Tvivelaktig poesi (om ömhet och värme)

Borde kanske
sluta skriva
tvivelaktig poesi

om vad som
rör sig i mitt
arma hjärta.

Men hur ska jag
annars få utlopp
för det jag känner?

Sanningen är ju
att jag tänker på dig
varje dag

och det händer även
att jag drömmer om dig
på natten.

Den ömhet och värme
jag känner är nog
ett Guds mirakel.

Så förlåt ännu
ett diktförsök
nu, min vän!

Det vore kanske
rentav tragiskt om jag inte
mådde så pass bra

och välkomnade
varje dag med hopp
och tillförsikt!

 

 

I Guds händer

 Mossa på sten. Foto: Tommy Hansson

Så underbart
att överlåta allt
i Guds benägna händer!

Som mossan på stenen
självklart vilar där
och inte vet av något annat

Göra allt man kan
men överlåta resten
åt Himmelska föräldern

Hjärtats fördolda ting
men också vardagens
stretande för brödfödan

Det tycks mig
att jag först nu
klarar denna svåra konst

Oron som plågat
själ och hjärta
flyr ut i mörka natten

Känner mig redo
att ta mig an livet
med nyväckt tillförsikt!

 

 

 

Höstår

Tänk om vi kunde få ordning på allt
 som blev så väldigt mycket fel

Gå varandra till mötes med tillförsikt
i en anda av befriande försoning

Tänk om de prövningar vi upplevde
 var en process för att vi skulle lära nånting

Tänk om vi kunde bli delar av varandras liv
dela varandras tillvaro de höstår vi har kvar

Jag tycker inte det vore så förfärligt!