Posted tagged ‘The Pogues’

Shane McGowan/”The Parting Glass”. Och något om tråkighet

28 december, 2014

images

https://www.youtube.com/watch?v=NhoKzBm80ZA

Tänkte säga god natt nu, och jag gör det med den gamla fina sången ”The Parting Glass” som här framförs av ingen mindre än Shane McGowan från The Pogues i sällskap med Liam Clancy. Länken överst.

Denna sång var innan Robert Burns skrev ”Auld Lang Syne” år 1788 den populäraste avskedssången på engelska språket och är vanlig än i dag i den irländsk-gaeliska repertoaren. Jag har tidigare här länkat till den kanadensiska gruppen Masterless Mens mycket fina version av sången.

Mitt avsked från er, kära läsare, blir dock inte så långt. Jag hoppas vara tillbaka redan i morgon på denna blogg efter en stärkande natts sömn.

Den här veckan har annars varit lugn och skön, kanske rentav litet tråkig. Tråkigheten är enligt min mening underskattad, den kan behövas som motvikt mot all jäkt och all stress vi utsätter oss för under arbetsveckorna. Vi behöver inte göra en massa saker och träffa en massa människor när vi är lediga.

I måndags var jag med och kuverterade senaste numret av tidskriften Contra, som jag har förmånen att få medarbeta i. Den når upplysningsvis prenumeranterna veckan före nyår (och jag vet att några av mina läsare är prenumeranter).

När jag klev in i tunnelbanevagnen som skulle ta mig till den förort där Contra-lokalen numera finns, såg jag en duva som haltade omkring inne i vagnen. Naturligtvis släppte jag ut den genom dörrarna och kände mig som en riktig djurens välgörare efteråt.

Därefter har det blivit litet julinköp och julaftonsfirande i sällskap av barn och släktingar, men annars har det inte varit mycket aktiviteter mer än mathandlande, ätande och drickande, läsning samt, som ni märker, bloggskrivande. Mina tankar om kärlek, politik, religion och diverse annat skall jag bespara er den här gången.

Kan förstås nämna att jag lyckades dra igång en låååång diskussionstråd om Gud och skapelsen på Facebook genom att lägga upp den här ganska geniala teckningen av två snögubbar som samtalar med varandra på engelska (tolka den hur ni vill!):

10857903_892354597450018_6725462690753193050_n

 

Tre underbara låtar för frid, förståelse, förlåtelse och försoning

22 december, 2014

untitled Shane McGowan och Kirsty McColl.

Bara för att jag är så hjärtinnerligen SNÄLL skall jag bjuda mina trogna läsare på tre sköna låtar med The Pogues, poeten och sångaren Shane McGowan och Kirsty McColl från slutet av 1980-talet!

So happy christmas (I love you, baby)!

Först jullåtarnas jullåt: ”Fairytale of New York”:

https://www.youtube.com/watch?v=NrAwK9juhhY&list=PLC259397433E60316&index=26

Fortsätter med ”Lullaby of London”, så vacker att den gör ont i likhet med någon jag tänker på just nu:

https://www.youtube.com/watch?v=bk0Ocezq8_E&index=29&list=PLC259397433E60316

Samt mästerstycket ”Thousands are Sailing”:

https://www.youtube.com/watch?v=IooPBuFoJCM&index=30&list=PLC259397433E60316

Det har varit några fina dagar nu. Möten med goda vänner och middag ikväll med mina barn: Jansson, julskinka, köttbullar. Klart man är snäll då. Som jag alltid är mot personer som behandlar mig anständigt och normalt vänligt. Övriga försöker jag ignorera så gott det går.

Elak vill jag bara vara mot hopplösa politiska meningsmotståndare och därmed jämförbara. Lovar att fortsätta vara det på denna blogg!

Avslutar nu kvällen med att i julens tecken skåla – i julmust – för god vilja, frid, förståelse, förlåtelse och försoning med nära och kära.

imagesKGBZBNNS

 

 

Cavan Girl

9 maj, 2014

Bjuder denna gång på kvällsmusik i form av den irländska visan ”Cavan Girl” med The Dubliners. Gruppens dåvarande sångare Paddy Reilly svarar sannolikt för den definitiva tolkningen av denna underbart vackra och samtidigt originella kärleksballad.

Som ni vet vid det här laget älskar jag traditionell irländsk sång och musik. I denna finns en rik spännvidd av känsliga kärleksballader, glada dansmelodier, mer eller mindre blodtörstiga rebellsånger och humoristiska stycken.

Dubliners började jag lyssna på 1969 och jag har fortsatt oavbrutet sedan dess. Efter hand har jag utökat lyssnandet med andra grupper och artister såsom The Pogues, Christy Moore, Sinéad O´Connor, The Chieftains med flera.

560322_f3a3a9b5 Lough Ouchter Castle, curragh Cavan, Irland.

Men Dubliners har fortsatt hedersplatsen i mitt hjärta, även om den ursprungliga gruppen upplösts och efterträtts av Dublin Legends bestående fyra tidigare medlemmar i originalgruppen.

Givetvis spelar jag mycket irländsk musik vid mina årliga irländska middagar. Årets version har ännu inte ägt rum på grund av tidsbrist, men jag räknar med att köra igen efter valet i höst!

Jag tycker jag måste tillägna denna sång M, som jag hoppas inte känner sig alltför besvärad därav (jag för min del har lämnat allt det gamla tråkiga bakom mig)!

Musik om vad påsken handlar om

17 april, 2014

images

Så här i påsktider skadar det kanske inte att fräscha upp bibelkunskaperna, icke minst för att ni skall få klart för er vad påsken egentligen handlar om (mer än ägg, kolorerat ris och påsksnaps).

Känn er gärna inspirerade att göra så av The Dubliners: ”Hand Me Down My Bible”:

När ni studerat den goda boken ett tag börjar ni kanske fundera över Guds nåd och vad som skulle kunna hända om ni gick förlustig av denna. The Pogues: ”If I should Fall From Grace Of God” handlar just om detta:

 

Gud välsigne er alla!

God fortsättning!

24 december, 2013

http://www.youtube.com/watch?v=z1slpNXsw8E

God fortsättning på julen!

Har nu öppnat alla julklappar. Skriver det här inlägget mest för att få tillfälle att länka till en härlig live-version av ”Fairytale of New York”, som framfördes i samband med att Shane MacGowan och The Pogues firade sitt 30-årsjubileum som artister för ett år sedan.

Shane verkar vara i god form – snarast mindre packad än han setts många gånger förut.

Minnesvärda och hoppingivande ord ur sången:

I got a feeling
This year´s for me and you

So happy Christmas
I love you baby

I can see a better time
When all our dreams come true

imagesDNVXFVGZ

God jul 2013, kära läsare!

23 december, 2013

untitled Kirsty McColl och Shane MacGowan.

http://www.youtube.com/watch?v=j9jbdgZidu8

Jag vill med detta inlägg, så här dan före dopparedan, passa på att önska alla mina läsare en riktigt god jul. Jag gör det med den finaste profana jullåt jag vet, ”Fairytale of New York”, och då med Shane MacGowans/Kirsty McColls och The Pogues officiella videoversion där även Matt Dillon gör ett inhopp som polisman. Länk ovan!

Bättre än så kan det rimligen inte bli!

Jag tänker inte plåga er med bekännelser eller funderingar kring mitt icke-existerande kärleksliv eller mitt havererade försök att sluta röka den här gången, utan endast torgföra några andra personliga likaväl som allmänna iakttagelser till vad nytta och glädje det nu hava kan.

Ikväll tänkte jag slå in de inte särskilt märkvärdiga julklappar jag inhandlat respektive haft liggande hemma. De kommer att utdelas till sina mottagare vid morgondagens familjemiddag i mina svärföräldrars hus, vilket står i begrepp att övertas av min yngre svägerska och hennes man. Tidigare brukade mina föräldrar, svärföräldrar, hustru, barn, svägerskor och ibland också andra släktmedlemmar vara med.

Ingen i den äldre generationen och inte heller min hustru finns nu emellertid längre bland oss, så det blir jag, mina barn Sebastian och Isabella (med pojkvän) samt svägerskor (varav en med man) som får äta smaklig julspis och öppna julklapparna. Förmodar att några vill se Kalla Ankas traditionella – och alltmer politiskt korrekta – julaftonsfilm, själv tror jag dock jag avstår.

imagesI74TVZY7

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är väldigt tacksam för min lilla familj!

Jag tycker i princip mycket bra om julen med dess blandning av kristna och hedniska sedvänjor och bruk. Det är en tid när de flesta anstränger sig för att vara glada och givmilda, och när det ligger en speciell atmosfär av glädje och förväntan i luften. Jag börjar nu komma upp i den ålder då man inte vet om den här julen måhända blir den sista man upplever, men det är ingenting som grumlar den totala upplevelsen för min del.

Någon flitig kyrkobesökare, ehuru troende, är jag inte men jag försöker ändå minnas att julen i vårt land sedan kanske tusen år tillbaka firas till minne av vår frälsare Jesu Kristi födelse i Betlehem. Låt vara då att han inte föddes just vid den här tiden samt att det inte ens är säkert att födelseplatsen var just Betlehem på den nuvarande så kallade Västbanken, som jag för övrigt besökte 2005.

Messias ankomst medförde att den här världen aldrig mer blev sig lik i moraliskt hänseende. Jesus, eller Yeshua som den hebreiska namnformen är, införde ett nytt kärleksbudskap: i stället för att hata skulle vi älska våra fiender och vi skulle aldrig tillfoga våra medmänniskor något vi inte själva ville uppleva. Hur enkelt det låter och hur svårt det är att tillämpa!

untitled Jesu födelse.

Efter julafton följer en vecka fram till nyårsafton, men så långt skall jag inte ta er nu. Jag kommer att ägna den kommande veckan  åt en del skrivarbete och familjeplikter men också åt att i frid och ro tänka över det år som varit för att, om möjligt, dra lärdom därav så att inte de svunna misstagen upprepar sig. Det kommande året är dessutom, som alla vet, ett valår med allt vad det innebär.

Nog därav för tillfället. Nu hoppas jag ni, kära läsare, får njuta av julen. Jag återkommer snart på denna plats med både i mitt tycke viktiga och mer lättsamma alster inklusive bilder och låtlänkar.

God jul på er – gäller både kristna som hedningar!

Whiskey!

10 september, 2013

http://www.youtube.com/watch?v=L-LuQVKzZMM

Ikväll har jag druckit litet whisky för första gången på rätt länge. Skotsk sådan, Glenlivet, som jag köpte i taxfreebutiken ombord Viking Grace i helgen. Jan Stenbecks favoritwhisky, för övrigt. Det smakade inte illa. Eljest föredrar jag den irländska, rökta enmaltswhiskeyn Connemara – helt underbar!

news-graphics-2007-_654296aThe Pogues frontfigur Shane McGowan.

Så jag tänkte att dagens godnattlåtar kunde handla om whisky. Eller snarare whiskey, som den irländska stavningen är. Via länken ovan kan ni avnjuta The Pogues version av den traditionella visan ”Whiskey You´re the Devil (Drunk or Sober)”. Sångare är den oefterhärmlige Shane McGowan, född 1958, som inte direkt gjort sig känd för att spotta i glaset.

En alternativ whiskeysång är Christy Moores, född 1945, ”Smoke and Strong Whiskey” här:

http://www.youtube.com/watch?v=DL0yWCVzGOU

imagesCAMTV2A0Christy Moore.

Eller varför inte ”Whiskey in the Jar”, här i form av Metallicas särpräglade version:

http://www.youtube.com/watch?v=boanuwUMNNQ

Metallica-videon får mig att spontant utbrista: drick lika ansvarsfullt som jag alltid gör!

0Metallica med ”Whiskey in the Jar”.

Tillägnar dessa sånger min gode partikamrat, whiskyälskaren Robert Stenkvist, vars skotska favoritwhisky är så svårstavad att jag inte ens försöker mig på att ange namnet.