Schuberts Militärmarsch: inte bara tomte och klappar

Franz Schubert (1797-1828) komponerade tre militärmarscher.

Så här dagarna före jul kan vi höra Schuberts ”Militärmarsch” (Marche militaire) i tid och otid. I TV-reklam, som musik på varuhus, i radion. https://www.youtube.com/watch?v=PKUPBr0eY6Y

Orsaken är förstås att den på något sätt har blivit synonym med julen och julklappar. Detta tack vare att den sedan 1959  förekommer i TV-långköraren Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul; närmare bestämt marscherar leksakerna i tomtens verkstad in i den voluminösa julklappssäcken till tonerna av Schuberts verk.

Det är inte utan att man undrar litet hur den här låten kunnat hänga med så länge i dessa den ängsliga politiska korrekthetens tidsålder. Borde den inte ha utmönstrats som olämpligt krigshetsande för länge sedan? Precis som sekvensen där en ursinnig Kalle för ett utrotningskrig mot besvärliga myror.

Österrikaren Franz Peter Schubert (1797-1828) gjorde inte särdeles stor lycka som komponist under sin korta levnad. Han hade svårt att få jobb och hade ingen stadig inkomst utan tvingades leva på vänner och gynnare. Superkändis inom musikvärlden blev han först efter sin död. https://sv.wikipedia.org/wiki/Franz_Schubert

De enda arbeten han tycks ha haft var som lärarassistent åt sin pappa samt privat musiklärare. Schubert var för övrigt det 13e tillskottet i en barnaskara på 16, varav endast fem blev äldre än ett år.

Schubert blev alltså bara 31 år, men han var under större delen av sitt liv rastlöst verksam med att komponera musik och fick ihop över 1000 verk. Av dessa är noga taget tre militära marscher: 1. D-dur, allegro vivace (den som förekommer i Kalle Anka…); 2. G-dur, allegro molto moderato; 3. Eb-dur, allegro moderato. Mer om Schuberts militärmarscher här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Marches_militaires

Dessa marscher komponerade Schubert för fyrhändigt piano under en vistelse som musiklärare i familjen Johann Esterházys hem i Zelis 1818, som då låg i Ungern i dubbelmonarkin Österrike-Ungern men numera tillhör Slovakien. Marscherna publicerades först 1826 och fick då kollektivt opusnummer 51 under rubriceringen Marches militaires.

Franz Schubert är i dag ett av de mest kända namnen i musikhistorien, men han dog 1828 ensam och utblottad i en febersjukdom som kan ha varit syfilisrelaterad.

Med bajonett på mot fienden. Bilden är hämtad från det blodiga slaget vid Somme under Första världskriget.

Den marsch vi kommer att höra på julafton kallas ibland smågulligt ”Tomtarnas vaktparad”, men i verkligheten var det alltså meningen att kejserliga trupper  till dessa sprittande toner skulle marschera med bajonett på mot fienden, färdiga att slita ur dessas inälvor.

Därav min förvåning över att den goda, fina och fredliga SVT-censuren ännu inte plockat bort stycket i fråga.

 

 

 

 

 

Hillary Clintons bisarra beteende väcker bestörtning

Vill vi verkligen se den här kvinnan som president i världens mäktigaste nation?

Lider Hillary Clinton en hjärnskada orsakad av ett fall för fyra år sedan? Eller kanske könssjukdomen syfilis som hon kan ha fått av maken, sexmissbrukaren  Bill Clinton? Tål hon, som kandiderar till världens mest stressiga jobb, inte stress?

Eller har hon ”bara” en extrem personlighet med inslag av autism och/eller narcissism och sociopati, vilket innebär att hon saknar förmåga att känna äkta empati med andra människor? Frågorna hopar sig.

Demokratiska partiets presidentkandidat inför det amerikanska presidentvalet i början av november, Hillary (Rodham) Clinton, har i en rad sammanhang – vid pressmöten, i samband med debatter och tal, i umgänget med kampanjmedarbetare – upprepade gånger visat prov på ett beteende som bara kan betecknas som bisarrt.

Således har hon väckt bestörtning hos reportrar genom huvudskakningar av patologisk karaktär och vid offentliga möten uppvisat ett minspel och huvudrörelser som inte är av denna världen. Ihållande hostattacker har varvats med skrattattacker som förbluffat intervjuare samt även med hostattacker och anfall av andnöd.

Clintons partikamrat, president Barack Obama, har bland andra bedömare hävdat att republikanernas kandidat, Donald Trump, är ”olämplig” att bli USAs president. http://www.bbc.com/news/world-us-canada-36958126

Vad skall man då säga om Hillary Clinton? Döm själva efter att ha tagit del av det skakande reportaget via länken här nedan:

Känt är att Hillary Clinton råkade ut för ett fall 2012 och då slog i bakhuvudet. Detta, menar medicinsk expertis, kan ha resulterat i en mindre hjärnblödning som kan förklara hennes många ansikts- och huvudrelaterade ”tics”. Detta kan även förklara att hon vid vissa tillfällen haft svårt att hålla balansen och måste få hjälp av omkringstående.

En annan förklaring är att hon med tilltagande ålder – Rodham Clinton fyller 70 år 2017 – och åtföljande ohälsa har blivit oförmögen att hantera stress. Som då hon tvingas möta och kommunicera med många människor på en gång, exempelvis vid pressträffar och kampanjmöten.

I inledningen till reportaget ovan skakar hon okontrollerat på huvudet då hon omringas av reportrar, något som leder till häpna reaktioner bland dessa. När Clinton märker detta söker hon skämta bort det hela genom att skratta brett, men skakningarna fortsätter. Hela det bisarra skeendet ger ett obehagligt intryck och man undrar hur Hillary egentligen mår och hur hon skall klara av att hantera världens stressigaste jobb, det som Förenta staternas president och därmed världens mäktigaste befattningshavare.

Ytterligare en teori gör gällande, att Hillary har en instabil personlighet accentuerad av möjligt drogmissbruk. Kampanjmedarbetare har vittnat om att hon har en mycket kort stubin och börjat gapa och skrika för minsta motgång i stället för att på ett rationellt sätt söka reda ut det hon är missnöjd med. Vid ett tillfälle under maken Bills presidenttid slog hon en medarbetare i bakhuvudet med en bibel!

Bill Clinton har själv råkat ut för makan Hillarys vrede – en morgon dök han upp i Vita huset med en stor blåtira. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hans återkommande otrohetsaffärer. Det finns många vittnesmål om ett spänt förhållande mellan makarna. För övrigt var hon ytterst nära att vid ett framträdande för några dagar sedan kalla Donald Trump för ”min make” (husband); hon rättade sig snabbt och benämnde i stället Trump som sin ”medtävlare” (opponent). Den närmast freudianska felsägningen väckte dock visst uppseende. http://nypost.com/2016/08/05/clinton-mistakenly-refers-to-trump-as-her-husband/

Som utrikesminister påkoms Hillary Clinton med att ljuga om att hon blivit utsatt för beskjutning vid ett besök i Bosnien.

En del psykologer och psykiatriker har varit inne på att Hillary Rodham Clinton har en narcissistisk och/eller autistisk personlighet med inslag av sociopati. Detta kan medföra en oförmåga att känna empati med andra människor och att sätta sig in i deras situation. Ett resultat av en sådan personlighetsstörning gör det också naturligt för henne att ljuga, exempelvis om e-postmeddelanden eller om att hon skulle ha utsatts för beskjutning vid ett besök i Bosnien.

Parallellt med att avslöjanden och spekulationer av ovanstående slag görs, försäkrar Wikileaks grundare Julian Assange att han har autentiska e-postmeddelanden som visar att Hillary Clinton och det amerikanska utrikesdepartementet under hennes tid som utrikesminister ägnade sig åt vapenförsäljning till jihadistgrupper i Syrien och Irak inklusive ISIS: http://www.thepoliticalinsider.com/wikileaks-confirms-hillary-sold-weapons-isis-drops-another-bombshell-breaking-news/

Jag hänvisar här ovan till vad andra sagt om Hillary Clinton men avstår från egna spekulationer: hjärnskada, syfilis, autism eller överkänslighet mot stress? Kanske en kombination av flera av dessa orsaker? Döm själva. Dock har jag svårt att komma ifrån den alarmerande tanken, att något är allvarligt på tok med den snart 70-åriga kvinna som kan bli USAs 45e president.

Ett stycke Bellman…

http://www.youtube.com/watch?v=m0jwCyudYfA

Nu önskar jag god natt med ett stycke Bellman: ”Så lunka vi så småningom” (Fredmans sång numro 21) med den oefterhärmlige Fred Åkerström.

När jag läste om Carl Michael Bellman (1740-95) i gymnasiets litteraturundervisning fick jag av vår eminente lärare tillika klassföreståndare Lars Forner lära mig, att skalden företrädesvis skrev om ”livsyra i dödens närhet”. Det är en formulering som etsat sig kvar i minnet. 1700-talets svenskar levde ju ofta i dödens närhet.

Var det inte pest, kolera, syfilis eller vattusot som stod beredda att rycka dig in i dödens käftar så kunde vara krig, eldsvåda eller lunginflammation. Tillvaron var skör så det förslog och inte särskilt många dog av hög ålder. Men det gällde att inte låta sig förlamas av dödsskräck, och då var det mer eller mindre – oftast det senare – ädla drycker som stod nära till hands: höj armen i vinkel, här vankas det finkel!

Eric och Madde på Bellevue. Foto: Tommy Hansson

Ja, den fräna finkeldoften låg i breda sjok över dåtidens krogar och smaken var säkerligen inte bättre: fan smakar det men full blir man, som vi brukade säga när jag låg i den så kallade lumpen.

Bellman själv, en gång kungagunstling ordentligt uppe i smöret, slutade sina dagar utfattig och i svår misär. Men innan detta skedde hann han med att förgylla tillvaron för oss med en uppsjö inspirerade sånger som hållit sig väl genom åren, av vilka ”Så lunka vi…” är en jag blir barnsligt glad åt.

Hoppas ni tycker detsamma!

Tillägnas min glada och bullrande dryckes- och partibroder Eric, som själv stundom tolkar Bellman så det står härliga till!

Hanssons lilla brännvinsguide (II)

BÄSKA DROPPAR

Jag fortsätter min lilla brännvinsguide med klassikern Bäska Droppar, liksom Östgöta Sädes mest känt i Reimersholms tappning.

Bäska Droppar, eller bara Bäsk, får sin omisskännliga karaktär av malört och kallas därför även malörtsbrännvin. Malört (Artemisia absinthium) är en korgblommig växt som går i blomning på sensommaren och hösten. Den återfinns huvudsakligen i södra Sverige, Norge och Finland. Traditionellt bör malört skördas huvudsakligen  Barolomeinatten, vilken infaller den 24 augusti.

Alkoholdrycker med malört som ingrediens är mycket långt ifrån ovanliga. Här kan nämnas tysk vermut, fransk absint och så då svensk bäsk. Absint hade ett dåligt rykte under slutet av 1800-talet då franska – och även andra – kulturpersonligheter såsom Charles Baudelaire, Henri de Toulouse-Lautrec och August Strindberg sökte lätta upp sin många gånger besvärliga tillvaro med en skvätt malört i form av den grönskimrande drycken absint.

Absinten sades kunna framkalla exempelvis blindhet, demens, hallucinationer, hjärnskador etcetera och förbjöds i en rad länder, dock ej Sverige. I efterhand har man kommit på att det knappast var den alkoholstarka absinten i sig som var farlig, utan de försvarliga mängder den plägade inmundigas i. Detta kunde leda till den alkoholframkallade sjukdomen delirium tremens.

Henri de Toulouse-Lautrec (1864-1901).

Det skall dessutom sägas att i de kretsar absinten brukades som mest var könssjukdomen syfilis, som verkar nedbrytande på hjärnan, vanligt förekommande. Det var efter att ha druckit absint i stor mängd som den nederländske konstnären Vincent van Gogh skar av sig ena örat och skickade till en prostituerad han var förälskad i.

Sådana vådor behöver den som brukar Bäska Droppar med förnuft ingalunda råka in i. Drycken kan, liksom för övrigt absint, inhandlas på Systembolaget såsom alternativ i kräftans vänkrets. Bäsk sägs vidare befordra en god matsmältning. Verksamt ämne i malört är tujon.

Malörtsdrycker vann spridning genom klosterväsendet redan i medeltidens Europa; i tidiga recept användes 46-procentig alkohol i syfte att lösa tujonet. Den traditionella svenska bäsken håller dock 40 procent, vilket fungerar fullt tillfredsställande.

En alternativ bäsk erhålles genom att man sticker ner några kvistar malört i en flaska Renat Brännvin och låter dem dväljas där i ett par veckor.

Slutligen en  snapsvisa ur egen fatabur med malörtsmotiv:

En skvätt malört
(Melodi: ”Jag ger en röd blomma”) 

Jag tar en skvätt malört
till ett glas brännvin,
gärna litet koriander till.

Och tar jag litet dill
och kanske kamomill.
så blir det inte dumt
att ta till sill! 

Drick ansvarsfullt!