Svenska artister (XXXII): Brita Borg

Brita Borg (1926-2010) fick en lång karriär och kunde därmed glädja det svenska folket under många år med sin sång- och skådespelarkonst.

Brita Borg var en av de klarast lysande stjärnorna på den svenska artisthimlen under min barn- och ungdomstid på 1950- och 1960-talen. Hennes mörka altröst och föredömligt tydliga frasering var inte att ta fel på. Hon hördes ofta på radion och medverkade även i en räcka mer eller mindre framgångsrika filmer.

Brita Kerstin Gunvorg Borg föddes i Högalids församling på Södermalm i Stockholm 1926 och avled i Borgholm på Öland 2010 en dryg månad före sin 84e födelsedag. I sitt äktenskap med Allan Johansson fick hon sonen Allan Borg. Brita slog igenom som artist genom att vinna tidningen Vecko-Revyns sångtävling krigsåret 1943. Snart därefter kom hon med i sång- och showgruppen Vårat gäng. Två år senare bildade hon, tillsammans med sin blivande make Allan Johansson, sångkvartetten Flickery Flies. https://sv.wikipedia.org/wiki/Brita_Borg

1947 inledde Brita Borg ett synnerligen givande samarbete med Povel Ramel och medverkade tillsammans med Flickery Flies i åtskilliga av dennes Knäppupp-revyer åren 1952-62. Flickery Flies bestod initialt av Brita, Allan Johansson, Bengt Elmberg och Gunnar ”Siljabloo” Nilsson, men då gruppen enrollerades av Povel Ramel ersattes de båda sistnämnda av Oscar Rundqvist och Karl-Olof Finnberg. Den senare ersattes 1954 av Tosse Bark, som Brita kände sedan tiden i Vårat gäng. https://sv.wikipedia.org/wiki/Flickery_Flies

Ett i radion främst på 1950-talet ofta spelat exempel på Flickery Flies sångkonst är ”Den gamla vaktparaden” av Povel Ramel: https://www.youtube.com/watch?v=ZObUmCUWhvE

Den på sin tid välkända sånggruppen Flickery Flies – här i skotsk mundering.

Från och med 1964 avverkade Brita Borg flera säsonger hos revymakaren Hagge Geigert i Uddevalla innan hon gjorde en sejour hos Kar de Mumma (Erik Zetterström) på Folkan i Stockholm. På 1970-talet flyttade Brita tillsammans med nye maken, polismannen Stig Salomonsson, till Arvidsjaur i Lappland, vilket inte hindrade henne från att fortsätta sin artistkarriär.

Brita Borg kom att göra bra ifrån sig som aktris och sångerska med Riksteatern åren 1967 till 2001. Debuten skedde med ”Call Me Madam” 1967 och sedan följde medverkan i uppsättningar som ”Annie Get Your Gun”, ”Oss bröder emellan”, ”Spelman på taket”, ”Tolvskillingsoperan” och ”Jubilarerna”. Sin första rena talroll hade hon med Tor Isedal som motpart i ”Sjöhästen”.

En uppmärksammad insats svarade Borg för 1983 i Peter Schildts direktsända TV-teaterpjäs ”Pariserliv” av Göran O. Eriksson som handlar om ett litet teatersällskap verksamt i den revolutionära Pariskommunen våren 1871. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pariskommunen

Brita Borg längst till höger med Povel Ramel och Gunwer Bergqvist.

Britta Borg – eller Die Borg som hon också kallades efter ett parodiskt nummer hos Povel Ramel – hade många strängar på sin lyra men är förmodligen mest känd som schlagerdrottning. Många är hennes inspelningar först hos skivbolaget Sonora och därefter hos det Ramel-relaterade Knäppupp. Den första formidabla succén kom med ”Fat Mammy Brown” 1957: https://www.youtube.com/watch?v=XJfxKcRMN_8

Numret ”Fat Mammy Brown”, där Borg är sminkad och vadderad som en fyllig negerkvinna från Harlem i New York, hade varit otänkbart i dagens kväljande, politiskt korrekta atmosfär.

I slutet av 1950-talet var Brita Borgs ställning som schlagersångerska så grundmurad, att arrangörerna av Schlagerfestivalen 1959 bestämde att oavsett segrare i tävlingen så skulle Brita representera Sverige i Eurovision Song Contest (ESC) detta år. Siw Malmkvist vann den svenska festivalen med låten ”Augustin” av Bo Harry Sandin och Åke Gerhard, men det blev alltså Brita Borg som fick åka till Cannes med samma låt.

”Augustin” gav Brita Borg niondeplatsen i ESC 1959.

Nu blev det ingen större succé i ESC för den då 32-åriga Brita Borg med låten om hjärtekrossaren Augustin – den placerade sig som delad nia av elva deltagande melodier med blott fyra poäng och kan avnjutas här :https://www.youtube.com/watch?v=AsTBC75F5Ds

Från 1959 är även det komiska numret ”Banne mej” i samarbete med Povel Ramel med ensemble: https://www.youtube.com/watch?v=1YwtHsyz-IY

1960 kom ”Du är min tekopp”: https://www.youtube.com/watch?v=cxJQYDCxlzQ

En av Brita Borgs absolut mest minnesvärda sånginsatser är ”Ljuva sextital” från det aktuella decenniets sista år, alltså 1969. Låten hade skrivits av Benny Andersson, Stikkan Andersson och Björn Ulvaeus och blickar ungefär 20 år framåt i tiden, då man mindes den tid då ”de flesta kände sin far” och ”man for till månen i ett rör av plåt”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ljuva_sextital

”Ljuva sextital” låg på Svensktoppen i 20 veckor sommaren-våren 1969 och placerade sig som bäst på andra plats. https://www.youtube.com/watch?v=x7fAXZiiIzo

Brita Borg medverkade under drygt ett halvsekel i ett antal filmer – först i ”Swing it, magistern” 1940 och sist i ”Ture Sventon och fallet Isabella” 1991. Däremellan han hon 1959 med att spela sångerska i den amerikansk-svenska kalkonfilmen ”Rymdinvasion i Lappland” (”Terror in the Midnight Sun”), som handlar om hur ett UFO anländer till nordligaste Sverige och släpper lös ett hiskeligt och hårigt monster. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rymdinvasion_i_Lappland

Ruggiga saker händer i Lappland…

Bland övriga medverkande skådespelare märks Sten Gester, Barbara Wilson, Robert Burton, Åke Grönberg och Gösta Prüzelius. Den som känner för att se hela detta ”mästerverk” har chansen här: https://www.youtube.com/watch?v=QFSxYQ2kESc

Brita Borg fick en lång karriär men hade i dess slutfas svårt att hitta nya arbetsuppgifter. Hon kommenterade detta så: ”Man ska ju vara betydligt yngre och stå och jucka och skrika på scen. Min repertoar är Povel Ramel och hans tid.”

Mot slutet av sitt liv tvingades Brita genomgå en operation som avlägsnade ena lungan. De sista fem åren av sitt liv var hon bosatt i Löttorp på norra Öland tillsammans med maken Stig Salomonsson och sörjdes vid sitt frånfälle vid 83 års ålder av denne och sonen Allan Borg med familj. http://www.barometern.se/familj/brita-borg-ar-dod/

2010 gav artisten Mattias Enn ut ett album med några av de sånger som förknippas med Brita Borg.

 

 

 

 

 

 

 

Med maken Stig Salomonsson på äldre dar.

Svenska artister (V): Alice Babs

 Alice Babs Sjöblom i mogen ålder. I bakgrunden en byst av henne.

Det är svårt att i dag, då artister som tycks inspirerade av underjordens krafter ofta nog intar världens scener, förstå att Alice Babs en gång kunde anses framföra sånger och stå för värderingar som var höjden av dekadens och omoral. Så var det i alla fall då Alice ”Babs” Nilson, som hon då var känd som, 1940 slog igenom med dunder och brak i filmen ”Swing it, magistern!” i regi av Schamyl Bauman.

Videolänk nedan med titelmelodin:

http://www.youtube.com/watch?v=m7_94j2qYbk

Filmen och då endast 16-åriga Alice gjorde stor succé i Sverige, Danmark och Norge. I Finland var det en annan sak: här var dans vid denna tid förbjuden och radion spelade huvudsakligen psalmer och marscher under de bistra krigsåren. När den unga artisten en gång uppträdde inför finska krigsinvalider gjorde hon dock stor lycka.

Trots succén bland biobesökare och allmänhet var det åtskilliga i de äldre generationerna som rynkade på näsan åt swingmusiken – som introducerade jazzen i Sverige – och unga Alice ”Babs” Nilson. Talrika präster avfärdade all populärmusik som synd och ansåg att Alice var ”ungdomens förförare” eller rentav en ”slyna” som framförde ”negermusik”. En kyrkoherde Grände kallade Alice och swingen ”en andlig mul- och klövsjuka”. Hon uppges ha tagit illa vid sig av denna kritik och såg det som en sorts revansch, när hon många år senare uppträdde i kyrkor med Duke Ellingtons orkester.

Så här skrev exempelvis signaturen Scatterbrain i en recension av en av Alices skivor:

Denna skiva borde inte få spelas annat än i en obebodd trakt i mörkaste Afrika.

Som sagt, svårt att förstå i dag att denna äppelkindade helylletjej från Småland kunde få ett sådant renommé…

Hildur Alice Nilson föddes i Kalmar den 26 januari 1924 som dotter till biografpianisten Jean Edvin Nilson och en moder som sjöng. Familjen flyttade till Västervik och senare till Stockholm i syfte att utveckla dotterns sångkarriär. Redan 1938 syntes unga Alice i filmen ”Blixt och dunder” i regi av Anders Henrikson och med Hasse Ekman som manusförfattare. Första skivinspelningen inträffade 1939 med ”Joddlarflickan” med text och musik av fadern. Samma år såg hon den blivande samarbetspartnern Duke Ellington och dennes orkester vid ett framträdande i Stockholm.

 Så här såg ”ungdomens förförare” ut på 1940-talet…

1940 kom så det formidabla genombrottet med ”Swing it, magistern!” Filmen hade premiär på biografen Royal i Stockholm den 21 december 1940 och väckte genast stort uppseende. Alice ”Babs” Nilson, som snart skulle bli känd som enbart Alice Babs, spelar här skolflickan Inga Danell som vid ett offentligt framträdande använder artistnamnet Linda Loy. Hennes musiklärare, lektor Bergman, spelas av Adolf Jahr. Filmen fick 1941 en uppföljare som hette ”Magistrarna på sommarlov” som dock inte gjorde stort väsen av sig.

Alice Babs var nu ett etablerat fenomen inom svensk underhållningsindustri. Ett axplock ur hennes fortsatta filmkarriär ger titlar som ”En trallande jänta” (1942), ”Vårat gäng” (1942), ”Örnungar” (1944), ”Sången om Stockholm” (1947), ”I dur och skur” (1953), ”Swing it, fröken” (1956) och ”Det svänger på slottet” (1959). I den sistnämnda filmen spelar Babs mot dåvarande manlige flickfavoriten Lasse Lönndahl.

Titelsången ur ”Vårat gäng”:

http://www.youtube.com/watch?v=liN-eqdhXIw

”Örnungar” i regi av Ivar Johansson handlar om segelflygning och spelades in på platåberget Ålleberg i Västergötland med dess 330 meter över havet. Alice Babs spelade in alla flygscener hon medverkade i själv – hon hade nyligen tagit segelflygcertifikat. Filmen är väl eljest mest känd för slagdängan ”Gå upp och pröva dina vingar” av och med Lasse Dahlquist. Insatsen här skulle i tidernas fullbordan rendera Alice det första hedersmedlemskapet i Segelflygets veteranförening (2001).

1954 är ett märkesår i Alice Babs karriär då hennes platta  ”Käre John” (med amerikansk förlaga som 1951 sjungits in av Hank Williams) resulterade i Sveriges första guldskiva. På piano Charlie Norman och gitarr Jörgen Ingmann. 1958 var Alice Sveriges första representant i Eurovision Song Contest i Holland med låten ”Lilla stjärna”, vilken belade en hedersam fjärdeplats. Segrade gjorde Frankrikes André Claveau med ”Dors, mon amour”.

”Käre John”:

http://www.youtube.com/watch?v=nPDbQ3RRTEQ

”Lilla stjärna” (video):

http://www.youtube.com/watch?v=GJ32dJz8O7I

1958 gick Babs karriär in i ett nytt skede då hon tillsammans med danskarna Svend Asmussen (född 1916) och Ulrik Neumann (1918-94) bildade trion Swe-Danes. Det var en högt kvalificerad ensemble: Alice Babs rykte som helgjuten sångerska var grundmurat, Neumann var en rutinerad revyartist, musiker och kompositör och Asmussen ansågs vara världens främste jazzviolinist.

Videolänken nedan från ett framträdande på Berns i Stockholm:

http://www.youtube.com/watch?v=csRUYiZvB70

Trion, som den minnesgode och lite äldre läsaren tvivelsutan erinrar sig från talrika framträdanden i svensk television, nådde världsrykte då den 1959-60 turnérade i USA och bland annat medverkade i Ed Sullivans show i New York samt konserterade på Coconut Grove i Los Angeles. Olympia i Paris var en annan världsscen på vilken svensk-danskarna uppträdde. Gruppen splittrades redan 1963 då den stod på toppen av sin karriär.

 Oförglömliga Swe-Danes.

Det var 1963 som Alice Babs inledde sitt fruktbärande samarbete med den världsberömde amerikanske orkesterledaren och jazzpianisten Duke (eller Edward Kennedy som han egentligen hette) Ellington (1899-1974). Den svenska sångerskan kom att bli oumbärlig för Ellington tack vare sitt röstomfång, vilket skall ha omfattat tre och en halv oktav. Ellington skrev de andra och tredje av sina ”Sacred Concerts” för Babs röst. Han sa själv att om han inte kunde använda svenskan så var han tvungen att anlita tre sångerskor för de aktuella sångpartierna.

 Edward Kennedy Ellington – ”Duke”.

Särskilt lyckad blev konserten i New Yorks största katedral, St. John the Divine, den 19 januari 1968 inför 8000 åhörare. New York Times musikkritiker skrev följande:

Miss Babs, sopran från Sverige, som framträtt med Ellingtons band vid flera tillfällen i Europa, intog i går kväll sin plats bland Ellingtons främsta – musiker och sångare som givit Ellington-ensemblen en särställning. Hennes röst visade sig vara ett magnifikt Ellington-instrument, rent fullödigt och med både värme och styrka i båda ändar av ett brett register.

1972 gav Alice Babs ut skivan ”Alice in Israel” och tilldelades samma år Masadamedaljen av den judiska hjälporganisationen Keren Kajemet. Hon fick medaljen och ett diplom ur dåvarande israeliske ambassadören Max Varons hand tillsammans med några andra förtjänta svenskar. Samma år utnämndes hon till hovsångerska – en hederstitel som dittills endast gått till operaverksamma sångare/sångerskor.

 Alice Babs tilldelades Masadamedaljen av Keren Kajemet.

På Alice Babs övriga meritlista kan nämnas att hon 1969 belönades med Karl Gerhards hederspris och att hon 1974 invaldes i Kungliga musikaliska akademien. Hon samarbetade genom åren med musikprofiler som exempelvis Charlie Norman, Povel Ramel och Bengt Hallberg. Hon har fortsatt sjunga offentligt högt upp i åren, ofta tillsammans med dottern Titti Sjöblom, men drabbades i våras tyvärr av en stroke.

Alice Babs familjeliv har såvitt jag känner till inte varit särdeles dramatiskt. Hon gifte sig 1943 med dåvarande fänriken, sedermera direktören Nils Ivar Sjöblom med vilken hon fick barnen Lilleba Lagerbäck (född 1945), Lars-Ivar (Lasse) Sjöblom (född 1948) samt Titti Sjöblom (född 1949).

Alice och Titti gör reklam för klassiska Toy tuggummi.

Den mest kända sång mor och dotter spelat in tillsammans torde slutligen vara ”Droppen Dripp och Droppen Drapp”:

http://www.youtube.com/watch?v=_5R3P6lR2lo