Posted tagged ‘Svenskarnas parti’

Ukraina: Bildt och EU mörkar oppositionens nazistiska inslag

24 februari, 2014

imagesLIM0DFA3 Carl Bildt och EU ställer sig bakom den ukrainska oppositionen och låtsas inte om att den drivs på av extremnationalister och rena nazister.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt har genom hela gaturabaldret i Kiev stött demonstranterna med entusiastiska tillrop på Twitter och givit president Viktor Janukovytj hela skulden för de hundratals dödsoffer och ännu fler skadade personer de våldsamma demonstrationerna lett till. Det enda som verkar betyda något för Bildt och hans meningsfränder är att EU får så mycket makt som möjligt i Ukraina. Det faktum att det är det extremnationalistiska partiet Svoboda som drivit på gatukriget är inget som denna gruppering över huvud taget tycks ha brytt sig om.

Svobodas och dess antisemitiske ledare Oleh Tyahnyboks roller i den ukrainska resningen är mycket sparsamt belysta av etablerade svenska medier. Några har dock tagit upp den. Dit hör Alliansfritt Sverige, som skriver:

Högst delaktiga är det nationalistiska partiet Svoboda, som har intagit byggnaden för Kievs lagstiftande församling och uppger att de tillsvidare kommer att stanna där, rapporterar TT-Interfax. Det nazistiska partiet Svoboda har nära kopplingar till det svenska nazistiska partiet Svenskarnas parti, i våras deltog till exempel Svoboda på Vision Europa som Svenskarnas parti arrangerade.

Länk till Alliansfritt Sverige här:

http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/12/bildt-hyllar-demonstrationerna-i-ukraina-trots-att-de-drivs-pa-av-ett-nazistiskt-parti

Kopplingen Svoboda-Svenskarnas parti (SvP) bekräftas på det sistnämnda partiets hemsida, där SvP ger sitt stöd till Svoboda och hoppas att det ukrainska systerpartiet, liksom nazistgrupperingen Högersektorn, får stort inflytande över händelseutvecklingen i landet. En annan nazistliknande svensk gruppering som stöder Svoboda är Nordisk ungdom (tidigare Nationalsocialistisk arbetarungdom), som enligt nyhetssajten Nyheter Idag haft tre representanter på plats i Kiev och planerar åka dit igen.

protest-4 En talande bild från gatukrigets Kiev.

Nordisk ungdoms Patrik Forsén citeras på följande sätt av Nyheter Idag: ”Vi ville visa att vårt stöd till revolutionärerna var allvarligt menat och samtidigt knyta kontakter på plats.” Enligt Nordisk ungdoms internationella kontaktperson Fredrik Hagberg hade demonstranterna inte bara ockuperat en enskild byggnad utan en hel stadsdel. Demonstranterna hade enligt Hagberg därtill byggt ”tre stora murar” runt Självständighetstorget i Kiev, murar som försetts med vakttorn.

Länk till Nyheter Idags text om Ukraina:

http://nyheteridag.se/svenska-radikala-ultranationalister-pa-plats-i-ukraina/

Även Kommunistiska partiets tidning Proletären har frågat sig varför det är så tyst om ”fascisternas” roll i Ukraina. I en artikel den 28 januari redogör tidningens medarbetare Patrik Paulov för Svobodas inställning och konstaterar, att partiet anser att ”en moskovitisk-judisk konspiration” under ledning av president Viktor Janukovytj styrt landet.

”Under protesternas gång har Svobodas ledare Oleh Tyahnybok gång på gång”, hävdar Proletären, ”synts sida vid sida med Vitali Klitscko och Arseniy Yatsenyuk, som är ledare för de två andra stora oppositionspartierna i Ukraina.”  Tidningen erinrar även om att bland andra EU:s utrikeschef Cathrine Ashton och USA-senatorn John McCain inte tvekat att träffa den ukrainske nationalisten på plats i Kiev.

Det finns ännu extremare grupper i Ukraina som tycker att Svoboda är alldeles för mesigt. Dit hör oförblommerat nationalsocialistiska Pravy sektor, Högersektorn, som motsätter sig oppositionens närmande till EU, samt UNAUNSO, vars ledare Igor Mazur talat om gruppen som ”oppositionens knutna näve”. UNAUNSO har nära förbindelser med det tyska nazistpartiet NDP.

ukraine-protest-2 ”Fredliga demonstranter” i farten i Kiev…

Länk till Proletärens sammanfattning av läget i Ukraina:

http://www.proletaren.se/utrikes-europa/varfor-sa-tyst-om-fascisternas-roll-i-ukraina

Inte heller internationellt har extremnationalisternas och de rena nationalsocialisternas roll i det ukrainska upproret uppmärksammats särskilt mycket. Dock har Tim Stanley, en amerikansk historiker, på sin blogg i brittiska Telegraph konstaterat: ”Ukraine: the opposition aren´t all angels. Some of them are neo-Nazis.”

Stanley gör följande tänkvärda sammanfattning av det uppkomna läget och vad västvärlden bör tänka på när det gäller Ukraina:

The blodshed in Kiev is disturbing, and Moscow deserves a fair portion of blame. It was Putin´s putsch that forced the government of President Yanukovych to spurn the EU and turn East – and since then there has been authoritarianism, chaos and the slaughter of innocents. But the situation is complex and the West needs to acknowledge that the opposition isn´t 100 per cent morally pure. Most of it is composed of liberals and reasonable pro-Western nationalists. Some of it, however, is made up of alleged neo-Nazis.

Tim Stanley påminner om Svoboda-ledaren Tyahnyboks utfall mot ”den moskovitiska-judiska maffian” i ett tal 2004 samt det faktum att Tyahnybok 2005 skrev ett öppet brev till den dåvarande president Viktor Jusjenko och krävde, att denne skulle beivra ”den organiserade judenhetens kriminella aktiviteter”. Trots detta har Svoboda-ledaren försäkrat att han inte är antisemit utan enbart ”proukrainare”. Svoboda har förbindelser med franska Front National, brittiska British National Party och ungerska Jobbik.

Att Ukrainas judar ser allvarligt på antisemitismen i landet – denna folkgrupp har knappast något annat val – framgår av, att rabbinen Moshe Reuven Azman uppmanat judarna att fly från Kiev och, om möjligt, hela Ukraina. Azman fruktar att judarna kan komma att bli en lämplig syndabock för kaoset i Ukraina, liksom hänt så många gånger tidigare i historien. 

untitled Svoboda-ledaren Oleh Tyahnybok ser judiska konspirationer överallt.

På Svobodas program står bland annat att förstatliga jordbruksmark och dela ut denna till människor att inneha på ”ärftlig bas”, att ingen som inte är född i Ukraina kan bli ukrainsk medborgare, att ingen utlänning får adoptera ukrainska barn.

Läs mer här:

http://blogs.telegraph.co.uk/news/timstanley/100260665/ukraine-the-opposition-arent-all-angels-some-are-neo-nazis/

Nästan tio år har passerat sedan den så kallade orangea revolutionen vände upp och ner på Ukraina. Den orangea halsduken blev en symbol för denna omvälvning, som fick många sympatier från omvärlden. Det hela började med att Moskvas man Viktor Janukovytj besegrade västanhängaren Viktor Jusjenko i ett presidentval som sedan ogiltigförklarades. I omvalet segrade Jusjenko, vars ansikte var svullet och fullt av ärr efter ett förgiftningsförsök med ämnet dioxin, med 52 procent av rösterna och kunde installeras i sitt ämbete den 23 januari 2005.

Många förväntade sig nu att Ukraina skulle utvecklas till en modern demokrati och nära samarbeta med västvärlden. Riktigt så blev det inte, eftersom båda blocken – de ryskvänliga vänstergrupperna respektive de västvänliga nationalisterna – var ungefär jämnstarka, vilket lett till att den politiska balansen skiftat upprepade gånger. 2010 vann således Janukovytj presidentvalet, vilket fick den orangea revolutionens landvinningar att te sig efemära eller rentav meningslösa.

De olika oppositionella styrkornas seger i Kiev – om man nu kan kalla det som hänt för seger – bör absolut inte förväxlas med en seger för demokratin. I en demokrati tar man inte till vapen mot en lagligen vald regering därför att man är missnöjd med dess beslut. I en demokrati röstar man om saken i parlamentet och bildar opinion för sin sak med demokratiska medel. Det är mycket märkligt att Sveriges utrikesminister icke tycks inse detta.

När detta skrivs ter sig läget i den forna sovjetrepubliken högst osäkert och labilt. Från den provisoriska regeringen med parlamentets talman Oleksandr Turtjynov som tillförordnad president meddelas, att Janukovytj nu är efterlyst och misstänkt för massmord på vad som betecknas som ”fredliga demonstranter”. Alla hans egendomar skall ha beslagtagits.

Samtidigt har EU erkänt Turtjynov som statsöverhuvud under det att Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev uttalat sin misstro mot denne och menat, att det är ”ett misstag” att erkänna den provisoriska regeringen. Ryssland känner sina intressen hotade varför ett ryskt ingripande i någon form inte ter sig orealistiskt.

images Viktor Jusjenko, det orangea revolutionens segerherre och president i Ukraina 2005-2010.

I så fall förestår en storkonflikt mellan Ryssland och Europeiska Unionen där Sverige, om detta skulle ske, kommer att bli djupt involverat. Inte heller USA lär ställa sig passivt utan kommer högst sannolikt att backa upp den minst sagt mångfasetterade oppositionen. Liksom EU kommer amerikanerna förmodligen att försöka att inte låtsas om de oppositionellas extremnationalistiska och nazistiska inslag.

Om slutligen den nyligen frisläppta och av sjukdom plågade före detta premiärministern Julia Tymosjenko kommer att ha någon roll att spela i det som Ukraina nu står inför är en öppen fråga. Presidentval är utannonserat till den 25 maj, men det förefaller i nuläget osannolikt att någon kandidat som kan ena det splittrade landet kommer att utkristallisera sig.

Detta har inte hänt på tio år och att så nu skulle ske med tre månader kvar till valet är knappast sannolikt.

Tidningschef misshandlad i Eskilstuna

5 januari, 2014

http://www.svt.se/nyheter/sverige/uppgifter-chefredaktor-misshandlad

Jag fick i dag reda på att PeO Wärring, chefredaktör för den liberala dagstidningen Eskilstuna-Kuriren (EK), blivit svårt misshandlad utanför en restaurang i centrala Eskilstuna i Södermanland.

Det var ett för mig ett lika skakande som ledsamt besked, då Wärring under några år i slutet på 1980-talet var min chef i sin egenskap av chefredaktör på Morgonposten (MP) i Göteborg där jag var utrikespolitisk medarbetare.

untitled PeO Wärring – brutalt misshandlad.

PeO Wärring, född i Helsingborg 1958, drev MP tillsammans med Rolf K. Nilsson, som tog över ledningen då Wärring 1990 flyttade till Luleå för att bli chefredaktör och ansvarig utgivare för moderata Norrbottens-Kuriren. MP lades dock ner inte så lång tid därefter. Till Eskilstuna kom PeO Wärring 1999. Han hade avslutat sina journaliststudier 1984 och sedan arbetat vid ett antal skånetidningar. Wärring har också varit vice ordförande i Tidningsutgivarna.

Media – se länk till text i SVT Nyheter 5 januari överst – rapporterar att ingen ännu gripits för det råa överfallet, som utfördes av flera personer. Wärring fördes i medvetslöst tillstånd till sjukhus där hans tillstånd uppges vara förhållandevis bra.

Vilka förövarna var är i dagsläget okänt. Känt är att EK skrivit om den organiserade brottsligheten i sörmlandsmetropolen, icke minst Hell´s Angels. Tidigare har medarbetare vid tidningen hotats och fått bilar vandaliserade. Det är vidare ett känt politiskt faktum att extremvänstern med anknytning till AFA har ett starkt fäste i staden. AFA har tidigare misshandlat borgerliga politiker i Eskilstuna, bland annat en representant för det lilla nyliberala Liberala Partiet.

För några månader sedan väckte det viss uppmärksamhet att EK publicerade en debattartikel skriven av det nationalsocialistiska Svenskarnas Partis ledare, Stefan Jacobsson, i sin nätupplaga. Artikeln handlade om vänsterextremistiskt våld och medborgargarden. PeO Wärring hävdade då att artikeln publicerats ”av misstag”. Den uppges ha legat ute på nätet under endast  fyra timmar.

http://www.svt.se/kultur/eskilstuna-kuriren-publicerade-debattartikel-av-svenskarnas-parti

Under 2013 sökte kriminella kretsar hindra Östgöta Correspondenten i Linköping från att publicera i deras tycke olämpligt material. Det är onekligen i högsta grad oroande att folk börjar ta lagen i egna händer för att hämma yttrandefriheten.

selander J. A. Selander höll EKs fana högt mot Hitlertyskland och regeringens censur.

Eskilstuna-Kuriren grundades 1890 och var under Andra världskriget en av de få tidningar som, därmed trotsande samlingsregeringens censurpolitik, vågade ta in nazikritiskt material och nagelfara tidningscensuren. Detta ledde till att tidningen togs i beslag av staten tre gånger. Ledande namn på EK var då J. A. Selander (1887-1964), som jämte Handelstidningens Torgny Segerstedt och Trots Allts Ture Nerman räknades till landets mest orädda kritiker av Hitlertyskland och nazismen.

Att frihetens fiender, vilka de nu visar sig vara, nu ger sig på en ledande representant för detta historiskt antitotalitära språkrör är en händelse som ser ut som en tanke.

Vill slutligen önska PeO Wärring god bättring och att han snart är tillbaka på redaktionen med friska tag!

Hoten mot Sahlin i perspektiv

7 juli, 2013

2903699_520_292Mona Sahlin och komikern Özz Nujen demonstrerar mot Svenskarnas parti.

Löpsedlarna skrek i går ut att Mona Sahlin blivit hotad och förföljd av nazister från Svenskarnas parti (SvP). Nassarna påstods ha kallat Sahlin för ”landsförrädare” samt följt efter henne till hotellet. Enligt Sahlin var det tydligt att de förföljande varit ”fulla av hat”.

Jag har ingen anledning att tvivla på att Sahlin känt sig hotad. Kanske misstänkte hon hämndmotiv eftersom Sahlin, jämte andra medlemmar ur radical-chic-kommuniteten, tidigare vänt ryggarna mot en SvP-manifestation i Almedalen. Hon måste ju också själv vara medveten om att hon uttryckt förklenande omdömen om svenska traditioner, typ ”Vi har midsommar och sådana töntiga saker”, något inte alla svenskar oavsett parti och ideologisk inriktning uppskattar.

Ändå skulle jag vilja sätta hotet mot Sahlin i perspektiv. Kommer att tänka på Ulf Prytz, ordföranden i Sverigedemokraterna (SD) i Ängelholm, som under en längre tid utsattes för grova hot och vandalisering samt slutligen misshandlades svårt av invandrande politiska meningsmotståndare. Sådant sätter spår för livet för den som råkar ut för det.

Ulf-PrytzSDaren Ulf Prytz hem vandaliserades och han själv misshandlades av meningsmotståndare.

Ulfs erfarenheter är inte unika för alla de aktiva sverigedemokrater vilka misshandlats, fått sina hem vandaliserade och hotfulla budskap sprejade respektive uppklistrade i hemmets närhet. Jag skulle tro att Mona Sahlins upplevelse i Visby, hur obehaglig den än tedde sig för henne och hur mycket jag än på grund av deras ideologi avskyr nationalsocialister, är som den bekanta ”pissen i Mississippi” vid en jämförelse.

Jag hade själv en liknande upplevelse som den Sahlin säger att hon hade. Vid en promenad i min hemstad Södertälje skrek några uppenbarligen nazianstuckna gentlemän ”rasförrädare” efter mig.  Det kändes obehagligt vid tillfället, men efteråt kände jag mig upprymd och litet stolt över att mitt antirasistiska, politiska engagemang tydligen nått fram till företrädare för denna åsiktsriktning.

Inför valet 2010 var jag även med om att något hundratal fanatiska vänsteranhängare överöste en SD-valstuga vid Sergels torg i Stockholm med diverse rutten frukt och ägg under ett par timmars tid, samtidigt som de vrålade ut hatfulla budskap och tutade oavbrutet i vuvuzelor. Endast utkommenderad ridande polis torde ha hindrat mobben att ge sig på oss sverigedemokrater vid valstugan rent fysiskt.

afaHotfullt, vänsterextremt budskap på SDares bostad.

Vidare har jag på nätet utsatts för en mängd tillmälen av klart otrevligt slag; en betydande del av dessa om än inte alla har varit av nationalsocialistisk art. Jag har som chefredaktör och ansvarig utgivare för det lokala, SD närstående organet Telgekuriren blivit anmäld bland annat för ”hets mot folkgrupp” på grund av kritiska artiklar riktade mot samhällets islamisering. Fick för några år sedan även ett mejl där avsändaren påstod att man skulle våldta och mörda min fru och mina barn.

Och vid min Almedals-vistelse förra året blev den villa, där jag och en partikollega bodde, vandaliserad av för oss okända personer sedan vi lämnat nyckeln i brevlådan som överenskommet och åkt därifrån. Vi hade knappt hunnit komma hem från Gotland innan kommunen och lokalmedia gjorde sitt absolut värsta för att sätta dit oss genom förtal och karaktärsmord för något vi alltså var helt oskyldiga till. En inte särskilt angenäm upplevelse, det kan jag försäkra.

sdu-demonstration-i-malmc3b6-15-oktober-2011-torget-innan-tc3a5get-drar-igc3a5ngVanlig syn vid SD-demonstration: en hotfull vänsterpöbel får hållas tillbaka med hjälp av polis och kravallstaket. Som här vid en SDU-manifestation i Malmö 2011.

Så med all respekt för Mona Sahlins obehagliga upplevelse – det har även förekommit uppgifter, vilkas sanningshalt jag inte kan bedöma, om att hon själv startade bråket/kontroversen med nassarna – skulle jag vilja hävda att det hon råkade ut för var en förhållandevis mild variant av de erfarenheter de flesta SDare har av att bli trakasserade och påhoppade.

För media är naturligtvis Sahlins utsagor dock vida intressantare än det som under en lång tid tyvärr varit vardagsmat för oss SDare.

Fotnot: Radical chic är ett uttryck som myntades av den amerikanske författaren Tom Wolfe 1970 i syfte att beskriva den politiska agenda som vissa samhällselitister tillägnar sig. Detta för att de skall framstå som goda, fina och engagerade.

Följ lord Byrons exempel, Greider!

5 juli, 2013

lord-byronDen högstämde poeten lord Byron – boxare, cricketspelare, simmare.

Nedan skriver jag om hur sosseredaktören och poeten Göran Greider hotat Avpixlat-krönikören och sverigedemokraten Mrutyuanjai Mishra, med indisk bakgrund, med stryk på en uteservering i Almedalen. Den finkänslige Greider kanske tar efter den store engelske poeten lord Byron, som var en hyggligt bra nävkämpe i yngre dagar, vad vet jag.

Lord Byron (1788-1824), som föddes som George Gordon Byron, hade även annat på sin lyra som borde kunna inspirera chefredaktören och litteratören Greider. Det enda lorden (han var baronet) excellerade i under sina studieår var boxning och cricket, men eftersom proletaristen Greider nog aldrig lär bli någon större utövare av denna brittiska snobbsport föreslår jag att han tar efter Byron i dennes egenskap av skicklig simmare.

Den 3 maj 1810 sam nämligen Byron över Hellesponten, sundet som förenar Egeiska havet med Marmarasjön. Sundet i fråga anses även vara en skiljelinje mellan Europa och Asien. Den hyperromantiske och bördsstolte engelske ädlingen utförde sin idrottsbragd för att hylla den antika kärlekssagan om Leander och Hero. I någon mån ville han kanske även visa att en person med lytet klumpfot, som Byron hade, kunde vara duktig idrottsman.

main-image-1Modernt Hellesponten-sim.

Så nu väntar jag på att Göran Greider skall kasta sig i Östersjöns bölja i Visby hamn och simma över till fastlandet. I den mån han behöver simma, i Greiders fall räcker det kanske med att flyta med strömmen. Han kanske kan göra det som en hyllning till Mona Sahlins hjältemodiga manifestation i Visby, där hon och några andra rödsocialister vände ryggarna mot Svenskarnas parti och därmed så gott som kvävde den konkurrerande bruna socialismen i dess linda.

Om han tycker det är för långt till fastlandet kanske Greider kan nöja sig med en simtur till Fårö som en hyllning till Olof Palme.

Vilket får han naturligtvis bestämma efter eget skön. Kanske nöjer han sig med att vada ut några meter i Orsasjöns vatten.