Posted tagged ‘Texas’

Trump for president – Hillary for prison?

4 mars, 2016

 

hZlKIYo ”Hillary for prison”-rörelsen vill helst se Hillary Clinton bakom galler.

På TV4s valvaka från de amerikanska primärvalens Super Tuesday kunde vi se två huvudkandidater utkristallisera sig: Republikanernas Donald Trump och Demokraternas Hillary Clinton, vilka båda vann sju delstater. Kanalens agenda var tydlig. Ingen av de aktörer som syntes i rutan ifrågasatte Clinton, medan Trump utsattes för en minutiöst kritisk granskning.

För säkerhets skull sände TV4 dagen efter valvakan en propagandistisk anti-Trump-film med titeln ”Donald Trumps galna värld”, som framställde Trump som en amoralisk skojare som huvudsakligen stöddes av mindre vetande vita och outbildade bonnläppar.

Det finns nog få som kan tänka sig att TV4 – eller någon annan svensk TV-kanal – skulle visa en liknande film om Hillary Clinton, trots att den demokratiska före detta senatorn och utrikesministern i kritiska USA-media framställs som en notorisk lögnerska och dessutom är föremål för en FBI-undersökning som i värsta fall kan ge henne en fängelsedom efter valet. I USA har därtill bildats rörelsen ”Hillary for prison 2016”. En nyvald amerikansk president som tvingas krypa in i kurran – det vore onekligen en sensation som heter duga…

Oavsett vem som vinner USAs presidentval om åtta månader så kommer vederbörande att bli historisk. Skulle den republikanske outsidern, fastighetsmagnaten Donald Trump, segra blir han den förste icke-politikern eller icke-militären att bli president; hittills har alla presidenter återfunnits i någon av kategorierna guvernör, senator, vicepresident eller före detta hög militär. Vinner Hillary blir hon den första kvinnliga presidenten.

Segrar mot förmodan hennes demokratiske medtävlare, socialisten Bernie Sanders, blir han den förste judiske presidenten i världens mäktigaste stat och dessutom den äldste någonsin i Vita huset med sina då 75 år.

untitled Donald Trump och Ted Cruz under en debatt mellan republikanska kandidater.

Om Trump skulle få ge sig mot någon av sina republikanska rivaler blir det likadant, det vill säga historiskt. Både Ted Cruz, senator från Texas sedan 2013, och Marco Rubio, Florida-senator sedan 2011, kan betecknas som ”latinos”: Rubios föräldrar är immigranter från Kuba, varifrån också Cruz pappa ursprungligen kommer (modern är amerikanska från Delaware).

Beträffande Ted Cruz finns ytterligare en egenhet att notera. Han är nämligen född i Calgary i Kanada, låt vara av föräldrar av vilka modern var amerikansk medborgare. Enligt amerikansk lagstiftning måste den som väljs till landets president vara en natural born citizen, och enligt tidigare praxis har amerikanska presidentkandidater som varit födda utomlands räknats som det. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/domstol-utreder-om-ted-cruz-ar-tillrackligt-mycket-amerikan

Således var såväl George Romney, republikansk kandidat till partiets nominering 1968 och pappa till Mitt Romney, som John McCain, nominerad i valet 2008, födda utanför Förenta staternas gränser – Romney i Mexiko, McCain i Panama. Dock har ingen amerikansk president hittills varit född utomlands, även om det funnits tvivel beträffande Barack Obamas födelseland.

Donald Trump har hittills gått fram som en veritabel ångvält i de amerikanska primärvalen, något som framkallat frossbrytningar inom Grand Old Party´s (det republikanska partiets officiella beteckning) etablissemang.

Mitt-Romney Mitt Romney – förlorande GOP-kandidat.

Med andra ord råder en bred spricka mellan parti och väljare. Partiet betraktar Trump som en oberäknelig, kanske farlig figur som inte går att kontrollera, under det att väljarmajoriteten ser honom som en frisk fläkt som får saker och ting gjorda – alltså en välbehövlig kontrast gentemot de vanliga, ofta ganska färglösa yrkespolitikerna. I de båda senaste valen hade Barack Obama heller inga problem att besegra republikanerna John McCain (2008) och Mitt Romney (2012).

GOP-eliten söker nu närmast panikartat hitta ett sätt att sätta stopp för ”The Donald´s” framfart. Längst hittills har Mitt Romney gått. Han kallade i ett tal i Salt Lake City i Utah nyligen Trump för både ”bluffmakare” och ”bedragare” och förordar taktikröstning i syfte att sätta stopp för den i folkdjupet så populäre miljardären. Delvis är Romneys obalanserade utfall säkert ett sätt att ge betalt för gammal ost, då Trump tidigare under sin kampanj gått hårt åt Romney.

Frågan är dock varför någon skulle lyssna på Mitt Romney, guvernör i Massachusetts 2003-2007,som efter ett misslyckat försök att vinna GOP-nomineringen 2008 förlorade till Barack Obama 2012. Många ser honom som en usel förlorare som nu inte tvekar att splittra partiet för att komma åt den personlige fienden Donald Trump. https://www.washingtonpost.com/blogs/compost/wp/2016/03/03/how-mitt-romney-actually-could-have-stopped-donald-trump/

Skulle det osannolika men inte helt otroliga inträffa, att Mitt Romney utses till republikansk presidentkandidat som något slags kompromissalternativ, kommer även han att bli historisk om han når ända fram till Vita huset – han blir i så fall den förste mormonen att bli amerikansk president.

Trump och Romney har emellertid inte alltid varit fiender. I samband med de republikanska primärvalen 2012 ställde sig Trump bakom Romneys kandidatur. Romney tackade med följande ord: ”Donald Trump har visat en extraordinär förmåga att förstå hur vår ekonomi fungerar…Det betyder mycket för mig att få stöd från mr. Trump.” http://time.com/4246367/donald-trump-mitt-romney-2012/   

640_sarah_palin_donald_trump_iowa_rally Sarah Palin och Donald Trump i Iowa-kampanjen.

Det är således upplagt för en bitter och uppslitande holmgång mellan Donald Trump, som ändå backas upp av ledande republikanska figurer som New Jersey-guvernören Chris Christie och Alabama-senatorn Jeff Sessions, och GOP-eliten.

Även förra Alaska-guvernören och vicepresidentkandidaten Sarah Palin, den konservativa Teaparty-rörelsens favorit, stöder Trump. Det är fullt möjligt att nomineringen inte kommer att avgöras förrän på det republikanska partikonventet i Cleveland i Ohio den 18-21 juli. Innan dess kan dock mycket ha hunnit hända.

Om Donald Trump skulle ta hem de viktiga primärvalen i Florida respektive Ohio – där vinnaren lägger beslag på alla delegater – torde hans nominering vara så gott som säkrad. Om det republikanska partiet har någon självbevarelsedrift kvar har det därtill all anledning att fundera över vad det skulle innebära för partiets framtid, om det genom taktiskt rävspel skulle föra fram en etablissemangskandidat, som exempelvis Romney, i syfte att hindra folkets man Trump som har fört helt nya väljarkategorier till partiet så här långt under primärvalskampanjen.

Skulle Trump känna sig alltför motarbetad av GOP är det också möjligt att han lämnar partiet och kör vidare som oberoende kandidat.

Ett av de argument som brukar anföras mot Donald Trump som republikanernas kandidat är att han skulle ha små möjligheter att besegra demokraternas troliga kandidat Hillary Clinton. Detta må vara sant eller ej, men faktum är att Hillary själv har att brottas med substantiella problem främst inom två områden.

STEVENS2 USA-ambassadören J. Christopher Stevens släpades genom gatorna och torterades svårt  innan han mördades av en lynchmobb i Benghazi och hans kropp brändes.

Det första av dessa går tillbaka till de islamistiska angreppen på USAs diplomatiska representation i Benghazi i Libyen den 11 september 2012, då fyra personer dödades – däribland ambassadören J. Christopher Stevens och utrikestjänstemannen Sean Smith – och ett flertal skadades i en islamistisk attack utförd av den al-Qaida-anknutna grupperingen Ansar al-Islam. Steven släpades genom gatorna, torterades och våldtogs innan han dödades och hans kropp slutligen brändes.

Den amerikanska administrationen med president Obama i spetsen och Hillary Clinton som utrikesminister har utsatts för envisa anklagelser om att man hade förhandskunskap om attacken men inte gjorde någonting för att förhindra den. Efteråt skall man ha mörkat sitt handlande, eller rättare sagt brist på sådant. http://leestranahan.com/the-benghazi-cover-up/

Det andra området gäller Clintons användande av sin privata e-post i stället för den regeringsrelaterade e-posten när det gäller officiell korrespondens. Detta kom fram i samband med senatsförhör angående anklagelserna om det påstådda mörkandet av Benghazi-händelserna. https://en.wikipedia.org/wiki/Hillary_Clinton_email_controversy

Den federala polisen i USA, FBI, ville länge varken bekräfta eller förneka att organisationen granskar Hillary Clintons agerande, men i början på februari kom en sådan bekräftelse. Nyligen meddelades att Bryan Pagliano, som skötte Hillarys privata e-postsystem och en vän i familjen Clinton, givits åtalsimmunitet vilket tyder på att ett åtal mot Hillary Clinton förbereds. FBI har dock meddelat att undersökningarna inte kommer att bli färdiga förrän efter presidentvalet i november.

2BF3302E00000578-3221570-image-a-38_1441311198265 Bryan Pagliano skötte Hillarys privata e-postsystem. Slipper åtal.

Det är känt att omkring 32 000 av Clintons e-postmeddelanden raderats, men det har ändå gått att med hjälp av avancerad datateknik få fram att drygt 2100 av dessa innehållit hemligstämplad – i en del fall topphemlig – information. http://nypost.com/2016/03/03/the-fbis-hillary-probe-closes-in-on-a-political-crisis/

I svenska media har vi haft närmast obefintliga möjligheter att följa turerna kring de delvis mycket allvarliga anklagelserna om Hillary Clintons sätt att sköta sitt ansvarspåliggande uppdrag som Förenta staternas utrikesminister under Barack Obamas första mandatperiod; hon lät John Kerry ta över jobbet för att kunna ägna sig på heltid åt sin presidentvalskampanj. I den svenska bevakningen av de pågående primärvalen har kritiken och anklagelserna mot Clinton, i de fall dessa alls kommit på tal, berörts med mycket lätt hand.

Det är ju ett känt faktum att den svenska mediabevakningen av amerikanska presidentval alltid präglats av starka sympatier för Demokraterna, som våra så kallade USA-experter förstår sig på därför att deras politik anses påminna om vår egen politiska tradition, medan Republikanerna utmålas som konstiga, otillbörligt högervridna eller rentav en fara för världen. Det sätt på vilket Donald Trump nu skildras är typiskt för detta synsätt.

 

 

 

 

 

Israel-spionen Jonathan Pollard frigiven i USA

22 november, 2015

untitled Jonathan Pollard frigavs den 20 november.

Efter 30 år i fängelse i Butner i den amerikanska delstaten North Carolina frigavs den amerikanske Israel-spionen Pollard fredagen den 20 november. Han dömdes till livstids fängelse  efter att ha påkommits med att leverera ansenliga volymer hemligstämplade dokument till en israelisk underrättelseagent.

Här en filmsekvens från frisläppandet:

http://unitedwithisrael.org/watch-jonathan-pollard-freed-from-prison/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=US+Deafening+Silence+in+Ignoring+Murder+of+Jewish-American+Teen%3B+First+Footage+of+Pollard+as+Free+Man&utm_campaign=20151123_m128364810_US+Deafening+Silence+in+Ignoring+Murder+of+Jewish-American+Teen%3B+First+Footage+of+Pollard+as+Free+Man&utm_term=watch_btn_light_png

Pollard var sedan 1984 civilanställd inom den amerikanska flottans underrättelsetjänst och bestämde sig för att agera på egen hand då han märkte, att USA höll inne med dokument han ansåg att Israel enligt gällande underrättelseavtal mellan de båda allierade länderna borde få tillgång till. Det gällde bland annat information om förhållanden i arabvärlden.

Den brittiska tidningen The Guardian har en längre artikel om frigivningen och fallet Pollard här:

http://www.theguardian.com/world/2015/nov/20/spy-jonathan-pollard-to-be-free-after-30-years-but-still-a-thorn-in-us-israeli-ties

Det finns spioner. Och så finns det spioner.

Spioner anses vanligen vara förrädiska typer som sysslar med ljusskygg verksamhet. Och det stämmer väl – till viss del. I syfte att komma åt hemligheter för sin uppdragsgivare måste de agera på ett förrädiskt vis. Jag menar dock att det finns bra spioner och dåliga spioner. De godartade spionerna är de vilkas verksamhet gynnar friheten och demokratin, medan de elakartade är de som med sitt agerande stärker diktatur och förtryck.

Läs gärna min några år gamla bloggtext Bra och dåliga spioner här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/08/01/bra-och-daliga-spioner/

article-2511965-1995C73F00000578-565_634x419 Jonathan Pollard, i baksätet, körs iväg i en FBI-bil efter att ha gripits.

Med fallet Jonathan Pollard är det, som jag skriver i nämnda bloggtext, litet mer komplicerat. Han var en amerikansk medborgare, född i Galveston i Texas 1954, som dock kände sig mer som jude och israel än amerikan. Därav hans beslut att bedriva spionage för den judiska statens räkning.

När hans illegala verksamhet upptäcktes lyckades han och dåvarande hustrun, Anne Henderson, efter en dramatisk biljakt i Washington, D. C. med FBI tätt efter ta sig in på den israeliska ambassadens område. I stället för att välkomnas av sina uppdragsgivare blev paret dock bryskt avvisat av israeliska säkerhetsvakter och greps av FBI-förföljarna.

1986 förklarade sig Jonathan Pollard skyldig till spioneri för Israels räkning i en uppgörelse med den amerikanska staten i syfte att undgå ett hotande livstidsstraff. En federal amerikansk domare upphävde dock uppgörelsen påföljande år, av allt att döma efter starka påtryckningar från den (judiske) amerikanske försvarsministern Caspar Weinberger. Följden blev att Pollard dömdes till livstids fängelse, den förste amerikan som dömts till detta straff utan att ha varit åtalad för högförräderi. Hustrun klarade sig undan med ett kortare fängelsestraff.

Ingen ifrågasätter att Jonathan Pollard gjort sig skyldig till kriminella handlingar, men många har ifrågasatt livstidsdomen och menat att tre-fyra år eller maximalt tio år i fängelse hade varit mera rimligt.

imagesZK7KG16T Alan Dershowitz har stött Pollards sak under alla år.

Bland andra den kände (liberale) amerikansk-judiske advokaten Alan Dershowitz har uttryckt som sin åsikt att Pollard ådömdes livstids fängelse av den enda anledningen att han var jude. Antisemitism skulle alltså ha varit en avgörande faktor i fallet Pollard, både vad gäller straffets utmätande och vägran att frige Pollard i förtid trots åtskilliga hänvändelser till den ändan.

Efter att Israels regering initialt förnekat att Pollard arbetade för dem har Jerusalem ändrat inställning, och i dag har den nu frigivne spionen sin främste anhängare i den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu. I samband med Pollards frigivning i fredags uttalade Netanyahu följande:

The people of Israel welcome the release of Jonathan Pollard. As someone who raised the issue for many years with American presidents, I have longed for this day. After three long and hard decades, Jonathan is finally reunited with his family.

Efter att Israels regering väl hade erkänt att Pollard var i dess sold, har han under fängelsevistelsen tillerkänts israeliskt medborgarskap samt också fått sina advokatkostnader betalda av israelerna. Pollards fängelsecell har vidare blivit något av en vallfartsort för konservativa israeliska politiker. Han är också välkommen att flytta till Israel – där flera gator och offentliga platser är uppkallade efter honom – och då få livstidsförsörjning av den israeliska staten.

Enligt de stränga frigivningsvillkoren får dock Jonathan Pollard inte resa utomlands på åtminstone fem år och är under denna tid ålagd att bo och vistas i New York-området. Han nekas även tillgång till Internet och får inte ge intervjuer.

netanyahu-pollard Jonathan Pollards hustru Esther träffar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

Många judar i USA betraktar Jonathan Pollard som en dubbel förrädare: dels mot hemlandet USA, dels mot judenheten i USA som vill se sig själv som lojala amerikanska medborgare. Den senare delförklaringen är troligen också orsaken till att judiska tjänstemän som varit inblandade i fallet Pollard – med Alan Dershowitz som ett prominent undantag – tenderat att ha varit särskilt obenägna att frige Pollard innan minimitiden om 30 år i fängelse gått till ända.

Och min egen inställning, hur är den?

Jag måste, när allt sammanvägts, ändå se på Jonathan Pollard som något av en hjälte. Att avtjäna 30 år i fängelse för ett brott som normalt borde rendera högst tio år – att spionera för en vänligt sinnad makt – tycker jag kvalificerar för ett sådant omdöme. Och även om han ovedersägligen begick ett brott så gjorde han det utifrån den idealistiska övertygelsen, att han gjorde det rätta eftersom han till följd av sin judiska identitet kände sig mer som israel än amerikan.

Det har om Jonathan Pollard sagts att han har en kompromisslös och något egenartad personlighet, men jag hoppas för hans egen skull att han håller sig någorlunda i skinnet under de fem år hans frigivningsvillkor varar så att han slipper krypa in i fängelset igen.

Äntligen: Amerikanske Israel-spionen Pollard skall friges

30 juli, 2015

Den israeliske agenten Jonathan Pollard, en nu 60-årig amerikan som 1987 dömdes till livstids fängelse för spioneri för Israels räkning, kommer att friges den 21 november efter att då ha avtjänat 30 år av sitt straff. Det meddelande den amerikanska frigivningskommissionen den 28 juli.

http://www.jpost.com/Diaspora/Jonathan-Pollard-to-be-released-November-20-410419

nf_3568_33236-1 Jonathan Pollard har väntat länge på att bli frigiven.

Jonathan Jay Pollard föddes i Galveston, Texas den 7 augusti 1954 i en amerikansk-judisk familj. Han visade tidigt sympatier för såväl den judiska saken i allmänhet som för staten Israel i synnerhet. När han fick anställning som civil analytiker inom den amerikanska flottans underrättelsetjänst i mitten av 1980-talet såg han chansen att göra en insats för sitt andliga hemland: han överlämnade till Israel mot betalning ett stort antal hemligstämplade dokument, vilka han ansåg att Israel som en nära allierad till USA redan borde ha fått tillgång till. De flesta av dokumenten hade med utrikespolitiska förhållanden att göra.

Pollard greps 1985 efter en dramatisk biljakt med FBI hack i häl i samband med att han och hans dåvarande hustru Anne Henderson försökte komma in på den israeliska ambassaden i Washington, D. C. De blev emellertid bryskt avvisade av israeliska säkerhetsvakter, och Pollard kunde gripas. Anne greps några timmar därefter. Jonathan Pollard tillerkändes israeliskt medborgarskap 1995, men den israeliska regeringen förnekade länge att den köpt hemliga amerikanska dokument av honom. Först 1998 kom ett sådant erkännande.

En detaljerad redogörelse för Pollards spioneri följer här:

https://en.wikipedia.org/wiki/Jonathan_Pollard

Frigivningskommissionen meddelade den 28 juli Jonathan Pollards juridiska ombud, Elliot Lauer och Jacques Semmelman, att kommissionens tre ledamöter vid ett möte den 7 juli i Federal Correction Center i Butner, North Carolina, där Pollard sitter fängslad, enhälligt beslutat om hans frigivning. Den kommer att äga rum den 21 november i år, då Pollard inklusive åren i häkte avtjänat 30 år av sin livstidsdom.

ShowImage Esther och Jonathan Pollard.

Jonathan Pollard meddelade genom Lauer och Semmelman följande: ”Jag ser fram emot att återförenas med min älskade hustru Esther.” Han tackade även alla tusentals uppbackare och sympatisörer vilka i USA, Israel och över hela världen på olika sätt engagerat sig för hans sak. The New York Times sammanfattar händelserna kring frigivningen och redovisar också en video med hustrun Esthers Pollards uttalande efter frigivningsbeskedet:

http://www.nytimes.com/2015/07/29/world/middleeast/jonathan-pollard-spy-for-israel-to-be-released-on-parole-in-november.html?_r=0   

Vid ett möte som frigivningskommissionen höll för ett år sedan nekades Pollard frigivning. Hade detta blivit fallet även nu hade han varit tvungen att tillbringa ytterligare 15 år i fängsligt förvar, vilket hade varit ett hårt slag för 60-åringen som lider av diabetes och högt blodtryck. Han har gjort sig känd som en mönsterfånge och det bedöms att han inte kommer att återfalla i brottslighet.

Det har funnits åtskilliga egendomligheter kring fallet Pollard. För det första att Jonathan och hustrun Anne blev kraftfullt bortkörda då de sökte få asyl på den israeliska ambassaden – det tillhör normalt ”god ton” att det land för vilken en hemlig agent arbetar låter vederbörande få en fristad. I stället skickade israelerna makarna Pollard rätt i armarna på den amerikanska federala polisen FBI.

warren4e-1-web Jonathan Pollard omedelbart efter gripandet.

För det andra borde det faktum att Jonathan Pollard spionerade för en vänligt sinnad makt, och inte heller dömdes för högförräderi, ha renderat ett straff på två-till fyra år i fängelse, vilket skett i tidigare liknande fall. I stället blev det alltså livstid, ett straff inte ens åklagaren yrkade på i fallet Pollard. Det som avgjorde saken var ett meddelande från den dåvarande försvarsministern Caspar Weinberger till målets domare, där Weinberger direkt lögnaktigt hävdade att Pollards spioneri var det värsta förräderiet mot USA i modern historia.

Pollard är därmed den ende spionen i USAs historia som dömts till livstids fängelse utan att ha åtalats för högförräderi. Dåvarande hustrun Anne Henderson dömdes till fem års fängelse men frigavs efter tre och ett halvt år av hälsoskäl.

En tänkbar orsak till det orimligt hårda straffet är att Pollard i en intervju med Jerusalem Posts medarbetare Wolf Blitzer, efter att ursprungligen ha medgivit att han till Israel endast överlämnat dokument rörande Irans robothot mot Israel, oförsiktigt nog medgav att han även vidarebefordrat handlingar om PLOs baser i Tunisien, detaljer om Libyens luftvärnskapacitet, sovjetiska vapenleveranser till Syrien, syriska och irakiska lager med kemiska vapen samt Pakistans atombombsprojekt.

Alan-Dershowitz Alan Dershowitz menar att Pollard blivit frigiven för länge sedan om han inte varit jude.

Den välkände juridikprofessorn Alan Dershowitz, som under många år engagerat sig för Jonathan Pollards sak, menar att Weinberger ljög och att Pollard borde ha frigivits långt tidigare. I en debattartikel i The Boston Globe skriver Dershowitz bland annat vidare: ”Obama-administrationen bör inte få något erkännande för Pollards ‘tidigare’ frigvning, eftersom frigivningen är allt annat än tidig.”

https://www.bostonglobe.com/opinion/2015/07/24/alan-dershowitz-jonathan-pollard-release-doesn-make-for-iran-deal/xFOqLsB3uBseiiu1dA5dLP/story.html   

Enligt Derzhovitz var det största felet med Jonathan Pollard i det amerikanska rättsväsendets ögon att han är jude. Vilken annan person som helst som gjort sig skyldig till Pollards brott, och som inte var av judisk börd, skulle frigivits långt tidigare enligt professor Derzhowitz uppfattning. Antisemitism spelade alltså i det perspektivet en roll i bedömningen av Pollards roll som spion.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har, i likhet med andra israeliska högerpolitiker, arbetat hårt för att få Jonathan Pollard frigiven och har enligt egen utsago tagit upp hans fall varje gång han träffat representanter för USAs regering: ”Efter decenniers ansträngningar /att säkra hans frigivning/, kommer Jonathan Pollard nu äntligen, äntligen att friges ur sitt fängelse”, kommenterade han till Jerusalem Post.   

53199_detail_POLLARD%203 Många israeler ser Jonathan Pollard som en hjälte.

Jonathan Pollard anses på sina håll i Israel, framförallt bland konservativa, vara en hjälte genom att till Israel lämna över dokument som man menar att Israel ändå borde ha fått tillgång till av sina amerikanska allierade. Flera gator och platser i Israel är uppkallade efter honom. Det kan efter hans frigivning också bli så att han, med president Obamas goda minne, väljer att emigrera till Israel.

Å andra sidan har det också förekommit uppgifter om att den amerikanska administrationen är oroad över möjligheten att Pollard kommer att tas emot som en hjälte vid ankomsten till Israel, varför man kommer att blockera honom från att resa till Israel. Vicepresident Joe Biden, som i och för sig inte är känd för sina sansade uttalanden, sade 2011 att Pollard skulle komma att friges bara ”över min döda kropp”.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/198667#.VblJjZsw_Z4   

USAs utrikesminister John Kerry har förnekat, att Pollards frigivning har utverkats i syfte att blidka Israel efter kärnvapenavtalet med Iran.

Grundlagen åsidosatt när USAs högsta domstol godkände samkönade ”äktenskap”

4 juli, 2015

USAs konstitution, antagen den 17 september 1787, har under mer än två sekler varit ett lysande exempel på hur ett land kan styras på ett såväl demokratiskt som rationellt och effektivt sätt. Den är yttermera världens näst äldsta, ännu gällande grundlag. Endast San Marinos, med ursprungsår 1600, är äldre.

Storbritanniens grundlag är visserligen ännu äldre, men den bygger på hävd och sedvanerätt och inte på något skriftligt dokument.

usa-konstitution USAs konstitution från 1787: världens näst äldsta ännu rådande grundlag.

Under senare år i dessa yttersta av tider har dock tillämpningen av den amerikanska grundlagen stött på alltfler problem. Det har ofta rört sig om konflikter avseende maktkampen mellan presidenten och kongressen, då dessa har kommit från skilda partier. Stundom har denna prestigeladdade kraftmätning varit nära att stoppa statens hela verksamhet.

Det städse välunderrättade nyhetsbrevet Veckans Contra skriver:

Det som har hänt har inte varit rationellt och har inte gynnat de amerikanska medborgarna. Maktbalans är bra, men maktbalans som bygger på att djupt oeniga parter försöker ta folket som gisslan för att tvinga den andra parten till underkastelse är inte bra.

Nyligen tvingades vi uppleva ett annat demokratiskt haveri i Barack Obamas USA. Detta bottnar i en konflikt i vilken den dömande makten tagit på sig mer än det någonsin varit avsikten att ge den. Jag tänker här på högsta domstolens  beslut att godkänna så kallade samkönade äktenskap, vilket med rätta hälsats som en stor seger för homosexlobbyn.

Man kan ha olika åsikter i sakfrågan, men äktenskapslagstiftningen i USA har alltid varit en fråga för delstaterna. Precis som exempelvis frågan om dödsstraff är det. Nu trotsade högsta domstolen denna tradition genom att den 26 juni vid behandlingen av Texas-fallet Obergfell v. Hodges, med de knappast möjliga röstsiffrorna 5-4, besluta att samkönade äktenskap är lagliga i Texas liksom i alla andra delstater.

Mer om detta på CNN här:http://edition.cnn.com/2015/07/01/opinions/roosevelt-same-sex-marriage-enforcement/

Marriage_Gods_Way_billboard Äktenskapet kan enligt judeo-kristen tradition endast vara en angelägenhet mellan en man och en kvinna.

Det finns garanterat ingenting i den amerikanska grundlagen som säger att ”äktenskap” mellan personer av samma kön skall eller kan vara någon form av rättighet. Man kan lugnt utgå ifrån att inte en enda av de vördade grundlagsfäderna någonsin hade tänkt tanken, att äktenskap mellan personer av samma kön ens vore möjligt. Nu har amerikanska högsta domstolen, på eget bevåg och med knappast tänkbara marginal plötsligt beslutat, att vad som tillämpats som självklart i dryga 225 år skall förklaras ogiltigt.

Jag törs garantera att de amerikanska grundlagsfäderna – vilka de var kan ni ta del av här – https://sv.wikipedia.org/wiki/USA:s_grundlagsf%C3%A4der – inte hade känt sig hemma i USA anno 2015. Snarare skulle de i Obamas USA, där allting flyter och inget är heligt, trott sig förflyttade till Sodom eller Gomorra, de bibliska städer som förgjordes av Gud med eld och svavel från himlen på grund av deras syndfullhet.

USAs högsta domstol må ha förklarat, att personer av samma kön kan gifta sig. Det är dock en reell omöjlighet, att jämföra med cirkelns kvadratur. En cirkel är alltid rund, hur många gånger mindre välinformerade personer än förklarar att den är fyrkantig.

Vi som bekänner oss till den judeo-kristna övertygelsen och traditionen hänvisar till Första Moseboken (Genesis), där det redan inledningsvis fastslås att Gud skapade människan i sin avbild, till man och kvinna, för att dessa skulle vara fruktbara, föröka sig samt uppfylla jorden. Första Moseboken 2:24 anger därtill: ”Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.”

04820893 Vita huset i regnbågsflaggans färger efter högsta domstolens beslut den 26 juli.

Slutligen ett antal övriga argument som talar för det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna:

http://www.homeharborinn.com/community/index.php?/topic/21-marriage-between-one-man-one-woman/?p=29

Trafikpolis förhindrade blodbad i Garland, Texas: sköt ihjäl två IS-terrorister

5 maj, 2015

2096830058 FBI undersöker platsen där de båda IS-terroristerna sköts till döds i Garland, Texas.

http://edition.cnn.com/2015/05/04/us/garland-mohammed-drawing-contest-shooting/

En trafikpolis i Garland, Texas i Dallas-området förhindrade den 3 maj av allt att döma ett blodband genom att skjuta ihjäl två terrorister som sympatiserade med den så kallade Islamiska staten (IS, även känt som ISIS, ISIL eller DAESH). En sammanfattning av händelseförloppet via länken till CNN ovan.

Dramat ägde rum utanför The Curtis Culwell Center, där ungefär 200 personer deltog i ett program anordnat i samband med karikatyrtävlingen ”Draw the Prophet”. Organisationen The American Freedom Defense Initiative, som leds av New York-bon och anti-islamiska aktivisten Pamela Geller, 56, hade utfäst en prissumma om 10 000 US dollar till bästa Muhammed-karikatyr.

Närvarande vid mötet förutom Geller var bland andra den internationellt kände nederländske högerpolitikern och islamkritikern Geert Wilders, 51, grundare av och ledare för Frihetspartiet. En annan profilerad mötesdeltagare var den amerikanske författaren tillika islamkritikern Robert Spencer, 53.

10985384_10202920545374819_4044329773355665226_n Bosch Fawstins prisvinnande bidrag i karikatyrtävlingen i Garland.

Tävlingen vanns av illustratören Bosch Fawstin, enligt egen utsago en muslim ”som tillfrisknat”. Han är bland annat skapare av den tecknade antiislamiske seriehjälten ”Pigman”. Här en länk till Fawstins hemsida inklusive flera antiislamiska teckningar:

http://fawstin.blogspot.se/

Det antiislamiska programmet i Garland var på väg att ebba ut, när en svart bil av sedantyp körde upp framför Curtis Culwell Center. En av de båda männen i bilen öppnade eld med ett automatvapen och sårade en vakt lindrigt i ena vristen. En trafikpolis som befann sig på platsen sköt då välriktad verkanseld mot terroristerna och dödade båda. Dramat var över på 15 sekunder.

Enligt polistalesmannen Joe Harn från Garland Police Department räddade trafikpolisen troligen livet på många av besökarna vid evenemanget genom att oskadliggöra terroristerna, vilka enligt Harn ”var ute efter att skjuta folk”.

KNXV%20Elton%20Simpson%20and%20Nadir%20Soofi_1430802669361_17856584_ver1_0_320_240IS-anhängarna Elton Simpson och Nadir Soofi oskadliggjordes innan de hann massakrera deltagarna vid mötet i Garland.

De ihjälskjutna männen har identifierats som Elton Ibrahim Simpson, 30 och Nadir Soofi, 34 vilka delade lägenhet i Phoenix, Arizona. Simpson har funnits på FBIs radar sedan mitten på 2000-talet och är tidigare dömd för att ha ljugit för FBI-personal om en resa till Afrika. Soofi har spenderat en del av sin tid under senare år i den muslimska världen, exempelvis Pakistan, där han skall ha bevistat IS-utbildning.

Att Pamela Geller och The American Freedom Defense Initiative beslutade hålla sitt evenemang i just Garland, en stad med cirka 235 000 invånare nordost om den betydligt större Dallas, var ingen tillfällighet. Det var just här som en grupp USA-baserade islamister samlades omedelbart efter terrordådet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo för några månader sedan och krävde inskränkning av en rad fri- och rättigheter i syfte att förhindra kritik av islam.

Pamela Geller kommenterade efteråt händelsen på bland annat följande sätt: ”Civilized men can disagree. Savages will kill you when they disagree.”

Prophet Cartoon Contest-Shooting Bosch Fawstin tar emot den uppförstorade prischecken för sina insatser i karikatyrtävlingen av Geert Wilders och Pamela Geller.

Evenemangets huvudtalare Geert Wilders nämnde i sitt anförande skillnaden mellan de judeo-kristna respektive muslimska traditionerna avseende humor:

Our Judeo-Christian Culture is far superior to the Islamic one. I can give you a million reasons. But here is an important one: We have got humor and they don´t…Islam does not allow free speech because free speech show how evil and wrong Islam is.

I syfte att bevisa islams brist på humor citerade Wilders ayatollah Khomeini, den islamiska revolutionens förgrundsgestalt i Iran, vilken sagt att i islam finns det inget utrymme för skoj och skratt. Geert Wilders tal finns på video på Pamela Gellers hemsida här:

http://pamelageller.com/2015/05/geert-wilders-garland.html/

finn2 Finn Nörgaard, marterad för frihetens sak i Köpenhamn.

Om inte den amerikanske trafikpolisen, som inte hade identifierats när detta skrivs, hade lyckats eliminera de båda massmördarna in spe hade kanske Wilders och många av de övriga mötesdeltagarna gått samma öde till mötes som de karikatyrtecknare och andra offer som mejades ner på Charlie Hebdos redaktion i Paris i januari. Eller som den danske filmaren Finn Nörgaard, som föll offer för en ensam islamistisk attentatsmans eldskur mot ett debattmöte med Lars Vilks som deltagare i Köpenhamn den 14 februari.

Obamas fiasko: en desertör för fem terrorister

20 juni, 2014

imagesT15O6FQH Terrorns ansikten: de fem frigivna talibanledarna med Mohammad Fazl i mitten.

Den 31 maj lät den amerikanska Obama-administrationen frisläppa fem av de fångar som gripits under Kriget mot terrorn. Så skedde sedan en uppgörelse träffats efter förhandlingar med talibanerna i Afghanistan – med emir Tamim bin Hamad Al Thani av Qatar som mellanhand – om frigivningen av den amerikanske talibanfången Bowe Bergdahl. Utfallet av dessa förhandlingar måste betecknas som en diplomatisk triumf av stora mått för talibanrörelsen.

Frigivningen av de fem gravt  belastade terroristerna har rört upp en virvelstorm av kritik och ifrågasättanden i USA. Att frige fem hårdföra talibaner i utbyte mot en amerikansk soldat, vilken av några av dem som tjänstgjorde tillsammans med honom har betecknats som en desertör från den amerikanska armén, är inget som gör den redan hårt trängda  Obama-administrationen mer uppskattad i oppositionella kretsar.

De fem frigivna Guantanamo-fångarna är Mullah Mohammad Fazl, Mullah Norullah Noori, Abdul Haq Wasiq, Khairullah Khairkhwah och Mohammed Nabi Omari. Om dessa avger den amerikanska sajten The Daily Beast följande omdöme:

 Även om de inte är lika välkända som fångar som hjärnan bakom attackerna den 11 september Khalid Sheikh Mohammed, var talibanfemman några av de värsta förbrytarna i USAs krig mot terrorn.

Hela artikeln via denna länk:

http://www.thedailybeast.com/articles/2014/05/31/us-pays-high-price-for-last-pow-in-afghanistan.html

Mest notorisk av de fem nu frigivna fångarna förefaller Mullah Mohammad Fazl vara. Han är efterlyst av FN för sin roll i massakrer riktade mot Afghanistans shi’itiska befolkning. Fazl har ett förflutet som stabschef för talibanernas armé och har även varit biträdande försvarsminister i talibanregimen. Den 10 september 2001, det vill säga en dag före terrorattackerna mot USA, var Fazl verksam med att koordinera en militär offensiv mot talibanernas fiender.

Terrorgurun Usama bin Ladin betraktade denna offensiv som en viktig del i 11 september-planen. När därför senatorn och tidigare presidentkandidaten John McCain, Arizona, i ett utspel i samband med frigivningen, kallade de fem frigivna fångarna för ”de hårdaste i den hårdaste kärnan” överdrev han knappast.

president-barack-obama-watches-as-jami-bergdahl-l-and-bob-bergdahl-c-talk-about-the-release-of-their-son-prisoner-of-war-u-s-army-sergeant-bowe-bergdahl Obama med Bowe Bergdahls föräldrar Jami och Bob.

President Obama å sin sida har sagt att han ”absolut inte ber om ursäkt” för fångavtalet med talibanerna, samtidigt som han erkänner att de fem mycket väl snart kan vara tillbaka på slagfältet i Afghanistan.

Centralfigur i det här dramat är Bowe Bergdahl, född 1986 i Sun Valley, Idaho och med både svenska och norska anor, som 2009 tillfångatogs av talibanstyrkor nära Sharan i Paktika-provinsen i östra Afghanistan, där hans militära förband var stationerat.

Bergdahl tillhörde 1. bataljonen i fallskärmsjägarnas 501. infanteriregemente och dök inte upp vid uppropet den 30 juni sedan han gått av sin vakttjänst dagen innan. Medsoldater har vittnat om att han för dem uttryckt en önskan om att desertera och vandra från stridsområdet i Paktia-provinsen och in i angränsande Indien.

Nathan Bradley Bethea, som tillhörde samma regemente som Bergdahl, skriver följande om fångutväxlingen och Bergdahls roll på sajten The Burning Platform den 2 juni:

Obama har inte bara satt ett prejudikat att om du kan tillfångata en amerikansk soldat så kommer vi att förhandla med dig, utan han förhandlade för att få tillbaka en desertör vilken kostade dussintals soldater livet under deras uppgift att finna honom.

Mer här:

http://www.theburningplatform.com/2014/06/02/obama-traded-five-terrorists-for-a-deserter/

us-army-private-bowe-bergdahl-watches-as-one-of-his-captors-displays-his-identity-tag-to-the-camera-at-an-unknown-location-in-afghanistan-on-july-19-2009 Menige Bergdahl i fångenskap hos talibanerna.

Liknande åsikter har även framförts av ledande republikanska politiker såsom senator Ted Cruz, Texas, som enligt brittiska Guardian den 1 juni uttryckte sig så: ”Vad talar detta om för terroristerna? För det första att om du kan tillfångata en amerikansk soldat så kan du sälja denna soldat för fem terrorister? Detta är ett mycket farligt prejudikat.”

En sak är klar, och det är att den kontroversiella fångutväxlingen för att få tillbaka en trolig amerikansk desertör genom att frige fem brutala talibanledare inte har gynnat president Barack Obama och hans administration, som nu är nere i den absoluta botten opinionsmässigt sett.    Washington Examiner refererar den 18 juni till en opinionsmätning företagen av The Wall Street Journal och NBC News vilken visar, att en majoritet amerikaner misstycker till Obamas sätt att hantera utrikespolitiska frågor.

Chuck Todd från NBC News gör denna analys:   

Denna undersökning är en katastrof för presidenten. Här gäller det presidentämbetet. Lägsta jobbomdömet, delat lägsta, lägsta omdöme när det gäller utrikespolitik. Hans administration ses som mindre kompetent än Bush-administrationen efter (orkanen) Katrina…När det gäller frågan om du tror att han fortfarande kan leda? En majoritet tror inte det. Vad allmänheten egentligen säger är att ditt presidentskap är över.

   Mer här:

http://washingtonexaminer.com/about-that-wall-street-journal-poll-is-the-public-saying-obamas-presidency-is-over/article/2549878

imagesXAVOCJZ0 Bowe Bergdahl före och efter fångenskapen.

Således inga roliga nyheter för president Barack Obama, som för många i den övriga västvärlden framstod som något av en frälsare efter sin valseger i november 2008. Det gick som bekant så långt att den norska nobelkommittén i ett bisarrt beslut utsåg Obama till fredspristagare året därpå utan att han hunnit göra ett dyft för fredens sak. Något han knappast gjort därefter heller.


 

NSAs övervakning kan ha räddat livet på Vilks

4 november, 2013

http://www.nytimes.com/2013/11/03/world/no-morsel-too-minuscule-for-all-consuming-nsa.html?pagewanted=7&_r=1&&pagewanted=all

Den amerikanska säkerhetsorganisationen National Security Agency (NSA) kan, genom sitt massiva inhämtande av underrättelser från världens alla hörn, ha räddat livet på den Muhammed-karikerande svenske konstnären Lars Vilks.

lars vilksLars Vilks bevakas ständigt av livvakter.

Detta framgår av ett par meningar i en lång artikel om NSAs omfattande verksamhet i den amerikanska tidningen The New York Times (se länken ovan). NSA har 35 000 anställda och en årsbudget på 10,8 miljarder US dollar.

NSAs avdelning i Texas fångade upp 478 e-mejl om ett planerat mord på Lars Vilks, som dragit på sig delar av den muslimska världens vrede efter sina karikatyrteckningar föreställande profeten Muhammed. Som ett resultat av de inhämtade underrättelserna kunde sju personer gripas för mordkomplotten på Irland 2010, däribland den så kallade Jihad Jane (Colleen LaRose).

Underrättelseinhämtningen, även kallad ”övervakningen”, ingår sedan 11 september-attackerna mot USA som en integrerad del i Kriget mot terrorismen som startades av George W. Bush-administrationen och fortsätter under Barack Obama. Det är delar av denna underrättelseinhämtning med högteknologiska medel som avslöjats av den amerikanske svikaren och förrädaren Edward Snowden, numera under Putins beskydd i Ryssland.

001-0609225816-Edward-Snowden-EOTS

I ett uttalande i Helsingborgs Dagblad 4/11 i anledning av uppgifterna i New York Times säger Lars Vilks, som står under permanent livvaktsbeskydd, kanske inte alldeles oväntat: ”Alla sätt att avslöja hot är till fördel för mig.”

http://hd.se/skane/2013/11/04/alla-satt-att-avsloja-hot-ar-till/

Det kanske är dags för den mera sansade delen av världen att skänka ett fång blommor till NSA och andra underrättelseorgan i USA för dessas outtröttliga verksamhet att skydda oss mot blodtörstiga jihadister, låt vara att det må ha gått något över styr på sina håll. Säkerligen är det inte endast Lars Vilks liv som sparats härigenom.

94513423-antiamericanism-pakistanStjärnbaneret bränns i Pakistan.

Under tiden fortsätter USA-hatets vänner i Pakistan och på andra håll att bränna stjärnbaner på löpande band och tjata sig blåa i synen om den hemska amerikanska ”övervakningen”. Låt de hålla på. Jag föredrar att se sådana manifestationer som tecken på att USA, trots sin nuvarande bristfälliga administration,  i alla fall gör något bra.