Sveriges viktigaste konstnär: hippien och geniet Dan Park

 Dan Park på Christiansborg i Köpenhamn.

http://www.dr.dk/tv/se/michael-jeppesen-moeder/michael-jeppesen-moeder-6#!/

Ni bara måste se dansk televisions reportage om den svenske gatukonstnären Dan Park! Klicka på länken ovan. Reportaget, som är gjort av den danske reportern Michael Jeppesen, är en halvtimme långt och skildrar Park i olika miljöer i Malmö och Köpenhamn.

Dan Fredrik Park (född Appelblad) är född i västerbottniska Tavelsjö 1968. Han är sedan 2004 verksam i Malmö efter att tidigare bland annat varit anställd på ett slakteri. Park har på bara några år blivit Sveriges mest omtalade konstnär efter att ha klistrat upp ett antal affischer med kontroversiellt innehåll på elskåp och liknande. Det ”svänger” numera betydligt mer om Park än om Muhammed-karikeraren Lars Vilks.

Park har flera gånger blivit dömd för brottet hets mot folkgrupp och dömdes senast i augusti 2014 till sex månaders fängelse. Dessförinnan hade polis på åklagarorder i värsta DDR-stil stövlat in i Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö och beslagtagit en stor del av de utställda tavlorna, varav en del skulle, som det heter på byråkratsvenska, destrueras. Galleristen Henrik Rönnquist fick villkorlig dom och dryga böter.

För ett par veckor sedan blev dock Dan Park överraskande försatt på fri fot. Den danska dokumentären börjar med att reportern Jeppesen möter honom i Malmö. Tillsammans med Rönnquist beger de sig till dennes galleri. Inför åsynen av en avbildad, naken kvinna i gallerifönstret tillstår Park att han aldrig slickat…ja, ni förstår nog.

Dan Parks gatukonst har bokstavligt talat varit fängslande – i vårt sorgliga DDR-Sverige.

Ty så där är han uppenbarligen, Dan Park. Gör och säger vad som faller honom in, något som framgår fuller väl av interiörerna på galleriet. Icke minst härmar han den engelske komikern John Cleese ur avsnittet om det tyska hotellbesöket i serien Fawlty Towers (Pang i bygget). Vilket går desto lättare eftersom Park inmundigat några öl dessförinnan. Röker gör han som en borstbindare. På frågan om han är sverigedemokrat nekar han och uppger att han i stället röstat på Djurens parti samt håller en passionerad utläggning om hur vi människor förtrycker djuren.

Det här mycket underhållande danska reportaget hade aldrig kunnat göras eller visas i Sverige. För det första är Dan Park en icke-person i Sverige som svarar för en konst, som kultur- och mediaetablissemanget inte vill ta i med tång. Bland annat har han framställt Momodou Jallow, beryktad talesman för Afrosvenskarnas riksförbund, vänsterpartist och en av Sveriges mest lättkränkta individer, som negerslav i kedjor. Detta i akt och mening att ironisera över begreppet ”rasism” och driva med de så kallade antirasisternas lättkränkthet och den sakrosankta politiska korrektheten.

Dessutom tror jag inte det finns många, om ens några, svenska TV-reportrar med den distans och avspända attityd till intervjuobjektet som Michael Jeppesen uppvisar i reportaget.

 Papper till papperslösa… Budskap som berör.

Dan Park använder i sin konst frekvent dubbelbottnade budskap, ironi och svart humor, något som fyrkantiga svenskar nästan omöjligtvis kan förstå. I stället för att försöka förstå är det ju så mycket lättare att gapa och skrika om föregiven rasism och anmäla, anmäla och åter anmäla. Således har nämnde Jallow på detta sätt lyckats få Park fälld för hets mot folkgrupp flera gånger, samtidigt som detta naturligtvis gjort konstnären mer omtalad för varje gång. Paradoxalt nog har därför Jallow gjort Dan Park en stor tjänst.

Här mer om Dan Parks danska äventyr:

http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/forening-vill-stoppa-dan-park/

I det danska reportaget får vi se hur det förbereds för en utställning av några av Parks alster i Köpenhamn. Precis före vernissaget nås man dock av beskedet om, att utställningen avlysts på grund av dödshot mot medlemmar i galleristens familj. Det är ju så våra behjärtansvärda ”antirasister” agerar – hot, skadegörelse, gap och skrik och våld. Mot slutet av programmet får dock Jeppesen ett mobilsamtal som informerar om att Dansk Folkeparti ordnat så att nio av Parks tavlor kommer att visas för 120 inbjudna besökare i en lokal i anslutning till slottet Christiansborg i Köpenhamn, där folketinget huserar.

 Budskap som inte behöver någon kommentar.

Sedan lyckas även det danska Trykkefrihedsselskabet få tag på en lokal i Österbro, där sådan konst som förpassat Dan Park i fängelse i censurens och åsiktsförtryckets Sverige kan visas upp. Den utställningen pågår ännu i skrivande stund.

Michael Jeppesens slutsats beträffande Dan Park är att denne använder rasism i sitt uttryckssätt men att han varken i hjärna eller hjärta är rasist eller nazist, som ”antirasisterna” aldrig tröttnar på att skälla honom för. Mest av allt är han kanske som person en litet vilsen hippie vars konst, mitt i all sin ”trashighet”, är påfallande sofistikerad och kräver en hel del tankearbete. Jag skulle vilja hävda att Parks är det största artistiska geni vi för närvarande har.

Något som det enkelspåriga, endimensionella och uppriktigt sagt korkade officiella Sverige helt enkelt inte klarar av i alla sin förstockade vänsterdominans.

Sverige: moralisk stormakt eller ansvarlös bananrepublik?

 Demonstranterna krävde frigivande av den fängslade svenske konstnären Dan Park under temat: Free Dan Park – Free Sweden.

Den 3 – 4 september arrangerade bland andra det danska Trykkefrihedsselskabet en demonstration utanför Sveriges ambassad i Köpenhamn som en protest mot fängslandet av den svenske konstnären Dan Park.

Det var den 21 augusti som Park dömdes till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp för nio av de bilder han ställde ut på Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö i somras. Samtidigt dömdes galleristen Henrik Rönnquist till dryga böter  inom samma brottsrubricering. Rönnquist tillhörde talarna vid demonstrationen.

Efter denna manifestation på temat Free Dan Park – Free Sweden avgick ett så kallat Ship to Malmö från Nyhavn i Köpenhamn för ett workshop på Gustaf Adolfs torg i Malmö.

 Henrik Rönnquist utanför Sveriges ambassad i Danmark.

Domarna visar enligt mitt förmenande att i det Sverige, som statsminister Fredrik Reinfeldt kallat en ”moralisk stormakt”, är yttrandefriheten på väg att bli en lyxvara förunnad de patenterat politiskt korrekta. Tidigare dömdes den sverigedemokratiske politikern Michael Hess i Karlskrona till böter enligt samma lag, för att på Facebook ha uttryckt att islam och våldtäkter hör ihop.

Sverige, som har mångfaldigt större immigration än alla övriga nordiska länder, har nu blivit ett avskräckande exempel i Danmark. Den skönlitteräre författaren Jens-Martin Eriksen anser att Dan Park är ett offer för Sveriges ”relativistiska antirasism”, enligt vilken man endast kan vara rasist om man kränker personer av utländsk härkomst. Att rasism kan förekomma i andra kulturer än i den svenska är något som bortses från.

Eriksen menar enligt den svenska sajten Dispatch International:

I domen ignoreras konsekvent det faktum att Dan Parks bilder har karaktären av karikatyrer.

Hela artikeln här:

http://www.d-intl.com/2014/09/05/dansk-forfattare-falsk-antirasism-har-blivit-svensk-statsideologi/

 Exempel på Dan Parks konst.

Domen i Malmö tingsrätt, som sannolikt är den första fällande domen i västvärlden i ett ”yttrandebrott” sedan den engelske historieskribenten David Irving dömdes för att ha förnekat Förintelsen i Österrike 2005, kan på goda grunder betecknas som uttryck för amatörmässighet och okunnighet. Juristerna har inte förmått se bortom ytan och de olika bottnar som kan anas i Parks konst.

Just av den anledningen bör inte heller domstolar ägna sig åt att bedöma konst, vare sig i Sverige eller annorstädes. Gör man det är man inne på en mycket farlig väg som kan öppna slussarna på vid gavel för diktatursträvanden, där endast det ängsligt politiskt korrekta till slut tillåts.

Reinfeldt har ordat om Sverige som en ”moralisk stormakt”. Jag skulle snarare vilja påstå att Sverige riskerar bli en ansvarslös bananrepublik på god väg att bli åtminstone en halvdiktatur – om vi inte redan är där. Domarna mot Hess, Park och Rönnquist tyder på det.

Fotnot: Uttrycket ”bananrepublik” myntades av den amerikanske humoristen O. Henry och syftade då på Honduras. Det används i förklenande syfte om länder som kan anses vara behäftade med grava tillkortakommanden av skilda slag.

En femtekolonnare tackar för sig

 Femtekolonnaren Mishra Mrutyuanjai hoppar av SD och kommer ut som mångkulturalist och massinvandringsvän.

Den här dagen inleddes för min del med den mindre trevliga underrättelsen, att den från Indien bördige debattören, islamkritikern och SD-medlemmen Mishra Mrutyuanjai hoppat av från Sverigedemokraterna och den partiet närstående sajten Avpixlat. Han tar nu avstånd från sin tidigare och helt självvalda roll som kritiker av mångkultur och islamism och ber om ursäkt för sin ”naivitet”.

I en debattext i Sydsvenskan talar sig nu Mishra varm för mångkultur, massinvandring och vad han kallar tolerans. Han ber om ursäkt för att han valde att ansluta sig till SD, något han kallar ett ”fruktansvärt misstag”. Han menar även att han blivit ”utnyttjad” av partiet, vilket genom att skylta med Mishras medlemskap enligt hans uppfattning vill framstå som mer ”rumsrent”. Mishra påstår även att han inte förrän nu fått klart för sig att SD verkar för assimilation.

Debattartikeln här:

http://www.sydsvenskan.se/asikter/darfor-lamnar-jag-sd-och-slutar-som-kronikor-pa-avpixlat/

Jag tänker inte göra någon överdrivet stor sak av detta överraskande avhopp – Mishra gör naturligtvis som han vill – men vill ändå anmäla några i mitt tycke berättigade frågeställningar. Det sistnämnda påståendet, alltså att det hittills undgått Mishra att SD verkat för assimilation, tror jag helt enkelt inte på.

Bland det första man får veta när man tar steget att gå med i Sverigedemokraterna är ju att partiet anser, att den hittillsvarande massinvandrings- och integrationspolitiken misslyckats och att den i stället bör ersättas av en strävan efter assimilation under devisen ”man bör ta seden dit man kommer”. Ett ganska självklart krav på personer vilka vill komma i åtnjutande av det svenska samhällets fördelar, kan man med allt fog tycka.

 Trykkefrihedsselskabets styrelse med Mishra som nummer 4 från vänster.

Om Mishra missat det finns bara två möjliga alternativ. Antingen är han helt enkelt dum i huvudet. Trots två års medlemskap i SD och ungefär lika lång tid som medarbetare i Avpixlat skulle han alltså ha missat, att assimilationstanken är en grundpelare i SDs ideologiskt-politiska utsyn. Då måste han enligt min enkla mening brista i intelligens. Eller också, vilket är det andra alternativet, har han varit så egotrippad att han bara sett till vad han själv skrivit och sagt. Han har helt enkelt inte orkat eller varit intresserad av att bilda sig en helhetlig uppfattning om vad Sverigedemokraterna står för.

Jag tror emellertid inte på något av dessa alternativ. Det intryck jag fått av Mishra, de få gånger jag hört honom tala i olika SD-sammanhang, är inte att han skulle vara ointelligent eller särskilt egotrippad. Så jag tror att detta är en efterhandskonstruktion i syfte att dölja att Mishra Mrutyuanjai – sannolikt ända sedan han valdes in i danska Trykkefrihedsselskabets styrelse för sex år sedan och därmed inledde sin karriär som islam- och invandringskritiker – hela tiden varit en femtekolonnare inom våra invandrings- och systemkritiska kretsar.

Han har av allt att döma medvetet gått in som medlem i Sverigedemokraterna med baktanken, att vid lämpligt tillfälle hoppa av och därmed ”avslöja” partiet som svårartat rasistiskt och främlingsfientligt. Han har varit väl medveten om att han i kraft av sin ställning som en i vissa läger hyllad och väl integrerad debattör i Danmark, och därtill en invandrad indier, skulle hälsas med glädje i ett parti som förvisso varit angeläget om att visa att det inte är rasistiskt och främlingsfientligt.

Vilket jag tycker är en helt naturlig strävan med tanke på de många ohemula angrepp SD utsatts för från vänsterhåll och från den samlade politiska korrektheten, krafter för vilka varje form av kritik mot den förda immigrationspolitiken framstår som djupt suspekt och något otillåtet. Självklart vill SD då demonstrera att det inte ligger något i den ofta nog hysteriskt uttrumpetade kritiken.

 En davidsstjärna brinner i Malmö – tacka massinvandringen för denna importerade form av rasism.

Nu sprätter den till synes nyfrälste Mishra dynga på SD och även Avpixlat som tack för att man välvilligt upplåtit sina led åt honom. Det är en uppseendeväckande avskedsgåva från en av allt att döma varken ointelligent, egotrippad eller ens naiv aktör som nu kommer ut som fanatisk mångkulturalist och professionell toleransmånglare av den sort det redan finns alldeles för många av. Så här skriver Mishra bland annat i sin debattartikel:

Rasism är ett problem, och ett växande problem, i hela Europa. Och detta måste uppmärksammas.

Ingen skall komma och inbilla mig att detta är en nypåfunnen ”insikt” från Mishras sida. Det är bara det att han ägnar sig åt precis samma typ av ytligt schablontänkande som så många andra invandrings- och mångkultursivrare. ”Rasism” är uteslutande ett vitt, europeiskt fenomen som tycks existera i ett slags vakuum och enbart vara ett utslag av etniskt vita personers genetiska ondska.

Sanningen är ju att den rasism som förekommer på våra breddgrader nästan uteslutande är ett fenomen som importerats av invandrare, vilka tar med sig sina etniska problemkomplex till oss. Därför har vi fått en typ av antisemitism som vi tidigare varit helt förskonad för och som gjort att många judar nu anser det vara omöjligt att bo kvar i Malmö, även kallat ”Sveriges Gaza”.

Så tack och ajöss, Mishra Mrutyuanjai, jag tänker inte fälla några tårar på grund av ditt sluga och uppenbarligen mycket väl genomtänka avhopp. Och lägg genast ner det där snacket om att du skulle ha varit ”naiv” och att det därför är så synd, ja så bottenlöst synd om dig. Du har varit en smart och förrädisk femtekolonnare som utnyttjat vår goda vilja och gästfrihet för det syftemål du hela tiden haft för ögonen: att bli den politiska korrekthetens och de  extrema immigrationsförespråkarnas champion genom att ”avslöja” SDs ”rätta” ansikte.

 Lycksökaren Nader Helawi.

Jag vet naturligtvis inte säkert, men tyvärr tror jag att vi kan få se flera fall liknande Mishras fram till valet om sju månader, då personer vi trott det bästa om tackar för sig genom driva in en dittills väl dold kniv i partiets rygg. En annan variant är ett liknande beteende från sociopatiska lycksökare av typ Daniel Assai eller Nader Helawi, som nu lyckliggör KD respektive S med sina tvivelaktiga tjänster och förmenta insikter.

Samtidigt känner jag mig trygg i förvissningen att detta inte kommer att påverka valresultatet i någon väsentligt avseende om ens alls. Den stora allmänheten tror jag bryr sig mycket litet om infighting av detta slag.