Saker som gör mig smått irriterad (alternativt fullständigt rasande)

Antisemiter och andra Israel-hatare.

Grannar som skriver lappar i korridoren, hissen eller tvättstugan där de läxar upp sina medmänniskor med käcka tillrop.

Sportkommentatorer som uttalar utländska namn fel.

Talare som inleder sitt anförande från talarstolen med: ”Jag hade inte tänkt gå upp, men…” Men så håll käften då!

Saker som bara försvinner – som min äggkastrull senast.

Politisk mumbo-jumbo av typen ”UtmanIngar”, ”Värdegrund”, ”Göra ett inspel”, ”Göra ett medskick”, ”Ta höjd för”, ”Ställa grupp mot grupp”, ”Högerpopulism”,”Klimathotet” med mera.

Feminazister med multifärgat hår.

All djävla spel- och casinoreklam som förpestar tillvaron för spelberoende och kan driva oss andra till vansinne.

Alla så kallade vuxna som tror att en skolkande snorunge med långa flätor  har lösningen på världens problem.

Feminazister med multifärgat hår.

Tatueringar.

Dokusåpor med alla dessa äckliga exhibitionister.

Inkompetenta regeringsministrar.

Personer som blir uteslutna ur eller lämnar olika partier och sedan aldrig tröttnar på att på nätet torgföra hur eländigt allt är i dessa partier. Skaffa ett liv och gå vidare!

De programansvariga på TV som har så dålig fantasi att de bjuder in Göran Greider och Anders Lindberg till precis alla debattprogram.

Hyckleriet om sexövergrepp mot kvinnor, där rätt oskyldiga tafsare ibland råkar värre ut än grova våldtäktsmän.

Tiggare som hojtar ”Hej kompis!” när man närmar sig dem.

Inkompetenta regeringsministrar – det vill säga alla i regeringen.

Annie Lööf.

Annie Lööf.

Antisemiter och andra Israel-hatare.

Åsiktsmegafoner som paraderar som opartiska nyhetsjournalister.

Miljöpartiet.

Kjell Bergqvist.

Sportkommentatorer som inte vågar säga ”finne” därför att de tror att det är lika nedsättande som ”neger” eller ”lapp”.

Skribenter på text-TV som inte anger om det är dam- eller herridrott som gäller därför de tror att feministerna gillar dem då.

Hyckleriet om sexövergrpp.

Rädslan att kalla en kvinna som skriver böcker författarinna (jämför skulptris, skådespelerska): småskuren feminism.

Ordet ”hen”.

Liberaler.

Dagens Nyheter.

SVTs och TV4s USA-korrespondenter, vilka bedriver privata propagandakrig mot USAs folkvalde president.

Den totalt utflipprade Melodifestivalen i allmänhet och alla som kallar den ”Mellon” i synnerhet.

Så kallade komiker som tror att de vet allt.

Enfaldiga och intelligensbefriade ateister som påstår att all religion är ”tomtar och troll”.

Censur av den svenska kulturskatten såsom låtar av Taube och böcker av Lindgren.

Så kallade komiker som tror att de vet allt.

 

 

 

 

Något om dagen som varit: politik, musik , TV-serier…och litet kärlek

Jag gillar oftast utmaningar. Som att beskriva en dag när det inte hänt så förfärligt mycket. Som i dag.

Sov länge. Jag har haft urinvägsinfektion och avslutade min antibiotikakur i dag. Känner fortfarande viss trötthet. Det är i stort sett bra, men kroppen hänger inte riktigt med fullt ut än. Skall på röntgen av vissa privata kroppsdelar om någon vecka. Ack ja, tur dock att man känner sig ung till sinnes!

Har vidare under dagen varit i kontakt med BBC, som vill göra en intervju med mig som SD-företrädare i Södertälje om det syriska inflödet till kommunen. Känns spännande och hedrande. Får försöka friska upp engelskan och läsa på litet så skall det nog gå alldeles förträffligt.

Skrev sedan en bloggtext om tilltaget att censurera en Taube-låt, skriven 1929, som nämner ordet ”negrer”. Tycker det är tragiskt att man petar i delar av den svenska kulturskatten i den sorgliga politiska korrekthetens namn. Ännu mer tragiskt att det är skaldens/trubadurens son, Sven-Bertil, som gjort strykningen.  Har karln ingen pietetskänsla för faderns verk?

Sedan var det dags att bege sig ner på stan och göra dagens inköp av mat och dryck. Valde den bekväma vägen att köpa några hamburgare på McDonald´s till mig och sonen. Köpte också litet vin och ost som jag inmundigat som efterrätt framför TVn. Såg i tur och ordning The mentalist, Big bang theory och den suveräna engelska patolog/deckarserien Tyst vittne med duktige och snygge Tom Ward i rollen som den skärpte doktor Harry Cunningham. Litet lagom whiskey också.

Tom Ward som patologen Harry Cunningham.

En rätt mysig kväll, alltså, i all anspråkslöshet. Lugnt och skönt, inga krav. Har i vanlig ordning funderat över diverse saker. Kärleken lämnar jag i stort därhän denna gång, det händer ändå inte mycket på den fronten för tillfället. Rent allmänt kan jag dock säga att jag har svårt att se otrohetsaffärer på TV. Trohet och trofasthet i kärlek är så viktigt för mig, jag blir helt enkelt illa berörd av att behöva ta del av svek och själslig grymhet. Liksom i privatlivet, givetvis. Kalla mig gärna moralist, det tar jag som en komplimang i detta fall.

Har tänkt över det faktum att jag engagerar mig som partipolitiker trots att jag ogillar mycket inom det partipolitiska spelet. Alla partiföreträdare som bryr sig mer om att låta och se bra ut i den politiska skönhetstävlingen än det budskap det är tänkt att de skall förmedla. Detta gäller alla partier, givetvis också mitt eget.

Jag är dock så lyckligt lottad att jag får representera ett parti, vars officiella åsikter och värderingar jag med gott samvete kan säga att jag delar till kanske 90 procent och som dessutom har Sveriges bäste partiledare. Här i Södertälje har vi kunnat glädjas åt en stark medlemstillväxt och förnämlig sammanhållning efter de uppslitande bråken med irakiska medlemmar för något år sedan. Nu kör vi så det ryker, närmast med att vaska fram ett eget budgetförslag.

SD Södertälje/Nykvarns styrelse som den valdes vid årsmötet i januari 2013.

Kan nog säga att jag närmast ser mina politiska uppdrag som en medborgerlig värnplikt på obestämd tid. Tänker försöka köra till i alla fall 2018 om hälsan står mig bi och inget oförutsett inträffar. För det mesta är det också en jäkligt intressant uppgift. Det enda som skulle kunna få mig att ändra inriktning är om jag fick ett attraktivt jobb inom media, men de anbuden har hittills inte stått som spön i backen kan jag nog säga.

I morgon, eller rättare sagt senare i dag, är det lördag. Då skall jag på en Verdi-konsert på Estrad som är inrymt i Södertälje stadshus. Erkänt goda sångare och altmeister Giovanni Impellizzeri som dirigent borgar för en minnesvärd upplevelse. Återkommer med all sannolikhet med en rapport senare. Verdi är jämte Puccini min favorit bland komponister när det gäller opera, detta i motsats till Verdis jämnårige Wagner. Skulle föredra att få en tand rotfylld utan bedövning hellre än att behöva genomlida en Wagner-föreställning.

Så varför inte önska god natt med en pärla ur Giuseppe Verdis rikhaltiga produktion: kvartetten ur operan Rigoletto, kanske den bästa opera som någonsin gjorts, exekverad av några framstående svenska sångare:

http://www.youtube.com/watch?v=H5CIezXd_yU

Det vi hade

Nej, min vän
det har aldrig funnits
ett mer unikt par
än det vi var

Det vi hade
vår familj och vår gemenskap
det var som en blomma
med många skiftande blad

Eller kanske
som ett konstverk
i alla palettens färger
några bjärt lysande, andra grå

Det vi uppnådde
är inte alla förunnat
och man kan inte säga
att vi inte kämpade

Någon dans på rosor
var det långt ifrån
ibland var det snarare
på törnen vi dansade

Varandras öden blev vi
vi var ämnade för varandra
du och jag
hur ofta jag önskat att du var här nu

Men jag har ingen tid för sorg
möjligen litet nostalgi
ty varför skulle jag sörja
något så fullkomligt

Vi borde kanske ha älskat mer
dansat mer rest mer
ändå tror jag på något sätt
vi gjorde vad vi kunde

Jag vet att du uppskattar den här sången av din älskade Taube:

http://www.youtube.com/watch?v=_mXrVI2B8as

Godnatt med Cornelis

http://www.youtube.com/watch?v=Cjo1PZ4UIwg

Det är nu ett drygt kvartssekel sedan Cornelis Vreeswijk gick bort. Han är dock i hög grad ännu med oss i kraft av alla sina minnesvärda låtar. 2010 blev hans stormiga liv även förevigat i filmen Cornelis i regi av Amir Chamdin och med den norske sångaren Hans-Erik Dyvik Husby (”Hank von Helvete”) i titelrollen.

Jag har som godnattsång denna gång valt Vreeswijks finstämda ”Veronica”, som framkallar bitterljuva minnen hos mig. Lyssnade mycket på den åren 1971-72.

Cornelis Vreeswijk (1937-87).

Cornelis Vreeswijk föddes i Nederländerna 1937 och kom till Sverige och Ekerö som 13-åring. På 1960-talet blev han en av våra mest välkända trubadurer tillsammans med namn som Fred Åkerström och Skepparn (Gösta Cervin). Till skillnad från exempelvis den vänsterrabiate Åkerström var Vreeswijk dock aldrig särskilt politisk, även om det framgår av ett antal låtar att det sociala engagemanget var betydande.

Genombrottslåten bestod i ”Brevet från kolonien”, och denna tillsammans med ”Hönan Agda” var nog de mest kända numren på Cornelis repertoar. Förutom att framföra egna alster tolkade Vreeswijk exempelvis Bellman, Taube och Victor Jara. Cornelis Vreeswijk avled i levercancer vid 50 års ålder 1987. Sonen Jack, född 1964, för hans arv vidare.

Tillägnas min gymnasiekompis Bengt Grönwall.