt största parti men minskar med 2,7 procentenheter. Än större blir kräftgången om vi jämför de nu aktuella siffrorna med SCBs senaste PSU i november 2017: då fick S 32,6 procent, alltså ett tapp på 4,3 procentenheter. https://www.scb.se/contentassets/6c3026753d214f2191574ac2ad0f344b/me0201_2017m11_br_me60br1701.pdf

Förvisso har personalen på det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm, liksom i S-kanslierna ute i landets kommuner, allt skäl att lägga pannorna i djupa veck. Det här ser ju inte särskilt bra ut. Ändå finns det sannolikt en hel del sossar som nu tycker att de kan andas ut – 28,3 procent är ändå klart bättre än vad som noterats för partiet i andra mätningar under senare tid.

Lars Adaktusson – snart ny KD-ledare?

I Aftonbladet/Inizios majmätning noteras S exempelvis för 26,6 procent, vilket ändå är bättre än i några andra mätningar där Löfvens parti är nere på rena Juholt-siffror. För denna bloggare ter det sig närmast ofattbart att partiet kan ligga kvar på den här nivån efter alla flipp-floppar och vingelböxerier från partiet och dess föga övertygande ledare. http://www.inizio.se/valjarbarometer-maj-2018/

Tillsammans får de rödgröna partierna S, MP och V jämnt 40 procent i SCBs PSU i maj 2018 medan allianspartierna får 38,6 procent med KD på endast 2,9 procent inräknat. Frågan är om inte det senare partiet tvingas byta ut trevliga och snygga, men uppenbarligen ineffektiva, partiledaren Ebba Busch Thor mot den betydligt kraftfullare EU-parlamentarikern Lars Adaktusson för att man skall ha en sportslig chans i det kommande valet.

Sverigedemokraterna ökar med icke mindre än 5,6 procentenheter jämfört med senaste valet och får nu 18,5 procent. Jämför vi med SCBs senaste PSU går det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik fram med 1,6 procentenheter. Vad som är intressant när det gäller Sverigedemokraterna är att partiet regelmässigt undervärderats hos SCB – i majmätningen inför valet 2010 kom partiet upp i blott 3,9 procent (5,7 i valet) och i majmätningen 2014 blev det 8,1 procent (12,9).

I kostym för Putin. AfS-representanterna uppsträckta i Moskva. Foto: AfS

I mitt tycke intressant är vidare att studera utfallet för övriga partier i senaste SCB-mätningen. Övriga – det vill säga i första hand Feministiskt initiativ, Piratpartiet, Medborgerlig samling och Alternativ för Sverige – når svaga 2,9 procent. Personligen är jag övertygad om att AfS redan nu kan skrinlägga alla planer på att ta sig in i riksdagen, även om osvuret som vanligt är bäst.

Inte heller hjälper det faktum att tre partirepresentanter med den obehaglige partiledaren Gustav Kasselstrand i spetsen nyligen deltog i en konferens för nationella extremistpartier i det ideologiska favoritlandet Ryssland upp riksdagschanserna nämnvärt .https://www.expressen.se/nyheter/sd-avhoppare-pa-resa-till-moskva-for-att-mota-andra-nationalister/

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter nya utpekandet: lägg ner Palme-utredningen – nu!

25 maj, 2018

Mordvittnet Stig Engström pekas nu ut som Palme-mördare.

I det voluminösa utredningsmaterialet kring mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 förekommer ett vittne vid namn Stig Engström. Denne pekas nu på lösa boliner ut som Palme-mördare. https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/908152-nya-sparet-i-palme-utredningen-skandia-mannen-stig-engstrom

Dryga 32 år efter Palme-mordet tror sig nu somliga veta vem som sköt Palme. I den obskyra publikationen Filter hävdas att Palmegruppen inom polisen som huvudspår arbetar enligt teorin att mordvapnet hanteradesav Stig Engström, som arbetade vid försäkringsbolaget Skandia på Sveavägen precis intill mordplatsen vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan i Stockholm.

Det är klarlagt att Engström, som jobbade över mordkvällen, stämplade ut från sin arbetsplats klockan 23.19. Palme sköts 23.21. Flera vittnen observerade Engström stående intill entrén till Skandia-byggnaden i anslutning till mordet och Engström framträdde själv som mordvittne såväl i Stockholms tingsrätt som i media. Det är emellertid först nu, 18 år efter Stig Engströms frånfälle, polisen tydligen fått för sig att Engström kan vara mördaren.

Som belägg för Engströms gärningsmannaskap anförs att han – i likhet med ungefär halva Sveriges befolkning – avskydde Olof Palme samt att han var medlem i Moderata samlingspartiet. Han skall också ha varit aktiv i en pistolskytteklubb. Det bör i sammanhanget erinras om att Olof Palme anses ha skjutits med en revolver av fabrikatet Smith & Wesson kaliber 357.

”Mockfjärds-vapnet” upphittades av dykare i Djursjön nära Mockfjärd i Dalarna 2007.

Det så kallade Mockfjärds-vapnet har nämnts som tänkbart mordvapen. Eftersom det låg i en sjö i många år innan det fiskades upp av dykare 2007 var det dock i så dåligt skick att det var omöjligt att analysera.https://sv.wikipedia.org/wiki/Mockfj%C3%A4rdsrevolvern

En revolver är ett eldhandvapen som till skillnad från en pistol har en roterande trumma som ammunitionsbehållare.

Om det stämmer att polisens Palme-grupp arbetar utifrån teorin att Stig Engström mördade statsminister Olof Palme är det enligt min uppfattning ett tecken på en långt gången desperation, eller kanske snarare uppgivenhet. Det verkar som om gruppen i syfte att motivera sin fortsatta existens inte tvekar att frammana vilka fantasifoster som helst.

Enligt Engströms exhustru var maken en from man som ”inte kunde döda en fluga ens”, låt vara att han var både moderat och tyckte illa om Palme. Den enda moderat jag kan tänka mig som faktiskt såg med sympatier på Olof Palme var väl den äldre brodern Claës Palme (1917-2006), en affärsman och inbiten högerman som jag för övrigt träffade på en mottagning i den dåvarande sydafrikanske ambassadörens residens 1990.https://sv.wikipedia.org/wiki/Cla%C3%ABs_Palme

Claës Palme med Jan Guillou i en TV-fåtölj 1989.

Jag tillåter mig konstatera, att det endast finns en person som både dömts för Palme-mordet och erkänt detta: Christer Pettersson.https://www.expressen.se/nyheter/har-erkande-han-mordet-pa-olof-palme/

Palmeutredningen är vid det här laget en parodi på sig själv. Att släpa en så vitt jag vet oförvitlig medborgares namn i smutsen nästan två decennier efter hans död är bara beklämmande. Lägg ner – nu!

 

Socialdemokraterna mot sitt sämsta val någonsin-Åkesson statsministerkandidat

23 maj, 2018

Socialdemokraterna noterar rena Juholt-siffror i DN/Ipsos majmätning.

I riksdagsvalet 2010 fick Socialdemokraterna 30,7 procent av rösterna. Det var partiets sämsta valresultat sedan våren 1914. Följden blev att Mona Sahlin tvingades bort som partiledare och ersattes av Håkan Juholt, vilken dock visade sig vara ett rungande stolpskott. Juholt ersattes i sin tur av Metall-basen Stefan Löfven i januari 2012.

Löfven ledde sossarna till ett marginellt bättre resultat 2014 med 31,0 procent av väljarnas röster, vilket räckte till en något skakig regeringsbildning med Miljöpartiet och med stöd av Vänsterpartiet. Orsaken till att den rödgröna regeringsbildningen kunnat äga bestånd till dags dato beror helt och hållet på allianspartiernas inkompetens bottnande i en till synes panisk förskräckelse för att regera.

Stefan Löfven må ha säkrat fortsatt regeringsinnehav för Sveriges traditionella maktparti, men han har inte kunnat hindra en fortsatt tillbakagång vad beträffar väljarsympatier. Detta bekräftas av DN/Ipsos majmätning 2018, som ger S-partiet magra 24,0 procent. Moderaterna parkerar på en opinionsmässig andraplats med 22,0 procent under det att Sverigedemokraterna ökar till 20,0 procent hos det aktuella mätinstitutet. https://samtiden.nu/2018/05/ipsos-bekrafar-trenden-s-pa-vag-mot-kollaps/

Många kurvor pekar uppåt i Löfvens och de rödgrönas Sverige…

Av intresse i Ipsos-undersökningen är vidare att Centerpartiet går tillbaka med 3 procentenheter till 9,0 procent. Detta kan rimligen förklaras med att C lotsade igenom regeringsförslaget att låta 9000 så kallade ensamkommande stanna i landet trots obefintliga asylskäl. Förslaget rimmar naturligtvis väldigt illa eller inte alls med regeringens påstått skärpta migrationspolitik. Notabelt är vidare att Kristdemokraterna når över 4-procentsspärren till riksdagen.

Ipsos-mätningen bygger på 1808 intervjuer.

Eftersom det endast återstår knappt fyra månader till valet den 9 september är det inte särdeles svårt att föreställa sig den panik som just nu rimligen råder i det socialdemokratiska partikansliet på Sveavägen 68 i Stockholm. Det alltfler sossar och andra sannolikt frågar sig är nu om även de trots allt relativt stabila socialdemokraterna här hemma är på väg att dras ned i det slukhål som fått systerpartier i andra länder att nära nog utplånas. https://www.svd.se/slukhalen-som-hotar-europas-socialdemokrater

”Politiska slukhål hotar socialdemokratin i fler europeiska länder”, konstaterar Svenska Dagbladets Göran Eriksson i en analys den 30 april 2017 och fortsätter: ”Marken öppnar sig plötsligt under tidigare framgångsrika partier, som näst intill utplånas.”

I många länder är S-partierna bara skal jämfört med forna storhetsdagar…här besöker den svenske S-ledaren det norska broderpartiet, som dock ännu ter sig förhållandevis stabilt.

Detta var precis vad som hände i valet i Nederländerna i mars 2017, då det socialdemokratiska partiet föll från 24,7 procent i föregående val ända ner till 5,7 procent. Precis lika illa gick det i valen i Frankrike respektive Tjeckien: socialdemokraterna så gott som utraderas från den politiska kartan. Även socialdemokraterna i Tyskland misslyckades, låt vara att raset inte blev lika eftertryckligt där. Den här utvecklingen brukar kallas ”pasokifiering” efter det grekiska sossepartiet Pasoks kraftiga tillbakagång. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/11/18817/

Svensk politisk historia är i långa stycken synonym med Socialdemokratiska arbetarepartiets (SAP) historia. Partiets bästa valresultat inträffade krigsåret 1940 med 53,8 procent. Det är ju ett känt fenomen att folk i orostider tenderar att ty sig till det som känns tryggt och invant. Något liknande kan sägas om det näst bästa S-valet 1968 om 50,1 procent då studentrevolter härjade och USA trappade upp sina krigsinsatser i Vietnam https://sv.wikipedia.org/wiki/Socialdemokraterna_(Sverige)

Nog för att det finns en del orosmoment såväl internationellt som nationellt 2018, men ingen tror på några 50 procent för SAP i det kommande valet. Snarare är väl hälften härav, det vill säga 25 procent, en realistisk bedömning av vad som kan förväntas. Det kan till och med bli värre än så. Socialdemokraterna går med nästan 100-procentig säkerhet mot sitt sämsta valresultat någonsin. Sämst hittills var de 28,5 procent partiet fick i valet 1911, då Hjalmar Branting (1860-1925) var partiledare.

Jimmie Åkesson blir en seriös statsministerkandidat i september. Foto: SD Höganäs

Det är nog inte en alltför djärv gissning att Sverigedemokraterna – vars opinionskurva är i stigande i alla opinionsmätningar för tillfället – kommer att bli största parti den 9 september och det både i riksdagen samt i kommuner och landsting/regioner litet varstans i vår avlånga land. Därmed blir SD-ledaren Jimmie Åkesson på allvar en fullt tänkbar statsministerkandidat.

 

Grattis Kristina Nilsson, 172 år – och SD, 25,2 procent!

20 augusti, 2015

sveavaden68_sd_hanar650 Sossarna får veta att de lever…

I dag, den 20 augusti, är det Ungerns nationaldag. Detta datum anno 1843 föddes också vår svenska storsångerska Kristina Nilsson. Och den 20 augusti 1959 skedde det första lyftet ur Stockholms ström av regalskeppet Vasa.

Den 20 augusti kommer också att gå till Sveriges historia som det datum år 2015 då Sverigedemokraterna (SD) för första gången blev landets största parti. Visserligen bara i en opinionsmätning – som bekant är det bara valresultat som har någon egentlig betydelse – men ändå: SD noteras i YouGov/Metros augustimätning för 25,2 procent jämfört med Socialdemokraternas 23,4 och Moderaternas 21,0 procent. Kristdemokraterna halkar under fyraprocentsspärren med 3,7 procent.

Mer om mätningen här:

http://www.metro.se/nyheter/yougov-nu-ar-sd-sveriges-storsta-parti/EVHohs!MfmMZjCjQQzJs/

Redan natten till torsdagen, innan mätningen officiellt publicerats, var SD-belackarna på gång med sina bortförklaringar. Det framhölls till exempel att YouGov genomför webbundersökningar till vilka de som vill vara med får anmäla sig frivilligt. Eftersom SD aktivt påstås uppmana sina medlemmar att anmäla sig till olika undersökningspaneler skulle detta förfarande gynna partiet på ett otillbörligt sätt.

Dagens Nyheter låter en rad kritiska röster komma till tals här:

http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-storsta-parti-hos-yougov/

Det bör dock framhållas, att inför valet 2014 noterades SD hos YouGov 10,9 procent, två procentenheter sämre än den slutliga valutkomsten. Vad jag minns hördes då ingen överväldigande kritik mot YouGovs mätmetoder…

sdweblarge2 Nu är SD störst!

Vad beror då de uppseendeväckande framgångarna för Sverigedemokraterna på? Frågan kan väl till stor del betraktas som retorisk, eftersom i alla fall den huvudsakliga orsaken torde ligga i öppen dag: invandrings- och tiggerifrågorna samt SDs strama kriminalpolitiska linje.

Knivmorden på IKEA i Västerås, där en utvisningshotad, 36-årig eritrean slaktade en svensk kvinna och hennes son, ställde såväl invandringen som våra rättsvårdande institutioner i fokus.

Mördaren saknade uppehållstillstånd i Sverige men hade ett sådant till Italien. Den helt logiska frågan var då varför 36-åringen inte hade gripits av polis och utvisats till Italien. Frågan om mördarens psykiska tillstånd är ännu oklar, men det kan nog anses vara en lågoddsare att dubbelmordet skedde på grund av gärningsmannens vilja att förbli i Sverige under ett antal år framöver.

Därtill kan flera frågetecken sättas i anledning av polisens (brist på) agerande. Varför dröjde man så länge med att avslöja de misstänkta personernas nationalitet? Varför har man till dags dato, så vitt jag känner till, inte dementerat ryktena om att ett av mordoffren fick halsen avskuren? Varför gick polisetalespersonerna ut och talade i vaga ordalag om att det gällde att icke gynna så kallade mörka krafter, för att sedan vägra specificera vilka dessa påstådda krafter var?

Varför var polisen över huvud taget så sparsam med upplysningar syftande till att klargöra mordsituationen? Till följd därav kom ett antal rykten om gärningsmän och tillvägagångssätt i svang, något som polisen med sitt hyssj-hyssjande får ta på sig.

press1 Polisens presstalespersoner gjorde inte mycket för att klargöra mordsituationen i Västerås.

Många upplevde säkert också S-MP-regeringens passivitet och märkliga fokus som mycket anmärkningsvärt för att inte säga rent stötande. Statsminister Stefan Löfven var helt tyst vid tiden för mordet och dess omedelbara efterdyningar, låt vara att han under sitt sommartal i Stockholm hänvisade till våldet i samhället som något som måste stävjas och därvid nämnde IKEA-morden i förbigående.

När inrikesminister Anders Ygeman tog till orda var det inte för att fördöma de bestialiska mordhandlingarna i Västerås, utan för att brännmärka de hot som förekommit det asylboende i Arboga där de gripna eritreanerna bodde. Bland annat hade den marginella extremnationalistiska grupperingen Nordisk ungdom hållit en manifestation utanför boendet och eventuellt även kastat ägg mot detta.

Mer om Ygemans uttalande här:

http://nyheteridag.se/ygeman-fordomer-hot-mot-asylboende-men-fortfarande-tyst-om-ikea-morden/

Så nog har IKEA-morden spelat in i de ökade sympatierna för det enda riksdagsparti som satsar på ett förstärkt rättsväsende och hårdare straff för dömda kriminella. En annan händelse att nämna i sammanhanget är SDs reklamkampanj i Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm, där turister på knagglig engelska informerades om tiggerikaoset i huvudstaden.

645@70 Anders Ygeman (S): värnar asylboenden, struntar i mordoffer.

Kampanjen ledde till en säkerligen förväntad överreaktion från vänsterhåll. En demonstration mot SDs påstådda ”rasism” samlade ett tusental deltagare, varefter ett gäng som lämpligen kan benämnas ”knallkorkarnas insatskommando” stormade den aktuella stationen och rev ner större delen av affischerna. I samband med det tumult som uppstod blev även redaktören för den SD närstående nätsajten Nyheter Idag misshandlad.

Sören Holmberg, ärrad TV-personlighet och professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har i Metro den 20 augusti bland annat följande synpunkter på SDs frammarsch: ”Det här är inte sådär jätteöverraskande. Vi har sett den här tendensen länge, att SD är på väg att öka.”

Jag skulle vilja lyfta fram ännu en faktor som spelar en icke obetydlig roll visavi SDs framgångssaga: etablerade politikers och medias obevekligt fientliga och av egentliga sakskäl opåverkade hållning till partiet.

Jag har upplevt den på nära håll i kommunalpolitiken här i Södertälje, där exempelvis kommunfullmäktiges ordförande Boel Godner (S) talat om SD som ett icke-demokratiskt parti och aldrig bjuder in SD till gemensamma aktiviteter, och där lokalavisan Länstidningens hätska personagrepp mot SD-gruppledaren Tommy Blomqvist saknat varje tillstymmelse till hänsyn, rim och reson.

imagesKCI6MQV4 Karl-Petter Thorwaldsson (S): irrationell och orättvis.

Jag mötte samma typ av hållning senast i morse, då jag hade tidningen Dagens Samhälle som frukostlitteratur. Här tillåts Landsorganisationens (LO) ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, bland annat utgjuta sig om hotet från SD. Den S-märkte fackbossen lägger dubbelhakorna i djupa veck och framför bland annat följande visdomsord: ”Vi vill bygga bättre relationer med alla partier i riksdagen, med undantag av Sverigedemokraterna.”

Med den attityden framstår representanterna för etablissemanget som irrationella och orättvisa, och SD begåvas med den matyrroll som samma etablissemang regelmässigt brukar håna SD för att odla. Det är dock noga taget inte SD som odlar någon martyrroll: det är etablissemanget som ger oss den utan att vi bett om den.

Den 20 augusti 2015 är således en glädjens dag för alla sverigedemokrater. Några partikamrater på riksdagskansliet med riksdagsledamöterna Kent Ekeroth och Paula Bieler i spetsen blev så upprymda, att de begav sig till Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen i Stockholm beväpnade med lämpliga plakat och slagord av typ ”Heja Jimmie” och ”SD störst”. Bieler citeras så på Nyheter Idag: ”Vi menar ju det vi säger, de är välkomna att samtala med oss, om de vill.”

Det är den attityden som skiljer SD, som alltid är berett att samtala med alla andra partier, från de övriga som mer tror på mobbning än samtal som politisk metod. Den stora frågan blir nu naturligtvis hur det skall gå till att mobba landets, i alla fall i den senaste opinionsmätningen, största parti.

250px-Christina_Nilsson_from_stereocard Storsångerskan Kristina Nilsson – 172 år sedan hon föddes i dag.

Nyheter Idags referat från den käcka aktionen på Sveavägen:

http://nyheteridag.se/sd-hanet-mot-socialdemokraterna-vi-menar-det-vi-sager/

Jag kan en dag som denna slutligen inte undvika att skänka en tacksamhetens tanke till en person – som jag räknar bland mina vänner – som för 27 år sedan var med och startade Sverigedemokraterna och även framträdde som dess första språkrör. Jag tänker på Leif Zeilon/Ericsson.

Utan Leifs och hans kollegers pionjärinsats hade vi sverigedemokrater inte stått där vi står i dag med klara möjligheter att styra den svenska skutan bort från avgrunden. Leif och några av de övriga som grundade SD har  fått kopiöst med skit genom åren – stundom kanske med viss rätt – men deras patos för att skapa ett bättre Sverige var inte att ta miste på.

Svenskan värmer upp härsken gammal Palmemords-soppa

27 februari, 2014

untitled SvD värmer upp den härskna Palmemordssoppan.

Till tioårsminnet av Palmemordfallet 1996 kokade sensationalistiska media ihop en hiskelig soppa som gick under benämningen ”Sydafrikaspåret”. Den gick ut på att Sydafrika stod bakom mordet på Sveriges statsminister tio år tidigare. I denna soppa ingick förment skumma sydafrikanska aktörer samt en svensk journalist vid namn Bertil Wedin, som 1975 hade lämnat Sverige och bosatt sig först i England och därefter på norra Cypern. Lämpligt nog hade Wedin ett mångårigt och väldokumenterat förflutet som antikommunistisk aktivist, reservofficer samt FN-soldat.

Nu har i dessa yttersta av tider Svenska Dagbladet, av alla tidningar, värmt upp den gamla härskna Palmemordssoppan genom att hänvisa till en privat mordutredning av den trotskistiske före detta gerillainstruktören och Expo-grundaren Stieg Larsson – posthumt världsberömd  (möjlig) thrillerförfattare – som via en PM visade sig ha lyckliggjort polisen med sina tankar om mordet. Jag skriver ”möjlig”, då inte alla är övertygade om att den skäligen mediokre politiske pamflettisten Larsson verkligen varit förmögen att tota ihop den efter hans död så  berömda Millenniumtrilogin.

SvDs intervju med Wedin här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bertil-wedin-jag-ar-inte-mordaren_3302356.svd

Enligt Larsson var det Sydafrikas apartheidregering som var skyldig med Bertil Wedin som en av aktörerna i den påstådda mordkomplotten. Tidningen har till och med kostat på sig att åka ner till Cypern för en intervju med Wedin, som ju endast kan upplysa om att han inte var inblandad eftersom han befann sig i sitt hem på norra Cypern då Palme sköts till döds på Sveavägen den 28 februari 1986.

Till saken hör att Bertil Wedin var (och är) medarbetare i den partipolitiskt oberoende borgerliga tidskriften Contra, som jag vid denna tidpunkt – alltså 1996  då Sydafrikaspåret först avhandlades – var ansvarig utgivare för och alltfort medarbetar i. Det kändes ganska skrämmande men även spännande att för en gångs skull befinna sig mitt i ”stormens öga” när det gäller medial uppmärksamhet.

untitled Journalisten och antikommunisten Bertil Wedin.

Wedin skrev vid tillfället ihop en egen analys om Palmemordfallet, som vad jag minns gick ut på att det var den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB som kunde tänkas stå bakom mordet. Redan innan jag hunnit redigera in Bertils artikel för tryckning i Contra köpte tidningen Aftonblodet, förlåt Aftonbladet, in det opublicerade manuset för en icke föraktlig penningsumma och publicerade det.

De myckna skriverierna om Wedin ledde även till att Contras dåvarande tryckeri, Abrahamsons i Karlskrona, drog öronen åt sig och ur åtagandet visavi Contra av den enda anledningen att Wedin tillhörde medarbetarstaben. Ynkligt, tyckte jag då och tycker fortfarande. Nåja, vi hittade snart ett nytt tryckeri och fick som plåster på såren ett ökat tillflöde av nya prenumeranter på grund av en uppmärksamhet som vi alls icke sökt.

Storyn om den påstådda sydafrikanska inblandningen i Palmemordfallet dog snart ut, och det av fullt naturliga skäl.  Det fanns ju i polisens ögon ingen som helst substans i allt detta, varför man inte ens brydde sig om att höra Wedin i frågan. Sydafrikaspåret var bara ännu ett av många villospår rörande ett brutalt och tragiskt mord som jag personligen är övertygad om begicks av Christer Pettersson.

Denne dömdes som bekant skyldig av Stockholms tingsrätt men frikändes efter överklagande i hovrätten beroende på att det begåtts polisiära misstag i samband med Lisbet Palmes valkonfrontation. Ett ljushuvud hade upplyst henne om att den misstänkte Palme-mördaren var svårt alkoholiserad, och fru Palme utbrast vid åsynen av Pettersson något i stil med att ”Det ser man ju vem som är alkoholist”. Ridå.

Med påföljd att den så kallade Palmeutredningen tröskar vidare på tomgång ännu 28 år efter mordet, förbrukande den ena skattemiljarden efter den andra utan något som helst hopp om att någonsin kunna lösa en spektakulär illgärning av det enkla skälet, att den verklige mördaren sedan länge är död och begraven. Att Christer Pettersson i privata sammanhang, till exempel inför sin gamle vän, journalisten Gert Fylking, bekänt mordet utgör naturligtvis inte något handfast bevis på hans skuld.

untitled Herostratiskt ryktbare Palme-utredaren Hans Holmér, mannen bakom ”kurdspåret” och spåret med ”33-åringen”.

På liknande sätt fortsätter media att, exempelvis i samband med Palmemordfallets årsdagar, portionera ut de mer eller mindre omöjliga teorierna för att inte säga skrönorna om mordet. Svenska Dagbladet må ha sina poänger, framförallt på ledar- och bloggarsidan med skribenter såsom Per Gudmundson, Ivar Arpi och Tove Lifvendahl. Men på nyhetssidan är tidningen sannsynligtvis precis lika sensationalistisk och oseriös som resten av etablissemangsmedia.

Om den i en del kretsar till sekulärt helgon upphöjde Stieg Larsson som en varböld i det mediala Sverige kan ni läsa följande på min blogg:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/02/11/stieg-larsson-en-varbold-i-mediasverige/

Om Olof Palme kan jag avslutningsvis upplysa, att jag var och är en eftertrycklig kritiker av denne som jag menar gott kan kallas en det svenska samhällets destruktör. Läs gärna avsnittet om Palme i min bok Destruktörerna (Contra förlag 2008). Ledare och politiker vi inte gillar skall vi dock visa vårt missnöje med genom att rösta bort dem i allmänna val. Inte genom att avlägsna dem på våldsamt sätt.

http://www.contra.nu/HanssonDestruktorerna.html