Hanssons lilla brännvinsguide (XI)

PORSBRÄNNVIN

Pors är en anrik krydda när det gäller alkoholhaltiga drycker. Redan de gamla vikingarna lär ha kryddat sitt mjöd med denna ört. Ett annat namn för pors är skogshumle.

Pors växer över hela landet, i första hand i kärr, vid stränder och eljest där det är fuktigt. Det är bladen, som doftar harts, som ger brännvinet en fyllig och blommig smak. Denna innehåller, paradoxalt nog, såväl bitterhet som sötma.

På Systembolaget kan man inhandla en halvliters flaska Reimersholms porsbrännvin för strax under 200 kronor. Varumärket finns även med i förpackningen Svenska nubbar, vilken omfattar tio 5-centilitersflaskor kryddade brännvinssorter. Den pors som kommer till användning vid kryddningen handplockas i Dalarna om somrarna.

Man kan dock på ett synnerligen enkelt sätt göra sitt eget porsbrännvin. Man tar då en flaska okryddat brännvin/vodka och stoppar i en kvist pors. Därefter vänder man flaskan upp och ner några gånger. Efter ett dygn är det sålunda förfärdigade porsbrännvinet drickklart – observera att porsen först skall silas bort! Vill man ha en litet sötare smak kan man tillsätta en aning honung.

Mors, pors!

Den som ger sig ut för att plocka pors bör vara noga med att inte ta fel och i stället ta skvattram, som är en giftig växt. TV-profilen Ernst Kirchsteiger råkade i ett TV-inslag ha med just skvattram i stället för pors vilket fick en professor att tända till:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11964580.ab

Dock har skvattram historiskt använts i stället för pors både vid öl- och brännvinsframställning. Då denna ört har en narkotisk effekt är svår huvudvärk en otrevlig efterverkning. Och visst ja, man kan också dö i värsta fall.

Ni vet väl förresten att alkohol dödar långsamt. Men å andra sidan – vem fan har bråttom?

Så till snapsvisan, som vanligt egenproducerad:

Jag är en liten taliban från Skåne
(Melodi: ”Jag är en liten gåsapåg från Skåne”)

Jag är en liten taliban från Skåne,
jag tar det väldigt lugnt med alkohol.
Ty när man efter kalifatet tråne,
då duger det ej alls att säga skål!

Bin Ladin tar ej ens en snaps till mört-sill,
Profeten han var lika nykter med.
Så var även Hitlers sed,
men ni måste hålla med:
Det är bättre ta en whisky såsom Churchill!

Drick ansvarfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (VIII)

RÅNÄS BRÄNNVIN

En av de trevligare brännvinssorterna i Systembolagets sortiment är i mitt tycke Rånäs Brännvin med en alkoholhalt på 38 procent. Det emanerar från Rånäs bruk i Roslagen i Uppland. Det var familjen Reuterskiöld vid Rånäs slott som inledde brännvinstillverkningen på 1800-talet.

Huvudkrydda var redan från början pomerans som odlats i slottets fantastiska orangerier och som ger detta kryddade brännvin en frisk citrussmak. Där finns även smak av kanel samt inslag av cognac och lakrits. Rånäs Brännvin blev populärt inte bara i Uppland utan även i andra delar av landet.

Den så kallade brännvinskungen Lars Olsson Smith blev så förtjust i brännvinet, att han köpte receptet och flyttade över tillverkningen till Reimersholme i Stockholm. Produktionen fortsatte till Andra världskrigets utbrott 1939 då sockerransonering infördes. 1994 återlanserades Rånäs Brännvin som julsnaps, jämt 100 år efter nedläggningen av det ursprungliga bränneriet vid Rånäs slott. Tillverkningen sker numera med så kallade ekologiska råvaror utan bekämpningsmedel och konstgödning. Brännvinet görs på vete.

Det har visat sig att kryddningen med pomerans fungerar även vid osttillverkning, och i Rånäs slotts sortiment ingår därför även Rånäs brännvinsost som finns att tillgå på slottet, icke minst i samband med det traditionella julbordet. Osten ingår även i Väddö gårdsbutiks sortiment.

Pomerans är en citrusfrukt snarlik apelsin men med kryddigare och bittrare smak som gör den närmast oätlig i sig. Däremot är den som sagt utmärkt som krydda, och vid brännvinskryddning är det fruktens torra, rivna skal som används.

Rånäs slott är numera en modern konferensanläggning – bland de fasta gästerna märks tre spöken.

Rånäs slott har anor sedan 1300-talet men uppfördes i sin nuvarande skepnad 1833-44. Initiativtagare till slottsbygget var friherren och hovmarskalken Axel Didrik Reuterskiöld (1779-1834) som var gift två gånger – först med Maria Gustava Le Febure (1785-1813) och sedan med Juliana Vilhelmina Kjerrmansköld (1786-1822). Slottet förblev under släkten Reuterskiölds inflytande till 1928, då den stora ekonomiska depressionen ledde till att man förlorade såväl pengar som slott. Slottet övergick i Stockholms stads ägo och kom från 1931 att användas som behandlingshem för psykiskt sjuka.

Slottet restaurerades 1999 och förvandlades till en modern hotell- och konferensanläggning med egna spöken och allt. Det lär finnas tre spöken: en man vid namn Carl, slottsfrun Gustava Le Febure samt en flicka på 10-12 år. Hur dessa ställer sig till det klimat- och miljö-mumbo-jumbo som präglar verksamheten i dag må vara osagt.

Ett fint brännvin är det under alla omständigheter och ingår, liksom de flesta av de i denna artikelserie skildrade sorterna, i Systemets sortiment med miniflaskor om fem centiliter, ”Svenska nubbar”.

Den av mig författade snapsvisan har denna gång ett allmänt innehåll:

Jag har lite kvar
(Melodi: Min soldat)

Min taffel är tarvlig
och min lön är får låg,
så jag kan nog inte
ta semester i år.

Men det gör detsamma
för jag har litet kvar,
någonstans i skåpet!

Drick ansvarsfullt!