Burqan – ett säkerhetshot inte bara i Israel

Området vid den israeliska gränsövergången spärrades snabbt av.

En kvinnlig terrorist klädd i burqa sköts ihjäl när hon drog kniv och försökte knivhugga israelisk säkerhethetspersonal i Judéen den 30 januari. https://worldisraelnews.com/female-terrorist-killed-during-stabbing-attack-near-jerusalem/

Framkommen till checkpoint A-Zaim vid Jerusalems södra infart drog kvinnan fram en kniv och angrep israelisk säkerhetspersonal. Denna reagerade raskt och sköt ihjäl kvinnan på plats. Inga israeler skadades. Chefen för Jerusalems distriktspolis Joram Halevi var snabbt på plats och informerade den närvarande pressen om detaljerna.

Halevi kunde bland annat informera om att den ihjälskjutna burqa-terroristen var en 16-årig student från Ramallah i Judéen på den så kallade Västbanken. Hon hade tagit en taxi till checkpoint A-Zaim där hon försökte genomföra knivattacken. Hennes antecedentia är föremål för närmare undersökning.

Händelsen är en av de senaste i raden av närmast dagliga terrordåd som palestinaarabiska terrorister utsätter Israels judiska befolkning för och som väldigt sällan ger upphov till ens korta notiser i västerländska medier. Antalet terrordåd i Israel sedan början av innevarande år är nu uppe i omkring 100-talet. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/01/21/91-palestinaarabiska-terrorattacker-sedan-borjan-pa-2019/

Att terrorister använder den heltäckande kvinnoklädnaden burqa är ingen ovanlighet. Här följer några exempel under senare år.

Vid en terrorattack utförd av burqaklädda terrorister i en shiitisk moské i östra Afghanistan i augusti 2018 dödades runt 25 gudstjänstbesökare av bomber medförda av självmordsbombare samt automateld. https://www.ndtv.com/world-news/afghanistan-blast-burqa-clad-suicide-bombers-kill-at-least-20-in-afghanistan-1894861

Minst tolv studenter mördades av terrorister utklädda i burqa i Peshawar 2017.

I december 2017 fick minst tolv studenter vid en jordbruksskola i Peshawar i Pakistan sätta livet till då skolans dormitorium stormades av burqaskrudade talibaner som öppnade eld. Ett 30-tal beräknas ha sårats. https://www.rediff.com/news/report/pix-burqa-clad-terrorists-attack-college-in-peshawar-pakistan-/20171201.htm

I Melbourne i Australien genomförde en radikaliserad muslimsk kvinna iförd burqa i februari 2018 en knivattack mot en sovande 56-årig man. Dennes minderåriga dotter befann sig i mannens bostad vid attacken. Kvinnan skall ha varit inspirerad av Islamiska staten (IS). https://www.heraldsun.com.au/blogs/andrew-bolt/police-woman-in-burqa-in-terror-attack/news-story/0d1892f16fdfb2115399c49ba88799af

Burqaklädda terrorister stormade i oktober 2018 en polisstation i den indiska delstaten Kashmir och sköt ihjäl en polisman. https://www.dailypioneer.com/2018/india/burqa-clad-terrorists-attack-police-station–kill-policeman-in-kashmir.html

Det kan inte råda några tvivel om att burqa och andra typer av heltäckande klädsel i dessa tider av islamistisk terrorism utgör ett allvarligt säkerhetshot över hela världen. I Danmark klubbade folketinget i maj 2018 igenom ett förbud mot niqab och burqa gällande från augusti samma år. Denna sorts klädsel förklarades strida mot dansk kultur. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ql0AjP/danmark-klubbade-forbud-mot-burka

Inte bara vårt realistiska broderfolk danskarna har förbjudit burqa. Ett sådant förbud har i Europa även införts i Österrike, Tyskland, Bulgarien, Nederländerna, Frankrike, Belgien och Italien. Burqaförbud råder även i Barcelona i Spanien och Ticino i Schweiz. I ryska Stavropol råder förbud mot niqab. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/de-har-landerna-har-infort-forbud-mot-burka-och-niqab

Vem vet vad som döljer sig under burqan?

I Senegal i nordvästra Afrika infördes burqaförbud i november 2015 med säkerhetsaspekten som motivation. Burqan är ett idealistiskt klädesplagg för terrorister som vill gömma bomber, granater, skjutvapen och knivar på ett smidigt sätt. Liknande förbud hade dessförinnan införts i länder såsom Tchad, Kamerun och Demokratiska republiken Kongo. https://www.breitbart.com/national-security/2015/11/18/burqa-ban-sweeping-africa-senegal-latest-to-curb-full-face-veil/

Schymans förklaring till F!-fiaskot – och sanningen

 

Gudrun Schyman håller tal i Södertälje centrum i årets valrörelse. Foto: Tommy Hansson

Feministiskt initiativs (F!) partiledare Gudrun Schyman har kommit på varför hennes parti sjönk som en sten i årets riksdagsval jämfört med valresultatet 2014: från 3,12 till runt 0,5 procent. Det skall enligt Schyman ha berott på att många F!-väljare valde att stödrösta på andra partier i syfte att stoppa Sverigedemokraterna. http://www.pressen.se/9342664.html

Med all respekt för F!-ledarens slutledningsförmåga tror jag inte mycket på den förklaringen. Sanningen är nog snarast den att väljarna insett att Feministiskt initiativs kandidater inklusive en tidigare partiledare åtminstone delvis är en samling knäppskallar som inte bör få ansvar får någonting över huvud taget.

Riksdagskandidaten Oldoz Javidi, som är född i Iran, kom någon månad före valet med förslaget, att alla Israels judar borde deporteras till USA. Kandidatkollegan Teysir Subhi å sin sida bjöd in intresserade till en en resa till Auschwitz, där det planerades spabesök och goda middagar. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/07/23/forslag-fran-f-kandidater-deportera-alla-israels-judar-till-usa-och-ak-pa-spa-resa-till-auschwitz/

Förra F!-ledaren Victoria Kawesa – fälld för upphovsrättsbrott.

Victoria Kawesa kände sig föranlåten att avgå som F!-ledare sedan hon 2017 polisanmälts för plagiat av en doktorsavhandling. Hon dömdes senare för upphovsrättsbrott i Patent- och marknadsdomstolen. https://nyadagbladet.se/inrikes/fi-partiledare-polisanmals-anklagas-for-plagiat/

Som om inte detta vore nog blev Kawesa även åtalad för misshandel sedan hon försökt planka in på tunnelbanan i Stockholm. En video visar hur hon brutalt sparkar mot en man som försöker hindra tilltaget. Hon hävdade att såväl mannen som polisen kommit med rasistiska tillmälen, något som inte stöds av videon. https://nyheteridag.se/victoria-kawesa-atalas-for-misshandel-beskyller-polisen-for-rasism-och-sexism/

Det säger en hel del om Feministiskt initiativ att Gudrun Schyman återinträdde som partiledare efter Kawesas insatser: Gudrun är ju inte känd som den allra mest måttfulla och stabila politikern om man skall uttrycka sig försiktigt. Herostratiskt ryktbar blev hon när hon eldade upp sedlar värda 100 000 kronor i Almedalen 2014. Pengarna hade donerats till hennes parti för just detta ändamål.

Gudrun Schymans främsta bedrift som politiker kom i valet 1994, då hon ledde Vänsterpartiet till dess bästa valresultat någonsin med 12,0 procent i riksdagsvalet. Två år senare gick ut i offentligheten med att hon led av sjukdomen alkoholism sedan hon urinerat i foajén till en biograf i Stockholm. 2002 höll hon ett beryktat tal vid partikongressen där hon jämförde svenska män med talibaner.

Några andra godbitar ur den schymanska fataburen: ”Kommunismen har inte gått in i en avgörande kris, snarare tvärtom” (sagt ett knappt halvår innan Berlinmuren föll). ”Pengar är överskattade.” ”Man kan räkna på hitan och ditan”. ”Död åt familjen.”

Säga vad man vill om Gudrun Schyman, nyss fyllda 70 – tråkig har hon aldrig varit.

Fotnot: Även om Feministiskt initiativ inte lyckades ta sig in i riksdagen behöll partiet ändå sin plats i Stockholms stadsfullmäktige med 3,3 procent av rösterna samt blev invalt i en handfull andra kommuner inklusive Ödeshög och Gudrun Schymans hemkommun Simrishamn.

Om feminism, kvinnoförtryck och mansbild

Feministiskt initiativs ledare Gudrun Schyman under valvakan 2014.

Den svenske mannen är möjligen västvärldens mest kuschade individ. Framställd som fullkomlig idiot i reklamen, feminiserad och velouriserad i många andra sammanhang utpekas denna beklagansvärda varelse nu även paradoxalt nog som kvinnoförnedrare och våldtäktsman.

För några år sedan förklarade Gudrun Schyman att ”alla män är talibaner” och tidigare i år gav Fi-ledaren de svenska männen skulden för massattacker mot kvinnor av den typ som då hade ägt rum exempelvis i tyska Köln och svenska Kalmar och utförts av arabiska och nordafrikanska män.

Eftersom dock män från andra kulturer enligt Schyman och andra feminazister aldrig kan göra någonting dåligt – att anse så avfärdas som ”rasism” – fick de svenska männen på något sätt ändå skulden: https://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/2016/01/09/feministiskt-initiativ-svenska-man-kan-vara-varst-i-varlden-pa-massattacker-mot-kvinnor/

Att hata ”vita män” har blivit en favoritsport bland mer eller mindre bindgalna extremfeminister.

Det är numera svårt att hålla räkning på alla kvinnor i olika åldrar som säger sig ”hata män” och i princip då alla män (men givetvis mest vita sådana). Bland de mest kända av dessa märks den unga sångerskan Zara Larsson. Inte nog med det. Då den bedagade komikern och skådespelaren Sven Melander gick ut och försvarade Larssons utspel blev det megarubriker i slakspressen. http://www.cafe.se/sven-melander-zara-larsson/

I början av 1970-talet gjorde idrottsprofilen Sven Tumba (ishockey och golf) ett omdiskuterat utspel om att kvinnosakskvinnor – som feminister då mest kallades – borde könstestas. Han menade att Grupp 8 och därmed jämställda kvinnoaktivister var okvinnliga och borde acceptera den traditionella kvinnliga könsrollen. Tumba fick ordentligt på skallen och förmodligen med viss rätt.

Nu skriver vi 2016, och jag menar att om det är några som bör könstestas så är det män av typ Sven Melander som tror att det är deras uppgift att backa upp mer eller mindre galna feminazister som Zara Larsson och Gudrun Schyman. Man undrar vad som hänt med de svenska männen sedan den tid Ragnar Lodbrok (nu aktuell i TV-serien ”Vikings”) gjorde farvatten och landområden osäkra med sina vikingar.

Vikingahövdingen Ragnar Lodbrok gestaltad av australiensiske skådisen Travis Fimmel i ”Vikings”.

De undergivna svenska männen (och nu generaliserar jag förvisso, det finns så klart undantag även om de inte är lätta att hitta) befinner sig under klacken på feminismen och det politiskt korrekta och gör därmed varken sina kvinnor eller sina barn någon tjänst. Familjer, och därmed samhället, fungerar bäst med pappor som vet om att de är män och mammor som accepterar att de är kvinnor.

På samma sätt är det ju i naturen med dess lagbundna ordning av positivt-negativt, maskulint-feminint. Ponera, för att ta ett enda exempel, att växtvärldens ståndare och pistiller skulle börja tvivla på sina maskulina/feminina roller: kaos skulle utbryta i naturen.

Saken kompliceras av importen av främmande kulturer och traditioner där mannen ensam bestämmer inom klan och familj och inte drar sig för att prygla ”sina” kvinnor och barn. Även mord kan bli aktuella om någon klan- eller familjemedlem anses ha förbrutit sig mot aktuell ”heders”kodex med ursprung någon gång i forntiden. Kast med liten kvinna från balkong har blivit en favoritsport i sammanhanget. http://gapf.se/hederskultur-och-hedersvald/

Islamiska staten sätter priser på sina sexslavar.

Ett extremt uttryck har kvinnoföraktet fått i den barbariska jihadiströrelsen DAESH/ISIS/IS, där kvinnor hålls som sexslavar och kan våldtas och misshandlas efter behag med stöd i rörelsens korantolkning. Detta är sannolikt dock enligt extremfeministerna de svenska och/eller vita männens fel även det. http://www.expressen.se/nyheter/tusentals-kvinnor-sexslavar-hos-is/

En from förhoppning vore slutligen, om det gick att hitta ett mellanläge vad beträffar mansbild mellan mellanösternkulturens egenmäktige diktator och den moderna svenska/västerländska kulturens feminiserade mähä med skyldighet att slicka feminazisterna i röven. En början vore naturligtvis om de svenska männen rätade på ryggarna och började bli – tja, män.

 

 

Boko Haram skall sälja skolflickor som sexslavar

 Protester i Nigeria mot Boko Harams kidnappningar.

Den 14 april angrep den islamistiska rörelsen Boko Harams krigare Nigerias enda flickgymnasium, Chibok, och kidnappade 276 av eleverna varav omkring 50 sedan lyckades rymma. Minst 16 personer dödades vid attacken.

Boko Haram, som betyder ungefär ”Avvisa västerländskt kunnande”, grundades av Muhammad Yusuf 2002. Sedan 2009 är organisationen en väpnad jihadistisk gruppering vars ”affärsidé” består i att bekämpa vad man kallar ”västerländsk omoral”. I den kampen är bokstavligen alla medel tillåtna i Nigeria där cirka 50,5 procent av befolkningen är muslimer, 48,2 procent kristna samt 1,4 procent bekännare av andra religioner eller ateism..

Organisationen betraktar korruptionen och den ökade kriminaliteten i Nigeria som resultatet av västerländskt inflytande och sekulär utbildning. Botemedlet består i att införa sharialagar och upprätta islamiska skolor över hela landet. Det folkliga stödet är dock svagt och lokalbefolkningens vanligaste benämning på Boko Haram är ”talibaner”.

Boko Harams högkvarter är beläget i staden Maiduguri i delstaten Borno i norra Nigeria, som innan den västerländska koloniseringsprocessen inleddes och Nigeria blev en del i det Brittiska samväldet varit ett självständigt muslimskt sultanat.

Begynnelsen av Boko Harams extrema våldsanvändning kan dateras till den 26 juli 2009, då gruppens aktivister tog till våld sedan de nekats demonstrationstillstånd i delstaten Baluchi. Flera av aktivisterna greps. Boko Haram svarade med att sätta eld på flera kyrkor, en polisstation, ett tullhus samt ett fängelse i Borno. Den nigerianska armén gick till kraftfull motoffensiv mot rörelsens fäste Maiduguri: under fem dagars intensiva strider dödades runt 700 personer.

 Abubakar Shekau med beväpnade och maskerade anhängare.

Grundaren Muhammad Yusuf försökte fly men infångades snart och sköts till döds i häktet. Hans närmaste man, Abubakar Shekau, som själv skadats under striderna tog över ledningen över Boko Haram. Sedan dess har rörelsen ytterligare radikaliserats och våldet i Nigeria trappats upp undan för undan. Bara under 2011 dödades 450 personer under rörelsens attacker mot olika typer av mål såsom kyrkor, skolor, polisstationer och regeringsbyggnader i norra delen av Nigeria. I november 2013 förde USAs regering upp Boko Haram på listan över utländska terrororganisationer.

Den 14 april 2014 angrep således Boko Haram Nigerias enda flickgymnasium, internatskolan Chisbok i Borno, varvid minst 16 personer dödades. 276 elever kidnappades men ett 50-tal av dessa lyckades senare fly. Den 30 april genomförde människorättsaktivister en protestmarsch till det nigerianska parlamentet till stöd för de bortrövade skolflickorna. Det förekom uppgifter om att flickorna skulle säljas för att genomgå tvångsäktenskap med män i grannländerna Kamerun och Tchad. Därefter har ytterligare åtta flickor tillfångatagits.

Boko Haram-ledaren Abubakar Sheakau klargjorde sedan den 5 maj på en video som distribuerats till den franska nyhetsbyrån AFP: ”Det var jag som förde bort era flickor. Jag tänker, vid Allah, sälja dem på marknaden.”

Bortförandet av de nigerianska skolflickorna har i sanning placerat det mediala rampljuset på Boko Haram och Shekau, som nu kallas ”Afrikas bin Ladin”. Den svenske terrorexperten Hans Brun, som är knuten till King´s College i London, menar i en intervju i Sveriges Radios Studio Ett den 6 maj att Boko Haram kan betraktas som al-Qaidas ansikte i Afrika och att rörelsen är ”direkt livsfarlig”.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5854981

 Terrorns offer i Afrika.

Hans Brun understryker att Boko Haram avser att sälja de kvinnliga eleverna till ett slaveri som varit en integrerad del av den muslimska kulturen sedan dess grundande med profeten Muhammeds våldsutveckling på 600-talet. Brun säger till Studio Ett:

Det är ett ganska svårt ämne att prata om, men slaveri har förekommit inom den muslimska världen långt in på 1900-talet. Det är en del av den världen och har förekommit där, och förekommer säkert fortfarande.

På frågan vad man kan tänka sig att flickorna skall säljas till svarar Brun: ”Olika män. Det är en etnisk variant av sexuell trafficking.”   

Nigeria har bevisligen haft svårt att komma till rätta med det växande hot som Boko Haram kommit att utgöra. Nyligen lovade USA och Storbritannien att hjälpa den nigerianska regeringen att spåra upp och frita de tillfångatagna flickorna, men det blir enligt terrorforskaren Hans Brun ingen lätt uppgift. Det har vid flerfaldiga tillfällen visat sig att reguljära arméer- som den nigerianska och den amerikanska – haft svårt att komma till rätta med den typ av gerillakrigföring som Boko Haram ägnar sig åt:

 Det beror på vilket underrättelsematerial man har. Det gäller att ha is i magen, det här kan vara ett sätt för Boko Haram att dra in USA, England och Frankrike i regionen…de är sluga och strategiska, absolut inga dumskallar.

Uträkningen bakom kidnappningen och det förmodade västerländska ingripandet, menar Hans Brun, kan vara att involvera västvärlden i syfte att öka stödet för kampen mot det västliga inflytandet. Den långsiktiga målsättningen är att skapa en muslimsk stat styrd av sharialagar och att klippa av alla band med väst. Därför har man även satt i system att mörda utländsk sjukvårdspersonal som jobbar med poliovaccin, något som har lett till att polio blivit ett allt större hälsoproblem i denna del av världen.

 Att uppspåra och frita de kidnappade skolflickorna blir ingen lätt uppgift, menar terrorforskaren Hans Brun.

Enligt Hans Brun är Boko Haram väsentligt mer effektivt än den mer uppmärksammade terroristorganisationen al-Shaabab i Somalia. Det accelererande tempot i rörelsens krigföring mot det nigerianska samhället tyder på att man får ett omfattande stöd någonstans ifrån. Det i sammanhanget stora mysteriet är, menar Brun: ”Vem betalar, utrustar och tränar Boko Haram?”   

Ett annat mysterium i denna bloggares ögon är den öronbedövande tystnaden från den muslimska världen beträffande kritik av Boko Harams brutala och människofientliga terror. Inte ens när Boko Haram mördat en muslimsk präst som vågat sig på att rikta kritik mot rörelsen har mig veterligt några muslimska röster höjts mot den. Största möjliga tystnad råder.

En bloggare skriver så här på sajten Politik och mellanöstern om prästmordet:

http://politikochmellanostern.blogspot.se/2010/10/kritik-mot-dn-artikeln-islamister.html

 Vad anser en svensk imam som Mohammad Muslim Eneborg om islamistterrorn i Nigeria?

Att nigerianska muslimer drar sig för att kritisera Boko Haram kan jag, mot bakgrund av ovan beskrivna prästmord, förstå. Inga argument är så övertygande som skräck och hotet om ond, bråd död. Men i övriga delar av världen? Nog borde exempelvis imamer och andra muslimska företrädare i Europa och Sverige kunna klargöra att terror, mord och kidnappningar inte är okay.   

Eller?

 

Schyman mot regeringen – Sverige mot PK-diktatur

 Gudrun Schyman har bland annat krävt ett ”genuskommunalråd” i Simrishamn.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/partiledardebatt-i-svt-agenda_3525588.svd?sidan=10

Gudrun Schyman, tidigare ledare för Vänsterpartiet och numera ledamot i kommunfullmäktige i Simrishamn för Feministiskt initiatv (Fi), deltog av uppenbara skäl inte i gårdagens partiledardebatt i SVT. Ändå talas det nu upphetsat om att hon skulle ha vunnit debatten. Så här citeras ekonomen Klas Eklund i Svenska Dagbladet i dag:

Sedan är frågan vem som vann på debatten, och där tror jag att Feministiskt Initiativ (sic) och Gudrun Schyman ligger bra till. Det talades väldigt lite om jämställdhet och när det väl dök upp var det kortfattat och ganska tekniskt. Jag tror att många tittare satt och var nyfikna på hur hon hade hanterat de frågorna.

Fi var länge ett så kallat promilleparti av i princip samma slag som Svenskarnas Parti, Kommunistiska Partiet och Socialistiska rättvisepartiet men har i några av de senaste opinionsmätningarna avancerat upp över enprocentsspärren, som berättigar till att partiets valsedlar läggs ut i vallokalerna. I någon mätning har partiet till och med parkerat på drygt två procent. I SIFOs väljarbarometer inför valet till europaparlamentet (EP) den 25 maj når Fi därtill hela 3,2 procent.

Detta har medfört att det nu börjar spekuleras i att Fi kanske rentav kan ta sig in i riksdagens som en följd av valet den 14 september. Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, citeras på följande sätt i Dagens Industri den 1 maj: ”Jag har länge sett framför mig att de skulle ha svårt att komma in, men får erkänna att jag vacklat lite.”

Schyman eldar upp pengar i Visby.

Inte nog därmed. Efter partiledardebatten i går var Miljöpartiets språkrör, Gustav Fridolin, enligt Expressen i dag till och med inne på spåret att Gudrun Schyman borde tas med i en röd-grön regering om hon och hennes parti skulle ta sig in i riksdagen:

Jag samarbetar väldigt gärna med Feministiskt initiativ. Vi behöver en ny feministisk regering…Hon gör ett väldigt bra jobb i Simrishamns kommunfullmäktige men om hon får byta den politiska arenan mot en annan så tycker jag det är bra för Sverige.

Expressens artikel här:

http://www.expressen.se/nyheter/de-vill-ha-schyman-i-en-rodgron-regering/

Utan tvekan bidrar sådana uttalanden till att sätta press på Socialdemokraternas allmänt hållningslöse och vinglige ledare och statsministerkandidat, Stefan Löfven, som hade gott om lovord för Schyman efter gårdagens debatt.

Frågan är då vad Fis framgångar under senaste tid beror på. Enligt en undersökning som nyligen gjorts vid Göteborgs universitet och som jag tidigare bloggat om har Miljöpartiet, och i någon mån Vänsterpartiet, ett oproportionerligt stort stöd bland den svenska journalistkåren.

I mina ögon är det alldeles tydligt att detta förhållande nu även spiller över på Fi: vare sig MP, V eller Fi utsätts för någon riktig granskning i svenska media, ett förhållande som är utomordentligt allvarligt ur demokratisk synvinkel. I fallet Fi är det vidare känt att partiet är populärt i innekretsar med artistanknytning. Tidigare ABBA-musikern Benny Andersson har exempelvis gjort sig beryktad för att ha pumpat in miljonbelopp till partiet.

Känd Fi-mecenat: stenrike Benny Andersson.

Ytterligare en betydelsefull faktor i sammanhanget är Fi-anhängarnas stenkrossliknande aktiviteter i så kallade sociala medier. Här är det hatfyllda utfall som gäller: envar som dristar sig andas minsta kritik mot feminismen blir kallad både det ena och det andra. Själv blev jag kallad ”liten jävla rassegubbe” och anmanad ”hålla käften” i anslutning till diskussionerna om partiledardebatten. Självklart skrämmer sådant  personer som är litet mindre hårdhudade än denna bloggare från att säga sitt hjärtats mening.

Feminism framställs ofta som något som har med jämställdhet alternativt jämlikhet att göra. Ingenting kunde vara felaktigare. Feministerna sätter könet i centrum och prioriterar det ena på bekostnad av det andra. Man har helt enkelt ersatt det marxistiska klassbegreppet med det feministiska könet, på ungefär samma sätt som nationalsocialister använder begreppet ras som rikslikare för allting.

Det finns åtminstone en sak jag för mitt liv inte kan begripa när det gäller feminismen och den extrema variant därav jag brukar kalla feminazismen. Om man nu värnar om kvinnans rättigheter, varför i all världen vill man då att hon på alla plan skall bli lik mannen? Hon skall ha samma typ av jobb, samma lön, samma titulatur och gärna också se ut litet som mannen. De mest avancerade feministerna bör dessutom helst också älska kvinnor och skaffa barn genom insemination.

Varför duger inte det kvinnliga åt feministerna/feminazisterna?

Personligen tycker jag det är tillräckligt illa att Feministiskt initiativ med dess ledare – Gudrun Schyman är bland annat känd för att offentligen ha urinerat på en biograf, ha jämfört män med talibaner, ha musikhyllat Stalin i TV och för att ha bokstavligen ha bränt hundratusentals kronor under Almedalsveckan – får husera i en fullmäktigeförsamling i Skåne, där hon bland annat krävt att kommunen inrättar ett ”genuskommunalråd”. Till galenskaperna på riksplanet hör att hon och hennes parti vill skrota vårt svenska försvar.

http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1260923/Schyman-FI-kraumlvergenuskommunalraringd.html

Europaparlamentet i Strasbourg – nästa steg i utvecklingen för tokfeministerna?

Gudrun Schyman är förvisso ett fenomen i sitt slag. Efter att tidigare ha varit aktiv i en kommunistisk bokstavssekt förde hon upp V till dittills oanade opinionshöjder. Hon har en sällspord förmåga att linda media om sitt vänstra lillfinger och är dessutom i mitt tycke en rätt stilig kvinna. Dessvärre är hon också spritt språngande galen.

Via länken här nedan visas hur Schyman i svensk TV hyllar massmördaren Stalin genom att dirigera en barnkör som sjunger diktatorns lov. Jag förmodar att inslaget skall vara humoristiskt, men hur kul är det egentligen att hylla en person som har omkring 50 miljoner människors liv på sitt samvete? Man kan blott föreställa sig vilket ramaskri det hade blivit om en nazistledare tillåtits dirigera en barnkör som framfört den nazityska marschssången ”Horst Wessel” till Hitlers ära:

Tanken på detta extremistparti  inte bara i europaparlament och riksdag utan desslikes i en svensk regering är tillräckligt för att framkalla frossbrytningar hos er bloggare.

I ett mera långsiktigt perspektiv ser det ännu värre ut. Om inte ett ordentligt uppvaknande sker är Sverige på väg att bli en politiskt korrekt diktaturstat där varje form av kritik mot den massiva invandringen, feminismen och klimatalarmismen kommer att bli förbjudet. Enligt min mening är vi närmare ett sådant skräckscenario än vi kanske föreställer oss.

På detta tyder enligt min mening icke minst den alltmer outrerade intolerans som möter PK-tänkandets kritiker. Det ”fina” vänsterhatet på nätet växer för varje dag och hoten mot obekväma tyckare blir allt grövre. Och snart kan en SD-are inte visa sig offentligt utan att mötas av ägg, spottloskor, hugg och slag. Mångfaldens nobla försvarare gör allt som står i deras makt för att förhindra andra att uttrycka sin mening – onekligen en märklig uppfattning om vad mångfald är och hur den bör försvaras!

Polisen i Norrköping i färd med att gripa en man som attackerat Jimmie Åkesson.

 

Visst klarar vi oss utan kvotering och feminism

 Jens Spendrup: avvisar kvotering.

En knapp månad kvar till FNs Internationella Kvinnodag den 8 mars – som har kommunistiska rötter – har det blåst upp till storm kring Jens Spendrup, född 1944, ordförande i Svenskt Näringsliv. Detta därför att han avvisar statlig kvotering till privata bolagsstyrelser och nekar till att vara feminist.

Om Internationella Kvinnodagen och dess röda historia har jag tidigare skrivit följande på denna blogg:

https://tommyhansson.wordpress.com/2011/03/08/kvinnodagens-kommunistiska-historia/

Det var i en intervju i Ekot i lördags som Spendrup stack ut hakan. Efter det har han blivit kallad både ”praktfiasko”, ”pajas” och ”inkompetent”. I alliansregeringens Sverige anno 2014 är det nämligen inte tillåtet att tänka utanför den tokfeministiska och desperat politiskt korrekta boxen. Då höjs bildliga krav på lynchning och kastrering.

Jag tänker här inte gå in i detalj på innehållet i intervjun med Spendrup. Om kvinnokvotering tycker han dock inte, och detta därför att han anser att det finns få kvinnliga namn i toppositioner som kan bidraga med nödvändig komptetens i den hårda internationella konkurrensen. Spendrup förhåller sig därtill skeptisk till ”ismer” av skilda slag och vägrar därför även, logiskt nog, att kalla sig feminist.

Detta är bakgrunden till att ett antal tokiga fruntimmer och några i deras ledband gående män, vilka förmodligen borde låta könstesta sig, nu kräver Spendrups pungkulor på ett fat. Det är naturligtvis icke oväntat men likväl ledsamt att vi inte kommit längre när det gäller friheten att lufta våra åsikter.

I sak, om nu sakfrågan har någon som helst betydelse i sammanhanget, har Spendrup förstås rätt. Könskvotering är ett otyg, och jag är dessutom rätt säker på att Spendrup har rätt i att det saknas kvinnor med rätt typ av komptens i den maskulina bolagsvärlden. Det är inte alls osannolikt att de egenskaper som krävs inom den internationella affärsverksamheten huvudsakligen återfinns hos det manliga könet.

Å andra sidan finns det säkerligen ett antal områden som ligger bättre till för kvinnor: vård- och omsorgssektorn, modebranschen, kultur och massmedia etcetera. Varför vägra erkänna dessa skillnader?

När det gäller feminismen är det mycket klokt av Jens Spendrup att vägra bekänna sig därtill. Denna ideologi är nämligen vildvuxen så det räcker till. Från bisarra galningar och feminazister som amerikanskan Valerie Solanas (1936-88), hon som skrev SCUM-manifestet som pläderar för alla mäns utplåning och försökte mörda konstnären Andy Warhol, till SD-Kurirens både kompetenta och söta chefredaktör Paula Bieler, som bekänner sig till den så kallade särartsfeminismen vilken tar fasta på olikheterna mellan könen i stället för att kräva robotlik kongruens. SCUM är en förkortning för Society for Cutting Up Men.

Mellan dessa motpoler hittar vi exempelvis promillepartiet Feministiskt initiativs Gudrun Schyman, som anser att alla män är talibaner, Aftonbladets kulturleninist Åsa Linderborg som ännu inte hittat någon kommunistisk diktatur hon ogillar, samt så kallade batikhäxor som Katarina Mazetti vilka känner sig upprörda över att det kan finnas något som kan kallas svenskt.

Jag stör mig personligen inte ett dugg på framgångsrika och starka kvinnor och ser gärna fler sådana i de flesta sammanhang. Däremot anser jag för min del att vi kan vara utan såväl kvotering och annan särbehandling som feminism över huvud taget oavsett schattering. Och kvinnodagar med, för den delen – låt i stället alla 365 dagar om året (366 under skottår) vara  kvinno- och mansdagar.

Trots allt är vi alla människor om än med olika roller och egenskaper.

Den starkaste kraften i universum (till mina föräldrar)

Den som inte har barn vet inte vad kärlek är.

Så lyder ett ordspråk, möjligen av italienskt ursprung, som kan verifieras av alla någorlunda normala föräldrar. Jag är kanske inte fullt normal i en del avseenden, och min omgivning kan vittna om att jag har talrika fel och brister, men en sak vet jag: kärleken till ens barn är den starkaste kraften i ens liv. Ja, det är helt enkelt den starkaste kraften i universum.

En glad pappa och hans dotter.

Och det är väl så det måste vara. Om det inte vore på det viset skulle varken människosläktet eller några djurarter kunna leva vidare. Kärleken till barnen är vida starkare  än den romantiska kärlekens hisnande men ofta relativt snabbt övergående förlustelser och sinnesretningar. Detta visar sig icke minst i alla de uppslitande och tragiska vårdnadstvister som blivit en dagligvara i våra samhällen.

Ty medan föräldrakärleken till barnen förblir oförändrad har synen på fasta relationer och äktenskap förändrats över tid. Alltför ofta slutar förhållanden och äktenskap i skilsmässa, och finns inga barn med i bilden är kanske detta inte någon större katastrof. Barn vars föräldrar skilts därför att kärleken tagit slut, eller därför att den egna parten hittat en annan, tvingas dock utan egen förskyllan så gott som alltid genomleva svåra trauman som för alltid präglar deras liv.

Jag upphör nog aldrig att förvånas över att jakten efter den personliga och perfekta lyckan så ofta tillåts gå ut över de barn båda föräldrar egentligen älskar mer än något annat. Varför gör man inte i högre grad den till synes självklara kopplingen mellan betydelsen av en stabil parrelation och de egna barnens lycka? Jag har inget bra svar på den frågan. Vad jag kan tänka mig är att ruset av att ha funnit en ny partner som man menar överträffar den förra tillåts blockera insikten om att barnen mår bäst av att växa upp i en stabil familj.

Barnalycka…

Undantag finns naturligtvis alltid. Ett parförhållande kan vara destruktivt och skadligt för barnen och då är kanske skilsmässa den bästa lösningen. Det finns också ensamma föräldrar som gör stora och ofta nog hjärtslitande insatser för sina barn.

I vår moderna värld finns det som jag ser det tre företeelser som mer än något annat bidragit till den pågående norm- och samhällsupplösning vi just nu så smärtsamt kan bevittna: socialismen, den oansvariga liberalismen och den otyglade hedonismen.

Det är ingen tillfällighet att hatet mot familjen löper som en röd tråd genom socialismens historia från Platons Staten fram till Nordkoreas brutala stalinism. Eller för den delen Gudrun Schymans och hennes feminazistiska medsystrars hätska utfall mot kärnfamiljen och den halva mänsklighet – männen – hon valt att avfärda som talibaner.

Praktiskt taget alla klassiska samhällsutopier innehåller inslag av kollektiv barnuppfostran, icke minst makarna Myrdals ideal om det socialiserade samhället: föräldrarna gick inte att lita på, varför det var bäst att samhället i möjligaste mån tog över ansvaret för barnen. Medan socialister och kommunister värderar samhällskollektivismen högre än familjen – den senare ses ju faktiskt som ett hot mot den förra – ser liberalerna individen och hennes valmöjligheter som heligare än allting annat. Hedonisterna för sin del betraktar den individuella njutningen som den överordnade normen i tillvaron.

Platon förordar i sin utopiska traktat Staten kollektiv barnuppfostran.

Det gemensamma för samtliga dessa och möjligen andra jämförbara filosofier är att deras respektive särarter skadar den för samhället helt grundläggande familjeinstitutionen, vars syfte i ett högre perspektiv är att ta hand om avkomman och därmed säkra människosläktets fortlevnad.

Jag skall tillägga att jag själv haft förmånen att få växa upp i en trygg och harmonisk familj med föräldrar som höll samman. Jag hörde en gång mina föräldrar gräla (det hände inte särskilt ofta), och min mamma sa då till min pappa att ”Vore det inte för grabben så hade jag tagit ut skilsmässa”. Detta var ganska skakande för en pojke i tioårsåldern att höra och minnet har stannat kvar i medvetandet, även om jag fortfarande inte riktigt vet vad grälet handlade om.

Jag är i alla fall oändligen glad över att min mamma tänkte på ”grabben” och att mina föräldrar beslöt sig för att hålla ihop. De kände utan tvivel en genuin kärlek till varandra och i ännu högre grad gentemot mig, som var deras enda barn.

Alva och Gunnar Myrdal. det svenska samhällets chefsingenjörer som misstrodde föräldrarna.

Även om jag först som vuxen förstått hur stor och grundläggande denna kärlek var: ”För som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur.” (Björn Afzelius/”Ikaros”):

http://www.youtube.com/watch?v=PlmIjILyMcw

Jag fick ingen sträng uppfostran, men det ansvarsfulla sätt på vilket mina föräldrar levde och verkade kom att prägla mitt liv. Mina föräldrar förstod mig inte alltid, och jag begrep mig väl heller inte på dem i alla avseenden, men där fanns en fundamental känsla av att de brydde sig om mig i alla lägen. Självklart hade jag unnat många fler att få uppleva den ynnesten.

Själv är jag av en kanske motsägelsefull natur med både smått anarkistiska, bohemiska, konservativa, romantiska och pliktmedvetna inslag och anslag. Genom egna erfarenheter vet jag dock att det inledande ordspråket är helt och hållet sanningsenligt. Och jag har alltid försökt göra det bästa möjliga för mina numera vuxna barn och min framlidna hustru, men sedan får man ju konstatera att detta tyvärr inte alltid räckt ända in i kaklet.

Tillägg: Ovanstående är naturligtvis inte menat som argument för att barnlösa inte kan erfara kärlek. Det finns många olika typer av kärlek: kärlek till ens partner, till släktingar och vänner, till sysslor och intressen med mera, med mera. Ändå är det kärleken till barnen som är den mest fundamentala formen av kärlek.