Nej, i dag känner jag mig inte jättestolt över att vara sverigedemokrat

Sveriges och NATOs flaggor vajar tillsammans.

Jag har varit medlem i SD i åtta år, och ibland bland känner jag mig särskilt stolt över att vara sverigedemokrat.

Som när Mattias Karlsson för inte så länge sedan i en riksdagsdebatt gav statsminister Stefan Löfven en välbehövlig lektion i demokrati. Karlsson pekade bland annat på  Socialdemokraternas traditionella stöd för kommunist- och extremiströrelser i exempelvis Angola och Mellanöstern. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/04/25/sd-karlsson-stallde-lofven-till-svars-for-terror-och-diktaturstod-lofven-pratade-jarnror/

Det tillhör förvisso undantagsfallen att jag inte instämmer i SDs officiella politik. Ett sådant undantag är NATO-frågan, vilket jag alltid varit öppen med. Jag menar, och det har jag gjort sedan jag blev politiskt aktiv för ganska precis 44 år sedan, att det är självklart att Sverige bör gå med i den västliga försvarsalliansen NATO. Detta är, som jag ser det, angelägnare än någonsin.https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/10/visst-bor-vi-ga-med-i-nato/

Ty är det inte uppenbart för alla, att vi inte klarar av att avvisa främmande intrång – och det behöver ju inte röra sig om en allomfattande invasion utan kan vara fråga om ett begränsat ingrepp av typ strategiskt betingad ockupation av Gotland – utan stöd utifrån?

I dag är det emellertid inte fråga om en ren och oförfalskad anslutning till NATO med åtföljande förpliktelser jag diskuterar, utan om ett godkännande av det så kallade värdlandsavtalet med samma NATO. Sverigedemokraterna i allmänhet och dess försvarspolitiske talesman i synnerhet har nu, tillsammans med Vänsterpartiet, tillkännagivit att man kommer att verka för att avtalets godkännande skjuts upp med ett år.

Det nya Kalla krigets upphovsman, tsar Putin, med några av sina militära höjdare.

V och SD har således deklarerat att partierna, vilka eljest inte har särdeles mycket gemensamt, kommer att begära en vilandeförklaring, ett minoritetsskydd reglerat i regeringsformen som går igenom om inte fem sjättedelar av riksdagens 349 ledamöter röstar emot det. Eftersom båda nämnda partier tillsammans får ihop 69 riksdagsmandat kommer avtalet alltså att skjutas upp med ett år om inget oförutsett inträffar fram till dess att avgörandet tas i riksdagen nu på onsdag den 25 maj. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22866636.ab

Som jag nämnde inledningsvis är SDs roll i det här föga uppbyggliga taskspeleriet ingenting mitt hjärta fröjdar sig åt. ”Värdlandsavtalet riskerar urholka omvärldens förtroende för vår alliansfrihet”, förklarar SDs ledande försvarspolitiker, den förre partiledaren Mikael Jansson, enligt en TT-text den sverigedemokratiska inställningen. Kvalificerat trams. Det rör sig här om maskningspolitik i en fråga som ändå kommer att förloras.

Vänsterpartiet å sin sin sida skyller på att en lagändring av det slag ett värdlandsavtal skulle innebära risk för inskränkning av grundlagsfästa fri- och rättigheter. Precis som om detta parti med rötter i kommunismen på riktigt skulle bry sig om dessa rättigheter, vilka var icke-existerande i det gamla Sovjetunionen och synnerligen hårt ansatta i dagens alltmer totalitära Ryssland.

Som för övrigt avlossade startskottet för det nya Kalla kriget i höjd med Putins tillträde som president år 2000. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

Personligen är jag betydligt mer bekymrad över att ett uppskjutet avtal riskerar urholka omvärldens inklusive Putins förtroende för den svenska viljan att försvara det egna landet. Och alliansfriheten – ja, det var länge sedan den förlorade sitt bäst före-datum (vi är redan med i exempelvis EU och FN). Den hör uppriktigt sagt hemma på sophögen.

En svensk NATO-anslutning stärker inte bara vårt eget försvar, den skulle också vara bra för våra baltiska och nordiska grannar av vilka förutom Sverige endast Finland ännu så länge står utanför försvarsalliansen.

Kommunistisk 1 maj-affisch med slagord som skulle ha kunnat vara SDs.

Det har på sociala media sagts och skrivits föga smickrande omdömen om Sverigedemokraterna  i anledning av inställningen till värdlandsavtalet. Ett parti som nu alltså i en betydelsefull sakfråga – försvarsfrågan var den viktigaste anledningen till att jag gick med i SD 2008 – solidariserar sig med inte bara Vänsterpartiet utan också med de Nordkorea-älskande kommunisterna i Kommunistiska partiet (KP) och naturligtvis crackpot-typerna i Svenska motståndsrörelsen och därmed jämförbara extremnationalister. Att hävda att mitt kära parti hamnat i dåligt sällskap är en skrattretande underdrift.

Fullt lika långt som den rosenrasande Lars Wilderäng går i bloggen Cornucopia – där han kallar SD nationalsocialister, förrädare, rysslakejer etcetera – är jag förstås inte beredd att gå. Se själva vad Wilderäng i uppenbar affekt skriver här: http://cornucopia.cornubot.se/2016/05/de-nationella-socialisterna-och.html

Den förebådade vilandeförklaringen är dock i mina ögon tillräckligt illa för att jag skall uttala mitt nyanserade men likväl klara ogillande gentemot partilinjen här. Det skulle behövas en förutsättningslös debatt inom partiet om detta. Vilandeförklaringen (vilket ord!)  är en åtgärd som gör att vi står där med blottad strupe i ytterligare ett år, vilket jag menar vara oförsvarligt av ett parti som säger sig värna om det egna folkets väl och ve.

Att vårt land är oerhört sårbart har slutligen framgått av en rad incidenter och ”olyckor” under de senaste veckorna – med hälsningar från tsar Putin? Läs mer därom på Hans C. Petterssons utmärkta blogg Jihad i Malmö. http://jihadimalmo.blogspot.se/2016/05/med-en-halsning-fran-kamrat-putin.html

Dixi et salvavi animam meam. (Jag har talat och därmed räddat min själ).

Rapport om politisk extremism: förhöjt terrorhot under ”supervalåret”

Birgitta Ohlsson och Doris Högne Rydheim pekade på olika säkerhetsrisker: islamisterna och vänsterextremisterna farligast för demokratin.

Innevarande år 2014 är som bekant valår. Till och med ”supervalår”, som blivit den gängse beteckningen: val till europaparlamentet den 25 maj samt riksdags-, landstings- och kommunval den 14 september. Det innebär tyvärr också att de politiska extremisterna slipar sina knivar eller vilka vapen de nu föredrar att använda.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/okat-hot-fran-extrema-islamister_8947692.svd

Den 30 januari hölls en presskonferens, där regeringens utredare Doris Högne Rydheim, rektor vid Polishögskolan och tidigare avdelningschef på SÄPO, tillsammans med demokratiminister Birgitta Ohlsson presenterade en färsk regeringsrapport som redogör för aktuella hot mot vårt demokratiska styrelseskick. Se länk ovan.

De farligaste grupperingarna angavs, icke helt oväntat, vara autonoma vänsterextremister, företrädare för den så kallade vit makt-miljön samt militanta islamister. Enligt SÄPOs bedömning utgör islamisterna samt de autonoma vänstergrupperna det största konkreta hotet mot vår demokrati, under det att nationalsocialister i Svenska Motståndsrörelsen och därmed jämställda visserligen kan göra livet obehagligt för enskilda individer, men knappast hota samhället i dess grundvalar:

De autonoma har en tydlig avsikt att agera mot det demokratiska samhällets funktioner, genom angrepp mot partier och myndigheter och enskilda människors demokratiska fri- och rättigheter.

 Våldsvänstern i aktion.

De sammanslutningar eller nätverk det här är fråga om är i klartext Revolutionära Fronten (RF) och Antifascistisk Aktion (AFA), den senare även kallad Antifa-rörelsen enligt tyskt språkbruk. Denna uppstod som en kommunistisk reaktion mot den nationalsocialistiska våldsutvecklingen på 1930-talet men återuppstod i Tyskland och Östeuropa efter Berlinmurens fall 1989.

Även det trotskistiska Socialistiska Rättvisepartiet (SR), som hyllar den ”permanenta revolutionen” och till stor del använder sig av folkfrontstaktiken, bör nämnas i sammanhanget. Det var detta lilla parti som stod bakom de så kallade antinazistiska manifestationerna i Kärrtorp strax före jul, då man lyckades mobilisera så gott som hela det politiska etablissemanget att ställa upp på de autonomas sida – en icke föraktfull prestation. Som front använde SR den förment opolitiska gruppen Linje 17.

När det gäller de våldsbenägna islamisterna/jihadisterna gör SÄPO bedömningen, att minst 75 av dessa tagit sig till Syrien för att deltaga i striderna mot Assad-regimen. När de som överlevt inbördeskriget återvänder till Sverige finns en förhöjd risk att dessa islamkrigare genomför våldshandlingar och attentat även i Sverige, låt vara att Högne Rydheim menade att det i första hand är sådana som uppfattas ha förolämpat islam som kan råka illa ut.

Den misslyckade självsprängningen i centrala Stockholm i december 2010 tyder dock på att jihadisterna är fullt beredda att ställa till förödelse även bland allmänheten. Det är troligen endast en tidsfråga innan Sverige drabbas av ett allvarligt islamistiskt terrordåd.

 ”Svenska” jihadkrigare på plats i förödelsens Syrien.

Doris Högne Rydheim passade därtill på tillfället att göra ett personligt tillägg till uppräkningen av säkerhetshot. Bland dessa, menade hon, bör man även inrangera den så kallade counter-jihadismen; Högne Rydheim ansåg således att man ”bör vara litet uppmärksam” gentemot fötreträdare för denna inriktning, som visserligen inte använder sig av våldmetoder i dag men eventuellt skulle kunna göra det i framtiden!

Demokratiministern höll med: ”Absolut, vi vet inte hur morgondagens extremister ser ut”. Så varför peka ut just counter-jihadisterna?  Varför inte lika gärna fästa uppmärksamheten på de fullkomligt rosenrasande feminazisterna inom Femen och andra störda systerskap, vilka inte drar sig för att skända kyrkor och  andra helgedomar i syfte att föra fram sitt perverterade budskap?

Eller de om möjligt ännu galnare djurrätts- och anti-päls-aktivister som inte väjer för någonting, utan använder sig av våldsmetoder mot pälshandlare och minkuppfödare redan i dag?

Feminazisterna i Femen firar påven Benedictus XVIs avgång.

Nej, i stället lyfter Högne Rydheim fram en gruppering som med all rätt varnar för inflödet av muslimska trosbekännare till västvärlden, varav de mest extrema har målsättningen att röja väg för det världsomfattande kalifatet. Jag stöder inte nödvändigtvis allt som counterjihad-rörelsen gör eller tycker, men de som pekar på detta hot mot den västerländska civilisationen som vi känner den bör enligt mitt förmenande snarare hedras i stället för att hängas ut som säkerhetsrisker!

Dispatch Internationals oförvägna Ingrid Carlqvist gör slutligen denna analys av bästa märke:

http://www.d-intl.com/2014/01/31/ledare-doris-och-extremisterna/nggallery/image/selfies-slar-over-hela-varlden/

Fallet Kärrtorp: Ohelig samverkan nazister-kommunister

 Så här såg det ut i Kärrtorp den 15 december.

Södra Stockholms-förorten Kärrtorp söndagen den 15 december 2013.

Nationalsocialister från den så kallade Svenska Motståndsrörelsen (SMR) ryker ihop med vänsterextremister ur AFA/Revolutionära Fronten-kollektivet i samband med en antinazistisk manifestation som officiellt arrangerats av ett ”nätverk” som kallar sig Linje 17. Namnet härrör från tunnelbanans gröna linje 17.

Ett ögonvittne till händelserna i Kärrtorp – ”Klas”, som uppges vara en av demonstranterna – citeras i Dagens Nyheters nätversion den 15 december:

Vänsterextremister och högerextremister rök ihop på en gång. Det var som om de på (sic) på förväg kommit överens om att träffas och slåss. För mig påminner det hela om när fotbollsklubbars ”firmor” slåss.

DN-artikeln här:

http://mobil.dn.se/sthlm/28-personer-gripna-vid-manifestation-mot-nazism/

Vittnet Klas kommentarer gjordes innan den samlade vänstern hunnit redigera ut sin glättade bild av vad som ansågs ha hänt i Kärrtorp den aktuella söndagen. Den om ett idylliskt samkväm, med bland andra småbarn och pensionärer som deltagare, i en proletär Stockholms-förort som plötsligt angrips av vildsinta nazister. Jag tror Klas skildring kommer sanningen ganska nära.

Jag ifrågasätter inte att barnfamiljer och äldre personer anslutit sig till Linje 17s manifestation, som ögonskenligen arrangerades i syfte att protestera mot ”nazistiskt klotter och affischering”. Detta passar naturligtvis den hårda vänsterkärnan i Linje 17 som hand i handske – extremvänstern har aldrig tvekat att använda småbarn och åldringar som kanonmat i sina manifestationer.

 Extremisterna njuter av litet ömsesidigt påpucklande.

Jag ser det så här.

Då båda typerna av extremsocialister – nassarna och AFA-typerna – har mycket att vinna på en konfrontation av den här typen. Dels får de marginaliserade nassarna massor med gratisreklam i medierna, dels får de militanta ”antirasisterna” chansen att visa hur goda och humantitära de är. Alltså utnyttjar man den ömsesidiga avskyn till gagn för det gemensammas bästa, samtidigt som man får nöjet att puckla på varandra av hjärtans lust precis som fotbollshuliganerna plägar gå till väga. En ganska genial variant av ohelig samverkan.

En av talarna i Kärrtorp i söndags var Ammar Khorshed, som i en text i Expressen den 18 december presenteras som en talesperson för Linje 17. Khorshed utdelar skarp kritik mot polisens insats i samband med det våldsamma uppträdet och säger bland annat: ”I stället för att gripa dem som gjort sig skyldiga till uppenbara brott så försvarar man dem.”

Artikeln här:

http://www.expressen.se/nyheter/polisen-anmals-efter-nazistattack-i-karrtorp/

Man kan möjligen tycka att det är litet oförsiktigt av ett nätverk som vill framstå som opolitiskt att använda sig av en person som Ammar Khorshed som språkrör. Khorshed är nämligen en ledande aktivist i det så kallade Rättvisepartiet Socialisterna, en trotskistisk kampgrupp, som står Offensiv-gruppen vilken från och till sökt infiltrera den socialdemokratiska rörelsen – inte utan en viss framgång – nära. Bland annat tycks man ha fått rätt stort gehör för sina krav på en ”vinstfri välfärd” samt det ständiga misstänkliggförandet av polismakten. Offensiv är också namnet på partiets tidning.

Under sin studietid i Lund gjorde sig Ammar Khorshed så pass känd som militant aktivist, ockupant och generell bråkmakare att han fick äran figurera i en stor intervju i Sydsvenskan med stor bild och allt. I intervjun omtalar Khorshed bland annat: ”Parlamentet, eller kommunfullmäktige, är bara en plattform för att driva kampen utanför parlamentet.” Han tog vidare avstånd från stenkastning som rekommendabel politisk handling, ”men inte av moraliska skäl utan helt enkelt för att det inte gagnar kampen”.

Hela den informativa intervjun med Ammar Khorshed här:

http://www.sydsvenskan.se/varlden/ammar–khorshed-tar-avstand-fran-stenkastning/

Tilläggas kan att Khorshed kandiderade för sitt parti i valet 2010, då han studerade statsvetenskap vid universitetet i Lund. Kanske kändes marken för het under fötterna i Lund, nu är han i alla fall på plats i Kärrtorp med omnejd för att driva den revolutionära kampen vidare med ett ”opolitiskt nätverk” som front.

 Trotskisten Ammar Khorshed: talesperson för ”opolitiska nätverket ” Linje 17.

Denna bloggare har för övrigt själv haft det tvivelaktiga nöjet att studera Rättvisepartiet Socialisternas metoder på närmare håll. När jag deltog i ett fullmäktigesammanträde i Södertälje i mitten av 1990-talet avbröts mötet av, att några personer ur partiet uppenbarade sig och slog på kastruller med skedar med ett hiskeligt väsen som följd. De avhystes snart ur fullmäktigesalen men var troligen nöjda med den uppmärksamhet de lyckats åstadkomma. Man ockuperade ungefär vid samma tid även dåvarande Stadshuset i Södertälje.

Nu har sosseledaren och statsministerkandidaten Stefan Löfven meddelat, att han kommer att deltaga (dock ej tala) i den nya demonstration i Kärrtotp som anordnas av Linje 17 nu på söndag den 22 december. ”Det är så oerhört viktigt för oss i Sverige att visa att vi ska inte ha någon nazism, fascism eller främlingsfientlighet i Sverige”, citeras Löfven således i Aftonbladet den 18 december. Kommunism och vänsterextremism är det dock ur Löfvens perspektiv tydligen inte så farligt med.

Läs mer här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18046197.ab

Tydligen så viktigt att Löfven inte tvekar att gå arm i arm med demokratibelackare som Ammar Khorshed och andra revolutionärer. Antingen har Löfven monumentalt dåligt  omdöme, eller så omges han av usla rådgivare, kanske rentav sådana som står Offensiv-gruppen nära? Förutom Löfven avser samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna att skicka representanter till Kärrtorp på söndag. Från MP kommer exempelvis språkröret Åsa Romson och partisekreteraren Anders Wallner och från M försvarsminister Karin Enström. Folkpartiet skickar, icke helt oväntat, integrationsminister Erik Ullenhag. C ställer upp med Fredrick Federley.

 Löfven blir extremvänsterns främsta dragplåster.

Att Vänsterpartiet, som har gått i samma demonstrationer som Revolutionära Fronten tidigare och länge i tidigare versioner hade väpnad revolution på programmet, deltar med såväl nye partiledaren Jonas Sjöstedt och hans företrädare Lars Ohly, förvånar nog ingen.

Sverigedemokraternas press- och kommunikationsansvarige Martin Kinnunen klargör i AB-artikeln varför SD som enda riksdagsparti inte kommer till Kärrtorp på söndag:

Det är uteslutet dels av säkerhetsskäl. Det går en skara våldsbejakande vänsterextremister i demonstrationståget även denna gång. Såväl AFA som Revolutionära Fronten tillåts delta i Linje 17s aktiviteter. Det är grupper som ligger bakom många våldsdåd mot vårt parti. Sverigedemokraterna har som princip att inte delta i manifestationer tillsammans med antidemokratiska eller andra grupper som inte tar avstånd från våld.

Våldsamma konfrontationer av olika slag är rena livsluften för grupperingar som Rättvisepartiet Socialisterna, AFA,  Revolutionära Fronten och för den delen Svenska Motståndsrörelsen. Det är då man får tillfälle att visa upp sin proletära glöd hämtad från Surdegsharlem (Södermalm) eller någon mer burgen förort och skandera taktfasta ramsor av typ ”Ing-a fascist-ER på vå-ra ga-tor”. Om man sedan lyckas träffa någon meningsmotståndare i skallen med en sten eller sparka in nyllet på en annan är lyckan fullständig.

Tårtkastning verkar uppskattas hos Linje 17: bild från facebooksidan.

Fast på söndag vill man nog göra ett gott intryck på Löfven och de andra, för att tala med Lenin, nyttiga idioterna som låter sig utnyttjas av våldsvänstern.

Dags att ta vänstervåldet på allvar!

Revolutionära fronten, Vänsterpartiet och Ung vänster i enad front i Göteborg.

http://petterssonsblogg.se/2013/11/19/gryningsrad-mot-vansterextremister/comment-page-1/

Polismakten har enligt pressuppgifter i dag på morgonen den 19 november slagit till mot ett tiotal adresser i Mälardals-regionen (länken överst). Enligt polisens talesperson skall tillslagen ha gällt brott såsom olaga hot, skadegörelse och grov misshandel. Enligt uppgifter från Aftonbladet skall de personer som gripits ha kopplingar till vänsterextremistiska Revolutionära fronten (RF).

I Stockholm gjorde polisens nationella insatsstyrka i samarbete med SÄPO en räd mot två adresser. En stund därefter kom man enligt ögonvittnen ut med två gripna personer. Sammantaget har ett hittills okänt antal personer gripits.

Polisen har hittills varit förtegen om de politiska kopplingarna, eftersom man menar det kan försvåra lagförandet av de misstänkta individerna att återge alltför många detaljer från utredningen.

Proletariatets hjältar misshandlar en förment ”rasist”.

Revolutionära fronten är ett internationellt nätverk som vill störta det nuvarande demokratiska samhället och ersätta det med en socialistisk regim. Gruppen har för vana att hylla våldet som revolutionärt medel och har bland annat ägnat sig åt att misshandla personer och lägga ut våldshandlingarna på nätet.

I oktober misshandlade ligister ur RF en man i Stockholm som troddes vara ”rasist”. Det visade sig sedan att han i själva verket var en gästarbetare från Slovenien.

Revolutionära fronten samarbetar gärna med andra vänstergrupperingar. I anslutning till 75-årsminnet av Kristallnatten den 9 november höll RF tillsammans med Vänsterpartiet och Ung vänster en demonstration i Göteborg.

Det vore onekligen av stort intresse om SÄPO utredde kopplingarna mellan den utomparlamentariska Revolutionära fronten och det formellt demokratiska och parlamentariskt arbetande Vänsterpartiet. Det kan ju tänkas att samarbetet är betydligt mer omfattande än gemensamt deltagande i demonstrationer.

Demonstrationen i Göteborg rönte föga intresse i mainstreammedia. Man vågar knappt tänka på vilka rubriker som blivit följden av ett dylikt samarbete mellan Sverigedemokraterna och exempelvis extremnationalistiska Svenska motståndsrörelsen. Det hade antagligen blivit krigsrubriker flera dagar i rad.

Eller om morgonens polisiära insatser hade gällt nazister och/eller nationalistiska extremister. Kanske hade man hängt ut de gripna i form av porträttbilder på förstasidorna med rubriken De hotar den svenska demokratin eller liknande.

Något dylikt när det gäller vänstervåldet kommer sannolikt aldrig att ske så länge de våldsbejakande vänsterrevolutionärerna har talrika sympatisörer på redaktionerna. Vänstervåldet ursäktas dessutom lätt med att ”de är ändå emot rasismen”.

Det är dags att äntligen ta vänstervåldet på allvar!

Antisemitismen sprider sig norrut

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5699262

Det är alldeles tydligt att antisemitismen är på väg att utvecklas till ett allt större problem i Sverige. Jag har ofta på denna blogg berört det från Mellanöstern importerade judehatet i Malmö. Nu tycks antisemitismen också ha gjort inbrytningar längst upp i norra delen av vårt land.

Skådespelerskan Bianca Meyer berättar mormoderns historia i ”En enkel biljett”.

På annat sätt kan man inte gärna tolka det spektakel som utspelade sig vid en skola i Kiruna. Den judiska skådespelerskan Bianca Meyer gav torsdagen den 14 november en föreställning av enmanspjäsen ”En enkel biljett”, som skrivits av Ingela Lekfalk. Pjäsen handlar om Meyers mormor som överlevde förintelselägret Auschwitz.

Bianca Meyer berättar på följande sätt för Radio Norrbotten (se länken överst) om vad som utspann sig mitt under föreställningen:

Jag berättade min mormors historia, hon satt i Auschwitz…Det var folk som skrattade när bilder från Förintelsen visades, det var en av killarna som skrek Heil Hitler och någon annan ropade någonting om att jag skulle våldtas.

Meyer tyckte av naturliga skäl att det hela var ”väldigt obehagligt”. Inte heller tycks någon av de närvarande lärarna ha reagerat. Det framgår inte om de skändande eleverna var infödda norrbottningar av svensk härkomst eller tillhörde någon annan etnicitet, men oavsett vilket var uppträdandet givetvis lika förkastligt. Det skall tilläggas att flickorna i publiken samt merparten pojkar inte deltog i grovheterna.

Pöbelfasoner av detta slag, åtalbara under bland annat  lagrubriceringen ”hets mot folkgrupp”, tyder både på undermålig förmåga till empati och tydlig historielöshet. Så går det när regering och skolmyndigheter låter historieämnet i våra svenska skolor förfalla.

Grobianerna på sajten nationell.nu, som står nationalsocialistiska Svenska motståndsrörelsen nära, gottar sig naturligtvis och skriver om ”de så kallade judeförföljelserna” samt upplåter kommentatorsfältet åt diverse vulgära grovheter som synes vara hämtade direkt från närmsta svinstia, där dessa nassar utan tvivel brukar vältra sig i den nazistiska dyngan.

Dessa individers sinnessvaga resonemang brukar lyda ungefär som så: ”Förintelsen har aldrig ägt rum, men det var synd att Hitler bara lyckades ta kål på sex miljoner.”

Koncentrationslägerfångar bakom taggtråd.

Jag vill i sammanhanget passa på att tacka min mellanstadielärarinna Lena Forsberg Gunnarsson vid Högantorps folkskola utanför Södertälje, som lät oss 11-12-åringar få pålitliga kunskaper om vad som hade tilldragit sig i det nazityska imperiet mindre än 20 år tidigare. Vi bjöds även på skolresa till Judiska församlingen och Stora synagogan i Stockholm samt en biljett till föreställningen ”Anne Franks dagbok” med Maud Adelsohn i titelrollen på China-teatern.

Heder åt en sådan lärare – genom hennes initiativ blev jag och övriga elever effektivt vaccinerade mot alla  nazistiska försök till historieförvanskning.

Nationaldemokraterna och nazismen

Den 20 augusti intervjuades Elin Lövgren, nationaldemokratisk fullmäktigepolitiker i Södertälje, av lokaltidningen Länstidningen i en serie politikerintervjuer inför valet den 19 september. Lövgren fick bland annat följande fråga av intervjuaren Roland Pettersson: ”En del kallar er nazister. Hur ser du på nazismen?”

Lövgrens svar angavs enligt följande: ”Vi har inget med nazism att göra. Den hör till 30-talet. Det är ett skällsord som används för att slippa ta tag i problemet med massinvandringen.”

Hela intervjun på nedanstående länk:

http://lt.se/nyheter/1.925983-elin-vill-stoppa-invandringen

Problemet med det svaret är att det inte är riktigt sant. Nationaldemokraterna (ND) HAR med nazismen att göra. Och nazismen ÄR INTE  avgränsad i tid till 1930-talet. Däremot kan jag i viss mån instämma i svarets tredje del: ordet ”nazism” används förvisso av vänsterinriktade/politiskt korrekta debattörer i syfte att avfärda kritik av svensk invandringspolitik. Däremot kan man inte göra det så enkelt för sig att man avfärdar alla påståenden om nazism såsom varande osakliga.

Svensk nazism på 2000-talet.

Med NDs förhållande till nationalsocialismen ligger det till på följande sätt. Partiet, som leds av Elin Lövgrens fängelsedömde pojkvän Marc Abramsson, har vid flera tillfällen anlitat aktiva ur den öppet nazistiska organisationen Svenska motstånsdrörelsen (SMR) – som hyllar Adolf Hitler och vill göra väpnad revolution i Sverige – som vakter vid partievenemang. Vidare tillhör såväl ND som SMR de grupperingar som brukar finnas med vid den beryktade Salemmarschen den 9 november varje år, då extremnationalister från Sverige och utlandet samlas för att hedra en svensk 17-åring som mördades av invandrarungdom år 2000. Samröret mellan ND och SMR stannar dock inte där.

Nätsajten ”Nationell.nu” har således rapporterat om att NDs ungdomsförbund, Nationaldemokratisk ungdom (NDU), och SMR kommer att arrangera en fest i Göteborg den 28 augusti: ”Ungdomsförbundet till det demokratiska partiet Nationaldemokraterna arrangerar en fest ihop med den nationalsocialistiska organisationen Svenska motståndsrörelsen.” Evenemanget betecknas som en ”sensommarfest” och har lanserats som ”Kommando väst”; dess syfte uppges vara att samla in pengar till förmån för fem SMRare vilka dömts till fängelse för misshandel. Medarrangör är det nationalistiska skivbolaget Midgård.

Läs mer:

http://www.nationell.nu/2010/08/12/ndu-och-smr-arrangerar-fest-i-goteborg/

Svenska motståndsrörelsen, med den 33-årige Magnus Söderman som ”stark man”, tog vidare i somras öppet ställning för det ögonskenligen demokratiska partiet Nationaldemokraterna sedan ND-politiker i småländska Tranemo angripits i juli månad.

Så nog har ND, som hårt betonar den svenska etniciteten och på sikt vill ”repatriera” – ett finare ord för sparka ut – alla utomeuropeiska invandrare, ”med nazismen att göra.” Det är ingen hemlighet att ND ser Sverigedemokraterna (SD) som ett mjäkigt parti avseende synen på invandring. Man har så upprepade gånger angripit SD för att acceptera utomeuropeiska invandrare som medlemmar och kandidater, särskilt partiets Södertälje-avdelning. I likhet med renodlade nationalsocialister har ND också en djupt kritisk inställning till den judiska staten Israel.

Nationaldemokraterna är inte ett öppet nationalsocialistiskt parti. Såvitt jag förstår accepterar ND heller inte våld som medel i politiken. Däremot är det, som synes, väl dokumenterat att ND inte finner anledning att avsäga sig allt samröre med en brutalt nazistisk kamporganisation som SMR. Bland annat mot denna bakgrund tycker jag det finns goda skäl att beteckna Nationaldemokraterna som ett kryptonazistiskt parti.

Sedan kan man bara spekulera i varför partiet, med den spenslige Marc Abramsson i spetsen, hyser denna fascination inför de råa sällarna i SMR. Beträffande Elin Lövgren skulle jag vilja rekommendera henne ett fördjupat studium i modern historia.

Nationaldemokraterna finns i dag representerade i två kommuners fullmäktigeförsamlingar: Södertälje (två mandat) och Nykvarn (ett mandat).