EP-valet: SD dubblar – L åker ur

Demoskop april 2019 inför valet till Europaparlamentet.

Expressen/Demoskops aprilmätning avseende väljarnas preferenser inför valet till Europaparlamentet (EP) den 26 maj visar dels att Sverigedemokraterna dubblar resultatet från EP-valet 2014, dels att Liberalerna tappar två tredjedelar av sitt stöd och riskerar åka ur parlamentet. https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/matning-l-aker-ut-sd-dubblar-sitt-stod/

Det Sverige-vänliga partiet ökar i mätningen med 9,6 procentenheter från 9,7 procent 2014 till 19,3 procent nu. ”Det är ju ett väldigt bra utgångsläge inför EU-valet naturligtvis”, citeras SD-ledaren Jimmie Åkesson. Onekligen är det så. Åkesson menar vidare att SDs förändrade strategi gentemot EU – från krav på svenskt uttåg till en vilja att förändra inifrån –  fått en ”oerhört bra respons”.

Jag är böjd att instämma. Det finns en vanföreställning om att det råder ett utbrett missnöje med den förändrade SD-strategin: SD skulle ha sålt sin själ för att bli rumsrent. Detta är dock just en vanföreställning. De som är missnöjda är ett relativt fåtal ultranationalister alternativt rättshaverister, av vilka några anslutit sig till lilleputtpartiet Alternativ för Sverige. De allra flesta sansade Sverige-vänner inser att den ändrade och mer konstruktiva strategin är av godo. Bättre att engagera sig i sakfrågor än att stånga pannan blodig.

SD fortsätter att skarpt kritisera Europeiska unionens överstatlighet men tar samtidigt fasta på EUs positiva drag såsom frihandel och andra former av positivt samarbete. Det tycks ha lönat sig om vi får tro den aktuella undersökningens resultat. Om denna utveckling fortsätter finns goda utsikter att SD får in sina fyra toppnamn i Europaparlamentet – Peter Lundgren, Jessica Stegrud, Charlie Weimers och Kristina Vinberg.

Det andra mest anmärkningsvärda med Demoskop-mätningen är Liberalernas fiasko. L fick i valet 2014 9,9 procent men halkar nu ner till katastrofala 3,3 procent. Vilket skulle medföra att partiet får tacka för sig i Europaparlamentet. Demoskops opinionschef Peter Santesson kommenterar: ”Siffran är särskilt uppseendeväckande eftersom EU-valen har varit Liberalernas starka gren.”

Den som följt det tidigare Folkpartiet liberalernas utveckling sedan namnbytet 2015 är dock knappast särskilt överraskad. Partiet har under den alltmer stirrige Jan Björklunds ledning blivit ett extremistparti, som på alla plan vill stärka EUs makt på bekostnad av den nationella självständigheten. Man behöver inte vara SD-sympatisör för att inse att detta inte är något som har ett brett stöd i folkdjupet.

Jimmie Åkessons SD och Ebba Busch Thors KD ökar mest en månad före EP-valet.

Det verkar nästan som om Liberalerna drivs av något slags dödslängtan. På detta tyder inte minst det faktum att L i sista momangen avlägsnade toppkandidaten Cecilia Wikström från förstaplatsen på listan till förmån för den i bredare kretsar totalt okända Karin Karlsbro. https://www.liberalerna.se/nyheter/karin-karlsbro-vald-till-toppkandidat-till-eu-valet/

Det parti som efter Sverigedemokraterna ökar mest är Kristdemokraterna: från 5,9 procent 2014 till 10,4 procent nu. Vilket givetvis är helt logiskt med tanke på KDs framgångar i övriga opinionsmätningar. Jag tillskriver KD-succén två starka, kompetenta och attraktiva kvinnor: partiledaren Ebba Busch Thor och toppkandidaten i EP-valet Sara Skyttedal.

Även Moderaterna, som inte direkt rosat marknaden i tidigare opinionsmätningar, kan glädja sig åt en ökning. Från 13,7 procent 2014 till 17,0 procent nu. Huruvida listettan, den före detta partisekreteraren Tomas Tobé, är en starkt bidragande orsak till framgången må väl vara osagt. I mina ögon ger dock Tobé ett kompetent och vettigt intryck.

Miljöpartiets 9,0 procent är visserligen mer än dubbelt så mycket som MP brukar få i de vanliga opinionsmätningarna men måste ändå ses som en besvikelse av partianhängarna, eftersom MP i senaste EP-valet noterades för hela 15,4 procent. Ändå fick toppkandidaten Alice Bah Kuhnke högsta förtroendet av alla partiernas toppnamn i en undersökning inför EP-valet nyligen. Tvåa i förtroendeligan var Moderaternas Tomas Tobé och trea Centerpartiets Fredrick Federley (de båda senare för övrigt homosexuella). https://www.expressen.se/nyheter/mps-revansch-alice-bah-kuhnke-i-topp-hos-valjarna/

Diskrepansen mellan MPs resultat i riksdagsrelaterade opinionsmätningar och denna EP-valsundersökning utgör en god illustration till att EU-valen är mer osäkra och kan ge spelrum för högst oväntade resultat. Dels är valdeltagandet betydligt mindre än i riksdagsvalen, dels är väljarna mindre partitrogna. Klassiska exempel på överraskningar är Junilistans succé med 14,4 procent 2004 (3 mandat), Piratpartiets 7,13 procent 2009 (2 mandat) samt Feministiskt initiativs 5,49 procent 2014 (1 mandat).

Glädjen var stor i Junilistan sedan partiet kommit in i EP 2004.

Samtliga åkte dock ur EP efter en mandatperiod. Nu tar jag förstås ut F!s utträde i förskott, men 1,0 procent nu och en tillbakagång med 4,49 procentenheter tyder inte precis på att partiet kommer att hanka sig kvar efter det kommande valet om precis en månad.

Största partiet i Demoskop-mätningen är Socialdemokraterna med 23,4 procent, en tillbakagång med 0,8 procentenheter sedan 2014.

 

Skyttedal, Lööf och regeringsuppgörelsen: en svensk quislings anatomi

Klåpare. Bedragare. Quislingar. Vi glömmer aldrig. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5VajPO/kd-topp-om-centern-quislingar

Verklighetsfrämmande utopisten Annie Lööf i Almedalen 2018. ”Kristersson Lööf ´18” står det på tröjan.

Orden tillhör Sara Skyttedal, kommunalråd för Kristdemokraterna i Linköping och toppkandidat inför det kommande valet till Europaparlamentet, efter Annie Lööfs besked om att Centerpartiet avser släppa fram Stefan Löfven som regeringsbildare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sara_Skyttedal

Ett antal godhetsapostlar, inklusive snart avgående (?) L-ledaren Jan Björklund, har riktat kritik mot att Skyttedal kallat centerpartisterna för ”quislingar”. Även KD-ledaren Ebba Busch Thor har menat att ordvalet i fråga är olämpligt. Såvitt jag kan se är dock Skyttedals omdöme fullt motiverat. Den internationella definitionen av ”quisling” är nämligen ”collaborator” och ”traitor” samt även ”rat”.

Således behöver ordet ”quisling”, vilket som bekant kommer av den norske nazistledaren Vidkun Quisling (1887-1945), inte med nödvändighet åsyfta en landsförrädare som samverkat med en främmande ockupationsmakt utan kan också användas för att beteckna en samarbetsperson och förrädare i en mer allmän mening. Och i fallet Lööf och övriga centerpartister som tillskyndat nu föreliggande regeringsuppgörelse kan det inte gärna ifrågasättas, att de uppträtt förrädiskt/svekfullt gentemot den borgerliga alliansen genom att samarbeta med den politiska fienden Socialdemokraterna.

Genom hela valrörelsen framträdde Annie Lööf jämte Ulf Kristersson (M) som en ledande förespråkare för en borgerlig alliansregering som det enda alternativet till den rödgröna regeringen Löfven. När hon deltog i politikerveckan i Almedalen i somras var hon iklädd en tröja med budskapet ”Kristersson Lööf ´18”. Lööf har gått så långt att hon tidigare lovat äta upp sin högra sko hellre än att bli ett stödhjul åt Socialdemokraterna.

När Lööf på den presskonferens under vilken hon tillkännagav Centerns beslut att släppa fram en S-ledd regering fick frågan från en journalist från Nyheter idag om det nu var dags att göra slag i saken och kalasa på skon, lämnade hon mötet utan att svara på frågan. Senare har hon emellertid låtit meddela, att Centern inte blivit ett stödhjul åt S och att måltiden ifråga därför inte är aktuell. Det är en tolkning Annie Lööf torde vara tämligen ensam om.

Hovmästaren Stefan Löfven sätter fram lämplig måltid till Annie Lööf.

Upphetsade centerpartier talar nu om det största liberala genombrottet i mannaminne i svensk politik. Det är till att ägna sig åt ett helt verklighetsfrämmande önsketänkande. Det som kommer att hända om uppgörelsen vinner burskap – när detta skrivs kan den stjälpas över ända om Vänsterpartiet säger nej – är med största sannolikhet att det tillsätts ett antal utredningar om de liberala punkter som C fått igenom i uppgörelsen.

Noga taget förutsätter 33 av de 73 punkterna i överenskommelsen utredningar, vilka givetvis kan dra ut på tiden i princip hur länge som helst och inte alls garanterar slutsatser som faller C och L på läppen. Sossemaskineriet vet hur en slipsten skall dras och kommer inte att ha några problem alls med att finta blåögda centerpartister och liberaler ändå upp på riksdagsläktaren.

Vad som är verkligt oroande är att uppgörelsen, av ”humanitära skäl” enligt Centerns Johanna Jönsson, öppnar upp för fler asylsökande. Det gör att vi av allt att döma står inför en ny migrantinvasion liknande den som vi utsattes för hösten 2015. https://www.expressen.se/nyheter/lofven-tvingades-backa-oppnar-for-fler-asylsokande/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Vad som framförallt drivit fram förhandenvarande regeringsuppgörelse, som även Liberalerna anslutit sig till, är framförallt Centerns och Liberalernas irrationella skräck för Sverigedemokraterna. I en diskussion mellan Moderaternas rättspolitiske talesman Tomas Tobé – en av Sveriges mest framträdande homosexuella politiker – och en centerföreträdare motiverade den senare uppgörelsen med, att det var viktigt att hålla ”extremnationalistiska” partier borta från inflytande.

Att Sverigedemokraterna skulle vara ”extremnationalitiskt” är dock en ren lögn. SD är ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund. Extremnationalister är sådana som tycker att SD är alldeles för mesiga och finns både till höger (nationalkonservativa Alternativ för Sverige och mindre alternativhöger-grupper) och till vänster (främst nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen).

Även Jan Björklund hos Liberalerna har motiverat stödet för Löfven och sosseriet med, att det absolut viktigaste i svensk politik är att hålla Sverigedemokraterna borta från varje form av inflytande alldeles oavsett hur många väljare partiet har stöd av. Detta har nämligen den förre majoren lovat sina båda kinesiskfödda adoptivsöner.

Vågar Jonas Sjöstedt ta på sig ansvaret att ge upphov till ett extraval?

Dock synes vare sig Centern eller Liberalerna ha några svårigheter att acceptera, att en eventuell S-MP-C-L-regering kommer att bli beroende av välvilligt stöd från ett parti med kommunistiska rötter med proletariatets diktatur på programmet. Förklara detta den som kan! https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/08/bjorklund-kan-bli-den-svenska-borgerlighetens-quisling/

Det kan vara en smaksak om det är Annie Lööf eller Jan Björklund som är den svenska borgerlighetens mest framträdande quisling. Lööf är emellertid en av de ledande politiker som givit uttryck för de mest extrema åsikterna. När Lööf i en intervju den 19 november 2014 fick frågan om hon kunde tänka sig en invandring omfattande 30 miljoner, svarade hon exempelvis: ”Ser inga problem med det.” Hon är vidare en varm beundrare av den nyliberale globalistikonen och miljardären George Soros, som genom en frikostig mecenatverksamhet arbetar med målsättningen att skapa en värld helt utan nationella gränser. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/14/det-maste-sagas-fanatikern-annie-loof-ar-en-fara-for-sverige/

I början av  Annie Lööfs tid som centerpartistisk partiledare lades inom partiet fram ett förslag till ett nytt visionärt program kallat Framtidsbygget. Här föreslogs bland annat fri invandring, möjligheter till månggifte, slopad skolplikt samt att Sverige skulle bli federalt. Historiskt sett var partiet under namnet Bondeförbundet sannolikt det riksdagsparti som mest betonade betydelsen av svensk och skandinavisk rasrenhet. Senare förde C under Thorbjörn Fälldins ledarskap en fanatisk kampanj för ett kärnkraftsfritt Sverige i ”bästa” utopistiska anda. Lööf har, tillsammans med de förvuxna skogsmullarna i MP, övertagit sysslan som utopismens främsta banerförare i svensk politik.https://tommyhansson.wordpress.com/2012/12/29/utopism-ar-tradition-hos-centern/

För att den blocköverskridande regeringssamarbetet skall kunna förverkligas krävs, som påtalats ovan, att Vänsterpartiet röstar för uppgörelsen i riksdagen onsdagen den 16 januari Sker inte det kan det bli extraval och Ulf Kristersson bli statsminister samtidigt som L och MP åker ur riksdagen. Allt hänger på om majoriteten i V och Jonas Sjöstedt kan ge avkall på sin egen vänsterpolitik, svälja alla de borgerligt betonade reformer som uppgörelsen innehåller och stå ut med att bli utan formellt inflytande. Går Sjöstedt med på detta inbjuder han till en svekdebatt som i värsta fall kan beröva honom partiledarskapet. Frågan är öppen.  https://samtiden.nu/2019/01/sveriges-maktigaste-just-nu-jonas-sjostedt-v/?fbclid=IwAR1Pd2aoTxlHjsADL-t0BRLRBIAgC_1DKF0PY37rDVNXO-7mM6kTBGTIs6Y

Att väljarna inte ser alldeles positivt på Annie Lööfs krumbuktande visas av att hon i en ny förtroendemätning från Demoskop endast får 23 procents förtroende; därmed passeras hon av SDs Jimmie Åkesson. Samtidigt seglar KDs Ebba Busch Thor upp som ledande i förtroendeligan tillsammans med Stefan Löfven. https://www.expressen.se/nyheter/storre-fortroende-for-jimmie-akesson-an-for-annie-loof/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Anna Kinberg Batra hade sannolikt blivit en kraftfullare borgerlig ledare än Ulf Kristersson.

Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur det hade sett ut om inte Anna Kinberg Batra hade blivit bortmanövrerad från positionen som moderatledare. Hon öppnade vid ett tillfälle för att lägga fram en gemensam borgerlig budget som kunde få stöd av SD i riksdagen och därmed fälla den rödgröna regeringen. Kinberg Batra skulle sannolikt allmänt sett också ha kunnat erbjuda såväl sitt eget parti som borgerligheten ett kraftfullare ledarskap än den svage Kristersson. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/19/kinberg-batra-skadar-ljuset-men-loof-hoppar-i-sang-med-lofven/

Fotnot: Sara Skyttedal deltog 2006 i tävlingen Fröken Sverige och nådde slutomgången. Hon kampanjade vidare för Republikanernas kandidat Mitt Romney i USAs presidentval 2012, vilket dock vanns av demokraten Barack Obama.

SD-tapp i mätningar – men när förvandlar M retorik till handling?

Media har på senaste tid gjort ett relativt stort nummer av att Sverigedemokraterna (SD) tappat i flera opinionsmätningar. Klart är att SD noteras för vikande siffror i de senaste tre mätningarna.

I Dagens Nyheter/Ipsos februarimätning, presenterad den 25 februari, får det Sverige-vänliga partiet 16,2 procent av de tillfrågades sympatier, vilket är en nedgång med 0,5 procentenheter jämfört med föregående mätning. Jämför man med samma instituts decembermätning blir tappet 2,7 procentenheter.

Således en tämligen substantiell tillbakagång. Den troligaste förklaringen till denna utveckling är att ett antal övriga partier, främst Moderaterna, i ljuset av asylkrisen övergått till en mer restriktiv hållning i denna i nuläget allt överskuggande fråga. http://www.dn.se/nyheter/politik/sverigedemokraternas-stadiga-uppgang-bruten/

Även i TV4/Novus februarimätning backar Sverigedemokraterna något – från 20,3 procent i januari till 19,3 procent. Hos Aftonbladet/Inizio antecknas SD för 20,9 procent, back med 1,3 procentenheter. Den obestridliga tillbakagången till trots rör det sig dock fortfarande om höga opinionssiffror, vilka kan jämföras med 12,9 procent i valet 2014 vilket var mer än en fördubbling jämfört med 2010 och ansågs vara en nästan osannolik framgång.

Det är ett faktum att många moderater varit i hög grad missnöjda med den svängdörrspolitik i immigrationsfrågan, men också den militära nedrustningspolitik, som infördes av Fredrik Reinfeldt och de så kallade nya Moderaterna. De gick därför över till SD. Nu när samma typ av väljare upplever att M-partiet skärpt till sig åtminstone när det gäller invandringen går de tillbaka till det gamla partiet.

 Svängdörrspolitikens tandempar: Fredrik Reinfeldt och Anna Kinberg Batra.

Moderaterna är det parti som överlag gått starkast i de senaste mätningarna, under det att de regeringsbärande Socialdemokraterna och Miljöpartiet är på tillbakgång. Socialdemokraterna, som till och med Göran Perssons statsministertid stod i viss särklass i svensk partipolitik, ansågs ha gjort ett katastrofval 2006 då partiet fick 35,0 procent av rösterna. Det innebar att man detroniserades av alliansregeringen med Reinfeldts parti i spetsen, vilket landade på 26,2 procent.

Sossarnas 35 procent (eller noga taget 34,99) 2006 var det sämsta valresultatet för partiet sedan 1914, då det under Hjalmar Brantings ledning blev rikets andra största parti med 36,4 procent av rösterna. Störst blev Arvid Lindmans Allmänna valmansförbundet (det vill säga högern) som blev marginellt större med 36,7 procents väljarstöd. 2010 skulle S komma tillbaka i stor stil, var det tänkt. Mona Sahlin visade sig emellertid inte vara någon större röstmagnet för sosseriet, som gick bakåt till 30,66 procent, medan Moderaterna avancerade framåt till 30,06 procent.

Och nu är S under statsminister Stefan Löfvens så kallade ledning på väg ner mot 20-procentsstrecket, samtidigt som också MP tappar mark och närmar sig det magiska 4 procent, fast så att säga från fel håll. Borgerligheten har i de senaste mätningarna passerat det rödgröna blocket.

 S-MP-regeringen allt mer skakig – men när får M ”tummen ur” och fäller den med SDs hjälp?

Det verkar nästan faktiskt som om Moderaterna nu går in för att vara mer sverigedemokratiska än vad originalet är. Senast i dag menade partisekreteraren Tomas Tobé på Expressen debatt att ”Sverige behöver en tillfällig flyktingpaus” och erkänner självkritiskt, att den tidigare förda politiken inte varit tillräcklig för att hantera problematiken med den väldiga asylanstormningen. http://www.expressen.se/debatt/sverige-behover-en-tillfallig-flyktingpaus/

Några dagar tidigare hade Moderaternas andre vice ordförande Elisabeth Svantesson dammat av ett SD-förslag från 2014 om obligatorisk samhällsorientering för nyanlända. Ett förslag som Moderaterna i allmänhet och Svantesson i synnerhet, i egenskap av tidigare arbetsmarknadsminister, emfatiskt motsatt sig! Så kan det gå till när eftertankens kranka blekhet gör sig påmind. http://www.expressen.se/nyheter/sd-forslag-fran-2014-fors-fram-igen–av-m/

Inte heller Sverigedemokraterna har förhållit sig passiva. Partiledaren Jimmie Åkesson gjorde nyligen ett utspel som gick ut på att det skulle bli möjligt att ta ifrån utlänningar svenska medborgarskap som erhållits på falska grunder. ”Medborgarskap”, ansåg Åkesson, ”är något som man förtjänar och något man inte kan ljuga sig till eller få på falska grunder. http://nyheter24.se/nyheter/politik/831982-sds-avbryta-medborgarskap-sd-sverigedemokrater-jimmie-akesson

Jimmie Åkesson utmanar nu Moderaterna att visa att de menar allvar med sin nyfunna, restriktiva immigrationspolitik. Det är en sak att göra populistiskt färgade utspel som får opinionssiffrorna att skjuta i höjden, en helt annan att visa att den påstådda ”omprövningen” är seriöst menad. Åkesson har varit öppen med att han gärna ser ett samarbete SD-M i syfte att få bort S-MP-regeringen, och många moderata kommunpolitiker är inne på samma linje.

 Jimmie Åkesson och SD utmanar M att förvandla retorik till handling.

Ledande M-politiker anförda av partiledaren Anna Kinberg Batra kör dock över ”gräsrötterna” och säger blankt nej till samarbete med det parti M stulit många av sina restriktiva invandringspolitiska förslag från. Samma Kinberg Batra som valdes in i partistyrelsen 2010 och då var en av dem som hjälpte till att utforma den reinfeldtska ”öppna era hjärtan”-politik som lett fram till den nuvarande asylkrisen.

Följden blir att den allt darrigare Löfven-Romson-ministären kan sitta kvar i ohotat bo med indirekt stöd av den moderata partiledaren,  trots att det var länge sedan Decemberöverenskommelsen (DÖ) övergavs.http://nyheteridag.se/kinberg-batra-kor-over-grasrotterna-blankt-nej-till-samarbete-med-sd/

Det är nog ingen djärv gissning att moderatväljarna med tiden kommer att tröttna på en tuff retorik som inte backas upp av konkret handling.

Det organiserade tiggeriet – ett försök till lägesbeskrivning

 Ett budskap som inte föll extremvänstern och godhetsmånglarna på läppen.

Inför EU-valet 2014 hade Sverigedemokraterna (SD) en mycket uppmärksammad affischkampanj i Stockholms tunnelbana med budskapet ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”.

För det fick vi sverigedemokrater ordentligt på skallen. Vänsterextremsajten Expo hävdade att vi, inklusive undertecknad som framförde samma budskap på sin blogg, ljög om att tiggeriet var organiserat. Dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag (FP) gjorde på regeringens hemsida och i andra sammanhang gällande, att påståendet var en ”främlingsfientlig myt”. En tecknare på vänsterflygeln jämförde tesen om det organiserade tiggeriet med den urbana myten om råttan i pizzan. Ja, så där höll det på.

Ändå hade Adrian Lucaci, platschef hos polisen i Skara, i en intervju i Skövde Nyheter ett år tidigare (den 22 maj 2013) talat om det från främst Rumänien importerade tiggeriet som en del i organiserad kriminell verksamhet. ”Tyvärr är det de öppna gränserna i EU som möjliggör detta”, citerades Lucaci: http://www.skovdenyheter.se/artikel/24767/polisen-tiggarna-ofta-del-av-kriminella-ligor

 Desinformation från vänster av tecknaren Max Gustafson. De av kriminella ligor utnyttjade och/eller hotade tiggarna Sorin i Malmö och Anna Maria i Södertälje håller nog inte med om budskapet.

När det nu gått ett år efter valet till EU-parlamentet har allt fler kommit till insikt om, att SD inte alls ljög om det organiserade tiggeriet. I ett inlägg på DN Debatt den 30 april 2015 krävde således moderaterna Beatrice Ask, ordförande i riksdagens justitieutskott, samt Tomas Tobé, partisekreterare, förbud för organiserat tiggeri. TV 4-programmet Kalla fakta visade vidare den 12 maj ett skakande reportage om tiggeriet och tiggarnas, ibland även kallade EU-migranter, utsatta situation.

TV 4-reportern pratade bland annat med den 21-årige romen Sorin Marian från Rumänien, som sade att han tvingades tigga utanför ett köpcentrum i Malmö varje dag och ge bort allt han får in. TV 4 Nyheterna uppgav att polisen fått in 20 anmälningar om organiserad människohandel i samband med tiggeri under de fyra första månaderna 2015.

Av en artikel i Expressen den 17 maj 2015 framgår att det organiserade tiggeriet i Gävleborg enligt polisen är på väg att bli ett allt allvarligare problem. Den grupp polisen bedrivit spaning på beräknas omsätta omkring 10 miljoner kronor:http://www.expressen.se/nyheter/polisens-spaning-visar-tiggeriet-ar-organiserat/

 Bussreklam från SD.

Lars Fredin, tillförordnad områdeschef hos polisen i Gävleborg, hävdar i Expressen-artikeln att det kunnat konstateras att samma personer skjutsar i väg tiggarna till deras platser varje morgon samt att människor samlar in pengar av tiggarna.

Det verkar alltså som om Sverigedemokraterna hade helt rätt om att en betydande del av tiggeriet är organiserat. Det rör sig om kriminella ligors omänskliga utnyttjande av utsatta människor, och vad som särskilt oroar mig är de allt yngre ansikten som kan ses bland tiggarna i gathörnen här i Södertälje. I ett stort reportage om tiggeriet i Södertälje i Länstidningen den 21 maj hävdar tiggerskan Anna-Maria, som tiggt utanför en butik i ett och ett halvt år:

Tiggeriet i Södertälje är på väg att förändras. Allt fler ensamkommande tiggare hotas och skräms i väg av en mer organiserad verksamhet.

Tyvärr tycks dock varken kommunledningen eller polisen vara särskilt intresserade av att göra något åt eländet.

Hela LT-reportaget här:http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2983667-tiggare-i-brak-om-platserna

 Många tiggare har vittnat om hot från ”tiggarbossar”.

Allt fler indikationer på att kanske inte allt, men utan tvivel en betydande del, av det till synes allt accelererande tiggeriet är organiserat av kriminella ligor kommer alltså fram. Ändå förekommer det att exempelvis högre polisbefäl kommer på, att ordningsmakten sannolikt inte får några guldstjärnor i kanten från den blödande-hjärtan-eliten genom att tala om kriminellt och organiserat tiggeri.

Då kan vi få se prov på sådana här artiklar där polisen dementerar tidigare uppgifter om organiserat tiggeri:http://www.expressen.se/nyheter/nu-backar-polisen–ar-inte-organiserat-tiggeri/ Jag tror vi kan ta ganska lätt på denna typ av skrajsna pudlar. Det har framkommit tillräckligt som klart och tydligt visar, att tiggeriet i stora delar ÄR organiserat.

Något som givetvis inte bekymrar dumvänstern det bittersta. För dess företrädare MÅSTE tiggeriet helt enkelt vara helt oorganiserat – annars får ju SD rätt och det kan inte tolereras: SD måste ha fel även om de bevisligen har rätt. Som när patologiske SD-hataren Anders Lindberg i Aftonbladet tjötar på om ”råttan i pizzan” (ett uttryck myntat av min gamle etnologilärare Bengt af Klintberg) :http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article20819696.ab

Även om nu tiggeriet för diskussionens skull rent teoretiskt icke skulle vara organiserat, måste det ju stå helt klart för alla tänkande människor att tiggeri – där någon sitter passivt i ett gathörn med en mugg framför sig – inte är någon människovärdig hantering. Detta stod helt klart för de av våra förfäder som förbjöd tiggeriet och gjorde det till en straffbar handling.

Den som bekymrar sig det minsta lilla om folkhälsan måste därtill med förfäran se på de kåkstäder och andra typer av primitivt boende under broar etcetera som de hitresta tiggarna ger upphov till. Eller det faktum att en del av tiggarklientelet uträttar sina naturbehov i exempelvis sandlådor, på trottoarer och i tunnelbanevagnar.

 Många tiggare har fattat posto utanför butiker. Som här utanför COOP i Södertälje centrum. Foto: Tommy Hansson

Vad en fortsatt ökning av tiggeriet i Sverige och andra europeiska länder kan leda till på längre sikt i folkhälsohänseende kan vi bara spekulera om, men jag känner mig rätt säker på att framtidsutsikerna inte är särskilt lysande.

Turbekulos (TBC), en dödlig sjukdom som vi länge trodde var utrotad på våra breddgrader, har ökat kraftigt i Sverige under en lång följd av år. I en artikel i Läkartidningen # 51-52 2010 med rubriceringen ”Tuberkulos i Somalia med konsekvenser i Sverige” fastslås att den ökade rörligheten över nationsgränserna oundvikligen leder till ökad frekvens av TBC:

I Sverige var nästan tbc utrotad mot slutet av förra århundradet. Men med senare års globalisering, invandring och flyktingmottagande har sjukdomen långsamt börjat öka igen.

Ett konkret exempel på relevansen i detta gavs för några dagar sedan, då det visade sig att tio barn och tre anställda vid en förskola i invandrartäta Örebro smittats av TBC.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=6170042

Jag ger absolut inte tiggarna skulden för den accelererande spridningen av den dödliga tuberkulosen i Sverige. Denna inleddes åtskilliga år innan tiggarinvasionen från främst Rumänien begynte för ett par år sedan. EUs öppna gränser i förening med Sveriges extremt släpphänta immigrationspolitik (”Öppna era hjärtan/och plånböcker/”, ”Tack för att ni valde Sverige”, ”Invandring berikar”, ja ni kan klyschorna) gör dock vårt land extremt sårbart för importerade sjukdomar.