Regeringen fördömer ”islamofobi” – inte ett ord om attacker mot polisen

 

 

 Polisbussen i Göteborg som utsattes för ett brandattentat.

http://www.expressen.se/gt/polisbuss-utsatt-for-brandattentat-i-natt/

I natt klockan 03.41 utsattes en polispiket för ett brandattentat på Hisingen i Göteborg.

”Det är aldrig bra att man ger sig på rättsvårdande myndigheter, vare sig personal eller fordon”, konstaterar Thomas Fuxborg, talesman för polisen i Västra Götaland enligt Göteborgs-Tidningen (GT). Se länk överst.

Branden i polisfordonet hade föregåtts av omfattande angrepp på polis och räddningsstyrkor i de oroliga områdena norra Hisingen och Biskopsgården i Göteborg i anslutning till nyårshelgen. I attackerna användes nyårsraketer. Polisen anfölls även av ett 20-tal maskerade individer.

De senaste veckorna har ett stort antal bilar antänts samt lokaler för polis, domstolsväsende, brandkår och räddningstjänst angripits inte bara i Göteborg utan också i det notoriska Malmö.

Det har samtidigt rått största möjliga tystnad från den svenska regeringen avseende dessa samhällsfarliga nidingsdåd. Ingen orolig minister har gått ut och fördömt angreppen på rättsvårdande myndigheter, brandkår och räddningstjänst. Orsaken till varför så ej skett ligger i öppen dag: sådana fördömanden vore sak samma som att underkänna den av såväl rödgröna regeringen som alliansoppositionen omhuldade immigrations- och mångkulturpolitiken.

Väsentligt annat ljud i den så kallade skällan var det då en källarmoské i Eskilstuna eldhärjades kring jul. Efter initiala men obestyrkta uppgifter om att ”någon” kastat in ett brandfarligt föremål i den somaliska moskén och därpå springande begivit sig från platsen, meddelade polisen redan dagen därpå att branden lika gärna kunde ha haft ett annat ursprung.

I dag framgår det i media, bland annat i TV4 Nyheter/Regionalt (se länk nedan), att polisen arbetar enligt teorin att branden i Eskilstuna var en olyckshändelse och inte något muslimfientligt attentat.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/moskebranden-inget-attentat

 Bah Kunke i färd med att förstärka förefintliga motsättningar och skiljelinjer.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke har likväl vid ett opinionsmöte i Stockholm kungjort (länk nedan), att regeringen i samråd med ”det muslimska civilsamhället” planerar en omfattande informationskampanj mot ”islamofobin” i syfte att upplysa allmänheten om islams verkliga natur. Med största sannolikhet kommer då islam, som erövrat betydande delar av världen de senaste 1400 åren genom otaliga krigståg, att framställas som en ”fredens religion”.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tusentalet-manifesterade-till-stod-for-drabbade-moskeer_4226485.svd

Troligen kommer det då också att heta, att den exempellösa terror som Islamska staten (IS) ägnar sig åt i Mellanöstern ”inte har någonting med islam att göra”, något som redan påståtts vara fallet av västledare såsom USAs president Barack Obama och Storbritanniens premiärminister David Cameron.

I så fall vore det tvivelsutan mer korrekt att i sammanhanget tala om desinformation snarare än information.

Det finns varje anledning ställa sig frågan, varför muslimska församlingsmedlemmar i Eskilstuna ägnar sig åt att sprida falska uppgifter om påstådda mordbrännare och varför de inte gör något för att underlätta polisens arbete mer än att ta på sig offerrollen. Ett 70-tal personer uppges ha vistats i källarmoskén då branden bröt ut – någon av alla dessa måste rimligen ha sett hur branden startade

Kan det vara så enkelt som att branden är självanlagd i syfte att av kommunen utverka en ny och bättre gudstjänstlokal, samtidigt som man kan inhösta sympatier inklusive ”kärleksbombning” på grund av föregiven ”islamofobi”? Jag menar att frågan måste ställas och att den framför allt inte får glömmas bort av polisen under utredningsarbetet.

Förutom i Eskilstuna har moskéer i Eslöv samt Uppsala utsatts för påhälsningar i form av klotter och brandförsök. I Uppsala hade texten ”Åk hem muslimskit” sprejats på bland annat moskéns ”kvinnoingång”.

Jag vill med emfas understryka, att jag mycket starkt tar avstånd från och fördömer varje form av attentat mot såväl bärande samhällsinstitutioner som religiösa gudstjänstlokaler av vad slag det vara månde: moskéer, kyrkor, tempel, synagogor med mera.

Vid den sistnämnda formen av angrepp hotas dessutom ett av det demokratiska samhällets fundamenta – nämligen religionsfriheten, som finns inskriven i vår grundlag.

Därmed inte sagt att vi bör tro på varje ansats att sätta upp incidenter sådana som den i Eskilstuna på ”islamofobins” konto. Särskilt inte om man som kulturminister Bah Kuhnke representerar rikets regering och därmed har ett övergripande ansvar för tillståndet i nationen.

Att som Bah Kuhnke och andra ledande politiker förstärka skiljelinjer och motsättningar som redan finns är ingenting annat än lättsinnigt och oansvarigt. Motsättningar som finns mellan olika grupper av muslimer, mellan islam och andra religioner, mellan etniska svenskar och människor med utländsk bakgrund.

Här en länk till en sajt som listar ett antal fejkade ”antimuslimska” så kallade hatbrott:

http://www.frontpagemag.com/2014/robert-spencer/the-top-anti-muslim-hate-crime-hoaxes-of-2014/

 En imam i franska Pau klottrade ner sin egen moské – dömdes till böter och utvisning.

Det bör avslutningsvis nämnas, att det finns dokumenterade fall i utlandet att ansvariga muslimska trosutövare själva skändat moskéer i syfte att få sympatier. En imam i Frankrike – den 47-årige Khalil i staden Pau – dömes så till böter och utvisning efter att ha påkommits med att klottra ned den egna moskén med rasistiska slagord. Naturligtvis kan sådant även hända här.

Länk till en  fransk tidningsartikel om händelsen, som inträffade för ungefär ett år sedan,  här:

http://www.larepubliquedespyrenees.fr/2014/01/18/l-ancien-imam-de-la-mosquee-de-pau-doit-quitter-la-france,1174790.php

God natt med judisk musik: tankar om ”det judiska”

Judisk musikensemble spelar på teater.

Så här i början på det judiska nyåret, Rosh hashana, faller det sig naturligt för mig att avsluta dagen och bjuda mina läsare god natt med litet judisk musik.

Här ett par korta sånger med bilder föreställande synagogor på olika platser i världen:

http://www.youtube.com/watch?v=HMjXFFhCUo8

Jag har, så vitt jag vet i alla fall, inget judiskt blod i mina ådror. Ibland undrar jag förstås. Hur annars förklara min många gånger omvittnade kärlek till det judiska folket, dess kultur samt staten Israel? Inför ”det judiska” känner jag något speciellt i min själ som det är svårt att förklara.

Kanske är det helt enkelt sympati och medkänsla med ett ursprungligen av Gud utvalt folk som lidit under hela sin mångskiftande historia och som ännu, 68 år efter krigsslutet, utsätts för hat, förakt och förföljelse. Också FN, som en gång var med och skapade staten Israel under sin norske generalsekreterare Trygve Lie, har sällat sig till Israel-hatarna.

Jag tror mycket i jude- och Israel-hatet bottnar i avundsjuka mot ett folk, som inte bara är utvalt utan också frambringat så många framstående personligheter och kulturyttringar. Vetenskapsmän, konstnärer, musiker, filosofer, författare, affärsmän, entreprenörer, uppfinnare, rättslärde, läkare…en del rötägg också, naturligtvis, det vore ju konstigt annars.

Moses Maimonides, judisk rättslärd och läkare i Egypten på 1100-talet.

Här en unik video med gammal rysk-judisk musik:

http://www.youtube.com/watch?v=KkMyEAJEmo4

En annan aspekt av  judehatet är snedvriden teologi som bland annat framställt judarna som Guds-mördare, förrättare av barnaoffer och pestspridare. När det gäller anklagelsen om att judarna skulle ha mördat Jesus, finns det en minst sagt häpnadsväckande motsägelse.

Enligt traditionell kristen tro kom Jesus Kristus för att dö på korset, därigenom bringande mänskligheten frälsning. Borde då inte det folk som påståtts ha bragt Jesus om livet hyllas för att de gjorde detta möjligt? Frågan kan tyckas bisarr men är fullständigt logisk. Jag skall kanske tillägga, att jag själv inte bekänner mig till tron om Jesu korsfästelse som något av Gud planerat från tidernas begynnelse. Jag anser i enlighet med min tro att Jesus skulle ha accepterats som Messias och krönts till kung i Israel. Korsfästelsen var Guds B- eller möjligen C-plan.

För övrigt var det en romersk ämbetsman, ståthållaren Pontius Pilatus, som beordrade Jesu korsfästelse. Han backades visserligen upp i sitt beslut av de högsta judiska tempelprästerna, men vad den judiska menigheten egentligen tyckte och tänkte vet vi intet om.

Antonio Ciseris målning ”Ecce Homo”. Pilatus visar fram Jesus inför folket innan han dömer honom till döden.

Här sången ”Shma Yisrael” som belyser den judiska och israeliska kampen för överlevnad i en fientlig omvärld:

http://www.youtube.com/watch?v=qzwB4_P5ak4

Vi som kallar oss kristna har all anledning att känna oss tacksamma gentemot judarna och judendomen för att ha frambringat juden Jesus, vars rörelse i begynnelsen var en judisk sekt till synes utan större möjligheter att röna någon speciell framgång. Den religion som vi i dag benämner kristendomen bar dock ymnig frukt, främst tack vare Pauli enastående teologiska arbete med att göra Jesu korsfästelse – som inledningsvis tedde sig som ett fruktansvärt nederlag för den kristna sekten – inte bara rimlig utan fastmer oundviklig och tilltalande.

Jag har någon gång snuddat vid tanken att konvertera till judendomen, men det har till syvende og sidst stupat på att jag faktiskt tror att Jesus var den Messias som fromma judar fortfarande väntar på. Alltså förblir jag kristen, låt vara inte någon särskilt renlärig sådan.

Det där blev ju en ganska lång utvikning från den judiska musiken, som jag tänkt att detta inlägg skulle handla om. Och det gör det ju också, i alla fall delvis.

Shana tova – och ha ett gott och sött judiskt år 5744!

Barbara Streisand i telefonsamtal med Israels förra premiärminister Golda Meir.

Avslutningsvis kan ni här nedan höra och se den amerikansk-judiska artisten Barbara Streisand samtala med Israels ”järnlady”, Golda Meir, per telefon samt framföra Israels nationalsång ”Hatikvah” (Hoppet) vid en gala i anledning av Israels 30-årsjubileum 1978:

http://www.youtube.com/watch?v=8uPHaioopKM

Jag tillägnar detta inlägg min hustrus judiska släkt, som jag vet alltför litet om, från Berlin och Israel. Hennes morfar, som hette hette Willy Levy och var köpman, bosatte sig i Sverige med sin kristna hustru Erna, min frus älskade mormor. Willys broder Lutz, som efter vad jag tror mig veta var en vänsterinriktad journalist, flyttade efter kriget till Israel med sin svenskfödda hustru Ingrid (Mirjam) efter att ha suttit internerad i den svenska statens läger för misstänkta vänsterelement. Lutz efterkommande finns i dag, så vitt jag förstår, i såväl Israel som Tyskland.