Liten julbetraktelse

 

 Mina samlade julpynt: en fryntlig tomte, en lätt handikappad julbock, en minigran i plast och ett par gulliga julbarn i porslin. Foto: Tommy Hansson

Vad är det sämsta med julen?

Jag lägger min röst på de glädjeförstörare som muttrar om att du som kristen inte kan fira jul därför att a) Jesus inte alls föddes den 25 december utan någon annan tid på året; b) firandet av Jesu födelsedag slogs ihop med det hedniska midvinterblotet; c) julen mestadels är materialism, fylla, misshandel och annat elände.

Allt detta är sant eller åtminstone delvis sant. Det hindrar mig ändå inte från att fira julen, även om jag gör det på ett tämligen anspråkslöst sätt. En riktig julgran var det länge sedan jag hade, nöjer mig numera med en liten luggsliten plastgran som står i en gammal tom kaffeburk. Övrigt julpynt är ytterligt sparsamt.

Traditionell julmat brukar det dock bli i frikostiga mängder, vilket förstås inte är särskilt bra för figuren (i den mån jag fortfarande har någon). Nu har jag dock inte egenhändigt griljerat julskinkan på två år utan nöjt mig med att köpa en (halv) färdiggriljerad. Janssons frestelse och även gubbröra/käringröra brukar jag emellertid tillaga själv varje år, även vid andra tillfällen än på julen – mattraditionerna vid midsommar är ju exempelvis mycket lika dem vid juletid. I övrigt uppskattar jag bruna bönor, köttbullar, prinskorv, rotmos, julkorv, sill och lax för att ta några exempel.

Några öl och en god julsnaps hör naturligtvis också till, i år blev det norska Löitens. Diverse andra drycker också, icke minst irländsk whiskey. Enbärsdricka testade jag för första gången i dag vid den traditionella julmiddagen med barn och släktingar – det var en positiv upplevelse helt utan alkohol!

 Jesu födelse enligt en ikon.

Ärligt talat struntar jag i puristerna som tjatar om att Kristus föddes någonstans i höjd med lövhyddohögtiden på höstkanten eller att julskinka är ovärdig och oren föda därför att griskött inte är ”koscher”. Beträffande det sistnämnda vill jag erinra om, att grunden till att vi kristna inte väjer för – eller bör väja för – griskött är Petri syn på ett hustak i Caesarea: här uppenbarade Gud enligt Bibelns Apostlagärningarnas kapitel 10 för Jesu främste lärjunge Petrus att allt av Gud skapat var tjänligt som människoföda:

…alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar.

Julen är för mig en högtid fylld av glädje, givande och nödvändig återhämtning och laddande av batterierna inför det kommande året. Och självklart skall vi fira den i enlighet med den svenska traditionen, något som ingalunda innebär att julen skulle vara äktsvensk.

Dagens svenska kultur är inte densamma som rådde då våra förfäder hängde upp människor i träden till asagudarnas ära och slog ihjäl präster, munkar och nunnor på olika platser  i världen (ni har väl sett TV-serien ”Vikings”?). Den har fyllts på med en mängd impulser och intryck från när och fjärran fram till i dag, vilket inte stör mig det bittersta.

Jag är således väl medveten om att julgranen är hämtad från Tyskland och ej dök upp i Sverige förrän 1741, då familjen Wrede-Sparre placerade den i sitt hem i Stora Sundby i Södermanland. Vanlig i svenska slott och kojor blev den först i slutet på 1800-talet. Jultomten är en blandning av olika verkliga och mytiska figurer såsom det kristna helgonet Sankt Nikolaus och vår egen traditionella, småväxta gårdstomte.

 Jenny Nyström: Tomte med julbock.

Att jultomten fick den skepnad den har hos oss beror icke minst på nationalskalden Viktor Rydbergs (1828-95) dikt ”Tomten” och Jenny Nyströms (1854-1946) illustrationer därtill. På så sätt sammansmältes den  rätt argsinte gårdstomten, som kunde bli rejält förbannad om han inte fick sin rättmätiga julgröt av gårdsfolket, med den frodiga Sankt Nikolaus-gestalten (Santa Claus på engelska efter nederländska Sinterklaas).

Jag betraktar mig själv som kristen, men jag reflekterar sannolikt inte mer över julhelgens kristna budskap än gemene man. Julottan har jag inte besökt sedan jag i egenskap av medlem i Sankta Ragnhilds kyrkokör i Södertälje var så illa tvungen i början på 1980-talet.

Att reflektera över Kristus-gestalten är däremot något jag tycker att man kan och bör göra årets alla dagar, och de rätt många små ikonbilder jag har i mitt hem hjälper mig med det liksom min fars tummade konfirmationsbibel innehållande Nya testamentet och Psaltaren.

Till julens små glädjeämnen hör slutligen alla julhälsningar i form av julkort från vänner och släktingar, liksom numera även glada jultillrop via ”nätet”.

 Målningen ”Midvinterblot” av Carl Larsson. Uppsala hednatempel i bakgrunden.

 

Budgetmanglingen avklarad – nu väntar julefriden!

 

 Vice gruppledaren i fullmäktiges talarstol. Foto: Tommy Blomqvist

Så var den avklarad – budgetdebatten i Södertälje kommunfullmäktige (KF). Det kommunalpolitiska årets kulmen och samtidigt dess utan konkurrens mest krävande uppgift.

Nu väntar julefriden!

Årets upplaga blev den kortaste jag minns att jag upplevt under mina noga taget 13 år i lokalpolitiken i Södertälje. Från klockan 09.00 till 18.15. Jag tycker fullmäktiges nyvalde ordförande, den icke helt okontroversielle sossen Besim Aho, skötte sin syssla på ett utmärkt sätt. Det märks att han blivit varm i kläderna.

Tyvärr fick vi dock inte höra fullmäktiges ordförande avrunda med att läsa Viktor Rydbergs dikt ”Tomten”, som företräderskan Karin Östlund (S) brukade göra, men det får vi väl leva med.

Sedan jag blev nedpetad till platsen som vice gruppledare i höstas till förmån för min gode partibroder och vän Tommy Blomqvist, har jag sett fram emot att slippa att i alla lägen vara partiets röst utåt annat än i bemärkelsen som presstalesman.

Nu blev det inte så i gårdagens budgettillställning: ”Blomman” bad mig ta på mig uppgiften att föra Sverigedemokraternas talan även denna gång, eftersom han ännu inte känner sig riktigt varm i kläderna. Efter att ha kollat med kommunsekreterare Ola Schön om detta gick för sig och fått klartecken, anmälde vi alltså Tommy Hansson och inte namnen Blomqvist som talare under gruppledaromgången.

Jag ställer mig gärna i KFs talarstol och lägger fram SDs politik och gjorde så även denna gång, men någon född talare är jag knappast även om jag inte längre är särskilt nervös inför uppgiften. Känner mig definitivt mer bekväm i rollen som debattör i skrivandets form.

Som när jag senast i detta inlägg i Länstidningen, i anledning av senare tiders dubiösa skriverier, förklarar varför SD verkligen inte är några ”fascister”:

http://lt.se/asikter/debatt/1.2762970-sd-ar-inte-fascistiskt

Det framgick klart av årets budgetdebatt att tonen mot SD, numera med ganska imponerande nio mandat, hårdnat bland de rätt så uppskrämda så kallade sjuklöverpartierna. Efter min utläggning av partiets kommunalpolitiska prioriteringar begärde (tror jag) representanter från samtliga övriga partier replik. Jag betade av alla i tur och ordning och tror jag lyckades rätt väl med det.

 Vår läsvänliga och överskådliga budgetreservation. Foto: Tommy Hansson

Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) gav oss på käften för att vi inte ställde ordinarie gruppledaren på benen, emedan detta skulle vara ”att ta seden dit man kommer” – ett uttryck jag använde då jag diskuterade vår syn på assimilering och integration – när det gällde budgetdebatten. Jag svarade givetvis att detta inte är hugget i sten och att som sagt kommunsekreteraren givit klartecken för vice gruppledaren.

Lokaldraken Länstidningen gjorde ett stort nummer av att ”fel Tommy” – det vill säga eder förtrogne – förde SDs talan genom krigsrubriker och stor bildblaffa på förstasidan samt en sida inne i tidningen. Jag känner uppriktigt medlidande med LT som känner sig manade att slösa på trycksvärtan och bildutrymmet för en sådan onekligen försumbar sak:

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2763686-fel-tommy-forde-sd-s-talan-i-debatten

Patetiskt är ett passande ord i sammanhanget. Däremot fann inte tidningen anledning att ödsla ett enda ord på sakinnehållet i vår budgetreservation, som det ändock tagit ett antal möten, brainstormings och konsultationer att få fram. I stället klagades det än en gång på att vi inte heller i år framlagt något fullskaligt budgetförslag utan i stället valt att satsa på ett läsvänligt och överskådligt dokument, där våra prioriteringar och besparingar klart och tydligt framgår.

 ”Rookien” Jocke Hagström slår ett slag för trafiksäkerheten i allmänpolitiska debatten. Foto: Tommy Hansson

Naturligtvis togs inte heller med ett ord upp, att tre av våra KF-nykomlingar denna dag med den äran begick sina respektive debuter i fullmäktiges talarstol i den allmänpolitiska debatten: Beata Kuniewicz (utbildning, arbetsliv), Göran Lidman (äldreomsorg) samt Joachim Hagström (teknik). Själv talade jag i ämnena kultur och fritid, stadsbyggnad samt miljö.

Bland annat kunde jag konstatera att den icke lagstadgade kulturen stjäl resurser från kärnverksamheterna skola, vård och omsorg, men att satsning på traditionell svensk kultur/historia kan vara befogad; gav beröm för kommunens många spännande bostadsprojekt, exempelvis i Igelstaviken; betonade behovet av en ren och prydlig utemiljö samt att bevara stadens grönområden och parker i så orört skick som möjligt.

Våra största satsningar gör vi på skola, äldreomsorg och hemtjänst, yrkes- och vuxenutbildning och trygghetsskapande åtgärder. Vi väljer även att ge ett bidrag på 2 miljoner kronor till kommunens friluftsmuseum, Torekällberget, varav en halv miljon öronmärks för det unika Biologiska museet som speglar Östra Sörmlands djur- och växtliv.

 Vy från KF-salen under den politiska debatten. SDs besättning närmast kameran. Foto: Tommy Hansson

Det senare upprörde kultur- och fritidsnämndens ordförande Anna Bohman (S), som med sedvanligt ordsvall i pressat tonläge tyckte det var alldeles förfärligt att vilja satsa pengar på bevarandet av så mycket svenskhet. Tja, vad skall man svara på det? Kanske att SD gillar Sverige och gärna satsar på svensk kultur. Inte mer med det.

I dag är det åtta dagar kvar till julafton och det börjar bli hög tid att skriva julkort till dem som gjort sig förtjänta av att få några. På torsdag väntar SD Södertälje/Nykvarns julbord. I dag tänkte jag helt skamlöst ta det väldigt lugnt, med undantag då för den här skrivinsatsen!