Posted tagged ‘top secret’

Om att vara öppenhjärtig

30 juni, 2013

Jag är en sammansatt person. Vilket givetvis inte är något unikt för mig, det gäller nog de allra flesta av oss. I barn- och ungdomen liksom långt upp i mogen ålder var jag närmast plågsamt blyg, icke minst i relationerna med det täcka könet. Blev ofta mobbad som mindre. Märkligt då att jag valt att ägna mig åt journalistik och politik, kan man tycka.

Mina val av yrken  och intressen tror jag speglar det paradoxala i min natur. Å ena sidan en djupt reserverad sida, å andra sidan en vilja till öppenhet och att nå ut till omvärlden. I likhet med den romerska guden Janus har jag måhända två ansikten. I och med att jag valt att ägna mig åt saker där det är ett kardinalfel att vara inbunden och tillbakadragen – främst i detta sammanhang således journalistik och politik – har jag hela tiden tvingats att gå utanför mina begränsningar. Jag tror det varit lyckligt för min personliga utveckling.

17127_janusMynt med den romerske guden Janus och dennes två ansikten.

Därtill är jag, bakom den kanske ibland tämligen otillgängliga fasaden, en utpräglad känslomänniska. Jag känner mycket för såväl personer som ämnen, intressen, länder, platser etcetera.  Det kan vara både positiva och negativa känslor. Lätt till tårar av både glädje och sorg. Vacker musik lämnar mig aldrig oberörd.

Alla paradoxer som finns i min personlighet gör att det ibland känns som om ett krig pågår i mitt inre. Tyvärr är det inte alltid den godartade sidan som vinner, även om det är min ständiga målsättning. Jag vill på det personliga planet vara snäll, god, förstående, kärleksfull och saktmodig. Ibland slutar det dock med att jag i stället ter mig elak, dömande och snar till vrede, ty det är ju inte alltid, rätt eller fel, man upplever att ens goda vilja uppskattas efter förtjänst. Ibland blir man bara så bottenlöst besviken på människor man hoppats så mycket på. Förhoppningsvis lär jag mig dock något för varje sådant utbrott – ibland har vi kanske orättvist stora förhoppningar på våra medmänniskor.

För en debattör och politiker är det en annan måttstock som gäller. Då är det inte alltid möjligt att vara så särdeles snäll och välartad. Då är det en kardinaldygd att slå ner på svagheten i motståndarnas argument i både tal och skrift. Gäller det att beskriva omänskliga ideologier som kommunism, nazism och islamism kan det givetvis inte finnas särskilt mycket utrymme för välvilja, även om det aldrig är fel att komma till insikt och förståelse om hur människor kan tro på sådant elände.

Som skribent och debattör är jag ofta nog giftig, kritisk och raljerande. Det är inget jag ber om ursäkt för. Dock blir jag olycklig när jag märker att detta i enstaka fall spiller över på mina personliga relationer. Kalla det yrkesskada eller något annat. Jag har på det privata relationsplanet yttrat somligt som inte borde ha sagts eller skrivits. Det är då jag kan förbanna min formuleringsförmåga. Till mitt försvar måste jag dock skynda mig anföra, att jag alltid bett om förlåtelse när så skett (sedan är det förstås upp till den berör att acceptera eller förkasta min ursäkt).

De sociala medierna öppnar oanade möjligheter att nå ut till människor man annars aldrig haft en aning om att de existerade. Det innebär också, för den som vill, möjligheter att vara ohämmat öppenhjärtig eller i värsta fall exhibitionistisk. För mig personligen har detta, det vågar jag nog påstå, inneburit en revolution. Det har blivit många nya vänner och sympatisörer men säkert också fiender.

Privat välkomnar jag de nya mediernas möjligheter att vara öppen om min person; om det jag tycker, tänker, tror och känner. Det har berikat mig som människa och jag tror också detta gjort mig till en bättre medmänniska. Jag har insett att jag inte har särskilt mycket att dölja eller förlora på att vara öppen. Tvärtom – varför sätta sitt ljus under skäppan? Oavsett vad andra än må tro eller mena sig veta har jag inga skräckinjagande skelett i garderoben, som skulle medföra personlig katastrof i fall de skramlade ur sina gömställen. De eventuella skandaler som omgett min tillvaro finns redan utlagda på nätet till allmänt beskådande.

topsecret_175895226

Länge var jag en rätt tillknäppt person som var rädd för att göra bort mig och låta det bli allmänt känt vad jag var för typ egentligen. Detta medförde betydande obehag. Så icke längre. Jag är den jag är och det känns faktiskt befriande att också låta andra få veta det.  Hos mig finns inte längre särskilt mycket som är top secret. Fast det är klart, jag skriver inte vad som helst. Vissa ting får förbli en sak mellan mig och min Skapare. Icke minst av omtanke gentemot andra.