Regeringen håller ”terrorsamtal” – håller själv terrorister under armarna

Aktiviteter under de så kallade terrorsamtalen enligt Jens Ganman.

Den S-ledda regeringen – det vill säga runt 25 procents socialdemokrati och 3,5 procents miljöpartism – har hållit så kallade terrorsamtal i kölvattnet av den uzbekiske IS-terroristen Rakhmat Akilovs islamistiska lastbilsmassaker på Drottninggatan i Stockholm den 7 april. https://samtiden.nu/2017/04/terrorsamtal-pagar-utan-sd-som-hela-tiden-haft-forslag/

Litet drastiskt skulle man kunna säga att de rödgrönas ”nationella samling” kring terrorhotet mot vårt land omfattar endast cirka 65 procent av landets befolkning, eftersom de väljare som sympatiserar med Sverigedemokraterna (SD) respektive Vänsterpartiet (V) lämnas utan inflytande. Nämnda partier anses nämligen inte tillräckligt rumsrena och fina för att få delta i överläggningarna om hur rikets säkerhet bäst skall värnas.

Detta trots att SD under en lång följd av år varnat för hotet från islamismen/jihadismen vilken kunnat rota sig i landet till följd av en exempellöst tanklös massinvandringspolitik vars kritiker demoniserats och marginaliserats. 2009 varnade SD-ledaren Jimmie Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet för det hot mot vårt samhälle som den muslimska massinvandringen de facto utgör: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab

Taimour Abdulwahab lyckades bara oskadliggöra sig själv.

Året efter Åkessons debattinlägg försökte en 29-årig islamistisk terrorist baserad i Tranås som hette Taimour Abdulwahab begå massmord på Bryggargatan i centrala Stockholm men lyckades dessbättre bara spränga sig själv i luften. Jag förutsåg i en bloggtext att det skulle komma mera och tyvärr blev jag sannspådd, även om det tog sju år. https://tommyhansson.wordpress.com/2010/12/15/det-var-bara-en-tidsfraga/

Vår spillra till statsminister Stefan Löfven, vars utsända i FN nyligen röstat in Saudiarabien i FNs kvinnokommission (CSW), och desinformationsminister Anders Ygeman sitter alltså och diskuterar bland annat förslag som SD fört fram i åratal i syfte att komma till rätta med terrorhotet.

Som att kriminalisera samröre med terrorstämplade organisationer som Islamiska staten och al-Qaida. En sådan lagstiftning finns redan i Norge. Som att aktivt uppspåra och utvisa personer som vistas i landet utan uppehållstillstånd. Som att låta Säkerhetspolisen (SÄPO) och inte Migrationsverket ha sista ordet beträffande vilka personer som skall betraktas som säkerhetsrisker.

Efter krigsslutet ansågs medlemskap i det nazityska Schutzstaffeln (SS) vara kriminellt. På bilden en enhet ur Waffen-SS.

I Nürnbergrättegången mot nationalsocialistiska krigsförbrytare 1946 betraktades det som ett brott att ha tillhört svårt belastade grupperingar såsom Schutzstaffeln (SS) och Sturmabteilung (SA). Jag ser det som ofrånkomligt och självklart att till exempel samröre med IS kriminaliseras. Att så ej redan skett måste anses som helt absurt.

Egentligen är det lika absurt att Socialdemokraterna själva tillåts delta i viktiga samtal om terrorism och rikets säkerhet. De borde vara diskvalificerade på grund av sitt mångåriga stöd till den palestinaarabiska terrorn riktad mot den judiska staten Israel, en politik som initierades av överklassantisemiten Olof Palme.

Samtidigt som Stefan Löfven, Anders Ygeman och Margot Wallström talar med darr på stämman om att skydda befolkningen mot islamistisk terrorism kan sosseriets ”kära systerparti”, det monumentalt korrupta Fatah, fortsätta planera sin aldrig sinande terrorverksamhet mot Israel och oskyldiga judar i godan ro med stöd av den rödgröna regeringens miljardbistånd. Genom samma bistånd garanteras löner till i Israel dömda och fängslade palestinaarabiska mördare. https://www.svd.se/lofven-maste-tala-klarsprak-med-abbas

Den Palestinska myndighetens fejkpresident Mahmoud Abbas: ”Vi välkomnar varje blodsdroppe som spills i Jerusalem.”

Mer om den palestinaarabiska terrorfilosofins nazistiska rötter här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/08/islam-och-nazismen-mullaskolan-i-dresden-stormuftin-och-arafat/

Det är en märklig värld vi lever i.

Svarta fredagen: islamistterrorn slår till – Sverige på tur?

Översiktsbilder över terrorplatserna. Längst till vänster anläggningen i sydöstra Frankrike, i mitten shiamoskén i Kuwait City där attacken ägde rum cirka två timmar efter den i Frankrike; längst till höger hotellet i Sousse där den sista terrorattacken ”Den svarta fredagen” ägde rum. Allt detta skedde parallellt med att IS-styrkor massakrerade människor i Kobane. Källa: New York Times

Inom loppet av några timmar fredagen den 26 juni slog terrorister med anknytning till den så kallade Islamiska staten (IS/ISIS/ISIL/DAESH) till på tre skilda kontinenter och mördade drivor av människor och sårade ännu många fler: Frankrike, Kuwait och Tunisien:

http://www.nytimes.com/2015/06/27/world/middleeast/terror-attacks-france-tunisia-kuwait.html

Ungefär samtidigt genomförde samma IS en truppoffensiv mot staden Kobane vid den turkiska gränsen i Syrien och massakrerade cirka 160 män, kvinnor och barn med sedvanlig grymhet. De slogs dock tillbaka av kurdiska styrkor vilka snart kunde återta staden. Det är med allt fog nämnda fredag nu går under beteckningen ”Svarta fredagen”.

 Den här makabra synen mötte tillkallad polis vid den drabbade anläggningen utanför Lyon.

* På en plats mellan Lyon och Grenoble, Saint-Quentin Fallavier i sydöstra Frankrike, angreps på fredagsmorgonen en amerikanskägd gasfabrik. Ett fordon med två personer i körde rätt in i anläggningen varvid två personer skadades. En av terroristerna uppges ha gripits av polis. En explosion hördes vid tiotiden och ett avhugget manshuvud samt en flagga med arabisk text hittades av polis på ett stängsel på platsen, liksom huvudets kropp.

* Minst 39 personer dödades och ännu fler sårades i anslutning till badortshotellet Imperial Marhaba i Sousse vid Tunisiens medelhavskust. Följande en explosion hördes ihållande automateld från en person, en Abu Yanya Qayra-wani, med anknytning till IS som sköts till döds av säkerhetsstyrkor.

 Mannen som enligt IS skall ha utfört terrordådet i Sousse.

Det befaras att dådet kommer att lamslå den tunisiska turistnäringen, som är avgörande för landets ekonomi. Tunisien gick en gång i bräschen för den så kallade Arabiska våren och är alltjämt relativt demokratiskt.

* På fredagen slog även en självmordsbombare till i Kuwait Citiy i Kuwait i den shiitiska Imam al-Sadeq-moskén. Minst 24 människor uppges ha dödats och fler än 200 skadats. Offren utgjordes av främst pojkar och män som deltog i middagsbönen. IS har tagit på sig ansvaret för dådet och gärningsmannen har namngivits som en Abu Suleiman al-Muwahed.

 En skadad moskébesökare tas om hand i Kuwait City.

I Sverige störde på fredagen två radikala muslimer bönen i Stora moskén i Eskilstuna. Männen uttalade sitt stöd för IS och anklagade den svenskfödde imamen Abd al Haqq Kielan, född som Leif Karlsson 1941, för att inte vara rättrogen muslim och ställde till tumult i gudstjänstlokalen:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6199805

Imam Kielan förklarade för ett halvår sedan enligt Nyheter Idag att det inte fanns några belägg för IS-rekrytering i muslimtäta Eskilstuna. Man kan undra om han är lika säker på den saken i dag.

 Imam Kielan-Karlsson har tidigare förnekat IS-rekrytering i muslimtäta Eskilstuna.

http://nyheteridag.se/imam-abd-al-haqq-kielan-isis-rekrytering-i-eskilstuna-ar-bara-rykten/

Vårt land har hittills drabbats av endast ett islamistiskt terrordåd: när den i Tranås bosatte Taimour Abdulwahab osäkrade sitt självmordsmördarbälte på Bryggargatan i centrala Stockholm vid luciatid 2010. Lyckligtvis sprängde han endast sig själv i luften, men resultatet kunde ha blivit ett helt annat och oändligt mer tragiskt. Jag skrev följande på min blogg vid tillfället:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/12/15/det-var-bara-en-tidsfraga/

Taimour Abdulwahab klarade dessbättre bara av att spränga ihjäl sig själv i Stockholm 2010.

Med tanke på Sveriges havererade massinvandringspolitik och mångkulturalism var det egentligen sensationellt att ingenting att detta slag inträffat tidigare. Ty bland de hundratusentals immigranter, varav de från Syrien garanteras permanent uppehållstillstånd, vi tar emot finns helt säkert ett okänt antal IS-terrorister som väl i Sverige står till uppdragsgivarens förfogande att genomföra de terroraktioner denna ger order om.

En angelägen fråga är därför om vi kan vänta framtida islamistiska terrordåd i Sverige. Svaret är givetvis att sådana kan inträffa precis när som helst, detta med tanke på de jihadåtervändare som lindas in i bomull av svenska staten i allmänhet och extremismsamordnare Mona Sahlin i synnerhet och de terrorister som gömmer sig bland övriga immigranter. Enligt SÄPO har ett par terrordåd avvärjts redan, vilket vi givetvis tackar för.

 IS-militanter på marsch. Snart på en gata nära dig?

Sverige under ledning av Fredrik ”Öppna era hjärtan” Reinfeldt valde emellertid i fjol att ställa sig utanför det intereuropeiska samarbetet i syfte att uppspåra och lagföra terrorister, vilket gör SÄPOs terroristbekämpningsmöjligheter dubiösa och chansartade:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/25/sverige-vet-som-vanligt-bast/

Så vem vet när det smäller eller vems huvud som ryker och spikas upp på en stolpe? Din gissning är lika god som min.

Svenska artister (XXI): Östen Warnerbring

 

Östen Warnerbring (1934-2006): ”Sveriges Sammy Davis, Jr.”.

Östen Warnerbring kallades ibland ”Sveriges Sammy Davis, Jr.” Det var också en av anledningarna till att mina föräldrar, saliga i åminnelse, brukade reta upp sig litet smått på honom vid något av hans otaliga framträdanden i TV-rutan. De tyckte han överdrev den rollen. Det må vara hur det vill med det, men en minnesvärd artist var han, ”Östen med rösten”.

Östen föddes i Malmö den 22 november 1934. Han debuterade som professionell musiker – han spelade saxofon och klarinett – 1952, då han tillsammans med Totty Wallén och hans vilda vikingar underhöll soldater i Sydtyskland. Det visade sig också att han hade en bra sångröst. Därefter uppträdde han tillsammans med flera band i Malmö och Helsingborg.

I mitten av 1950-talet ”upptäcktes” Östen Warnerbring av jazzlegendaren Arne ”Dompan” Domnérus och fick sjunga på det berömda Nalen på ”Gata Regerings” i Stockholm. Fram till 1963 hade han en egen dansorkester. Därpå knöts han till Simon Brehms grammofonbolag Karusell. Det stora genombrottet kom med sången ”En röd blomma till en blond flicka” 1965 med de minnesvärda textraderna:

Jag ger en röd blomma till en blond flicka
Gärna rosor eller nejlikor
Men om hon är brunett tag då en brudbukett
Det är nog säkrast först som sist

Den låt man mest förknippar med Östen Warnerbring är nog annars ”Du borde skaffa dig en tyrolerhatt”:

http://www.youtube.com/watch?v=K-3od5nS4Vw

Sammanlagt hade Östen cirka 40 nummer på Svensktoppen. Som störst på den svenska underhållningsestraden var han i slutet av 1960-talet. Han vann Schlagerfestivalen 1967 med den stramt stilrena ”Som en dröm” och fick därmed representera Sverige i Eurovision Song Contest i Wien. Där blev det åttonde plats bland 17 deltagande länder.

http://www.youtube.com/watch?v=Gs5R2TT7xWc

Östen Warnerbring hade många strängar på sin lyra och framträdde bland annat i den succéartade krogshowen Lyckohjulet i Stockholm tillsammans med Cornelis Vreeswijk och Ernst-Hugo Järegård. Östen medverkade i flera shower på Berns och Hamburger börs.

Här Östen i ”15 minuter från Eslöv” 1969:

http://www.youtube.com/watch?v=7joDQv7yzHE

Under 1970-talet övergav Östen mer och mer schlagerstuket och började tonsätta dikter av klassiska svenska poeter såsom Hjalmar Gullberg, Fritiof Nilsson Piraten, Gustaf Fröding och Nils Ferlin. På albumet Skåne tolkade han dikter av skånska poeter. Efter åren i Stockholm flyttade Warnerbring tillbaka till Skåne och kom även att bli populär i Danmark. 1979 var han programledare för den svenska televisionens ”I morgon e de lörda´”.

Östen hade ett brett register: sångare, artist, kompositör, låtskrivare.

Här en film som visar hur Östen Warnerbring underhåller medlemmar ur Piratensällskapet i samband med ett kungabesök i Tranås 1999:

http://www.youtube.com/watch?v=f7j6bIc69xY

Sin komiska talang fick Östen Warnerbring tillfälle att visa upp då han slog sina påsar ihop med komikern Eva Rydberg. Deras dansparskonstellation ”Curt och Majken” uppskattades i såväl Sverige som Danmark. På 1980-talet tvingades Östen dra ner något på tempot efter en hjärtinfarkt och kom då bland annat att ägna sig åt att skriva låttexter, exempelvis ”Gösta Gigolo” (I Ain´t Got Nobody).

I början på 1990-talet kom Warnerbring ut med CDn Om himlen och Österlen. Det sista albumet blev Piraten, Bombi Bitt och jag 2003. Under sina sista år ägnade sig Östen Warnerbring åt att roa svenska turister på spanska Kanarieöarna och hittades död på ett hotellrum på Gran Canaria den 18 januari 2006, 71 år gammal. Han tros ha avlidit i hjärtinfarkt.

Att Östen Warnerbring inte är bortglömd i sina födelsetrakter visas av att ett av Skånetrafikens så kallade Pågatåg bär hans namn.

Pågatåget ”Östen Warnerbring”.

Det var bara en tidsfråga – och det kommer mera

Tranås – inte bara Lennart Hyland eller, som på bilden, Nandor Wagners fontän…

Kort tid efter Taimour Abdulwahabs självsprängning på Bryggargatan i Stockholm skämtade jag med en bekant om han kanske tog detta desperata steg i ren leda över att komma från Tranås, som för en del år sedan av en kvällstidning utnämndes till ”Sveriges tråkigaste stad.”

Så var det som alla nu vet inte. Det är  klarlagt att attentatorn utförde sitt osmakliga dåd mitt i Stockholm därför att han dels var missnöjd med Sveriges truppnärvaro i Afghanistan, dels ogillade Lars Vilks drift med profeten Muhammed. För oss som var tidigt ute och varnade för en global konflikt mellan den fria världen och muslimska krafter – själv anade jag redan kort tid efter det Kalla krigets upphörande vartåt det lutade – kommer Taimour Abdulwahabs försök till massmord i centrala Stockholm den 4 december 2010 långt ifrån som någon överraskning.

Det var i själva verket bara en tidsfråga innan något sådant skulle hända. Det enda märkliga är väl att det inte inträffade långt tidigare. SÄPO har ju konstaterat att det finns omkring 200 yngre fanatiska muslimer i Sverige som är fullt beredda att spränga både sig själva och andra i luften för Allahs och Muhammeds skull. Några ”svenska” muslimer har redan gjort just detta i andra delar av världen, andra har försökt och misslyckats. Bombmannen i Stockholm var för sin del osedvanligt klantig vilket vi givetvis skall vara oerhört tacksamma för.

Jag är vidare tämligen säker på att fortsättning följer. Det kommer mera. Abdulwahabs insats inspirerar säkerligen andra galningar – i Sverige eller utomlands – att ta vid där han misslyckades. SÄPO, annan polis och skilda myndigheter har det givna ansvaret att söka förhindra att något otrevligt sker. Vi måste nog tyvärr dock räkna med att någon tar sin chans att komma till paradiset och få bedriva sexorgier med 72 jungfrur när garden är nere. Och då kanske det smäller i tunnelbanan, Stockholms central eller på Åhléns eller NK.

Muhammed: fredens apostel?

Muslimska representanter i såväl Sverige som utlandet har försäkrat omvärlden att de tar avstånd från den 28-årige tranåsbons handling – han hade också en bakgrund i det brittiska islamistfästet Luton – samt att islam är en fredlig religion. Jag är för min del övertygad om att islam kan tolkas på ett fredligt sätt och välkomnar olika imamers och andra muslimska representanters avståndstagande från terror.

Vem som helst som studerar Koranen kan icke desto mindre lätt förvissa sig om att denna skrift innehåller synnerligen blodiga avsnitt, där profeten anmanar de rätttroende att hugga såväl huvuden som andra kroppsdelar av ”de otrogna.” Ungefär detsamma kan dock även sägas beträffande vissa avsnitt i det så kallade Gamla testamentet (den judiska Bibeln). Nya testamentets huvudperson Jesus kallas med allt skäl för Fridsfursten, men också denne kristne Messias tillgrep stundom en drastisk retorik; han konstaterade exempelvis att ”den som griper till svärd skall med svärd förgås”, liksom han misshandlade försäljare som utövade sitt yrke i Jerusalems tempel.

Skillnaden mellan islam å ena sidan samt judendom och kristendom å den andra – kristendomen är noga taget en avknoppning från judendomen – är att den förstnämnda världsreligionen inte genomgått någon reformering eller märkbar liberalisering. Under det att muslimska domstolar exempelvis dömer äktenskapsbryterskor att stenas till döds den dag som i dag är var det omkring 2000 år sedan en judisk domstol gjorde sammalunda. Kristna avarter såsom korståg och inkvisition ligger 500 till 1000 år tillbaka i tiden.

De som nu med bestämdhet hävdar att islam är en fredens och toleransens religion bör vidare kanske ägna en stunds eftertanke åt det faktum att det inte i något land som styrs av muslimer – inklusive de relativt ”liberala” Turkiet, Indonesien och Egypten – råder något som lever upp till vad vi i vår del av världen menar vara ”demokrati.” I nämnda länder råder olika grader av diktatur och förtryck, där sharialagens allra hemskaste strafformer – stening, halshuggning, stympning, hela sortimentet – exekveras i  en handfull.

Överallt där islam och Koranen utövar inflytande finns dessutom en rutinmässig och ibland helt utflipprad antisemitism – det vill säga judehat – som kan mätas i den efterfrågan som där råder på judefientliga hatskrifter som Hitlers Mein Kampf och Sions vises protokoll.

Det är inte  bara fredens budskap som predikas av världens imamer.

Det verkligt oroande är att det tycks vara bland de fanatiska islamisterna som den hetaste troglöden finns. De är, i likhet med tranåsbombaren, beredda att offra både hustru och minderåriga barn för Sakens skull. Det är bland de fradgatuggande imamerna och mullorna som de mest inspirerade och samtidigt hatfulla predikningarna avlevereras. Det är i dessa kretsar som det största hatet och den största avundsjukan mot västvärldens välstånd, tolerans och demokrati återfinns.

Tranåsbombarens självsprängning i Stockholm står som ett bisarrt monument inte bara över islamistisk fanatism, utan också över en havererad svensk invandringspolitik och missriktad politisk korrekthet. I det perspektivet är det knappast märkligt att statsminister Fredrik Reinfeldt såg mäkta bekymrad när han, långt om länge, meddelade svenska folket vad som inträffat dagen efter Abdulwahabs uppstigande till det förmodade paradiset.