SD avancerar på bred front ”i halvtid”

SD störst med 25,2 procent hos Yougov/Metro. Inte lika roligt för Ebba Busch Thors KD som hamnar under riksdagsspärren för tredje mätningen i följd med ynka 2,9 procent.

Sverigedemokraterna (SD) avancerar på bred front i väljaropinionen när nu halva mandatperioden förlupit. På annat sätt kan inte utfallet i de tre senaste mätningarna när detta nedtecknas tolkas. Partiet förefaller ha stabiliserat sig runt 20-25 procent och får i två av de tre mätningarna ungefär dubbelt så många sympatisörer som valet för jämnt två år sedan resulterade i. Samtidigt är SD i dessa båda mätningar störst av samtliga partier.

Allra bäst går  det sverigevänliga partiet i Yougov/Metros mätning, som presenterades den 21 september: 25,2 procent jämfört med 24,8 månaden innan. Det gör SD klart störst med Socialdemokraterna på andra plats på 23,2 procent (22,9) och Moderaterna på tredje med 23,0 (23,6) procent. Allianspartierna blir störst med 37,o procent jämfört med 34,2 procent för de rödgröna.  http://www.metro.se/nyheter/yougov-kd-ligger-under-sparren-for-tredje-matningen-i-rad/EVHpiu!YZ9p2qAt2NCUo/

Vardera blocket har ett parti som faller under riksdagsspärren: Kristdemokraterna på 2,9 och Miljöpartiet på 3,9 procent. För KD är det tredje mätningen i rad i aktuellt institut som partiet misslyckas med att nå de magiska 4 procenten, och läget börjar te sig riktigt prekärt för Ebba Busch Thors parti. KD har svårt att hitta en egen stabil linje utan varvar exempelvis Pride-vänlighet med konservativt betonade utspel.

Ännu värre ter sig läget för MP, som nu för femte Yougov-mätningen i rad får finna sig i att missa riksdagsspärren. Väljarna tycks ha insett att partiets totalt orealistiska miljöflum och immigrationsextremism inte förmår bidra med något som helst vettigt till den svenska politiken. Då hjälper det föga att partiet lämpat tidigare språkröret Åsa Romson med alla sina pinsamheter över bord till förmån för något mer sansade Isabella Lövin.

Foliehattsfeminism imponerar inte på väljarna.

Feministiskt initiativ backar från 3,3 procent i augustimätningen till 2,6 i september. Foliehattsfeminismen har glädjande nog uppenbara svårigheter att göra sig gällande i väljaropinionen!

Yougovs mätning bygger på intervjuer med 1523 personer ur en webbpanel.

Störst blir Sverigedemokraterna även i Sentio/Nyheter idags septemberundersökning offentliggjord den 19 september. 24,5 procent är en uppgång med 1 procentenhet sedan augusti och ett brott mot den svagt nedåtgående tendensen hos det norska institutet, som var det institut som bäst av alla lyckades pricka SD-framgången i 2014 års val. Ner till näst bästa parti, Socialdemokraterna, är det tämligen bastanta 3 procentenheter.http://nyheteridag.se/nu-okar-sd-igen-storsta-parti-med-marginal-i-sentio/

Även hos Sentio/Nyheter idag blir allianspartierna störst om än inte med samma marginal som hos Yougov/Metro: 35,5 mot 34,9 procent. Dessa siffror ljuger dock något, eftersom Kristdemokraterna noterar ett bottennapp med 2,8 procent och därmed skulle missa riksdagen. Därmed är KD dryga tio gånger mindre än de trenne i topp. Aktuell undersökning bekräftar även Liberalernas svårigheter, som inte direkt ter sig mindre med splittringen i partitoppen från vilken Birgitta Ohlsson nu tvingats göra sorti – 4,9 procent framkallar inga glädjerus hos hårt prövade (social)liberaler.

MP klarar riksdagsspärren hos Sentio/Nyheter idag. Partiets vånda kvarstår dock.

På SVMP-sidan lyckas Miljöpartiet faktiskt kravla sig över riksdagsspärren med 4,8 procent, att jämföra med 3,5 i augustimätningen. Vänsterpartiet gör habilt ifrån sig hos Sentio med 8,6 procent av sympatierna, vilket ändå är en nedgång jämfört med augustis exceptionella 10,9.

Feministiskt initiativ antecknas för 2,8 procent, ett marginellt avancemang, medan ”övriga” (läs: Piratpartiet) får jämnt en procent.

Sentio-mätningen baseras på  intervjuer med 1020 personer ur en webbpanel.

I den tredje här refererade väljarundersökningen, IPSOS/Dagens Nyheters septembermätning av den 21 september, kan SD glädja sig åt tangerat bästaresultat någonsin med 19 procent av väljaropinionen. Det meddelas att institutet i fråga har använt sig av en ny mätmetod som gör att decimalerna försvinner, vad det nu skall vara bra för. Sajten status.st, som redovisar SDs alla resultat, anger dock 18,6 procent.http://www.dn.se/nyheter/sverige/dnipsos-moderaterna-har-svart-att-ta-valjare-fran-sd/

Enligt IPSOS-undersökningen är Sverigedemokraterna landets tredje största parti. Allra störst är sossarna med 26 procent följda av Moderaterna på 24. De båda  dödsföraktande lindansarpartierna MP respektive KD landar båda på 4 procent. I den här mätningen är det borgerliga blocket störst med sammanlagt 41 procent mot 37 för ”svamparna”.

Lämplig dryck för ”liberaler” efter IPSOS-mätningen?

Det forna Folkpartiet, det vill säga Liberalerna, har väl knappast anledning att korka upp några champagnekorkar som en följd av IPSOS-siffrorna, men 6 procent är ju i alla fall aningen bättre än 2 gånger 4,9. L kanske för att fira litet lagom kan köra ett hyggligt ”vanligt” mousserande vin i stället, testa gärna billiga men prisvärda Törley från Ungern (partiets nykterhetsfalang får väl beställa in sockerdricka).

Det är hos IPSOS som Centerpartiet noteras för bästa septembersiffrorna med 7 procent. Mätningen bekräftar också att Moderaterna, trots aktningsvärda försök, har klara svårigheter med att få över SD-väljare till sitt parti. Av naturliga skäl, skulle jag vilja påstå. Ingen SD-sympatisör kommer någonsin att glömma Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-extremism eller det märkliga, politiskt närmast suicidala, utspelet att Sverige tillhör invandrarna.https://www.youtube.com/watch?v=d5pPmcYUHVU

Gudrun Schymans frejdade feminister i F! får nöja sig med 2 procent i den här undersökningen.

IPSOS har intervjuat 1727 personer både telefonledes och digitalt.

Pavel Gamov (SD) gläds åt senaste tidens framgångar för det sverigevänliga alternativet i svensk partipolitik.

Man bör naturligtvis fråga sig vad SD-framgångarna beror på. Partiets unge riksdagsrepresentant Pavel Gamov från Uppsala gör dessa relevanta reflektioner i Nyheter idag:

Trots att andra partier försökt närma sig vår politik på senare tid ser väljarna att vi är originalet. /…/ SD ökar som mest i valrörelserna, så att  vi nu går in i andra halvlek av mandatperioden med detta utgångsläge bådar gott för våra chanser att bli största parti med råge 2018.

Jag skulle vilja tillägga att många väljare som är hjärtinnerligen utleda på Löfven-regeringen – förmodligen Sveriges mest inkompetenta någonsin – helt säkert känner en betydande frustration över allianspartiernas totala ovilja att fälla den rödgröna ministären. M-kaptenen Anna Kinberg Batra och övriga borgerliga ledare kan vara nog så giftiga mot Löfven och kompani, men när det kommer till kritan låter de sossarna och miljönissarna fortsätta ”regera”.

Ingen SD-sympatisör kommer att glömma Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-politik.

Sverigedemokraterna går således på i de så kallade ullstrumporna. Osvuret är väl som alltid bäst men det är onekligen svårt att, särskilt i ljuset av den pågående politiska och sociala utvecklingen, se att den sverigevänliga framgångstrenden helt plötsligt skulle komma av sig och förbytas i sin motsats. På vänsterkanten gör vissa obotliga optimister dock allt för att besvärja verkligheten.

Ta således gärna del av den notoriske Göran Greiders spekulationer i föreliggande krönika i Metro, där chefredaktören och poeten tittar i sin kristallkula och förutspår att SD sannolikt kommer att få under tio procent i det kommande valet: http://www.metro.se/kolumner/goran-greider-dags-att-slappa-ut-luften-ur-sverigedemokraterna/EVHpis!SUJIsZwCsTNHY/

Minns detta och jämför om två år Greiders förutsägelser med det då aktuella valresultatet. Får han rätt, ja då lovar jag lägga ner mina försök inom den partipolitiska analysens domäner!

Rasism är alltid oacceptabelt

Jag hade i min vildaste fantasi inte kunnat föreställa mig att mitt blogginlägg om att sverigedemokrater bör hålla sig borta från vad jag kallade ”crackpotnationalister” skulle orsaka så starka reaktioner. Att personer av nämnda övertygelse skulle reagera surt förstod jag naturligtvis, men å andra sidan är mina åsikter i frågan väl kända sedan tidigare.

Vad som orsakat mest uppståndelse är uppenbarligen några meningar om, att SDare bör tänka till innan man bestämmer sig för att säga eller göra något som kan uppfattas som rasistiskt eller vad Expo kan tolka som rasistiskt. Andemeningen var att vi sverigedemokrater inte bör bjuda Expo och andra med ett ”gott öga” till vårt parti på rena självmål. Till den ändan angav jag fem exempel på nyligen timade, tvivelaktiga göranden och låtanden från sverigedemokrater. 

Expo – Djävulen själv?

Tydligen har riksdagsman Thoralf Alfsson – som jag för övrigt anser vara en utmärkt person som jag på intet sätt har något otalt med – reagerat över mitt inlägg men även över partiledningens beslut att granska, och i något fall utesluta, partimedlemmar som exempelvis uttryckt sig negativt om så kallad rasblandning och liknande. Jag underströk i mitt inlägg att jag personligen inte är ute efter att hänga ut, brännmärka eller utesluta någon.

Däremot anser jag att det är partiledningens skyldighet att granska tveksamma uttalanden eller handlingar utförda av sverigedemokratiska partimedlemmar om och när sådana kommer till partiledningens kännedom. Vare sig detta sker genom den famösa publikationen Expo eller ej.

Jag blev faktiskt uppringd av en medarbetare i just Expo tidigare i dag i anledning av Alfssons ställningstagande (resultatet av den korta intervjun framgår av länken nedan). Dessutom blev jag korrekt citerad, vilket möjligen förvånar några av dem som utgår ifrån att Expo i princip är Djävulen själv. Själv upplever jag mig ha en betydligt mer avslappnad inställning till denna publikation.

http://expo.se/2011/uteslutning-av-rasister-uppror-sd-riksdagsledamot_3965.html

Vad jag har att anmärka på i texten till ovanstående länk är meningen som talar om, att jag anser att personerna bakom de av mig listade exemplen inte borde vara med i partiet. Sanningen är att jag inte tar ställning i den frågan, utan  med varm hand låter partiledningen ta hand om den. Däremot är det alldeles rätt att man granskar dessa och andra liknande exempel.

Jag är rätt säker på att bara det faktum att jag svarar på frågor från Expos sida upprör några partikolleger som menar, att man bör lägga på luren så fort någon från det hållet hör av sig.

Eftersom jag själv faktiskt är yrkesutövande journalist och har riklig erfarenhet från umgänge med media att falla tillbaka på, anser jag mig dock  ha tillräckligt på fötter för att prata med vem jag vill enligt gottfinnande, men detta är något envar partimedlem måste avgöra själv. Känner man sig osäker har man givetvis full frihet att avstå och gör förmodligen bäst i att så göra.

Jag har genom åren skrivit en mängd kritiska saker om Expo, som jag anser vara en oerhört ensidig publikation som sannolikt fått rasism på hjärnan. Sålunda har jag i ett tidigare blogginlägg kallat Expos grundare, den megaöverskattade Stieg Larsson, för ”en varböld i Mediasverige”. Vidare har jag påtalat att tidningen genom åren haft medarbetare som varit dömda brottslingar (och möjligen fortfarande har det).

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/02/11/stieg-larsson-en-varbold-i-mediasverige/

Jag anser med andra ord inte alls att allting som Expo kallar ”rasism” är det. Exempelvis att lyfta fram invandrares överrepresentation när det gäller organiserad brottslighet eller överfallsvåldtäkter, för att ta ett par ofta diskuterade exempel. Detta är, som alla borde veta, inte uttryck för rasism utan endast en sakupplysning.

Crackpotnationalist?

Men: Expo är, oavsett hur illa vi än må tycka om denna företeelse, ett i sinnevärlden etablerat faktum. Expo försvinner inte eller upphör att vara a pain in the ass bara därför att vi slänger på luren när en journalist därifrån behagar ringa. Att förhålla sig till Expo är därför ett måste, och mitt eget förhållningssätt har jag redogjort för ovan.

Att orera om så kallad rasblandning eller tala om Afrikas svarta befolkning som ”en oförmögen massa” är emellertid exempel på rasism hur man än vrider och vänder på saker och ting och som sådant alltid oacceptabelt. Crackpotnationalisterna förespråkar med sin neanderthala inställning helt ogenerat sådan rasism, och det är bland annat just därför vi sverigedemokrater måste ta avstånd från den; att kalla crackpottorna för ”neanderthalare” är vid närmare eftertanke synnerligen ojuste mot de senare.

Neanderthalare?

SD är ju för en öppen svenskhet oavsett ursprung eller hudfärg vilket utesluter en rasistisk inställning, och detta alldeles oavsett Expos roll i sammanhanget. Den dag SD omprövar denna öppna svenskhet – vilket jag inte har någon anledning tro kommer att ske – omprövar jag också mitt medlemskap och engagemang i SD.

Uppmärksamheten kring mitt blogginlägg ledde slutligen, glädjande nog, till att ”Tommy Hanssons Blogg” tog sig upp till tionde plats på WordPress lista över den aktuella dagens toppbloggar:

http://botd.wordpress.com/top-posts/?lang=sv

Tack, alla ni – kritiker som supportrar – som gjorde detta möjligt: nu går jag och inhandlar en flaska champagne för att fira (nåja, en Törley för runt femtilappen har man väl i alla fall råd med)!