Posted tagged ‘Svenska Dagbladet’

Efter terrorn på Sri Lanka: kristna förblir den mest förföljda religiösa gruppen i världen

28 april, 2019

Omkring 250 dödades under de islamistiska terrorattackerna på Sri Lanka.

De fruktansvärda islamistiska terrordåden på Sri Lanka, som Islamiska staten (IS) påtagit sig ansvaret för, skördade enligt de senaste beräkningarna omkring 250 liv med minst dubbelt så många skadade. Det är ganska precis fem gånger så många som dödades av högerextremisten Brenton Tarrant vid moskéattackerna i Christchurch på Nya Zeeland i mars. Illdåden i Sri Lanka sägs ha varit en hämnd för attackerna i Christchurch. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mosk%C3%A9attacken_i_Christchurch

Terrorn i Christchurch framkallade med all rätt en storm av vrede och avsky i hela världen. Här hemma höll statsminister Stefan Löfven en presskonferens där han emfatiskt tog avstånd från Tarrants nidingsdåd. När det gäller de islamistiska självmordsdåden mot kyrkor och lyxhotell på Sri Lanka nöjde han sig med att framföra sina kondoleanser via Twitter – det gäller ju att inte stöta sig alltför mycket med de muslimska partimedlemmarna och  väljarna. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/g7dpEL/lofven-fordomer-attackerna-i-sri-lanka

Löfvens agerande kan betraktas som symptomatiskt för västvärldens reaktioner i stort. Västledare fördömer ofta och gärna vad de kallar ”högerextremism” (och terroristen i Christchurch var onekligen en tvättäkta högerextremist) men har betydligt svårare att lasta islam och islamism för motsvarande handlingar. Giles Fraser, en kristen församlingspräst i södra London, analyserar i The Guardian på ett samtidigt skarpt och nyanserat sätt västvärldens relativa tystnad visavi dåden på Sri Lanka. https://www.theguardian.com/commentisfree/2019/apr/21/sri-lanka-attacks-christians-worldwide-persecution-silence?CMP=share_btn_tw

Kejsar Nero i Rom utsatte de kristna för svåra förföljelser.

Fraser inleder med att hänvisa till det antika Roms blodiga förföljelser mot kristna trosbekännare under Nero (38-68) och andra kejsare och menar, att denna förföljelse möjligen överdrivits av sentida historiker. Nero gav de kristna skulden för Roms brand, som han av allt att döma själv var orsak till. När det gäller förföljelsen av kristna i vår egen tid råder däremot inga tvivel, anser Fraser (min översättning från engelska):

Men medan det kan ha varit sant att alltför mycket har gjorts av den romerska förföljelsen, är raka motsatsen sann nu. Vi genomlever en av de allvarligaste faserna av förföljelse mot kristna i historien och de flesta människor vägrar att erkänna det.

Pastor Giles Fraser fortsätter med att erinra om den förföljelse mot olika kristna grupperingar som ägde rum i det Ottomanska riket (Turkiet) åren 1894-1924, då de islamiska myndigheterna systematiskt mördade cirka 2,5 miljoner kristna människor. Det islamiska Turkiet har aldrig erkänt detta folkmord, och inte heller de svenska Socialdemokraterna anser numera att det var folkmord.

Kristna har under hela 1900-talet och framåt drivits ut från Mellanöstern med våldsamma metoder, konstaterar Fraser: ”Under hela 1900-talet och in i 2000-talet har kristna drivits ut ur Mellanöstern med bomber och kulor och med knappast ett pip till protester från det sekulära väst.”

Nordkoreanska kristna är värst utsatta.

Massakrerna på kristna på Sri Lanka, som tidigare drabbats hårt av inbördeskrig och terror av inhemskt slag, kommer delvis att behandlas av medierna under några dagar och kanske till och med veckor, samtidigt som en nedbrunnen katedral i Paris med noll dödsoffer röner avsevärt mer intresse än då kristna mördas och lemlästas på andra platser.

Fraser undrar för sin del om ledande företrädare för det sekulära och ”progressiva” väst, kanske på ett undermedvetet plan, tycker att den förhärjande islamistiska terrorn är vad som kan förväntas. De associerar kristendomen med påvligt maktmissbruk, korståg och inkvisition, med brittisk imperialism, Trump-anhängare och abortmotstånd. Om då kristet troende drabbas av terror och förföljelse är det i detta perspektiv inte mycket att bråka om.

Inte ens kristna kyrkor i västvärlden, menar Fraser, har gjort särskilt mycket för att fästa folks uppmärksamhet på den världsvida förföljelsen av kristna, ”därför att de fruktar att det lätt kan användas – vilket ibland sker – som en ursäkt för islamofobi”. En viktig fråga för många bedömare i väst i kölvattnet av muslimskt motiverade terrordåd är vidare huruvida det kommer att leda till förföljelse av muslimer. Som här i fallet Johan Mikaelsson i Svenska Dagbladet den 22 april: http://nyhetssida.se/johan-mikaelsson-risk-for-hamnd-mot-muslimer/

Enligt Pew Research Centre förblir kristna trosbekännare världens mest förföljda religiösa gruppering, låt vara att även muslimer är en utsatt grupp. Det beräknas att 245 miljoner kristna kommer att utsättas för olika typer av förföljelse och våldsamheter under innevarande år, en uppgång från 215 miljoner i fjol. Det kommunistiska och ateistiska Nordkorea toppar listan över länder där kristna har det svårast, men eljest är det huvudsakligen i den islamiska delen av världen som förföljelse sker. https://www.churchtimes.co.uk/articles/2018/29-june/news/world/christians-are-the-most-persecuted-religious-group-in-the-world-says-report

Notre Dame i Paris är en av de många franska kyrkor som utsatts för förstörelse.

Notre Dame-katedralens förstörelse i Paris är det mest uppmärksammade exemplet i sitt slag, men faktum är att över 800 kyrkor i Frankrike drabbades av olika slags attacker bara under 2018. Detta samtidigt som moskéer byggs i en rasande takt. I de norra delarna av Nigeria har den bestialiska islamistiska terrorgruppen Boko Haram förstört 900 kyrkor. https://www.christianpost.com/news/900-churches-in-nigeria-destroyed-by-boko-haram-173879/?fbclid=IwAR2YKiXDgWVsYhha_ckaknUo059BBq1Sg0_5nDZs9IAmAbCXHauW8xWS9VI

 

 

MPs klimatbusar vässar retoriken: ”Vi har fem år på oss”

31 mars, 2019

Panikmånglarna Alice Bah Kuhnke och Pär ”Snön kommer att försvinna” Holmgren toppar MPs EP-vallista.

Den 30 mars 2019 inträffade den tolfte upplagan av den så kallade Earth Hour. Den dag då miljömedvetna personer anmanades släcka lamporna mellan klockan 20.30 och 21.20 ”för jordens skull”. Jag och många med mig gjorde tvärtom – vi slog på alla lampor för livets och ljusets skull. Samma dag publicerade Expressen en debattext av klimatbusarna Alice Bah Kuhnke, Pär Holmgren och Rebecka Le Moine (MP). https://www.expressen.se/debatt/vi-har-fem-ar-pa-oss-for-att-undvika-katastrofen/

…insatsen vi gör under de kommande fem åren är helt avgörande för planetens framtid.

Bah Kuhnke och Holmgren är toppnamn på MPs EP-valsedel under det att Le Moine är riksdagsledmot och MPs talesperson för biologisk mångfald. De hävdar i sitt inlägg att det tid vi har kvar om vi vill, som det brukar heta,”rädda planeten” är fem år. Det är ett strå vassare än det tioårsperspektiv som de flesta andra domedagsprofeter tenderar att hänvisa till.

Således menade den dåvarande biträdande generalsekreteraren i FN, kanadensaren Maurice Strong, 1972 att det var tio år som gällde. Fixade vi inte det skulle katastrofen vara ett faktum. Dock fanns planeten av någon anledning kvar 1982, så jag förmodar att vi måste ha skött oss rätt bra. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/01/25/domedagshysteri-i-davos-och-det-ar-alltid-tio-ar-vi-har-pa-oss/

Det hindrade inte amerikanen Noel Brown, vid tillfället chef för FNs miljöprogram, från att 1989 upprepa tesen om ett tioårigt tidsfönster för att hindra jordens hotande undergång. Vilken som vi alla vet aldrig inträffade. Men vad vore miljöextremismen utan domedagsretorik? NASA-forskaren James Hansen drog 2006 till med, att under de kommande åren skulle Manhattan sjunka i havet och hälften av jordens arter utrotas.

James Hansen 2006: ”Manhattan kommer att sjunka i havet och hälften av jordens arter utplånas.”

Men, katten också, något som liknade jordens undergång behagade även denna gång lysa med sin frånvaro. Skam den som ger sig tänkte nog den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore när han 2007 – i samband med att han 2007 mottog Nobels fredspris, som han tilldelats av de tydligtvis svårt senila ledamöterna i den norska nobelpriskommittén – förutspådde Nordpolens nedsmältning inom sju år.

En av de senaste mer prominenta domedagsförkunnarna är Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, som 2018 menade att vi har ”mindre än tio år på oss” innan vi är rökta. Rockström tycks emellertid ha kommit på andra tankar, eftersom han tidigare i år i en debattartikel i Svenska Dagbladet hävdade att domedagsprofeterna har fel.

Professor Rockström är mig veterligt därmed den enda domedagsprofet som gått ut och tagit avstånd från sig själv. http://klimatsans.com/2019/02/24/rockstrom-backar/

För Pär Holmgren, Alice Bah Kuhnke och Rebecka Le Moine räcker det alltså inte med att profetera om jordens undergång och arternas utplåning i ett tioårigt perspektiv. Nu vässar de retoriken och påstår är det fem år som gäller. Allt för att tillsammans med Greta Thunberg och andra klimatbusar skrämma upp folk maximalt. Holmgren är beryktad för att tidigare ha förutspått att snön skulle försvinna och att det första han skulle göra om han blev statsminister vore att införa en klimatdiktatur.

Det avgörande misstaget Holmgren och hans kolleger bland panikmånglarna gör är att betrakta jorden som skör som vi människor måste linda in i bomull för att den inte skall kapsejsa och dö en kvalfull död tillsammans med oss arma jordbor. Detta synsätt har inte mycket med verkligheten att göra. Vår planet kan liknas vid en motståndskraftig organism som anpassar sig efter de mest skiftande förutsättningar och omständigheter. https://www.nsd.se/nyheter/jorden-overlever-med-eller-utan-manniskan-3679596.aspx

Jorden – en motståndskraftig organism.

Planeten Tellus har genom årmiljarderna överlevt de våldsammaste temperatursvängningar och naturkatastrofer. Jag vågar påstå att den, mänskligt att döma, kommer att överleva också det som väntar i framtiden ända tills solen slocknar och därmed omintetgör alla förutsättningar för liv på jorden. Därmed inte sagt att vi inte skall sträva efter att vårda vår natur och vår omgivning.

Klimatbusar, domedagsförkunnare och skräckmånglare kan vi dock vara utan.

Nej, en terrorist kan aldrig bli en Mensch!

28 februari, 2019

 

”Även terrorister är faktiskt människor.” Citatet är alldeles autentiskt och härrör från Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. Det skrevs visserligen redan den 20 april 2015 men har blivit mer eller mindre viralt när det nu diskuteras vad som bör hända med de IS-operatörer från Sverige, vilka nu efter det så kallade Kalifatets fall sitter fast i fångläger Syrien. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/qnVARo/aven-terrorister-ar-faktiskt-manniskor

Lindberg menar att terrorister är människor och som sådana påverkbara och möjliga att reformera. Mitt eget ingångsvärde är tvärtom att terrorister av den kaliber som ryms inom Islamiska staten och al Qaida – som inte tvekar att på sadistiskt värsta sätt halshugga, lemlästa, bränna levande eller spränga andra människor – är omänskliga.

Individer av denna typ har alldeles självförvållat mält sig ur varje meningsfull mänsklig gemenskap. Skulle de släppas fria i ett samhälle som det svenska skulle de utgöra en ständig fara för vanliga människor. Det är kanske möjligt att reformera dem till viss del, men i så fall måste detta arbete ske medan de på ett betryggande sätt sitter inom lås och bom, varom mera nedan.

Advokaten Thomas Olsson ägnar sig åt en liknande argumentation som Lindberg när han i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 27 februari hävdar, att det vore ”odemokratiskt” att stoppas IS-återvändare. Om Olsson har rätt skulle det innebära, att den demokratiska rättsstaten står helt handfallen när det gäller att skydda sig mot omänskliga våldsverkare. Och så kan vi ju inte ha det. https://www.svd.se/odemokratiskt-att-vilja-stoppa-is-atervandare?fbclid=IwAR3hB1JvsJbnRUs3dSoR4F_gFJsE-aoT99PomPf_Cwk8SlnEY4p7aLj03o8

Det är väl också osäkert hur pass uppriktig advokaten Olsson är när han talar sig varm för IS-terroristernas så kallade demokratiska rättigheter. Jag misstänker starkt att det i stort sett enda Olsson är intresserad av är att få utses till advokat i några saftiga terrormål och därmed bättra på sina redan väl tilltagna bankkonton ytterligare.

I jiddisch finns det ett litet fint ord som lyder Mensch. Det betyder rätt och slätt ”människa” på tyska, men i jiddisch är betydelsen ”en person med integritet och heder”. Eller helt enkelt en god människa. I denna vidare betydelse kan naturligtvis inga terrorister eller deras uppbackare vara människor. De må vara det i biologiskt avseende, men moraliskt/etiskt är de genomruttna. https://en.wikipedia.org/wiki/Mensch

Nej, Löfven har ingalunda ”stängt dörren” för IS-återvändare.

Det diskuteras nu ymnigt huruvida ”svenska” terrorister bör tillåtas återvända eller ej och, om de får den tillåtelsen, vad som därefter skall hända med dem. USAs president Donald Trump har bett europeiska länder ta ansvar för ”sina” IS-terrorister och hämta hem dem från Syrien, men det förslaget har inte rönt något entusiastiskt gensvar från merparten av de europeiska regeringarna.

Statsminister Stefan Löfven uppges i media ha ”stängt dörren” för de ifrågavarande terroristerna, men det är inte riktigt sant. Vad Löfven sagt är att de inte kommer att få någon ”konsulär hjälp” att återvända till Sverige. Om de lyckas praktisera sig hit på egen hand tänker Löfven med största sannolikhet inte stänga några dörrar eller göra någonting annat för att stoppa dem eller ens ifrågasätta deras svenska medborgarskap. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lofven-stanger-dorren-for-is-svenskar

Socialborgarrådet i Stockholm, Jan Jönsson (L) försäkrar för sin del att Stockholms stad tar till veritabla krafttag för att komma till rätta med problemet återvändande terrorister: ”Vi ringer och skriver brev till återvändare.” Skönt – då kan vi som bor i Stockholms-regionen sova lugnt om nätterna… https://nyheteridag.se/stockholms-stads-plan-for-is-atervandarna-ska-ringa-och-skriva-brev/

Ty faktum är att av de 300 personer som beräknas ha lämnat Sverige för att ägna sig åt eller aktivt understödja islamistisk terrorism i Mellanöstern anses cirka 150 ha återvänt på egen hand. Ett antal av dessa har konstaterats ägna sig åt IS-rekrytering i källarmoskéer i Malmö. https://nyheteridag.se/larmet-is-atervandare-rekryterar-i-malmo/

Av alla de förslag som hittills framställts beträffande vad som bör göras åt problemet med terroriståtervändare gillar jag det som presenterats av USA-kännaren och SD-debattören Ronie Berggren bäst. Berggren skriver i ett debattinlägg på SVT Nyheter den 21 februari: ”Anslutning till al Qaida-liknande rörelser måste göras olagligt och därför måste de som aktivt anslutit sig till dessa rörelser frihetsberövas.” https://www.svt.se/opinion/sverige-behover-ett-eget-guantanamo

Inrätta en svensk motsvarighet till Guantanamo-fängelset. Det föreslår Ronie Berggren i ett debattinlägg.

Ronie Berggrens lösning ligger i att inrätta ett interneringsläger av samma typ som det vilket upprättades av den amerikanska Bush-regeringen i Guantanamo (Gitmo) på Kuba 2002. Det anses vara så viktigt för USAs säkerhetspolitik att president Barack Obama, trots löften och försäkringar om motsatsen, inte lyckades stänga det under sina åtta år vid makten.

Björklund kan bli den svenska borgerlighetens quisling

8 november, 2018

Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) smider ränker.

Liberalernas ledare Jan Björklund överväger enligt uppgift från påstått väl insatta källor att byta block till det rödgröna. Han avser enligt samma källor att först avvakta liknande besked från Center-kollegan Annie Lööf innan han gör slag i saken. https://nyheteridag.se/kallor-bjorklund-vill-ga-over-till-de-rodgrona/

I syfte att rädda ansiktet kommer Björklund att göra sken av att försöka få till stånd en alliansregering ”ända in i kaklet”. Vad L-ledaren nu synes ägna sig åt är tveklöst en avancerad men ändå lätt genomskådbar form av partipolitiskt lurendrejeri.

Fullföljer han sina planer kommer han i ett historiskt perspektiv, även om han i egna ögon nog upplever sig som nationens räddare, framstå som en den svenska borgerlighetens quisling. Precis som herr Quisling själv en gång gjorde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Quisling

Den norske landsförrädaren Vidkun Quisling (1887-1945) fotograferad strax före sin avrättning på Akershus i Oslo den 24 oktober 1945.

Eller för att använda en term från psykiatrin: Jan Björklund uppvisar tydligt schizofrena drag. Ty å ena sidan säger han sig vilja se en alliansregering, men å andra sidan har han klargjort att L liksom C i riksdagen tänker rösta nej till en M-KD-regering , eftersom en sådan behöver åtminstone passivt stöd av Sverigedemokraterna. Med nej-röster från L och C faller ett sådant alternativ .https://nyheter24.se/maktkamp24/917428-liberalerna-kommer-rosta-nej-till-kristersson-som-statsminister

Det höjs nu liberala röster för att Jan Björklund, född i västgötska Skene 1962 samt tidigare utbildningsminister och vice statsminister, skall lämna sin post som partiledare och lämna plats åt förra statsrådet Nyamko Sabuni, som numera är verksam inom det privata näringslivet. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet motiverar de båda kommunalpolitikerna Anders Cnattingius och Henrik Thorsell i skånska Vellinge ett sådant ledarbyte bland annat på följande sätt:

I en tid då tomt politiskt poserande gentemot Sverigedemokraterna uppenbarligen bedömdes ha större betydelse inom Alliansregeringen än klarsynthet och substans, offrades Sabuni från posten som jämställdhets- och integrationspolitiker. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/l-politiker-vill-ersatta-bjorklund-med-sabuni-jan-har-gjort-sitt-/

Nyamko Sabuni: ”Ta makten med SD-stöd.”

De skånska L-debattörerna menar att detta grepp var ”ett obegripligt misstag”.

Jan Björklunds SD-fobi bottnar i att han enligt egen utsago lovat sina adoptivsöner Jesper Brifalk Björklund, 16 och Gustav Brifalk Björklund, 12 att aldrig någonsin ge SD något inflytande i svensk politik. I Björklunds perspektiv är detta långt viktigare än att visa respekt för folkviljan och de närmare 1,1 miljoner väljare som röstade på Sverigedemokraterna i senaste valet. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/06/12/l-i-existentiell-kris-bjorklund-drar-in-adoptivsonerna-i-valkampanjen/

Om Liberalerna i slutändan ansluter sig till sosseriet, miljönissarna och kommunisterna i Sveriges riksdag skulle detta även rent politiskt te sig logiskt i denna bloggares ögon. Jag framhöll således i egenskap av Ny Demokrati-politiker i ett debattinlägg i Länstidningen i Södertälje redan den 22 november 1992 om dåvarande Folkpartiet: ”Idag är ni, trots att ni kallar er folkpartiet liberalerna, ett socialdemokratiskt parti av klassiskt slag.”

Inrikesminister Gunnar Hedlund (BF), stasmintister Tage Erlander (S) och den senares medhjälpare Olof Palme under koalitionsregeringens tid i mitten på 1950-talet.

Jag finner inga skäl att, bortsett från partinamnet, ändra en enda bokstav i det omdömet. Att Centerpartiet sedan länge haft en speciell förkärlek för Socialdemokraterna är ett välkänt fenomen som resulterat i den så kallade kohandeln, en krisuppgörelse mellan sossar och bondeförbundare på 1930-talet, samt i koalitionsregeringen Socialdemokraterna-Bondeförbundet 1951-57. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kohandeln

Nyamko Sabuni vore enligt min uppfattning ett utmärkt val som efterträdare till Jan Björklund som L-ledare om hon  själv vill. Hon var som jämställdhets- och integrationsminister 2006-13 en av alliansregeringens mest sansade och kunniga ministrar, vilket sannolikt var största anledningen till att hon slutligen tvingades bort från Reinfeldt-ministären. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyamko_Sabuni

Sabuni föddes i Burundi 1969 och är numera verksam som ”hållbarhetschef” på teknikkonsultföretaget ÅF AB (före detta Ångpanneföreningen) sedan hon efterträtt Alice Bah Kuhnke. Att hon är syster till ”Sveriges mest lättkränkte man”, Kitimbwa Sabuni, bör inte läggas henne till last. Hon har tidigare uppmanat de borgerliga att ta makten med hjälp av SD. https://samtiden.nu/2017/08/nyamko-sabuni-ta-makten-med-sd-stod/

Det lyckade toppmötet i Helsingfors och hatet mot Trump

19 juli, 2018

Både Trump och Putin föreföll nöjda med mötet i Helsingfors.

USAs president Donald J. Trump har träffat sina ryska motsvarighet Vladimir V. Putin i Finlands huvudstad Helsingfors. Det borde han enligt den samlade klokskapen hos etablerade media och politiker inte ha gjort. Trump har således i amerikanska media kallats både ”traitor” och ”Putin´s bitch” och detta enbart på grund av presskonferensen efter mötet med Putin.

Det har knappast varit bättre i Sverige. Somliga mediaoperatörer som man hade förväntat sig betydligt mer av tycks få kortslutning i hjärnregionerna när det gäller den 45e amerikanske presidenten: den eventuella analytiska förmågan får ge vika för hat och illvilja.

Ett typexempel härvidlag är Svenska Dagbladets Per Gudmundson, som hävdar att Trump ”lever vänsterns våta dröm” och talar om presidentens ”diplomatiska härjningståg” I Europa; Gudmundson syftar även på det likaledes lyckade NATO-mötet i Bryssel.. Att Gudmundson förlorat förmågan till klart tänkande när det gäller Donald Trump visas av att han – på fullt allvar, får man förmoda – jämför USAs 45e president med Filippinernas Rodrigo Duterte och Zimbabwes Robert Mugabe. https://www.svd.se/donald-trump-lever-vansterns-vata-drom

Det är sannerligen ett medialt lågvattensmärke när bedömare saknar förmågan att skilja USAs ordinarie utrikespolitik från uttalanden på en presskonferens efter ett toppmöte ägnat åt det onekligen vällovliga syftet att minska spänningarna mellan två av världens mäktigaste statsbildningar. Precis som när Richard Nixon mötte Sovjetunionens diktator Leonid Brezjnev och Röda Kinas envåldshärskare Mao Tse-tung året 1972.

Richard Nixon och Leonid Brezjnev i Vita huset 1972.

Jag vågar påstå att båda dessa möten gagnade världsfreden, och Nixon (och hans dåvarande nationelle säkerhetsrådgivare Henry Kissinger) fick också välförtjänt beröm för sin framsynta utrikespolitik. Med Trump är det annorlunda – han skall av någon svårbegriplig anledning rullas i tjära och fjädrar oavsett vad han tar sig för. Problemet för Trump-hatets vänner är bara att mötet med Putin – liksom mycket annat som Trump gjort – blev en betydande framgång, något som till och med SVTs utrikesreporter Per Anders Engler tvingades erkänna i ett inslag.

Trumps kritiker på hemmaplan och ute i världen tycks mena att USA-presidenten borde ha läst lusen av sin ryska motsvarighet och mer eller mindre hotat med krig. Istället valde Trump, att döma av det som sades på presskonferensen, att tona ner skiljaktigheterna mellan de båda stormakterna även om alla vet vet att sådana finns det rätt gott om. Att det ändå förekom divergerande meningar under det 90 minuter långa mötet framgår av att Putin kallade mötet ”uppriktigt”, en diplomatisk omskrivning för att allt inte var harmoniskt.

Det visar enligt min mening att Trump är en ansvarsfull världsledare som inser att bilateral konfrontation mellan USA och Ryssland inte är något självändamål. Som Trump själv har uttryckt saken: ”I would rather take a political risk in pursuit of peace, than to risk peace in pursuit of politics.” Mer om mötet Trump-Putin här: https://www.lewrockwell.com/2018/07/donald-jeffries/the-trump-putin-conference/

Vad Trump framför på ett toppmöte med Ryssland och efterföljande presskonferens är en sak. USAs utrikespolitik visavi ryssarna en helt annan. Att påstå att Trump skulle vara Putins nickedocka är bara löjeväckande om man ser till hans göranden och låtanden så här långt. Man kan gott säga att president Trump varit tuffare mot Ryssland under de 18 månader han haft Ovala kontoret i Vita huset som sin arbetsplats än vad hans företrädare barack Obama var under sina åtta år vid makten.. http://thehill.com/opinion/white-house/397212-president-trump-is-tougher-on-russia-in-18-months-than-obama-in-eight

Redan under sin första månad som president införde Trump strikta sanktioner mot Ryssland för att visa vad han tyckte om den ryska annekteringen av Krim i Ukraina. Han har gått hårt åt Moskvas stöd för Syriens diktator Bashar al-Assad. Trump har vidare låtit stänga ryska diplomatiska egendomar i San Francisco, Washington, D. C. och New York samt det ryska konsulatet i Seattle.  Vidare solidariserade sig Trump-administrationen med Storbritannien när denna brännmärkte Ryssland som ansvarigt för mordförsöken på paret Sergej och Julia Skripal genom att utvisa ett antal ryska diplomater.

Det ryktas nu om att brittisk säkerhetstjänst har lyckats identifiera de personer av rysk härkomst som är ansvariga för förgiftningen av far och dotter Skripal, vilka för övrigt erbjudits nya identiteter i USA. Detta har emellertid tillbakavisats av den brittiska administrationen som enbart spekulationer.  Personligen tvivlar jag inte ett ögonblick på att ryssarna var inblandade. https://www.politico.eu/article/sergei-skripal-russia-spy-poisoning-uk-police-identify-suspects-report/

Donald Trump i bönemöte med kristna pastorer från Las Vegas-området under sin presidentvalskampanj 2016.

Frågan är vad som ligger bakom det formliga hat som kommit president Donald Trump till del. Själv skulle jag vilja peka på två faktorer:

1. Trump är så politiskt inkorrekt man kan vara med exempelvis en skeptisk inställning till klimatevangeliet; han är en varm Israel-vän som flyttat USAs ambassad från Tel Aviv till Jerusalem; han har en kritisk uppfattning om EU och dess immigrationspolitik; han driver en tullvänlig politik som avviker från frihandelsidealet; han vill kraftigt begränsa muslimsk invandring till USA; han hyllar familjen som institution och har genomgått något av en kristen väckelse under sin hittillsvarande tid i Vita huset.

2. Etablerade politiker och media klarar helt enkelt inte av Trumps ledarstil som gör det svårt eller omöjligt för dem att placera in honom i ett visst fack. Det är naturligtvis sant att många av hans uttalanden och Twitter-aktiviteter tycks spreta åt alla håll, men man tycker ändå det skulle vara möjligt att skilja detta från USAs aktuella politik. Att så icke är fallet framgår tydligt av reaktionerna på mötet Trump-Putin i Helsingfors. Då är det alltför lätt att som Per Gudmundson göra helt vansinniga jämförelser med ett par av världens mest beryktade ledare.

Det måste därtill reta mediasnubbarna något oerhört att Trump inte har för vana att göra avbön varje gång han utsätts för en kritikstorm. Han rider istället ut stormen ifråga och fortsätter på sin linje som om inget har hänt. Inte heller har det förbättrat Trumps ställning i etablerade media att han betat av vallöfte efter vallöfte.

En klockringande domprost och Ship to Gaza-aktivist

5 juli, 2018

Domprost Mats Hermansson propagerar för Ship to Gaza i Visby.

Precis när Svenska Dagbladet-krönikören Thomas Gür skulle avsluta sitt seminarium om kriminalitet och integration utanför Visby domkyrka och lämna plats för frågor avbröts evenemanget av att det började ringa i domkyrkans klockor.

Domkyrkoprosten Mats Hermansson hade tagit sig före att ringa i klockorna med motivationen att det av någon anledning skulle vara ”fara å färde” – Gür hade enligt uppgift varit oförsynt nog att bland annat ta upp ämnet om invandrares överrepresentation i våldtäktsstatistiken vilket Hermansson tydligtvis upplevde som oerhört provocerande.

”Jag vill inte ha skiten här”, skall Hermansson ha yttrat enligt människor på plats. http://katerinamagasin.se/domprost-avbrot-thomas-gurs-seminarium-om-kriminalitet-med-klockringning-jag-vill-inte-ha-skiten-har/

Domkyrkoprosten har även avseende den aktuella händelsen yttrat: ”Jag fick knuffa mig fri. Det var en mycket obehaglig situation efteråt.” Påståendena jävas av en filmupptagning där domprosten konfronteras av Gür och några andra mötesdeltagare. Hermansson utsätts visserligen av  kritik för sitt omotiverade tilltag – fattas bara annat – men något knuffande märks inte .http://www.helagotland.se/almedalen/hermansson-avbrot-tal-med-klockringning-15231247.aspx

Detta är inte första gången domkyrkoprosten Mats Hermansson är i blåsväder. Förra året fick han exempelvis en skriftlig reprimand från domkapitlet till följd av vad som angavs vara bristande respekt och lojalitet gentemot biskopen Sven-Bernhard Fast sedan denne riktat kritik mot Hermanssons sätt att sköta arbetet vid domkyrkoförsamlingen. http://www.dagen.se/nyheter/domprost-mats-hermansson-falls-for-bristande-lojalitet-1.1074614

Klockringningen i Visby enligt en karikatyrtecknare.

Det kan vidare nämnas att domkyrkoprost Hermansson gjort sig känd som politisk aktivist till förmån för det återkommande antiisraeliska propagandajippot Ship to Gaza, något som ligger väl i linje med Svenska kyrkans Israel-fientliga policy. https://shiptogaza.se/sv/nyhet/gotland-i-solidaritet-med-gaza?page=123

Det rapporteras nu att Hermansson ångrar sitt tilltag att ringa i klockorna i anledning av Thomas Gürs oannonserade seminarium. Klockringning med avsikten att varna för fara skall normalt ske endast vid hot om krig eller motsvarande, men har missbrukats av kyrkliga företrädare vid tidigare tillfällen för att exempelvis störa offentliga möten som hållits av Sverigedemokraterna. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/02/kyrkklockorna-i-sveg-manifesterade-mot-yttrandefriheten-storde-sd-mote/

Det är bra att Mats Hermansson ångrar sig. Hans agerande kastar ändå blixtbelysning över Svenska kyrkans djupa kris och rådande förfall, något som jag tidigare lyft fram bland annat i detta blogginlägg: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/03/02/svenska-kyrkans-forfall/

 

Socialdemokraterna mot sitt sämsta val någonsin-Åkesson statsministerkandidat

23 maj, 2018

Socialdemokraterna noterar rena Juholt-siffror i DN/Ipsos majmätning.

I riksdagsvalet 2010 fick Socialdemokraterna 30,7 procent av rösterna. Det var partiets sämsta valresultat sedan våren 1914. Följden blev att Mona Sahlin tvingades bort som partiledare och ersattes av Håkan Juholt, vilken dock visade sig vara ett rungande stolpskott. Juholt ersattes i sin tur av Metall-basen Stefan Löfven i januari 2012.

Löfven ledde sossarna till ett marginellt bättre resultat 2014 med 31,0 procent av väljarnas röster, vilket räckte till en något skakig regeringsbildning med Miljöpartiet och med stöd av Vänsterpartiet. Orsaken till att den rödgröna regeringsbildningen kunnat äga bestånd till dags dato beror helt och hållet på allianspartiernas inkompetens bottnande i en till synes panisk förskräckelse för att regera.

Stefan Löfven må ha säkrat fortsatt regeringsinnehav för Sveriges traditionella maktparti, men han har inte kunnat hindra en fortsatt tillbakagång vad beträffar väljarsympatier. Detta bekräftas av DN/Ipsos majmätning 2018, som ger S-partiet magra 24,0 procent. Moderaterna parkerar på en opinionsmässig andraplats med 22,0 procent under det att Sverigedemokraterna ökar till 20,0 procent hos det aktuella mätinstitutet. https://samtiden.nu/2018/05/ipsos-bekrafar-trenden-s-pa-vag-mot-kollaps/

Många kurvor pekar uppåt i Löfvens och de rödgrönas Sverige…

Av intresse i Ipsos-undersökningen är vidare att Centerpartiet går tillbaka med 3 procentenheter till 9,0 procent. Detta kan rimligen förklaras med att C lotsade igenom regeringsförslaget att låta 9000 så kallade ensamkommande stanna i landet trots obefintliga asylskäl. Förslaget rimmar naturligtvis väldigt illa eller inte alls med regeringens påstått skärpta migrationspolitik. Notabelt är vidare att Kristdemokraterna når över 4-procentsspärren till riksdagen.

Ipsos-mätningen bygger på 1808 intervjuer.

Eftersom det endast återstår knappt fyra månader till valet den 9 september är det inte särdeles svårt att föreställa sig den panik som just nu rimligen råder i det socialdemokratiska partikansliet på Sveavägen 68 i Stockholm. Det alltfler sossar och andra sannolikt frågar sig är nu om även de trots allt relativt stabila socialdemokraterna här hemma är på väg att dras ned i det slukhål som fått systerpartier i andra länder att nära nog utplånas. https://www.svd.se/slukhalen-som-hotar-europas-socialdemokrater

”Politiska slukhål hotar socialdemokratin i fler europeiska länder”, konstaterar Svenska Dagbladets Göran Eriksson i en analys den 30 april 2017 och fortsätter: ”Marken öppnar sig plötsligt under tidigare framgångsrika partier, som näst intill utplånas.”

I många länder är S-partierna bara skal jämfört med forna storhetsdagar…här besöker den svenske S-ledaren det norska broderpartiet, som dock ännu ter sig förhållandevis stabilt.

Detta var precis vad som hände i valet i Nederländerna i mars 2017, då det socialdemokratiska partiet föll från 24,7 procent i föregående val ända ner till 5,7 procent. Precis lika illa gick det i valen i Frankrike respektive Tjeckien: socialdemokraterna så gott som utraderas från den politiska kartan. Även socialdemokraterna i Tyskland misslyckades, låt vara att raset inte blev lika eftertryckligt där. Den här utvecklingen brukar kallas ”pasokifiering” efter det grekiska sossepartiet Pasoks kraftiga tillbakagång. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/11/18817/

Svensk politisk historia är i långa stycken synonym med Socialdemokratiska arbetarepartiets (SAP) historia. Partiets bästa valresultat inträffade krigsåret 1940 med 53,8 procent. Det är ju ett känt fenomen att folk i orostider tenderar att ty sig till det som känns tryggt och invant. Något liknande kan sägas om det näst bästa S-valet 1968 om 50,1 procent då studentrevolter härjade och USA trappade upp sina krigsinsatser i Vietnam https://sv.wikipedia.org/wiki/Socialdemokraterna_(Sverige)

Nog för att det finns en del orosmoment såväl internationellt som nationellt 2018, men ingen tror på några 50 procent för SAP i det kommande valet. Snarare är väl hälften härav, det vill säga 25 procent, en realistisk bedömning av vad som kan förväntas. Det kan till och med bli värre än så. Socialdemokraterna går med nästan 100-procentig säkerhet mot sitt sämsta valresultat någonsin. Sämst hittills var de 28,5 procent partiet fick i valet 1911, då Hjalmar Branting (1860-1925) var partiledare.

Jimmie Åkesson blir en seriös statsministerkandidat i september. Foto: SD Höganäs

Det är nog inte en alltför djärv gissning att Sverigedemokraterna – vars opinionskurva är i stigande i alla opinionsmätningar för tillfället – kommer att bli största parti den 9 september och det både i riksdagen samt i kommuner och landsting/regioner litet varstans i vår avlånga land. Därmed blir SD-ledaren Jimmie Åkesson på allvar en fullt tänkbar statsministerkandidat.