Posted tagged ‘Svenska Dagbladet’

SIFO: M ökar och KD minskar mest – L under spärren igen

19 augusti, 2019

Förlorare i SIFO augusti 2019: KDs Ebba Busch Thor och Ls Nyamko Sabuni.

SIFOs opinionsmätning för augusti 2019 bekräftar AB/Inizios slutsats nyligen: Liberalerna har inte kunnat dra fördel av någon ”Sabuni-effekt”. Således fortsätter L parkera under riksdagsspärrens 4 procent med 3,8 procent av väljarsympatierna (låt vara att detta är 0,2 procentenheter bättre än i närmast föregående mätning som skedde i juni). https://www.expressen.se/nyheter/svdsifo-ingen-sabuni-effekt-for-liberalerna/

Det är tydligt att de liberalt sinnade väljarna inte upplever den nya partiledaren Nyamko Sabuni som något jättelyft jämfört med Jan Björklund. Hon har ju därtill i stort lyst med sin frånvaro i offentligheten sedan talet i Almedalen i somras. Ls katastrofsiffror överraskar i alla fall mig – jag hade absolut trott på något slags Sabuni-effekt. Den nu aktuella SIFO-mätningen, som beställts av Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten,  är den sjunde i rad där L misslyckas nå riksdagsspärren.

Det största tappet i SIFO-mätningen står emellertid Kristdemokraterna för – från 9,5 procent i förra mätningen till 8,4 nu. I våras låg KD därtill på över 12 procent. SIFO-chefen Toivo Sjörén förklarar detta så: ”De började tappa redan i maj. Nedgången sedan dess beror dels på att de inte fick prata om de frågorna de ville, dels på att partiet förlorade en del kvinnliga väljare.”

Ja, jo, kanske. Den tyngsta orsaken till KDs kräftgång som jag ser det är emellertid att rätt många genomskådat partiets fejkkonservatism. Man kan inte, som KD-ledaren Ebba Busch Thor gjort, å ena sidan tala om behovet av en tuffare invandringspolitik men å andra sidan i riksdagen rösta för ökad anhöriginvandring. Det ligger då nära till hands för besvikna KD-sympatisörer att istället vända sig till SD eller M. https://nyheteridag.se/kd-sager-ja-till-regeringens-anhoriginvandring-far-kritik-i-sociala-medier/

Störst i SIFO-mätningen är Socialdemokraterna på 26,8 procent, klart lägre jämfört med valresultatet och historiskt fortsatt uruselt. Det bör ändå anses som anmärkningsvärt att det ledande partiet i Sveriges sannolikt odugligaste regering någonsin förmår attrahera drygt en fjärdedel av väljarkåren. Moderaterna spottar upp sig till andraplatsen med 19,1 procent, vilket är mätningens största ökning med 0,7 procentenheter.

Den rödgröna regeringen lyckas skrapa ihop 31,7 procent i SIFO.

Sverigedemokraterna får i denna mätning nöja sig med rangen som landets tredje största parti med 18,2 procent, en marginell ökning jämfört med föregående mätning. Därnäst placerar sig Centerpartiet med 8,8 respektive Vänsterpartiet med 8,7 procent. Det är i paritet med vad V brukar få i nästan varje opinionsundersökning. Tvåa från slutet på listan blir Miljöpartiet, vars 4,9 procent i varje fall innebär att partiet med nöd och näppe klarar riksdagsspärren.

Regeringen med stödpartier lyckas i föreliggande undersökning nå 31,7 procent under det att regeringen med stödpartier får 44,3 procent. Andelen osäkra väjare har vidare ökat: med 2,1 procentenhet till 14,9 procent.

SIFO brukar anses stå för de jämte SCB mest seriösa opinionsbarometrarna. Om detta kan anses vara välförtjänt eller ej må vara osagt. SIFO intervjuade 6316 personer under tiden 5-15 augusti – 1000 per telefon och resterande via webbpanel.

SIFO augusti 2019:

Socialdemokraterna 26,8 (+0,3)
Moderaterna 19,1 (+0,7)
Sverigedemokraterna 18,2 (+0,1)
Centerpartiet 8,8 (+-0)
Vänsterpartiet 8,7 (+0,1)
Kristdemokraterna 8,4 (-1,1)
Miljöpartiet 4,9 (+-0)
Liberalerna 3,8 (+0,2)

Om medias Messias-komplex: Expressen anser sig stå över lagen

15 augusti, 2019

Att journalister i allmänhet och särskild dem som är verksamma i mainstreammedia har en mycket hög uppfattning om sig själva visste vi redan. Förhållandet bekräftas på ett närmast övertydligt sätt i ett inlägg den 11 augusti av Expressens kulturchef och ställföreträdande ansvarige utgivare Karin Olsson, där denna ifrågasätter att medierna måste följa gällande lagar. https://www.expressen.se/kultur/vi-maste-prata-om-den-nya-jarnrorsskandalen-/

Olsson är upprörd över att Patent- och marknadsöverdomstolen ålagt SVT att betala ett skadestånd omfattande 190 000 kronor för att ha kränkt förre riksdagsmannen Kent Ekeroths (SD) upphovsrätt till en film denne gjorde i samband med den omskrivna så kallade järnrörsskandalen sommaren 2010. SVT skall enligt domen också stå för Ekeroths rättegångskostnader.

Karin Olsson: ”…medierna förväntas vara laglydiga”.

De blivande riksdagsledamöterna Ekeroth och Erik Almqvist samt Christian Westling råkade i överförfriskat tillstånd fram på småtimmarna  i delo med några personer i centrala Stockholm. I försvarssyfte plockade ett par av SDarna upp långa lättmetallrör som låg på gatan. Det var alltså närmare bestämt inte frågan om järnrör, men järnrör är naturligtvis mer rubrikskapande än lättmetallrör.

Nu tänker jag på intet sätt försvara de trenne SDarnas uppträdande denna olycksaliga natt – det var förvisso under all kritik och föga hedrande för det parti som valdes in i riksdagen några månader efter händelserna. När dessa blev allmänt kända något år senare tvingades Erik Almqvist, som då var partiets ekonomisk-politiske talesman, avgå och slog då upp sina bopålar i Ungern. Ekeroth tvingades tacka för sig efter ett krogtumult flera år senare.

Jag har följaktligen inte mycket att erinra mot Karin Olssons beskrivning av det faktiska händelseförloppet mer än själva termen ”järnrörsskandal”, eftersom det rent faktiskt inte gällde några ”järnrör”. Det verkligt intressanta med Olssons inlägg är dock inställningen, att media inte behöver följa gällande lagstiftning. Den inställningen är så typisk för många journalisters Messias-komplex. De anser sig stå över lagen bara genom att vifta med yttrandefrihetskortet.

Karin Olsson uttrycker det på följande sätt:

Nästa ”järnrörsskandal” kommer kanske aldrig att publiceras nu eftersom medierna förväntas vara laglydiga.

Sista ordet är inte sagt i detta rättsfall, eftersom SVT överklagat domen till Högsta domstolen (HD). Det skall sägas att medier såsom Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet tidigare tvingats betala skadestånd till Ekeroth, som därvid ”tjänat sig en hacka” enligt Karin Olssons magsura kommentar. Förhoppningsvis har HD tillräcklig stake för att stå emot trycket från systemmedia.

Kent Ekeroth fick rätt mot SVT.

Patent- och marknadsöverdomstolen har tidigare avvisat KD-politikern Sara Skyttedals upphovsrättsliga anspråk gentemot Dagens Nyheter, då tidningen publicerat hennes privata bilder från Israel där den nuvarande EU-parlamentarikern står bredvid en israelisk stridsvagn. Olsson gör den förmodligen korrekta iakttagelsen, att DN friades därför att Skyttedal – till skillnad från Ekeroth – själv publicerat sina bilder på nätet. Om detta var en rätt bedömning eller ej undandrar sig mitt bedömande.

Låt mig slutligen säga att yttrandefrihet och allmänintresse är viktiga värden i en demokrati. Det är emellertid laglydighet också. Den lärdom Expressen och alla andra bör dra av domen mot SVT är att media och dess medarbetare måste följa lagarna som alla andra medborgare. Gör man inte det får man räkna med rättsliga påföljder.

Sanktioner mot länder som förföljer kristna övervägs i Storbritannien – SD prioriterar sanktioner för förföljelse av homosexuella

10 juli, 2019

Förföljelsen av kristna i världen är värre än någonsin.

Storbritannien skall vara berett att införa sanktioner mot länder som förföljer kristna.

Denna slutsats dras i en rapport om förföljelse av kristna trosbekännare runt om i världen som utrikesminister Jeremy Hunt beställt av det brittiska utrikesdepartementet och som refereras i bland annat i vänstertidningen The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2019/jul/08/uk-government-urged-to-take-steps-to-prevent-persecution-of-christians

Hunt har klargjort att han avser att implementera rapportens slutsatser om han skulle väljas till ny brittisk premiärminister.

Det beräknas att cirka en tredjedel av jordens befolkning lider av religionsförföljelse av något slag varav omkring 80 procent är kristna. Merparten av förföljelserna äger rum i Mellanöstern, Afrika och Asien.

”Evidence suggests that acts of violence and other intimidation against Christians are becoming more widespread”, heter det i rapporten som förutom sanktioner även föreslår utbildning i religiös förståelse i syfte att komma till rätta med problemen.

Jag rekommenderar varmt Sverigedemokraternas partiledning att ta del av de brittiska slutsatserna. Om den gör det kanske man kan komma till insikt om att det eventuellt finns ännu angelägnare projekt än att rikta sanktioner mot stater som förföljer homosexuella, vilket partitopparna Jimmie Åkesson och Julia Kronlid föreslår i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 6 juli. https://www.svd.se/kapa-bistandet-till-homofientliga-stater

Åkesson och Kronlid anser dessutom att regeringen skall tillsätta ett särskilt sändebud/ambassadör med en egen stab inom ramen för utrikesdepartementet (UD) med uppgift att enbart fokusera på frågor om homoförföljelse. Debattörerna nämner särskilt Bangladesh, Sierra Leone, Uganda och Iran i sammanhanget.

Homosexuella avrättas i Iran.

Jag är helt ense med Åkesson och Kronlid om att förföljelse av homosexuella är ett betydande problem runt om i världen. I Iran, som utmärker sig negativt inom en rad områden när det gäller mänskliga rättigheter, brukar homosexuella hängas i stora lyftkranar på grund av brott mot sharialagarna. Ett barbari utan like som dock inte tycks uppröra HBTQ-rörelsen så att det stör. https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/609552-iran-hanger-tre-man-for-gaysex

Det allra bästa hade, enligt min ringa mening, emellertid varit om SD-ledningen yrkat på sanktioner mot länder som kränker mänskliga rättigheter över huvud taget inklusive dem som omfattar kristna, homosexuella och andra grupper. Nu har man valt att fokusera på homosexuella. Om det lyckade i detta överlåter jag åt mina läsare att ta ställning till.

Efter terrorn på Sri Lanka: kristna förblir den mest förföljda religiösa gruppen i världen

28 april, 2019

Omkring 250 dödades under de islamistiska terrorattackerna på Sri Lanka.

De fruktansvärda islamistiska terrordåden på Sri Lanka, som Islamiska staten (IS) påtagit sig ansvaret för, skördade enligt de senaste beräkningarna omkring 250 liv med minst dubbelt så många skadade. Det är ganska precis fem gånger så många som dödades av högerextremisten Brenton Tarrant vid moskéattackerna i Christchurch på Nya Zeeland i mars. Illdåden i Sri Lanka sägs ha varit en hämnd för attackerna i Christchurch. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mosk%C3%A9attacken_i_Christchurch

Terrorn i Christchurch framkallade med all rätt en storm av vrede och avsky i hela världen. Här hemma höll statsminister Stefan Löfven en presskonferens där han emfatiskt tog avstånd från Tarrants nidingsdåd. När det gäller de islamistiska självmordsdåden mot kyrkor och lyxhotell på Sri Lanka nöjde han sig med att framföra sina kondoleanser via Twitter – det gäller ju att inte stöta sig alltför mycket med de muslimska partimedlemmarna och  väljarna. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/g7dpEL/lofven-fordomer-attackerna-i-sri-lanka

Löfvens agerande kan betraktas som symptomatiskt för västvärldens reaktioner i stort. Västledare fördömer ofta och gärna vad de kallar ”högerextremism” (och terroristen i Christchurch var onekligen en tvättäkta högerextremist) men har betydligt svårare att lasta islam och islamism för motsvarande handlingar. Giles Fraser, en kristen församlingspräst i södra London, analyserar i The Guardian på ett samtidigt skarpt och nyanserat sätt västvärldens relativa tystnad visavi dåden på Sri Lanka. https://www.theguardian.com/commentisfree/2019/apr/21/sri-lanka-attacks-christians-worldwide-persecution-silence?CMP=share_btn_tw

Kejsar Nero i Rom utsatte de kristna för svåra förföljelser.

Fraser inleder med att hänvisa till det antika Roms blodiga förföljelser mot kristna trosbekännare under Nero (38-68) och andra kejsare och menar, att denna förföljelse möjligen överdrivits av sentida historiker. Nero gav de kristna skulden för Roms brand, som han av allt att döma själv var orsak till. När det gäller förföljelsen av kristna i vår egen tid råder däremot inga tvivel, anser Fraser (min översättning från engelska):

Men medan det kan ha varit sant att alltför mycket har gjorts av den romerska förföljelsen, är raka motsatsen sann nu. Vi genomlever en av de allvarligaste faserna av förföljelse mot kristna i historien och de flesta människor vägrar att erkänna det.

Pastor Giles Fraser fortsätter med att erinra om den förföljelse mot olika kristna grupperingar som ägde rum i det Ottomanska riket (Turkiet) åren 1894-1924, då de islamiska myndigheterna systematiskt mördade cirka 2,5 miljoner kristna människor. Det islamiska Turkiet har aldrig erkänt detta folkmord, och inte heller de svenska Socialdemokraterna anser numera att det var folkmord.

Kristna har under hela 1900-talet och framåt drivits ut från Mellanöstern med våldsamma metoder, konstaterar Fraser: ”Under hela 1900-talet och in i 2000-talet har kristna drivits ut ur Mellanöstern med bomber och kulor och med knappast ett pip till protester från det sekulära väst.”

Nordkoreanska kristna är värst utsatta.

Massakrerna på kristna på Sri Lanka, som tidigare drabbats hårt av inbördeskrig och terror av inhemskt slag, kommer delvis att behandlas av medierna under några dagar och kanske till och med veckor, samtidigt som en nedbrunnen katedral i Paris med noll dödsoffer röner avsevärt mer intresse än då kristna mördas och lemlästas på andra platser.

Fraser undrar för sin del om ledande företrädare för det sekulära och ”progressiva” väst, kanske på ett undermedvetet plan, tycker att den förhärjande islamistiska terrorn är vad som kan förväntas. De associerar kristendomen med påvligt maktmissbruk, korståg och inkvisition, med brittisk imperialism, Trump-anhängare och abortmotstånd. Om då kristet troende drabbas av terror och förföljelse är det i detta perspektiv inte mycket att bråka om.

Inte ens kristna kyrkor i västvärlden, menar Fraser, har gjort särskilt mycket för att fästa folks uppmärksamhet på den världsvida förföljelsen av kristna, ”därför att de fruktar att det lätt kan användas – vilket ibland sker – som en ursäkt för islamofobi”. En viktig fråga för många bedömare i väst i kölvattnet av muslimskt motiverade terrordåd är vidare huruvida det kommer att leda till förföljelse av muslimer. Som här i fallet Johan Mikaelsson i Svenska Dagbladet den 22 april: http://nyhetssida.se/johan-mikaelsson-risk-for-hamnd-mot-muslimer/

Enligt Pew Research Centre förblir kristna trosbekännare världens mest förföljda religiösa gruppering, låt vara att även muslimer är en utsatt grupp. Det beräknas att 245 miljoner kristna kommer att utsättas för olika typer av förföljelse och våldsamheter under innevarande år, en uppgång från 215 miljoner i fjol. Det kommunistiska och ateistiska Nordkorea toppar listan över länder där kristna har det svårast, men eljest är det huvudsakligen i den islamiska delen av världen som förföljelse sker. https://www.churchtimes.co.uk/articles/2018/29-june/news/world/christians-are-the-most-persecuted-religious-group-in-the-world-says-report

Notre Dame i Paris är en av de många franska kyrkor som utsatts för förstörelse.

Notre Dame-katedralens förstörelse i Paris är det mest uppmärksammade exemplet i sitt slag, men faktum är att över 800 kyrkor i Frankrike drabbades av olika slags attacker bara under 2018. Detta samtidigt som moskéer byggs i en rasande takt. I de norra delarna av Nigeria har den bestialiska islamistiska terrorgruppen Boko Haram förstört 900 kyrkor. https://www.christianpost.com/news/900-churches-in-nigeria-destroyed-by-boko-haram-173879/?fbclid=IwAR2YKiXDgWVsYhha_ckaknUo059BBq1Sg0_5nDZs9IAmAbCXHauW8xWS9VI

 

 

MPs klimatbusar vässar retoriken: ”Vi har fem år på oss”

31 mars, 2019

Panikmånglarna Alice Bah Kuhnke och Pär ”Snön kommer att försvinna” Holmgren toppar MPs EP-vallista.

Den 30 mars 2019 inträffade den tolfte upplagan av den så kallade Earth Hour. Den dag då miljömedvetna personer anmanades släcka lamporna mellan klockan 20.30 och 21.20 ”för jordens skull”. Jag och många med mig gjorde tvärtom – vi slog på alla lampor för livets och ljusets skull. Samma dag publicerade Expressen en debattext av klimatbusarna Alice Bah Kuhnke, Pär Holmgren och Rebecka Le Moine (MP). https://www.expressen.se/debatt/vi-har-fem-ar-pa-oss-for-att-undvika-katastrofen/

…insatsen vi gör under de kommande fem åren är helt avgörande för planetens framtid.

Bah Kuhnke och Holmgren är toppnamn på MPs EP-valsedel under det att Le Moine är riksdagsledmot och MPs talesperson för biologisk mångfald. De hävdar i sitt inlägg att det tid vi har kvar om vi vill, som det brukar heta,”rädda planeten” är fem år. Det är ett strå vassare än det tioårsperspektiv som de flesta andra domedagsprofeter tenderar att hänvisa till.

Således menade den dåvarande biträdande generalsekreteraren i FN, kanadensaren Maurice Strong, 1972 att det var tio år som gällde. Fixade vi inte det skulle katastrofen vara ett faktum. Dock fanns planeten av någon anledning kvar 1982, så jag förmodar att vi måste ha skött oss rätt bra. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/01/25/domedagshysteri-i-davos-och-det-ar-alltid-tio-ar-vi-har-pa-oss/

Det hindrade inte amerikanen Noel Brown, vid tillfället chef för FNs miljöprogram, från att 1989 upprepa tesen om ett tioårigt tidsfönster för att hindra jordens hotande undergång. Vilken som vi alla vet aldrig inträffade. Men vad vore miljöextremismen utan domedagsretorik? NASA-forskaren James Hansen drog 2006 till med, att under de kommande åren skulle Manhattan sjunka i havet och hälften av jordens arter utrotas.

James Hansen 2006: ”Manhattan kommer att sjunka i havet och hälften av jordens arter utplånas.”

Men, katten också, något som liknade jordens undergång behagade även denna gång lysa med sin frånvaro. Skam den som ger sig tänkte nog den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore när han 2007 – i samband med att han 2007 mottog Nobels fredspris, som han tilldelats av de tydligtvis svårt senila ledamöterna i den norska nobelpriskommittén – förutspådde Nordpolens nedsmältning inom sju år.

En av de senaste mer prominenta domedagsförkunnarna är Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, som 2018 menade att vi har ”mindre än tio år på oss” innan vi är rökta. Rockström tycks emellertid ha kommit på andra tankar, eftersom han tidigare i år i en debattartikel i Svenska Dagbladet hävdade att domedagsprofeterna har fel.

Professor Rockström är mig veterligt därmed den enda domedagsprofet som gått ut och tagit avstånd från sig själv. http://klimatsans.com/2019/02/24/rockstrom-backar/

För Pär Holmgren, Alice Bah Kuhnke och Rebecka Le Moine räcker det alltså inte med att profetera om jordens undergång och arternas utplåning i ett tioårigt perspektiv. Nu vässar de retoriken och påstår är det fem år som gäller. Allt för att tillsammans med Greta Thunberg och andra klimatbusar skrämma upp folk maximalt. Holmgren är beryktad för att tidigare ha förutspått att snön skulle försvinna och att det första han skulle göra om han blev statsminister vore att införa en klimatdiktatur.

Det avgörande misstaget Holmgren och hans kolleger bland panikmånglarna gör är att betrakta jorden som skör som vi människor måste linda in i bomull för att den inte skall kapsejsa och dö en kvalfull död tillsammans med oss arma jordbor. Detta synsätt har inte mycket med verkligheten att göra. Vår planet kan liknas vid en motståndskraftig organism som anpassar sig efter de mest skiftande förutsättningar och omständigheter. https://www.nsd.se/nyheter/jorden-overlever-med-eller-utan-manniskan-3679596.aspx

Jorden – en motståndskraftig organism.

Planeten Tellus har genom årmiljarderna överlevt de våldsammaste temperatursvängningar och naturkatastrofer. Jag vågar påstå att den, mänskligt att döma, kommer att överleva också det som väntar i framtiden ända tills solen slocknar och därmed omintetgör alla förutsättningar för liv på jorden. Därmed inte sagt att vi inte skall sträva efter att vårda vår natur och vår omgivning.

Klimatbusar, domedagsförkunnare och skräckmånglare kan vi dock vara utan.

Nej, en terrorist kan aldrig bli en Mensch!

28 februari, 2019

 

”Även terrorister är faktiskt människor.” Citatet är alldeles autentiskt och härrör från Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. Det skrevs visserligen redan den 20 april 2015 men har blivit mer eller mindre viralt när det nu diskuteras vad som bör hända med de IS-operatörer från Sverige, vilka nu efter det så kallade Kalifatets fall sitter fast i fångläger Syrien. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/qnVARo/aven-terrorister-ar-faktiskt-manniskor

Lindberg menar att terrorister är människor och som sådana påverkbara och möjliga att reformera. Mitt eget ingångsvärde är tvärtom att terrorister av den kaliber som ryms inom Islamiska staten och al Qaida – som inte tvekar att på sadistiskt värsta sätt halshugga, lemlästa, bränna levande eller spränga andra människor – är omänskliga.

Individer av denna typ har alldeles självförvållat mält sig ur varje meningsfull mänsklig gemenskap. Skulle de släppas fria i ett samhälle som det svenska skulle de utgöra en ständig fara för vanliga människor. Det är kanske möjligt att reformera dem till viss del, men i så fall måste detta arbete ske medan de på ett betryggande sätt sitter inom lås och bom, varom mera nedan.

Advokaten Thomas Olsson ägnar sig åt en liknande argumentation som Lindberg när han i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 27 februari hävdar, att det vore ”odemokratiskt” att stoppas IS-återvändare. Om Olsson har rätt skulle det innebära, att den demokratiska rättsstaten står helt handfallen när det gäller att skydda sig mot omänskliga våldsverkare. Och så kan vi ju inte ha det. https://www.svd.se/odemokratiskt-att-vilja-stoppa-is-atervandare?fbclid=IwAR3hB1JvsJbnRUs3dSoR4F_gFJsE-aoT99PomPf_Cwk8SlnEY4p7aLj03o8

Det är väl också osäkert hur pass uppriktig advokaten Olsson är när han talar sig varm för IS-terroristernas så kallade demokratiska rättigheter. Jag misstänker starkt att det i stort sett enda Olsson är intresserad av är att få utses till advokat i några saftiga terrormål och därmed bättra på sina redan väl tilltagna bankkonton ytterligare.

I jiddisch finns det ett litet fint ord som lyder Mensch. Det betyder rätt och slätt ”människa” på tyska, men i jiddisch är betydelsen ”en person med integritet och heder”. Eller helt enkelt en god människa. I denna vidare betydelse kan naturligtvis inga terrorister eller deras uppbackare vara människor. De må vara det i biologiskt avseende, men moraliskt/etiskt är de genomruttna. https://en.wikipedia.org/wiki/Mensch

Nej, Löfven har ingalunda ”stängt dörren” för IS-återvändare.

Det diskuteras nu ymnigt huruvida ”svenska” terrorister bör tillåtas återvända eller ej och, om de får den tillåtelsen, vad som därefter skall hända med dem. USAs president Donald Trump har bett europeiska länder ta ansvar för ”sina” IS-terrorister och hämta hem dem från Syrien, men det förslaget har inte rönt något entusiastiskt gensvar från merparten av de europeiska regeringarna.

Statsminister Stefan Löfven uppges i media ha ”stängt dörren” för de ifrågavarande terroristerna, men det är inte riktigt sant. Vad Löfven sagt är att de inte kommer att få någon ”konsulär hjälp” att återvända till Sverige. Om de lyckas praktisera sig hit på egen hand tänker Löfven med största sannolikhet inte stänga några dörrar eller göra någonting annat för att stoppa dem eller ens ifrågasätta deras svenska medborgarskap. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lofven-stanger-dorren-for-is-svenskar

Socialborgarrådet i Stockholm, Jan Jönsson (L) försäkrar för sin del att Stockholms stad tar till veritabla krafttag för att komma till rätta med problemet återvändande terrorister: ”Vi ringer och skriver brev till återvändare.” Skönt – då kan vi som bor i Stockholms-regionen sova lugnt om nätterna… https://nyheteridag.se/stockholms-stads-plan-for-is-atervandarna-ska-ringa-och-skriva-brev/

Ty faktum är att av de 300 personer som beräknas ha lämnat Sverige för att ägna sig åt eller aktivt understödja islamistisk terrorism i Mellanöstern anses cirka 150 ha återvänt på egen hand. Ett antal av dessa har konstaterats ägna sig åt IS-rekrytering i källarmoskéer i Malmö. https://nyheteridag.se/larmet-is-atervandare-rekryterar-i-malmo/

Av alla de förslag som hittills framställts beträffande vad som bör göras åt problemet med terroriståtervändare gillar jag det som presenterats av USA-kännaren och SD-debattören Ronie Berggren bäst. Berggren skriver i ett debattinlägg på SVT Nyheter den 21 februari: ”Anslutning till al Qaida-liknande rörelser måste göras olagligt och därför måste de som aktivt anslutit sig till dessa rörelser frihetsberövas.” https://www.svt.se/opinion/sverige-behover-ett-eget-guantanamo

Inrätta en svensk motsvarighet till Guantanamo-fängelset. Det föreslår Ronie Berggren i ett debattinlägg.

Ronie Berggrens lösning ligger i att inrätta ett interneringsläger av samma typ som det vilket upprättades av den amerikanska Bush-regeringen i Guantanamo (Gitmo) på Kuba 2002. Det anses vara så viktigt för USAs säkerhetspolitik att president Barack Obama, trots löften och försäkringar om motsatsen, inte lyckades stänga det under sina åtta år vid makten.

Björklund kan bli den svenska borgerlighetens quisling

8 november, 2018

Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) smider ränker.

Liberalernas ledare Jan Björklund överväger enligt uppgift från påstått väl insatta källor att byta block till det rödgröna. Han avser enligt samma källor att först avvakta liknande besked från Center-kollegan Annie Lööf innan han gör slag i saken. https://nyheteridag.se/kallor-bjorklund-vill-ga-over-till-de-rodgrona/

I syfte att rädda ansiktet kommer Björklund att göra sken av att försöka få till stånd en alliansregering ”ända in i kaklet”. Vad L-ledaren nu synes ägna sig åt är tveklöst en avancerad men ändå lätt genomskådbar form av partipolitiskt lurendrejeri.

Fullföljer han sina planer kommer han i ett historiskt perspektiv, även om han i egna ögon nog upplever sig som nationens räddare, framstå som en den svenska borgerlighetens quisling. Precis som herr Quisling själv en gång gjorde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Quisling

Den norske landsförrädaren Vidkun Quisling (1887-1945) fotograferad strax före sin avrättning på Akershus i Oslo den 24 oktober 1945.

Eller för att använda en term från psykiatrin: Jan Björklund uppvisar tydligt schizofrena drag. Ty å ena sidan säger han sig vilja se en alliansregering, men å andra sidan har han klargjort att L liksom C i riksdagen tänker rösta nej till en M-KD-regering , eftersom en sådan behöver åtminstone passivt stöd av Sverigedemokraterna. Med nej-röster från L och C faller ett sådant alternativ .https://nyheter24.se/maktkamp24/917428-liberalerna-kommer-rosta-nej-till-kristersson-som-statsminister

Det höjs nu liberala röster för att Jan Björklund, född i västgötska Skene 1962 samt tidigare utbildningsminister och vice statsminister, skall lämna sin post som partiledare och lämna plats åt förra statsrådet Nyamko Sabuni, som numera är verksam inom det privata näringslivet. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet motiverar de båda kommunalpolitikerna Anders Cnattingius och Henrik Thorsell i skånska Vellinge ett sådant ledarbyte bland annat på följande sätt:

I en tid då tomt politiskt poserande gentemot Sverigedemokraterna uppenbarligen bedömdes ha större betydelse inom Alliansregeringen än klarsynthet och substans, offrades Sabuni från posten som jämställdhets- och integrationspolitiker. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/l-politiker-vill-ersatta-bjorklund-med-sabuni-jan-har-gjort-sitt-/

Nyamko Sabuni: ”Ta makten med SD-stöd.”

De skånska L-debattörerna menar att detta grepp var ”ett obegripligt misstag”.

Jan Björklunds SD-fobi bottnar i att han enligt egen utsago lovat sina adoptivsöner Jesper Brifalk Björklund, 16 och Gustav Brifalk Björklund, 12 att aldrig någonsin ge SD något inflytande i svensk politik. I Björklunds perspektiv är detta långt viktigare än att visa respekt för folkviljan och de närmare 1,1 miljoner väljare som röstade på Sverigedemokraterna i senaste valet. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/06/12/l-i-existentiell-kris-bjorklund-drar-in-adoptivsonerna-i-valkampanjen/

Om Liberalerna i slutändan ansluter sig till sosseriet, miljönissarna och kommunisterna i Sveriges riksdag skulle detta även rent politiskt te sig logiskt i denna bloggares ögon. Jag framhöll således i egenskap av Ny Demokrati-politiker i ett debattinlägg i Länstidningen i Södertälje redan den 22 november 1992 om dåvarande Folkpartiet: ”Idag är ni, trots att ni kallar er folkpartiet liberalerna, ett socialdemokratiskt parti av klassiskt slag.”

Inrikesminister Gunnar Hedlund (BF), stasmintister Tage Erlander (S) och den senares medhjälpare Olof Palme under koalitionsregeringens tid i mitten på 1950-talet.

Jag finner inga skäl att, bortsett från partinamnet, ändra en enda bokstav i det omdömet. Att Centerpartiet sedan länge haft en speciell förkärlek för Socialdemokraterna är ett välkänt fenomen som resulterat i den så kallade kohandeln, en krisuppgörelse mellan sossar och bondeförbundare på 1930-talet, samt i koalitionsregeringen Socialdemokraterna-Bondeförbundet 1951-57. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kohandeln

Nyamko Sabuni vore enligt min uppfattning ett utmärkt val som efterträdare till Jan Björklund som L-ledare om hon  själv vill. Hon var som jämställdhets- och integrationsminister 2006-13 en av alliansregeringens mest sansade och kunniga ministrar, vilket sannolikt var största anledningen till att hon slutligen tvingades bort från Reinfeldt-ministären. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyamko_Sabuni

Sabuni föddes i Burundi 1969 och är numera verksam som ”hållbarhetschef” på teknikkonsultföretaget ÅF AB (före detta Ångpanneföreningen) sedan hon efterträtt Alice Bah Kuhnke. Att hon är syster till ”Sveriges mest lättkränkte man”, Kitimbwa Sabuni, bör inte läggas henne till last. Hon har tidigare uppmanat de borgerliga att ta makten med hjälp av SD. https://samtiden.nu/2017/08/nyamko-sabuni-ta-makten-med-sd-stod/