Posted tagged ‘Tomas Karlsson’

Om Granskning Sverige: när mainstream-journalister flipprar ur fullständigt

17 februari, 2017

img_1648
Rekord i politisk vinkling av nyhetsartikel? TT-text om Granskning Sverige. Foto: Tommy Hansson

Jag har just läst en artikel som jag tror måste vara något slags svenskt rekord i politisk vinkling av en nyhetsartikel.

Artikeln, som kommer från TT, har som rubrik ”Trollfabrik sprider hat mot betalning”. Den handlar om poddcasten Granskning Sverige, en sajt som bygger på ett lika enkelt som effektivt koncept: sajtens medarbetare ringer upp företrädesvis mainstream-journalister och politiker och ställer obekväma frågor.

Ett belysande exempel på Granskning Sveriges arbetsmetoder är en närmast episk intervju med Expressens krönikör Lars Lindström, sannolikt en av Sveriges mest insnöade PK-journalister som har Sverigedemokraterna som särskilt hatobjekt. Lindström blir fullständigt bortkollrad i den aktuella intervjun, som återges här: https://www.youtube.com/watch?v=N0nzmht_bn4

Det här uppskattas inte av det mediala etablissemanget, som nu har samlat sig till ett vildsint angrepp mot Granskning Sverige. I den TT-artikel som refereras till ovan påstås i ingressen: ”Mot betalning uppmanas privatpersoner att ringa framförallt journalister för att sprida hatiskt material. Inspelningarna sprids sedan på främlingsfientliga sajter.”

De två uppenbara skälen till TTs uppbragthet är a) att journalister drabbas av den granskning de, ofta på ett hänsynslöst sätt, utsätter andra för; b) att Granskning Sverige är utpräglad motståndare till den politiska korrektheten. Därför upphöjs tendentiösa klyschor som ”trollfabrik” och ”hatiskt material” till objektiva termer utan citationstecken.

kbfayrcs

TT citerar den liberala tidningen Eskilstuna-Kuriren (EK), vilken anklagar Granskning Sverige för att sprida (och håll i er nu) ”högerpopulistisk främlingsfientlighet och propaganda”. EK menar vidare att Granskning Sverige ”lurar till sig” intervjuer under ”falska identiteter” med syftet att ”provocera och sprida hat”.

Ytterligare en anklagelse som riktas mot Granskning Sverige är, och nu hänvisar jag till en ledarartikel av Länstidningens i Södertälje politiske redaktör Tomas Karlsson den 18 februari, att sajtens inspelade intervjuer klipps om ”hej vilt, och läggs sedan ut på nätets främlingsfientliga sajter”. Ursäkta, men det är ju exakt så alla ljudmedier gör: genomför en längre intervju varefter de bitar som bedöms mest intressanta läggs ut.

Jag har själv blivit intervjuad ett stort antal gånger där en intervju på kanske en kvart skurits ner till låt oss säga tio sekunder. Och jag kan försäkra mina läsare att det inte är de delar där jag är mest till min fördel som kommit med.

Dessutom uppges, ve och fasa, sajtens medarbetare få betalt för sina arbetsinsatser – precis som om medieaktörer har för vana att arbeta helt gratis!

Ni har säkert, värderade läsare, noterat att den snedvridna beskrivning som ovan ges av Granskning Sverige är en nästan exakt skildring av den verksamhet mainstream-media ägnar sig åt. Det vill säga att genomföra aggressiva intervjuer med folk man inte gillar, ibland per telefon, ibland genom att använda dold inspelningsapparatur, men nästan alltid genom att vinkla och förvränga intervjusvaren för att de skall passa de egna syftena.

Således skulle man lika gärna kunna kalla exempelvis Eskilstuna-Kuriren eller riksplågorna Expressen och Aftonbladet för både trollfabriker och hatmedier.

Eller för den delen de statliga etermedierna Sveriges television (SVT) och Sveriges Radio (SR), där ras- och mångfaldsvänstern helt tycks ha tagit över ruljansen: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/01/02/svt-och-sr-har-blivit-propagandaredskap-for-ras-och-mangfaldsvanstern/

Ta exemplet Expressen. Tidningen lät i slutet av 2013 den så kallade Researchgruppen AFA-Dokumentation, med de dömda brottslingarna och vänsterextremisterna Mathias Wåg och Martin Fredriksson som mest framträdande namn, hacka den alternativa sajten Avpixlats kommentatorsfält för att få fram namnen på personer vilka anonymt svarat för mindre väl valda ordvändningar.

Sedan hängde man ut ett stort antal så kallade näthatare med namn och bild med åtföljande journalistisk presentation av David Baas och Christian Holmén. Belöningen blev Föreningen grävande journalisters prestigefyllda utmärkelse Guldspaden. http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/expressen-avpixlar-anonyma-skribenter/

Händelsen fick sin epilog nyligen, då Expressens chefredaktör Thomas Mattsson friades i en rättegång inför en tryckfrihetsjury sedan han blivit förtalsanmäld av en av de uthängda, docenten Jim Olsson i Göteborg, som hade blivit ofredad i sitt hem av en Expressen-reporter och i en vida spridd video läst lusen av denne och bett honom ”dra åt helvete”. Videon kan beskådas här: https://www.youtube.com/watch?v=OxNy7BA2Agc

Tidningen hämnades på ett skäligen primitivt och hatiskt sätt då man dagen efter den friande domen återigen hängde ut Jim Olsson på förstasidan enligt nedan:

expressen-jim-olsson-194x250Expressens hat: Jim Olsson uthängd igen.

Dagens hjälte hos PK-media är Eskilstuna-Kurirens reporter Mathias Ståhle som står bakom propagandaskriverierna om Granskning Sverige. I en intervju med Svenska journalistförbundets tidning Journalisten tar Ståhle till de verkliga brösttonerna och hävdar att den anspråkslösa sajtens verksamhet är en ”attack på vårt land”. http://www.journalisten.se/nyheter/granskning-sverige-ar-en-attack-pa-vart-land

Det är alldeles uppenbart att Ståhle lider av långt gångna vanföreställningar. ”Attacken kommer inte utifrån utan inifrån”, menar han, ”vilket inte gör den mindre otäck.” Vidare: ”Jag vill inte leva i det samhälle de vill bygga, ett samhälle där man beundrar Nazityskland, Ryssland och Iran för att de är slutna och enhetliga. Det är inte mitt Sverige.”

Mathias Ståhle fabulerar som synes friskt. Han säger inte rent ut vilka ”man” är, men att personerna som administrerar Granskning Sverige skulle beundra de länder Ståhle nämner – tre sinsemellan vitt skilda länder – har han naturligtvis inga som helst belägg för. Jag är på intet sätt någon beundrare av Putins auktoritärt präglade Ryssland, men att jämföra det med totalitära diktaturer såsom Nazityskland och mullornas Iran är rakt av sinnessvagt.

Ryssland är ju heller inte vare sig ”enhetligt” eller särdeles ”slutet”. I detta väldiga land lever en mängd folkgrupper och religioner sida vid sida liksom många utlänningar bor och arbetar i landet.

Etablissemangs-medias rundpallar mot Granskning Sverige visar på ett övertydligt sätt att rädslan för alternativa medier, vilka med små medel har visat att de förmår ta upp kampen med de stora drakarna, är vitt utbredd. Alternativsajterna skall därför bekämpas med alla medel. Drevet mot Granskning Sverige lär emellertid få rakt motsatt effekt, precis som angreppen mot Sverigedemokraterna.

mathiasstahle-460x258
Mathias Ståhle flipprar ur fullständigt.

Jag kan  inte undgå att göra reflektionen, att när kloakpressen ställer folk mot väggen med kritiska frågor (och i förekommande fall hänger ut folk med namn och bild) belönas man med fina priser, men när små sajter som Granskning Sverige ställer knepiga frågor till offentliga personer av typ journalister, politiker och opinionsbildare kallas de ”hatiska trollfabriker”.

I själva verket är det mainstream-media som är de verkliga trollfabrikerna genom sitt mörkande av obekväma fakta och data, sitt oavlåtliga vinklande och politiserande på nyhetsplats och sin agendajournalistik. Detta har pågått  nu i gott och väl ett halvsekel, varför det sannerligen inte är märkligt att folk börjat tröttna och i stället helt eller delvis väljer att hämta sina nyheter från andra källor.

Och om detta inte passar de etablerade TV- och radiokanalerna och pressen, ja de får väl dessa bekväma sig med att göra konkurrenskraftiga produkter snarare än att sprätta dynga på de konkurrenter som med så pass små medel tydligen lyckats så väl att PK-journalister som Mathias Ståhle flipprar ur fullständigt!

För den som vill veta hur det lät när Ståhle och Erik Johansson från Granskning Sverige hade ett meningsutbyte via telefon nyligen har jag lagt upp följande länk. Ni får själva bilda er en uppfattning om vem son är mest övertygande i sin argumentation: https://www.youtube.com/watch?v=O63gnqVqy24

Lägg om invandringspolitiken – eller gå under!

1 september, 2015

Centerledaren Annie Lööf har sommartalat i Stockholm. Mest uppmärksamhet fick hennes utspel i immigrationsfrågan: ”Ska vi backa från människors rätt till asyl från krig och humanitära katastrofer? Aldrig.”

Föga oväntat har Lööf fått talrika klappar på huvudet för dessa ord från centerpartistiska och andra ledarskribenter, också från Länstidningens Tomas Karlsson den 26 augusti. Det är ju så den som vill ligga väl till hos tyckareliten bör uttrycka sig. Ty ve den som mäler sig ur åsiktskorridoren, som exemplet Marika Formgren – vilken tvingades bort som ledarskribent från Östgöta Correspondenten till följd av obekväma åsikter – visar.

Marika Formgren m m 006 Obekväma sanningssägaren Marika Formgren. Foto: Tommy Hansson

Formgren utbildar sig nu till ingenjör!

Det finns dock, Annie Lööf, ingen given rätt för alla människor som påstår sig ha flyktingskäl att få asyl. Däremot alla har rätt att få sin sak prövad. Sverige har skrivit under FNs flyktingkonvention, vilket innebär att varje ansökan om asyl skall prövas individuellt.

Varje sådan ansökan finner dock inte nödvändigtvis nåd inför Migrationsverket, och då skall vederbörande förpassas ur riket. Sedan händer det att personer som får avslag på sin asylansökan väljer att bli så kallade papperslösa, i realiteten illegala invandrare.

Vidare inser var och en med förmågan till logiskt tänkande någorlunda i behåll, att inte ens det till ytan omfångsrika och ännu så länge hyfsat socialt välmående Sverige förmår absorbera hur många flyktingar och andra immigranter som helst.

Ett av de mer verklighetsfrämmande inläggen i immigrationsfrågan svarade förre statsministern Fredrik Reinfeldt för i en intervju i december i fjol, då ett extraval förväntades. Reinfeldt citerades på följande sätt i Svenska Dagbladet den 7 december 2014:

Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig.

Fält och skogar borde således enligt Reinfeldt komma ifråga som platser för bostäder och förläggningar för invandrare.

3833917110 Vill bygga flyktingförläggningar i Sveriges skogar och fält.

Kostnaderna för sådana byggnationer, då? Skall jordbruk och skogsindustri läggas ned? Var hittar man jobb och fritidssysselsättningar åt de nytillkomna? Vad innebär stora invandringsflöden för landets säkerhet? Vad betyder ohämmade inflöden för brottsligheten? Dessa och andra liknande frågor var ingenting som förre statsministern brydde sig om att beröra.

Sedan sliter de etablerade partierna sitt hår för att försöka förklara Sverigedemokraternas exceptionella frammarsch i senare tiders opinionsmätningar: som mest 25,2 procent i YouGov/Metros augustimätning.

Jag kan emellertid upplysa Annie Lööf och andra invandringsentusiaster om vad SD-framgångarna beror på. Allt fler väljare inser att det är SDs immigrationspolitik som är den mest realistiska: en restriktiv invandring men kraftigt utökad hjälp på plats till krishärdarnas människor. De inser också att SD har den bästa politiken avseende försvaret, kriminaliteten, välfärden och skolorna, för att ta några exempel.

Sjuklöverpartierna har ett val de behöver fundera över. Fortsätt som hittills och SD blir garanterat landets största parti. Eller lägg om invandringspolitiken. Drastiskt uttryckt: anpassa er till verkligheten eller gå under.

3565060_2048_1200

En lämplig början kunde vara att gå med på Jimmie Åkessons krav från dennes sommartal den 29 augusti: att anordna en folkomröstning om invandringen.

Fotnot: Ovanstående bloggtext är nästan men inte riktigt identisk med en debattartikel publicerad i Länstidningen, Södertälje den 1 september. Bloggtexten inkluderar således de rader om Marika Formgren och åsiktskorridoren som LT strök samt även ytterligare smärre tillägg. LT-inlägget finns här för den som vill jämföra:

http://lt.se/asikter/debatt/1.3134970-anpassa-er-eller-ga-under

Media som granskare, domare och bödlar: Aschberg, Researchgruppen och LT

26 februari, 2015

 

untitled Ordinari Post-Tijdender, föregångaren till Post- och inrikes tidningar, är världens äldsta regelbundet utkommande tidning.

Ordet ”tidningar” härrör etymologiskt från det ålderdomliga ”tidender”, som betyder underrättelser eller nyheter. Det var dock mycket länge sedan svenska tidningar och media i stort sysslade enbart med sådant. På senare tid i dessa yttersta av dagar har media fått för sig att de inte bara skall fungera som nyhetsförmedlare och granskare, utan även påtaga sig rollerna som domare och bödlar.

Numera anlitar såväl Expressen som Aftonbladet den så kallade Researchgruppen i syfte att klämma åt personer med obekväma åsikter i allmänhet och sverigedemokratiska sådana i synnerhet. Gruppen kallades tidigare AFA Dokumentation och fungerade som namnet anvisar som extremvänsterns hemliga underrättelsetjänst, ett svenskt Stasi i miniatyr.

Drivande kraft i Researchgruppen är Martin Fredriksson, som är dömd för minst två fall av misshandel och som vidare suttit häktad som misstänkt för mordbrand mot en McDonald´s-restaurang. Fredriksson har även enrollerats i mediabusen Robert Aschbergs projekt Piscatus AB. En annan beryktad ”researchare” är Mathias Wåg, en av den vänsterextrema våldsgrupperingen AFAs grundare.

Det är detta mediala rövargäng som tillsammans med Expressen 2014 belönades med Föreningen grävande journalisters stora pris Guldspaden för ”grävet” ”Avpixlat avpixlade”, vilket åstadkoms genom avancerade dataintrång av kommentarer på de politiskt inkorrekta sajterna Avpixlat, Nya Tider och Exponerat. Därigenom kunde den verkliga identiteten bakom ett stort antal anonyma kommentatorer avslöjas. Många av dessa uppsöktes därefter bryskt i hemmen och konfronterades av gapiga reportrar med vad de skrivit.

untitled Mediabusen Aschberg och hans torpeder Fredriksson och Wåg.

Inte alla ställde upp i hyllningskören till Expressen. Anna Troberg, ledare för Piratpartiet 2011-2014, skrev till exempel följande i en debattartikel på SVT Opinion den 11 september 2014: ”Researchgruppen är nämligen ett glorifierat medborgargarde som konsekvent låter ändamålen helga medlen.”

http://www.svt.se/opinion/article2311191.svt

Researchgruppens och Aschberg-gängets delvis kriminella metoder har lett till ett okänt antal personliga tragedier för utpekade ”rasister”, som i många fall egentligen inte alls varit verkliga rasister utan snarare i affekt – när de trott sig skyddade av anonymiteten på nätet – uttryckt sitt eftertryckliga missnöje med accelererande massinvandring och islamisering.

I åtminstone ett fall har en utpekad person begått självmord. När Mathias Philipson, en tidigare ordförande för Sverigedemokraterna i Båstad, hängdes ut av Expressen 2013 ledde det till att han drabbades av psykisk ohälsa. När han sedan råkade ut för personliga problem i samband med sin affärsmässiga verksamhet – han drev en så kallad aktivitetsgård vars existens hotades genom ett planerat asylboende i regi av Bert Karlsson nära Philipsons tomtmark – orkade han inte längre utan sköt sig.

Den invandringskritiske skribenten och författaren Gunnar Sandelin skriver följande om fallet på sin blogg efter att ha talat med en vän till Philipson:

https://morklaggning.wordpress.com/2015/02/07/om-en-lokal-sd-ordforandes-sjalvmord/

Det krävs dock inte spektakulära exempel av typ Researchgruppen och Aschbergs ljusskygga verksamhet för att påvisa svenska mediers oroande utveckling från den ursprungliga funktionen som nyhetsförmedlare. Ett sådant exempel är centertidningen Länstidningen i Södertälje, som under senare år tycks ha fått en ökad faiblesse för att agera såväl granskare som domstol och bödel.

images5F6WL1K6 LT samarbetade med statsunderstödda stiftelsen Expo, som tagit på entreprenad att motarbeta SD – dock med mycket ringa framgång om vi ser till aktuella opinionssiffror.

Föga överraskande är det Sverigedemokraterna som härvidlag hamnat i LTs sökarlljus. Den 9 juli valåret 2014 inledde tidningen, i samarbete med stiftelsen Expo (där tidigare nämnde Robert Aschberg ingår i styrelsen), en artikelserie om den så kallade rasismen med en text rubricerad ”Här börjar rasisternas resa till riksdagen”. Redan här stängs alltså dörren till alla journalistiska krav på saklighet och opartiskhet genom att det fastslås att SD är ”rasistiskt”.

Längst ner på uppslaget i papperstidningen återfanns en tidsaxel som buntar ihop ”lasermannen” John Ausonius och polismördaren Jackie Arklöv med artikelförfattaren, som då var gruppledare för SD i Södertälje kommunfullmäktige. Jag påpekade i ett publicerat svar till LT att detta inte var seriös journalistik utan ”ren och oförfalskad demagogi” .

Tidningens nyhetschef och ställföreträdande ansvarige utgivare Monika Nilsson Lysell visar inte tillstymmelse till att be om ursäkt för detta lika häpnadsväckande som osmakliga övertramp men erkänner däremot att jag har rätt när jag skriver att LT ägnar sig åt ”kampanjjournalistik”: ”Uppenbart är det så: LT har tydligt tagit ställning för ett samhälle utan rasism och fördomar”.   

Därefter följde ytterligare tre artiklar om vad Länstidningen menade vara ”rasism”, en satsning som man tvivelsutan hoppades skulle leda till valfiasko för SD i Södertälje i det kommande valet. Det blev inte riktigt så. SD noterades tvärtom för 13,3 procent, nästan dubblade sina mandat i fullmäktige och noterade den största valframgången för någon SD-avdelning i Stockholms län. Och i riksdagsvalet erhöll SD 12,9 procent och blev landets tredje största parti.

Jimmie 4 sep 019 SDs partiledare Jimmie Åkesson besökte Södertälje i valspurten 2014. Foto: Tommy Hansson

Första artikeln i LTs rasismserie här:

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2555063-del-1-rasismens-resa-till-riksdagen.

Mitt svar här:

http://lt.se/asikter/debatt/1.2570205-jag-kraver-ursakt-fran-lt-s-sida#Scen_1

Det skulle inte dröja särskilt länge innan lokaltidningen i Södertälje drog igång en uppseendeväckande kampanj, denna gång med syftet att knäcka min efterträdare som partiets gruppledare, Tommy Blomqvist och dennes sambo Ingrid Hult, ledamot i såväl Södertälje kommunfullmäktige som landstingsfullmäktige i Stockholms län.

Startskottet för denna rasande serie personagrepp avlossades den 26 november med en förstasida med rubrikerna ”Stadens SD-toppar bosatta i Nykvarn” respektive ”LT:s granskning visar att Blomqvist och Hult bryter mot lagen”. Bakgrunden till dessa påståenden var att paret Blomqvist-Hult var skrivet i Södertälje men tillbringade en del av sin tid i ett av Hult ägt hus i den angränsande kommunen Nykvarn.

I sin bevisföring, omfattande sammanlagt sex helsidor inklusive två salvelesefulla ledartexter, uppbådade tidningen diverse utsagor från grannar och andra som menade sig veta var paret egentligen bodde. Som påbröd redovisade LT Blomqvists reseräkningar till kommunen, som påstods tala för ett fast boende i Nykvarn.

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2736272-lt-avslojar-sd-topparna-bor-inte-i-sodertalje

Valstuga lördag 005 Tommy Blomqvist under valkampanjen 2014. Foto: Tommy Hansson

Länstidningens politiske redaktör Tomas Karlsson slog i en ledarartikel den 26 november 2014 med bombastisk tvärsäkerhet fast att ”Blomqvist måste avgå omedelbart”. Man skulle kunna tycka att Karlsson borde ha reflekterat över det faktum, att en persons skrivningsort ytterst bestäms av Skatteverket och inte av ortens lokalavisa.

Eller som jag påpekade i en replik till Karlsson den 1 december:

Självfallet har LT rätt att granska Sverigedemokraternas, liksom alla andra partiers, representanter, och om det med hundraprocentig säkerhet skulle visa sig att Hult och Blomqvist inte skulle bo där de är skrivna instämmer undertecknad i att de inte har något annat val än att avgå. Vi är emellertid inte där ännu och det är definitivt inte LT som har domsrätt i ärendet. Tidningen ägnar sig enligt min mening åt en upprörande personhets på eller över gränsen till det anständiga.

Karlssons ledare här:

http://lt.se/asikter/ledare/1.2736952-blomqvist-maste-avga-omedelbart#Scen_1

Mitt svar:

http://lt.se/asikter/1.2743862-lt-som-granskare-domstol-och-exekutor

Härefter gick ett par månader. Under tiden fann det hårt ansatta paret för gott att flytta till en annan adress i Södertälje. Så kom till slut besked från såväl Skatteverket som Södertälje kommun. Ingendera av dessa instanser hade funnit anledning att närmare granska Tommy Blomqvists och Ingrid Hults skrivningsort. Länstidningens uppgifter hade således inte bevisat någonting!

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2848767-skatteverket-utreder-inte-sd-topparna   

Ett praktfullare västgötaklimax för den tidning som med skälvande moralpatos menade sig ha rätt döma Blomqvist-Hult till avsättning från alla kommunala förtroendeposter – och dessa var åtskilliga – kunde knappast tänkas.

untitled Praktfullt västgötaklimax för redaktör Karlsson.

Redaktören Karlsson hävdade visserligen istadigt men utan tvekan något ansträngt i en ledare den 21 februari 2015 alltfort att ”SD-topparna måste granskas”, men få av läsarna torde ha brytt sig. Att LT kunde ha haft fel var givetvis uteslutet enligt Karlssons världsbild.

Ett massmedium som fått blodsmak i munnen släpper inte taget om offret. Det mals på i all evinnerlighet tills bytet är nedlagt. Det vill sägas avgår från aktuell post eller befattning eller tvingas bort av andra. En extra piff på det hela blir det givetvis om offret tar sitt eget liv som i det tragiska exemplet med SD Båstads förre ordförande Mathias Philipson.

Nu blev inget av detta fallet med Tommy Blomqvist och Ingrid Hult i SD Södertälje. De stod på sig, vägrade avgå, hävdade helt enkelt att de hade rätt – och fick rätt till slut. Medan den blodtörstiga lokaltidningen hade fel. Det är dock i undantagsfall mediahetsen får ett så lyckosamt slut.

I sanningens namn skall också framhållas att Länstidningen i sina drev mot Sverigedemokraterna – ingen kan ju på allvar tro att representanter för andra partier skulle utsättas för motsvarande klappjakt – inte i likhet med Expressen anlitade dömda AFA-brottslingar i sin oförblommerade kampanjjournalistik. Även om den politiskt korrekta underrättelsetjänsten Expo inte är så väldigt långt därifrån.

Svenska massmediers ohöljda politiska partiskhet kan dateras tillbaka till det slutande 1960-talet och den då allt påstridigare 68-vänsterns spridning i landets tidningar och etermedier med Vietnamkriget som murbräcka. Egentligen har mycket litet ändrats sedan dess. Det är alltjämt extremvänsterns attityder och beslutsamhet att hjärntvätta folket med vad man i sin inskränkthet inbillar sig är rätt och riktigt som dominerar etablissemangsmedia, oavsett om dessa sedan kallar sig liberala, socialistiska, centerpartistiska eller något annat.

imagesOV55CIRW Några av 68-vänsterns ikoner: Stalin, Engels, Pol Pot, Marx och Mao.

En skillnad finns det dock. Det är att det i dag på grund av Internets utveckling existerar, till skillnad mot vad som var fallet på Vietnam-vänsterns tid, ett antal alternativa medier som utan fruktan belyser just de områden och frågeställningar som de etablerade medierna inte vill att medborgarna skall rota i.

Och det är naturligtvis just därför som etablissemanget lägger ner så mycket krut på att oskadliggöra dessa alternativmedia. Detta parallellt med att de egna upplagorna fortsätter att minska och de ekonomiska problemen blir allt större, Sverigedemokraterna fortfar att avancera opinionsmässigt och alternativmedierna blir allt populärare.

 

 

 

Vår nationella psykos: farväl till den västerländska demokratin – välkommen 1984!

31 december, 2014

 

 

830 Sanering av islamistiskt klotter på Bollnäs kyrka

En av de gångna dagarnas större mediala begivenheter var att en somalisk källarmoské i Eskilstuna tillhörig Dawah-rörelsen eldhärjades. Det hade inte gått många minuter efter denna händelse förrän ledande politiker och opinionsbildare förklarade för vem som ville höra på, och några till, hur fruktansvärt och omänskligt detta var.

Alla som yttrade sig i detta skede utgick nämligen från att branden var ännu ett utslag av den så kallade islamofobi som påstås utgöra ett så fruktansvärt hot mot tolerans och anständighet i det svenska samhället. Från Expos Daniel Poohl och SKMAs Willy Silberstein till fejkhistorikern Henrik Arnstad och Tomas Karlsson på LT i Södertälje.

Här fördömer Silberstein det påstådda attentatet och passar samtidigt på att ge SD skulden:

http://skma.se/blogg/2014/12/skmas-willy-silberstein-om-brandattentatet-mot-moske-i-eskilstuna/

Efter att någon – fortfarande vet ingen vem denna någon skall ha varit – menat sig ha sett en person kasta in något i lokalen skall denna ha antänts. Fem personer uppges ha skadats. Att allt egentligen var Sverigedemokraternas fel var många PK-elitister rörande överens om.

Polis på platsen har emellertid till dags dato inte kunnat leda i bevis att branden var anlagd. Polisens hundar kunde inte markera för brandfarlig vätska (var de förkylda, kanske?). Till och med SÄPO skall ha kopplats in, osäkert på vilka grunder. Såvitt jag kan bedöma är sannolikheten minst lika stor för att branden exempelvis startat i moskéns kök som att någon tuttat på.

Eller också kanske församlingen helt enkelt behöver en ny och större moskélokal – då branden inträffade skall den gamla ha varit fullpackad med ett 70-tal människor. Över huvud taget förefaller församlingsbornas till synes öronbedövande tystnad minst sagt anmärkningsvärd.

untitled Spännande, osvenska aktiviteter pågår.

Kort tid efter branden i Eskilstuna påstås en moské i skånska Eslöv ha blivit utsatt för en möjlig mordbrand. På en bild i Expressen den 30 december syns spår av en trolig brand på ett begränsat område nedanför ett fönster. En imam får tillfälle att uttala hur fruktansvärt allt detta är. Kanske hoppas han på att bli ”kärleksbombad i likhet med muslimerna i Eskilstuna?

Återigen. I skrivande stund föreligger inga bevis för att vare sig den ena eller den andra församlingen blivit utsatt för mordbrand. Detta till skillnad från brandstation och polisstation i muslimtäta Malmö, som angripits utan att mig veterligt en enda ledande politiker eller samvetsöm ledarskribent uppmärksammat saken.

Ett otal uppbrända bilar på orter över hart när hela vårt avlånga land höjer ingen på ögonbrynen för längre. I stället bör man kanske likt Fredrik Reinfeldt om förövarna utbrista: ”Tack för att ni valde Sverige.” Tack för att ni är så härligt ”osvenska” och gör vårt hopplöst tråkiga samhälle så himla spännande!

Politiker och mediarepresentanter har ögonskenligen ett outsinligt behov av att framkalla spänningar i samhället. Men det får inte vara vilka spänningar som helst och definitivt inte vilka offer som helst. När Bollnäs kyrka i Hälsingland i augusti i år utsattes för islamistvänligt klotter var det bara den lilla lokalsajten helahalsingland.se som uppmärksammade händelsen:

http://www.helahalsingland.se/halsingland/bollnas/hatiskt-klotter-pa-kyrkan

Någon hade på kyrkan i stort format sprejat orden Die Mosul (Dö Mosul), en hänsyftning på att det folkmord på kristna som genomförs i den irakiska staden Mosul av den så kallade Islamiska staten (IS) inte riktigt räcker till. När sådant sker breder den stora tystnaden ut sig över våra politiker, medier och kyrkor.

untitled Jimmie Åkesson visade vid sitt senaste sommartal solidaritet med Mellanösterns kristna.

Med ett undantag. Mig veterligt är SDs Jimmie Åkesson – i sitt sommartal i Sölvesborg – den enda ledande politiker som uppmärksammat den blodiga förföljelsen av kristna i Mellanöstern. För detta fick han uppbära kritik av en statsvetare som heter Johan Hinnfors – sedan Åkesson uppmärksammat den islamistiska förföljelsen av kristna menade denne, att ”nu blir det svårt för SD att framställa sig själva som icke rasister”.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/statsvetare-om-akesson_3795366.svd

I Sverige råder en extrem oikofobi (skräck för det egna). Det så kallat svenska kan endast vara något positivt om det går att knyta till invandringen, eljest är svenskhet något efterblivet. Skall vi tro elittyckarna finns det ju strängt taget ingenting ”svenskt” (utom det rena barbariet, om vi får tro Reinfeldt) utan allt har hämtats utifrån.

Till på köpet har nämnde Reinfeldt förklarat att våra nationella gränser, som våra förfäder blött och dött för under hundratals år, är ”påhittade”. Sverige är enligt förre statsministern inte något som tillhör svenskarna utan invandrare från Tredje världen.

Jag skulle vilja påstå att Sverige genomlever en nationell psykos. Den dominerande vanföreställningen är att ingenting svenskt är bra men att allt som kommer utomlands ifrån är fint och gott. Islam är ”fredens religion”, trots att de gruvligaste grymheter som världen någonsin skådat sker med Koranen som förlaga.  Stämmer man inte in i dessa sinnessjuka mantran är man givetvis svårartad rasist, ja kanske rentav sverigedemokrat.

Den nyligen inträffade sexpartikuppen, då alliansväljarna plötsligt ställdes inför det faktum att deras röster den 14 september faktiskt hade varit röster på de rödgröna, demonstrerar att den tidigare så trygga västdemokratin Sverige håller på att knaka i alla fogar.

untitled Johan Hinnfors: rasistiskt måna om kristna i Irak.

Samtidigt som allianspolitikerna, med Reinfeldts efterträdare som M-ledare Anna Kinberg Batra i spetsen, hävdar att de på intet sätt ”förhåller sig till SD” gör de så konstant och utan uppehåll. Inget politiskt beslut eller taktisk manöver är för absurd om den anses missgynna SD.

Frågan är hur länge det kommer att vara tillåtet att rösta på ett parti som motsätter sig ohämmad invandring och hur länge det dröjer innan någon som knackar ned rader i stil med dem ni läser just nu kan komma att hämtas av SÄPO-folk i gryningen. Det orwellska årtalet 1984 inträffade inte bara för 30 år sedan – det är här och nu.

På  tal om SÄPOs befogenheter så kommer denna myndighet att från årsskiftet ställas direkt under regeringen. Det skulle teoretiskt kunna innebära, att SÄPO kan komma att storma SDs högkvarter om ett sådant dekret utgår från regeringen. Om detta har den ypperliga nyhetskanalen Granskning Sverige gjort ett inslag som kan avnjutas här:

https://www.youtube.com/watch?v=HipFM3ETDnc&feature=youtu.be

 

 

Dylan och Ibrahimovic hyllar sina länder

4 februari, 2014

http://www.youtube.com/watch?v=KlSn8Isv-3M&feature=youtu.be

Från politiskt korrekta kommentatorer har, för den som har spetsat öronen, kunnat höras ett nervöst sorl under senare tid. Populärmusik-ikonen Bob Dylan (egentligen Robert Zimmerman), född  i Duluth, Minnesota 1941, framträder nämligen på en reklamvideo som hade premiär i samband med sportfesten Superbowl nyligen som en förespråkare för amerikansk bilproduktion i allmänhet och för Chrysler i synnerhet.

images Världsartisten Dylan hyllar USA.

Efter den retoriska frågan i videons inledning ”Is there anythíng more American than America?”  (det är det självfallet inte) går Dylan vidare med budskapet, att biltillverkning är det mest amerikanska som finns: Tyskland må fortsätta brygga sitt öl, Schweiz tillverka sina klockor och Japan sätta ihop sina telefoner – men du bör låta den USA-baserade bilindustrin tillverka din bil.

Se länken överst!

Ungefär samtidigt har vår världsartist inom fotbollen, Zlatan Ibrahimovic, född i Malmö 1981,medverkat i en reklamfilm för Volvo som är minst lika patriotisk som Dylans amerikanska bilreklam. Länk här:

http://www.expressen.se/sport/fotboll/ligue-1/har-ar-zlatans-hypade-reklamfilm-med-volvo/

Tomas Karlsson, politisk redaktör på mitt husorgan Länstidningen i Södertälje, skriver i en ledartext dagens datum (4 februari 2014) att vi bör ”ratta bort från nationalismen” och förkasta Dylans och Ibrahimovics påstått nationalistiska budskap:

För så är det. Risken finns att fler gör som bilindustrin och slår an nationalistiska strängar enkom för att kunna sälja bättre och tjäna mer. Gå inte på det. Ökad nationalism och protektionism är inte vad världsekonomin behöver.

Det är till att vara hyperkänslig inför allt som ens avlägset kan förknippas med det vederstyggliga ordet ”nationalism”. Personligen känner jag mig dock rätt övertygad om att den globala ekonomin inte kommer att braka ihop för att Dylan och Ibrahimovic tycker det finns anledning att hylla sina respektive länder och deras bilar.

Det båda dessa personligheter har gemensamt är individualism och integritet. De följer inte nödvändigtvis de senaste trenderna vare sig i politiskt eller annat avseende. Dylan har alltid varit noga med att understryka, att han inte går att placera in i något fack. På 1960-talet hyllades han av vänstern på grund av att han skrev och framförde samhällsengagerade låtar till eget akustiskt ackompanjemang.

Hans texter är således mer att se som samtidskommentarer än politiska pamfletter. Upprördheten inom den doktrinära vänstern blev stor när Dylan först övergick till elektriskt komp och därefter började skriva religiöst färgade texter.

I Zlatans fall har hans ”svenskhet” stundom berörts i politiska kretsar och inte alltid på ett särskilt begåvat sätt. För mig räcker det gott med att han är född i Sverige och spelar i svenska landslaget. Jag anser därtill att han är en lysande representant för det moderna Sverige.

I anslutning till Volvo-videon har han sagt att han har gått med på att medverka som en hyllning till Sverige. Han reciterar även vår nationalsång ”Du gamla, du fria” med den lilla förändringen, att det är i Sverige han vill leva och dö, således ej i Norden som det heter i den officiella sångtexten. Det skall bli intressant att se om Zlatans variant får efterföljd!

untitled Världsartisten Ibrahimovic hyllar Sverige.

För att runda av så tycker jag det är anmärkningsvärt att som LTs Tomas Karlsson, som nog måste räknas som en av våra mer ängsligt politiskt korrekta ledarskribenter, dra slutsatsen att nationalismen är på frammarsch endast därför att ett par samtidsikoner visar sin fosterlandskärlek genom att medverka i bilreklam. Det är rentav rätt patetiskt och tyder på en närmast patologisk rädsla för allt som har att göra med kärleken till det egna landet.

I mina ögon är det uteslutande sunt och fullständigt normalt att älska och vörda sitt fosterland. Sedan kan det kanske anses pikant att Dylan är jude och Ibrahimovic av bosnisk-kroatisk börd. Jag är för övrigt en stor beundrare av båda dessa gudabenådade artister

Desperata åsikter kräver desperata invektiv

5 mars, 2012

”Underlivshögern”. Det är en term som åtminstone jag inte hört förut. Förrän Länstidningens (LT) i Södertälje politiske redaktör Tomas Karlsson använde den dagens datum (5/3 2012) i syfte att smutskasta mig och alla andra som värnar den traditionella familjen.

Karlsson.

Orsaken till Karlssons utfall var ett debattinlägg av mig samma dag betitlat ”Det desperata motståndet mot familjen”. Jag utgår i inlägget från en tidigare ledartext där Karlsson (29/2) tar ställning för att ensamstående kvinnor skall tillåtas bli mödrar genom artificiell insemination där sperman hämtas från en anonym donator.

Hela inlägget här:

http://lt.se/asikter/debatt/1.1568867-det-desperata-motstandet-mot-familjen

Karlssons rubrikvis framförda huvudargument är att ”Ensamstående kvinnor skall få bli mammor”. Fast det var ju inte riktigt det frågan gällde. I alla fall inte enbart. Frågan var i stället huruvida de ensamstående kvinnorna skulle få bli mammor genom klinisk insemination, och då blir saken givetvis inte riktigt lika enkel.

Karlssons ledarkommentar här:

http://lt.se/asikter/2.13341/1.1568853-underlivshogern-ar-unken

Själv menar jag att föreliggande förslag om att tillåta klinisk insemination för  ensamstående kvinnor är det senaste i raden av politiska initiativ som syftar till att underminera familjens ställning i samhället. Det är, för att återknyta till den av Karlsson myntade termen ”underlivshögern”, det politiska etablissemanget som vill rota i kvinnors underliv. Inte de som motstätter sig klinisk insemination för ensamma kvinnor!

Huxley.

Tomas Karlssons retorik är ett typiskt exempel på den välkända tekniken att göra svart till vitt och förvandla lögn till sanning. Desperata åsikter kräver desperata invektiv. Ty det är ju inte minoritetens vilja att främja familjens ställning som kan betecknas som desperat eller extrem, utan tvärtom den politiskt korrekta majoritetens strävan att upplösa familjeidealet genom att framställa det som mossigt och hopplöst förlegat.

De politiker, redaktörer och andra opinionsbildare som nu sällat sig till radikalfeministerna väljer alltså att gå vidare på den väg av social experimentlusta som lett till så svåra och överhängande problem i våra urbana ghettoenklaver. En gemensam nämnare för flertalet unga män som ägnar sig åt skadegörelse och annan form av småbrottslighet i utsatta områden runt om i vårt land är frånvaron av fäder som hade kunnat utgöra goda manliga förebilder.

Det här har redaktör Karlsson och hans meningsfränder helt och hållet missat. De tror felaktigt att det är en mänsklig rättighet att få barn även om de naturliga förutsättningarna inte finns för handen. Ty i ett genomsekulariserat samhälle där människan är alltings mått är det i så fall bara att genom långtgående människoexperiment ändra på naturen.

Finns det ingen man tillstädes är det bara att inseminera kvinnan på artificiell väg – häpp! Finns det inget tredje kön utöver män och kvinnor är det bara att tillskapa ett på konstgjord väg – häpp! Är man inte nöjd med könet på eller något annat hos det barn som ännu befinner sig i moderlivet är det bara att döda barnet – häpp!

Orwell.

Och allt detta sker under den heliga ”samhällsförändringens” eller det knappast mindre heliga ”framstegets” eller möjligen ”jämställdhetens” täckmantel. Jag tror knappast ens de kritiska samhällsskildrarna Aldous Huxley (1894-1963) med Brave New World (Du sköna nya värld) eller George Orwell (1903-50) med Nineteen Eighty-Four (1984) förutsåg den groteska utveckling som under deras samtid låg åtskilliga år i framtiden.

I den sköna, nya värld som våra vanligaste politiker samt deras hejaklacksledare såsom Tomas Karlsson förespråkar existerar inte längre familjen som samhällets grundsten. Där råder en extrem individualism och atomism där alla individens – särskilt om denna råkar vara av kvinnligt kön – infall och nycker måste tillgoses under förevändning att något annat bara är reaktionära floskler.

Vi befinner oss i ett samhälle där extremisterna sitter i högsätet och begagnar sitt problemformuleringsprivilegium – ett uttryck myntat av Lars Gustafsson i en bok från 1989 – till att med ett hänsynslöst bruk av rabiata invektiv göra svart till vitt och lögn till sanning.

Och bakom kulisserna applåderar Orwells Storebror förnöjt.