Det beräknas, enligt en artikel av Eva Fu i tidningen Epoch Times den 10 augusti 2022, att omkring 400 miljoner kineser har gått ur det kinesiska kommunistpartiet CCP.
Chen är en av de 400 miljoner som kapat sina band till CCP och dess olika underavdelningar. ”I Kina var jag inte annorlunda än en mask som trampas på av den auktoritära makten”, citeras Chen i Epoch Times. ”en som inte vågade säga emot. Först när jag kom till Amerika började jag känna mig som en person.”
Kan mörda, tortera och spärra in. 400 miljoner kineser har enligt uppgift lämnat det kinesiska kommunistpartiet CCP och dess talrika underavdelningar. Ett parti vilket sedan det tillskansade sig makten efter seger i inbördeskriget mot Chiang Kai-sheks nationalister 1949 enligt flertalet experter bär ansvaret för mellan 40 och 70 miljoner människors död. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mao_Zedong
Revolutionsledaren Mao Tse-tung är därmed historiens kvantitativt sett värste massmördare, möjligen i konkurrens med sovjetledaren Josef Stalin. Här råder dock större spännvidd avseende antalet förmodade offer: bedömare gissar på allt från 20 till 70 miljoner. De flesta av Maos offer dog i de olika kampanjer som ”den store rorsmannen” lät skölja över Mittens rike: dessa hade namn som Stora språnget, Låt hundra blommor blomma, Kampanjen mot högerelement samt Kulturrevolutionen.
Allt detta mördande har medfört att generationer av kinesiska familjer har lämnats splittrade och rädda, däribland Chen Quanhongs egen familj. De värsta excesserna har försvunnit, men kommunistpartiet har fortfarande makt att godtyckligt mörda, tortera och spärra in människor som inte anses passa in i det totalitära systemet.
Svältkatastrofen Det stora språnget. Chens mamma var 21 år när hon förlorade sin mor under det Stora språnget, en av regimens felslagna industripolitik skapad svältkatastrof som varade mellan 1959 och 1961 – beräkningarna av antalet dödsoffer varierar, men klart är att tiotals miljoner kineser svalt ihjäl. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_spr%C3%A5nget
Den så kallade Tuidang-rörelsen sjösattes 2004, därtill uppmuntrad av boken Nine Commentaries on the Communist Party. Den publicerades först av den kinesiska versionen av tidningen Epoch Times och beskriver i detalj den totalitära regimens brutalitet och bedrägliga beteende. Sedan boken gavs ut har miljontals exemplar av den nått det kinesiska fastlandet. Många av dem som spred boken var anhängare av meditationsrörelsen Falun Gong, vilken utsatts för hårda förföljelser av regimen i Peking.
Det kinesiska kommunistpartiet CCP har tre organisationer för olika grupperingar: Partiet med 96,7 miljoner medlemmar, Young Pioneers (0-14 år) med cirka 104,0 miljoner och the Communist Youth League (14-28 år) med omkring 73,7 miljoner medlemmar. Det blir sammantaget 280,8 miljoner, en femtedel av Folkrepubliken Kinas befolkning.
Medlemskap i det styrande partiet är inte obligatoriskt för gemene man, men för den som vill göra karriär inom staten eller regeringen är det nödvändigt att vara ansluten till kommunistpartiet. Och den som ansluter sig till en partiorganisation måste lova att ägna sitt liv åt partiet. En partimedlem kan inte kontrollera sitt eget liv utan måste i alla lägen göra som partiet påbjuder.
Intressen i Sverige. The Global Tuidang Center uppger att organisationen varje dag får in omkring 50 000 ansökningar från människor som vill lämna CCP. I Republiken Kina på Taiwan – inte utan skäl kallat Det fria Kina – finns 3000 frivilliga som stöttar Tuidang-rörelsen.
Koordinatorn Bai Dexiong uppger att varje månad säger sig 20 000 fastlandskineser, antingen per telefon eller öga mot öga, vara beredda avsäga sig sitt partimedlemskap.
Regimen i Peking har stora ekonomiska intressen i utlandet, icke minst i Sverige. Här har kineserna siktat in sig på den svenska västkusten och strategiska branscher såsom teknik, kommunikation och medicin. Det beräknas att Kina kontrollerar omkring 60 000 svenska jobb. https://www.expressen.se/nyheter/kinesiska-bolag-har-makt-over-60000-svenska-jobb-/
Det röda Kina kan stundom, i likhet med alla totalitära diktaturstater, framstå som osårbart. Frågan är emellertid om Kina inte snarare är en koloss på lerfötter. Antalet människor som vill lämna kommunistpartiet CCP växer ständigt, och i slutändan visar det sig kanske att landet med sina snart 1,5 miljarder människor är en koloss på lerfötter.
Stefan Löfven: statsminister 2014-21 och partiledare (S) 2012-21.
För ett antal veckor sedan inföll Första maj, som brukar kallas arbetarrörelsens internationella helgdag. Personligen kallar jag den klasskampens dag – det är då socialdemokrater och kommunister viftar med röda fanor och demonstrerar hur mycket de ogillar så kallade kapitalister och borgare.
Ett av kommunstyrelsens i Södertälje ordförande Boel Godner (S) vanligaste argument mot oss sverigedemokrater är att vi, med hennes språkbruk, gör skillnad mellan ”vi och dom”. Första maj visar emellertid Godner och hennes parti årligen att detta nog i första hand är ett problem för Socialdemokraterna.
Första maj som socialistisk märkesdag började efter påbud från den revolutionära Andra Internationalen firas 1890. Dagen hade tidigare huvudsakligen markerat vårens ankomst i vårt vackra land, då man sjöng ”Vintern rasat ut bland våra fjällar” och andra käcka vårsånger.
Andra internationalen hade bildats 1889 och samma år såg även Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) dagens ljus. Detta var innan splittringen mellan socialdemokrater och kommunister inträdde med den bolsjevikiska statskuppen i Ryssland 1917. https://www.arbark.se/sv/2021/04/sa-blev-forsta-maj-arbetarnas-hogtidsdag/
Vid den första Första maj-demonstrationen i Stockholm 1890 tågade omkring 30 000 personer från Cirkus på Djurgården till Gärdet, där ytterligare 20 000 anslöt sig. Den viktigaste parollen var åtta timmars arbetsdag, men även att Första maj skulle bli en helgdag. Det dröjde 50 år innan så blev fallet 1939.
Demonstrationsfrihet förblir en grundbult i vår demokrati. Socialdemokrater och kommunister har därför full frihet att ta fram sina röda fanor och banderoller ur garderoberna och fortsätta fira klasskampens dag. Däremot anser jag definitivt att det är dags att göra denna mindre röd än den redan är – det vill säga avskaffa dess helgdagsstatus. Låt istället annandag pingst åter bli en helgdag!
Annandag pingst togs bort som helgdag efter regeringsbeslut i december 2004. Detta efter det att nationaldagen den 6 juni upphöjts till röd (ledig) dag i almanackan. Mot detta höjdes kritik, bland annat därför att reformen medförde marginell arbetstidsförlängning: annandag pingst infaller alltid på en måndag medan nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst. I år delade för övrigt nationaldagen och annandag pingst dag den 6 juni.
Jag har full respekt för vad arbetarrörelsen åstadkommit i vårt land. När den framträdde tillhörde Sverige ingalunda de rikaste i Europa och ett målmedvetet reformarbete var en nödvändighet. Socialdemokratins bidrag har dock överdrivits – folkrörelser som frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen samt icke-socialistiska ideologier som liberalism och konservatism har väl så stor del i välfärdssamhällets tillblivelse som Socialdemokraterna.
SAP hade oavbrutet makten i Sverige 1932-76 och har även haft det under större delen av tiden därefter. I dag är partiet beroende av det lika diminutiva som fanatiska Miljöpartiet för att klamra sig fast vid maktens tinnar. I Södertälje har dominansen varit än större. SAP övertog kommunledningen redan 1917 och har sedan behållit den sånär som under parentesåren 1988-91, då en borgerlig koalition styrde kommunen.
Jag kommer här osökt att tänka på vad vår nationalskald Vilhelm Moberg en gång sade om S-partiet: ”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och behålla den.”
Låt oss göra valet den 11 september riktigt minnesvärt såväl nationellt som kommunalt genom att rösta bort maktpartiet nummer 1 – Socialdemokraterna – från makten och ge andra chansen!
Ebba Busch (KD) och Jimmie Åkesson (SD).Två uppskattade partiledare,
Ett parti står ut framför alla övriga i Nyheter idag/Sentios majmätning: Kristdemokraterna som ökar med 2,9 procentenheter jämfört med aprilmätningen till 8,5 procent. Därmed är KD riksdagens fjärde största parti enligt väljaropinionen. Jag vågar påstå att detta helt och hållet beror på partiledaren Ebba Buschs rakryggade hållning i anledning av korankravallerna kring påsk.
Inget parti förmår dock rubba Socialdemokraterna, som med 29,2 procent (+0,9) toppar listan. Också här torde man kunna tillskriva partiledarens (och statsministerns) Magdalena Andersson pondus – icke minst beträffande NATO-underhandlingarna – sossarnas säkra position i toppen i mätning efter mätning.
Att övriga statsråd såsom Morgan Johansson, Annika Strandhäll, Anders Ygeman med flera gör tämligen släta figurer alternativt då och då visar prov på häpnadsväckande inkomptetens påverkar tydligen inte den starka S-ställningen.
Moderaterna tappar närmare 2 procentenheter från aprilundersökningen men behåller andraplatsen med 20,4 procent.
Sentio sågs tidigare av etablissemanget en smula över axeln på grund av att det var det mätinstitut som överlag gav Sverigedemokraterna högst procent i åtskilliga mätningar. Det norska institutet lyckades dock bäst av alla pricka in SDs valresultat 2014. Numera brukar det Sverige-vänliga partiet knappast få några uppseendeväckande opinionssiffror – den nu aktuella majmätningen ger partiet 19,4 procent (-1,7) och en tredjeplacering.
På femte plats efter ovan nämnda KD återfinns Vänsterpartiet som går tillbaka med en dryg procentenhet till 7,8 procent. Härefter följer Centerpartiet 5,3, Miljöpartiet 4,1 samt Liberalerna 2,6. Andra partibildningar lyckas samla ihop 2,6 procent vilket är en marginell tillbakagång.
C tycks ha vuxit fast kring 5-procentsstrecket – riksdagsspärren om 4 procent är därmed inte särskilt långt borta. MP kan denna gång glädja sig åt att hamna precis ovanför sagda spärr, men frågan är hur länge det kommer att hålla. Sverige skulle under alla omständigheter vara ett bättre land att leva i utan de gröna dårarna.
Någon Johan Pehrson-effekt i form av glädjesiffror för L är det slutligen definitivt inte fråga om i föreliggande mätning.
Fotnot: Sentio Research Norge AS grundades 1997. Företaget säger sig utföra alla typer av samhällsvetenskapliga undersökningar. Huvudkontoret är placerat i Trondheim.
I världen utförs omkring 55 miljoner aborter varje år varav 35 000 i Sverige. I USA, landet med världens troligen mest liberala abortlagar, synes opinionen mot den omfattande fosterfördrivningen vara på väg att växa och det rapporteras om krympande antal aborter: 2017 utfördes 862 000, det lägsta antalet sedan den banbrytande lagen Roe vs. Wade antogs 1973.
Abortanhängare har pekat på att abortkritiken fick en rejäl skjuts framåt med Donald Trumps fyra år som amerikansk president. 2021 införde delstaten Texas en restriktiv abortlag som högsta domstolen Supreme Court (SCOTUS) valde att inte avvisa trots att den stred mot Roe vs. Wade.
SC-domaren Samuel Alito skriver: ”Roe was egregiously wrong from the start. Its reasoning was exceptionally weak, and the decision has had damaging consequences. And far from bringing about a national settlement of the abortion issue, Roe and Casey have enflamed debate and deepened division.”
De domare som utsetts av republikanska presidenter – förutom Alito och chefsdomare John Roberts Clarence Thomas, Neil Gorsuch, Brett Kavanaugh samt Amy Coney Barrett – kan förväntas rösta för ett slutgiltigt förslag om att skrota Roe vs. Wade. De demokratiskt utsedda domarna Stephen Breyer, Sonia Sotomayor och Elena Kagan lär rösta emot.
Abortanhängare i USA och i den övriga världen är ursinniga över möjligheten att Roe vs, Wade kommer att fasas ut. The Department of Homeland Security har varnat för att abortanhängare – i enlighet med hot som förekommit – kan komma att bränna ner byggnader tillhöriga SCOTUS och mörda abortkritiska domare och deras medarbetare. https://edition.cnn.com/2022/05/18/politics/supreme-court-threats-homeland-security/index.html
Om Roe avskaffas kommer det inte att innebära att abort förbjuds i USA. Det innebär att abortfrågan hänvisas till delstaterna.
Vi som inte anser att barnamord och fosterfördrivning är självklarheter i ett civiliserat samhälle glädjer oss däremot över att opinionen i abortfrågan kan vara på väg att svänga. Ett avskaffande av Roe vs. Wade skulle få kraftiga återverkningar över hela världen. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-59340789
Meta-Défense.fr framhåller: ”Inte nog med att det mesta av utrustningen ärvdes från sovjettiden och hade moderniserats endast något, utan de ryska enheterna led själva av stora misslyckanden och försämrad operativ förmåga. Och om dessa hade noterat vissa framgångar, som 2014 på Krim, eller 2015 i Donbass, visade de fortfarande vissa gränser när de var tvungna att konfrontera modern kapabilitet, vilket var fallet i början av operationen i Syrien.”
Ändå, menar skribenten, har flera ambitiösa reformer skett, exempelvis 2008 och 2012 vad beträffar förbättringar avseende prestationsförmågan hos stridsvagnar, stridsbombplan, stridsfartyg och ubåtar.
PM Nilsson, ledarskribent i Dagens industri, pekar i en artikel den 13 mars 2022 på svagheterna hos de ryska stridskrafterna men även det ryska samhället i stort: ”De ryska stridskrafterna kan lägga ukrainska städer i ruiner men Rysslands ekonomiska bas och politiska ställning förstörs nu med en hastighet som överraskar de flesta bedömare.”https://www.di.se/ledare/ryssland-forlorar-kriget/
Enligt PM Nilsson är Vladimir Putins ryska rike ”en ekonomisk dvärg som utmanar väst på alla sätt som tänkas kan”. Nilsson pekar på att EUs ekonomiska styrka är elva gånger större och NATO-ländernas 30 gånger större än Rysslands. De nordiska ländernas samlade ekonomi är närmare tio procent större än den ryska.
Det konstateras vidare i Dagens industris ledarartikel att det inte finns en enda rysk innovation eller ett enda varumärke som kan ta upp kampen med väst. Till och med de mest kända vodkasorterna kommer någon annanstans ifrån än från Ryssland: Smirnoff från USA, Khortytsa från Ukraina, Zubrowka från Polen, Finlandia från Finland och Absolut från Sverige.
Nilsson konstaterar vidare att de utländska sanktionerna, trots Putins försäkringar om motsatsen, slår hårt mot den ryska ekonomin och krymper den till ”afrikansk nivå”. Rubeln har fallit med 50 procent, räntan har stigot till 20 procent och Moskva-börsen tvingas hålla stängt. Stora ryska företag som Gazprom, Sherbank, Rosneft och VTB har kollapsat och de västerländska storföretagen har lämnat Ryssland i rask takt.
PM Nilsson drar följande slutsatser: ”Ett regimskifte i Moskva är just nu lika sannolikt som ett i Kiev, På längre sikt har Ryssland ingen chans i kraftmätningen…Ryssland går mot ett historiskt nederlag.”
Samma åsikt framförs i en video i Expressens nätupplaga den 10 maj av Nigel Gould Davis som tidigare varit Storbritanniens ambassadör i Belarus. Han säger bland annat: ”Ryssarna har inte vunnit det här kriget – de håller på att förlora det.” Krigsutvecklingen talar för ett Ukraina som ständigt tillförs nya stridskrafter utifrån. https://www.expressen.se/tv/nyheter/ryssland-haller-pa-att-forlora-kriget/
Vladimir Putin var när de ryska stridsvagnarna rullade in över gränsen till grannlandet Ukraina den 24 februari tveklöst övertygad om att ”den särskilda operationen” skulle vara över på några dagar, kanske högst någon vecka. Många i väst var inne på samma linje.
Det visar sig nu emellertid med full skärpa att de ryska stridskrafterna varit våldsamt överskattade, precis som Sovjetunionens stridskrafter länge var det. Detta framgick med all önskvärd tydlighet av det ryska nederlaget mot Mujaheddin i Afghanistan-kriget 1979-89. Två år senare hade Sovjetunionen imploderat.
Regimen i Nordkorea, världens mest slutna samhälle och hårdaste diktatur, har riktat kritik mot att Sverige jämte Finland överväger att gå med i North Atlantic Treaty Organization (NATO).
George W. Bush inrangerade under sin tid som USAs president Nordkorea bland sådana länder han kallade ”ondskans axelmakter”. Uttrycket skapades av den kanadensisk-amerikanske politiske kommentatorn David Frum och är en motsvarighet till vad president Ronald Reagan tidigare benämnt ”ondskans imperier”.https://sv.wikipedia.org/wiki/Ondskans_axelmakter
Nordkoreas regim i Pyongyang känner sig uppenbarligen manad att bryta en lans för Ryssland, som tillsammans med Kina och Iran torde vara landets enda internationella vänner. Den engelskspråkiga sydkoreanska tidningen Korea Herald konstaterar: ”I en text på dess hemsida uppger /det nordkoreanska/ utrikesdepartementet att Natomedlemskap för de nordiska länderna endast kommer att öka på den militära konfrontationen med Ryssland och skaka om den militära balansen i Östersjöområdet.”
Enligt det nordkoreanska synsättet betraktar USA och västvärlden Ukrainas situation som ett gyllene tillfälle att begränsa Rysslands strategiska utrymme, något som Putins Ryssland uppfattar som en provokation.
Även om man kanske kan tycka att ovanstående försök till analys har en viss logik över sig tyder fortsättningen på att Pyongyang ordentligt missuppfattat läget. Ty enligt Nordkorea fungerar inte de omfattande internationella sanktionerna mot Ryssland, utan dessa uppges vara tecken på att de europeiska länderna ”är rädda för framtiden”, att ett strypande av ryska energileveranser kan leda till en allvarlig ekonomisk kris.
Om så hade varit fallet hade emellertid Europaparlamentet knappast röstat för att EU-länderna skulle bojkotta olja, naturgas, kol och kärnbränsle från Ryssland vilket skedde i början på april. https://www.di.se/live/eu-rostade-ja-till-rysk-energibojkott/
Korea Herald citerar det nordkoreanska utrikedepartementets bombasmer: ”Verkligheten visar att käppen av sanktioner som skickats från USA och Väst mot Ryssland snarast visat sig vara en bumerang som flyger tillbaka mot dess halsmuskler.”
Nordkorea är en kommunistisk diktatur som kretsar kring personkulten av landets ledare, den 38-årige Kim Jong-un. Denne kallas officiellt ”den store efterträdaren” under det att hans far Kim Jong-il kallades ”den käre ledaren”. Farfadern, Kim Il-sung, är känd som ”republikens evige president”. Kim Jong-un har beräknats vara 1,62 m lång men använder skoinlägg för att verka längre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Jong-un
Kim Jong-un har haft makten sedan fadern avlidit den 17 december 2011. Han har gjort sig känd för att ha minst sagt hårda nypor – han har bland annat låtit mörda sin halvbror Kim Jong-nam och avrätta den ingifte farbrodern Jang Song-thaek. Enligt vissa uppgifter skall Jang och fem av hans medarbetare ha kastats in i en bur med utsvultna hundar och blivit sönderslitna av djuren. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/03/nordkorea-kim-jong-uns-morbror-blev-sondersliten-av-hundar/
Nordkorea har cirka 26 miljoner invånare, precis häften av Sydkoreas invånarantal. De båda koreanska staterna bildades 1948 då den tidigare av Japan ockuperade Koreahalvön delades i en nordlig och en sydlig del, varvid Sovjetunionen sattes att ansvara över den norra delen och USA över den södra. På 1970-talet köpte Nordkorea 1000 Volvo-bilar av Sverige men betalade aldrig för dessa – skulden uppgick 2019 till 2,8 miljarder kronor.
Att alla är lika inför lagen är en självklarhet för de flesta. Så icke för centerledaren Annie Lööf. Hon kräver tvärtom särrättigheter för muslimska trosbekännare.
I en intervju i Svenska Dagbladets podcast ”Utfrågningen” hävdar Lööf att hon är liberal men att yttrandefriheten ”inte är absolut”: ”Det finns önskemål om att vi från politiken ska gå in och förtydliga att man i större utsträckning skulle kunna säga att ja, du får demonstrera, men du får inte göra det i det här utsatta området under ramadan.”
Jag citerar Bawar Ismael: ”I praktiken skulle Annie Lööfs uttalade förslag leda till att utsatta områden med en majoritet av muslimska invånare blir fredade zoner där yttrandefrihet inte ska råda på grund av religiös hänsyn. Det vore en förödande kapitulation inför den pöbel av islamska fanatiker och brutala gängkriminella som försökte mörda poliser med syfte att stoppa islamkritiska yttranden.”
Annie väckte viss uppmärksamhet när hon i en SVT-intervju svarade ”Jag ser inga problem med det” på frågan om Sverige skulle klara av att ta emot 30 miljoner invandrare. Bland hennes ideologiska förebilder märks den ungerskfödde finansmannen George Soros samt författaren och filosofen Ayn Rand, skaparen av den ideologiska inriktningen objektivism.
Jag hävdade på min blogg för några år sedan att Annie Lööf var en fara för Sverige. Jag ser inga skäl att ändra på det omdömet.
Fotnot: Annie Lööf är Centerpartiet/Bondeförbundets tolfte partiledare sedan starten 1916, då Erik Eriksson i Spraxya i Dalarna utsågs till partiledare.. Hennes företrädare i vad som brukar kallas modern tid har varit Gunnar Hedlund 1949-71; Thorbjörn Fälldin 1971-85; Karin Söder 1985-87; Olof Johansson 1987-98; Lennart Daléus 1998-2001 samt Maud Olofsson 2001-11.
Bill Browder, allmänt känd som Vladimir Putins fiende, menar i en intervju i Dagens Nyheter (som refereras till i Dagens PS den 13 april) att om de ryska trupperna skulle få ordning på kriget i Ukraina så står icke NATO-länder som Sverige på tur.
Browder är ”förvånad” över att Sverige ännu inte är med i NATO. Detta, menar han i intervjun, är ett stort misstag och ett tecken på att de svenska makthavarna besitter ”en anmärkningsvärd brist på handlingskraft.”
Den politiske aktivisten och investeraren William Felix (”Bill”) Browder, född 1964, var tidigare en av de största västerländska investerarna i Ryssland. Han tröttnade emellertid på den ryska korruptionen och försnillandet av skattemedel och utvisades ur Ryssland. Hans advokat Sergej Magnitskij (1972-2009) arresterades och avled i fängelset efter drygt ett års tortyr och obehandlad sjukdom.
Browder är upphovsman till den så kallade Magnitskijlagen (Magnitsky Act), vilken antogs av den amerikanska kongressen 2012. Lagen gör det möjligt att beslagta ekonomiska tillgångar samt neka inresetillstånd till USA för sådana individer som kan antas ha varit inblandade i Magnitskijs död eller sätter mänskliga rättigheter ur spel. Liknande lagstiftning finns i Kanada, Storbritannien, Estland, Lettland och Litauen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Magnitskijlagen
Bill Browder, född i USA men numera bosatt i London, lever under ständigt dödshot från Moskva. Han ger uttryck för uppfattningen att Putin använt NATO endast som en förevändning för invasionen i Ukraina. ”Enda sättet att stoppa Putin”, anserhan, ”är att sluta köpa rysk olja och gas.”
Hittills har Polen tagit emot omkring 2,1 miljoner flyktingar från Ukraina, där Volodomyr Zelenskyj är president.
Polen och Ungern har länge kritiserats, bland annat för att dessa länder varit ovilliga att acceptera flyktingar. Det är hög tid för kritikerna att inse att den kritiken inte håller längre, särskilt när det gäller Polen. Sedan den ryska invasionen av Ukraina startade beräknas det att Polen tagit emot omkring 2,1 miljoner av alla de cirka 25 miljoner ukrainare – varav de flesta kvinnor och barn – som flytt landet. En enorm insats med andra ord. https://www.europaportalen.se/2022/03/fn-25-miljoner-har-flytt-ukraina Förutom till Polen har flyktingströmmarna gått till grannländerna Ungern, Moldavien, Slovakien och Rumänien samt i lägre grad till övriga Europa inklusive Sverige. Polen ligger inklämt mellan Ryssland och Tyskland och har varit med om mycket elände genom historien. Icke minst gäller detta landets fram till andra världskriget avsevärda judiska befolkning. Om Putins hänsynslösa krig i Ukraina – som hittills inte varit särdeles framgångsrikt med ryska ögon sett – fortsätter dra ut på tiden lär flyktingströmmen från Ukraina fortsätta. Bland annat har de ryska bomberna fallit över militärbasen Javoviv inte så långt från Lviv nära den polska gränsen. Frågan är vad som händer om Nato-landet Polen hamnar i skottlinjen på allvar – NATO har en skyldighet att ingripa om ett medlemsland utsätts för angrepp. Polen och Ungern har som nämnts ovan tidigare intagit en restriktiv hållning i flyktingfrågan – särskilt när det gällt flyende från andra kulturer och andra religioner än den kristna. De har insett att alltför många sådana inom landets gränser per automatik leder till svårigheter avseende assimilering och integrering i samhället. Det är enligt min mening en förståelig för att inte säga efterföljansvärd prioritering!
Fotnot: Ovanstående text är en redigerad variant av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen i Södertälje den 22 mars 2022.
Carl XIV Johan hämtades till Sverige. från Frankrike. Han antog som valspråk ”Folkets kärlek min belöning.”
Det är intressant att botanisera bland de svenska regenternas valspråk från Gustaf Vasa och framåt.
Notabelt är att till och med Gustaf IV Adolf innehöll alla utom fyra kungliga deviser hänsyftningar på Gud eller Herren. Därefter är det huvudsakligen fosterlandet och Sverige som gäller.
De flesta av valspråken är både välfunna och märgfyllda. Den klart mesigaste varianten är i mitt tycke vår nuvarande konungs För Sverige – i tiden. Det säger ju egentligen ingenting mer än det faktum att Sverige omnämns.
Annat var det förr.
Gustaf I Vasas valspråk löd Allt makt är av Gud. Det utgår från konceptet att den konungsliga makten är av Gud given, vilket först tillämpades av de frankiska kungarna från och med Pippin den lille. Därav följde att monarken var suverän och kunde bortse från folkviljan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kungad%C3%B6met_av_Guds_n%C3%A5de
Gustaf Vasas äldste son, Erik XIV, myntade valspråket Gud giver åt vem Han vill. Den yngre brodern Johan III valde Gud vår beskyddare under det att hans son och efterträdare på tronen, katoliken Sigismund, frångick kutymen att nämna Gud och istället körde med För rätten och folket. Sigismund var kung både i Polen och Sverige, i Polen ända till 1632, Hans mamma var polska prinsessan Katarina Jagellonica.
Den yngste vasasonen, Carl IX, valde Gud min tröst som sitt valspråk medan sonen Gustaf II Adolf – även kallad ”den store” – fastnade för MedGud och segrande vapen. Då krigarkungen Gustaf Adolf, som enligt en svensk historiker med tiden lär ha blivit ”tämligen fet”, inte hade någon legitim son följdes han på tronen av dottern Kristina som menade att Visheten är rikets stöd.
Kristinas kusin Carl X Gustaf regerade och krigade under parollen I Gud mitt öde– Han skall göra det. Efterträdaren Carl XI, ”Gråkappan”, valde som kunglig devis Herren är vorden min beskyddare. Sonen Carl XII, som låg ute i fält under den absoluta merparten av sin regeringstid i början av 1700-talet, myntade Med Guds hjälp.
Carl XIIs syster Ulrika Eleonora satt på tronen endast ett år men hann i alla fall kläcka ur sig valspråket I Gud mitt hopp. Då hon överlämnade kronan till sin tyske make Fredrik I – troligen en av våra mest odugliga monarker – lät hon valspråket följa med.
Efterföljaren Adolf Fredrik hämtades från Tyskland och han klämde i med Statens välfärd min välfärd. Sonen Gustaf III nöjde sig med tidernas kortaste valspråk bestående av ett enda ord: Fäderneslandet. Sonen Gustaf IV Adolf, som enligt min mening var en betydligt bättre monark än propagandan ville göra gällande, var den siste konungen som valde att nämna Gud med Gud och folket.
Att Gud var på väg ut hade av allt att döma med att den Franska revolutionens sekulära tankar om frihet, jämlikhet och broderskap från 1789 vann allmän burskap. Sedan Gustaf Adolf nesligen avsatts i en statskupp som syndabock för nederlaget i kriget mot Ryssland 1808-09 utsågs Gustaf IIIs yngre broder hertig Carl (XIII) till monark med valspråket Folkets väl min högsta lag.
Efter Carl XIIIs frånfälle 1818 blev det åter aktuellt att hämta en konung utifrån. Valet föll på en av Napoleons generaler, marskalk Jean Baptiste Bernadotte, som var född i Pau i Frankrike. Han blev därför anfader till vår nuvarande kungafamilj under namnet Carl XIV Johan. Valspråket löd: Folkets kärlek min belöning.
Sonen Oscar I, eller om det var någon i hans stab som gjorde det, myntade parollen Rätt och sanning. Efter Oscars relativt korta regenttid tillträdde hans son Carl XV som svensk monark. Hans valspråk Land skall med lag byggas är måhända det mest kända av alla kungliga svenska valspråk.
Oscars yngre son Oscar II var först kung också över Norge och valde därför Brödrafolkens väl som paroll. När den svensk-norska unionen, till Oscars stora förtvivlan, upplöstes 1905 fick det bli Sveriges väl. Oscar var den siste svenske konung som lät kröna sig. Sonen Gustaf V, även kallas ”V-Gurra” eller tenniskungen, tog Med folket för fosterlandet som valspråk.
Efter Gustafs död 1950 blev sonen Gustaf VI Adolf konung med valspråket Plikten framför allt. Gustaf Adolf, som redan hunnit bli 67 år när han trädde till, kom att bli en verkligt folkkär monark. Han var även en framstående arkeolog som grävde en hel del i Italien.
Sedan Gustaf VI Adolf avlidit i hög ålder 1973 blev dennes sonson Carl XVI Gustaf svensk konung. Egentligen skulle dennes far, prins Gustaf Adolf, ha blivit kung men han omkom i en flygolycka 1947. Jag har redan inledningsvis konstaterat att Carl Gustafs valspråk För Sverige – i tiden i mitt tycke är mer än lovligt mesigt och intetsägande, men smaken är ju olika.
Vad som däremot är ett odiskutabelt faktum är att Carl XVI Gustaf regerat längre än någon annan svensk monark – imponerande 49 år när detta sätts på pränt!
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 
Det röda Kina – en koloss på lerfötter?
22 augusti, 2022Xi Jinping – Kinas starke man.
Det beräknas, enligt en artikel av Eva Fu i tidningen Epoch Times den 10 augusti 2022, att omkring 400 miljoner kineser har gått ur det kinesiska kommunistpartiet CCP.
När den kinesiske företagaren Chen Quanhong deltog i en demonstration mot den kommunistkinesiska regimen i Washington, D. C. förde han med sig en gul flagga med budskapet Tuidang – lämna partiet. https://www.theepochtimes.com/400-million-cut-their-ties-the-ccp-in-defiance-of-communist-control_4641067.html?utm_source=top5noe&utm_campaign=top5-2022-08-07&utm_medium=email&est=IShja07%2F%2FYR9OclAnk%2BqpoIOUdxXD8eiltP3%2BSracLElOZr3DU3itgs6wU0g33cCeejkso8%3D
Chen är en av de 400 miljoner som kapat sina band till CCP och dess olika underavdelningar. ”I Kina var jag inte annorlunda än en mask som trampas på av den auktoritära makten”, citeras Chen i Epoch Times. ”en som inte vågade säga emot. Först när jag kom till Amerika började jag känna mig som en person.”
Kan mörda, tortera och spärra in. 400 miljoner kineser har enligt uppgift lämnat det kinesiska kommunistpartiet CCP och dess talrika underavdelningar. Ett parti vilket sedan det tillskansade sig makten efter seger i inbördeskriget mot Chiang Kai-sheks nationalister 1949 enligt flertalet experter bär ansvaret för mellan 40 och 70 miljoner människors död. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mao_Zedong
Revolutionsledaren Mao Tse-tung är därmed historiens kvantitativt sett värste massmördare, möjligen i konkurrens med sovjetledaren Josef Stalin. Här råder dock större spännvidd avseende antalet förmodade offer: bedömare gissar på allt från 20 till 70 miljoner. De flesta av Maos offer dog i de olika kampanjer som ”den store rorsmannen” lät skölja över Mittens rike: dessa hade namn som Stora språnget, Låt hundra blommor blomma, Kampanjen mot högerelement samt Kulturrevolutionen.
Allt detta mördande har medfört att generationer av kinesiska familjer har lämnats splittrade och rädda, däribland Chen Quanhongs egen familj. De värsta excesserna har försvunnit, men kommunistpartiet har fortfarande makt att godtyckligt mörda, tortera och spärra in människor som inte anses passa in i det totalitära systemet.
Svältkatastrofen Det stora språnget. Chens mamma var 21 år när hon förlorade sin mor under det Stora språnget, en av regimens felslagna industripolitik skapad svältkatastrof som varade mellan 1959 och 1961 – beräkningarna av antalet dödsoffer varierar, men klart är att tiotals miljoner kineser svalt ihjäl. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_spr%C3%A5nget
Den så kallade Tuidang-rörelsen sjösattes 2004, därtill uppmuntrad av boken Nine Commentaries on the Communist Party. Den publicerades först av den kinesiska versionen av tidningen Epoch Times och beskriver i detalj den totalitära regimens brutalitet och bedrägliga beteende. Sedan boken gavs ut har miljontals exemplar av den nått det kinesiska fastlandet. Många av dem som spred boken var anhängare av meditationsrörelsen Falun Gong, vilken utsatts för hårda förföljelser av regimen i Peking.
Det kinesiska kommunistpartiet CCP har tre organisationer för olika grupperingar: Partiet med 96,7 miljoner medlemmar, Young Pioneers (0-14 år) med cirka 104,0 miljoner och the Communist Youth League (14-28 år) med omkring 73,7 miljoner medlemmar. Det blir sammantaget 280,8 miljoner, en femtedel av Folkrepubliken Kinas befolkning.
Medlemskap i det styrande partiet är inte obligatoriskt för gemene man, men för den som vill göra karriär inom staten eller regeringen är det nödvändigt att vara ansluten till kommunistpartiet. Och den som ansluter sig till en partiorganisation måste lova att ägna sitt liv åt partiet. En partimedlem kan inte kontrollera sitt eget liv utan måste i alla lägen göra som partiet påbjuder.
Intressen i Sverige. The Global Tuidang Center uppger att organisationen varje dag får in omkring 50 000 ansökningar från människor som vill lämna CCP. I Republiken Kina på Taiwan – inte utan skäl kallat Det fria Kina – finns 3000 frivilliga som stöttar Tuidang-rörelsen.
Koordinatorn Bai Dexiong uppger att varje månad säger sig 20 000 fastlandskineser, antingen per telefon eller öga mot öga, vara beredda avsäga sig sitt partimedlemskap.
Regimen i Peking har stora ekonomiska intressen i utlandet, icke minst i Sverige. Här har kineserna siktat in sig på den svenska västkusten och strategiska branscher såsom teknik, kommunikation och medicin. Det beräknas att Kina kontrollerar omkring 60 000 svenska jobb. https://www.expressen.se/nyheter/kinesiska-bolag-har-makt-over-60000-svenska-jobb-/
Det röda Kina kan stundom, i likhet med alla totalitära diktaturstater, framstå som osårbart. Frågan är emellertid om Kina inte snarare är en koloss på lerfötter. Antalet människor som vill lämna kommunistpartiet CCP växer ständigt, och i slutändan visar det sig kanske att landet med sina snart 1,5 miljarder människor är en koloss på lerfötter.
När det väl en gång börjat gå utför kan det gå fort, vilket exempel Sovjetunionen visar med all önskvärd tydlighet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sovjetunionens_uppl%C3%B6sning
Kategorier: Utrikespolitik
Tags: "Nine Commentaries on the Communist Party", Amerika, Bai Dexion, CCP, Chen Quanhong, Chiang Kai-shek, Communist Youth League, Epoch Times, Eva Fu, Falun Gong, Josef Stalin, Kampanjen mot högerelement, Kina, Kulturrevolutionen, Låt hundra blommor blomma, Mao Tse-tung, Mittens rike, Sovjetunionen, Stora språnget, Sverige, Taiwan, The Global Tuidang Center, Tuidang, Washington D. C., Xi Jinping, Young Pioneers
Comments: 1 kommentar