Posted tagged ‘The Guardian’

Sanktioner mot länder som förföljer kristna övervägs i Storbritannien – SD prioriterar sanktioner för förföljelse av homosexuella

10 juli, 2019

Förföljelsen av kristna i världen är värre än någonsin.

Storbritannien skall vara berett att införa sanktioner mot länder som förföljer kristna.

Denna slutsats dras i en rapport om förföljelse av kristna trosbekännare runt om i världen som utrikesminister Jeremy Hunt beställt av det brittiska utrikesdepartementet och som refereras i bland annat i vänstertidningen The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2019/jul/08/uk-government-urged-to-take-steps-to-prevent-persecution-of-christians

Hunt har klargjort att han avser att implementera rapportens slutsatser om han skulle väljas till ny brittisk premiärminister.

Det beräknas att cirka en tredjedel av jordens befolkning lider av religionsförföljelse av något slag varav omkring 80 procent är kristna. Merparten av förföljelserna äger rum i Mellanöstern, Afrika och Asien.

”Evidence suggests that acts of violence and other intimidation against Christians are becoming more widespread”, heter det i rapporten som förutom sanktioner även föreslår utbildning i religiös förståelse i syfte att komma till rätta med problemen.

Jag rekommenderar varmt Sverigedemokraternas partiledning att ta del av de brittiska slutsatserna. Om den gör det kanske man kan komma till insikt om att det eventuellt finns ännu angelägnare projekt än att rikta sanktioner mot stater som förföljer homosexuella, vilket partitopparna Jimmie Åkesson och Julia Kronlid föreslår i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 6 juli. https://www.svd.se/kapa-bistandet-till-homofientliga-stater

Åkesson och Kronlid anser dessutom att regeringen skall tillsätta ett särskilt sändebud/ambassadör med en egen stab inom ramen för utrikesdepartementet (UD) med uppgift att enbart fokusera på frågor om homoförföljelse. Debattörerna nämner särskilt Bangladesh, Sierra Leone, Uganda och Iran i sammanhanget.

Homosexuella avrättas i Iran.

Jag är helt ense med Åkesson och Kronlid om att förföljelse av homosexuella är ett betydande problem runt om i världen. I Iran, som utmärker sig negativt inom en rad områden när det gäller mänskliga rättigheter, brukar homosexuella hängas i stora lyftkranar på grund av brott mot sharialagarna. Ett barbari utan like som dock inte tycks uppröra HBTQ-rörelsen så att det stör. https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/609552-iran-hanger-tre-man-for-gaysex

Det allra bästa hade, enligt min ringa mening, emellertid varit om SD-ledningen yrkat på sanktioner mot länder som kränker mänskliga rättigheter över huvud taget inklusive dem som omfattar kristna, homosexuella och andra grupper. Nu har man valt att fokusera på homosexuella. Om det lyckade i detta överlåter jag åt mina läsare att ta ställning till.

Assange kan få 100 års fängelse för spionage

27 maj, 2019

Brittisk polis avhyser Julian Assange från Ecuadors ambassad i London i april 2019. Foto: Ruptly

Efter sju år på Ecuadors ambassad i London greps WikiLeaks grundare Julian Assange av brittisk polis den 11 april 2019 efter beslut av den ecuadorianska regeringen. Det var inte en dag för tidigt. Den kriminelle narcissisten och fullblodsegoisten Julian Assange fick precis vad han förtjänade. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xPrao8/julian-assange-har-gripits-i-london

Det var den 17 december 2012 som Assange sökte och fick tillåtelse av Ecuador att ta sin tillflykt till landets ambassad i London. Han var då häktad i sin frånvaro av Stockholms tingsrätt anklagad för sexualbrott under ett besök i Sverige 2010. Han greps i London två år senare men frigavs mot borgen den 16 december 2012. Han bröt mot borgensbestämmelserna och begav sig dagen därpå till Ecuadors London-ambassad i syfte att undgå utlämning till USA.

När Assange beviljades uppehållstillstånd styrdes Ecuador av en USA-kritisk vänsterregering ledd av Rafael Cordea, som hade makten 2003-17. Därefter har ledningen innehafts av Lenin Moreno, vilken tillhör samma vänsterkonstellation som Correa men med betydligt svalare känslor för Julian Assange. Moreno är för övrigt den ende tjänstgörande statschef i världen som är rullstolsburen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Len%C3%ADn_Moreno

Intressant att notera är att när Assange hämtades av brittisk polis för att ställas inför den brittiska rättvisan så var det Berlin-baserade nyhetsföretaget Ruptly, som ägs av den ryska regeringens engelskspråkiga nyhetskanal RT (Russia Today), det enda massmedium som fanns på plats. Företaget var distributör av Julian Assanges kortlivade pratshow. https://www.theatlantic.com/ideas/archive/2019/04/julian-assange-got-what-he-deserved/587008/?fbclid=IwAR0vUJjz5WERw9U6hNjxD8E1OABv-OTHFhD-yoEpK7vIbFjSNuksqIqI0iQ

Förbindelser med ryska hackare. President Lenin Moreno har motiverat beslutet att avvisa Julian Assange från Ecuadors London-ambassad med den senares ”ohövliga och aggressiva beteende”. Assange sägs bland annat ha smetat avföring på väggarna samt misskött den katt han fått tillstånd att hysa på ambassaden. Han har också krävt att få utse sin egen säkerhetspersonal och föreslagit att den skall innehålla ryska inslag. Han skall vidare ha skyllt det eländiga tillståndet i världen omväxlande på feminismen och glasögonprydda judiska skribenter.

Ecuadors president Lenin Moreno.

Måhända ännu viktigare för avvisningsbeslutet är den ecuadorianska inrikesministern Maria Paula Romos deklaration om att Assange lagt sig i ”Ecuadors interna politiska förhållanden” samt att han upprätthållit förbindelser med två ryska datahackare i Ecuador; dessa skall ha samarbetat med den tidigare regeringsministern Ricardo Patino i syfte att försvaga Lenin Morenos regering.

Det är i detta sammanhang man får se häktningen av en av Assanges svenska kontakter i Ecuadors huvudstad Quito. Denne anklagas för dataintrång i samråd med ryska hackare i Ecuador. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/haktade-svenskens-kan-flyttas-fran-el-inca-fangelset

Grundade WikiLeaks 2006. Julian Paul Assange föddes den 2 juli 1971 i Townsville i Queensland på Australiens östkust som son till Christine Ann Hawkins och John Shipton. Modern bröt snart upp från förhållandet med Julians biologiska pappa till förmån för Richard Brett Assange, som alltså blev unge Julians styvfar och den han betraktar som sin riktige fader. Familjen, som inkluderade Julians halvbror, flyttade inte färre än 37 gånger. Paret Assange sysslade bland annat med dockteater, https://sv.wikipedia.org/wiki/Julian_Assange

Julian Assange började ägna sig åt datahackning 1987 under pseudonymen Mendax. Han bildade tillsammans med två medarbetare hackergruppen International Subversives, som bland annat bröt sig in i det amerikanska försvarsdepartementets samt NASAs datasystem. 1994 återfinner vi Assange i Melbourne som programmerare och utvecklare av fri programvara. Han var 1989-99 gift med Teresa Assange och fick med henne sonen Daniel, som nu är verksam i databranschen.

2006 blev så Julian Assange en av grundarna av gruppen WikiLeaks, dit den som ville kunde läcka hemligstämplade dokument. Gruppen fick stort genomslag när den började offentliggöra uppgifter om amerikanska övergrepp i krigen i Irak och Afghanistan. Assange blev WikiLeaks ansikte utåt och hade inom några få år fått statusen av rockstjärna. 2009 tilldelades Assange Amnestys Internationals Media Award för att ha uppmärksammat förekomsten av så kallade utomrättsliga avrättningar i Kenya.

Edward Snowden sökte och fick asyl i Ryssland.

Konspirationsteorier. När Julian Assange avhystes från Ecuadors ambassad deklarerade Edward Snowden, en amerikansk så kallad visselblåsare och tidigare CIA-anställd som läckt hemliga dokument från USAs signalspaningstjänst National Security Agency (NSA), från sin uppehållsort i Ryssland att det var ”en mörk stund för pressfriheten”. Efter att ha avslöjats tog Snowden sin tillflykt till Ryssland, där han ännu befinner sig. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/12/edward-snowden-hjalte-eller-forradare/

Snowden brukar i likhet med Assange av såväl vänsterliberaler som Rysslands-vänner långt ut på den nationalistiska högerkanten betraktas som en modig sanningssägare vilken fallit offer för dolska konspirationer mellan CIA (givetvis) och diverse internationella operatörer. Konspirationsteoretiker har gått så långt att de beskyllt de båda svenska kvinnor som anklagat Julian Assange för våldtäkt att vara förklädda amerikanska agenter med det enda syftet att ”sätta dit” hjälten Julian Assange.

Enligt detta narrativ, och troligen enligt Assange själv, skulle konspirationen mellan de svenska kvinnorna, Storbritannien och USA syfta till att förpassa Assange till det amerikanska terroristfängelset i Guantanamo på Kuba.

Edward Snowden och Julian Assange är emellertid inte några modiga sanningssägare eller frihetens förkämpar. Genom att med sin verksamhet undergräva världens viktigaste demokrati, USA, bidrar de tvärtom till att försvaga den globala friheten och demokratin och därmed stärka totalitära/auktoritära diktaturstater som Kina och Ryssland.

Mannings roll. Bilden av Julian Assanges USA-fientliga verksamhet blir inte fullständig om vi inte berör Bradley (Chelsea) Mannings roll i det hela. Michael Weiss skriver följande om Manning i den anrika amerikanska tidskriften The Atlantic den 12 april 2019: ”Med start i januari 2010 började Bradley (Chelsea) Manning till WikiLeaks (och Assange personligen) lämna hemligstämplade dokument som han fått från amerikanska regeringsservrar. Dessa inkluderar akter om krigen i Afghanistan och Irak och amerikanska dokumentgömmor.”

Bradley Manning innan han omvandlades till Chelsea.

Bradley Manning, född 1987, är en tidigare amerikansk arméanställd analytiker som senare kom att identifiera sig som kvinna och därför bytte förnamn till Chelsea. Manning dömdes 2013 till 35 års fängelse för spionage och andra brott efter att ha utlämnat sekretessbelagda handlingar till allmänheten via WikiLeaks. En av Barack Obamas sista handlingar som amerikansk president var att förkorta Mannings straff. Den senare frigavs den 17 maj 2017. https://sv.wikipedia.org/wiki/Chelsea_Manning

Chelsea Manning arresterades på nytt den 8 mars 2019 efter att ha vägrat vittna mot Julian Assange inför en så kallad grand jury. Hon frigavs två månader senare men kan komma att fängslas på nytt om hon vidhåller sitt nekande att vittna mot Assange.

Den bisarre Israel Shamir. USA anklagar Julian Assange för att ha försökt hjälpa Manning att hacka det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon, något som inte kan anses vara ett normalt journalistiskt förfarande utan tvärtom ett lagbrott som kan resultera i förlust av arbete, renommé och frihet.

Assange har struntat i att han genom att publicera namn på amerikaner och andra som varit verksamma i krigszoner och/eller diktaturstater äventyrat dessas liv och välbefinnande. En journalist verksam på den brittiska vänstertidningen The Guardian sökte förgäves övertyga Julian Assange om att det var moraliskt förkastligt att offentliggöra namn på afghaner som samarbetade med USA.

Assange svarade: ”Tja, de är informatörer. Så om de blir dödade så är det något de får räkna med. De förtjänar det.” Namnen publicerades aldrig i The Guardian men väl i WikiLeaks upplaga av de aktuella filerna.

En av Julian Assanges mer bisarra kontakter har, enligt WikiLeaks-medarbetaren och Guardian-journalisten James Ball, varit Förintelse-förnekaren och Israel-hataren Israel Shamir – i Sverige folkbokförd som Adam Ermash – vilken 2010 blev WikiLeaks kontaktperson i Ryssland. Shamir hade tillgång till tusentals hemliga amerikanska telegram månader innan de publicerades av WikiLeaks. https://sv.wikipedia.org/wiki/Israel_Shamir

Shamir, som är av judisk börd, föddes i Novosibirsk i Ryssland 1947 och är far till den svenske journalisten Johannes Wahlström. Han dök upp i Moskva och erbjöd sig enligt tidningen Kommersant skriva artiklar för 10 000 US dollar styck baserade på telegrammen. Därefter reste Shamir till Minsk i Belarus och skall enligt uppgift ha överlämnat omfattande volymer med oredigerade telegram till Aleksandr Lukasjenkas vitryska diktaturregim.

Julian Assange och Daniel Domscheit-Berg 2009.

Fick nog. WikiLeaks-grundaren Julian Assange har genom sin verksamhet utsatt många oskyldiga människor för livsfara och tycks yttermera ha samarbetat med främmande regimer, inte bara i syfte att ”avslöja” amerikanska krigsbrott utan för att hjälpa dessa utföra egna brott. Han har genom denna verksamhet släpat ord som transparens och öppenhet i smutsen.

Michael Weiss i The Atlantic: ”Om han är oskyldig till att ha hackat amerikanska regeringssystem – eller kan prestera ett godtagbart försvar för hackningen – låt honom då få sin dag i rätten, först i Storbritannien och därefter i Amerika. Men fortsätt inte att förväxla hans falska pläderingar för sympati, hans storhetsvansinne och hans promiskuitet med fakta. Julian Assange fick vad han förtjänade.”

Ett antal av Julian Assanges tidigare vänner och medarbetare fick till slut nog av hans narcissistiska divalater och diktaturfasoner. En av dessa är Daniel Domscheit-Berg, född i Tyskland 1978 och tidigare känd under pseudonymen Daniel Schmitt, som 2011 publicerade boken Inside WikiLeaks. Meine Zeit bei der gefährlichsten Website der Welt (303 sidor)

I boken, som också finns i en engelsk upplaga, beskriver Domscheit-Berg WikiLeaks som en farlig sekt och Julian Assange som en nyckfull diktator. Boken kritiserar dels Julian Assanges ledarstil, dels hanterandet av de Afghanska dagböckerna, en läcka amerikanska dokument avseende Afghanistan. Domscheit-Berg startade en egen verksamhet kallad OpenLeaks, vilken emellertid inte tycks ha blivit någon större succé. https://www.corren.se/kultur-noje/bocker/domscheit-berg-avslojar-wikileaks-egna-hemligheter-5540520.aspx

Julian Assange dömdes av den brittiska rättvisan efter sin hämtning från ambassaden till 50 veckors fängelse för borgensbrott. USAs justitiedepartement har sedan dess meddelat, att man avser åtala Assange för spionage på sammanlagt 18 punkter. Det innebär att han, i alla fall teoretiskt, kan dömas till över 100 års fängelse. Vilket innebär att han sannolikt kan ta Sveriges återupptagande av sexualbrottsutredningen med visst jämnmod. https://feber.se/samhalle/art/397583/usa_talar_julian_assange_fr_ny/

 

 

 

Efter terrorn på Sri Lanka: kristna förblir den mest förföljda religiösa gruppen i världen

28 april, 2019

Omkring 250 dödades under de islamistiska terrorattackerna på Sri Lanka.

De fruktansvärda islamistiska terrordåden på Sri Lanka, som Islamiska staten (IS) påtagit sig ansvaret för, skördade enligt de senaste beräkningarna omkring 250 liv med minst dubbelt så många skadade. Det är ganska precis fem gånger så många som dödades av högerextremisten Brenton Tarrant vid moskéattackerna i Christchurch på Nya Zeeland i mars. Illdåden i Sri Lanka sägs ha varit en hämnd för attackerna i Christchurch. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mosk%C3%A9attacken_i_Christchurch

Terrorn i Christchurch framkallade med all rätt en storm av vrede och avsky i hela världen. Här hemma höll statsminister Stefan Löfven en presskonferens där han emfatiskt tog avstånd från Tarrants nidingsdåd. När det gäller de islamistiska självmordsdåden mot kyrkor och lyxhotell på Sri Lanka nöjde han sig med att framföra sina kondoleanser via Twitter – det gäller ju att inte stöta sig alltför mycket med de muslimska partimedlemmarna och  väljarna. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/g7dpEL/lofven-fordomer-attackerna-i-sri-lanka

Löfvens agerande kan betraktas som symptomatiskt för västvärldens reaktioner i stort. Västledare fördömer ofta och gärna vad de kallar ”högerextremism” (och terroristen i Christchurch var onekligen en tvättäkta högerextremist) men har betydligt svårare att lasta islam och islamism för motsvarande handlingar. Giles Fraser, en kristen församlingspräst i södra London, analyserar i The Guardian på ett samtidigt skarpt och nyanserat sätt västvärldens relativa tystnad visavi dåden på Sri Lanka. https://www.theguardian.com/commentisfree/2019/apr/21/sri-lanka-attacks-christians-worldwide-persecution-silence?CMP=share_btn_tw

Kejsar Nero i Rom utsatte de kristna för svåra förföljelser.

Fraser inleder med att hänvisa till det antika Roms blodiga förföljelser mot kristna trosbekännare under Nero (38-68) och andra kejsare och menar, att denna förföljelse möjligen överdrivits av sentida historiker. Nero gav de kristna skulden för Roms brand, som han av allt att döma själv var orsak till. När det gäller förföljelsen av kristna i vår egen tid råder däremot inga tvivel, anser Fraser (min översättning från engelska):

Men medan det kan ha varit sant att alltför mycket har gjorts av den romerska förföljelsen, är raka motsatsen sann nu. Vi genomlever en av de allvarligaste faserna av förföljelse mot kristna i historien och de flesta människor vägrar att erkänna det.

Pastor Giles Fraser fortsätter med att erinra om den förföljelse mot olika kristna grupperingar som ägde rum i det Ottomanska riket (Turkiet) åren 1894-1924, då de islamiska myndigheterna systematiskt mördade cirka 2,5 miljoner kristna människor. Det islamiska Turkiet har aldrig erkänt detta folkmord, och inte heller de svenska Socialdemokraterna anser numera att det var folkmord.

Kristna har under hela 1900-talet och framåt drivits ut från Mellanöstern med våldsamma metoder, konstaterar Fraser: ”Under hela 1900-talet och in i 2000-talet har kristna drivits ut ur Mellanöstern med bomber och kulor och med knappast ett pip till protester från det sekulära väst.”

Nordkoreanska kristna är värst utsatta.

Massakrerna på kristna på Sri Lanka, som tidigare drabbats hårt av inbördeskrig och terror av inhemskt slag, kommer delvis att behandlas av medierna under några dagar och kanske till och med veckor, samtidigt som en nedbrunnen katedral i Paris med noll dödsoffer röner avsevärt mer intresse än då kristna mördas och lemlästas på andra platser.

Fraser undrar för sin del om ledande företrädare för det sekulära och ”progressiva” väst, kanske på ett undermedvetet plan, tycker att den förhärjande islamistiska terrorn är vad som kan förväntas. De associerar kristendomen med påvligt maktmissbruk, korståg och inkvisition, med brittisk imperialism, Trump-anhängare och abortmotstånd. Om då kristet troende drabbas av terror och förföljelse är det i detta perspektiv inte mycket att bråka om.

Inte ens kristna kyrkor i västvärlden, menar Fraser, har gjort särskilt mycket för att fästa folks uppmärksamhet på den världsvida förföljelsen av kristna, ”därför att de fruktar att det lätt kan användas – vilket ibland sker – som en ursäkt för islamofobi”. En viktig fråga för många bedömare i väst i kölvattnet av muslimskt motiverade terrordåd är vidare huruvida det kommer att leda till förföljelse av muslimer. Som här i fallet Johan Mikaelsson i Svenska Dagbladet den 22 april: http://nyhetssida.se/johan-mikaelsson-risk-for-hamnd-mot-muslimer/

Enligt Pew Research Centre förblir kristna trosbekännare världens mest förföljda religiösa gruppering, låt vara att även muslimer är en utsatt grupp. Det beräknas att 245 miljoner kristna kommer att utsättas för olika typer av förföljelse och våldsamheter under innevarande år, en uppgång från 215 miljoner i fjol. Det kommunistiska och ateistiska Nordkorea toppar listan över länder där kristna har det svårast, men eljest är det huvudsakligen i den islamiska delen av världen som förföljelse sker. https://www.churchtimes.co.uk/articles/2018/29-june/news/world/christians-are-the-most-persecuted-religious-group-in-the-world-says-report

Notre Dame i Paris är en av de många franska kyrkor som utsatts för förstörelse.

Notre Dame-katedralens förstörelse i Paris är det mest uppmärksammade exemplet i sitt slag, men faktum är att över 800 kyrkor i Frankrike drabbades av olika slags attacker bara under 2018. Detta samtidigt som moskéer byggs i en rasande takt. I de norra delarna av Nigeria har den bestialiska islamistiska terrorgruppen Boko Haram förstört 900 kyrkor. https://www.christianpost.com/news/900-churches-in-nigeria-destroyed-by-boko-haram-173879/?fbclid=IwAR2YKiXDgWVsYhha_ckaknUo059BBq1Sg0_5nDZs9IAmAbCXHauW8xWS9VI

 

 

Skarp kritik mot anti-israeliska Amnesty: mobbning, svågervälde och hyckleri

8 februari, 2019

Den fortgående palestinaarabiska terrorismen riktad mot Israel är ingenting som Amnesty International bekymrar sig om.

Människorättsorganisationen Amnesty International grundades av den engelske advokaten Peter Benenson (1921-2005) 1961. Den har genom åren svarat för många förtjänstfulla insatser i kampen för mänskliga rättigheter runt om i världen. Det innebär inte att det saknas grund för kritik av Amnestys fokus och arbetssätt.

I likhet med Förenta nationerna (FN) är Amnesty starkt Israel-fientligt. I princip allt Israels regering gör utsätts för en stundom hård kritik, medan det så kallade Palestina oftast klarar sig undan sådan. Amnesty har med andra ord ungefär samma inställning i Israel/Palestina-frågan som Sveriges regering.

Således bedriver Amnesty sedan lång tid tillbaka en bojkottkampanj mot varor tillverkade i så kallade ockuperade territorier i Judéen och Samarien, den så kallade Västbanken. Amnestys Israel-fientliga hållning har givit organisationen öknamnet ”AntiIsrael International”.

Nyligen ställde AI in en planerad debatt i organisationens London-sekretariatet om den besatthet beträffande Israel som utmärker FNs råd för mänskliga rättigheter. AI motiverade sitt beslut sålunda: ”Det skulle vara olämpligt (för oss) att vara värd för ett event med dem som aktivt stödjer” judiska bosättningar på ”Västbanken”.

Den tilltänkta debattmotståndaren var Hillel Neuer från gruppen UN Watch, som håller konstant koll på alla dumheter som sker i FN-regi och brott mot mänskliga rättigheter i en rad länder såsom Kina, Ryssland, Kuba, Venezuela, Demokratiska republiken Kongo med flera. UN Watch har som motto ”Monitoring the UN, Promoting Human Rights”. https://en.wikipedia.org/wiki/UN_Watch

Detta var tydligen för mycket för Amnesty. The New York Post framhåller i en redaktionell kommentar den 27 januari 2019: ”Amnesty, liksom resten av vänstern, har ett överdrivet och obalanserat intresse för Israel.” Amnestys hållning i konflikten Israel-Palestina kan lämpligen sammanfattas så: allt vad Israel gör men inget vad ”Palestina” gör är fel. AI har tidigare krävt att Israel skall utredas för krigsförbrytelser. https://nypost.com/2018/01/27/amnesty-international-shows-its-anti-israel-bias-yet-again/

En annan typ av kritik som nyligen riktats mot Amnesty International gäller dess interna förhållanden. Sedan de båda tjänstemännen Gaëtan Mootoo och Rosalind McGregor begått självmord under 2018 har organisationen KonTerra genomfört en undersökning av förhållandena som råder vid Amnesty, enkannerligen dess London-kontor. https://www.amnesty.org/en/documents/org60/9763/2019/en/

Amnesty bedriver sedan länge en ensidig kampanj mot Israel byggd på lögner och överdrifter.

The Guardian sammanfattar KonTerras rön med att dess studie ”fann en farlig ‘oss mot dem’-dynamik och en allvarlig brist på förtroende för den högsta ledningen, vilket hotade Amnestys trovärdighet som en champion för mänskliga rättigheter”. Utmärkande för organisationens arbetsplatskultur var vidare såväl mobbning, svågervälde som hyckleri, vilket har skadat AIs syfte och mission. https://www.theguardian.com/world/2019/feb/06/amnesty-international-has-toxic-working-culture-report-finds

Rapporten, som inbegriper 475 anställda vilket utgör 70 procent av hela arbetsstyrkan, omfattar flera exempel på diskriminering baserat på kön eller etnicitet. I organisationen uppges också råda en ”martyrskapskultur” som äventyrar det egna välmåendet genom att personal, som förutsätts ha en idealistisk inställning, uppmuntras ta på sig för mycket arbete.

Hillary Clinton och FNs migrationsavtal

7 december, 2018

Hillary Clinton uppmanar Europa att begränsa immigrationen i syfte att försvåra för ”högerpopulister” att bli valda.

Ibland kommer relativt kloka omdömen även från osannolika håll. Bitterfittan Hillary Clinton uppmanade således nyligen i en intervju med den brittiska tidningen The Guardian Europa att begränsa invandringen. https://www.telegraph.co.uk/news/2018/11/22/hillary-clinton-says-europe-must-limit-immigration-stop-rise/

Hillary Clinton, som förlorade presidentvalet i USA mot Donald Trump för två år sedan och knappast återhämtat sig från det ännu, citeras så: ”I think Europe needs to get a handle on migration because that is what lit the flame.”

Vad Clinton menar är att massinvandringen till Europa gjort att så kallade högerpopulistiska partier fått vind i seglen. Enligt Hillary är det nödvändigt att begränsa invandringen i syfte att förhindra ”right-wing populists such as Donald Trump from being elected ever again”.

Clinton berömmer europeiska ledare såsom snart avgående Angela Merkel i Tyskland för deras ”generösa och barmhärtiga” inställning till invandring men menar också att det är dags att säga stopp och belägg: ”We are not going to be able to continue provide refuge and support.”

Det väckte visst uppseende när fru Clinton vid ex-presidenten George H. W. Bushs begravning nyligen totalt ignorerade presidentparet Donald och Melania Trump och i stället visade upp sitt rätt skräckinjagande stenansikte. https://www.dailymail.co.uk/news/article-6463819/Hillary-Clinton-ignores-Donald-Trump-Melania-arrive-row-seats-Bushs-funeral.html

Det är tveksamt om Hillary Clinton ännu vid 71 års ålder skrinlagt sina ambitioner att bli USAs första kvinnliga president. Hon befinner sig nu på en talarturné med maken Bill som omfattar 13 amerikanska städer.

Att hon motiverar sin uppmaning att inskränka invandringen till Europa med att det skulle försvåra för ”högerpopulisterna” är naturligtvis ett högst diskutabelt argument, men det är ändå bra att det kommer från henne. Betydligt mer relevant är att samma invandring hotar Europas demokratiska och kristna kulturarv och demografiska sammansättning.

Frågan är vad EU-eliten tycker om Hillary Clintons uppmaning att begränsa invandringen. Den 10 december träffas representanter för världens länder i Marrakech i Marocko för att diskutera ett ramverk i syfte att underlätta frågor kring migration. Den 19 december är det meningen att detta ramverk skall skrivas under i New York.

Folkliga protester mot FN-avtalet på Mynttorget i Stockholm den 2 december.

Stefan Löfven (S) har förutskickat att Sverige kommer att underteckna ramverket/avtalet trots att det är tveksamt om han som statsminister i en expeditionsministär har befogenheter att göra detta (möjligheten finns naturligtvis att det hinner bildas en riktig regering under de knappa två veckor som återstår till undertecknandet).

Stark kritik har riktats mot den globala migrationsöverenskommelsen, och en lång rad länder såsom USA, Israel, Australien, Tjeckien, Kroatien, Österrike, Bulgarien, Ungern och Polen har deklarerat att de inte kommer att skriva under. Frågan blir då vad ett avtal av detta slag egentligen är värt. https://www.varldenidag.se/nyheter/vaxande-kritik-mot-svenskt-ja-till-globalt-migrationsavtal/reprld!nDibh5evhNQTum0V40pJA/

I Sverige är det bland riksdagspartierna endast Sverigedemokraterna som kritiserat avtalet och menat att Sverige inte bör skriva under. Riksdagsledamoten Paula Bieler (SD) har påpekat att överenskommelsen, som innehåller 23 mål vilka syftar till att förbättra det europeiska samarbetet kring frågor som rör migration, är luddigt formulerad och behäftad med ”enorma brister”.

Andra kritiker av migrationsöverenskommelsen är ledarskribenterna Jenny Sonesson (GP) och Per Gudmundson (SvD) samt Svenska journalistförbundet, som framhållit att europeiska medieaktörer som uppfattas ”diskriminera” invandrare kan komma att strypas. I Stockholm har vidare hållits en demonstration mot avtalet på Mynttorget i Stockholm och en ny planeras kommande helg när detta skrives. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=7102882

En tecknares syn på FNs migrationsupplägg.

Det har bland annat diskuterats om överenskommelsen är bindande eller ej. Vad som kan konstateras är att den inte är bindande i juridisk mening men att den ändå kan betraktas som politiskt bindande, en åsikt som framförts av bland andra Carl Bildt (M). https://www.svt.se/nyheter/utrikes/fn-s-omtalade-migrationsavtal-forklarat-i-fem-punkter

”Exodus: Gods and Kings”: ingen dålig film trots missar

31 december, 2017

Christian Bale spelar Moses i Ridley Scotts mastodontverk. Ovan filmens officiella trailer.

Dagen före nyårsafton såg jag på TV3 den av Ridley Scott regisserade filmen ”Exodus: Gods and Kings” (2014) med Christian Bale i rollen som judendomens skapare Mose (Moshe på hebreiska). Hela rollistan (nästan) framgår här: http://www.imdb.com/title/tt1528100/fullcredits

Ridley Scott har tidigare svarat för minst sagt uppmärksammade verk såsom det romerska äventyret ”Gladiator” (2000) och”Black Hawk Down” (2001), som handlar om USAs misslyckade ingripande i Somalia under Clinton-administrationen. ”Exodus: Gods and Kings” är en episk film byggd på den bibliska berättelsen om den judiska portalgestalten Mose, som antas ha levt omkring 1300-1200 före Kristi födelse, men som inte följer Moseböckernas dramaturgi i detalj.

Moses historia i stora drag som den framtonar i den judiska bibeln, av kristendomen kallas Gamla testamentet, framgår här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Mose

En del recensenter, som i exempelvis den brittiska tidningen The Guardian, har pekat på en lång räcka historiska felaktigheter och inkonsekvenser. Den som är specialintresserad av detta tema klickar lämpligen på denna länk: https://www.theguardian.com/film/shortcuts/2015/jan/04/exodus-gods-and-kings-deserve-banned-historical-inaccuracy


Mose, farao Seti I med gemål och den blivande Ramses II i ”Exodus: Gods and Kings”.

Recensenten ställer frågan om Scotts mastodontverk förtjänar att bannlysas på grund av dessa missar. Det ansåg uppenbarligen det muslimskt styrda Egyptens regering, bland annat med motiveringen att ”Den ger en sionistisk syn på historien…” samt att dess presentation av såväl forntidens egyptier som den tidens judar (i filmen kallade hebréer) är rasistisk. Egyptierna har även påpekat att hängning – en avrättningsmetod som farao Ramses II i filmen utsätter judar/hebréer för – inte förekom som straff vid denna tid.

Sant är att rollistan nästan uteslutande består av vita skådespelare, vilket Scott har förklarat med att det skulle ha varit svårt att attrahera sponsorer om han anlitat aktörer som hetat något i stil med Muhammed. I stället har vissa aktörers fysionomier ”bättrats på” med hjälp av brunt smink, något som kanske inte blir så trovärdigt i kombination med blåa ögon.

Guardians recensent påpekar vidare att den gigantiska skulpturen Sfinxen i Thebe, när denna visas i filmen, avbildas i dess nuvarande skepnad med nosen borta. Vid Moses tid var den ännu plats.

Göteborgspostens filmskribent är avgjort mer positiv än sin engelske kollega och ger den tre stjärnor; han ger bland annat beröm för den australiske skådespelaren Joel Edgertons tolkning av Ramses II, som visserligen framstår som en skäligen ond figur men ändå en ganska måttfull sådan som älskar sin lille son och blir alldeles översiggiven av sorg då denne dör i en av de tio plågor som Gud utsätter Egyptens folk för. http://www.gp.se/kultur/film/exodus-gods-and-kings-1.221148

11-åringen Isaac Andrews spelade Gud i Ridleys film.

En av filmens mest omdiskuterade grepp har varit att den (inte särskilt sympatiske) Gud Mose på ett mer eller mindre övernaturligt sätt möter under sin långa verksamhet – han blev enligt skriften 120 år – är en liten gosse spelad av den brittiske 11-åringen Isaac Andrews. Personligen tycker jag om detta djärva grepp av Ridley Scott – vi slipper därmed de rätt patetiska dånande Guds-röster från skyn vi  sett och hört prov på tidigare.

Det finns dock annat i filmen jag har svårare att överse med. Dit hör den extrema nedtoningen av Moses äldre bror Aron, som i filmen ser avgjort yngre ut än Mose. Aron är enligt Bibeln talesman för Mose, som inte var någon framstående talare och därför var beroende av sin bror som sitt språkrör: Mose skulle vara som en gud inför farao och Aron hans profet. Också Moses syster, profetissan, Miriam har tyvärr mer eller mindre glömts bort.

Den bekanta scenen från Faraos palats, där Aron kastar sin stav som förvandlas till en stor orm, är irriterande nog helt utelämnad i Scotts film. I 2 Mosebokens sjunde kapitel läser vi:

Då gingo Mose och Aron till Farao och gjorde såsom HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav inför Farao och hans tjänare, och den blev en stor orm. (1917 års bibelöversättning). https://www.biblegateway.com/passage/?search=2+Mosebok+7&version=SV1917


Mose och Aron inför farao enligt en illustratör.

Farao bjöd då sina trollkarlar att också kasta sina stavar, och även dessa förvandlades till ormar. Arons stav/orm slukade emellertid alla faraoniska artfränder. Trots detta imponerande konststycke läser vi dock att Farao fortsatte att förhärda sitt hjärta och vägra släppa de i riket boende 600 000 hebréerna fria att tåga till det utlovade Kanaans land. Mose skall vid tillfället ha varit 80 och Aron 83 år.

Det är värt att påpeka att Aron är en av judendomens absolut viktigaste gestalter. Han blev Israels förste överstepräst och är upphovsman till den så kallade aronitiska välsignelsen, vilken alltjämt används inom både judendom och kristendom: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

En annan scen hämtad ur Moses liv och som inte finns med i Scotts film är den då Gud talar till Mose ur en brinnande buske medan han befinner sig i Midjans ödemark – en vistelse som varade i hela 40 år – och utser honom till den som skall leda Guds utvalda folk ut ur Egyptens land. Moses begav sig dit sedan han kommit på kollisionskurs med Farao efter att ha kommit till insikt om sin hebreiska identitet och slagit ihjäl en egyptisk slavdrivare. http://www.bibeln.se/las/tema/15

Bakgrunden var som bekant att Moses som spädbarn av sin mor satts ut i vassen i floden Nilen under en dåvarande faraos massmord på judiska gossar och en dotter till farao räddat honom och fört honom till palatset.


Växten Moses brinnande buske (Dictamnus albus).

Det var i Midjans ödemark Mose kom i kontakt med fåraherden Jetro och dennes sju döttrar, varav han äktade Sippora som gav honom sonen Gersom. Sippora har i filmen en tämligen framträdande roll och spelas av den vackra Maria Valverde. Sippora är eljest mest känd för att i all hast ha omskurit Gersom med ett stycke skarp sten på det att Gud icke måtte döda honom för att ha underlåtit att göra detta (förekommer ej i filmen). http://sv.bibelsite.com/exodus/4-25.htm

Trots ovanstående felaktigheter och missar tycker jag det är fullt möjligt att se Ridley Scotts ”Exodus: Gods and Kings” med viss behållning. Det är ingen dålig film och definitivt underhållande. Slutklämmen, där de 600 000 hebréerna med faraos tillåtelse tågar ut ur Egypten och sedan flyr över det delade Röda havet, är i stort skildrad i enlighet med den bibliska berättelsen. Dock med det undantaget, att havet sjunker undan sedan Mose slängt ut sitt svärd i detsamma ( i Bibeln håller han ut sin stav över vattnet).

Orsaken till att Ramses II lät sitt slavfolk lämna landet var den sista av de tio plågorna, den där allt förstfött av egyptiskt manskön inklusive hans egen späda son drabbades av dödsängelns framfart. Hebréerna hade av Gud tillsagts att smeta blod av slaktade påskalamm i anslutning till sina dörrar och undgick därmed detta fruktansvärda öde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Egyptens_tio_pl%C3%A5gor


Den verklige Ramses IIs mumie.

Sedan det utvalda folket lyckligt och väl nått Röda havets motsatta strand och faraos hämndlystna armé drunknat i de återvändande vattenmassorna, får vi i Scotts film en glimt av hur Mose med stor möda plitar in budorden i stentavlorna på Sinai berg sedan han mött Israels Gud JHVH (i filmen givetvis i form av den 11-årige pojken). Det var för övrigt vid foten av samma berg, som även kallas Horeb, Mose hade mottagit Guds budskap i den brinnande busken. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sinaiberget

I en filmens slutscener får vi se en märkbart åldrad patriark som sitter och vaktar sina stentavlor i förbundsarken, till synes nöjd med sitt värv. Då har vi inte fått veta att folket under tiden Mose vistades på berget i Guds sällskap tröttnat på att vänta och, till på köpet under Arons ledning, tillverkat en avgud i form av en kalv som tillverkats av medhavda guldsmycken. Mose blev därvid så förtörnad att han slog sönder sina stentavlor och därför tvingades göra nya.

Efter 40 års ökenvandring når hebréerna/israeliterna/judarna slutligen fram till det förlovade Kanaans land som kan tas i besittning först efter blodiga strider med de befintliga invånarna; Mose tillåts emellertid inte av Gud inträda i Kanaan till följd av tidigare misstag och sin motsträvighet, som jag tycker filmen fått fram på ett bra sätt. Allt detta är emellertid en annan historia.

Burt Lancaster som Mose.

”Exodus: Gods and Kings” är inte den första filmen om Mose liv. Den mest kända av de som tidigare gjorts är Cecil B. DeMilles ”The Ten Commandments” med Charlton Heston som Mose och Yul Brynner som Ramses II. En senare gestaltning är den brittiska TV-serien ”Moses the Lawgiver” (1974-75), som också omgjordes till film, med Burt Lancaster i titelrollen och med svenska Ingrid Thulin som Miriam. https://en.wikipedia.org/wiki/Moses_the_Lawgiver

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nordkoreas regim mördade Otto Warmbier

22 juni, 2017


Otto Warmbier leds bort efter sitt gripande.

Ibland lyckas till och med det svenska utrikesdepartementet (UD) få till det.

Således har Heather Nauert vid den amerikanska motsvarigheten (State Department) uttryckt sin tacksamhet gentemot den svenska så kallade skyddsmakten i Nordkorea – där USA inte har någon egen representation – för ”dess outtröttliga försök” att få den fängslade amerikanen Otto Warmbier ”frisläppt och i säkerhet”. http://www.expressen.se/nyheter/sverige-spelade-viktig-roll-da-warmbier-flogs-fran-nordkorea/

Warmbier, en 22-årig amerikan av judisk härkomst, anlände till sin hemstad Cincinnati i Ohio den 13 juni och var då i ett komaliknande tillstånd och icke kontaktbar. Han fördes direkt till University of Cincinnati Medical Center för vård och en omfattande läkarundersökning. Warmbier avled den 19 och begravdes den 22 juni.

Otto Warmbier (1994-2017) dömdes i januari 2016 till 15 års hårt straffarbete efter att ha anklagats för det oerhörda ”brottet” att ha försökt stjäla en nordkoreansk propagandaskylt från det hotell där han bodde. Alltså i realiteten ett pojkstreck. Som bevis anfördes enligt uppgift en 18 sekunder lång, lågupplöst videofilm som visar hur en person tar ner en propagandaskylt från väggen i ett hotellutrymme reserverat för personalen. https://en.wikipedia.org/wiki/Otto_Warmbier


Otto avger sin framtvingade bekännelse vid en presskonferens.

Han ställer därefter skylten mot en vägg. På filmen går inte att avgöra ”brottslingens” identitet. Efter lämplig behandling av den nordkoreanska staten erkände han offentligt att han utfört en ”fientlig akt” riktad mot Nordkorea.

Två månader efter domen blev Warmbier allvarligt sjuk och gled in i en koma vilken av nordkoreanerna påstods orsakats av matförgiftning och intagande av sömnmedel, något som skulle ha lett till den mycket svåra sjukdomen botulism. Något spår av botulism fann de amerikanska läkarna dock inte några bevis för. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/botulism/

Otto Warmbier, som läste ekonomi vid University of Virginia, deltog i en gruppresa till Kina med en avstickare till Nordkorea som arrangerats av resebyrån Young Pioneers Tours. I Nordkorea bodde Warmbier och de övriga tio amerikanerna i gruppen på Yanggakdo International Hotel i huvudstaden Pyongyang. Otto greps på Pyongyangs flygplats just före återresan till USA.


Lyckligare tider…

En av Ottos medresenärer, som också har tidigare erfarenheter av Young Pioneer Tours (YPT), vid namn Alex Hoban anklagar i ett debattinlägg i The Guardian resebyrån för oansvarigt beteende och för att inte ge sina resenärer adekvat information om den extrema kommunistdiktaturen Nordkorea: ”Jag reste med samma gung ho-mässiga, alkoholstinna resebyrå som Warmbier. Hans död fick mig att inse hur naiva vi var angående Pyongyang.” https://www.theguardian.com/commentisfree/2017/jun/21/otto-wambier-fate-north-korea-tour-company-pyongyang

Alex Hoban kom vid en tidigare YPT-resa tillsammans med en kamrat i otrevlig närkontakt med nordkoreanerna men klarade sig undan med nöd och näppe. Han menar i inlägget att han lika gärna kunde ha gripits och fängslats i likhet med Warmbier. Bland annat berättar han att det var ett slags ritual bland YPT-resenärerna att ta sig in i det hotellutrymme där Otto försökt stjäla skylten med en propagandaslogan i anslutning till ett porträtt av den tidigare ledaren Kim Jong-il. Enligt Hoban hade Otto varit uppe till klockan 5 på morgonen och supit.

Otto Warmbier är en av 16 amerikanska medborgare som internerats i Nordkorea sedan 1996. Av dessa försmäktar tre fortfarande i det omänskliga nordkoreanska fängelsesystemet: Kim Dong Chul (fänglad i oktober 2015), Kim Sang-duk/Tony Kim (21 april 2017) samt Kim Hak-Song (7 maj 2017). Även kanadensiske medborgaren Hyeon Soo Lim är inspärrad i Nordkorea sedan februari 2015. https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_foreign_nationals_detained_in_North_Korea


Kim Dong Chul fängslades i oktober 2015.

Affärsmannen Kim Dong Chul, född i Sydkorea 1953, dömdes 2015 till tio års hårt straffarbete för påstått spioneri.https://en.wikipedia.org/wiki/Kim_Dong_Chul_(businessman). Den presbyterianske pastorn Hyeon Soo Lim dömdes 2015 till livstids fängelse för otillåten religiös verksamhet medan han deltog i humanitärt hjälparbete i Nordkorea. https://en.wikipedia.org/wiki/Hyeon_Soo_Lim

Otto Warmbiers far, affärsmannen Fred Warmbier, har citerats på följande sätt om sonens öde:

Det finns ingen ursäkt för någon civiliserad nation att ha hemlighållit hans tillstånd och nekat honom högklassig medicinsk vård så länge.


Pastor Hyeon Soo Lim dömdes till livstid med hård regim 2015.

Ingen, förutom bokstavstrogna kommunister, har mig veterligt emellertid påstått att Nordkorea under ledning av Kim Jong-un skulle vara en civiliserad nation. Det är ett osannolikt mardrömssamhälle som är skyldigt till mord på Otto Warmbier och miljontals andra människor. För mig står det klart att något måste göras mot den omänskliga Kim-regimen – och det snart. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/04/16/nagot-maste-goras-at-nordkorea/