Posted tagged ‘The Times of Israel’

Kan islam reformeras – och i så fall hur?

22 februari, 2015

 

images Mohamed Omar uppmanar muslimer att göra upp med islams grundtexter.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/aer-bara-toppen-av-ett-isberg-13628

Länken ovan går till en debattartikel i Dagens Samhälle av skribenten och poeten Mohamed Omar, född i Uppsala 1976. Efter en brokig bana som poetiskt underbarn, kämpande islamist och kommunistsympatisör tycks Omar åter ha drabbats av förmågan att ställa de rätta frågorna. Det tackar vi för.

I artikeln menar Omar att Islamiska staten (IS) bara är ”toppen på ett isberg”:

Den är bara det mest extrema uttrycket för värderingar som har långt större spridning bland muslimer. Islamiska staten pryglar, stympar, halshugger. Allt detta har stöd i islams grundtexter, vilka anses autentiska och normala. I till exempel Saudiarabien pryglar, stympar och halshugger man också. Men Saudiarabiens kung är mer pragamatisk än Islamiska statens kalif.

Mot denna bakgrund är det Mohamed Omars uppfattning att det inte räcker med att fördöma Islamiska staten, utan ”man måste gå till källorna, islams grundtexter varifrån de har hämtat sin ideologi, och göra upp med dem.” I bjärt kontrast till de västerlänningar som aningslöst påstår att ”IS har inget med islam att göra” fastslår Omar, själv med muslimsk bakgrund, att IS ”är en helt igenom religiös rörelse”: ”De gör ingenting som de inte med absolut säkerhet kan förankra i de religiösa texterna.”

Enligt Omar måste nu islam som religion gå djupare och ”angripa själva sjukdomen”, ej endast symptomen, det vill säga IS: ”Det är dags för de muslimska ledarna att börja prata om hur dessa texter ska förstås. Ska man förkasta texten som förordar stening som oäkta? Eller ska man anse att den gällde då men inte nu?…Om steningstexten inte längre gäller, varför ska då andra texter gälla?”

571x476xstening_av_kvinna_jpg_pagespeed_ic_KSYZBx6F9C Stenande till döds enligt Koranens bud.

Mohamed Omar inser att det, till följd av radikal islams nuvarande dominans, kan vara farligt för eftertänksamma muslimer att ta upp sådana frågor. Likväl, menar han, måste det göras ”om den muslimska världen ska kunna följa med resten av världen in i den moderna tidsåldern.” Man kan inte, påpekar Omar, stena folk anno 2015: ”Det går helt enkelt inte. Men texten finns där. Och profeten Muhammed ska efterföljas i alla tider och på alla platser.”

Det räcker inte med att den muslimska världen upphör med slaveri, stening, prygling, halshuggning och förföljelse av icke-muslimer. Det gäller att, utifrån de normgivande texterna i Koranen och haditherna, klargöra varför nämnda metoder måste överges, anser Mohamed Omar:

Texterna måste förstås på ett nytt sätt. För att förändringen ska få en varaktig effekt bör man kunna förklara hur man tänkt när man lämnade dessa bruk. På ett konsekvent och seriöst sätt – ett som reformerar själva läran.

Mohamed Omar avslutar med att uppmana muslimska ledare i Sverige att inte bara fördöma när Islamiska staten ägnar sig åt stenande till döds, pryglande och slaveri utan fördöma dessa barbariska bruk i sig. Och ”inte bara fördöma IS utan fördöma själva idén om en islamisk stat…Frågorna är många, försöken att svara få. I stället får vi bara ytliga fördömanden av massakern på Charlie Hebdo-tecknarna.”

Det finns i dag omkring en och en halv miljard muslimska trosbekännare i hela världen, vilket gör islam till den näst största religionen efter kristenomen. Det går inte att tänka bort dessa eller att i längden någonstans förhindra deras religionsutövning genom förbud och/eller förtryck. Därför har personer som säger att ”Väst är inte i krig med islam” – såsom exempelvis Barack Obama och Mona Sahlin – alldeles rätt, hur fel de än må ha i andra frågor. Det går inte att föra krig mot så många människor, sedan må vi tycka vad vi vill om religionen islam.

Däremot kan och måste västvärlden med alla tillgängliga medel givetvis bekämpa militanta terrorist- och jihadiströrelser av typ Islamska staten, Boko Haram och al-Qaida, vilka står för en extrem tolkning av Koranen och andra muhammedanska grundtexter och vill förvandla hela världen till ett kalifat med normer och förhållanden som rådde på den hänsynslöse profeten/krigsherren Muhammeds tid för 1400 år sedan.

Under tiden får vi hoppas på och bedja för att tillräckligt många muslimer anammar Mohamed Omars anmaningar ovan och påbörjar ett arbete som kan leda fram till en muslimsk renässans av samma typ som övriga monoteistiska religioner genomgått.

imagesBIYOFWNKIslam förskönas ofta i svenska och västliga medier…

Det finns all anledning betona, att den tolkning som jihadisterna och terroristerna gör av den egna religionen inte är den enda möjliga. Det är inte hugget i sten att alla muslimska kvinnor måste bära heltäckande slöja, att alkohol inte får inmundigas, att äktenskapsbrytare skall stenas eller att religiösa fiender och brottslingar skall halshuggas.

Det har exemplet Turkiet, ett muslimskt land som reformerades kraftigt av Kemal Atatürk med början på 1920-talet, visat. Man ser inte många slöjbärare i dagens Turkiet, och många muhammedanska turkar förgyller dagen med anisbrännvinet raki eller ett inhemskt glas vin. Detta sker trots att landet faktiskt har en islamistisk president.

Det finns yttermera runtom i världen muslimska ledare som inser, att det dagligen förekommande islamistiska våldet inte är någon bra reklam för islam. En av dessa är den libanesiske prästmannen Sayyed Muhammad Ali Husseini, som är ledare för det shiamuslimska the Arabic Islamic Council.  Han har vänt sig till judar och kristna över hela världen med uppmaningar till avståndstagande från våldet.

Här en länk till en artikel i The Times of Israel om Husseinis onekligen behjärtansvärda verksamhet:

http://www.timesofisrael.com/defying-shiite-mainstream-lebanese-cleric-reaches-out-to-jews/

Sayyed-Muhammad-Ali-Husseini Sayyed Muhammad Ali Husseini: shiapräst som arbetar för interreligiös tolerans.

På sin Facebook-sida skrev Husseini för en tid sedan  – nota bene på hebreiska:

Vi uppmanar rabbiner, präster, kardinaler och muslimska präster, sunni och shia, att underbetona de verser och traditioner och religiösa texter som uppmuntrar till våld, eftersom de är farligare än kärnvapen. Uppenbarligen tillämpades dessa texter i speciella, begränsade situationer; de kan inte nödvändigtvis appliceras på vår tid, eftersom varje situation har sina egna unika omständigheter.

Detta var inte någon isolerad företeelse från Husseinis sida. Han driver i själva verket en egen kampanj för interreligiös tolerans. I januari lade han ut en video på Facebook där han på hebreiska vände sig till ”Isaks och Ismaels ättlingar, våra kusiner, profeten Abrahams barn”: ”Inte alla judar är dåliga och inte alla muslimer är terrorister. Låt oss ställa meningsskiljaktigheterna åt sidan och distansera oss själva från ondska och hat. Låt oss mötas i en positiv atmosfär, låt oss öppna oss för varandra och sprida en kultur av tolerans, detta är mitt huvudbudskap.”

Sayyed Muhammad Ali Hussein är en så kallad moderat muslim som både i ord och handling har bevisat att det är precis vad han är. Han avvisar uttalat Irans styrning av shiamuslimerna i Libanon och avskyr som så många andra libaneser det fortsatta våldsutvecklingen i sitt hemland. En länk till hans Facebook-sida här:

https://www.facebook.com/sayedelhusseini

Till dem som menar att islam inte kan reformeras – och det finns åtskilliga – vill jag säga att de har fel. Det är inte på något sätt givet att muslimska trosbekännare i all evighet i praktisk handling måste efterkomma alla uppmaningar till våld och dödande som står skrivna i exempelvis Koranen. Muhamad Omar och Sayyed Muhammad Ali Husseini visar att en annan väg är möjlig. Islam utgörs av mänskliga anhängare och människor kan alltid ändra sig.

Att kalla islam ”fredens religion” i dag är enligt min mening ett groteskt hån mot alla muslimer, kristna, judar, buddhister, yazidier, med flera grupper som mördats i Allahs namn. Däremot är jag övertygad om att den kan bli det i framtiden. Hur lång tid detta kommer att ta beror till syvende og sidst på de muslimska trosbekännarnas egen vilja och förmåga till fred i tänkande och praktisk handling.

 

 

Svensk judisk aktivist söker asyl – i Sverige!

20 november, 2013

8209273559_3c60ee2f0b_o-800x543Annika Hernroth-Rothstein söker nu som judinna politisk asyl i Sverige.

http://www.timesofisrael.com/swedish-jewess-files-for-asylum-in-her-own-country/

Annika Hernroth-Rothstein har gjort sig känd som en judisk och pro-israelisk aktivist. Bland annat har hon tilldelats Samfundet Sverige-Israels Torgny T. Segerstedt-stipendium. Hon menar att judars rätt att leva som just judar i Sverige och det övriga Europa är hotad. Därför har hon tagit det drastiska steget att söka politisk asyl i Sverige.

Hon har även skrivvit en artikel i den judiska tidskriften Mosaic, där hon bland annat berättar hur hennes femårige son blev trakasserad på ett tåg av arabiska personer för att han bar kippa:

http://mosaicmagazine.com/supplemental/2013/08/how-to-survive-as-a-jew-in-sweden/

imagesI11XQJE3Den manliga huvudbonaden kippa är en viktig judisk symbol.

Varför väljer då Annika Hernroth-Rothstein att söka politisk asyl i Sverige (något hon skriver att hon inte tror hon kommer att få)? Hon förklarar det på följande sätt i en intervju i The Times of Israel den 20 november:

When it comes to our religious traditions, those on both the right and left in Swedish politics find common ground, they take pride in defending both animals and children from the likes of us…One by one our practices are being outlawed.

Enligt Hernroth-Rotstein hyser merparten politiker, journalister och intellektuella liten om ens någon förståelse för den judiska samfälligheten i Sverige. När en grupp nationalsocialister demonstrerade i Stockholm i anslutning till 75-årsminnet av Kristallnatten den 9 november dök det upp ett gäng militanta motdemonstranter. De senare visade dock klart att de inte hade något till övers för dem som drabbades under Kristallnatten, det vill säga judarna. I stället viftade de med exempelvis Hamas-flaggor. Nazister och vänsterextremister brukar normalt vara som hund och katt – judehatet har de emellertid gemensamt.

Annika Hernroth-Rothstein konstaterar vidare att kosherslakt (så kallad skäktning) är förbjuden i Sverige sedan 1937. Däremot är inte muslimsk halalslakt förbjuden:

My government, when asked about the disparity, replied that the methods of slaughter in Judaism are uniquely barbaric.

untitledSkäktning enligt en äldre målning.

Hernroth-Rothstein menar att det hart när blivit olidligt att vara praktiserande jude i Sverige och övriga Europa. Män som bär kippa eller annan form av judisk klädsel på stan – icke minst i Malmö – riskerar i praktiken liv och lem.  Krav på förbud mot rituell omskärelse av gossebarn och skäktning hörs alltmer även på EU-nivå.

Därför har 31-åriga Annika Hernroth-Rothstein nu valt att som en proteståtgärd söka politisk asyl i sitt eget hemland. Jag hyser stor respekt för hennes kamp för att det skall vara möjligt att leva som troende jude i Sverige och Europa, men jag ställer mig ändå frågan på vad sätt hon som judinna skulle skyddas genom att söka asyl i ett land hon menar visar så liten förståelse för det judiska troslivet.

Något riktigt svar tycker jag inte att jag får i vare sig The Times of Israel eller Mosaic Magazine. Själv säger hon: ”It is a political problem that needs to have political consequences and solutions.

Annika Hernroth-Rothstein arbetar som politisk rådgivare åt Folkpartiet, ett parti med gott om projudiska och proisraeliska attityder men vars talesmän (Erik Ullenhag, Olle Schmidt, Fredrik Malm för att ta några exempel) så gott som aldrig kan varna för antisemitism utan att i nästa mening hänvisa till så kallad islamofobi och antiziganism som ”lika stora problem”.

CIMG0106fix112012 tog Annika Hernroth-Rothstein initiativet till en uppmärksammad proisraelisk demonstration på Sergels torg i Stockholm.

Jag tycker för egen del detta är ganska ynkligt. Det är ju muslimska trosbekännare som utvecklar det största måttet av antisemitism i Sverige, och i och med att det finns omkring en halv miljon muslimer här – en siffra som hela tiden växer – jämfört med endast cirka 20 000 judar, är det inte en orimlig slutsats att situationen för judarna i Sverige (och Europa i stort) inte ter sig särdeles ljus.

Ett överhängande problem för alla religiöst troende människor i dag är en utbredd oförståelse för religiös tro och religiösa seder och bruk. Att det judiska folket kunnat hålla ihop och fortsätta existera, trots stundtals oerhört svår förföljelse genom årtusendena, tack vare exempelvis manlig omskärelse och strikta kosherbestämmelser är något som de politiker, läkare, djurrättsaktivister med flera som kräver förbud i sammanhanget inte förmår greppa.

Annika Hernroth-Rothstein gör enligt min mening alldeles rätt i att kämpa för rätten att leva som troende/praktiserande jude i Sverige och Europa och jag önskar henne lycka till i denna kamp.