Posted tagged ‘Sverigedemokraterna’

Sentio och Ipsos: uppåt för oppositionen, neråt för regeringen

25 september, 2020

Nyheter idag/Sentio september 2020.

De båda senaste opinionsmätningarna visar båda på en tydlig trend: regeringsunderlaget är på väg neråt, oppositionen på väg uppåt.

I Nyheter idag/Sentios septemberundersökning är Socialdemokraterna alltjämt störst men får nöja sig med 25,1 procent av väljarsympatierna, en minskning med 1,6 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Inte så långt efter kommer Sverigedemokraterna med 22,4 procent, vilket är samma resultat som i senaste mätningen. Tredje störst blir Moderaterna på 19,7, mínus 0,6.

Rödgröna totalkrossas i Sentio och KD bryter nedåtgående trend

Eftersom Kristdemokraterna ökar med 1,7 procentenheter till 7,1 procent skrapar den så kallade konservativa oppositionen ihop sammanlagt 49,7 procent. Det innebär att det rödagröna regeringsunderlaget endast förmår tillskansa sig 39,5 procent.

Då är ändå Miljöpartiets (3,9) och Liberalernas (3,0 ) siffror medräknade trots att dessa partier skulle åka ur riksdagen om Sentio-mätningens noteringar vore valresultat. Det hjälper inte ens att inkludera Vänsterpartiets 8,6 procent i regeringspartiernas mätresultat – oppositionen blir ändå större.

DN/Ipsos siffror för september skiljer sig inte särskilt mycket från Nyheter idag/Sentios. Undersökningen ger Socialdemokraterna 26 (-1) – Ipsos använder av någon anledning endast heltal – och Moderaterna (+-0) samt Sverigedemokraterna 20 (-1) procent. Vänsterpartiet får som fjärde största parti 9 (-1), Centerpartiet 8 (+1) och Kristdemokraterna 7 (+1) procent.  https://www.expressen.se/nyheter/dnipsos-stodet-storre-for-sdmkd-an-januaripartierna/

Gott om flaggor men ont om raka besked av Löfven, som här flankeras av socialminister Lena Hallengren och folkhälsochefen Johan Carlson.

Främsta skillnaden jämfört med Sentio-mätningen är att såväl Miljöpartiet (+1) som Liberalerna (+1) båda hamnar på riksdagsspärren om 4 procent. Oppositionen i form av SD, M och KD får ändå övertaget med 47 procent, att jämföra med regeringsunderlagets 42 procent. Övriga partier lyckas skrapa ihop 2 (+-0) procent.

Det återstår visserligen två år till valet, men åtminstone denna bloggare undrar i sitt stilla sinne om sossarna ledda av den mumlande och allmänt hopplöse Stefan Löfven kommer att kunna vidmakthålla sitt nuvarande övertag över opinionen. Att regeringen förlorat sitt goda renommé av att ha skött den kinesiska pandemin på ett acceptabelt sätt är fullt klart.

Här får Löfven bassning av Aftonbladet-kolumnisten Lena Mellin för att han inte, under en presskonferens tillsammans med socialminister Lena Hallengren och Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlson, förmådde ge raka besked om regeringens fortsatta virushantering. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/56VzkK/lofven-hade-chansen–men-tog-den-inte

När skall folkflertalet inse att att det är ett gäng losers som ”styr” Sverige och att dessa bör bytas ut snarast möjligt?

 

Störst förtroende för Sjöstedt i ny Novus-mätning

21 september, 2020

 

Novus partiledarundersökning september 2020.

5 procentenheter. Med så mycket har väljarnas förtroende för Socialdemokraternas partiledare, statsminister Stefan Löfven, minskat sedan i juni enligt Novus nya partiledarundersökning. Han passeras därmed av Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fortroendet-for-stefan-lofven-fortsatter-att-minska

”Ett högt förtroende för partiledaren betyder inte per automatik att man är ett stort parti”, kommenterar Novus VD Torbjörn Sjöström. ”Att Sjöstedt är i topp har inte att göra med att sympatierna för hans politik är störst, utan att väljarna känner att de vet var de har honom.”

Löfvens förtroendekapital i väljarkåren minskar från 40 procent i den förra Novus-mätningen i juni till 35 procent nu under det att Sjöstedts ökar från 34 till 36. Därefter hittar vi i tur och ordning Moderaternas Ulf Kristersson på 32 (-2), Kristdemokraternas Ebba Busch med 29 (-2) och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på 27 (+1).

Förtroendet för regeringen som helhet har också det minskat – från 40 procent i juni till 35 procent i september. Dessa siffror tyder också på att väljarna betraktar det kinesiska viruset som ett mindre problem nu än för tre månader sedan och därför inte är lika benägna att hänga upp inställningen till regeringen på pandemin.

V-ledaren Jonas Sjöstedt släppte en gång fram Stefan Löfven som statsminister och lär inte fälla honom nu trots hot om motsatsen. Foto: TT

Comebackande Center-ledaren Annie Lööf noteras på sjätte plats i förtroendeligan för 24 procent, att jämföra med 21 procent i juni. I botten återfinns det vanliga gänget: Miljöpartiets båda språkrör Isabella Lövin på 11 (+-0) samt Per Bolund med 10 procent (-1). Allra sämst förtroende genererar, vilket knappast är sensationellt, Liberalernas ledare Nyamko Sabuni med 8 procent (+1).

Jonas Sjöstedt har således ett vida större förtroende bland väljarna än vad som finns för hans parti. Det måste, som jag ser det, anses vara rätt anmärkningsvärt att en ledare för ett parti med sina rötter djupt rotade i tidernas värsta massmördarideologi, kommunismen, av Sveriges väljare anses vara en så pass hyvens kille. Är det månne ett tecken på att historiekunskaperna inte längre är vad de borde vara? Någonting är det som inte stämmer.

Eljest har Sjöstedt, som snart försvinner till Vietnam, och hans parti inte direkt utmärkt sig för sin självständighet under tiden som stödparti för S-MP-regeringen. Visserligen hotar Sjöstedt nu med att fälla regeringen Löfven om denna inte ändrar sin LAS-politik, men alla vet vid det här laget att dylika hot är spel för gallerierna och inget annat. https://www.expressen.se/nyheter/jonas-sjostedt-hotar-att-falla-regeringen-igen/

Också övriga partiledare åtnjuter ett större förtroende än vad siffrorna för respektive parti visar, men diskrepansen i Sjöstedt-V-fallet är onekligen anmärkningsvärd.

Den undersätsige spionen: vad alla bör veta om Jan Guillou

18 september, 2020

Den något undersätsige före detta spionen Jan Guillou har stått på den röda scenen i åtskillig tid nu.

Det väckte visst uppseende när Jan Guillou, född 1944, i sin krönika i Aftonbladet den 13 september om Kristdemokraternas partiledare skrev: ”Ebba Busch framstår i allt tydligare dager som en sällsynt elak liten fan.” Som till på köpet ville ”gosa med extremhögern” (läs: Sverigedemokraterna).

Orsaken till den förre spionens utbrott var att Busch föreslagit, att Sverige skulle bygga fängelser i länder som Somalia och Afghanistan för att kunna härbärgera brottslingar som ej är svenska medborgare. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/dldRJo/ebba-busch-framstar-som-en-elak-liten-fan

Det förtjänar i sammanhanget påpekas, att den undersätsige Jan Guillou mäter 1,70 meter över havet  – att jämföra med Ebba Buschs 1,72…

Frågan är förstås varför någon skulle bry sig om ett dyft vad Jan Oskar Sverre Henri Guillou tycker, tänker och skriver. Han är och förblir en obalanserad vänsterextremist, vilket han också utan försök till omskrivningar tillstår i en intervju med den statligt sponsrade vänsterblaskan ETC. Här passar han även på att, och håll i er nu, varna för ”en rent fascistisk utveckling i Sverige”. https://www.etc.se/kultur-noje/jan-guillou-jag-var-och-ar-vansterextremist

Guillou är inte direkt någon muntergök vad gäller utvecklingen under 1900-talet: ”Allt gick åt helvete. Det vi klarade oss från var det slutgiltiga kärnvapenkriget. Det kan man sätta på plusskontot. Vi förintade inte världen.” Det har Guillou förstås helt rätt i. Däremot förintades en stor del av den kommunistiska delen av världen med den demokratiska västsidans seger i det Kalla kriget, något som i hög grad förklarar Guillous svårmod.

IB-chefen Birger Elmér.

Jan Guillou och denna bloggare har en sak gemensamt: vi föddes båda i Södertälje. Guillou fick en priviligierad uppväxt men har i efterhand påstått att han misshandlades regelbundet av en sadistisk styvfar. Detta har förnekats av Guillous mamma, Marianne Hansén, som avled 91 år gammal 2013. https://www.expressen.se/nyheter/min-son-ljuger-om-ondskan/

Kontroverserna med sonen ledde till att Hansén gjorde den senare arvlös och testamenterade all sin kvarlåtenskap till Jan Guillous halvsyster. Såväl familjen som före detta studiekamrater har dessutom förnekat att Guillou utsattes för svår pennalism på internatskolan Solbacka i Södermanland, något som Guillou i sin filmatiserade bok Ondskan påstår skall ha ägt rum.

Jan Guillou blev megakändis med sina reportage i FiB Kulturfront 1973 om den av Socialdemokraterna i hemlighet ledda underrättelseorganisationen IB (egentligen Försvarsstabens särskilda byrå), styrd av Olof Palmes tennispartner Birger Elmér (IB är en förkortning av ”Inhämtning Birger”). https://sv.wikipedia.org/wiki/Birger_Elm%C3%A9r

Guillou och hans kumpaner Peter Bratt och Håkan Isacson dömdes till fängelse för spioneri, då deras verksamhet ansågs hota rikets säkerhet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Guillou

Den från Jönköping bördige yrkesmilitären Elmér skall enligt uppgift långt efter IB-affären ha stött ihop med Jan Guillou på en bank, varvid de båda tidigare antagonisterna skall ha kommit överens om att samarbeta i samband med att Guillou började producera sina kioskdeckare om den övermänsklige  svenske underrättelseagenten Carl Hamilton; Elmérs uppgift var att förse författaren med militärt bakgrundmaterial.

Innan Guillou blev rikskändis var  han på 1960-talet reporter på den delvis pornografiska tidningen FiB Aktuellt. Därefter hamnade han på FiB Kulturfront med Greta Hofsten som chefredaktör. Samtidigt var han ansluten till den marxistiska grupperingen Clarté, som sympatiserade med det maoistiska röda Kina.

Jan Guillou och Arne Lemberg på FIB Aktuellts redaktion.

Det var i slutet av 1960-talet som Jan Guillou etablerade kontakt med Jevgenij Gergel, verksam inom spionorganet KGB vid Sovjetunionens ambassad i Stockholm. Guillou träffade Gergel regelbundet under fem års tid och utförde uppdrag mot betalning för den sovjetiska underrättelsetjänsten. Historien uppdagades av Expressen, som tagit del av en  SÄPO-akt omfattande 700 sidor om Gergel varav ett 20-tal inbegrep Jan Guillou. 2009. Gergel. https://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/jan-guillou-hemlig-agent-at-sovjet/

Jan Guillou vore inte den han är utan att ljuga som en häst travar. Hans föga trovärdiga förklaring till samröret med KGB var att han ville ”avslöja” spionorganisationen genom att skriva om den i FIB Aktuellt. En som inte trodde på detta var Guillous dåvarande chefredaktör Arne Lemberg (1941-79), som tipsade SÄPO om Guillous suspekta kontakter med ryssarna. Lemberg mördades 1979 på reportageresa i Idi Amins Uganda. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arne_Lemberg

Jan Guillou hann under 1960- och 1970-talen också med att engagera sig till förmån för palestinaarabernas sak i Mellanöstern. I egenskap av Israel-hatare uti fingerspetsarna var det naturligt för Guillou att engagera sig för de värsta mördarbanden av typ DFLP och det av läkaren George Habash ledda PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse, en del av paraplyorganisationen PLO). https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkfronten_f%C3%B6r_Palestinas_befrielse

Han tillbringade bland annat en månad tillsammans med dessa terrorister, beväpnad med en svensk kpist. I släptåg i sin terrorvänliga verksamhet hade Guillou Göran Rosenberg, för övrigt också han född i Södertälje, vilken trots judiskt påbrå av någon för mig okänd anledning alltid hatat Israel. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/18/forre-forradaren-guillou-kan-inte-halla-sig/

Jag har  något som kan kallas ett personligt minne av Jan Guillou. Det härrör från hösten 1978,då jag bevistade en presskonferens som ägde rum i festlokalen överst i Wenner-Gren Center i Stockholm. På presskonferensen presenterades Dragan Jovius då nyutkomna bok Sovjetspionage i Sverige. Plötsligt stod Jan Guillou utanför hissen, iförd sportig klädsel efter att ha cyklat längs Sveavägen, och ville komma in. Han blev dessbättre avvisad av arrangörerna.

En spion som verkligen släpptes in på presskonferensen var för övrigt Stig Bergling (1937-2015). Det var förstås innan Bergling avslöjats som spion för Sovjetunionen, vilket skedde 1979 då Bergling greps av den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_Bergling

Två terroranhängare på en bild: Jan Guillou och Göran Rosenberg.

Jan Guillou tillåts alltjämt, trots att han dömts till fängelse för spioneri och bevisats ha varit KGB-agent, breda ut sig i det mediala Sverige. Nyligen visade SVT två hyllningsprogram till hans ära. Om Sverige hade varit ett normalt land hade Guillou och den vämjeliga ideologi han står för sedan länge varit förpassade till historiens  bekanta soptipp.

 

 

Goda nyheter för oppositionen: S tappar mest, MP och L utanför riksdagen

4 september, 2020

Aftonbladet/Demoskop september 2020.

Socialdemokraterna är fortfarande rikets största parti med god marginal. Det visar Aftonbladet/Demoskops mätning som utfördes 25 augusti till 1 september 2020. Resultatet 26,1 procent lär dock inte framkalla några glädjeutbrott på partikansliet på Sveavägen 68 i Stockholm – med minus 1,2 procentenheter sedan förra mätningen och drygt 2 procentenheter sämre än det historiskt usla valresultatet 2018 är S det parti som noterar den största tillbakagången. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Wb9zmj/varannan-valjare-skulle-rosta-konservativt?fbclid=IwAR3NBVlCmqJ3yx3U6fYEqGB5vlE5ciOSNzJF3JsCIwpc-vjw1C55ph4WqA8

Jag skall villigt erkänna att jag sannolikt tog miste, när jag efter sossarnas 30,2 procent i SIFOs majundersökning förutspådde en lång S-dominans i svensk partipolitik mot bakgrund i att partiet av många upplevdes som ett tryggt alternativ mitt i den osäkerhet som den kinesiska smittan förorsakat. Jag tillade dock att ingen skulle bli gladare än jag om det visade sig att jag hade fel. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/05/05/forbered-er-pa-en-lang-socialdemokratisk-dominans-i-svensk-politik/

Aftonbladets ofta Löfven-kritiska kolumnist Lena Mellin framhåller den 4 september: ”Missnöjet, eller misstron, mot regeringens förmåga att leda landet är alltså omfattande och man kan inte säga att det syns någon ljusning på den fronten, sett ur regeringens synvinkel. Siffrorna är alltså skräckläsning för särskilt Socialdemokraterna som misslyckats med att förvalta förtroendet medborgarna visade dem under inledningen av coronakrisen.”

Demoskopmätningen är trevlig läsning för Ms Ulf Kristersson och SDs Jimmie Åkesson.

Den nu föreliggande undersökningen visar att 49,1 procent skulle rösta på Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna om det vore val i dag mot endast 29,3 procent på regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Visserligen ökar regeringens stödparti Centern något, men eftersom såväl MP som Liberalerna hamnar utanför riksdagen med 3,2 respektive 3,1 procent ser det ljust ut för oppositionens chanser att bilda regering – förutsatt att man kan enas om synen på Sverigedemokraterna.

Moderaterna, som synts flitigt i media under undersökningstiden, blir mätningens andra största parti med 22,2 procent, en ökning med 0,6 procentenheter jämfört med den förra Demoskop-mätningen. Ännu mer (1,1 procentenheter) ökar tredje största partiet Sverigedemokraterna fram till 21,6 procent.

Vänsterpartiets 7,5 procent innebär en ökning om 0,7 procentenheter och sedan följer Kristdemokraterna på 5,3 (-0,3), Miljöpartiet 3,2 (-0,2) samt Liberalerna 3,1 (-0,2). Övriga partier noteras för försumbara 1,8 procent en tillbakagång om 0,9 procentenheter.

SIFO augusti: Sossarna störst trots nedgång – MP utanför riksdagen

23 augusti, 2020

Mandatfördelningen i riksdagen om de nya SIFO-siffrorna varit valresultat.

Även om Socialdemokraterna med god marginal alltjämt är landets största parti tappar S 2,2 procentenheter i den senaste opinionsmätningen från Kantar/SIFO. 27,8 procent är inte så långt från det senaste valresultat på 28,2 procent. Moderaterna ökar däremot med 0,8 procentenheter och når nu 20,3 procent, vilket är marginellt bättre än i valet 2018. https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/valjarbarometer-augusti-2020

Tredje störst hos SIFO är Sverigedemokraterna – upp 0,8 procentenheter till 19,7 procent vilket är 2 procentenheter bättre än i senaste valet, men rätt långt från partiets toppnoteringar i opinionen. Vänsterpartiet ökar med 0,4 procentenheter till 9,2, vilket är dryga 1 procentenhet bättre än i valet. Centerpartiet, vars föräldralediga ledare Annie Lööf snart åter skall vara i tjänst, befinner sig med 7,8 procent i stort i paritet med valresultatet.

Samma sak kan sägas om Kristdemokraterna som nu noteras för 6,4 procent, en liten minskning jämfört med närmast föregående SIFO-mätning. Liberalerna gör en stark upphämtning – 4,2 procent är en ökning med 0,8 procentenheter och över riksdagsspärren, vilket kan förklaras med att partiet framstått som relativt aktivt med skilda slag av förslag och utspel. Enda parti som missar riksdagen är Miljöpartiet, som får nöja sig med 3,6 procent.

Det finns flera skäl till MPs debacle. Det tyngst vägande torde vara att svenska folket vid det här laget har fått nog av partiets mer eller mindre svagsinta politik omfattande höjda skatter på bland annat drivmedel, plastpåsar och take-away-förpackningar. Inte heller partiets blatanta klimatextremism lär falla i särskilt god jord. Så hamnar också MPs språkrör Isabella Lövin respektive Per Bolund ständigt i botten i förtroendemätningarna.

Enligt en undersökning i regi av Oxford University är svenskarna näst mest skeptiska till miljönissarnas klimatalarmism: 9 procent tar inte de ständigt återkommande larmen – typ nu har vi bara tio eller fem år eller bara några månader på oss – seriöst. Det är ett faktum att jorden ännu inte gått under trots att FNs biträdande generalsekreterare Maurice Strong redan 1972 fastslog, att vi endast har tio år på oss att rädda planeten. https://samtiden.nu/2018/10/vi-har-tio-ar-pa-oss-idag-liksom-1972/

Isabella Lövins och Per Bolunds glada miner återspeglas inte i undersökningsresultaten.

De enda som enligt undersökningen har större skepsis gentemot propagandan om klimatförändringar var amerikanerna med 12 procent. För australiensarna gällde 8 och för norrmännen 7 procent. Undersökningen omfattade 80 000 deltagare från 40 länder. https://www.expressen.se/nyheter/klimat/svenskarna-skeptiska-till-klimatforandringar/

Enligt SIFOs Toivo Sjörén, som en gång i tiden var förbundsordförande för Moderata ungdomsförbundet (MUF), har coronaeffekten i svensk politik avtagit. Sossarna kan därför inte räkna med några extra pluspoäng på grund av sin smittostrategi. Istället hamnar ”normala” politiska frågor som ekonomi, migration och kriminalitet mer i fokus. Noteras bör dock att S-partiet har stärkt sin position sedan SIFOs marsmätning, då partiet endast nådde 23,5 procent.

Trots sosseriets kräftgång behåller regeringsblocket sin maktposition och skulle få 179 mandat i riksdagen om SIFO-siffrorna hade varit valresultat. De tre oppositionspartierna lyckas bara komma upp i 170 mandat.

Resultat SIFO augusti 2020 (förändringarna jämfört med den föregående mätningen inom parentes):

Socialdemokraterna 27,8 (-2,2) – 102 mandat.
Moderaterna 20,3 (+0,8) – 75 mandat.
Sverigedemokraterna 19,7 (+0,8) – 72 mandat.
Vänsterpartiet 9,2 (-0,4) – 33 mandat.
Centerpartiet 7,8 (+0,8) – 29 mandat.
Kristdemokraterna 6,4 (-0,4) – 23 mandat.
Liberalerna 4,2 (+0,8) – 15 mandat.
Miljöpartiet 3,6 (+0,1) – 0 mandat.

 

 

Göteborg har blivit Sveriges bakgård

22 augusti, 2020

Stina Svenssons (F!) motion om att göra Göteborg kärnvapenfritt antogs av fullmäktige.

Det meddelas att Göteborg blivit första svenska stad som sagt nej till kärnvapen. Detta kunde ske sedan en majoritet i kommunfullmäktige i Sveriges andra största stad röstat ja till en motion som lagts av Stina Svensson och Teysir Subhi från Feministiskt initiativ (F!). http://proletaren.se/artikel/goteborg-forst-i-sverige-med-ett-nej-till-karnvapen

Det innebär att Göteborg ansluter sig till rörelsen International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN), som finns i 101 länder och 2017 av den norska nobelkommittén tilldelades Nobels fredspris. I Sverige spelar Svenska läkare mot kärnvapen en bärande roll. Rörelsen syftar till att förbjuda kärnvapen, en målsättning som FN har sedan 2017. https://sv.wikipedia.org/wiki/International_Campaign_to_Abolish_Nuclear_Weapons

När det röstades om FN-konventionen om förbud mot kärnvapen 2017 röstade 122 länder för, däribland Sverige. Inga kärnvapenländer deltog i omröstningen. Härefter har dock Sverige intagit en mer skeptisk hållning till konventionen, och enmansutredaren Lars-Erik Lundin rekommenderade att Sverige inte skulle signera eller ratificera överenskommelsen vilket heller inte skett. https://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_konvention_om_k%C3%A4rnvapenf%C3%B6rbud

Att nu Göteborg utnämnt sig till en kärnvapenfri zon betyder i sammanhanget noll och intet. Sverige har inga kärnvapen och planerar mig veterligen inte heller att skaffa sig några, lika litet som våra nordiska grannländer. Vad F! och Göteborgs kommun ägnar sig åt är ren plakatpolitik som saknar all praktisk betydelse.

Jörgen Fogelkou (SD) fick inte gehör för sin motion om att införa språkkrav i äldreomsorgen sedan bland andra M och KD röstat nej i kommunstyrelsen..

När det blir fråga om verkligt väsentliga förslag drar emellertid Göteborg öronen åt sig. Som när Sverigedemokraternas gruppledare Jörgen Fogelklou lade fram en motion om att språkkrav skulle införas inom äldreomsorgen. S och SD stödde detta, men motionen röstades ändå ner i kommunstyrelsen då de så kallade borgerliga partierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna alla sade nej. En företrädare för Vänsterpartiet kallade den socialdemokratiska inställningen ”en brunfärgad ökenvandring”. https://www.dn.se/nyheter/sverige/obegripligt-att-moderaterna-stoppar-sprakkrav-i-valfarden/

Mot ovan refererade bakgrund av höggradigt flummeri i Göteborgs-politiken kan det tyckas märkligt att kommunen i januari 2020 avvisade en miljöpartistisk motion om att införa ”klimatnödläge”. Det räckte inte att endast MP, F! och V röstade ja till förslaget. ”Vi är besvikna på alla andra partier”, kommenterade kommunalrådet och gruppledaren Karin Pleijel (MP) beslutet. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/inget-klimatnodlage-i-goteborg

Att motarbeta islamistiska krafter i Göteborg kan vidare få oönskade konsekvenser för politiker som vågar sig på detta. Det har Socialdemokraternas förra gruppledare Ann-Sofie Hermansson fått erfara. Sedan hon 2018 i egenskap av kommunstyrelsens ordförande avstyrt en planerad debatt med deltagande av enbart islamister utifrån filmen Burka Songs 2.0 väcktes enskilt åtal mot henne för förtal i Göteborgs tingsrätt av två kvinnliga företrädare för den så kallade Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK).

Att Hermansson i en debattartikel i GT/Expressen framhöll att arrangemang av denna typ är ”oacceptabelt” samt ”Noll tolerans mot extremism är den enda rimliga hållningen” föll inte de muslimska kvinnorna på läppen. Tingsrätten underkände dock enhälligt åtalet och kvinnorna dömdes att betala Ann-Sofie Hermanssons rättegångskostnader om 190 000 kronor. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/02/11/den-friande-domen-mot-soffan-sverige-ar-trots-allt-inte-totalt-sinnessjukt/

Ann-Sofie Hermansson (S) friades i tingsrätten men sparkades senare som gruppledare av sitt parti.

Prövningarna var dock inte slut för Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson. Efter valet 2018 fick hon sparken av sitt parti som gruppledare i fullmäktige med den officiella motiveringen att hon misskött sitt uppdrag. Alla visste dock att den verkliga anledningen var att hon visat sig vara alltför kritisk mot de muslimska/islamistiska krafterna. Sådant gör man inte ostraffat i muslimtäta Göteborg. Som plåster på såren fick hon en statlig utredartjänst av justitieminister Morgan Johansson.

Göteborg har traditionellt – i alla fall av göteborgarna – kallats ”Sveriges framsida. Frågan är om detta inte borde ändras till ”Sveriges bakgård”. I staden finns ett försvarligt antal utanförskapsområden med skenande brottslighet inklusive mord och skjutningar som knappast står ökända Malmö särskilt mycket efter. Ingen går heller längre säker i centrala Nordstan. 

Det förtjänar även påpekas att den hittills ende IS-terroristen med etnisk svensk (och norsk) bakgrund, Michael Skråmo (19185-2019), föddes och växte upp i Bergsjön i Göteborg. https://sv.wikipedia.org/wiki/Michael_Skr%C3%A5mo

 

 

 

 

Kraftigt förtroenderas för Löfven – Sabuni den enda som ökar bland partiledarna

11 augusti, 2020

 

Av partiledarna är det bara Nyamko Sabuni (L) som ökar i förtroende hos Expressen/SIFO i augusti 2020 (även om endast 8 procent säger sig ha förtroende för henne).

Ordningen återställd. Eller näst intill i alla fall. Så skulle man lämpligen kunna sammanfatta Expressen/SIFOs mätning av väljarkårens förtroende för våra partiledare i augusti 2020. S-ledaren och statsministern Stefan Löfven noteras således för ett rätt anmärkningsvärt tapp om 8 procentenheter – från 47 procent i juni till 39 som tycker att han inger ganska stort eller stort förtroende i augusti. https://www.expressen.se/nyheter/fortroendet-rasar-for-lofven-och-regeringen/

39 procent tycker dock denna bloggare är på tok för högt för att gälla Sveriges troligen mest inkompetente regeringschef någonsin. Även om socialdemokraten Rickard Sandler (1925-26) samt liberalerna C. G. Ekman (1926-26, 1930-32) och Ola Ullsten (1979-82) inte heller precis var några höjdare. Löfvens tapp är det enda resultatet i den aktuella mätningen som är statistiskt säkerställt.

Toivo Sjörén, opinionschef på SIFO, förklarar Löfvens minskande förtroende på följande sätt: ”Den positiva coronaeffekten är avtagande.” Det är säkert så att regeringen, i mångas ögon, ridit ut coronastormen på ett någorlunda positivt sätt utan att tillgripa drakoniska nedstängningar eller tvång av skilda slag. Jag måste erkänna att även jag uppskattar detta, även om jag naturligtvis är medveten om att den kinesiska smittan långt ifrån är utrotad.

Ännu märkligare än att närmare 40 procent gillar Löfven är i mitt tycke att Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt sägs åtnjuta 38 procents förtroende. Detta för en partiledare vars parti – som hämtar sina rötter i den gamla sovjetkommunismen – i senaste opinionsmätningen (Aftonbladet/Demoskop) endast lyckades skrapa ihop 6,8 procent. Man kan sannerligen undra på vad sätt Sjöstedts avisera avflyttning till Vietnam i slutet på oktober kommer att påverka Vs väljarstöd.

Förutom Löfvens störtdykning i förtroendeligan är det inte särskilt mycket som har hänt sedan den närmast föregående mätningen i juni. Värt att notera i marginalen är emellertid, att den enda partiledare som de facto noteras för en förtroendeökning är Liberalernas Nyamko Sabuni, låt vara att hon fortsätter att dväljas i förtroendeligans absoluta bottenskikt; 8 procent är en ökning med 1 procentenhet.

Stefan Löfven tappar stort i förtroendeligan. Bilden illustrerar en av de troliga anledningarna härtill. Teckning: Micke Carlsson

Moderaternas Ulf Kristersson tappar 1 procentenhet och får nu 34 procent, Kristdemokraternas Ebba Busch tappar 2 procentenheter ner till 31 procent under det att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson – som i år kan fira 15 år som partiledare – tappar 1 procentenhet till 26 procent. Centerpartiets Annie Lööf skuggar med 25 procent. Inte så illa av en partiledare som varit borta sedan december 2019 på grund av en komplicerad förlossning, då hennes och makens andra barn föddes. Anders W. Jonsson har vikarierat för Lööf. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dOQ1xq/annie-loof-har-fatt-sitt-andra-barn-blir-kvar-pa-sjukhus-en-tid

I undersökningens bottenskikt återfinns, förutom Sabuni, Miljöpartiets båda så kallade språkrör tillika statsråd Isabella Lövin och Per Bolund. Något som rimmar utmärkt väl med att MP numera oftare återfinns nedanför än ovanför riksdagens fyraprocentsspärr. Att detta obalanserade extremistparti tillåts diktera Jök-regeringens politik i vissa avseenden och därmed hålla det arma svenska folket som gisslan är givetvis en skandal utan dess like!

Expressen/SIFOs förtroendemätning för augusti 2020:

Stefan Löfven (S) 39 procent (- 8)
Jonas Sjöstedt (V) 38 procent (+- 0)
Ulf Kristersson (M) 34 procent (- 1)
Ebba Busch (KD) 31 procent (- 1)
Jimmie Åkesson (SD) 26 procent (- 1)
Annie Lööf (C)  25 procent (- 2)
Isabella Lövin (MP) 9 procent (- 2)
Nyamko Sabuni (L) 8 procent (+ 1)
Per Bolund (MP) 8 procent (- 2)

Demoskop: SD och M ökar mest – katastrof för MP och V

8 augusti, 2020

Aftonbladet/Demoskop augusti 2020.

Enligt Peter Santesson, opinionschef vid mätinstitutet Demoskop, tyder den senaste mätningen på en normalisering av det partipolitiska opinionsläget i Sverige. Han citeras i Aftonbladet: ”Vi börjar röra oss tillbaka till läget före corona, men det går lite långsammare än vi hade trott.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Qod4wJ/coronaeffekten-borta-for-lofven?fbclid=IwAR3EU8If-6XwFGkXVnI9t9pfAFX2OEnXaQm61aHQEOJ8H9b_F-eljMEiDr8

Socialdemokraterna är alltjämt rikets största parti trots en nedgång med 1,2 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Jag kan inte säga att jag är förvånad över att tappet inte är ännu större – folk har en omvittnad benägenhet att hålla sig till det trygga och invanda i omtumlande tider och Kina-smittan är på långa vägar ännu inte ett avslutat kapitel.

Hoppingivande för oss som håller tummarna för oppositionen är att även Vänsterpartiet och Miljöpartiet går tillbaka. V med så mycket som 1 procentenhet ned till 6,8 procent och MP med 0,6 procentenheter ner till 3,4 procent, det vill säga klart under riksdagsspärren. Miljöpartiets partisekreterare Märta Stenevi säger till Aftonbladet: ”Vi ser allvarligt på siffrorna och opinionsläget och är inte nöjda med att inte få ut vår egen politik.”

Möjligen kan man spekulera i att den ovanligt kalla och regniga månaden juli kan ha fått folk att ifrågasätta MP:s ständiga tjat om den globala uppvärmningen, ett ämne jag tog upp i ett debattinlägg i Länstidningen, Södertälje den 5 augusti: https://www.lt.se/artikel/debatt-ar-vi-pa-vag-mot-ny-liten-istid-kallaste-juli-pa-nara-60-ar?fbclid=IwAR3LsjPX6K6zQ-o6J477I3lDnA0hPasKK1XmY9jfcMrlntP2VEFjS5J9V7g

Såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna går framåt med 0,8 procentenheter till 21,6 respektive 20,5 procent. Vilket tyder på att M förstärkt sin ställning som ledare för den icke-socialistiska oppositionen – partiet har såvitt jag kan bedöma lyckats något bättre än SD med att synas i debatten.

Ebba Busch Thor med sin dåvarande pressekreterare Fredrik Hardt i ett Pride-tåg i Stockholm för några år sedan.

Fjärde största parti hos Demoskop är Centerpartiet med 8,8 procent. Det är en framryckning med 0,4 procentenheter jämfört med föregående mätning. Sjätte störst är Kristdemokraterna med 5,6 procent (-0,1). Det är en tämligen normal notering för KD men långt ifrån de glädjesiffror partiet en gång var uppe på. Det kan tas för givet att flertalet av KDs konservativt disponerade sympatisörer inte är överförtjusta över partiledare Ebba Buschs entusiasm för Pride-spektaklet.

Återstår att redovisa resultatet för Liberalerna, som verkligen inte är mycket att hurra för – 3,3 procent (+ 0,1) placerar L med god marginal under riksdagsspärren på 4 procent. Jag tror Nyamko Sabuni och hennes stab redan nu får inrikta sig på en tillvaro utanför riksdagen och eventuellt också på att hitta en ny partiledare. Sabuni har på intet sätt rosat marknaden.

Stapeln för ”övriga partier” når denna gång upp till 2,7 procent.

Skulle vi ha val i dag så skulle vi av allt att döma få ett ytterst välbehövligt regeringsskifte. De regeringsbärande partierna S, MP, C och V lyckas nämligen bara skrapa ihop 42,8 procent; räknar vi bort de två partier som hamnar under riksdagsspärren blir det endast 36,1 procent. Oppositionspartierna M, SD och KD å sin sida noteras för 47,7 procent.

 

 

Jimmie Åkessons sommartal: Hård kritik mot Löfven, Johansson och ”extremistpartiet” MP

8 augusti, 2020

”Tomma floskler betalar inga räkningar”, konstaterade Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson bland annat i sitt sommartal i Sölvesborg den 26 augusti 2020 och syftade i första hand på statsminister Stefan Löfven som fick sig en ordentlig känga i Åkessons tal. Hela talet kan avnjutas via nedanstående länk.

Partiledarnas sommartal har detta den kinesiska smittans år ett något annorlunda format än tidigare: de talar direkt till TV-tittarna och till den lilla publik som eventuellt finns på plats. I Jimmies fall bestod den av ett tiotal lokala SD-medlemmar från Sölvesborg. Det nya formatet gjorde sannolikt att talet blev mer koncist och avspänt än det eljest skulle ha blivit, då SD-ledaren inte behövde pausera för att ge utrymme för publikens reaktioner.

Om Löfvens framträdanden sade Jimmie: ”Orden finns där. Men substansen är på gränsen till obefintlig.” Den uppfattningen torde SD-ledaren dela med många andra, däribland Aftonbladets kolumnist Lena Mellin som i sin krönika den 25 augusti menade att Löfven i sitt sommartal på Bommersvik sade ”ingenting om någonting”. Ändå var det nog justitieminister Morgan Johansson som fick den värsta slängen av Åkessons slev.

Jimmie Åkesson påminde om att Morgan Johansson vid ett flertal tillfällen försäkrat att gängkriminaliteten skall knäckas eller är på god väg att knäckas. Som alla vet tycks dock denna typ av brottslighet vara mer livskraftig än någonsin. I Angered norr om Göteborg har konflikten mellan två rivaliserande gäng lett till att ena sidan satt upp vägspärrar i syfte att kontrollera vilka som åker ut och in i området. https://samtiden.nu/2020/08/inte-polisen-utan-kriminella-upprattar-vagsparrar-i-goteborg/

”Det blir helt enkelt aldrig som Morgan säger”, sammanfattade Åkesson justitieministerns uttalanden.

Varken Morgan Johansson eller Stefan Löfven fann nåd inför Jimmie Åkessons ögon.

SD-ledaren var därtill ofin nog att påminna publikum i Sölvesborg och framför TV-apparaterna om ett uttalande som Morgan Johansson i egenskap av nybliven folkhälsominister i Göran Perssons regering gjorde 2002. Då hette det att Sverige skulle vara narkotikafritt inom tio år, en vision som först framställts av socialminister Lars Engqvist (S). Det blev inte riktigt så. https://www.sydsvenskan.se/2002-11-25/minister-har-nollvision-om-knarket

Vidare ägnade Åkesson en försvarlig del av sitt tal åt den skenande kriminaliteten i riket med allt grövre våldsbrott såsom mord, överfallsrån och våldtäkter. ”Sverigedemokraterna kommer aldrig någonsin”, inskärpte SD-ledaren, ”att acceptera Sverige som ett paradis för kriminella utlänningar från världens alla hörn.” Grova brottslingar utan svenskt medborgarskap skall obönhörligen utvisas efter fullgjort straff, menade Åkesson, en praxis som alltför ofta hamnar på undantag i dag då det ofta förklaras från rättsväsendets sida att en utvisning inte ”kan” verkställas av någon anledning.

Som exempel på att det daltas med brottslingar inom ramen för regeringens ”saft- och bullepolitik” tog Jimmie Åkesson upp fallet med de två unga våldsbrottslingar som fritogs från Råbyhemmet i Lund den 19 augusti av beväpnade män. En av de fritagna var en 19-åring som dömts för ett beställningsmord på en byggföretagare på Lidingö 2018.

Den dömde var vid tillfället 17 år och dömdes därför till fyra års sluten ungdomsvård för ett brott som kunde ha lett till livstid om gärningsmannen varit över 21 år. Så värst ”sluten” var emellertid inte den så kallade vård mördaren undergick. Hans väpnade befriare kunde således lätt hoppa över ett stängsel och bereda sig tillträde till området. ”Mördare skall sitta i fängelse, inte på ungdomshem”, konstaterade Åkesson. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y3Lz9a/rikslarm-efter-fritagna-mordare

Den av Socialdemokraterna ledda röd-gröna regeringen fann sammanfattningsvis ingen som helst nåd inför Jimmie Åkessons ögon. ”Socialdemokraterna har blivit ett parti som tömt sig själva på alla former av hederlighet”, ansåg Åkesson och lyfte också fram det faktum att S-partiet väldigt gärna dansar efter det gröna ”extremistpartiet” (Åkessons ord) Miljöpartiets pipa. SD-ledaren gav också den havererade migrationspolitiken, som medfört att alldeles för många människor med ursprung i länder med kulturer och värderingar vitt skilda från våra egna tagit sig in i vår land,  skulden för den skenande brottsligheten.

Regeringen fick också ordentligt på pälsen för att den vikit ner sig i EU-förhandlingarna och gått med på att ge 10 miljarder kronor i bidrag till andra EU-länder – pengar som Åkesson menade kunde ha gjort betydligt bättre nytta på hemmaplan.

Enligt SD-ledaren hade de 10 miljarder Sverige skänkte till andra EU-länder gjort större nytta på hemmaplan.

Han pekade vidare på att det i riksdagen finns tre partier som med litet god vilja kan kallas konservativa – SD, M och KD – och som borde finna vägar till samverkan för landets bästa, dock utan att nödvändigtvis utgöra ett formellt block.

Jag har sparat kritiken till sist. Åkesson inledde sitt sommartal genom att angripa regeringens pandemihantering och dessutom slå ett slag för munskydden. Eftersom jag i olika sammanhang framhållit som min åsikt att det är olämpligt att söka plocka partipolitiska poäng på coronapandemin är det något jag personligen inte kan stödja. I den här frågan behövs snarare nationell samling och inte splittring!

Slutligen tycker jag Jimmie Åkesson kunde ha tagit upp en av SDs viktigaste frågor i sitt tal – det militära försvaret. Det hade varit särskilt angeläget just i dessa dagar, så Ryssland använder landstigningsbåtar i övningar i Sveriges närområde och regeringen beslutat om en militär insats som dessutom kallas ”en skarp insats” och inte en övning som ett sätt att inför ryssarna markera svensk närvaro. Inte heller hade jag protesterat om Åkesson uttalat sitt stöd för den demokratiska oppositionens manifestationer i Belarus, i praktiken Europas enda kvarvarande kommunistdiktatur. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/P9WE4J/forsvarsmakten-det-har-ar-ingen-ovning–utan-en-skarp-insats

Så hjärntvättar BBC britterna: vänstervridning och dubbeltänk

29 juli, 2020

British Broadcasting Corporation (BBC) grundades den 18 oktober 1922. Företaget stod bakom den första nationella TV-kanalen i världen med reguljära sändningar utanför USA och förfogar i dag över ett otal TV- och radiokanaler i och utanför Storbritannien. Länge respekterades BBC allmänt som en garant för en saklig och opartisk nyhetsrapportering, men det ryktet har blivit avsevärt skamfilat – alltfler tenderar istället att se BBC som en vänsterinriktad propagandamegafon.

Enligt den brittiske författaren, journalisten och universitetslektorn David Sedgwick är det illa ställt på British Broadcasting Corporation, ibland av kritiker skämtsamt benämnt bland annat British Bullshitting Corporation, Bolshevik Broadcasting Corporation eller Brussels Broadcasting Corporation.

I boken BBC: Brainwashing Britain? (Sandgrounder Publishing 2018, 387 sidor) levererar Sedgwick en veritabel och samtidigt av fakta och exempel väl underbyggd bredsida mot den statliga brittiska företagsjätten, stundom kallad Auntie, som en gång i tiden uppfann beteckningen public service avseende medier ägnade att betjäna allmänheten.

David Sedgwick menar att det är illa ställt på BBC.

”The modern BBC”, konstaterar Sedgwick (sidan 5), ”is an entirely different animal than it was back in the 1950s when Auntie seemed to capture its essence so deftly. The modern organisation is in fact barely recognisable to its 1970s or even 1980s incarnations. Something has changed – is changing /…/ With its enthusiasm for all things liberal and ´progressive´, to the ordinary man and woman in the street the ´national´ broadcaster arguably feels ever more remote, ever more detached from their own reality than at any time in the corporation´s near 100-year history. https://sv.wikipedia.org/wiki/BBC

Frankfurtskolan och kulturmarxismen. Enligt David Sedwick ligger alla som tillhör en eller flera av grupperna konservativa, kristna, vita, män, arbetarklassen, patrioter, abortkritiker och Brexit-supportrar illa till hos den närmast patologiskt politiskt korrekta institutionen BBC. En term som ofta nämns i samband med BBC och etablissemangsmedia  över huvud taget är kulturmarxism, som mycket kortfattat kan definieras som en utveckling av marxismen syftande till att påverka kultur- och samhällslivet i marxistisk/socialistisk riktning.

Ursprunget till kulturmarxismen står att finna i den så kallade Frankfurtskolan, som var en neomarxistisk skolbildning med ursprung i Institutet för socialforskning i tyska Frankfurt am Main i början av 1930-talet. En av målsättningarna var att förena Karl Marx politiskt-ekonomiska idéer med Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier.  Efter nationalsocialisternas maktövertagande 1933 flydde många av företrädarna, exempelvis Max Horkheimer, Theodor Adorno och Herbert Marcuse, till USA. Särskilt Marcuse fick ett avsevärt inflytande över 68-vänstern i USA och västvärlden i sin helhet. ”Den långa marschen genom institutionerna”, ett uttryck som tillskrivits den italienske marxistiske teoretikern Antonio Gramsci, däribland det mediala flaggskeppet BBC, hade inletts.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Frankfurtskolan

David Sedgwick definierar kulturmarxismens agenda på följande sätt (sidan 15): ”The gradual process of destroying all traditions, languages, religions, individuality, government, family, law and order in order to re-assemble society in the future as a communist utopia. This utopia will have no notion of gender, traditions, morality, god or even family or the state.”

Hatet mot Trump. Ett särskilt hatobjekt för BBC är USAs president Donald J. Trump. Etablissemangsmedia och den politiska korrektheten i stort kommer aldrig någonsin att förlåta Trump för att denne i presidentvalet 2016 besegrade den egna favoriten Hillary Clinton, vilken så sent som kvällen före valet av såväl politiska bedömare som spelbolag antogs gå mot en given seger. Istället vann Trump med 304-227 räknat i elektorsröster; att Clinton fick något fler väljarröster än Trump hade ingen betydelse såsom det amerikanska valsystemet är utformat. https://www.oddsonline.se/nyheter/valet-i-usa-clinton-storfavorit-infor-den-sista-debatten/

Sedgwick presenterar i sin bok en rik provkarta på BBCs Trump-fientliga verksamhet. Trump är till att börja med nära nog allt som det brittiska medieföretaget avskyr: man, kristen, heterosexuell, frispråkig anti-socialist och med en bakgrund som extremt framgångsrik företagare i miljardklassen. Sedgwick (sidan 112): ”The maverick businessman represents a real threat to the elites  whose interests the BBC so faithfully and unreservedly represent. His opposition to open borders, mass migration and subsequent disenfranchisement of America´s blue collar workers puts him very much on the wrong side of BBC and its ´progressive´allies.”

Donald Trump är enligt BBCs värdegrund, som David Sedgwick uppfattar den, ”very, very bad”. Alla nyheter om och analyser av Trumps göranden och låtanden presenteras i BBCs programutbud i negativast möjliga dager. Jag skall av utrymmesskäl nöja mig med att återge ett exempel ur Sedgwicks bok.

Det gäller försöken att sammanbinda Trump med den vita rasistgruppen Ku Klux Klan (KKK) och särskilt David Duke, USAs troligen mest beryktade antisemit och förespråkare för vit överhöghet samt med ett förflutet som stormästare (grand wizard) för en falang av KKK. Duke har representerat det Republikanska partiet i delstatsparlamentet Louisiana men har även varit medlem i Demokratiska partiet. Populistiska partiet och Reformpartiet. Han uttalade 2019 sitt stöd för den vänsterextremistiska samt jude- och Israel-hatande demokratiska kongresskvinnan Ilhan Omar. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/03/14/vite-arkerasisten-david-duke-backar-upp-ilhan-omar/

Sedgwick beskriver hur BBC, oavsett vad Donald Trump sysslade med under sin framgångsrika valkampanj 2016, sökte koppla detta till David Duke: Trump vill sänka skatterna. Vad tycker David Duke om det? Trump vill bygga en mur mot Mexiko. Vad är David Dukes åsikt om det? Trump gillar glass med mintchoklad. Gillar David Duke glass med mintchocklad? Så där höll det på.

BBC piskade upp hatstämning mot Vita husets pressekreterare Sarah  Huckabee Sanders.

”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det kan noteras att Donald Trump enligt tillgänglig statistik som presenteras av Sedgwick (sidan 231) tagit avstånd från David Duke/KKK 55 gånger sedan 1991. Ändå har BBC med en dåres envishet gjort sitt bästa för att antyda, att de båda herrarna är av samma skrot och korn. Så till exempel hävdade det brittiska bolaget under valkampanjen 2016 att ”Trump vägrat ta avstånd från Duke” sedan den senare uttalat halvhjärtat stöd för Trump. Sedgwick visar emellertid att Trump i en intervju med journalisten och nyhetsankaret John Heilemann redan 2015 sade om Duke: ”I don´t need his endorsement. I certainly wouldn´t want his endorsment.”

Hatet och illviljan mot president Trump omfattar även hans nära medarbetare. David Sedgwick tar upp fallet med Sarah Huckabee Sanders, Vita husets pressekreterare 2017-19. Vid en presskonferens ställde en närvarande reporter den egendomliga frågan: ”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det väckte rabalder då Huckabee Sanders enligt BBCs framställning inte svarade på frågan. BBCs mailkorg fylldes snabbt med inlägg av typen ”Sarah Sanders är en fruktansvärt monster” och ”Hela administrationen är fullproppad med förespråkare för vit överhöghet!”

Sanningen var att journalisten och Trump-hataren April Ryan, troligen helt medvetet, slängde ur sig frågan – som inte hade någonting alls att göra med vad som diskuterats under pressträffen – då Sarah Huckabee Sanders hade avslutat pressträffen och var på väg från podiet. Detta rapporterades inte av BBC, som på detta sätt kunde skapa en egenhändigt ihopsnickrad skandal med Trump-anknytning. Sarah Huckabee Sanders ställning hos den vänsterliberala presskåren och hos BBC främjas knappast av att hon är dotter till den konservative före detta guvernören i Arkansas och presidentkandidaten Mike Huckabee. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sarah_Huckabee_Sanders

McGovern-syndromet och journaliskåren. BBC förefaller vara drabbat av samma åkomma som sedan lång tid tillbaka vidlådit etablerade svenska medier: det jag har kallat McGovern-syndromet. Det är uppkallat efter George McGovern (1922-2012), en vänsterliberal senator från delstaten South Dakota vilken nominerades som Demokratiska partiets kandidat i presidentvalet 1972 men som förlorade till den sittande presidenten Richard M. Nixon med en av de största marginalerna i USAs historia – Nixon vann med elektorsrösterna 520-17.

McGovern-syndromet innebär att det aktuella mediet undantagslöst i sin rapportering och sina analyser med alla medel backar upp den demokratiske kandidaten. I Sverige har vi kunnat notera detta fenomen åtminstone sedan Kennedy-Nixon-valet 1960 och framåt. Svenska etablissemangsmedia, enkannerligen etermedia som SVT och TV4 (där USA-korrespondenten Rolf Porseryd är ett skräckexempel), har med den drucknes envishet favoriserat alla demokratiska presidentkandidater.

Detta gäller vare sig dessa varit vinnare såsom John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson, Jimmy Carter, Bill Clinton och Barack Obama eller förlorare såsom Hubert Humphfrey, Walter Mondale, Michael Dukakis, Al Gore, John Kerry och Hillary Clinton. De republikanska kandidaterna och presidenterna av typ Ronald Reagan och George W. Bush har analogt härmed svartmålats och demoniserats och Donald Trumps ondska känner i SVT/TV4s perspektiv som vi alla vet inga gränser. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Detta är på intet sätt någon tillfällighet. Statistik visar att den svenska journalistkåren står långt till vänster. Enligt en norsk undersökning från 2019 röstar 70,7 av de 150 journalister som svarat på enkätfrågorna om partisympatier på något av partierna Vänsterpartiet (32,0 procent), Socialdemokraterna (24,0 procent) och Miljöpartiet (14,7 procent). Inget av de övriga partierna kommer upp i tvåsiffriga procenttal – Centerpartiet får 9,3, Liberalerna 5,3, Moderaterna 4,0, Kristdemokraterna 3,3 och Sverigedemokraterna 2,7 procent. https://nyheteridag.se/undersokning-70-procent-av-svenska-journalister-har-vanstersympatier/

Nej, George McGovern valdes inte till president 1972. Till den svenska journalistkårens stora sorg.

Tidigare undersökningar som gjorts under ledning av professor Kent Asp vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet har också visat att den svenska journalistkåren står påtagligt till vänster om de vanliga väljarna beträffande partisympatier. I Asps forskning tenderar dock Miljöpartiet att vara det parti som framför andra favoriseras av journalisterna. https://jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf

BBC och Orwells dubbeltänk. Inte bara Donald Trump är i BBCs ögon ”very, very bad”. Detsamma gäller Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen (EU), populärt kallat Brexit. Företagets motstånd mot Brexit poppar enligt Sedgwick upp överallt i såväl TV- som radiokanaler. När det visade sig att den brittiska ekonomin på det hela taget tycks ha gynnats av EU-utträdet har termen ”trots Brexit…” varit ymnigt förekommande.

BBC har ett särskilt gott öga till det konservativa partiet Tories´ underhusmedlem Jacob Rees-Mogg, representerande valkretsen North East Somerset, vilken inte bara är aktiv Brexit-förespråkare utan även katolik, abortkritiker och motståndare till samkönade ”äktenskap”. Följaktligen har Rees-Mogg åtskilliga gånger varit utsatt för två av de metoder som David Sedgwick i sin bok tillskriver BBC: smutskastning och felaktiga påståenden, sådant som drabbar alla som inte oförbehållsamt bekänner sig till det brittiska mediaföretagets världssyn. Dessa förklaras omväxlande vara rasister, nazister eller extremister samt lidande av ”fobier” av skilda slag – islamofobi, homofobi och allt vad det kan vara.

Samtidigt berömmer sig ”Auntie” av att vara opartisk och rättvis. Hur går detta ihop? Enligt David Sedgwick i BBC: Brainwashing Britain? ägnar sig BBC åt ett dubbeltänk (doublethink) av samma slag som det Sanningsministeriet ägnar sig åt såsom det skildras av George Orwell (Eric Blair) i dennes klassiska framtidsdystopi 1984 (1949). Sedgwick sammanfattar (sidan 151):

I am an impartial, objective journalist who nevertheless: – Missrepresents the views  which contradict the BBC worldview. – Smears entities that disagree with the BBC worldview. – Selects and edits  material specifiacally to support the BBC worldswiew. – Amplifies whatever supports BBC narratives. – Suppresses whatever contradicts BBC narratives. – Applies different standards depending on whether individuals or organisations share the BBC worldview.

Det dubbeltänkande som beskrivs av Orwell – till exempel ”krig är fred” – möjliggör för BBCs journalister att samtidigt hysa två motstridiga uppfattningar i en fråga och tro att båda är lika sanna. https://study.com/academy/lesson/doublethink-in-1984-definition-examples.html

”Quiet and safe in Malmö”… Sedgwicks bok avrundas med fyra fallstudier av vilka en har stort intresse för oss svenskar då den gäller Malmö. Under rubriken ”Quiet and safe in Malmö” tar författaren upp situationen i vår tredje största stad Malmö utifrån en kommentar som gjordes av Donald Trump i februari 2017: ”We´ve got to keep our country safe. You look at what´s happening in Germany, you look at what´s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this? Sweden. They took in large numbers. They´re having problems like they never thought possible.”

Uttalandet väckte bestörtning runtom i världen bland människor som inte är insatta i de problem vi svenskar upplever på daglig basis i vårt arma fosterland. Mord, dödsskjutningar, våldtäkter, kvinnomisshandel, bilbränder, bilar som kör in i folkmassor. Icke minst BBC uttryckte bestörtning: hur vågar den okunnige Trump ifrågasätta mångkulturens välsignelser? Bland de som citerades av BBC fanns förre stats- och utrikesministern Carl Bildt, som på sitt sedvanligt arroganta och snorkiga sätt frågade sig vad Trump hade ”rökt”.

BBC trodde sig veta att det varit ”tyst och säkert” i Malmö och att det inte inträffat något större terrordåd. Det var dock inte det Trump hade åsyftat – han hade, helt korrekt, hänvisat till de avsevärda problem relaterade till massinvandring och mångkulturalism som är daglig verklighet för den svenska befolkningen. I syfte att understryka att Trump var en usel lögnare sände det brittiska mediebolaget ett reportageteam till Sveriges tredje största stad, Malmö. Teamet kom, vilket måste anses vara föga sensationellt, fram till att: ”Trump´s wrong, it´s quiet and safe in Malmö.”

Donald Trump hade rätt om tillståndet i Sverige.

Påståendet stämmer dåligt eller inte alls med föreliggande statistik publicerad av bland annat Brottsförebyggande rådet (BRÅ), SVT och Sydsvenskan. Enligt denna är Malmö med sina runt 330 000 invånare den farligaste staden i den nordeuropeiska regionen. Malmö toppar listan för 2016 med ett mordindex på 3,4 per 100 000 invånare. Malmö jämförs i statistiken med Paris ((1,8), London (1,3), Köpenhamn (1,1) samt Berlin (1,0). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/malmo-har-flest-skjutningar-per-invanare

Det förefaller som om Donald Trump inte hade haft så fel ändå. Och, som så ofta tidigare, hade BBC påkommits med byxorna nere.

BBC har nyligen varslat om betydande nedskärningar. Av företagets totalt 6000 tjänster har det aviserats att 520 skall bort. Därtill kommer ytterligare hundratals nedskärningar regionalt och vad avser Skottland, Wales och Nordirland. Huruvida detta kommer att dämpa BBCs vänstervridning må dock vara osagt.

Slutligen vill jag inte undanhålla för mina läsare att jag i egenskap av gruppledare för SD Södertälje intervjuades av BBC World´s stringer Malcom Brabant, stationerad i Köpenhamn, som ett kort inslag i ett program om den syriska flyktinginvasionen i Södertälje 2014. Om flera av BBCs medarbetare vore lika proffsiga och sakliga som Malcolm skulle företaget ha betydligt färre problem. https://www.bbc.com/news/av/world-europe-25805342/syria-crisis-influx-of-refugees-into-swedish-town